05 juli 2008

Adios amigos!

Hej då vänner. Nu åker vi till Spanien. Jag ska ha semester och grabben ska representera Sverige i en fyrverkeritävling. Och så ska vi träna, dricka sangria, träna lite mer, äta paella, träna mer och ja, göra annat man gör i Spanien helt enkelt.

Den 13 juli är jag tillbaka. Då hörs vi igen.


Jag lämnar er med en riktigt härlig sommardänga från förr:



Till alla som ska springa Hornstull - Järna imorgon:

Lycka till! Jag är avundsjuk!
Men det ska bli SÅ kul att läsa
alla rapporter när jag kommer hem igen!

04 juli 2008

Tyra Banks nya kropp

Jag har aldrig haft någon riktig idol. Men jag gillar Tyra Banks. Hon verkar riktigt vettig. Och hon är grymt snygg. Både när hon var smal(are), men allra snyggast är hon faktiskt nu när hon väger 73 istället för 60 kilo.

Gratis Runner's World

Jag har två Runner's World nummer 6 - inplastade och olästa - någon som vill ha dem? Maila till traningsblog@gmail.com så skickar jag! Först till kvarn...

Uppdatering: tidningarna har gått åt nu.

Bästa träningsplaneringen

Gräset är alltid grönare på andra sidan. Det är när man inte kan träna, som man längtar till det som mest. Precis som man längtar till pannkakor när man inte ska äta kolhydrater eller längtar till snön när det nyss blivit sommar...

Om jag vore frisk...

Om jag inte hade ont i halsen idag skulle jag ha börjat morgonen med löpintervaller med Serena Williams 30-minutersprogram i lurarna. Jag skulle inte sticka ut klockan 05.00, utan istället lite senare så jag inte behövde gå upp med den arla morgonstundens illamående i halsen.

Frukosten skulle tyvärr inte bli någon höjdare. Det gapar tomt i kylskåpet och det har ingenting med mitt halsont att göra.

Strax efter lunchtid skulle jag bege gå till SATS Regeringsgatan för mina favoritstyrketräningsövningar:

  • bicepscurls med stång och passare. Passare behövs, det är bara när jag kan ta totalt slut men ändå köra en till som jag känner att det händer något i musklerna!
  • superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc.
  • superset med bänkpress följt av flyes. Mina muskler gillar dessa övningar - de tar och de tar grymt!
  • sittande rodd. Jag har dålig kontakt med mina ryggmuskler men den här övningen tycker jag är rolig, faktiskt.
  • benpress i maskin. Mest mumma för rumpan eftersom det är här jag känner det dagen efter, men också för benen.
  • axellyft åt sidan ståendes på balansbräda.
  • crunches på pilatesboll med fötterna mot en vägg.
Jag skulle äta en god lunch, komma hem och visa lägenheten för en hyresspekulant som planerat och sedan skulle jag antingen åka ut till Saltis och ta mig en löptur i skogen med det nya energiknippet vi har. Eller så skulle jag ta med mig grabben och gå och titta på en asiatisk trädgård som ska finnas här någonstans just nu (någon som vet var?).

Sedan skulle jag springa 5 kilometer snabbdistans med grabben som hare och jag skulle avsluta med 4 x Skinnarviksbacken som är på runt 50-60 sekunder och 4 x trapplöpning på runt 45 sekunder och sedan skulle jag vara död.

Efter det skulle jag för en gångs skulle vara ute i god tid och börja packa inför fyrverkeriresan till Spanien (vi åker imorgon).

03 juli 2008

Semester

Nu är den här: semestern!

Bota halsont

Jag försöker bota mitt halsont. Har precis testat Magnum Mayan Mystica som botemedel. Funkar sådär. Visst var den god och så, men gjorde ingen direkt skillnad för halsen. Det känns inte helt lockande att dricka te i sommarvärmen och någon whisky (att gurgla med) har jag inte här på jobbet.

Träna med halsont

Snacka om taskig tajming.

