All I think about is...

...running!

4 sekunder

4 sekunder tog det. Sedan hittade jag lösningen på mitt nyss beskrivna rosa elefantproblem. 4 sekunder tog det tills jag hittade glöden. Jag har ju för fasen en fullt fungerande twist stepper från Casall ståendes i förrådet i Halmstad. Den blir hur bra som helst att trampa på när jag kommer hem! Dessutom funkade det att tänka lite på min målbild. Min kommande träning kommer bli helt suverän. December ska bli en rekordmånad!

Träningsstatistik

Funbeat är ett bra verktyg på många sätt.

Hur tränar jag?

Jag har varit medlem på Funbeat i evigheter - men började registrera min träning för drygt ett år sedan. Det är ett intressant verktyg. Med hjälp av en träningsalmanacka, staplar och pie charts kan jag hålla koll på träning och träningsformer och intensitet och framgång och utveckling och... en massa annat!

På Funbeat kan jag se att min träning följer en just nu nedåtgående spiral. Jag tränar rekordlite. Och det både känns och märks! November var skitkass. September var ännu värre. Va fan! I och med att jag har ont i foten och inte verkar komma på något vettigt att träna riskerar även december att bli en värdelös träningsmånad!
.

En stor del av kvällen har ägnats åt att kolla SATS-scheman och planera in sådant som inte kräver hopp, studs och spring. När det enda jag tänker på är att springa är min närmaste framtidsplanering svårjobbad. Det är som att bli uppmanad att inte tänka på en rosa elefant. Vad tänker du på? Just det, en rosa elefant!
.
Jag har drabbats av det rosa elefantsyndromet förut. Efter det att höstterminen började på högstadiet, och innan Friskis och Svettis släppte sitt träningsschema, levde jag i ett vakum. Jag kände att jag var tvungen att ha koll på träningen innan jag kunde planera in resten av vardagen. Och när jag kom tillbaka till Sverige 2005 och inte hade gymkort på ett halvår, kom jag inte på något alls att träna eftersom allt jag tänkte på var spinning och styrketräning - på gymmet. Snacka om att jag har en tendens att blockera min egen tankeförmåga.
.
Min begränsade tankekraft har gjort att mina följande träningsdagar innan julledighet ser ut såhär:
.
Tor 4/12: morgonpromenad (inte så snällt mot foten men va fan), spinning, styrketräning.
Fre 5/12: morgonpromenad, simning.
Lör 6/12: Eventuellt en marathonträningsdag vad gäller olika SATS-klasser.
Sön 7/12: Vila
Mån 8/12: Eventuellt ett Friskispass, crosstrainerträning.
Tis 9/12: Kommer inte på något vettigt. Nilla, ska vi ta vår lyxgymsträning här?
Ons 10/12: Vila
Tor 11/12: 30 min konditionsträning, 30 min styrketräning.
Fre 12/12: Samma som igår eftersom jag inte kommer på något bättre.
Lör 13/12: Spinning och styrketräning.
Sön 14/12: Kommer inte på något... kanske ska simma lite?
Mån 15/12: Spinning och styrketräning.
Tis 16/12: Vet inte...
Ons 17/12: Spinning och något mer.
Tor 18/12: Kommer inte på något vettigt.
Fre 18/12: Nu var det tydligen dags för julsemester och jag åker till Åre.

Jag har fått till ett okej schema. Men jag slår inte klackarna i taket av förtjusning. Det glänser inte av träningsglädje. Just nu vill jag bara springa. Och det beror enbart på att jag inte bör springa. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Typiskt!

Upptäck Skistar Magazine

Det har snöat hela dagen här i Skövde. Passande nog finns det även en skidbacke precis utanför fönstret. Men det krävs nog en hel del mer snö innan liften drar igång. Snögaranti finns det däremot på Skistars nya nätmagasin. Här samlas träningsartiklar, skidmode och andra snötips. Och så bloggar såklart. Som denna träningsblogg till exempel!

.

Är du en vinnare?

Jag tycker det är kul att tävla ut saker på bloggen. Samtidigt känner jag mig elak. Jag vill ju att alla ska vinna! Tyvärr har jag bara tre böcker...

De som skrivit "Stora boken om styrketräning" heter Marie Kjellnäs och Per Wikman. Marie är chefredaktör på Fitness Magazine som för övrigt har en bra blogg på hemsidan.

.

De tre lyckliga vinnarna av boken är: Kimmy i Tyresö, Josefine (jag kan rekommendera bloggen!) Andrea i Göteborg.

.

Grattis! Jag skickar er boken så fort jag kommit hem från Skövde...

Alla tävlanden delade med sig av sina favoritstyrkeövningar. Kimmy tipsade om hantellyft åt sidan (med PET-flaskor, gummiband eller hantlar) och gillar den för att den är både enkel och tuff. Josefines favorit är marklyft och skriver att hon fått mer muskler av den övningen. Andrea gillar utfall i olika varianter: gående, med hantlar eller i dragmaskin så att även tricepsen får jobba. Denna sista övning verkar svår... Andrea - kan du skicka mig rörlig dokumentation på den?

Mån 1 dec: 4km löpning i Skövde

Hello Skövde!

Billingens elljusspår

Halmstad igår. Stockholm inatt. Skövde idag (och imorgon och på onsdag). Vi är på konferens med jobbet. Nästa år ska presenteras! Nästa års träningsutmaningar bör även planeras in i almanackan...

