03 januari 2009

Lör 3 jan: Försök till sparkåkning

Vi har inte rört på oss speciellt mycket idag. Förrän jag fick en spark i baken klockan 19.

A swedish kick!

Gick upp klockan 11. Låg och filosoferade i spa:et till klockan 13. Käkade brunch till klockan 15. Gick och provade några hjälmar till klockan 16. Åkte hem. Gjorde ingenting. Pulsen har knappt fått chans att vakna.

Framåt kvällskvisten fick jag mig en spark i baken och övertalade Grabben att åka lite spark. Sagt och gjort. Vi drog på oss kläder så att vi inte skulle frysa i de -15 grader som var ute. Det lyckades inte riktigt. Tårna sved först i kölden innan det blev sådär ljuvligt varmt i skorna som det blir när man fryser alldeles för mycket.

Sparkarna står parkerade utanför dörren!

Jag måste skaffa mig ordentliga vinterskor!
Att jag går runt i mina löparskor är pinsamt.

Kallt!

Det är otroligt vackert med all den snön som kommit. Det bästa med att åka till Åre under jul och nyår är inte den fantastiska skidåkningen. För den är långt från fantastisk just nu (enligt mig är mars den bästa månaden). Nej det bästa med Åre i december och januari är all snön som ligger så fint på träden - och så ljuset. Ljuset är magiskt just nu.

Sjukt mycket snö!

Så fint med ljuset, snön och granarna.

Som sagt - mycket snö utanför dörren!

Mission impossible!

Idag har jag försökt köpa en hjälm. Det var omöjligt.

Hjälp - hjälm!

Jag vet Sofy, jag borde ha hjälm när jag åker. Inte för att jag själv åker snabbt eller ens på gränsen till vårdslöst. Men det finns andra som gör det, som Pumapappan säger.

En guldhjälm från nåt märke jag inte minns -
eller en blå från coola POC?

Grejen med hjälm är att det är ganska svårt att köpa. Som att köpa pjäxor, ungefär. Det är inget man bara går in och köper själv. I alla fall inte jag. Jag har inte lust att köpa grisen i säcken. Jag vill ha tips och råd och hjälp - från någon som kan! Eftersom jag dessutom vill göra det grundligt vill jag passa på att köpa ett par goggles som faktiskt passar till hjälmen, så att det till exempel inte blir någon ful glipa mellan hjälmen och glasögonen. Med ens blev det dubbelt svårt.

Idag var jag inne i flera olika butiker. Provade Stadium först, men såg inga hjälmar jag tyckte var snygga. Jag har nämligen siktet inställt på något annat än en vanligt vit eller svart hjälm. Jag vill ju för bövelen ha en snygg hjälm. Testade Åre Skidsport. Snygga hjälmar men grymt mycket folk och jag har inget tålamod för att trängas. Gick till Hanson och testade hjälmar i säkert en kvart. Bad personalen om hjälp med slakare personal har jag nog inte upplevt. Jag frågade hur hjälmen skulle sitta och fick som svar "öh, den ska sitta bra". Eftersom jag inte blev så mycket klokare gick jag därifrån.

Jag hittade en ny outdoorsbutik och testade den. Här fanns det supersnygga Smithhjälmar och jag provade dem i en evighet. Personalen gömde sig bakom kassan och alla goggles var inlåsta. Jag fortsatte prova, tog av och tog på, av och på, av och på, vilket innebär en tydlig köpsignal - om bara personalen hade varit lite vaken.

Snygga Smithhjälmar.
Jag kan tänka mig en sådan - tillsammans med frostigt, guldiga goggles!

Istället för att köpa hjälm i den sovande butiken gick vi till Intersport istället och kollade på coola och retro hjälmar från Carrera. Äntligen blev jag uppsökt av en expedit som undrade om jag ville ha hjälp. Äntligen! Han gav mig några hjälmar att prova och lite goggles till, men då var köplusten borta. Att köpa hjälm är ett projekt som inte ska underskattas!

