Mån 9 feb (forts.): Spinningintervaller

Jag är en alldeles för snäll person!

55 minuter x 2

Jag är för snäll. Jag hakar alltid på alla andras upptåg. Som om det inte skulle vara nog med mina egna liksom! Istället för att köra 55 min PT-cirkel ikväll kom det önskemål från både Coola K och Nilla att köra spinning. Inte bara en gång - utan dubbelpass dessutom. My god. Jag har inte kört mer än 1 timma spinning sedan vi körde det där 24-timmarsjippot och det var ju evigheter sedan. Inte bara det - det var dessutom spinning för Pia vilket med största sannorlikhet betyder träning på gränsen till mjölksyra. Detta tackade jag naivt ja till.

Jag försöker rusta med ett fighting face
inför dubbelpasset. Gick sådär.

Det visade sig att Pia fortfarande är sjuk. Men av erfarenhet från förra veckan vet jag ju att hennes stand in - Andreas - kan få mig att köra lika hårt. Sagt och gjort. Med 18 intervaller av varierande längd och vilopauser på 20, 30 eller några ynka få på 60 sekunder, så var jag återigen uppe över 90% av maxpuls och härjade. Men ikväll var det annorlunda. Efter att vi kört ett pass skulle jag på något obegripligt sätt ladda om, glömma bort att jag hade sjukt ont i baken - och göra om alla 18 intervallerna.

Fy fasen, tänkte jag när vi värmde upp för andra gången och benen kändes tunga som bly. Jag ångrade min dumdristighet. Undrade hur sjutton jag kunde vara så dum. Undrade hur det här skulle gå och trodde att det skulle bli det längsta passet i världshistorien.

Men så drog det igång. Jag gav mig en spark i baken och helt plötsligt var vi inne på de sista intervallerna och när jag kollade pulsklockan visade det sig att jag haft en högre snittpuls på det andra passet jämfört med första. Så kan det gå när man klarar mer än man tror!

This is where magic is made

Ons 4 feb (forts.): Maxad träning

Jag har tre saker att säga om ikväll. Oh. My. God!

Wow

Jag såg fram emot kvällens pass otroligt mycket. Det skulle ju bli ett Pia-pass. Men besvikelsen la sig som en blöt filt över mig när det visade sig att hon var sjuk. Hennes andra hälft, Andreas skulle ta passet. Han är inte dålig. Men inte lika bra som Pia. Tyckte jag då. Nu tycker jag annorlunda. Kombinationen Andreas på ledarcykeln och Piaupplägg på passet tog mig till nya höjder. Till nytt maxpulsrekord på cykeln. Till nytt snittpulsrekord på cykeln. Och till spinning high!

På Pias pass kör vi ibland intervaller på 4 minuter med 2 minuters vila. Not today. Upplägget bestod av intervaller på 3 minuter. Med 1 minuts vila. 3 minuter går jäkligt långsamt. 1 minut går väldigt fort. Rösten inom mig sa att jag skulle upp i 90% av max i alla intervallerna. Kroppen var bestämd. Det skulle ske. Och så blev det.

Pulsklockan berättar att snittpulsen på passet låg på 86% av max (den mesta tiden av passet spenderades i pulszon 5). Med uppvärmning och nedvarvning inkluderat. Under den 7:e intervallen gav Andreas oss en uppmaning. Om vi ville kunde vi skippa vilan mellan intervall 7 och 8 och istället köra en 6-minutersintervall. Huvudet hade gärna vilat. Men kroppen sa nej. Under den 2:a minuten av den 7:e intervallen var jag uppe på 91% av max men när Andreas gav oss utmaningen var det som om jag glömde tröttheten. Jag körde på. Jag kollade klockan. Och jag såg pulsen ticka uppåt. Helt sakligt, och utan att känna av hur jag flåsade såg jag hur pulsen ökade från 192 slag. Till 193 slag. Till 194 slag. Till 195 slag. Till 196 slag. Till 197 slag. Till 198 slag. Jag såg aldrig när den visade på 199 slag. Då hade mitt spinner's high avtagit och jag var tillbaka i verkligheten. Med 1 minut kvar blev det väldigt tungt. Lungorna ville helst expandera genom ryggen och jag undrade vad som skulle hända om jag kollapsade här och nu. Men kollapsade gjorde jag inte. För då var 6-minutersintervallen slut.

Jag trodde jag skulle känna mig dödstrött efteråt. Men nej. Jag trippade som på små rosa moln. Hög som ett höghus av adrenalin och glädje. Otröttlig. Osårbar. Nästan odödlig. Känslan höll i sig styrketräningen igenom. Jag körde ben och presterade som aldrig förr. Detta mina vänner, är en kväll att minnas! (Men det ska bli skönt med vilodag imorgon. Yogavila och snabb promenadvila)

Träningsglädje!

Tummen upp för spinner's high!

Jag fortsatte kvällen med en snabb promenad på 20 minuter till skjutsen hem. Jag knäckte ett (kokt) ägg när jag gick över bron mellan Kungsan och Slottet och log åt att det nog måste se lite lustigt ut. Jag funderade över livet och över min självkänsla och mitt självförtroende och att jag nog kan tacka träningen över att tilltron till mig själv är enorm. Träning ger mer än styrka!

