19 april 2008

Riksidrottsmuseet

Vi har varit kulturella idag, jag och grabben. Kulturella och sportiga på en och samma gång.

Riksidrottsmuseet


Vi tänkte tajma in vårsolen som utlovats till helgen med en promenad från vårt tillhåll på Söder till Riksidrottmuseet som ligger inklämt där bland de andra museerna vid Gärdet. En trevlig promenad även om det var lite snålt med solen.

Grabben är en OS-fanatiker och har koll på de flesta årtalen och namnen. Men han är inte ett museifan så det var lite kul ändå att han ville göra en museitripp.

Grabben - en stel höjdjoppare?

Riksidrottsmuseet låter som ett roligt museum. Det är det också. Men, det hade kunnat vara snäppet bättre. De har väldigt många samlarprylar. Gamla skor, samlarkort och andra sportprylar. Men inte så mycket fakta om olika sporter, och egentligen inte så mycket olika sporter över huvudtaget. Jag såg en sadel och Brinks ridstövlar från ett VM (eller om det var OS) men inget annat som hade med hästsport att göra till exempel. Ingen segling. Ingen triathlon. Och inte så mycket annat från de många sporter som inte utövas och som inte alltid får den uppmärksamhet som de förtjänar. Däremot mycket friidrott, en specialutställning om fotboll, en hel del rodd faktiskt och ganska mycket annat.

Kul affischer från förr.

Det bästa på hela Riksidrottsmuseet var filmerna från förr. Sixten Jernbergs fantastiska skidlopp under 50- och 60-talen, Gunder Hägg och Arne Anderssons fighter på 40-talet, Ingemar Stenmark (såklart), kanotisten Gert Fredriksson som länge var tidernas bäste kanotist, och en hel del annat. Gamla filmer är kul! De tränade och tävlade under helt andra förutsättningar än nu, och speciellt med hjälp av helt andra material än nu.

Grabben försöker slå hole in one på minibordsgolfbana på museets 5-kamp
(där de flesta stationerna var trasiga)

Man kunde lukta... om man ville. Vissa saker luktar inte så gott...

Vår kulturella lördag avslutades med lunch på Etnografiska museets restaurang (ett riktigt bra museum för övrigt). Där serveras annorlunda (som i icke-svenska), roliga och ekologiska luncher. Inte nödvändigtvis nyttiga. Men det spelade mindre roll och jag tog tacksamt emot det ekologiska bröd jag fick och doppade det i min hummus och tzatsiki och annat som fanns på min greek-arabiska mezetallrik. Jag skulle ju på långpass senare!

Min greek-arabiska mezetallrik,
rätt så god även om magen kanske inte tycker att långpass på exotiska kryddor är så roligt.

Den kulturella dagen avslutades med snabb shopping på Lindex. Det blev en svart casual långklänning som jag spanat in förut. Passar bra på stranden och after beachen i Halmstad i sommar. Ska bara jobba på överkroppsmuskelstyrkan först...

Dagens frukost

Kylen är ganska full. Men jag saknar den viktigaste ingrediensen för en bra frukost: keso! Därför blev det inte min vanliga frukost. Det fick bli plan b-varianten.

Plan B

Plan B bestod av:

  • 3 "skramlade" ägg ("smashade ägg" enligt grabben)
  • 1 liten konserv makrill i tomatsås
  • 1 liten avokado
(Tyvärr ger makrillen en ofräschare smak i munnen än min keso- och jordgubbsblandning...)

Totalt cirka 519 kalorier varav 30% protein, hela härliga 65% fett och 5% kolhydrater. Fettprocenten höjer jag inte ögonen åt nämnvärt, varenda ingrediens är ju smällfull med bra fetter.


Det blev vila igår. Skönt och välbehövligt. Men idag blir det andra bullar! Nu blir det långpromenad till ett intressant idrottsställe och ikväll ska jag träffa min fantastiska löparkompis Coola Karin för ett långpass genom lördagsnatten.

O'Boy efter träning

Jag såg en töntig reklampelare igår. O'Boy försöker sko sig på löparboomen. Vad kommer härnäst? Ska man få i sig snabba kolhydrater efter ett hårt träningspass genom en påse Dumle?