Vi var en samlad tropp på tre personer som begav oss ut i Billingens elljusspår alldeles nyss. Jag tror att det var rätt så fina spår. Fast jag såg inte så mycket. Hade fullt sjå att hoppa mellan lerpölarna på marken. Runt omkring var det bara mörker.

Jag har sett att det finns en skidlift här bredvid också. Men det var knappt att den syntes för det har varit så dimmigt hela dagen att det kändes som om persiennerna var nerdragna för fönstret.

Konferens är för övrigt en bra grej att vara på. Ofta bjuds det på buffémat: då kan man välja bort kolhydraterna och äta protein och grönsaker. Dessutom kan man upptäcka nya löprundor. På gymmet här på anläggningen finns en power plate. Den ska jag testa imorgon!

Philips wake up light: test 2

Imorse vaknade jag till morgonljus mitt i vintern för andra gången.

Test 2

Jag var otroligt trött igår. Middagsbjudningen på lördagskvällen i Halmstad slutade vid 4 på söndagsmorgonen. Sedan upp strax före 10 för söndagsstök och sedan färd mot Stockholm. Anlände runt 22.30 och hade en del grejer att fixa inför nya veckan: betala en del räkningar, packa inför konferens och lite annat.

Kom i säng klockan 01.00. Ställde wake up light-klockan på 05.50. För säkerhets skull ställde jag vanliga telefonlarmet på 06.00, 06.05 och 06.10. Jag vet hur lätt det är att knäppa av larm i sömnen. Been there, done that.

Jag somnade innan jag ens lagt huvudet på kudden och vaknade av att det var ljust i rummet. Visst var jag trött, men jag var vid medvetande! Utan ljus hade jag vaknat och varit omedvetandes... Strax började fåglarna kvitta dessutom. Jag snoozade en kvart men behöll ljuset på absolut högsta styrkan. Då kändes det lättare att gå upp efter 15 minuters snoozande.

So far so good vad gäller Philips wake up light alltså. Jag ser fram emot fler morgnar!

Den godaste aprikos och hasselnötslimpan!

Det kan vara så att jag bakade det godaste brödet i mitt liv till helgen. Jag har gjort liknande frukt- och nötbröd förut, men det här var oslagbart gott. Förmodligen på grund av, eller tack vare, den mörka sirapen. Ett underbart helgbröd!

It never snows in L.A

Jag gillar den här mössan.

Så jag köpte den.
Eller... jag och Grabben köpte den.
Vi ska dela på den... typ ha den varannan dag eller nåt.

(299 spänn från butiken Tretton i Halmstad.
Märket är känt, men jag minns inte vilket)

Grabben gästbloggar:

O jäklar, nu är det snart fullt. Jag fattar inte vad folk håller på med, hur lurade vi alla blir! Det blir fullt både till Göteborgsvarvet och S tockholm marathon rekordtidigt. Bara för att de ska tjäna mer pengar på räntan!

Jag har faktiskt anmält mig, precis som många andra. Och jag ska springa, det brukar jag faktiskt göra. Men vad som händer när folk anmäler sig skittidigt är att det blir ett jättestort manfall, folk skiter i det av olika anledningar. Göteborgsvarvet har ett gigantiskt stort procentuellt antal som inte kommer till start. Samtidigt pratar man varje år om rekord, men det är alltid i antalet anmälda, för att de själva höjer gränsen till hur många anmälningar de tar emot.

Hur svårt är det då att slå rekord? De som har missat att anmäla sig, men vill springa, borde få göra det, det finns ju plats om man tänker på hur många som aldrig kommer till start. Arrangörer som Göteborgsvarvet och Stockholm marathon borde prata om antalet som faktiskt springer istället och inte om antalet anmälda som någon gång råkat anmäla sig på fyllan eller har anmält sig via jobbet bara för att företaget sponsrar med anmälningsavgiften.

Jag sprang mitt första lopp utomlands i höstas, i Berlin, men jösses vad mycket bättre organiserat det var än de svenska så kallade storloppen. Med dubbelt så mycket folk i Berlin än i Stockholm marathon fungerade organisationen ändå bättre. Och i Stockholm brukar de tjata om att Stockholm maraton är, eller snarare var, världens bästa marathon. Men det är nog i allra högsta grad var, för undersökningen är säkert 10 år gammal. Det är dags att sluta försöka leva på gamla meriter.

Har ni möjlighet så testa gärna att springa ett lopp utomlands. Det behöver inte vara ett marathon eller så långt bort. Känslan av att dra iväg en weekend och vara med i ett kul lopp någon annanstans är en semesterlyx. Och mycket mer en upplevelse än att springa i gamla vanliga fotspår på Djurgården, över Västerbron eller i snurra runt i Slottsskogen.

Men varför ska jag själv då springa? Ja, det är i alla fall inte för upplevelsen, för den lär jag inte få. Nej, för mig har det snarare blivit en tävling där jag är med för att springa mot en viss tid. Oavsett hur tränad jag är, springer jag mot klockan och kollar på placeringen. Vill jag ha upplevelse också, ja, då tror jag det är bättre att lyfta blicken till andra storlopp, utanför landets gränser.