Nä det där såg inte bra ut.
Hjälm och goggles från Peak (by Smith).

The Copperhill Mountain Lodge experience: the verdict

Supermätt. Supertrött. Sådär nöjd.

Vad jag tycker

Sådär. Nu har vi testat mycket av det som finns att testa på Copperhill Mountain Lodge i Åre.

Vi har käkat på deras lunchrestaurang Coppermine, som också är deras after ski-lounge. Supersnygg bar men de hade slut på en det ena en det andra. Pizzor till exempel. Pizzor är tyvärr vad halva menyn består av. Om man har tur får man sitta i snygga badtunneformade avdelningar och äta. Har man otur får man stå i baren ganska länge för att beställa. Jag åt en ciabatta med parmesanost eftersom mozarellan var slut. Jag kan egentligen inte definitionen på en ciabatta men att det är en gratinerad macka på bondbröd har jag svårt att tänka mig. Spelar mindre roll - den var god. Och de har grymt snygga glas!

Vi åt också en trerätters middag på deras finare restaurang igår kväll. Vi blev sådär imponerade. Varför krångla till det för mycket? Vinet var supergott och det är coola lampor i taket. Tyvärr hade vår bokning tappats bort och på vägen till bordet tog vi omvägen kring köket för att hovmästaren skulle diskutera något med någon annan i kökspersonalen. Vi stod där bland serveringspersonalen som två fån. När vi skulle beställa kom vår servitris och sa "vänta lite, jag måste låna er vinlista först. Vi har inte så många". Very classy. Vi åt brunch på samma restaurang imorse och den var underbar. Löjrom, scones med choklad i, egg benedicte. Ja helt enkelt sådant som är perfekt för mig som vill gå ner i vikt. Okej kanske inte, men å andra sidan behöver jag nog inte äta mer idag!

Jag ska sluta tjata om Copperhill alldeles strax. Det är ett schysst ställe på topparnas topp. För att komma dit med bil får man ta sig igenom nästan 10 serpentinsvängar. Utsikten är fantastisk, hemsidan supersnygg, glasen är otroligt vackra, sängarna sköna, detaljerna vackra och elden sprakar i deras öppna spisar. Allt det fysiska är riktigt bra. Men det faller ändå: personalen vet inte om att de jobbar på ett femstjärningt lyxhotell! Det går för långsamt, det är för mycket svart nagellack (sorry, men det passar inte varumärket), det är för släpigt, för segt och det är framförallt för lite personal! En gedigen serviceutbildning skulle göra att Copperhill Mountain Lodge faktiskt är det lyxhotell det är tänkt att vara.

Sådär. Det var sista piskrappet från mig i detta ämne. Ikväll sover vi hemma i stugan. Maten får jag laga själv. Här kommer några sista bilder från Copperhill:

På Copperhill är det öppen planlösning.
Lyx eller Finlandsfärja?
Längst bort ståtar en vägg helt i koppar.

Mysigt hörn med vedträ-vägg.

Jag älskar sådant här.
Sparsmakat och så jäkla snyggt!

Sköna sängar i rummen.
Alla sänglinnen och handdukar hade Copperhill-emblen.
Och så fanns där Kerstin Florianprodukter att ta med sig hem.

Guldtomtar att sitta på mötte oss vid den öppna spisen i entrén.

Sjukt snygg bar i Coppermine!

The Copperhill Mountain Lodge experience: the gym

Jossan Craaford skriver på sin blogg att det första hon kollar på ett hotell är poolen. Det första jag kollar är gymmet.

Kursiv Magträning

Det första jag kollar om jag ska boka hotell är att det finns ett gym. Helst vill jag se en bild också. Trots detta tycker jag att hotellgym är föga inspirerande. Jag tränar aldrig så dåligt som på hotellgym. På Copperhill finns fräscha gymgrejer. Löpband och cyklar med TV-skärmar och allt är sprillans nytt. Väggarna är prydda med speglar och det är spotlights i taket. Men det känns ändå sjaskigt, och smutsigt. Förmodligen för att det ligger installationsskräp i ett hörn och att det är kladdmärken på golvet. Och så är det trångt. Det dubbla utrymmet hade behövts.