18 april 2008

Träningsprogram för Marathon

Såhär nära inpå Maran börjar jag bli tjatig. Allt handlar liksom om löpning numera. Mina tankar och inställning inför galenskapet går upp och ner, lite beroende på vilket träningsprogram jag kollar på.

Tid och träningsprogram

Mitt mål har hela tiden varit att springa marathon på mellan 4-5 timmar. Kanske 4.30, kanske 4.45. Men jag har ändå gått och tittat efter 4-timmarsprogrammet. Det har känts tidvis hårt. Lite jobbigt. Inte distanserna, men väl farten.

Idag kollade jag för första gången 5-timmarsprogrammet. Rena barnleken jämfört med 4-timmars. Med ens blev mina maraförhoppningar lite lättare, lite ljusare, lite positivare. Kanske kommer det här att gå ändå? Men, att jag klarar programmet är väl ändå ingen förutsättning för att jag ska klara maran?

Såhär stor är skillnaden mellan de två programmen:

5-timmarsprogrammet, v.23:

46km på 4 pass.Programmets tuffaste vecka mängdmässigt och inkluderat längsta långpasset.Viktigt att du lyssnar på kroppens signaler, och inte genomför passen till varje pris. Har du skavanker eller känner dig allmänt sliten, tycker jag du tar bort (eller kortar ner och kör lugn fart) på torsdagspasset.

MÅNDAG 5 maj 2008
Vila

TISDAG 6 maj 2008
Uppvärmning
30 min
4km
Löpskolning/Löpstyrka
3x25m
Backlöpning, kort backe
20 min
2km
Nedvarvning
15 min
2km
Kortbacken som förra veckan, inkl lång uppvärmning för volym. Dock ökar vi på till 20 minuter totaltid.

ONSDAG 7 maj 2008

TORSDAG 8 maj 2008
Medelhård distanslöpning
66-70 min
10km
Koordinationslopp
4x80m
Ingen kvalité, men lite snabbare än vanlig distans. Starta lugnt och när du blivit varm ökar du på något.Avsluta passet med några lugna koordinationslopp.

FREDAG 9 maj 2008
Vila

LÖRDAG 10 maj 2008
Lätt distanslöpning
42-45 min
6km
Styrketräning
15 min
Stretching
5 min
Underhållande styrkan- armhävningar ex 2x8st- raka situps. ex 2x10st- sneda situps. 15 åt vardera hållet- liggande ryggresning. 2x8st.- 3x10 utfallsteg. (Djupa steg framåt, 5 på varje ben; 10 steg per omgång)Stretcha ut musklerna grundligt efter styrkan.(Som tidigare; om du kör tex friskispass/etc kan det med fördel ersätta denna styrkan)

SÖNDAG 11 maj 2008
Långpass, lugn fart
161-180 min
22km
Stretching
5 min
Längsta långpasset, över ett halvt maratonlopp!Även om du inte riktigt hinner 22km, ska du avsluta passet efter 3 timmar.3 timmar är "min" maxgräns på långpass.Det finns stor risk att ett pass på över 3 timmar sliter mer än det ger.Oavsett hur hur långt du springer idag, tänk på att det är ett tufft pass. Fyll på med energi så fort du kan efteråt, och ha med dricka ut på passet.

4-timmarsprogrammet, v22 (v.23 är lugn efter förra veckans "rekordmängd")

MÅNDAG 28 april 2008

TISDAG 29 april 2008
Snabbdistans
8km (+5km)
Koordinationslopp
Längre snabbdistans. Gärna på asfalt!Kör KO i uppvärmningen

ONSDAG 30 april 2008
Lätt distanslöpning
48 min
8 km

TORSDAG 1 maj 2008
Fartlek
10km (+5km)
Lång fartlek i denna mängdvecka.Håll betoning på långa fartpartier (över 90 sek).