Men ni som har tänkt springa Stockholm maraton 2009 bör anmäla sig snarast. Gå in på hemsidan och se hur anmälningsläget ser ut och anmäl er om ni har bestämt er för att springa. Det är snart fullt!

Vinn träningsbok!

Jag störtgillar nya träningsbibeln "Stora boken om styrketräning". Rejäl, inspirerande och informativ - allt på en och samma gång. Det kan inte bli bättre! Eller jo, jag skulle gärna vilja programmera in varenda sida i hjärnan så att jag kommer ihåg allt...

Nu kan du också vinna ditt eget ex!

Jag har bönat och bett och har 3 exemplar av boken att tävla ut till er. Allt du behöver göra är att namnge en av författarna till boken och dela med dig av din favoritstyrkeövning!

Maila ditt svar till traningsblog@gmail.com
Tävlingen avslutas söndag 31/11 klockan 18.00

Fre 28 nov: Boot camp á la SATS

Jag har dött. Och återuppstått.

55 min PT-cirkel

När jag bokade PT-cirkeln visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Jag vet att PT-cirklar är tuffa när det är bra. Men inte att de är såhär tuffa.

På väg till gymmet och lyckligt
ovetandes om vad som komma skall!

- Vi brukar vilja köra det lite tuffare än de vanliga PT-cirklarna, sa instruktören till mig efter passet.

Jo, jag märkte det. Satan i gatan vad ont jag har nu. I varenda muskel. Men mest i benen. Tyvärr lite för mycket. Jag har lite onaturligt ont i en muskel ner mot insidan av knät.

Vi tar det från början!

När jag kom till SATS Halmstad fanns det bara killar i gymet. Ja förutom tjejen i repan då. Och det var bara killar som stod och väntade utanför salen. Jag började undra om jag missuppfattat det hela. Det kanske var en temaklass, tänkte jag. Men så kom det en tjej och jag blev lugn.

Vi var mellan 15-20 personer som skulle vara med på klassen. De flesta kände varandra. Jag undrade varför. Det var nästan för klyshigt likt ett småstadsgym för att vara sant. En tjej som jag kände igen från intervallklassen i fredags kom fram och undrade om jag var ny. En sådan grej skulle aldrig hända i Stockholm. Vi småpratade lite och det var henne jag kom att följa under passet.

This is where the action is!

Hela passet var uppbyggt enligt 10 reps, 9 reps, 8 reps (o.s.v.)-principen. Uppvärmningen gjorde vi 2 och 2. Medan jag gjorde 10 armhävningar sprang min partner fram och tillbaka i salen, sen gjorde hon armhävningar medan jag sprang. Sedan gjorde jag 10 flexhopp (eller vad det heter) och hon sprang innan vi bytte av och sist 10 utfall och sedan springa, springa. Sedan gjorde vi om alltihopa men med 9 reps. Jag blev matt i musklerna bara av uppvärmningen.

Vi delade in oss i 3 stationer. Station 1 var uppbyggd på 3 övningar: axelpress med stång upp i taket, axeldrag från golvet och rodd. Vi körde stationen i 6.5 minuter och började på 10 reps, sedan 9 reps, 8 reps och så vidare. Ingen rast - det var bara att köra. Svetten droppade redan här. Men jag hade i alla fall kontroll över läget.

Sedan kom det. Stationen där jag dog. Den låter så enkel. Men det är så jobbigt. Station 2 kördes också i 6.5 minuter men bestod bara av 2 övningar. 10 bicepscurls, utfallsgång genom rummet (cirka 10-12 steg) med stång, 9 bicepscurls, utfallsgång med stång, 8 bicepscurls och så vidare. Mina ben dog. Det kändes som om de skulle vika sig. Benen må ha vikt sig. Men jag vek mig inte.

Så station 3. Äntligen fick jag ligga lite på mattan! Armhävningar följdes av "magrullning" med stång och så upp och stå för omvänd rodd. Dessa övningar var inte heller att leka med men jag erkänner att jag fuskade lite här.

Efter sista stationen noterade jag tacksamt att det inte var långt kvar innan klassen var över. Kanske skulle jag överleva ändå.

Nu var det dags för gemensam konditionsträning. Armhävning följt av upphopp - 10 stycken - och sedan jogg runt i salen. Sedan 9 armhävningar följt av upphopp och jogg runt i salen. Och så där höll det på tills vi var nere på 0 och jag trodde att mina knän skulle gå sönder. Jag måste fan lära mig armhävningar på tå. Grejen är bara den att jag inte gör armhävningar särskilt ofta.

Sist men inte minst körde vi olika magrepetitioner. De var jobbiga, men här hade jag redan dödat de flesta krafterna så jag kunde inte köra på max längre. Jag var förvånad över att höftlyft med vridning gick bättre än jag trodde och den positiva överraskningen levde jag länge på. I alla fall tills passet var slut och det var dags för stretch.

Sedan linkade jag hem. Tacksam över att jag varken behövde gå upp eller nedför några trappor. Mina ben har sagt tack och god natt för idag. Passet jag var på idag var fantastiskt bra!

Bilden ljuger. Jag ser inte död ut.
Men jag ÄR trött!

Soapopular - det nya läppglanset?

Hemma hos min familj har desinfektionsmedlet alltid legat i första hjälpenlådan. Nu ska det finnas med i handväskan.