Tis 3 feb: Träning på källargym

Fridhemsplan är nog SATS mesta källargym. Sunkigt, svettigt, rostigt och illaluktande.

Spinning + styrketräning

I eftermiddags träffade jag min värste konkurrent. Och en av mina bästa vänner. Coola K. Vi sågs på Fridhemsplan. Jag smygtränade 45 min spinning innan vi sågs till väldigt dålig musik men när det väl kom en låt som fick mig att tända till var jag uppe på 90% av max och nuddade. Det var underbart.

När vi beblandade oss med det övriga folket nere i källargymmet hade vi båda varsin träningslapp i handen med vad vi skulle göra. Fast det tog mycket längre tid för Coola K eftersom hon kör fler repitioner. Själv lassade jag på så mycket vikt jag bara kunde och körde mina 6 reps. Det var ryggen som stod i fokus. Och axlarna. Eftersom det var så mycket folk fick jag anpassa mig och byta ut några övningar. Ibland fanns inte de redskap jag behövde. Nä, det är dags att jag åker ner till Halmstad för lite PT-träning (one more week to go). Men jag fick god hjälp av Coola K, speciellt när vi körde latsdrag med smalt och omvänt grepp. Det var tungt. Rodden var roligast. Eller nä, roligast var nog sällskapet.

Tänk vad mycket träningsväskor vi bär runt på hela tiden.

Coola K går loss på passionsfrukten.
Och jag på avokadon!

Ons 21 jan (forts.): Klämkäck spinning

Jag undrar hur jag som är en positivt lagt person kan vara så allergisk mot allt det som är klämkäckt.

Om spinning som inte är jobbig

Det blev spinning efter jobbet och jag hade tänkt att köra hårt. Gärna upp i möjligaste pulszon. Tvärtom blev det ett riktigt lågintensivt pass med en genomsnittlig puls på 72%. Kanske lika bra i och med att jag kände mig ganska trött i benen efter tisdagens PT-cirkel som innehöll mycket benträning och eftersom jag ska köra just ben med PT-Fredrik i slutet av veckan.

Men jag kunde ändå inte låta bli att bli irriterad. Det var så klämkäckt. Inget fel med det i och för sig, men det var klämkäckt på ett sätt som sa att "snart är det inte jobbigt längre så håll ut". Men det är ju det jobbiga som är bra. Jag har inte lust att träna för att låta det jobbiga gå över. Jag vill träna för att maximera det jobbiga. Och att det klämkäcka på något sätt skulle symbolisera träningsglädje håller jag inte med om. Då vill man väl inte sluta med det jobbiga?

Igår kväll åkte jag hem till Halmstad och här tänker jag minsann maximera både träningsglädje och jobbighet. Så det så.

Träningsglad!

Tis 20 jan: Tråkig träning

Tränade två pass ikväll. Jag vet inte vilket som var sämst.

Spinning + PT-cirkel

Jag var inne på VR-Ebbas blogg och då väcktes begäret efter kanelbullar. Men det där glömde jag bort när jag väl åkte iväg till träningen på SATS i Sickla. Jag hade inte så mycket energi i kroppen och kände mig lite trött, och inte blev det bättre när instruktören som dök upp utstrålade lika lite han. Han var väldigt trevlig och ömdjuk - don't get me wrong - men en trevlig instruktör är inte lika med en bra instruktör. Inte blev det bättre av att han spelade den där Apologize-låten som intromusik innan klasset dragit igång. Det får inte min kropp att vilja kicka igång i alla fall.

SATS Sickla

Jag kände mig faktiskt så pass låg på cykeln att när jag blundade kändes det som om jag satt på en spinningcykel som stod på en liten båt ute till havs där det var full storm. Även när jag öppnade ögon stormade och guppade det. Jag försökte skaka bort känslan och en bit in i passet släppte den. Då tappade jag också hoppet om hur spinningklassen skulle utveckla sig om jag bara satt och gjorde som instruktören sa. Istället tog jag saken i egna händer. Fortsatte stå och cykla när de andra satte sig ner. Sket i "jumpsen" och körde mitt eget race.

Trots mina tappra försök att piska pulsen hamnade snittet på blygsamma 75% av max med en enstaka toppnotering på 91% under en väldigt kort sekund.

Men skit samma tänkte jag. Jag ger gärnet på nästa pass! För jag hade 2 pass på dagordningen!

Mina gyllene skor.
Ja, de rosa alltså!

PT-cirkeln stod näst på tur. Med en instruktör jag dissat rejält tidigare i den här bloggen för några år sedan. Jag tänkte att kanske har instruktören förändrats. Jag är inte den som är långsint.

Det var en intensiv klass som började med en massa joggingvarianter runt, runt i salen och olika typer av kull-lekar som brände ordentligt i benen. Sedan stationsträning á la crossfit och sedan en slags intervallstyrketräning som faktiskt var väldigt effektiv - och tuff.

Tummen upp för träningen. Tummen ner för instruktören som höll en alldeles för oprofessionell ton. Han passar säkert grabbarna som gillar att slänga käft men jag tycker inte att man slänger käft när man står på scen som instruktör. Men det är inte mer med det än att jag inte behöver gå dit igen. Det finns fler pass, och fler instruktörer, att välja bland!