FREDAG 2 maj 2008
Vila

LÖRDAG 3 maj 2008
Lätt distanslöpning
48 min
8 km
Styrketräning

SÖNDAG 4 maj 2008
Långpass, medelfart
3.00
30 km
Eventuellt en Halvmara! (se nästa vecka)Sista tuffa långpasset, om du håller 6.00 min per km hinner du precis 30km.Om du kör lite långsammare,får km mängden bli lite lägre, tiden du är ute gör ändå att du fått ett riktigt bra långpass.Ev kan du flytta detta pass till nästa helg, om det finns något passande långlopp i din närhet som du kan köra!

17 april 2008

Nojjig

Det är med skräckblandad förtjusning jag lever mina dagar numera.

Käk

Förra veckan kände jag att jag gått ner. Den här veckan känns det snarare tvärtom. Igår ställde jag mig på vågen för en liten fuskuppdatering. Vad jag såg förvånade mig. Mer om det på söndag!

Det jag egentligen ville skriva om var kalorier. Alltså, kalorier är fascinerande. Hunger är det också. Igår kväll mådde jag inte kalas direkt. Åt därför ingenting efter långpasset. Idiotisk, jag vet. Men - det är riktigt svårt att äta eller dricka något med energi när man mår illa. Hur mycket jag än visste att kroppen behövde energi för bästa återhämtning så gick det inte.

Däremot gick det imorse. Det kurrade inte i magen men jag hade ovanligt stor aptit. Mina 2 ägg blev till 3 och förutom 1.5 dl keso och 1 dl jordgubbar blandade jag till en proteinshake på 1/2 dl Night Pro och 3 dl lättmjölk. Snacka om att det blev många kalorier: 550!

Till lunch äter jag protein i form av kyckling eller lax och en massa olika salladsprylar och kanske max 1dl kokt pasta. Idag lade jag även till 1 skiva kavring och vips blev även det en massa mer kalorier: 530 totalt!

Mellanmålet åt jag strax innan träning och det råkade också bli mer än vanligt: en smoothie gjord på enbart frukt och en risifrutti (supersnabba kolhydrater jag vet, men det var ändå ok på något sätt): 400 kcal!

Middagen blev okej kalorimässigt. 180 g kyckling och en drös tomater, avokado och annan sallad tillsammans med lite minikeso vilket landade på runt 450 kcal.

Summa summarum har jag ätit runt 350 kcal mer än vanligt och det gör mig nojjig. Men skit i det. Det jag vill säga är att små små saker ger stora kaloriförändringar. Som det där ägget. Som den där "nyttiga" fruktsmoothien utan socker eller nåt E-nummer. Det tycker jag är fascinerande på något underligt sätt. Och det är också lite fascinerande hur kroppen skriker så pass mycket efter energi en hel dag efter lite krävande träning. Hallå kroppen, kan du inte bränna lite fett istället va?

Att jag är nojjig för att det här på något sätt ska påverka veckans viktresultat vill jag inte låtsas om. Men jag erkänner att jag är skiträdd för att det inte ska bli viktminus på söndag. Jag kommer nog vara skraj inför varje vecka, så länge jag känner att jag har mycket att gå ner.

Tor 17 apr: Styrketräning + spinning = Kul!

Det var vilodag idag. Från löpningen alltså. Därför blev det spinning och styrketräning.

Styrketräning

Egentligen skulle vi kört pump, jag och Nilla och Coola Karin. Medan jag ser pumpen som en plikt är det Coola Karins favoritform av styrketräning och vad Nilla tycker, ja det varierar lite. Idag ville hon inte alls pumpa. Så då gjorde inte jag det heller. Men det var inte så att vi gjorde ingenting istället. Vi körde styrketräning: rygg och biceps.

Jag är inte så säker på ryggövningarna och undviker dumt nog att träna rygg när jag tränar ensam. Jag tycker att just ryggen svåraste muskelgruppen att nå, och de svåraste övningarna att få till tekniskt korrekt. Vi körde latsdrag (yes! denna kändes precis i ryggmitten) och sittande rodd (vissa reps kändes skitbra medan i andra riktigt känner jag hur fel muskler kopplas in) och ryggresningar (får lite ont i svanken/ländryggen - varför?), bicepscurls med stång (oj oj vad muskeln tar slut snabbt), bicepscurls i cc med rep (funkar inte alls för mig, rörelsebanan känns fel och bicepsen kopplas inte in som den ska), bicepscurls i maskin (ingen favorit - alldeles för lätt att handlederna böjs) och så till sist några crunhes på boll med fötterna på väggen.