Handdesinfektion

Jag flyttade till Toronto kort efter den stora sarsskräcken. Den kom från Asien och hamnade i Kanada Min kompis berättade skämtsamt men hypokondriskt hur folk var rädda för att ta i dörrar och ledstänger i trappor och på bussar. Jag gjorde som alla andra och hade alltid med mig en liten desinfektionsflaska i väskan. Det var lika naturligt som att ha med vilket läppglans som helst.

I Sverige känns det där inte alls naturligt. Men visst är jag nojjig för att ta i dörrhandtag till varuhus och hålla i ledstängerna på tunnelbanan. Äckligast av allt är nästan hantlarna i gymmet.

Nu invaderar handdesinfektionsmedlen Sverige och jag har fått uppdraget att testa produkten Soapopular. Det är ett alkoholfritt handskum utan parfym som dödar 99.5% av bakterierna inom 15 sekunder.



Jag ska erkänna att jag inte klarar att hålla på med handlotions och grejer. Händerna blir för hala, för kladdiga och det känns som om all smuts fastnar på dem. Det enda positiva är att händerna doftar gott.

Soapopular är precis tvärtom. Känns nästan som vatten på huden och torkar extremt snabbt - men doftar ingenting. Men jag undrar vad som händer med bakterierna som dör. Finns de kvar på huden eller trillar de av?

Smekmånaden är över

Smekmånaden är över. Halmstad hälsade mig med regntunga moln igår kväll och jag tror inte det kommer bli riktigt ljust idag. Men vad gör väl det. Jag har införskaffat mig en rosa dammsugare som lyser upp tillvaron. Egentligen ville jag ha en lika snygg fast orange. Men rosa funkar också. Ikväll ska jag trotsa regnet och bege mig till gymmet. Lite senare kommer mina icke-tränande vänner på besök från storstan'.

Tor 27 nov: Annorlunda spinning...

Passet idag var så dåligt att det var roligt.

Lunchspinning på jobbet

Jag bokade in mig på ett spinningpass på jobbet idag. All gruppträning, massage och kiropraktorer sker via ett externt hälsoföretag. Det är bra att träningen är gratis och det är bra att den finns. Sådär, nu har jag skrivit det positiva. Eller förresten, de 16 spinningcyklarna är sprillans nya så det bör föras upp på pluskontot också!

Instruktören var dock från en annan tidsålder. Hade hon inte skrattat mellan varje ord hade jag blivit arg och sur. Men jag kan inte bli arg och sur på någon som inte slutar skratta. Däremot undrar jag när hon fick någon utbildning senast. Hon var extremt vältränad, med förstorade attribut på framsidan (denna observation gjordes - och nämndes - utan någon som helst värdering) men jag trodde att man slutat med armhävningsliknande övningar på spinningsadeln.

Ett tag fick jag för mig att jag var på en cirkus. Vi skulle köra en rotationsövning som innehöll inslag av jumps. När det var som mest bisarrt körde vi stående i position 2, stående i position 3, stående i position 3 men med överkroppen jättenära styret och så sittandes - i tvåtakt! Om och om igen. Jag försökte se Susanne Ljungskog göra samma grej men lyckades inte få fram den bilden på näthinnan.

Stilen på övriga deltagare var också rätt underhållande. När vi körde flack var det en deltagare som hade så hög kadens att jag undrade när hon skulle tappa kontrollen över benen. Två stycken satt och hoppade på rumpan och en annan stod upp men lutade armbågarna på styret och flamsade runt med hela underkroppen. Instruktörens axlar var uppe vid öronen och när hon stod och trampade krumbuktade hon hela ryggen. I näst sista låten kom instruktören skrattandes förbi och flaxade med sin handduk så att vi skulle få lite luft. Lite parfymdoftande luft.

Efteråt i omklädningsrummet sjöngs det lovord över instruktören och jag tyckte synd om mina klassdeltagarkompisar som kanske inte får uppleva något annat än det här.

Tråkigt!

Agh! Jag står inte ut med att vara otränandes! 2 dagar har gått sedan jag tränade senast och jag börjar så smått undra över meningen med livet. Tur att jag redan svarat på den frågan. Och tur att jag ska träna imorgon.

Hur tänkte jag nu?

Jag skulle bara skriva en kommentar på Coola K:s blogg. Och så skrev jag såhär.

Vad hände?

Hur tänkte jag när jag skrev kommentaren?

Så jäkla kul var det inte förra gången vi sprang en mara på löpband!

Att vakna till ljus och fågelkvitter

God morgon världen!

Philips Wake Up Light

Jag provtestar just nu Philips Wake up light. Jag gör det väldigt kritiskt. Imorse ställde jag in manicken på 06.30, men för säkerhets skull ställde jag telefonlarmet på 06.45. Jag vet hur morgontrött jag är och hur lätt det är att sova vidare.

Klockan 06.30 vaknade jag av att det var alldeles ljust i rummet, och jag hörde några sekunders fågelkvitter innan lätet tonade bort. Puh, tänkte jag - tur att jag råkade vakna!

Jag funderade på om jag skulle snooza lite. Men att jag ens funderade på det var ovanligt! Inte för att jag inte brukar snooza - utan för att jag aldrig funderar på att snooza. Jag bara gör. Men imorse var jag faktiskt pigg. Inte bara det - jag klev upp på en gång!