Jag körde magövningar idag. Det gick vägen tack vare att jag blev själv i gymmet efter ett tag. I början cyklade jag på en superbra cykel som hade en mycket bekväm sadel och bra handtag - och som gjorde mig jäkligt trött på bara en kvart. Jag trampade ihärdigt och hade som syfte att bränna så mycket som möjligt. Efter träningen var det nämligen jag som var på väg mot en trerätters middag och en flaska rött.

När jag var klar på cykeln lämnade de övriga tränande påpassligt nog gymmet (några småtjejer som härjade hej vilt med hantlarna). Då kunde jag köra mina magövningar på golvet - det hade aldrig gått med fler än mig på den ytan. Det finns nämligen ingen golvyta what so ever. Men det spelar inte så stor roll. Jag hittade ett jättegott vin på restaurangen efter passet. Det heter "Wallace", är hur dyrt som helst (fast det var det billigaste på vinlistan) och har en mycket spännande karaktär. Såhär klockan 00.53 är jag mycket nöjd med min upptäckt. Då spelar det inte så stor roll att det var trångt på hotellgymmet. Jag gjorde trots allt drygt 200 repitioner magövnignar av olika slag.

02 januari 2009

The Copperhill Mountain Lodge experience: the spa

Det snöar och blåser utanför. Men vi är inne och lyxar. Högst upp i Björnen!

Copperhill

Copperhill är THE nyhet i Åre. Lyxhotellet som dragit ut på tiden men som äntligen står klart. Nåja, nästan klart. Det som inte är klart döljs väl. Okej då, ganska väl.

Jag och Grabben ska bo på Copperhill inatt. Vi kom hit strax efter lunch och började med några timmar på deras spa. Det gjorde även Josefine Craaford med familj. Det var nybyggt och fint. Det bästa var att det fanns Kerstin Florianprodukter i duschen. Kändes väldigt lyxigt och doftade otroligt gott. Bastun var läcker, ena väggen var i glas ut mot "verkligheten". Vi satt där i värmen och såg hur det snöade och blåste - mysigt! Det fanns också en någorlunda stor pool - även denna med utsikt mot backen, skogen och snön. Någonstans borde det finnas en bubbelpool också, men den hittade vi inte.

Snyggt i badrummet - detaljerna gör helheten.

Vattenfallsduschar finns överallt!
Och Kerstin Florianprodukter.

Detaljerna - som sagt...

Grabben har det nog ganska bra...

En schysst bastu - fast allt fick inte plats på bild.

Utsikt från bastun - där jag står och fryser...

Ett snyggt spa i all ära. Men gör gärna en egen avdelning för barnen. Det blir lätt stojjigt och stimmigt annars och skylten där det står "enjoy the silence" är som ett hånflin.

Själva behandlingarna här kostar multum. Vad sägs om ett helkroppsäventyr för drygt 3000 kronor? Inte idag, för vår del... däremot kände jag för ett glas mousserande på lunchen i Coppermine men nä, det får bli lite lyx ikväll istället. Om de inte har slut på sådant. Hittills har det varit ganska mycket som råkar vara "slut". Återkommer med fler rapporter från The Copperhill Mountain Lodge experience!

01 januari 2009

Misslyckande!

Ibland gör man det svårt för sig.

Längdåkning

Längdpjäxorna står och blänger på mig. De trängs med mina alpina pjäxor, och mina alpina innerskor som jag duktigt tar ur varje dag så att de får torka ur ordentligt. Längdpjäxornas kompanjoner, plockepinnskidorna, står snyggt inpackade i ett fodral i förrådet. De vill ut i spåret. Men just ikväll känns steget till spåret så oändligt långt.

