19 juli 2008

Lör 19 jul: Löpning på stranden

Ni som vill springa på en sandstrand: åk till Östra stranden i Halmstad. Den är platt och löparvänlig.

Sådant man drömmer om?

Ett födelsedagsfirande satte stopp för debuten i Laholmsloppet så jag och Grabben fick ta till plan B. Eftersom solen för en gångs skull sken så blev det passande nog löpning på stranden.

Det blev Östra stranden istället för Tylösand. Tylösand är den mysigare och finare av de två, men Östra passar bättre för löpning. Den är i stort sett platt och för det mesta med blöt och ganska kompakt sand. Men det sög ordentligt i benen ändå. Vi tänkte springa 25 minuter "bort" och 25 minuter tillbaka men jag var tvungen att ta en paus i mitten. Det var ju tokjobbigt! Jobbigt på ett helt annat sätt än att springa t.ex. halvmarathon.

Först Grabben..

...sedan jag.

Hade omgivningarna bara varit lite annorlunda, typ turkost vatten, lite palmer och ett avslutande dopp i 25-gradigt vatten - ja då hade dagens löpning varit en riktig dröm. Men idag var jag mer än nöjd med strandlöpning och lite solsken. Det har kommit nästan 20 cm regn här den senaste veckan...

Efter träningen på Östra åkte vi och duschade på SATS. Sedan var det dags för after beach på Tylösand med bästa coverbandet Du & Jag (fast kanske, kanske är Marmeladarna lite bättre ändå?).

After beach i solsken på Tylösand

Träning med Hanna Marcolin

Det känns ofta som att det är de gamla vanliga fitnessprofilerna som tragglar runt med sina tips och trix i media. Men så kör DN med Hanna Marcolin och det känns som en frisk fläkt - även om konceptet är gammalt och uttjatat: hur man tränar hemma på semestern. Att läsa en sådan artikel känns lika banbrytande som att läsa kom igång-artiklar efter nyår. Artikeln får plus för lite roliga bilder i äkta stugmiljö (även om pilatesbollar inte hör till inredningen i en typisk svensk sommarstuga). Och så har hon ganska vettiga svar i en chatt där moderatorn verkar ha valt ut ganska intressanta frågor - även om de gamla vanliga "va, går det inte att punktförbränna?" eller "är det bäst att träna innan frukost?" alltid dyker upp.

Bilden är snodd från DN:s Cilla Eklundh.

(Nästa vecka kan man läsa artikeln "Så tränar du i skogen". Låter intressant! Men det brukar rubriker alltid göra...)

Att springa i 24 timmar

Det börjar så sakta gå upp för mig vad jag har gett mig in på.

Totalpuckat

24-timmarsloppet i Hallsberg är snart verklighet. Jag har precis insett det knäppa i det hela.

Det knäppa är inte att jag ska springa i 24 timmar. Det har jag nämligen inga planer på att göra. Mitt mål är att hålla igång under 24 timmar - och inte sova.

Det knäppa är att jag kommer vara ute och "hålla igång" klockan 23 på kvällen, klockan 01 på natten och klockan 05 på morgonen. Jag har precis insett är att det är sjukt kallt på natten och den tidiga morgonkvisten. Bara några enstaka plusgrader om det inte kommer något tropiskt väderfenomen och invaderar Hallsberg nästa fredag. Sådan tur räknar jag inte med. Istället ska jag leta upp vantar och mössor. Jag packade nämligen inte särskilt strategiskt när jag lämnade Stockholm och tänkte inte på att jag inte skulle komma hem igen innan Hallsberg. Jag har bara t-shirts med mig. Jag måste shoppa!

Jag räknar inte med att butikerna ska sälja vantar och mössor just nu. Men så gick jag förbi detta skyltfönster. Mitt i hetaste (hrm) juli tycker butiken Brothers (eller något liknande) att det är höst. Äntligen! Ni som precis går på sommarsemester är med andra ord för sent ute - enligt butiken. Undrar om de har några vinterkläder jag kan springa i?

