05 augusti 2006

Genväg till att löpa snabbare

Det finns en genväg till att löpa snabbare. Eller genväg och genväg, snarare finns det tekniker som man bör utnyttja för att mer effektivt höja sin fart -istället för att ständigt mala på i samma takt som förut och hoppas på att det på sikt ska ge mer fart under fötterna. Tidningen Runners World förklarar detta på ett bra sätt, och här följer min egen sammanfattning av tidningens artikel:

Snabbast är inte alltid bäst, tröskelfart är bättre!

När du joggar snabbare än du brukar så märks detta både på flås och muskelanvändning. Springer du lagomt mycket snabbare så leder denna tempohöjning till formförbättring, men ledordet för detta är varsamhet och kontroll.

Effektiv tempoträning handlar inte om att lubba gärnet. Nej det gäller istället att hitta sin egen optimala tröskelfart. Tröskelfarten är, enkelt förklarat, den hastighet som ligger precis under den fart där du får mjölksyra i benen. Denna fart är helt individuell. Tröskelfart ger tillräckligt med fart för att tempoförmågan ska förbättras och utvecklas, men inte så hög att mjölksyran gör så att benen stumnar (du kommer att kunna jogga snabbare eftersom kroppen övar sig i, och blir bättre på, att leverera syre till kroppens celler). Att hitta denna tröskelfart är, enligt Runners World, nyckeln till att bli en snabbare och mer effektiv löpare. Det är också denna tröskelfart som jag är ute efter under mina intervallpass.

Dessa eviga intervaller

Apropå det så förmanade min tränare mig igår att intervaller på runt 7 minuter var lite väl långt. Det finns inga direkt dåliga intervaller, men han påpekade även att jag också kunde köra lite mer en-minuts-intervaller. Detta vet jag ju egentligen, men på något sätt känns intervaller på en minut jobbigare än intervaller på sju minuter. Troligtvis för att de kortare intervallerna kräver mer explosivitet och snabbare tempo, vilket återigen inte är min grej. Troligtvis är det inte min grej just för att jag inte brukar träna så. Typiskt, eller hur!

4 augusti: 1370m x 5

Med ynka två veckor kvar till Midnattsloppet har min löpartränare har sagt åt mig att ta mig i kragen.

Komma igång

Jag har inte tränat sedan i början av veckan och det är hög tid att köra igång på allvar. Speciellt då det är Midnattslopp om två veckor, Tjejmil veckan därpå och St Eriksloppet veckan efter det.
Tränarn sa att under denna helg bör jag träna alla dagar. "Helst mer än 30 minuter". Vadå, kan man löpträna i mindre än 30 min? Numera får jag dåligt samvete så fort mina träningspass ligger under 60. Under 60 = ingen träning. Stört? Ja kanske.

Ett av träningspassen bör vara i variant längre. Och ett av dem får gärna vara intervallbetonat. Jag valde detta idag.

1370 meter

I Saltsjöbaden finns en schysst slinga som mäter 1370 meter och som går på mjukt underlag (mestadels barr och grus). Där har jag sprungit sedan barnsben. När det var kondisträning på gympalektionerna höll vi till där. När man ville hålla igång under tonåren höll vi till där. Och nu när fantasin tryter och jag inte kommer på någon vettig runda att springa så håller jag till där.

Våga bli trött

Det blev fem varv. Vartannat lugnt, vartannat med mer fart. Jag övar på att bli trött. Tränarn säger att jag är dålig på att bli trött, att jag inte vågar. Och det är nog sant. Det är sällan jag springer så fort att jag blir riktigt, riktigt anfådd. De lugna varven gick på en fart runt 9.4km/h (6.38) och de fartiga på runt 11.4km/h (5.29). Detta kan klart förbättras!

Jag blev lite anfådd idag. Men inte tillräckligt. Så jag måste jobba på det. Med andra ord så måste jag köra intervaller och fartlekar oftare. Fan, det är just det som är det jobbigaste!

04 augusti 2006

PUMA

Varumärket PUMA är en favorit hos mig.

PUMA

Inte bara är kläderna snygga, loggan helskön och varumärket som sådant en otrolig saga: från att ha varit lite halv-b har PUMA kommit starkt de senaste åren och verkligen tagit steget in på marknaden som ett av de "coola" märkena.

Jag själv är helsåld. PUMA är ett av mina favoritmärken, och PUMA-skor i modellen future cat eller speed cat är bland de snyggaste jag vet.