Ons 14 jan (forts.): Total psykos!

When the drugs don't work - try spinning!

Pulsspinning

Jag hade bokat in mig på pulsspinning ikväll. Tyckte att det där med puls kunde vara kul. Goddag yxskaft - jag kör ju med pulsklocka i alla fall. Fast lite kul är det ju att se sin puls på en skärm i alla fall, så det var faktiskt värt att missa den stående klassen på SATS Hötorget för annan spinning på SATS Zenit.

När jag satte mig på cykeln och började trampa tänkte jag att det skulle bli en helt värdelös klass. Känslan i benen var lika med noll och de kändes inte alls alerta. Lustigt nog känns det så innan de flesta klasser börjar. Men när musiken väl drar igång händer något. Benen går in i någon slags extas. De får liv!

När instruktörs-Lina sa att dagens pass skulle bli tufft log jag. När hon sa att det egentligen bestod av en enda lång backe log jag ännu mer. När hon sa att om vi ville utmana oss själva och ligga mellan 80-90% av max i puls under de sista 27 minutrarna jublade jag inombords. Det här skulle verkligen bli skitjäklabra.

Skitjäklabra är just vad det blev. Trots att det var backkörning spelade instruktörs-Lina låtar med ganska snabbt tempo. De andra körde intervaller till dessa men jag körde stående backe med ganska hög kadens. Jag låg och pendlade mellan 85-89% av max mest hela tiden men tog tre "vilopauser" när jag tillät mig själv att droppa till strax över 80% av max. Ibland nosade jag på 92% av max men försökte att inte komma för högt (jag ville orka hela vägen). Höga 80% kändes bra. Tokbra. Visst var jag trött - men jag var euforisk. Drabbad av någon slags spinningpsykos som fick mig att både längta till backjäveln var över men samtidigt njuta av varenda ögonblick.

På golvet bredvid cykeln stod ett par sprillans nya Nikeskor och log åt mig. De är så rosa de kan bli. Jag tänkte att eftersom jag alltid har svarta kläder på mig så måste jag ju skoja till det lite. Skorna får bli färgklicken. Jag älskar dem och de är köpta för ett bra ändamål. Inga skuldkänslor här inte (Grabben - no comments, du köpte faktiskt precis den där nya jackan!!).

Pink shoes!!

Jag försöker få plats på bilden.
Men hallå - skorna syns ju inte!!!!

Syns skorna nu?

Tis 13 jan: Riktigt bra spinning

Jag brukar hylla instruktörs-Pia till skyarna, men hon har tuff konkurrens!

Terese!

Jag har sagt det förut. Det är skillnad på instruktörer och instruktörer. Det är de som gör skillnad på klassen helt enkelt. Jag fullkomligt älskar Pias spinningklasser men hon har tuff konkurrens - i form av VR-Tess som snart gör konventdebut på Nike. Och det med all rätt!

Jag minns särskilt ett av VR-Tess upplägg som hon körde för länge sen. Jag tror det var på SATS Stureplan. Vi körde tre "loopar" med intervaller följt av backe. Idag körde hon ett liknande upplägg: fem 40-sekundersintervaller med 20 sekunders vila följt av 11 minuter lång backe. Och så samma grej igen, fast kortare backe. Och till sist 3 intervaller - följt av backe och målgång. Fy fasen vad bra det var! Och skitbra musik!

Tummen upp till VR-Tess!

I takt med att pulsen steg försvann mina grubblerier och när jag i den längsta backen, som totalt var 11 minuter lång, stod och trampade i 90% av maxpuls i minut efter minut efter minut efter minut efter minut efter minut (ja, hela 6 minuter!) så var alla problem som bortblåsta. Eller bortspinnade. Det ÄR märkligt det där hur pulstopparna sätter sprätt på hjärnan. Från att ha gått och känt mig ganska misslyckad och redo för en stor jäkla time out från allt (jag är i jäkligt stort behov av semester), så blev jag medveten om hur jäkla bra jag är. Och stark.

90% av maxpuls blev min högsta pulsnotering för klassen. Men jag snittade ändå på 80%. Det var i backarna de absolut pulstopparna kom. Benen var inte lika redo för intervallerna. Därför bestämde jag mig för att köra just benträning efter spinningen. Det blev 100 reps benböj mot pilatesboll (landade på 75% av max i puls där...) och 100 reps i benmaskinen och 60 tåhävningarna. Sen kände jag mig nöjd. Jäkligt nöjd.

Ons 7 jan: Maxpuls på spinningen

Jag har glömt hur kul det är med pulsband.

55 min eufori

Det är något magiskt som händer när man samlas, nästan 60 personer, och försöker nå maxpuls tillsammans. Man må vara hur olika som helst, men just då och där har man en stark gemenskap och ett mål som alla delar. Att bli trött. Att ge järnet.

På vissa klasser märks detta mer än på andra. Det är ofta instruktörens förmåga att förena deltagarna i den där gemensamma kämpaglöden som avgör om passet upplevs som bra eller dåligt. Känner man sig som ett i gänget som kör så det ryker, så spelar det där runt omkring inte så stor roll. Att den som sitter på ledarcykeln kallar sig instruktör är ofta helt fel ord. Det man är är en coach. Och spinning-Pia är en grym sådan.