Äntligen höst?
Nej tack!
Vi har inte fått någon sommarvärme än.

Jag var nyss ute och kände på kylan. Klockan var 23.00 och det var kallt. Kallt och ruggigt. I sådant väder ska jag vara ute och springa. Inte i en timme eller så. Nej i ett helt jäkla dygn. Snacka om att immunförsvaret kommer tokkollapsa och att jag kommer få världens förkylning. Men när det gäller galenskaper som 24-timmarslöpning är det värt det. Att springa i ett dygn placerar sig rätt högt på meritlistan med tokerier. Förmodligen kommer jag inte att hålla med mig själv klockan 05 på lördag morgon.

18 juli 2008

Fre 18 jul: Springa på slinga

Det är bra med terrängslingor på några kilometer. Då kan man springa hur långt - eller kort - man vill.

9 km på Galgberget

Terrängslingorna på Galgberget i Halmstad hör till mina favoritslingor. Ändå har jag bara sprungit 3-kilometraren. Den är som Lidingömilen i miniformat. Backarna finns där, men är inte lika långa.

Det blev 3 varv på 3-kilometraren i solsken och nästan klarblå himmel. Så såg det inte ut några timmar innan då himlen var konstant grådyster och jag trodde vi skulle få vänta ända till imorgon innan det skulle spricka upp. När vi kom till Galgberget hade solen torkat upp den värsta blötan och vi hade nöjet att springa omgärdad av söt doft av sommar och hallon.


Första varvet sprang jag och Grabben ihop. Sedan skildes vi åt för att springa i vår egen takt. Jag hade först tänkt att fartleka mig runt men valde sedan att försöka driva på så att jag hela tiden befann mig strax utanför min comfort zone. Eftersom jag sprang i terräng betydde det inte att jag skulle springa i jämn fart utan att jag istället hela tiden skulle ligga runt 8 på en jobbighetsskala mellan 1 och 10 (förutom i backarna då jag låg högre).


Grabben coachar i en kort men brant backe.
(Tyvärr måste du vrida 90 grader på datorn för
Pucko-Puma fattar inte hur man redigerar sådant...)

Imorgon är det ett motionslopp i Laholm. Om det passar i tid och planering kanske jag skulle ge mig på det...

Motionslopp

Efter mycket begrundande har jag utvecklat en ståndpunkt.

Att motionstävla

Du som snart ska springa ett motionslopp ska inte läsa detta. Risken finns att du kommer bli irriterad.

Jag har så smått avvecklat tankarna på motionslopp. Att jag inte ville fortsätta springa Tjejmilen & Co bestämde jag mig för redan för 2 år sedan. Att jag inte skulle åka Vasaloppet i någon form kom jag fram till i vintras. Jag har kommit fram till att jag inte gillar att göra saker i loppform.

När Nilla undrade om jag inte var sugen på Tjejklassikern, eftersom dess deltagande går som en löpeld genom träningsbloggosfären, svarade jag nej. Det är inte det att jag inte simmar särskilt ofta och därmed anser att jag inte är så snabb. För det kan jag stå ut med. Cyklingen verkar kul, det är kul att springa, och 3 mil på längdskidor klarar jag också. Det är bara det att jag inte vill göra det i loppformat.

Jag gillar inte trängsel. Jag tycker inte om hets. Det är därför jag inte gillar att motionstävla i stora folkmassor. Det är för bökigt helt enkelt. Och så är det dyrt. Jag kan inte komma på någon anledning för mig själv att betala 3-400 kronor för att springa en mil på Djurgården. Eller betala det dubbla för att simma 20 minuter i en iskall sjö. Springa på Djurgården kan jag göra alldeles gratis hur länge jag vill. För att inte tala om att simma i en sjö.

Det där med att bli extra peppad av stämningen köper jag inte. Och att servera sig själv mat och dricka är lättordnat på egen hand. Under en mil behövs det inte ens.