Det var ett bra 40-minuterspass även om vi inte hade bestämt på förväg vilka övningar vi skulle göra. Kanske var det lite för mycket folk i styrketräningsdelen men va fasen, så kräsen att man skulle ha alla redskap för sig själv kan man inte alltid vara.

Spinning

Det var ett tag sedan jag körde spinning sist. Typ 2 veckor. Även om jag sprungit mycket de sista dagarna kändes benen spinningfräscha. Det var riktigt drag i Tereses pass och jag upptäckte hur mycket jag saknat spinningen. Det var backar och det var raksträckor med intervaller. Me love! Jag försökte komma åt lite mjölksyra på slutet och de sista raksträckorna var riktigt sega men det är fascinerande hur jag återhämtar mig i benen mycket snabbare efter spinning än löpning. Varför är det så?

Ons 16 apr: Jogging runt Marathonvarvet

I huvudet känns maravarvet inte så långt. Stan är ju inte så stor. Men det är en bit i alla fall.

Onsdag kväll 21.00

Det hann bli sent innan vi kom iväg. Jobb och efter jobbet-möten ställde till tidsplanen. För min del gjorde det inget. Jag springer bäst i mörker. Dessutom är stan ganska tom på folk ju senare timmen hinner slå.

Långpass stod på schemat. Vi gjorde det enkelt för oss och hade som målsättning att springa ett av varven som utgör Stockholm Marathon. Fast i en förkortad version då vi hoppade över Djurgårdsbiten. I slutändan blev det 15 kilometer, enligt våra distansmätare. Det låter lite konstigt. Springer man verkligen 5-6 kilometer där ute på förfärligt långtråkiga Djurgården?

Det positiva med långpasset var att det förflöt i väldig jämn marathonfart (mitt tänkta mål är 4.45 timmar plus minus 15 minuter). Det negativa var att jag tog rejält slut 200 meter från mål. Det var en känsla som höll i sig ända tills imorse. När jag kom hem strax efter 23.00 verkade även golvet vara ett schysst ställe att ligga och vila på. Mådde lite illa och ville helst duscha liggandes... ändå hade de sista kilometrarna inte känts jobbigare än några andra. Bensinen i kroppen var bara tokslut. Det kan ju vara en bra idé att ligga på lite störra kaloriintag de dagar jag ska springa långpass och framförallt när (om?) jag ska springa Varvet och Maran.

Det är fascinerande hur känslan i kroppen går upp och ner. Vi anslöt till banan på Västerbron och den gick bra men strax före Stadshuset kände jag mig oroväckande trött. En eller två minuter senare var jag hur pigg som helst igen. Vi sprang gamla varvet, d.v.s Fridhemsgatan upp och även om det är uppförsbacke och segt och det går långsammare så kändes det bra. Benen samarbetade! Jag stannade vid St Eriksplan för att knyta mina skor lite lösare eftersom en tå strejkade och fortsatte Odengatan upp mot Odenplan. Det gick bra här med. Efter att ha svängt av till höger efter Odengatan började det kännas jobbigt. Jag visste att Valhallavägen kom. Valhallavägen är inte så jobbig som den känns - den är ju totalplan - men den är för jäkla lång och tråkig. Men här hade jag ändå målvittring. Det var ju bara Strandvägen, Kungsträdgården och Södermälarstrand kvar så var vi hemma. Strandvägen blev nog min snabbaste kilometer. Södermälarstrand gick i stort sett också bra, förutom de där sista 200 metrarna. Då kom magknipen och fotböjarontet jag känt av en gång för tre veckor sedan (då också just på Söder Mälarstrand). Slutsatsen är att marathonvarvet är ett kort långt varv. Som för övrigt springs bäst då det inte är någon trafik ute eftersom man måste passera femtielva trafikljus och övergångsställen...

Idag (torsdag) blir det vila från löpningen. Men tyvärr inte någon träningsvila. Därmed bryter jag min egen regel om att vila efter 2 dagars träning. Fy skäms på mig. Men jag är i alla fall medveten om det.