Ut i förrådet för att ta fram fodralet. För att få ut det måste jag bråka med diverse snowboards och en massa alpinskidor och stavar. Sedan in med skidorna och fram med rätt valla. Valla och greja. Sedan ut i kylan, in i den kalla bilen och ut på vägen. Till ett skidspår som ligger mestadels i mörker. Ja, i alla fall är det mörkt runtomkring. Spåret är upplyst. Men säkert kallt.

Jag gillar att valla.
Jag vallade skitbra till min Vasaloppsfärd.
Fan vilket bra fäste vi hade.
Det var nog det enda lyckade med den galenskapen.

Jag har tänkt att jag ska åka längd hela eftermiddagen. "Jag ska bara", först. Jag ska bara vänta lite. Jag ska bara göra det här. Jag ska bara det där. Fy fan för jag ska bara. Jag ska bara borde förbjudas.

Det är ingen annan som kan förbjuda jag ska bara. Det är upp till mig själv. Och jag vet hur irriterad jag blir på mig själv när jag inte gör något jag verkligen tycker jag borde göra.

Nu är det för sent för att åka längd. Middagen är snart framdukad och jag ska ner till Åre station och hämta Grabben som kommer från Stockholm. Och jag är duktigt irriterad på att det egentligen inte alls hade varit så svårt att komma ut i spåret. Det hade tagit mig max 1 minut att plocka ut skidorna från förrådet, trots att andra grejer stod framför. Vallan hade inte varit några problem. Det är ju kul att valla. Och i bilen hade jag kunnat ladda med bra musik. Spåren hade varit folktomma (det är de alltid på bästa TV-tid) och det hade bara varit jag och mina tankar och min uppskruvade puls i kroppen. Det hade varit så enkelt - egentligen - om jag bara inte gjort det så svårt för mig.

(Kanske måste jag straffa mig själv med att springa upp hela den långa vägen från Björnen till Copperhill imorgon. Jobbigt - men roligt. En idé jag kom på när vi åkte upp för att se nyårsfyrverkerierna igår.)

Snöskottning

Behöver de hjälp eller?
Ring inte Poolia, ring mig!
Snöskottning bränner ungefär 370 kcal/timme.

Tor 1 jan: Först i liften!

2009 har börjat bra!

Skidåkning när den är som bäst

Liftarna öppnar 9.30 såhär tidigt på säsongen. Lika bra det för det är knappt ljust ute då i alla fall. Jag hade klockan ställd på 08.00 men snoozade en kvart till. Och en kvart till. Och en kvart till. Kikade ut genom fönstret och såg att det låg ett fluffigt snötäckte på alla bilar. Det bådade gott. Så jag snoozade lite till. Klockan 9.20 tittade jag ut genom fönstret igen. En person stod tålmodigt och väntade på att liften skulle öppna. Bäst att sätta fart, tänkte jag.

Mitt nyår började bra med fyrverkerier på Copperhill.
På bilden syns min favoriteffekt.

Jag offrade frukostmyset för att hitta orörd snö. Mina breda skidor låg fortfarande i bilen så det var bara att knata ut och försöka öppna skiboxen. Men det gick inte. Den var fastfrusen. Jag höll på att förlora ovärderlig tid!

Jag fick en påse med skållhett vatten av pappa (den enda som var vaken) och använde den för att smälta upp det frysta i låset. Efter en minut gick skiboxen att öppna och jag kunde plocka ut mina breda kompisar.

Vad som helst för mina breda skidor!

Völkl Mantra - vilken skillnad!

Jag tror jag hamnade som femte man i liften. Det gjorde inget. Tegefjäll är stort nog för att man ska kunna hitta orörd snö även om man inte är först. Och även om man råkar hitta hit några dagar efter ett snöfall. Här finns det riktigt bra skogsåkning och jag är inget fan av det. Inte på mina pistskidor i alla fall. Men på mina Völkl Mantra flyter jag fram på snön och allt går så väldigt lätt.

No. 5!