Att betala för att få springa en mil, att simma en kilometer, verkar ganska knäppt.

Varför?

Därför vill man flytta till Halmstad:

17 juli 2008

Istället för svettlukt

Dofta gott istället för äckligt. Pretty från Nina Ricci, istället för intorkad svett i en t-shirt du använt lite för länge. Nina Riccis nya är bevisligen underbar - en granne (jag aldrig sett) stannade mig för att fråga vad det var jag doftade...

Tor 17 jul: Mjölksyra i knäna

Vintern är långt borta, men jag har besökt skidbacken ändå.

Backträning

Vi angjorde Halmstad sent inatt. Efter lite sovmorgon och frukost satte jag på mig löparkläderna och hälsades välkommen till löparturen av en störtskur. Jag kunde inget annat än skratta när jag blev tokblöt av regnet, men Grabben sprang iväg likt ett skrämt rådjur och letade en tät björk att stå under.

Men vad gjorde väl några regndroppar i håret - blöta skulle vi bli ändå. Jag hade nämligen bestämt att vi skulle springa upp och nedför en skidbacke. Där fanns ingen asfalt. Inget grus. Här fanns bara blött och oklippt gräs som fick skorna att låta "chipp chipp" i varje steg.

Det är bra att springa uppför skidbackar. Helst om det dessutom är lite terrängigt. Bra för balansen, bra för fötterna, bra för huvudet, bra för rumpan och bra för benen. Mjölksyran satte sig i rumpan - och i knäna (fast det var nog mer låren) ganska mycket på en gång. Grabben, som tipsar och påminner om armföringen i all oändlighet, fortsatte att tjata om att jag skulle upp upp med armarna. Jag försökte pendla med armarna upp till öronen, men det gjorde ju ingen skillnad. I alla fall inte för mjölksyran i benen...

Vi "gjorde" backen tre gånger innan jag tyckte att det fick räcka. Benen skulle hålla för att springa hem också...

Show me the calories!

Vad tycker ni om detta?

Trams eller smart?

Hamburgerkedjan Max skriver ut klimatpåverkan på sina menylistor,
borde caféerna skriva ut kaloriantal till sina bakverk?

Finn 1 fel!

Greetings from Bohuslän!

Road trip

Vi tog en omväg via Bohuslän på väg ner till Halmstad. Kom till ett småregnigt Smögen igår, checkade in nära bryggan. Tog en svängom mitt i natten och konstaterade att det var full rulle i båtarna och att det var kallt och blåsigt.

Idag lyste solen och i nedcabbat format gjorde vi Bohusläns alla pärlor. Kungshamn, Havsstenssund, Grebbestad, Fjällbacka, Hamburgsund, Bovallsstrand, Hunnebostrand, Lysekil, Stenungssund och en sväng ut på Tjörn.

Det har varit en fin och fartfylld dag. Men det har funnits ett stort fel på hela dagen. Felet finns att utläsa i denna bild:

Här står jag och fryser.
Hittar du felet?

Se längst ner i inlägget för svar.

Smögensjöbodar

Road trip

Folkfyllt Fjällbacka

Svar på finn 1 fel: Inga träningskläder! Dagen har försvunnit helt utan att jag hunnit med någon träning. Gigantiskt fel!

14 juli 2008

Mån 14 jul: Komma igång med löpning

Jag är på g. På gång.

Benen är fulla med spring

Det är mer än tio dagar sedan jag senast löptränade. Klockan 23.00 ikväll ville benen ut och springa. Inte bara benen förresten. Hela jag ville ut. Hela kroppen längtade.


När vi sprang som bäst, någonstans efter tre kilometer, mitt i backen upp till Rinvägen längs med Eriksdalsbadet, frågade Grabben om det kändes ovant att springa. Om det kändes sådär stappligt, stelt och konstigt som det ibland kan kännas när man inte sprungit på ett tag.