15 april 2008

Startnummer Stockholm Marathon

Hörni, DET är ute: startnumren inför Stockholmsmaran och Varvet! Medan jag har fyrsiffrigt nummer har grabben ett nummer på väldigt låga 300. På varvet är det 35 000 startanden före mig. Jaja, jag visste väl att det var en bit fram till eliten...

Tis 15 apr (forts.): Löpning med ryggsäck (och expresstyrketräning)

Jag har gjort två knäppa val idag. Snabbdistansen klockan 05.30 var bara det första.

Efter jobbet

Dagen har gått snabbt trots att den varit lång. Morgonens arla löpning gjorde ju dagen 2 timmar längre än vanligt. Dessutom har den varit bra. Jag såg bussen bromsa in vid hållplatsen redan när jag satte näsan utanför dörren men en liten sprint över gatan på uppmjukade ben gjorde att jag hann med - utan att ens bli andfådd.

Och så har det rullat på. Till kycklingfilén på jobbet tog jag för en gångs skull lite bulghursallad eftersom det vankades träning direkt efter arbetsdagen. Tyvärr hamnade ett panikprojekt på mitt bord på eftermiddagen så jag var tvungen att gå och köpa mig lite snabba kolhydrater för att ladda batterierna inför eftermiddagspasset. Ingenting onyttigt i och för sig, utan två Wasa Sandwich-smörgåsar.

Men nu till det roliga. Jag invigde jobbgymmet i eftermiddags. Det blev ett snabbt men effektivt pass med fokus på biceps och mage: bicepscurls med stång i cc, bicepscurls med rep i cc och hammercurls med hantlar + crunches på (dåligt uppblåst) boll med fötterna mot väggen, crunches på matta och sneda crunches på matta. En halvtimme tog det. Sedan hade jag inte tid att vara där. Jag skulle ju ut och springa! En ingivelse hade sagt mig att jag skulle springa hem från jobbet - med ryggsäck!

Påpassligt nog hade det börjat störtregna när jag begav mig ut. Men det var det typ av regn som inte gör mig något. Det var ett skönt vårregn som inte kylde. Det var heller ingen blåst som störde. Det var helt enkelt perfekt. Bilar och bussar åkte förbi och för varje fordon som passerade kände jag mig allt stoltare som med ryggsäck sprang hem från jobbet istället för att sitta på arslet på ett mjukt säte. Dessutom sprang jag inte raka vägen hem. Nej jag lurade in mig på varenda omväg jag kunde hitta. Mitt mål var att göra de 3 kilometrarna hem till ett 9-10 kilometer långt distanspass. Så det blev några bakgator i Kristineberg. Och det blev en loop på Lilla Essingen. Även om det inte gick så fort (fan vad väskan var tung) så är jag stolt över att jag höll ihop ekipaget springandes över Västerbron. Och springandes uppför Hornsgatan.

Jag sprang hem från jobbet med nödvändig utrustning: fickradio + örsnäckor med krok man fäster bakom örat, pulsklocka med fotpod som mäter hastighet och distans, bandana som skyddar öronen från blåstvärk och håller örsnäckorna på plats och handskar med avklippta fingrar som inte riktigt har någon annan funktion än att de känns sköna. I ryggsäcken fanns allt möjligt onödvändigt för en löptur: för stor plånbok, tjock kalender, sneakers, jobbkläder, tom vattenflaska, passerkort till jobbet, en IPod, min jobbjacka och nycklar.

Dagens pass kändes lätt i huvudet. Sådant är viktigt. Energin och viljan i huvudet sprider sig till benen. Under söndagens bortblåsta långpass fanns det ingen energi i huvudet. Därför fanns det heller inte någon kräm i benen. Men vad är det som påverkar energin i huvudet? Är motivationen den enda faktorn?

Tis 15 apr: Snabbdistans

Det är inte lätt att jaga liv i benen före 06.00 på morgonen.

5 km morgonlöpning

Det är fan inte lätt att komma upp och springa på morgonen. Imorse möjliggjordes mitt ambitiösa träningspass i och med att jag och Nilla kommit överens om att skicka varandra ett piggt sms klockan 05.30. Igår kväll, när vi smed den förträffliga planen, lät det som en god idé. Imorse undrade jag hur vi kunde vara så dumma.