Det är kul med skogsåkning - om man har lämpliga skidor!
(Med pistskidor är det inte roligt alls)

Framåt lunchtid hade tillräckligt många vaknat för att det skulle bli köigt i liften. Jag hade fått några solstrålar på mig under de timmar jag varit ute, hade åkt i pist och i skog, varit i Duved och på högzon och var ganska nöjd med den skidåkning jag åstadkommit såhär första dagen på året. Så jag åkte hem och åt frukost istället.

Bright and early!

Det ser ut som dis - men är snö från kanonerna.

Sol i Tegebacken!

Puma och bävrarna...

31 december 2008

Gott nytt träningsår!

2009

Klockan är efter 01.30 och det slog nyårsafton för drygt en timma sedan. Jag har precis hittat Grabbens TV-inslag på nätet och kan äntligen gå och sova!

Jag orkar inte skriva någon årsresumé som alla andra bloggare. Jag skiter väl i 2008 nu! Det är over and done with. Det är inte det gångna året jag vill ligga och vältra mig i. Det är vad som kommer nu som är det spännande. Det vi ligger i startgroparna inför. Förutom att hämta kraft från det jag gjort bra, och dra lärdom av det jag gjort sämre, så skiter jag i det som varit. Jag lever itne för igår. Jag lever nu - och jag tänker leva livet det allra bästa jag kan även imorgon!

2009 kommer att bli bra. 2009 kommer nämligen bli det jag gör det till. Vi är vad vi gör. Vi är vad vi tycker, säger och tänker. It all starts here!

2009 blir en spännande resa bland hantlar och löpskor och proteiner och skidåkning och utmaningar och svett och förmodligen en del blod och tårar och allt det andra som jag vill göra. Jag är tryggare och säkrare i mitt eget omdöme. Min egen magkänsla som säger mig vad jag vill göra, vad jag kommer att undvika, personer jag håller av och andra som frustrerar och förstör. Jag vet vad jag vill investera kraft och tid och pengar i för jag vet vad jag vill och var jag vill komma. Jag vet vad jag tycker och vad jag känner. Mitt enda löfte inför 2009 är att jag ska vara nöjd. Med vem jag är och vad jag gör. It's as simple as that.

Gott nytt träningsår från Puma!


PS. Håll er borta från raketerna! Ska ni skjuta någonting, så köp en tårta eller ännu bättre - en "fyrverkerilåda" (en trälåda). Du slipper nedfallande pinnar, du slipper pjäser som går snett och du behöver bara antända en gång - sedan sköter fyrverkeriet sig själv. Om du vill fira in det nya året med skumpa - skjut inga fyrverkerier alls! Ska du se fyrverkerierna i Stockholm, kolla in hur tunnelbanorna går! Det kommer vara avstängt för trafik vid Slussen till exempel. Gott nytt år till er alla hälsar även från vi på FyrverkeriDesign! DS.

Sett och hört på gymmet (och andra ställen)

Håller man bara ögon och öron öppna får man reda på en del.

Skvaller

Jag och Grabben fikade i backen häromdagen. Vi fikade på varm choklad och kollade herrarnas störtlopp i Bormio under tiden. Bredvid oss satte ett gäng tränare från Åre slalomklubb. De kommenterade att Hans Olsson såg rädd ut när han åkte (det var han också) och någon sa att han pratat med Hans kvällen innan och att han mycket riktigt var livrädd. Det hade regnat i flera dagar i Bormio och det var blankis i pisten. Men det var bara att ge sig ut och åka ändå. Han slutade nästan 5 sekunder efter vinnaren - och som 39:a i startfältet...

Såg Hans Olssons brorsa - Jon Olsson - på nya Copperhill i veckan. Han (som för övrigt ser ut som en Kendocka) och hans vänner såg ut som färgglada karameller. För er som missat det ska det tydligen vara färg i vinter.

Färgglatt ska det va! Här är några skyltdockor från Åre Skidsport.