Sveda (men ingen värk)

Jag vaknade tidigt imorse och kunde inte andas genom näsan. Sov någon timma till och när jag vaknade nästa gång kände jag att något inte stod rätt till i halsen. Det är inte som att svälja sandpapper. Men det är den där känslan av en slags strävhet som gör att jag måste svälja och svälja och när jag sväljer kan jag inte annat än känna att det faktiskt också svider. Jag har ont i halsen.

Fan.

Idag är det ju dags för grymmaste backträningen med Sofy och gänget. Det är ju idag som min rumpa ska puttas upp ytterligare några centimeter.

Jag har träningskläderna med mig men tänker inte träna med halsont. Däremot kan jag vänta och se om halsontet försvinner. Jag vill så gärna inviga semestern med lite svett och stumma ben.

02 juli 2008

Bästa bantningsknepet

Mina föräldrar blev med hund i lördags. Sedan dess påstår sig mamma ha gått ner flera kilo i vikt.

Trixa

I helgen tog mina föräldrar över energiknippet Trixa. Det är en drygt ettårig Flat Coated Retriever som älskar att bada, cykla och springa. Min mamma gick från en motionsnivå på runt 3 till maxnivån 10. Det var nog som att slå med slägga i en sådan där mojäng som står i nöjesparker och se bollen gå i taket så att allt ringer och tjuter (är ni med på vad jag snackar om?).
Mamma påstår sig ha gått ner flera kilo. Och i måndags ringde hon och sa att hon hade träningsvärk överallt. Idag ringde hon och sa att hon var så otroligt utmattad fysiskt sett. Inte undra på det sa jag, så mycket som du börjat rivträna. Att ha hund verkar vara ett bra bantningsknep. Jag minns vår före detta granne som skaffade sig en tax - och gick ner fem kilo.

Energiknippe som älskar att bada...


Och som ibland sover...

Vi har haft hundar förut. Westien Whisky som var vegetarian och allergisk mot gräs och vackra Berner Sennentjejen Elsa. Men jag minns inte att varken jag eller någon anna gick ner några kilon. Whisky och Elsa vilar just nu i varsin liten stenprydd grav i Hälsingland, fast egentligen tror jag de leker livet i hundhimlen.


Ikväll var det tänkt att Trixa skulle leka livet ur mig. Men planerna blev ändrade så jag tar snart mitt pick och pack och går mina 45 minutrar hem igen. Det kan behövas en stilla kväll. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag som vanligt och på fredag ska jag visa upp den för en hyresspekulant. Det är med andra ord läge för en rejäl storstädning.

Min vikt!

Jag fick en uppmaning att fortsätta uppdatera min viktkurva, så here it goes:

Viktkurvan

Juni har varit medelmåttig sett till vikten. Det har varit +0.8 dit, -0.3 hit... och så har det hållt på. Men idag står jag äntligen på exakt samma lägstanotering som för några veckor sedan. -5.6 kilo. Ändå åt jag Frödinge ostkaka (lightversionen) till middag igår. Shame on me. Men å andra sidan hade jag precis sprungit 2 timmar i skogen.

Det som spökat har varit kolhydratladdningen inför (misslyckade) maran sista maj. Och nu kan alla killar sluta läsa för det som också spökat har varit mensperioderna. Förut hade jag "aldrig" mens (en PCOS-grej). I juni hade jag mens typ hela tiden. Det är nog p-pillrenas fel, för de tog slut helt abrupt och mitt e-recept på Apoteket strulade så jag kunde inte köpa nya på direkten. Och eftersom jag aldrig har mens när jag inte äter piller, så kunde jag heller "aldrig" börja på pillerkuren (eftersom man ska börja den när man har mens).

Hur som helst. Mitt nästa mål blir att ta mig ned till nästa kiloenhet. Sedan -4 kilo och i slutändan typ 15 kilo till. Men det blir ett kilo i taget. I och med juniproblemen har jag helt missat mitt mål att gå ner 4 kilo till inför Spanienresan. För 4 kilo innan lördag blir det inte.

01 juli 2008

Tis 1 jul: Ursvik Extrem

Juli har börjat bra. Med 45 min snabb promenad och nästan 120 min terränglöpning.