Jag kopplade inte min alerthet till det ljusa uppvaknandet. Jag gick faktiskt och la mig lite tidigare igår. 22.30 istället för 23.30. Klart det måste bero på det, tänkte jag.

Men sedan läste jag lite om Wake up light-manicken: "En halvtimme innan utsatt tid börjar Wake-up light att lysa med ett sken som ökar gradvis, inte för att väcka dig utan för att sätta igång den fysiska uppvakningsprocessen i kroppen". Kanske var det just detta som funkade?

Imorgon ska jag sätta manicken på verkligt prov. Jag ska försöka komma upp och morgonträna. Vi får ser hur den står sig då!

Jul i duschen

Åh vad härligt det var att öppna dörren till damernas omklädningsrum på SATS Stadshagen för några veckor sedan. Där fanns produkter från The Body Shop att låna - och det doftade ljuvligt av vanilla spice. Så ljuvligt att jag nu köpt mig en duschréme med den förföriska juledoften.

I didn't create this world. I just live in it.

Här sitter jag och jobbar medan snöflingorna yr i luften och foten smärtar men jag kan ju alltid spinna istället för springa och på jobbet slängs pengarna i sjön och allt är ogjort, men det är faktiskt inte mitt fel. Som min smått annorlunda biologilärare på International Baccalaureateprogrammet sa: "I didn't create this world. I just live in it". Ingen idé att stressa upp sig alltså. Snart åker jag till Halmstad igen...

Ont i foten

Att ha ont i foten var bland de vanligaste ursäkterna för att inte behöva vara med på gympan när jag gick i skolan. Men nu har jag faktiskt ont på riktigt.

Ont det gör ont

Det där ontet jag haft i foten ett tag gör sig mer och mer påmint. Det lustiga är att det inte gör ont när jag springer. Det gör ont när jag vilar. Det gör ont när jag sitter i soffan och kollar TV, och det gör ont när jag sitter här på stolen och bloggar.

Det är svårt att beskriva ontet. Det gör inte ont i en muskel eller så. Men tänk er den där benbiten som sitter ungefär där lilltån börjar. När jag trycker på den benbiten gör det inte så ont, men strax efter den benbiten - precis där den slutar - där gör det ont. Inte undertill. Mest när jag trycker från sidan. Varför gör det ont där? Kan någon diagnostisera problemet?


Eftersom det inte gör ont när jag springer antar jag att jag ska springa mer. Inte vila...

Många fattar inte hur de ska klara sig med bara 24 timmar på dygnet. Inte jag. Jag fattar däremot inte hur jag ska klara mig med bara 52 helger på året!

Min nya hobby!

Skidåkningen är ett så dyrt intresse att jag hållt mig borta från cyklingen på grund av ekonomi. Men jag kan inte påstå att mitt nyfunna intresse är speciellt billigt heller.

Vid sidan av träningen

Att ett av mina stora intressen är skidåkning har nog ingen som läst bloggen en tid missat. Sedan jag flyttade in i en större lägenhet har jag utvecklat ett annat, och tyvärr lika dyrt, intresse. Inredning. Jag vet inte hur det hände men plötsligt älskar jag att kolla på lampor. Och radioapparater.

Jag fastnar alltid vid hyllorna med Tivoli Audios produkter - eller iPALs. Jag vill ha! Gärna en vit. Tyvärr kostar de runt 2 000 kronor. Tills vidare har jag fått kompromissa. Claes Ohlsson säljer en liknande radio (för det är egentligen själva radiofunktionen jag är ute efter). För 149 kronor. Ett bra fynd - tills vidare.

Ovan: två original

Nedan: en fake

En Ergorapido Special Edition i högblank vit nyans skulle också passa vårt i övrigt ganska vita och strama vardagsrum.


Och väggskåpet i högblankt vitt från Boconcept fascinerar mig med sin enkla elegans. Det där skåpet är så jag!


Imorgon åker jag till Stockholm, men på torsdag återvänder jag till Halmstad igen. Mitt mål för kommande helg är att få upp en lampa ovanför köksbordet (och att få in alla prylar från Ikea i Minin när jag åker till Ikea). Precis som fototapeten i sovrummet är det lite hate it or love it över den. Ni ska få se!

Garmin

Alltså. Vi tränar gärna med lättviktskläder. Det ska vara tunt och det ska vara funktionsmaterial och tjocka, tunga collegetröjor i spåret är bannlysta och är det tävling ska man ha ett par DS Racers för att vara snabb. Några gram kan tydligen göra mycket på en mil.

Men varför springer man med sådana här jättebumlingar på armen?
Blir man snabbare?

Till vänster: min STORA klocka från Michael Kors.
Till höger: en gigantisk Garmin!

Sön 23 nov (forts.): Simträning

Knappt hade vi hunnit äta våra brunchscones så skulle vi ut och träna igen.

45 min tantsim

Vi tränade. Vi kom hem. Vi åt scones. Vi kollade skidtävlingarna. Vi kollade Toppform. Sedan sa Coola K att vi måste röra på oss. Igen.

Tur att man bor nära en simhall då. Fast det är klart, i en liten stad bor man nära allt. Vi begav oss till Nautilus för att simma lite. Coola K crawlade på och jag tantsimmade. På jobbighetsskalan var det lite som att kliva upp och ner på en stepbräda. Man når inte maxpuls men man blir lite seg mot slutet.