Det var i alla fall fint väder imorse. Vattnet låg som en spegel nere vid Årstaviken och morgondiset hade nyss vaknat. Men det var ett förrädiskt lugn eftersom det var en och annan löpare ute och många byggjobbare som kuskade runt i deras plåtslagarbilar på Ringvägen.

Min kropp var lite opålitlig i den arla morgontimman. Den ville inte riktigt springa snabbdistans. Både den första och andra kilometern flöt på bra med en kilometertid på 05.45. När vi gjorde ett kort uppehåll vid träbron alldeles efter reggaefiket snurrade det i huvudet lite och det gjorde det även när vi väntade på grön gubbe vid Södersjukhusets backkrön. Praktiskt, eftersom vi ändå var nära SÖS, tyckte grabben även om vi valde att inte gå dit. Istället sprang vi den sista kilometern hem snabbast av alla vilket förmodligen beror på att den består av en skön utförslöpa. Den fjärde kilometern gick inte så bra. Ringvägen upp var ingen skön historia och gick i seg 6.20-fart. Hallå, vad hände där liksom? Tredje kilometern var en mittimellankilometer för den minns jag knappt.

Jag och grabben pratade lite om energinivåer på vägen hem. Klart är att jag just nu har valt bort att prestera. Det är svårt att få energin att räcka på 1700kcal per dag när träningen dessutom äter 1000 av dessa kalorier. Men - med mindre energiintag och därmed färre kilon blir det lättare att springa och jag blir ändå snabbare!

Sådär. Dags för min frukost. 1dl jordgubbar och 2dl minikeso i en skål och 2 ägg vid sidan om. Perfekt frukost som jag står mig på fram till lunch. Ledsen kostrådgivar'n, men jag klarar inte av gröten...

14 april 2008

Skitigaste löpardojjorna?

Efter en regnig löparsöndag vimlar det av skitiga löpardojjor på bloggarna.

Grabbens f.d. kritvita DS Trainer

Min grabb älskar skor. Inte vilka skor som helst. Det ska vara löpardojjor. Han suktar efter dem (och köper!) likt barn i en godisbutik. När vi var i Bangkok spenderade vi åtskilliga timmar åt att leta riktiga sportbutiker med löparskor. När vi väl hittade en riktigt bra vad vi där i flera timmar. Och vi gick tillbaka dit dagen efter. När han berättar om hans favorit-Asicssko som inte längre finns (Asics Magic Racer) ,men som han köpte för många år sedan i USA, blir han alldeles drömsk i blicken. Grabben slänger aldrig några löparskor. Men han köper alltid nya. Han har en hel tvättkorg full med löparskor (tydligen har det varit den smidigaste förvaringen). Jag vet inte hur många tiotals par det kan vara. De som är allra finast ligger fortfarande kvar i sina kartonger. De är några stycken de med!

I söndags, på Team Stockholm Marathons långpass på 32 kilometer, hade han på sig sina DS Trainer. De köpte han under vår resa till (överskattade) Tallinn strax före jul. I söndags morse var de i stort sett kritvita. När han kom hem var de oigenkännliga. Han har muttrat över dem sedan dess. Hotat att slänga dem. Att han skulle slänga dem är stort. Det händer bara inte. Men så hatar han också allt vad lera och gegga heter. I smyg har jag lite roligt åt det, men utåt sett visar jag såklart bara medlidande...

Den här bilden är en mycket fördelaktig bild - när det gäller skor och renlighet. Jag hade inga tillgängliga kritvita skor men försökte jämföra med ett par knallgula Asics "Sortiemagic".
Det funkar inte. DS Trainern ser inte så smutsig ut.
Men tänk dig att den innan söndagspasset var lika vit som sulan på kycklingskon!


Now we're talking skitigt!

Lite skit på framsidan med. Kommer de någonsin att bli som nya? Kanske, om man stoppar dem i en Electrolux tvättmaskin som även har skohållare i trumman. Men en sådan har vi inte. Too bad. Slår istället vad om att grabben snart inhandlar nya pjuck!