Jag hade med mig pulsbandet idag. Jag har inte använt det på evigheter. Det är att inte göra "något" som gör det där "något" roligt igen. "Något" kan vara allt möjligt. För mig just nu var det att använda pulsband. Jag ville se hur högt i puls jag egentligen kommer på ett spinningpass. Och speciellt - på ett Piapass.

Jag låg och harvade runt 75% (av max) i början. Det var också 75% som blev den genomsnittliga pulsen. Som högst låg jag på 92% av max. Det är en skön känsla att hitta till pulstopparna. Ett obeskrivligt välmående av "achievment". Och att dessutom ligga och pressa på maxpuls så länge som möjligt är en adrenalinkick som heter duga. Och som jag vill uppleva igen och igen.

Jag träffade Coola K efter passet. Nu sitter vi hemma hos henne och har precis format vår nästa utmaning. Det blir en riktigt spännande långkörare!

Igår hade jag en träningsväska av plast.
Idag är den modell större.
Men faktum är att den består av 80% träningsgrejer.
Imorgon åker jag hem till Halmstad och
en riktig träningskörare väntar mig!

Tummen upp för bra mat!
(Räk- och avokadosallad med ägg
och dressing på creme fraiche och stenbitsrom)

Tis 20 dec: Nyårsmix

Festen kan börja!

100 min varierad träning

Gold's Gym bjussade på festträning idag. Specialklassen som hade fått namnet Nyårsmix bjöd på minst sagt varierad träning. Vi började med spinning, fortsatte med rygg- och bicepsdelen på pump, körde body step innan vi gick över till bålträning och avslutade med lite body balance. 4 ledare tog oss igenom träningsresan och de var ambitiöst klädda i silverleggings, guldband i håret och annat spejsat. Vi bjöds på färgglada drinkar i champagneglas och snittar. Drinkarna smakade väldigt likt Powerade, glasen var turligt nog i plast (jag råkade välta omkull mitt med pumpstången) och snittarna var proteinbars skurna i fyrkanter med tandpetare i.

Skål!

Alla var glada och taggade och stämningen riktigt kändes i rummet. Ledarna var riktigt bra, men en av dem lyste som den klaraste stjärnan. Hon var skitbra. "Hon" körde klassen body step som var riktigt jobbig. Det var en annorlunda typ av stepklass. Mest för att man steppade med brädan vänd åt andra hållet. Det var mindre dans och mer flås. Det enda jag inte gillade var när hon skulle förklara upplägget av Nyårsmixklassen. Hon förklarade det som att det var body steppen som skulle få oss flåsiga. För egen del är det spinningen som utmanar hjärtat allra mest.

Spinningen bjöd på tre superlåtar. Ska leta upp dem på YouTube och bjussa er på kittlande träningsmusik. Det finns inget som får mig att gå igång på spinningsadeln så som en riktigt bra spinninglåt. Då kan man köra hur länge som helst på hur hög puls som helst. Då tar man inte slut förrän låten tar slut.

Mån 29 dec: 130min effektiv träning

It all starts here.

Dedication, inspiration, motivation

Grabben åkte till Stockholm ikväll. Men han kommer tillbaka om några dagar. Han ska bara jobba lite. Såsom pyrotekniker gör den här tiden på året. På nyårsafton. Men först ska han vara med lite på TV. Så ni som råkar träffa på Grabben genom rutan får vinka till honom!

Eftersom jag inte hade något bättre för mig bokade jag in en helkväll på gymmet. Jag hade kikat igenom Stora boken om styrketräning under dagen och planerat vad jag skulle träna. Jag var grymt taggad på styrketräning. Så jag gjorde något jag väldigt sällan gör: jag planerade för helkroppsstyrketräning. Oftast fokuserar jag bara på en eller två muskelgrupper för att inte krokna mentalt redan innan passet börjat. Men ikväll var jag tokfokuserad, tokinspirerad och tokmotiverad.

Jag körde igenom min planering. Gjorde 3 set och 8-12 reps av allt - förutom benen som jag helt hoppade över. Jag kom på att det inte är läge att köra benstyrka när man är på "skidsemester". Det var grymt kul. Jag försökte föra över min mentala styrka på musklerna, få dem att jobba effektivare så att varje repetition skulle kännas nödvändig och oumbärlig.

Jag kastade många ögonkast mot den skylt som sitter i viktsalen: It all starts here. Så jäkla rätt. Så jäkla sant. Efter den ganska tråkiga spinningen gick jag tillbaka till styrketräningssalen och körde trippelset. Grabbade tag i en lagom tung stång och körde bicepscurls, rodd och axeldrag mot hakan. Om och om igen. Hade säkert kunnat köra på ett bra tag till om det inte var för att gymmet stängde klockan 21. Ikväll ville jag aldrig sluta. Det är ju på gymmet det händer!

Lör 21 dec: Trippelträning

Mitt vapen bland julmaten heter Golds gym i Åre.

