08 september 2006

Halsont, kanelknäckebröd och ålderdom


Jaha. Här sitter jag och har ont i halsen, snuvig näsa och ett helt år äldre än igår och knaprar syndigt goda kanelknäckebröd från Wasa. Inte ett uns träning så långt ögat kan nå. Jag som ville köra SATS Muskel idag. Jag försöker jaga bort halsonten med te och Ipren. På söndag börjar nämligen min träning inför Hässelbyloppet som min löpartränare lagt upp åt mig.

Krav Maga

Idag blev jag påmind om Krav Maga på siten Viktklubb.se

Krav Maga

Jag brukade träna Krav Maga när jag bodde i Kanada och det var tufft, jobbigt men otroligt roligt. Dagens påminnelse om Krav Maga har så smått börjat få mig att fundera på att kanske ta upp det igen...

Modernt Självförsvarssystem

Krav Maga är ett sorts självförsvar. Eller självförsvar genom att själv attackera som jag har fått det berättat för mig. Israeliska armén använder sig av Krav Maga, och många polisstyrkor använder sig av tekniken (t.ex. den amerikanska).

Siten www.krav-maga.nu skriver såhär: "Krav Maga är en modern och explosiv kampart och självförsvarssystem med rötter i 1900-talets bistra verklighet. Systemet har varit ett av de officiella närkamps- och självförsvarssystemen inom delar av den israeliska försvarsmakten alltsedan staten Israel bildades 1948. Systemet utvecklades av och för den israeliska försvarsmakten och säkerhetstjänsten med både offensiva och defensiva tekniker och tankesätt.

Krav Maga används idag i stor utsträckning även utanför Israel, bl.a. av FBI, DEA, GIGN, förband ur ex. svenska, finska, irländska och polska försvarsmakterna, piketen i Finland, delar av svenska piketen, m.fl. världen över. Svenska Försvarsmakten anammade Krav Maga officiellt år 2002 och förfogar numera över många licensierade, militära instruktörer.
Krav Maga betyder närstrid på hebreiska: krav - strid; maga - nära, kontakt.
Krav

Maga karakteriseras av att vara realistiskt, aggressivt och ha en kort inlärningsperiod.

Eftersom träningen syftar till försvar i verkliga situationer, läggs stor vikt på mer realistiska typer av situationer, såsom ex. olika typer av hot, försvar mot attack bakifrån, mot attack med kniv, mot attack från två eller flera motståndare, i mörker, i trånga utrymmen, etc etc. Vid mer avancerad träning lär man sig också att försvara andra människor mot övergrepp. "

Träning

Krav Maga är bra träning. Dels är det en ordentlig pulshöjare men det är också bra självförsvarsträning. Och inte bara det, det är bra självförsvarsträning under realistiska situationer!

05 september 2006

Fjällräven Classic

Jag har hittat nästa sommars stora utmaning!


Fjällräven Classic

Utmaningen stavas Fjällräven Classic. 11 mil. Ja alltså, inte 11 mil på en gång. Nej man får så lång tid man vill på sig. Men avverkar man dessa (till fots) under 3 dygn får man en guldmedalj. Man bär med sig allting, tält och hela köret, men mat och gas delas ut. Det var ju snällt! För detta slit får man pröjsa 1300 spänn. Men det verkar vara värt besväret. Jag är sugen!!

Fjällräven Classic 2007 går av stapeln 11-12 augusti. Härligt!


4 augusti: 8.5km mitt i natten

Arg som ett bi stack jag ut på ett sent kvällspass som vanligt.

Trött

Jag är trött. Trött på allt. Trött mentalt och trött fysiskt. Det känns som att jag alltid kämpar i motvind. Det jag gör syns inte och märks inte. Jag kan hålla på och springa mina rundor hur länge som helst och försöka variera mig och hålla på enligt alla regler och föreskrifter - men ändå kommer jag ingenvart.

Och jag är trött på att alltid känna mig obekväm och förbisedd. Trött på att alltid känna att jag inte duger som jag är. Trött på att vara osynlig. Jag är trött på samhället som förespråkar ett så snävt ideal och trött på medmänniskor som lever och ser upp till dessa ideal trots att de inte medger det.

Minimal träningsglädje

Med minimal träningsglädje gav jag mig i alla fall ut i gårkväll. Det blev rundan längs Tanto, under Skanstullsbron, förbi Thaibåten och längs med Hammarby Sjöstad för att sedan svänga upp mot Vikingterminalen, under Slussenkarusellen och längs Söder Mälarstrand. Jag var arg mest hela tiden och det enda som ekade i mitt huvud var att jag var trött på hela skiten. Inte mycket till träningsglädje och inspiration som smittar av sig till er andra eller hur? Den kanske infinner sig snart igen, vem vet?

Det blev 8.5km på 50 min vilket betyder en fart på ca 6.2 min/km.

03 september 2006

2 sep: St Eriksloppet

Min blogg bråkar med mig och vill inte visa några bilder. Men jag jobbar på problemet och hoppas att det löser sig snart!

StEriksloppet var det värsta jag varit med om. Under loppet, och när jag gått i mål, tänkte jag att jag aldrig ville göra det igen. Men såhär dagen efter ser jag fram emot nästa halvmara. Jag ser fram emot det väldigt mycket till och med!

Uppladdning

Min uppladdning var inget att skryta med. Senaste gången jag tränade var i måndags. Sen hann jag inte mer. För mycket jobb och annat. Men det värsta av allt var den totalt jättedåliga tajming min kropp har. Vem får mens på själva tävlingsdagen om inte jag? Mådde inte speciellt bra på morgonen. Låg och kved och knaprade Ipren. Jag låg till och med och sov timmarna innan loppet (starten gick 16.40)

Loppet

Det är alltid lika nervöst minutrarna precis före start. Lika sköna är de första kilometrarna. De första tio gick faktiskt riktigt bra. Sprang förbi 10km-skylten på 62 minuter och tänkte att detta var ju perfekt. Då hade jag till och med hunnit med att springa in på en toa en gång längs banan. Jag hade räknat med att springa runt 6.30min per kilometer.

Vid 12 km var det någon som slog mig i huvudet med en träklubba. Ja inte på riktigt alltså men det kändes så! Det var suddigt för ögonen och jag kunde inte annat än stappla fram. Jag kände mig svimfärdig och hade den där att-vara-utanför-sin-egen-kropp-känslan. Och vid 12km är det ändå jäkligt långt kvar!

Sedan gick det lite upp och ner. Fast mest ner. Jag mådde inte alls bra och benen ville liksom inte lyda mig riktigt. Jag sprang mest och längtade till nästa vätskekontroll hela tiden. Samtidigt som jag svor åt mig själv som höll på med sådant här självplågeri. Varför gör man det? När jag gick i mål hade jag inga som helst tankar på att faktiskt springa nästa års marathon. Inte ens en till halvmara verkade lockande. Det är ju så sablans långt!

Efter målgång mådde jag om möjligt ännu sämre. Det var ingen fara med ben, knän och leder men jag mådde illa så fort jag stod upp. När jag kom hem låg jag under täcket i sängen och frös. Försökte bättre på mig själv med lite mer Ipren och vid 22-tiden kom jag igång igen. Vid 22 började jag också ser fram emot nästa lopp. Mensen hade ju förstört detta lopp, så jag kände mig lite revanschsugen. Och detta sug har definitivt växt sig starkare idag.

Just ja. 62 minuter på en mil växte till hela 2tim 24min på 21km.