19 september 2007

Nästa träning blir först på lördag. Imorgon åker jag bort på en jobbgrej och kommer hem på fredag kväll. Det lär bli jobb tills jag stupar i säng. Men jag hoppas det ger resultat - i form av lite TV-inslag och annan medial uppmärksamhet. Jag berättar mer nästa gång jag finns på bloggen. Så träna hårt för mig med, ok!

Ons 19 sep: Tour de France

Idag upplevde jag 90 minuter Tour de France tillsammans med Rasmussen och alla de andra!

Tour de France LIVE!

Andreas körde världens bästa specialpass ikväll. Salen var fullsatt. Det var ett härligt gäng. Många stammisar och många cykelinstruktörer var med. Jag också.

SATS specialare är klasser med Tour de France som tema. Men ikväll var det annorlunda. Framför oss hade vi en stor skärm med film och bilder från riktiga Tour de France. Andreas hade förberett för den här klassen i 35(!) timmar.


Salen kokade. Alla peppade varandra. Det var inte bara bra. Det var långt mycket bättre än så. Adrenalinet pumpade. Hjärtat jobbade. Luften vibrerade. Känslan under passet var nästan nästan i paritet med riktigt bra sex. Fy fasiken vad bra det var!

Och det är något speciellt med instruktörs-Andreas (det är han som syns i annonserna för SAFE som brukar finnas i bl.a. Fitness Magazine). Han är en hur-jäkla-skitbra-som-helst instruktör. Anledningen heter engagemang. Engagemang. Han bryr sig. Han vill att vi ska kämpa. Han vill instruera. Han vill inspirera och motivera. Och det märks. Jag måste säga det igen - Andreas är skitbra! (Eller hur Terese)

Energi

En annan bra grej med dagens pass var att vi fick gratis energi som extra bonus. Andreas delade ut sportdryck och energibar och OLW-nötmix.


Och så stod det ett lass Valios keso-yoghurtmix i entrén. Bra SATS - ni får massa pluspoäng. Fortsätt hålla bra kontakter med era sponsorer. Och sponsorer - jag hoppas ni fortsätter göra PR för era produkter genom SATS.

18 september 2007

Tis 18 sep: Halvmesyr

Jag gick trött från gymmet. Inte träningstrött. Bara sovtrött.

Styrketräning

Det blev en tur till SATS Zenit efter jobbet. Hade inte riktigt fokus på vad jag skulle göra men det blev rätt så mycket styrketräning. Fokuserade på överkroppen. Det blev rätt så mycket triceps, biceps, bröst och lite axlar.

Jag hann bli riktigt trött under passet. Inte mjölksyratrött. Utan mer sömnig. Därför gjorde jag ingen cardio. Om jag fortfarande är vaken senare ikväll blir det kanske en promenad. Eller kanske, kanske en jogg om benen är pigga nog.


Vad jag däremot definitivt ska göra är att ta fram maghjulet som ligger under sängen så vi (uhm...jag!) kan köra lite magträning framför Idol ikväll.

Gym eller jogg

Jobbar och funderar. Står i valet och kvalet. Gym eller jogg? Gym eller jogg? Gym eller jogg? På gymmet kan jag styrketräna - men tiden på löparbandet kommer gå i snigelfart. En jogg ute är skönare och mer avstressande, men - då blir det ingen styrketräning. Hur skulle ni ha valt?

Mat som det är någon mening med

Jag fortsätter föregående inlägg med mer mat.

Mat som det är någon mening med


En av mina absoluta favoritkokböcker genom tiderna (ja alltså, mitt futtiga 10 års långa kokverksamma liv) är den suveränt toppenbra kokboken Mat som det är någon mening med. Den är übernyttig - men på ett kul sätt. Och så gör den verkligen skäl för sitt namn. Den handlar om mat som det är någon mening med.


Det var länge sedan jag kikade i den men jag minns de goda rostade kikärtorna och sopporna och salladerna som verkligen var goda trots att de var fulla med nyttigheter. Jag längtar hem så jag kan bläddra lite i den!

Jag har den inte som favorit för att den kommer från Alfta Rehabcenter eller hälsingeskogarna där även jag kommer från. Nej, jag har faktiskt aldrig ens varit på Alfta Rehab Center (trots att halva släkten bor mindre än en mil därifrån). Men där kan man smaka på maten "live" - vilket jag vill göra nästa gång jag är uppe i mina gamla hemtrakter.

Lätt mat

Måndagen ägnades åt jobb och matshopping.

Lätt mat

Jag var fortfarande lite trött i benen igår. Jag får se till att köra långpass lite oftare så att jag inte blir trött så länge. Vänja benen liksom. (Men idag har jag med mig träningskläder. Det blir helt klart ett pass efter jobbet!)

Även om jag inte tränade igår så var jag duktig. Jag planerade veckans matsedel. Mycket tack vare de vuxenpoäng jag gått och skaffat mig genom att bli prenumerant på en mattidning. Ja hör och häpna! Fast det är ju inte Gourmet eller Allt om Mat eller något annan med komplicerade mattekniker. Nej jag prenumenrerar numera på alldagliga, ganska simpla men ändå fräscha Laga Lätt.