Triss i träning

Jag har köpt en månads träning på Golds gym i Åre. Stod i valet och kvalet eftersom det kostar några hundralappar - men beslutet var ganska givet. Alla investeringar i sin egen hälsa borde vara självklara. Jag måste påminna mig själv om det ibland.


Söndagsschemat på gymmet är som upplagt för trippelpass. Spinning klockan 16.30, pump en timma senare och så body balance klockan 18.30. Det var dock bara jag som verkade förstå det fantastiska i det hela.

Spinningen kändes ömsom kantig ömsom helt suverän. Det är när jag får "kötta på", när det är som allra jobbigast, som spinningen är som en svettig dans på rosor. Det är så skönt att få fokusera på utmaningen, var man är och var man vill komma och känna kroppen jobba, adrenalinet rusa till och känna gränsen. Endorfinerna i kroppen rusar till och man sitter inte på en hård cykelsadel utan snarare små mjuka moln. Sedan väcker instruktören en till liv igen och envisas med att köra jumps eller stå i position 2 eller något annat fånigt.

Pumpen gick okej den också. Men jag kan inte komma ifrån att det är tråkigt. Jag försöker hitta samma sköna fokus och flyt där men det är svårt. Fast jag gillar tricepsövningarna i det nuvarande programmet. Det svider så jäkla skönt i armen och även när den ena tricepsen vilar och jag kör den andra så är den stenhård med mjölksyra.

Vad gäller balancen så kan jag säga att jag försökt ett par gånger nu, men den tilltalar mig inte. Jag känner inte alls vad jag ska känna. Det jag är ute efter i denna typ av pass är stretchen och rörligheten. Träning ska vara rolig och min princip har alltid varit att om det inte är kul ska jag inte göra det. Och när jag kollar på klockan och hopplöst konstaterar att det är hela 50 minuter kvar på passet är jag helt fel ute.

Jag har i alla fall tränat 600 minuter denna vecka. Wohoo!

Fre 19 dec: Tid för träning

Firade den analkande semestern med spinning på lunchen och styrketräning sent på kvällen.

Äntligen fredag

Jag borde ha vetat att lunchspinningen på SATS Stadshagen inte är något att hurra för. Men jag bokade naivt in mig på en klass ändå. Två andra deltagare dök upp och vi bildade en sorglig trio. Jag vet inte hur en spinninginstruktör tänker inför en klass med 3 personer men som deltagare och av erfarenhet vet jag att det kan bli pannkaka - eller skitbra. Det är nu som instruktören har tillfälle och möjlighet att ara mer personlig och coacha mer individuellt. Instruktören igår verkade mest resonera att om man skriker i mikrofonen så kör deltagarna tuffare. Det funkar inte så. Vi får bara ont i öronen.


Jag mötte upp med Nilla efter jobbet. Vi hade tre punkter på agendan: julklappsköp, styrketräning och middag. Julklappsköpet gick i en rasande takt tack vare Nillas hjälp. Sedan värkte magen och vi bestämde oss för att äta först. Restaurangvalet föll på min favorit Rice på Nybrogatan. Vi kom på att gymmet på Stureplan låg nära till hands men förnuftet sade att det var smartare att gå ner maten lite så det fick bli SATS Regeringsgatan.

I går klockan 20.00 var det bara Puma, Nilla och en städare som hittades på SATS Regeringsgatan. Perfekt för oss! Vi bestämde oss för att mördarköra biceps och triceps och kom på ett finurligt upplägg. Vi skulle köra många, många reps - och vi skulle köra superset. Jag ville att mina muskler skulle dö. Eller... i alla fall bli riktigt trötta.

Tuffa muskelmördare?

Superset för biceps: 20 bicepscurls med stång+20 hammercurls med hantlar (x 3).
Superset för triceps (1): 20 tricepsdrag bakåt i cc+20 tricepslyft över huvudet (x 3)
Superset för triceps (2): 20 tricepspushdowns + 20 omvända tricepspushdowns (x 3)

Vi körde lite magövningar också. Benpendel från sida till sida och cirkelformade crunches. Den sistnämnda övningen är en riktig killer!

Tung, tung kettlebell.
Försökte lyfta 40-kiloshanteln också men den var ganska orubblig.

Strax efter klockan 21 mötte jag Grabben vid Centralen. Han hade åkt tåg från Göteborg och skulle fortsätta upp mot Åre med mig i bil. Vi skulle köra hela natten och laddade bilen med julmust, skumtomtar och en ny favoritjullåt.

Mån 15 dec: Styrketräning + spinning

Träning när den är som bäst!

Styrka + Spinning

Jag hade inga förväntningar på kvällens träning. Jag hade skrivit en lista på vilka övningar jag skulle göra, men var inte sådär laddad som jag kan vara ibland. Jag hade heller inte en enda förväntning på spinningklassen. Jag vågar inte hoppas någonting när jag kör för en ny instruktör.

Kanske är det jag som blivit mesig och inte lika mycket på hugget som förr. Men kvällens instruktör var faktiskt skitbra! Vad är det som hänt? Varför träffar jag på så många bra instruktörer nu? Varför inte förr? Det är bara att tacka och ta emot. Svetten rann och pulsen var på topp. Musiken var grym och instruktören kunnig. Det kommer bli bra på SATS i Halmstad!