Det gjorde det inte, svarade jag. Det kändes lätt och ledigt och underbart. Sommarnatten var svensk och sval med regnblöt asfalt och någon enstaka ungdom på en cykel. Det lätta sommarmörkret omslöt sig tryggt kring kroppen och bjöd på total fokusering. Att springa på folktomma gator en sen kväll påbjuder koncentration. Det finns inget som stör. Inte heller när man har en grabb i hasorna.

När vi springer är det nämligen i hasorna jag vill ha honom. Grabben. Tränar'n. Haren. Inte framför. Springer han en meter framför trippar jag för mycket bakom eftersom jag inte ser var jag ska sätta fötterna. Springer han längre framför blir jag stressad eftersom jag hamnar för långt bakom. Men ett steg bakom mig är perfekt. Då är det jag som är först. Jag som bestämmer. Jag som tar i, kämpar lite extra, för att inte tappa tätpositionen.

I slutet av backarna jagade han mig lite extra. Sa att "nu börjar jag spurta". Då hade jag inget annat val än att lägga i en extra växel jag också.

Kvällen bjöd på drygt fem kilometer på söder i Stockholm med långa fartlekar. Imorgon blir det löpning någon helt annanstans. Jag och grabben är på väg ner till Halmstad men istället för den vanliga motorvägen förbi alla "-köping" åker vi via Smögen. En spontanplanerad miniroadtrip. Träningskläderna är med. Träningslusten är med. Och datorn är definitivt med!

Dagens frukost

Två sorters meloner, parmaskinka, jordgubbar och keso
(och två ägg på sidan om):



Att köpa skinka är ingen barnlek. Så många tillsatser! Så många E-nummer! Parmaskinka innehåller färre tillsatser - men kostar dessutom mer...

13 juli 2008

Out of blog reply

Så jag har varit borta. Vem vet ni redan (jag) men var, vad och varför?


Var har jag varit?

I Tarragona, en timma söder om Barcelona i Spanien. Tarragona är en stad med runt 150 000 invånare och var speciellt viktig under romartiden då bossen bodde här. Tarragoneserna (eller vad det heter) är stolta över sin stad och tycker mycket om stenarna från romartiden som de gärna visar upp. Idag är hamnen i Tarragona bland landets viktigaste och man har också en av de största och mest prestigefyllda fyrverkeritävlingarna i landet (Spanien är en stor nation i fyrverkerivärlden).

Tarragona - en typisk spansk stad
som blir öde under siestan mellan
2 och 4 på eftermiddagen.
Jag fattar fortfarande inte var alla tar vägen.

Grabben på huvudgatan: Ramblan

Tarragona ligger längs med kuststräckan Costa Dorada.
Här finns mil efter mil med underbara sandstränder.
Sanden är fin och vattnet turkost.
Vad mer finns att önska?
(En paraplydrink kanske. Sådant fanns det ont om.)

Varför då?

Anledningen till att jag fick följa med till Tarragona var att jag åkte med det svenska laget på den där fyrverkeritävlingen som jag tidigare tjatat om. Sex lag (Sverige, Tyskland, Italien, Spanien x 2, Portugal) tävlade om ära och heder. I Sverige skjuts inga fyrverkerier i denna storlek (inte ens under Vattenfestivalen) så det var otroligt fascinerande att se den imponerande designen och sammansättningen och de olika effekterna. Svenskarna gick ut som lag nummer 1 och jobbade 10 man i 14 timmar varje dag under 2 dagar för en (magnifik) show på 20 minuter. Sverige kom till slut 2:a i tävlingen, efter Italien. Grabben är lite bitter...

Sveriges bidrag hittar du här.

Grabben på skjutplatsen.

Jag på skjutplatsen, med en 6-tumsbomb.

Vad gjorde jag?

Kvällarna ägnades åt fyrverkeri. Klockan 22.30 varje kväll fylldes stranden med förväntansfulla åskådare. Efteråt samlades hela laget på en torgservering för att snacka pyroteknik (och dricka sangria). I många, många timmar snackades det effekter, färger, kvalitet på effekter och färger, och tusen andra saker som har med fyrverkeri att göra. Designen av ett fyrverkeri är en vetenskap (som tyvärr på många ställen går förlorad).