Terrängjogg

Coola Karin
har fått dille på att springa i terräng. När hon föreslog ett löppass i Ursvik var jag inte sen att haka på. Vi planerade att ses hemma hos henne efter jobbet för att åka till Hallonbergen och sedan springa milspåret där i Ursvik.

30 minuter innan jag ska lämna jobbet öppnar sig himlen på riktigt. Det är inget sommarregn. Inget duggregn. Det är ett ordentligt skyfall som pågår utanför fönstret. Jag ringer Karin, säger att vi visserligen kan springa i regn - men inte Ursvik i regn. Det blir som att springa i rena lervällingen. Efter lite velande så tar vi oss i kragen. Lite (!) lera har ingen dött av. Vi ska till Ursvik!!

Väl framme vid spåren ser marken ganska torr ut. Inget skyfall här inte. Istället skiner solen och fåglarna kvittrar. Vi är så tagna av intrycken att vi hurtigt slänger milspåret över axeln och istället bestämmer oss för att ta oss an 15-kilometraren: Ursvik Extremspåret.

Ursvik Extrem går väldigt mycket runt, runt och väldigt mycket upp och ner. Coola Karin beskrev det perfekt: det kändes som att springa runt i en blomma (runt bladen, ni vet). I början var det roligt men vid 11 km kändes det som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi. Efter nästan två timmar. Då var benen väldigt sega - trots att flåset aldrig varit speciellt jobbigt eller mjölksyran nära. Det är helt enkelt så att backar suger musten ur en. Och vi hade inte speciellt bråttom heller. Vi hade nästan en liten minisemester där ute i skogen. Så långt från livet kändes det som att vi var!

Innan det sega vid 11 km började kom vi på världens bästa idé. Förutom 24-timmarsloppet och våra 2 multiträningsdagar vi planerar för, så ska vi ha en terrängdag. Under en och samma dag ska vi springa milspåret i Hellas, Ursvik och på Lidingö. Jag tror jag ska föreslå att vi kallar det för The Kinder Challenge: 3 överraskningar i 1!

Jag är så jävla nöjd

Det finns alltid någon som är lite snyggare, lite mer perfekt.

Att älska sig själv

Imorse övergav jag mitt favoritprogram Äntligen Morgon på Mix Megapol. Jag tycker sommarvikarierna Raz och Katrin Schulman är för tråkiga. De är inte som Adam, Anders och Gry. De gör inte min morgon roligare. Därför lyssnade jag istället på P3:s morgonsnack. De pratade om att vara tjock och att vara smal och de kom fram till att tjejer klär upp sig för att imponera på andra tjejer snarare än killar. En kille sms:ade in och sa att utseendefixeringen även gäller killar men att killarna inte drabbas av den i lika hög grad eftersom de helt enkelt inte tar åt sig. Och de jämför sig heller inte lika mycket med varandra.

Jag är en långt ifrån perfekt person. Men jag är så jävla nöjd med mig själv. Och jag skiter i om det låter kaxigt och egentligen helt vanvettigt eftersom jag varken kommer i ett par 38:or eller ens 40:or och dessutom har gropar på låren.

Men - who cares? Skulle jag vara lyckligare om jag var snygg i jeans som hade midjan i armhålan? Skulle jag vara lyckligare om jag hade de där perfekta benen som jag såg komma gåendes i ett par shorts på Storgatan i Halmstad i helgen. Skulle jag vara lyckligare om någon annan avundades hur jag såg ut? Och om jag faktiskt svarade ja på de tre nyss ställda frågorna - vad för människa skulle jag vara då?

Jag kan också sukta efter modellernas retuscherade utseende. Det gör jag ofta. Avundas långa ben, smala armar och fylliga läppar. Men aldrig att jag skulle inte skulle tycka om den jag var för att min utsida inte passar sig på framsidan av Vogue. Det finns mer till livet än så. Det finns mer än stuprörsjeans och höga klackar. Det finns mer än att vara snygg i trekantsbikini och kortkort i lycra. Det finns mer Det finns en insida.

Det finns en insida och den är du.

Det finns en insida och det är den jag älskar.