Innan konditionsklassen hade jag kört 40 intensiva styrketräningsminutrar. Halvvägs in i träningen var jag så rejält trött i axlarna att jag var tvungen att dra ner på tempot. Hur kunde så lite göra så mycket? Det är bara att köra hårdare nästa gång. Och nästa. Och nästa.

Lör 13 dec: Lusseträning

Det var svårvaknat imorse. Men pulsen var nästan på topp ändå.

Lördagsspinning

Wake up lighten hade ett tufft jobb att väcka mig imorse. Vaknade ytterst motvilligt, men såg fram emot träningen ändå. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass på SATS Halmstad klockan 10.

Jäkligt morgontrött...

Detta är den mest deprimerande byggnaden i Halmstad.
Jag tycker det ser ut som en kloss frön öststaterna.
Här huserar SATS Halmstad. Jippieeee!!

Halva salen var full men det rådde inte särskilt mycket julstämning. Ljuslisten på golvet som förvisso är lite julig ligger nog där året om. Det skulle vara discotema på musiken sa instruktören vilket medföljde att de flesta låtar gick i ett ganska långsamt beat. Det var aldrig särskilt hög kadens på snurrorna vilket jag saknade. Speciellt i uppförsbackarna. Jag gillar inte att stå och slötrampa som om jag cyklade uppför en klippvägg. Nä, jag vill ha högre kadens när jag står. Jag vill ju ha det jobbigt för hjärtat!

De flesta ståpartier var korta så jag klippte ihop dem och gjorde långa block. Jag gav allt till låten It's raining men (3/4 in i klassen) och jag trodde aldrig att den låten skulle ta slut. Men det gjorde den. Det var också den låten jag minns som allra jobbigast. Då låg jag nog på 83% av max. Inte särskilt högt. Men tillräckligt för att jag skulle tycka att det var en helt ok klass.

Tis 9 dec (forts.): Träningskombo

Puma presenterar: dagens outfit och små rosa moln - i samband med dagens träning.

Värdelösa underbara tisdag

Tisdagar är nog den mest värdelösa dagen på hela veckan. Inget händer på en tisdag. Om man inte ser till att det händer själv, förstås. Jag har fått grejer att hända idag, och även om jag inte klär mig lika glamoröst som vissa andra bloggare, kan jag i alla fall presentera mer än en dagens outfit på bara en dag.

Dagens outfit nummer 1: jobboutfiten.

Själv har jag mitt på det torra på den fronten. Mitt projekt på jobbet är i kaos. Allt ska vara klart imorgon. Inget var klart till idag. Men så ryckte det i några trådar och kanske, kanske kan det lösa sig och sagan får ett lyckligt slut.

På grund av osunt höga stressnivåer i min kropp var jag osäker på om jag skulle träna på lunchen. Just därför tränade jag. Jag jobbar inte bättre för att jag inte tar lunch. Jag jobbar faktiskt bättre om jag tar en timmes time out och tränar.

Lunchspinningen satte igång min problemlösarmekanik trots att klassen var långt ifrån den bästa jag varit på. Den var i alla fall bättre än förra lunchspinningen.

Dagens outfit nummer 2: spinningoutfiten

Eftermiddagen gick av bara farten och tack vare en chailatte. Jag hade planer på en SATS-klass efter jobbet men inget ombyte med mig så jag strök det alternativet. Att jag skulle åka hem och springa var en ren impuls.

Jag har egentligen tänkt vila foten till helgen, men Ipoden låg och blängde på mig i väskan. Nyladdad med musik ville den släppa loss lite. Så fick det bli. På med träningsgrejerna, reflexvästen och bandanan (den håller fast hörlurarna i öronen!) och så iväg.

Dagens outfit nummer 3: löparoutfiten

Sprang samma runda som jag brukar men tänkte inte på var jag befann mig. Musiken var ny och spännande och jag lyssnade på lättsmälta Britney, Xstina, Agnes och en massa annat. Benen bara malde på och livet blev mer och mer fantastiskt. Och när jag lyssnade till Tiestoremixen på Jordin Sparks "No Air" tänkte jag att det är för fasen inte alls koldioxid jag andas ut genom munnen. Det jag andas ut är stressen! De sista 3 minutrarna av låten sprang jag inte alls på kall, svart hård asfalt. Jag sprang på små rosa lyckomoln. Se där vad den remixade versionen av No Air kan göra med en (från 4 minuter och 30 sekunder in i låten och framåt). Och framförallt - se där vad löpning kan göra med en!

Lör 6 dec: Pumas Super Saturday

Ge mig lördag hela veckan, tack!

Pumas Super Saturday
- fuelled by Gainomax, sponsored by FyrverkeriDesign

Funbeats statistik talar för sig själv. Det är dags att lägga in en högre växel. Därför kom denna lördag väldigt lägligt. Idag skulle det tränas, tränas, tränas - och fikas. Det skulle bli Pumas Super Saturday. Det är ett koncept jag tänker behålla (som redan tränats, fast inte konceptualiserat) - och upprepa. Det är som ett konvent som man sätter ihop själv. Ett träningsmarathon.