Tror jag såg Henrik Windstedt på gymmet igår. Snubben var i alla fall jäkligt lik den person som typ är världens bästa friåkare. Och idag var där en tjej som var väldigt lik Jessica Lindell-Vikarby. Dessutom pratade de likadant. Men vad Jessica skulle göra där vet jag inte.

Råkade lyssna på en konversation på gymmet igår. Två gubbar pratade med varandra - om någon (vet inte vem). Denne någon hade sprungit upp till Hummeln på morgonen, åkt längd 5 mil i Björnen på dagen för att sedan åka ytterligare 2 mil i Duved på kvällen. "Galet", var gubbarnas omdöme. Jag kan faktiskt hålla med. Lite.

Hummeln är den där "kullen" i bakgrunden...

30 december 2008

Träningsmusik (tips från kvällen)

Spinningen ikväll avslutades med Fredrik Kempes Vincero.
Magiskt!

De andra bra låtarna var Liquidos "Narcotic" (en gammal goding) och en schysst upbeat remix på Tina Turners "Simply the best" (hittar inte den rätta versionen på You Tube tyvärr)


Tis 20 dec: Nyårsmix

Festen kan börja!

100 min varierad träning

Gold's Gym bjussade på festträning idag. Specialklassen som hade fått namnet Nyårsmix bjöd på minst sagt varierad träning. Vi började med spinning, fortsatte med rygg- och bicepsdelen på pump, körde body step innan vi gick över till bålträning och avslutade med lite body balance. 4 ledare tog oss igenom träningsresan och de var ambitiöst klädda i silverleggings, guldband i håret och annat spejsat. Vi bjöds på färgglada drinkar i champagneglas och snittar. Drinkarna smakade väldigt likt Powerade, glasen var turligt nog i plast (jag råkade välta omkull mitt med pumpstången) och snittarna var proteinbars skurna i fyrkanter med tandpetare i.

Skål!

Alla var glada och taggade och stämningen riktigt kändes i rummet. Ledarna var riktigt bra, men en av dem lyste som den klaraste stjärnan. Hon var skitbra. "Hon" körde klassen body step som var riktigt jobbig. Det var en annorlunda typ av stepklass. Mest för att man steppade med brädan vänd åt andra hållet. Det var mindre dans och mer flås. Det enda jag inte gillade var när hon skulle förklara upplägget av Nyårsmixklassen. Hon förklarade det som att det var body steppen som skulle få oss flåsiga. För egen del är det spinningen som utmanar hjärtat allra mest.

Spinningen bjöd på tre superlåtar. Ska leta upp dem på YouTube och bjussa er på kittlande träningsmusik. Det finns inget som får mig att gå igång på spinningsadeln så som en riktigt bra spinninglåt. Då kan man köra hur länge som helst på hur hög puls som helst. Då tar man inte slut förrän låten tar slut.

Hej kom och hjälp oss!

Lugna Tegefjäll har blivit invaderat av nyårsfirare. Det var igår det slog till på riktigt. Det var igår "alla" kom hit. Kön till liften fördubblades många gånger om och imorse sa programledaren på TVÅre att dagens tips var att ta sig till Tege. Det blir alltid likadant när de säger så. Det blir smockat här. Man får stå i lift och liftkö i 20 minuter för att sedan åka 5 minuter. Jaja. Jag får väl jobba lite istället. Ikväll ska jag på "Nyårsmix" på gymmet.

29 december 2008

Mån 29 dec: 130min effektiv träning

It all starts here.
Fet
Dedication, inspiration, motivation

Grabben åkte till Stockholm ikväll. Men han kommer tillbaka om några dagar. Han ska bara jobba lite. Såsom pyrotekniker gör den här tiden på året. På nyårsafton. Men först ska han vara med lite på TV. Så ni som råkar träffa på Grabben genom rutan får vinka till honom!