Strandpartaj efter fyrverkerierna.

Bild från fyrverkeri med gröna romljus
och gröna green strobe willow.
(Effekterna har ganska krångliga namn
vilket ställer till det för mig)

På morgnarna hade jag tänkt att träna. Men icke. Jag hade ont i halsen i knappt en vecka och efter det kom hostan som påminde sig varje gång pulsen steg. Istället blev det motion så det stod härliga till. Vi ville till exempel se en akvedukt som romarna byggde i vilken de transporterade vatten. Den låg 5 km från centrum och på någon obskyr internetsite hade jag sett att man kunde gå en vandringsled dit. Vi frågade turistguider på mer än 2 ställen men de bara skakade på huvudet, tyckte vi var hur knäppa som helst och gav oss en busstidtabell. Likaså när vi ville besöka en lång sandstrand som låg 4 km från stan. De sa att det var för lång att gå dit, så vi fick återigen en busstidtabell.

Klart man kan gå tänkte vi hela tiden. Så vi gick. Det gick hur bra som helst. Spanjorerna kanske inte är ett promenderande folk. Men herrarna tycker i alla fall om att springa! Helst mitt på dagen - i hettan på 34 grader. Vi såg många, många löpare. En gång såg vi en kvinnlig löpare också. Wohoo!

Den romerska akvedukten man inte kunde gå till
(enligt spanjorerna)

Jag tog tillfället i akt och drog på mig
träningskläderna vandringsturen till ära.

En kväll gjorde jag 100 sit ups i hotellsängen också, men mer styrketräning än så blev det inte.

I början av veckan blev jag frustrerad när jag inte kunde gå ut och träna och dra upp pulsen, bli svettig och flåsig. Men jag vande mig ganska snabbt vid den lågintensiva motionen. När vi gått och gått i några dagar kände jag mig ganska nöjd med det. Mycket gående och hög temperatur gör att man blir ganska såsig i benen.

Jag har gjort mer än att gå. Jag har läst också. Nästan 5 böcker har gått åt:
  • Flickan under gatan: bra och overkligt verklig även om jag inte gillar böcker med deprimerade och livströtta poliser.
  • Tusen strålande solar: en bra men tragisk berättelse i en intressant kultur och ett land vi hört så mycket från men vet så lite om.
  • Fri: Bra nästan på en gång. Hur den slutar vet jag inte än... (men det är väldigt spännande just nu)
  • Skumtimmen: Lite seg i början men blir bara bättre och bättre.
  • Gomorra: en resa i camorrans värld: Intressant men fruktansvärt om en organisation jag aldrig hört om men som är större än maffian och som har ett enormt inflytande. "Made in Italy" har fått en ny innebörd.
Summa summarum

Det har varit en lång och skön semestervecka som dessutom medfört minusnotering på vågen -0.2 kilo sedan min lägstanotering och -0.6 sedan jag åkte. Hur det gått till vet jag inte riktigt. Jag har ätit gott och druckit gott och inte sprungit en meter. Men: jag har inte småätit och jag har varit i ständig rörelse. Det är nog den konstanta aktiviteten som är hemligheten. Då har man råd att dricka sangria, äta italiensk glass och mumsa på vitt bröd med vitlök och tomat.

Hola!

Hej mina vänner - allas er Puma är tillbaka från Spanien och Tarragona! Jag har gjort allt jag skrev i nedanstående inlägg att jag skulle göra, förutom att träna. Jag har haft halsont och hosta men jag har gått och gått och gått, sett på fyrverkeri, ätit glass och god mat och druckit sangria badat och minskat några hekton på köpet. Är det inte alldeles fantastiskt underbart med semester!

En riktig uppdatering kommer snart - nu ska jag gå ut och njuta av det svenska sommarvädret medan det varar!