Fler skitiga löpardojjor hittar man hos PH-Karin (Personliga Haren, för de som inte är så insatta. Fast inte min PH). Eller hos Orka Mera-Anna från Lidingöloppet i höstas. Finns det fler skitiga löpardojjor på nätet? Hör av er i sådana fall!

Ett gigantiskt stort...

...GRATTIS till River som är på god väg att bli
Göteborgsområdets bästa cykelinstruktör!


(Han skriver också en skitbra blogg)

Sol i Stockholm

Jag har 2.5 km till jobbet. Glöm tunnelbana och buss, snabba promenader till och från jobbet är faktiskt mer tidseffektivt. Dessutom erkänner jag att det är rätt fint i vårsolen, även om jag är en anti-vårare. Lite löv på träden så blir det lite vackrare. Men, jag håller mig tillgodo...

Vårgröna Rålis (fast träden är rätt grå och trista)

Västerbron är alltid grå. Men idag sken solen över oss som gick och cyklade på den.

Jag erkänner. Det är rätt fint med vår !
(så länge man inte behöver se några träd)

Gym på jobbet

Idag har jag spanat in jobbgymmet. Jag fick väl ingen "wohoo"-känsla men det är fullt tillräckligt. Imorgon ska jag dit och träna. Kanske på min ickeexisterande lunchrast eller efter jobbet innan medeldistansen. Eller kanske efter morgonens snabbdistans och innan jobbet börjar. Ja, någonstans ska en halvtimmas styrketräning klämmas in i alla fall!

13 april 2008

Min vikt!

Jag tjuvvägde mig i torsdags när jag kom hem från konferensen. Jag var nöjd då. Idag (och igår, för jag tjuvvägde mig då också) var jag än mer nöjd.

Viktresultat

Det går bra nu. Äntligen! -0.7kg förra veckan följdes åt av -1.2 denna vecka (jag vägde lika mycket idag som igår men 0.3 kilo mindre än i torsdags). Det känns i kroppen, främst på magen. Visst, det är ingen jätteskillnad och grabben ber om ursäkt för att han inte märkt av det men när jag träffade mamma, som jag inte träffat på någon vecka eller så, spärrade hon upp ögonen och undrade var jag tagit vägen. Mammor är alltid dramatiska. Förmodligen berodde reaktionen på att jag hade på mig en smickrande svart tröja. Den verkar ju dock vara bra så den ska jag fortsätta använda (inhandlades på rea på MQ i metropolen Motala).

Utmaningen nu består i att driva på den positiva trenden. Det är lätt att börja fuska med ursäkten att det går ju bra nu. Jag måste se upp!

Jag kommer att befinna mig på hemmaplan hela veckan och det är dags att trappa upp träningen. Sett till antalet minuter har jag haft två ganska lugna veckor bakom mig och det är dags att visa framfötterna lite. Fokus ligger på löpning och styrketräning men för att undvika skador måste jag se till att variera mig lite. Jag ser fram emot en spännande vecka!

Sön 13 apr (forts.): Styrketräning för bröst, triceps och axlar

Kan någon sätta ett sugrör i mitt vattenglas? Jag kan inte lyfta armarna!

Skrot

Jag var störtmätt när jag träffade Nilla för lite styrketräning i eftermiddags. Tack vare brunchen vid lunchtid behöver jag inte äta mer på hela dagen. Dricka gör jag dock gärna. Eftersom jag glömde vattenflaskan under styrkepasset gick jag därifrån med en känsla av Sahara i munnen. Det var knastertorrt.

Bröst, triceps och axlar stod på schemat. Jag och Nilla börjar få rutin på de pass vi kör ihop och det är fullt fokus ända till sista övningen då vi gärna gör några extra set där vi experimenterar lite.

Våra pass ligger på runt timman och idag hann vi med följande (8-12 reps och 3 set):

  • Superset: bröstpress och flyes med hantlar
  • Bröstpress med stång
  • Axellyft åt sidan i maskin
  • Utåtrotation i cc
  • Rotationsövningar med hantlar
  • Superset: tricepspushdown och omvänd tricepspushdown i cc
  • Enhandspushdown i cc
  • Baksida axel i kinesismaskin
  • Superset: axeldrag och axelpress med stång
Jag gillar bröspressen men avskyr axelpressar. Axelpress med stång (och hantlar) är det värsta jag vet. Jag är så förbannat svag! Jag tycker det är jobbigt att lyfta armarna utan vikt (vilket vi gjorde mycket i bikramyogan). På något sätt måste det bli ändring på det där...