Badkrukan (Grabben), jag och Coola K

Sön 23 nov: Långpass (före frukost)

Jag försöker vara en bra guide. Igår: löpning på Galgberget. Idag: löpning längs Prins Bertils stig.

13.5 km före frukost

Vi tog det lugnt igår kväll. Lax och ugnsrostade rotfrukter, toscatårta, Stjärnor på is och bara något enstaka glas vin. Vi satte upp ett ambitiöst mål inför söndagsmorgonen. Vi skulle gå upp före klockan 8 och ta bussen ut till Tylösand och springa hem. 12 km uppskattade Grabben sträckan till.

Vi kom upp före 8. Och vi hann med bussen. Det var folktomt och öde. Och svinkallt. Vitt på marken - men ingen vind. När vi kom fram till Tylösand hade solen hunnit titta fram på riktigt. Vi frös ändå. Jag hade mina trekvartsbyxor (måste verkligen köpa vintertights), underställströja och Houdini och mössa. De andra sprang i dubbla byxor.

Solen var snäll mot oss. Så snart vi rundat udden vid Tylösand badade vi i ett vindstilla solsken. Underbart! Vi joggade - och smälte. Av solvärme och av utsikten.


Det flöt på ganska bra. Kilometrarna tickade på och som väntat hade jag min dipp i mitten, runt 7 km. På slutet kändes det bra, även om de uppskattade 12 kilometrarna blev till 13.5 km.


När vi kom hem blev det söndagsfrukost med te och scones. Och nu sitter vi i lägenheten och badar i solsken istället.

Lör 22 nov: Morgonjogg

Jag har besök. Träningsbesök.

Morgonträning

Coola K kom med tåget igår. Hon anlände precis lagom i Idolpausen. Vi har inte legat på latsidan. Hon har varit här i 12 timmar och vi har både hunnit sova - och träna. Jag drog med henne ut i spåret på Galgberget imorse. 6 löpkilometrar och drygt 2 gångkilometrar avverkade under iskallt solsken. En bra start på dagen! Nu blir det lite te och lite längd på TV - sedan ska vi se om vi kan hitta på något annat att träna. Det är bra med helg - och träningssällskap!

Stockholm - Åre

Varför retas SJ med sådana här annonser?

Jag hittar aldrig någon biljett för 95 spänn någonstans. Allra minst Åre.

We were meant to be

Jackan är min. Bara min.

THE vinterjacka

Kommer ni ihåg den där vinterjackan jag ville ha? Den där som jag har väntat med att köpa för att jag skulle leva ett gott liv i 2.5 veckor först. Well... den är nu min.


Jag vet. Det har inte gått 2.5 veckor sedan den lyste upp mitt liv med sin vita lyster. Men när jag gjorde en runda i otroligt stora Halmstad city igår, så hörde jag en röst som sa åt mig att gå in på Stadium. Samma röst sa åt mig att börja prata med en av expediterna.

- Du är väl medlem? Då är det 20% på valfritt plagg.
- Jaha, jag har inte fått någon rabattkupong hem på posten.
- Ojdå, nähä. Men du får skynda dig, rabatten gäller bara till på söndag.

Shit? Va? Söndag! Det var då jag köpte den. Jackan som under vintern ska få symbolisera allt svett och slit. Vågade knappt erkänna mitt kap för Grabben som fått för sig att kontrollera mia relativt blygsamma shoppingvanor. Efter det obligatoriska pustande och åjandet så erkände han att jag gjort ett bra köp ändå. Fast det behövde jag inte höra från honom för att förstå. Det visste jag ju redan.

Fre 21 nov: 55 min försmak på ny klass!

Jag har varit på en helt ny klass, fast som egentligen är väldigt gammal.

55 min"SATS Intervall"

Man kan träna "SATS Intervall" tre gånger i veckan. I hela Sverige. Två av klasserna körs i Halmstad. Ingen klass körs i Stockholm. Det där lät för intressant för att inte testas, tyckte jag.

SATS Intervall är egentligen en klass som inte längre finns i SATS klassutbud. Men i Halmstad har man gjort någon slags revolt och behållt klassen eftersom den är så populär. Idag var det helt fullt i salen trots att klassen gavs på den udda tiden klockan 10.

Och fy fasen vilken bra klass det var! Vilken vinstlott! Klassen är uppdelad i 5-minutersintervaller där man blandar kondition på stepbräda (skitbra stegkombinationer - även för mig som avskyr koordinationsträning) med styrkeövningar på golvet med hjälp av hantlar, body bar eller body pumpstänger med vikt, gummiband och matta. 5 minuter kondition, följt av 5 minuter styrka och sedan 5 minuter kondition och så vidare. Hela kroppen fick jobba - på alla sätt. Jag tycker denna klass känns som ett bra kompliment till träning där jag bara kör rakt på (som löpning eller spinning). Jag behöver en kläss där jag får trippa lite på tårna - träna lite smidighet och inte bara bomba på i "fullt ös medvetslös-mode".

Och nu till den glada nyheten. I vår lanserar SATS "Step Power". Detta är egentligen inte alls någon nyhet - utan helt enkelt min nyfunna favorit "SATS Intervall" fast i ny tappning.