Eftersom jag inte hade något bättre för mig bokade jag in en helkväll på gymmet. Jag hade kikat igenom Stora boken om styrketräning under dagen och planerat vad jag skulle träna. Jag var grymt taggad på styrketräning. Så jag gjorde något jag väldigt sällan gör: jag planerade för helkroppsstyrketräning. Oftast fokuserar jag bara på en eller två muskelgrupper för att inte krokna mentalt redan innan passet börjat. Men ikväll var jag tokfokuserad, tokinspirerad och tokmotiverad.

Jag körde igenom min planering. Gjorde 3 set och 8-12 reps av allt - förutom benen som jag helt hoppade över. Jag kom på att det inte är läge att köra benstyrka när man är på "skidsemester". Det var grymt kul. Jag försökte föra över min mentala styrka på musklerna, få dem att jobba effektivare så att varje repetition skulle kännas nödvändig och oumbärlig.

Jag kastade många ögonkast mot den skylt som sitter i viktsalen: It all starts here. Så jäkla rätt. Så jäkla sant. Efter den ganska tråkiga spinningen gick jag tillbaka till styrketräningssalen och körde trippelset. Grabbade tag i en lagom tung stång och körde bicepscurls, rodd och axeldrag mot hakan. Om och om igen. Hade säkert kunnat köra på ett bra tag till om det inte var för att gymmet stängde klockan 21. Ikväll ville jag aldrig sluta. Det är ju på gymmet det händer!

Te

Jag dricker mitt te med andakt. Det är jäkligt dyrt. Drygt 40 kronor kostade det Yogi chaite som jag förälskat mig i. Det betyder att varje tepåse kostar runt 2 kronor, istället för den 50- eller 90-öring som vanligt te kostar. Dessa siffror har Grabben vänligt upplyst mig med. Därför har jag börjat återanvända tepåsarna. De funkar att använda till runt 3 kroppar. Sedan blir teet ganska dassigt och smakar inte så mycket...

28 december 2008

Sön 28 dec (forts.): Längd i längdspåret (!!!)

Mjukstartade med längdåkning i slalomutrustning tidigare idag. Avslutade med riktig längdskidåkning på kvällen. Äntligen!

Längdåkning i Björnen

Dagen har varit formidabel. Skidåkning i solsken, mysfika på Olympia, skejtande hem till Tegefjäll, skidtevetittande i soffan, after ski på nya tjusiga Copperhill Mountain Lodge, pizza med brorsorna, längdåkning i Björnen... men, vänta nu. Längdåkning? Pumas stora ångestgrej? Ja, det stämmer. Ikväll har jag banne mig åkt längd. Jag tog tjuren vid hornen!

No turning back!

Strax före klockan 21 anlände jag och Grabben till spåren i Björnen. Jag åkte dit med tanken att lära mig skejta. På så sätt undvek jag pressen att jag skulle hålla på och halka runt i spåren. Att skejta är fasen så mycket lättare med slalomgrejer. Alla stavar och skidor och grejer är så långa när man ska hålla på med längd. Så jag hoppade in i spåren ibland ändå. Eller körde utanför spåren.

Jag trillade inte en enda gång. Det gjorde jag visserligen inte förut heller. Men då höll jag knappt styrfart när jag var utanför spåren. Men ikväll brassade jag på. Kunde till och med svänga och greja. Och nedförsbackarna var inga problem. I den sista (och värsta) nedförsbacken tyckte till och med Grabben att jag blivit kaxig. Han är inte den typen som är särskilt generös med komplimanger, men kläckte ur sig att om vi kört Vasaloppsspåren nu ikväll skulle det gått mycket bättre än i våras då vi åkte. Trots att tekniken behöver finslipas rätt ordentligt, och att jag var mer uthållig i spåren förra vintern så har jag så mycket mer kontroll över längdspetsarna nu. Muskelminnet har definitivt inte legat på latsidan.

Ser ni - jag står på fötterna!
(Fast nedförsbacken syns inte på bilden)
Ser jag inte ut som Charlotte Kalla?
Nähä...

Det känns skönt att jag avstyrt den mentala dramatiken kring längdåkandet. Nu är det bara att tuta och köra!