Roliga kläder gör det roligare att träna - och PUMA är en hjälp på vägen.

Utbudet i sportaffärer brukar inte vara sådär jättebra och det är dessvärre ganska begränsat även i PUMAs concept stores. Men man kan handla via hemsidan och även beställa kläder som vanligtvis inte finns på den svenska marknaden. Vid köp över en viss summa skickas varorna hem fraktfritt!

03 augusti 2006

Snabbtips om snabbmål

Ibland vet jag inte vad jag ska äta. Då är det bra att det finns snabbmat!

Nutrilett Meal Brownie

Med snabbmat menar jag inte Burger King. Nej detta är snabbare än så. Dessutom godare. Nutrilett Meal i smaken Brownie. Gott och faktiskt ganska mättande. För 35 spänn på Konsum får jag en förpackning med 2 bitar, så det räcker till både frukost och lunch. Bitarna är större än Modifast och Naturdiet och därmed mer mättande. 228 kalorier per bit (bar) "kostar" den.

31 juli 2006

31 juli: Inkompetent Tjejmilenträning

Organisatörerna bakom Tjejmilen erbjuder löpträning i grupp inför Tjejmilen. Det är ett jättebra initiativ tycker jag, men det krävs att det görs på rätt sätt.

Tjejmilenträning träning på SATS Liljeholmen

Tjejmilenträningarna utgår från olika SATS-gym i Stockholm. På måndagarna är det SATS Liljeholmen. Kvällens träning var inte min första Tjejmilenträning, men absolut min sista!

Tjejmilens hemsida står det att alla typer av löpare välkomnas, att det är erfarna ledare som har hand om träningen och att man delas in i grupp beroende på erfarenhet. Eller hur!

Mina anmärkningar

Jag är inte gnällig. Men jag har krav. Det tror jag är viktigt, för annars får man inte mycket ut av saker och ting och man kan lika gärna ha det ogjort. Detta är bland annat vad jag hade anmärkningar på:

  • Ledarna är inte "erfarna ledare". Det är ett ihopsamlat gäng kompisar till en tjej som jobbar på Tjejmilenkansliet. Ledarna har viss mån av löparerfarenhet, javisst. En av tjejerna är gammal friidrottare och jobbar idag på Löplabbet och några andra springer en del lopp och så. Men någon längre ledarutbildning och pedagogikerfarenhet finns inte där. Och det märks tydligt! Tyvärr.

  • Vi var runt 7 stycken på dagens träning. Några hade varit där förut och några var helt nya ansikten. För mig är det helt självklart att ledarna skulle frågat hur erfaren och "snabb" man var innan träningen drogs igång. Men inte då. Detta ledde till att vi drog igång på uppvärmningssträckan i en fart som mycket väl motsvarade 6min/km (10km/tim) eller till och med snabbare. Detta är inte uppvärmningstempo för de allra flesta, och inte heller uppvärmningstempo för mig. Det är synd för en sådan utgångschock kändes verkligen i benen och gjorde att jag inte alls kunde tillgodose mig den efterföljande intervallträningen.

  • Ledarna förklarade i stort sett ingenting. Inte vad träningen gick ut på (det nämndes att vi skulle köra intervall) och hur det var upplagt: hur lång uppvärmningen var, vad vi skulle göra sedan osv. Inte heller förklarade ledarna olika sorters löpteknik, vad intervaller är bra för eller hur ofta man bör träna det själv. Det bjöds inte på någon kunskap överhuvudtaget.

Det är synd att Tjejmilenträningen var så dålig. Jag tycker inte alls att träningen passar "alla typer av löpare" så som det utlovas på deras hemsida. Ska man känna glädje efter en träning med Tjejmilenledarna ska man gott och väl kunna klara milen under 60min och till och med kunna springa den på 50-55min utan att ha ansträngt sig något vidare. Man ska inte vilja veta mer om löpning eller tekniker och inte ha speciellt höga krav på någonting. Men visst, gratis är gratis.

Jag tror dock på konceptet. Det kan utvecklas och bli en riktig PR-grej för Tjejmilen. Många kvinnor kommer aldrig ut i löpspåret. Mediernas skrämselteknik har gjort oss rädda för våldsamma män som gömmer sig i skogen och detta är ett stort hinder för många. Att springa i grupp är tryggt och kan ge upphov till oerhörd glädje. Så jag vill uppmana Tjejmilenkansliet att ta tillvara på det koncept ni skapat men snälla, gör det ordentligt!