Designa din egen Nikesko

Nu är det inte bara Zlatan som får sina egna initialer på skorna. Tack Vea för ditt tips om att designa sin egen Nikesko! Jag skulle mycket väl kunna tänka mig några par skor som jag färgkoordinerat själv. Eftersom jag ofta klär mig i svart tycker jag om att spexa till det med skorna. Vad sägs om dessa rosa Pegasus á la Puma till exempel?

Jag har gjort något...

...jag ska berätta om imorgon!

Personlig almanacka

Denna kom med posten idag:

Jag har inte fått almanackan gratis. Jag har köpt den. Jag har fått välja färg och text och hur jag vill ha både utsida och innehåll. Jag har valt att börja almanackan i december och jag har valt ränder och tidslag och jag har valt att "att göra"-rutor. Man kunde också välja att lägga in "dagens träning"-block. Jag tycker att det är helt fantastiskt. Sajten är fantastisk och tilltalet på sajten är fantastiskt. Det är personligt. Har man frågor behöver man inte maila en opersonlig kundtjänst. Här finns en person bakom. Det känns tryggt och det känns så rätt. Det enda jag skulle vilja ha kunnat välja är en annan storlek. Almanackan är lite liten.

Tor 20 nov: Träning i dagsljus

Genom vatten och eld. Eller ja... i alla fall hagel och solsken.

Lunchlöpning

Solen skiner ute och det blänker på min datorskärm så att det knappt går att se. Det är en underbar höstdag. På lunchen knöt jag på mig skorna och begav mig ut för en löptur i ett härligt nedsläckt elljusspår som badade i solsken. Naturen ser annorlunda ut nu när det knappt finns några löv på träden, men backarna var lika jobbiga ändå.

På vägen hem slogs solen med haglet. Små, små isbollar kastades mot marken medan solen ilsket tittade på. Solskenet vann och isregnet upphörde efter några minuter. Ungefär då var jag hemma. Lite blöt på jackan, lite kall innanför - men väldigt varm i hjärtat. Kanske är det så som en klok person jag intervjuade i veckan sa: träningen ger mig mer mentalt, än fysiskt.

Hälsningar från rivieran!

Solen lyser inte och vattnet är inte badvarmt. Men det är underbart här ändå.

Torsdag

Aldrig har väl tågresan varit så lång som igår. Den här boken höll mig fullt sysselsatt hela vägen och trots att texten blev lite dimmig på slutet och träsmaken i rumpan brände så måste jag säga att det är en jäkligt bra bok. Jag har kommit nästan halvvägs och inte en enda sida har varit tråkig!

Men jag sov över body pumpen imorse. Det får bli lite löpning på lunchen istället: ute i dagsljus! Jag hoppas bara inte jobbet ringer just då. Jag är aldrig mer effektiv än då jag jobbar hemma men det vore olyckligt om jag fick ett jobbsamtal precis då jag inte sitter framför datorn. Då kanske de tror att jag aldrig sitter framör datorn när jag jobbar hemma. Men det är som Pumappappan sa i en kommentar: Det är innehållet i tankarna som är det viktiga, inte hur lång tid det tog att tänka dem eller var detta tankearbete ägde rum. Därför tänker jag träna på min hemmalunch, oavsett eventuella jobbsamtal.

Jag har fått uppmaningar att visa bilder inifrån det som blivit mitt himmelrike. Bilder kommer - jag lovar - men inte alla på en gång. Jag måste nämligen fixa lite. Kuddar till min marängliknande soffa, Henry Silbermans svartvita New York-tavlor mot den helt svartvita (mestadels vita) inredningen i vardagsrummet, och så ska sovrummet fixas till.

Marängsoffan!
Soffan har fått mig helt galen i kuddar.
Jag vet precis vad jag vill ha - och jag ska jag skaffa det!

Sovrummet har fått besökare att haja till. Vi visste att vi ville ha en fototapet på en av väggarna och valet stod mellan en svartvit New York-bild och gröna blad. Eftersom det riskerade att bli lite mycket svartvita New Yorkbilder så blev det bladen. Grabben var länge skeptisk och jag blev mycket förvånad när han lät sig övertalas.

Vårt sovrum är ganska litet. Garderoben är inbyggd längs med långsidan och har ek- och spegeldörrar. Resten av väggarna är vita och det är ekgolv. Att bryta av med gröna blad lät perfekt.

Sängen är en helt vanlig säng utan krusiduller. Madrassen på ben. På sidan om sängen har Grabbens fantastiska systerson snickrat superhäftiga sängbord i ek, som ska monteras på väggen. Ovanför sängen gör samma fantastiska systerson en list med infällda spotlights. Och på sängen ska inget annat än vita lakan få finnas. Vitt, ek, och grönt.

Såhär ser det ut just nu:

Tapeten är det enda som stämmer.
Spotlightlist ska upp, sänghyllor ska upp, och rosa lakan ska bort.

Såhär ser sänghyllorna ut.

Pucko-Puma is back!

Hon var borta ett tag. Men hon kom igen.

Var är skorna?

Min kalender är fullklottrad på den här sidans uppslag. Vid klockan 15-raden står med fet röd penna: Glöm inte träningsskorna!

Klockan 15 glömde jag minsann skorna. De står kvar under skrivbordet på jobbet. Hallå? Jäkla Pucko-Puma!