Nilla kollar övningsbanken vid kinesismaskinerna.

Jag tränar baksida axel...

...i en kinesismaskin. De är rätt kul.

Jag ska försöka planera in 2 styrketräningspass denna vecka, samt ett bodypumppass. Imorgon ska jag checka jobbgymet och jag hoppas kunna köra fokuserad styrketräning i samband med när jag börjar/slutar på dagarna.

Sön 13 apr: Långpasset blev till kortpass

Jag hade verkligen ingen lust imorse.

Det bidde en tumme

Jag hade planerat för ungefär 120-150 minuters löpning imorse. Jag hade inte planerat för att vara jättetrött på morgonen eller skittrist väder med regn och blåst som märktes av vid Årstavikens strandkanter.

Det blev för sent igårkväll för att jag skulle vara pigg nog att gå upp klockan 07.00 för att springa långpass. Istället gick starten klockan 09.00. Då har det blivit lite för sent för att den där magiska morgonlöparkänslan ska slå en med häpnad och sparka undan benen för tröttheten. Mellan 08.00-20.00 är jag alldeles för mänsklig och känslig för trötthetens makter. Man kan tycka att det är roligt eller konstigt eller vad som helst men det är så jag funkar. Jag springer jävligt kasst i dagsljus helt enkelt!

Så var det det här med vädret. Småspik i luften ger mig vanligtvis extra fart under fötterna. Men inte idag. Nej idag blåste det elakt också. Inte så att man märker det "i stan", men fan vad det märktes ut med Årstaviken. Min kropps akilleshäl är mina axlar. Blåser det så får jag ont i axlarna. Det är därför jag aldrig skulle få för mig att springa i linne - axlarna är alldeles för oskyddade. För några somrar sedan när det stod värre till sprang jag ofta i fleecetröja mitt i sommaren eftersom det var det enda plagg med en vettig krage som skyddade just axelpartiet. Idag kände jag hur blåsten liksom fastnade i axlarna och hur det blev obehagligt spänt och låst just där. Ja det var ju kallt också. Regnet som trillade ned på mig kylde ner ännu mer och jag svor ganska mycket inombords (fast inte lika mycket som grabben som just nu är ute och springer 32km med TSM. Han är allergisk mot regn...).

Man kan se på saker och ting med "olika ögon". Årstarundan är ganska fin. Väldigt skyddad för att ligga mitt i stan. Men idag hade jag inte de fagra ögonen med mig. Idag såg jag bara det hårda, det fult urbana - och betongen. Det var grått och hårt och smutsig och ogästvänlig. Mitt humör och upplevelse skulle kunna beskrivas i dessa 3 bilder:


Det blev inget långpass. Det blev ett pass runt Årstaviken på 55 minuter. 8.98 km lång är den rundan enligt jogg.se. Jag försökte springa oändligt långsamt, för jag hade ju länge siktet inställt på mitt långpass. Det var ganska skönt att få springa långsamt. Maxpulsen låg på blyga 88% och mitt bränsle räckte inte till några tuffa tryck på gasen. Jag åt nämligen ingen frukost innan passet. Jag brukar aldrig äta frukost innan morgonjoggar och jag brukar aldrig känna att jag behöver det. Men gårdagens 1kg morötter på kvällen räckte inte till imorse. Och de två kycklingfiléerna till lunchen kl. 16.00 igår eftermiddag var för länge sedan förbrända. Kroppen är en fascinerande manick som påverkas av så mycket...

Nu ska jag iväg och fira min äldsta yngsta bror som just fyllt 18. Amerikansk brunch på Nordic Light Hotel står på menyn. Sedan ska jag bli stark. Jag och Nilla ska lyfta skrot. Sen ska jag planera in dagens förlorade långpass!

PS. I eftermiddag kommer viktuppdateringen! DS.