Igår blev det jordnötsnudlar:


Veckan består också av några rätter från Nina Ahlms Kostrådgivarens Kokobok, eller vad den nu heter. Men jag är lite besviken. Jag tycker nämligen att recepten i hennes mail är långt mycket roligare. För att inte tala om layouten i boken! Visst är den snygg, men det är väldigt jobbig för ögonen att läsa bokstäver som är väldigt stora. Och så är det snålt med bilder...

16 september 2007

Veckan som var, veckan som kommer...

Jag klarade mitt högt uppsatta mål! Men på vågen går det sämre...

Veckan som var

Jag hade som mål att träna 500 minuter (promenader och vardagsmotion ej inräknade) under veckan som var. Jag kom upp i 510 minuter! Åtta träningspass och två(!) vilodagar. Totalt har jag tränat bort 5980 kalorier (i genomsnitt nästan 750 kcal per pass). Det är rätt så mycket.

Men... på vågen händer ingenting. Eller jo. En del händer. Men det går åt fel håll. Det går upp, upp, upp (nästan tio kilo mer än denna tid förra året, ett kilo mer än förra veckan). The body works in mysterious ways... tyvärr är det inte muskelmassa jag lagt på mig. Det skulle ha känts på kläderna.

Veckan som kommer

Kommande vecka blir det inte lika mycket spinning. Eftersom jag kommer vara på språng och out and about på grund av jobbet lägger jag fokus på jogging. Mitt mål blir således att springa och gå 40 kilometer.

Jag hoppas kunna köra lite mer styrketräning också. Fortfarande är det just styrketräningen som är min svaga punkt.

Sön 16 sep: Långpass - maravarvet

3.5 timmars sömn. 21 kilometer. 1700 förbrukade kalorier och några blodiga tår.

Långpass

Jag är besviken, men ändå inte, på Stieg Larsson. Det tog mig lite drygt halva boken att komma in i den. Men när klockan visade midnatt hade jag nått den punkt då jag inte kunde lägga ifrån mig den. Så därför släckte jag nattdukslampan kvart i fyra. Då hade söndagens DN dimpt ner i brevinkastet någon timma tidigare. Det hade ljusnat utanför och jag skulle snart upp och springa långpass med coola Karin.

Man skulle ju kunna tro att jag skulle vara övertrött och snoozbenägen när klockan ringde 06.58. Det var jag inte. Jag var pigg, glad och förväntansfull. Men konstaterade att jag inte hade något vettigt i kylen utan laddade upp för långpasset med 1dl keso och 2 ägg. Helt fel egentligen. Långpass bör springas på kolhydrater. Inte protein. Men bättre det än inget.

Jag och coola Karin hade bestämt att ses kl 08.00 i Rålis. Resten av stan sov. Det bara vara några enstaka joggare, några duvor och ett par ensamma harar ute. Men när vi väl avverkat våra 21 kilometrar, ett varv runt Stockholm marathonbanan, så var det desto fler flanörer som envisades med att vara i vägen överallt (speciellt vid Strandvägen/Kungsan). Vilken skillnad på bara 2 timmar!

Psykologiskt sett utgör ett varv av Stockholm marathonbanan ett bra långpass. Det känns nämligen inte så långt. Det är ju bara "lite Norr Mälarstrand och lite Odengatan och så Valhallavägen och efter det är man ju redan vid Gärdet och då är man snart tillbaks vid Strandvägen och snart Slussen". Men... efter 18 km började jag tappa i kraft och energi och stackars Karin fick hålla igen lite. Jag var väl också lite frustrerad med mig själv men kom på att det faktiskt var mitt första riktiga långpass för i år då jag sprungit så "sammanhållet" och typ fjärde gången i livet jag faktiskt sprang 21 km sådär vid ett tillfälle. Fler långpass åt folket, säger jag! Eller... i alla fall fler långpass åt mig! För det är jäkligt trevligt att springa långpass tillsammans med en kompis. Tempot och pulsen håller för både prat och diskussioner.

(Vi sprang det korta varvet, dvs följde det röda strecket. Fast vid Gärdet sprang vi lite fel...)

Så var det det här med de blodiga tårna. Jag kände faktiskt inte något under passet men när jag tog av mig skorna var det rätt så blodigt kring tårna. Så känsliga personer bör inte titta nedan.

Grabben tyckte dock att jag skulle lägga ut bilden och "visa den tuffa verkligheten" som han uttryckte det. Jojo. Då är det värre med blodblåsan på högerhälen som fortfarande inte försvunnit efter en månad. Tur att min grabb inte har någon fotfetisch. Då skulle jag vara dumpad för länge sen.


Coola Karin

Coola Karin har dykt upp som en av mina förebilder de senaste veckorna. Hon är en kanontjej som verkligen vågar utmana sig själv. Det senaste året har hon sprungit flera halvmarathon, börjat triathlonträna och även sprungit marathon, en ultramarathon och ställer även upp i Lidingöloppet (30km) och snart en multisporttävling.

Visst, det finns fler än hon som gör sådant. Men... det bästa med Karin är att hon är fullt "normal". Som alla vi andra. Och det inspirerar mig. För man kan - bara man vill!

Heja Karin!!