Lördagar är inte helt optimala för sådana initiativ. De flesta klasserna ligger mellan 10 och 12 eller klockan 16. På varenda center. Men det är svårt att vara på flera ställen samtidigt. SATS Odenplan erbjöd flest klasser i rad så därför blev det:

9-10: Pump
Jag gillar den nya koreografin. Hela ryggdelen tycker jag var suverän. Lagom många reps (färre än vanligt) men frivändningarna gjordes på ett annat sätt. Mycket bra!

10-11: Spinning
När jag hörde upplägget trodde jag att jag skulle dö - av tristess. Vi skulle köra med hög kadens under hela passet. Jag är inget fan av snabb kadens. Men satan i gatan vad bra det var. Och vad jobbigt det var! Tiden gick fort och jag kan konstatera att av de 2 nya instruktörer jag provat den senaste veckan så var båda väldigt bra.


11-12: Muskel
Jag har bara varit på ett muskelpass förut och det var när klassen var ny. Jag kan med glädje konstatera att klassen utvecklats till att bli mer funktionell. Fast det var lite för många knäböj i olika varianter. Mina axlar började ta slut under den här klassen. Och stepbrädan som vi steppade lite på i början blev väldigt hög mot slutet...

12-12.30: Spinning
En kort men intensiv klass där jag kunde ge allt. Mycket tack vare att jag var bråkig och körde mitt eget race de sista 10 minutrarna.

12.30-13.00: Core
Upplägget är sprillans nytt och det är skitbra! Aldrig har jag varit på en coreklass där jag gillat så många av övningarna.

Jag är ingen morgonmänniska. Och jag råkade sova över imorse. Därför bestod frukosten av en Gainomax i bilen på väg till träningen. Pausen mellan passen var minimal och jag kände mig som den svenska familjen i Snowroller där de alla ska få till en bild på sig själva i fotoautomaten, under en och samma session. Jag hann knapp varva ner från ett pass innan det andra började. Men jag lyckades klämma i mig en Gainomaxbar på slutet. Efter passen laddade jag med en till Gainomax.

Strax efter lunchtid träffade jag Coola K som fått sin simteknik professionellt analyserad. Vi gick till Wayne's på Sveavägen (helt klart det trevligaste kedjefiket i stan!) och satt där och fikade. Vi var där i nästan 4 timmar. Lika länge som jag tränat! Snart anslöt sig nämligen VR-Terese, Sofy, Nilla, Ruth och Grabben.

Nu ska jag laga min nya favoriträtt. Fläskfilé med parmaskinka och medelhavspasta. Den bjöd jag på förra helgen. Då med ganska många flaskor vin. Ikväll ska jag inte dricka lika mycket vin. Grabben vill att vi ska ta fram en marknadsplan för nästa år för FyrverkeriDesign. Det är vår baby.

Tor 4 dec: Grym träning!

Jag visste när jag gick in i salen att detta skulle bli något stort.

Träning på SATS Sickla

Åkte direkt till SATS Sickla efter jobbet. Velade lite mellan 2 spinningpass på SATS Stureplan eller styrketräning + 1 spinningpass i Sickla. Men eftersom jag körde bil till jobbet imorse så blev det Sickla. Och tur var väl det!

Styrketräningen gick bra efter lite tips från er (tack!). Jag och femton muskelknuttar samsades om utrymmet. Sämst gick bicepscurlsen med stång (jag kände mig skitsvag) och bäst gick rygglyften på matta (jag brukar inte få kontakt med muskeln i denna övning men idag kändes det verkligen).

Jag skrev upp vilka övningar jag skulle göra på en post-it.

Men det var sedan det roliga började. Jag är alltid superskeptisk när jag testar nya spinninginstruktörer. Det är inte så att jag letar fel hos dem. Men jag har höga krav.

Killen idag hoppade långt över min högt uppsatta ribba. Redan när han stod i dörren visste jag att det skulle bli bra. Det berodde inte på att han var jäkligt snygg med otroligt mycket muskler (helt klart den största muskelknutten jag sett på en spinningcykel). Det var liksom hela kitet. Attityd och bemötande och allt. Allra mest upplägget på klassen och musiken förstås.

Det var fullt ös redan efter uppvärmningen. Öset fortsatte klassen igenom. Det var intervaller i olika former hela tiden, och det var motstånd på cykeln klassen igenom. Det var riktigt, riktigt bra.

Det var fler än jag som diggade klassen. Jag hörde två killar säga att klassen var "riktigt, riktigt rolig" och att instruktören var kul. Och "riktigt, riktigt rolig" är helt rätt beskrivning. Klasser kan vara jobbiga och plågsamma. Men den här var både rolig och jobbig.

Min färgglada träningsoutfit.

Den nästintill fullsatta cykelsalen är ett tydligt bevis på att klassen var bra. Att folk tjoade och hejade under tiden är ett ytterligare bevis på detta. Att jag dessutom höjer den till skyarna måste väl nästan vara avgörande?

Till och med musiken överraskade. Ofta uppskattar jag att träna till den typ av musik jag inte brukar lyssna på. Killen idag spelade den typ av musik jag lyssnade på förut. Lite r'n'b-aktiga låtar. Lite Justin och lite annat. Och det funkade så jäkla bra. Och jag blev så jäkla glad att jag satte The Voice på högsta volym när jag åkte hemåt. Jag tror jag måste gå på det där passet igen!