Jag åker till Halmstad om en timma och jag har inte tänkt att det skulle bli någon jäkla viloresa. Det ska bli värsta träningshelgen ju. Jag får nämligen besök av Coola Karin!


Jag svor tyst för mig själv när jag insåg att det inte låg några skor i min rullande resväska. Men sedan kom jag på det. Jag har ju mina nyaste löpardojjor i Halmstad. Ingen fara på taket. Det funkar att köra pump i dem också. Puh! Ibland är det bra med hela garderober på två ställen.

En bra dag

Idag är en bra dag.

Jag har ätit kesellafrukost och quinoalunch.

Och ikväll åker jag hem.

Hem till Halmstad.

Ha! Tänk att en Stockholmare kan tänka så.

Ännu bättre vore det om jag hade tränat.

Men det har jag inte.

Silly, really

Skulle ni kunna tänka er att träna till denna?
Jag blir lite sugen.
Minus kaninhistorien i mitten då...

Puma on demand!

By request:

Till vänster med blixt. Till höger utan blixt.
Den röda färgen märks inte inomhus eller i regnväder,
men syns i solsken!

Jag vill ha!

Idag har jag gjort det jag säger att jag inte gör. Ätit lunch. Dessutom med trevligt sällskap i form av Emliscious. Det är trevligt att träffa (tränings)bloggare i annan utstyrsel än träningskläder! På vägen såg jag en reklamtavla för Kista Galleria. Och där var den: THE bag! Från Tiger! Vit - så klart. Opraktisk (precis som THE vinterjacka). Men helt fantastisk! Att jag inte får plats med ett enda par träningsskor är precis vad jag önskar.

Mån 17 nov: En halv utmaning

Det blev en halv utmaning. Det gjorde inget. Jag stapplade av cykeln ändå.

Spinning

Var tar man vägen när man är så trött och så andfådd att inte lungorna räcker till? Det undrade jag vid flera tillfällen i eftermiddags. Instruktören Pia har ändrat strategi på sitt fartlekspass. Istället för 30 sekunder nära max + 10 sekunder max, följt av 2 minuter i ansträngande zon, kör hon nu på 2 minuter i nästan nära max och 2 minuter i ansträngande zon - hela passet igenom. Det är svårt att veta vad "nästan nära max" är. Speciellt i början när det känns så lätt. Det som är en walk in the park de första 30 sekundrarna blev jävligt nära max resterande 90 sekunder.

Men det är just det som är så skönt med den här typen av träning. Man kan vara hur bra som helst. Hur stark och hur vältränad. Men det kan alltid bli riktigt jäkligt jobbigt! There is no excuse!

Jag bestämde mig för att skita i "nästan nära max" och fortsätta på "jäkligt nära max"-känslan istället. Jag hade ju rödfärg i håret (!) plus bandana (!) - och varje utmaning var ju trots allt bara (!) 2 minuter. Det var bara att köra. Testa lungorna lite. Se om de höll...

Jag hade tänkt mig 2 x Pias pass. Det blev inte så. På eftermiddagen fick jag sms om att mina goda vänner skulle träffas för en fika precis mitt emot gymmet. Jag som oftast prioriterar träningen, omvärderade mitt val, kompromissade och följde med på fikan. Jag tränar så mycket ändå, och umgås med träningsfolk, att mina icke-tränande vänner förtjänar att stå i centrum ibland. Det var ett val jag inte ångrade. Trots att vi inte delar samma kärlek för träning, så har vi så mycket annat som håller oss ihop.

Jag äter inte lunch

Den senaste veckan har jag hittat värsta toppenstrategin.

Jag äter inte lunch!

Seså, halshugg mig inte än. För jag äter. Men inte lunch.

Förra veckan tränade jag en hel del på lunchen. Jag kom på att det optimala var att äta en lätt frukost klockan 06.30, sedan mellanmål någonstans mellan 10 och 11, sedan träning klockan 12 följt av snabb påfyllnad och mellanmål klockan vid 16 när livet är som värst. Sedan hem, eller mer träning vid 17-18 och middag på det. Som sagt, jag äter inte lunch.

Up to the challenge!

Jag hittade en hårfärg jag förälskade mig i under helgen.
Jag har inte spillt någon tid.
Ikväll är även jag lite rödare, lite eldigare. Lite mer fierce!
Det kan behövas på träningen imorgon.
En gigantisk utmaning väntar mig!

Nöta!

Medan snön yrde ner likt bomullstussar satt jag och pappa klistrade framför TV:n och herrslalomen. Den bästa tiden är nu! Nu när det är vinter och alpina sändningar varvas med längdtävlingar. Det såg så fint ut i Finska Levi att jag storlängtar upp till Åre och vintersäsongen. Här ska nötas svängar i vinter! Grabben suckar säkert när han läser detta. Han vet att jag redan intensivt analyserar varje sväng jag gör när jag åker skidor. Tänker på varenda skär. På hur jag vinklar och böjer varenda led beroende på var i svängen jag är. Och jag tycker det är konstigt. I allt annat jag gör kräver jag variation. Jag kan inte göra samma sak för många gånger. Då tröttnar jag. Men säg den gång jag tröttnat i Stendalen i Åre!?

Den gången finns inte.

Bilder från världens bästa Whistler:

Jag har träningsfritt idag med. Imorgon väntar andra bullar. Den här veckan kommer att bli bra!