Tor 27 nov: Annorlunda spinning...

Passet idag var så dåligt att det var roligt.

Lunchspinning på jobbet

Jag bokade in mig på ett spinningpass på jobbet idag. All gruppträning, massage och kiropraktorer sker via ett externt hälsoföretag. Det är bra att träningen är gratis och det är bra att den finns. Sådär, nu har jag skrivit det positiva. Eller förresten, de 16 spinningcyklarna är sprillans nya så det bör föras upp på pluskontot också!

Instruktören var dock från en annan tidsålder. Hade hon inte skrattat mellan varje ord hade jag blivit arg och sur. Men jag kan inte bli arg och sur på någon som inte slutar skratta. Däremot undrar jag när hon fick någon utbildning senast. Hon var extremt vältränad, med förstorade attribut på framsidan (denna observation gjordes - och nämndes - utan någon som helst värdering) men jag trodde att man slutat med armhävningsliknande övningar på spinningsadeln.

Ett tag fick jag för mig att jag var på en cirkus. Vi skulle köra en rotationsövning som innehöll inslag av jumps. När det var som mest bisarrt körde vi stående i position 2, stående i position 3, stående i position 3 men med överkroppen jättenära styret och så sittandes - i tvåtakt! Om och om igen. Jag försökte se Susanne Ljungskog göra samma grej men lyckades inte få fram den bilden på näthinnan.

Stilen på övriga deltagare var också rätt underhållande. När vi körde flack var det en deltagare som hade så hög kadens att jag undrade när hon skulle tappa kontrollen över benen. Två stycken satt och hoppade på rumpan och en annan stod upp men lutade armbågarna på styret och flamsade runt med hela underkroppen. Instruktörens axlar var uppe vid öronen och när hon stod och trampade krumbuktade hon hela ryggen. I näst sista låten kom instruktören skrattandes förbi och flaxade med sin handduk så att vi skulle få lite luft. Lite parfymdoftande luft.

Efteråt i omklädningsrummet sjöngs det lovord över instruktören och jag tyckte synd om mina klassdeltagarkompisar som kanske inte får uppleva något annat än det här.

Mån 17 nov: En halv utmaning

Det blev en halv utmaning. Det gjorde inget. Jag stapplade av cykeln ändå.

Spinning

Var tar man vägen när man är så trött och så andfådd att inte lungorna räcker till? Det undrade jag vid flera tillfällen i eftermiddags. Instruktören Pia har ändrat strategi på sitt fartlekspass. Istället för 30 sekunder nära max + 10 sekunder max, följt av 2 minuter i ansträngande zon, kör hon nu på 2 minuter i nästan nära max och 2 minuter i ansträngande zon - hela passet igenom. Det är svårt att veta vad "nästan nära max" är. Speciellt i början när det känns så lätt. Det som är en walk in the park de första 30 sekundrarna blev jävligt nära max resterande 90 sekunder.

Men det är just det som är så skönt med den här typen av träning. Man kan vara hur bra som helst. Hur stark och hur vältränad. Men det kan alltid bli riktigt jäkligt jobbigt! There is no excuse!

Jag bestämde mig för att skita i "nästan nära max" och fortsätta på "jäkligt nära max"-känslan istället. Jag hade ju rödfärg i håret (!) plus bandana (!) - och varje utmaning var ju trots allt bara (!) 2 minuter. Det var bara att köra. Testa lungorna lite. Se om de höll...

Jag hade tänkt mig 2 x Pias pass. Det blev inte så. På eftermiddagen fick jag sms om att mina goda vänner skulle träffas för en fika precis mitt emot gymmet. Jag som oftast prioriterar träningen, omvärderade mitt val, kompromissade och följde med på fikan. Jag tränar så mycket ändå, och umgås med träningsfolk, att mina icke-tränande vänner förtjänar att stå i centrum ibland. Det var ett val jag inte ångrade. Trots att vi inte delar samma kärlek för träning, så har vi så mycket annat som håller oss ihop.

Fre 14 nov (forts.): Lunchträning

Lunchpasset bjöd på samma pralin som innan frukost. Ge mig något annat! Jag vill ha den där stora nougatgrejen, som det bara finns två av och som ligger i mitten av Aladdinasken!

Lunchspinning

Life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get. Ni vet väl alla vem som sa det*. Och jag håller med. Körde spinning på lunchen för en för mig ny förmåga. Hon var verkligen instruktör, inte inspiratör.

Körde på ganska tufft trots att det var lite tråkigt och funderade vad stående cykling i position 2 egentligen är bra för annat än att skapa ryggont? Det bjöds på mycket sådant. Och på en helvetes jäkla många jumps.

Men det var bra att hon påpekade att vi inte skulle ballerinacyka. Ja alltså cykla med tårna nedåt. Väldigt många cyklar som om de var en ballerina på cykeln. Även de som i övrigt ser ut som topcyklister. Eller ja, toppspinnister är väl mer korrekt att skriva.

(*Om ni inte vet så var det Forrest Gump)