Vi bråkar ofta om ytliga saker, jag och min insida. Om hårfärg, som solbränna, om kläder som jag faktiskt inte passar i. Men vi försöker alltid nå framåt. Det är därför vi älskar varandra. Oavsett hur mycket det blåser, hur hårt det stormar, så vill vi alltid framåt. Framåt. Ett steg till. Vidare. Längre. Jag kommer alltid att bli lite bättre än jag var igår. På alla sätt. Det är därför jag är så jävla nöjd.

Busstrejk

Det går inga bussar i Stockholm och för min del är det lika bra. Nu har jag inget annat val än att gå till jobbet. Eller jo, tunnelbana finns det ju, men jag gillar verkligen inte att åka tunnelbana. Jag blir alldeles för stressad av att stå i underjorden och vänta i 7 minuter på nästa tåg och inte ha någonting alls intressant att titta på än att läsa fördummande gratistidningar. Dessutom funkar inte min radio i underjorden. Nä, jag har som sagt inget annat val än att gå till och från jobbet. Perfekt. Jag sparar pengar eftersom jag inte heller har någon jäkla SL-remsa. Tack alla chaffissar för att jag får lite vardagsmotion! Jag tycker synd om Nacka- och Värmdöborna. De har några mil att promenixa till sina jobb i stan...

Jag tycker även att "sommartidtabell" borde betyda sommarpris eftersom det inte är lika många avgångar som vanligt.

Om jag får tycka fler saker så tror jag inte att vägavgifter och bensinskatter är vad som får människor att åka kommunalt. Istället borde man satsa på att göra kollektivtrafiken mer attraktiv. Det är vad som skulle få mig att byta helt och hållet.

30 juni 2008

Juni

Det är svårt att förstå att juni är till ända när man tittar ut genom fönstret men så är det. Och så säger även min träningskalender på Funbeat. Juni har inte varit en speciellt bra månad.

Träningssammanfattning

450 minuter.
522 minuter.
312 minuter.
365 minuter.

Så sammanfattas juni i antal träningsminutrar. För min del är det inga siffror att hurra över. Jag brukar träna mer. Jag har som målsättning att träna mer.

Det handlar inte alltid om minutrar. Det handlar också om kvalitet. 30 minuter fartlek är bättre än 60 min powerwalk i syftet att springa snabbare. Och visst har jag blivit snabbare. Visst känner jag att det går bättre. Men junis minutrar består tyvärr inte bara av kvalitet. Fördelningen mellan kvalitet och kvantitet är mer eller mindre densamma som övriga månader. Det är helt enkelt så att jag i juni tränat mindre.

I juli ska jag träna mer. I juli är det semester. Semestern bjuder alltid på riktigt bra träning. Egentligen spelar det ingen roll var man är. Semester ger fler möjligheter och fler tillfällen och så mycket mer tid. Jag skulle vilja ha semester mest hela tiden - tänk så mycket man kunde träna då!

Shoppingtips

Det är måndag och avresedag från Halmstad. Stockholm och jobbet kallar. Jag har lätt men skön träningsvärk i rumpan (främst i vänstra delen av någon underlig anledning) och mellan en arbetsintervju här i Halmstad och min lunchdate med grabben råkade jag springa in i några affärer och slå till på några fynd. Halmstad är en jäkligt bra stad att shoppa i. Ironiskt nog gör jag alltid mina bästa köp i mindre städer.

Köp jag gjort den senaste tiden som jag är speciellt nöjd med är (ej inköpta idag):


Max Factor miracle touch liquid foundation är
förutom det löjligt långa namnet en av de bästa
budgetfoundations jag provat.
Det är inte speciellt "liquid" och i en särskilt behållare
i den lilla burken finns en skumgummiapplicator.


Jag vill ha en brun utan sol-produkt som ger bra färg
och som inte stinker BUS på lång väg.
Estée Lauders variant ger guldbruna ben efter en applicering
och luktar förvisso - men inte traditionellt BUS utan
BUS på Estée Laudersätt.

Stimorol Fusin i smaken jordgubb-lime:
jäkligt gott tuggummi!!

29 juni 2008

Sön 29 jun (forts.): Löpning i terräng

Jag hade verkligen ingen lust. Men det blev riktigt roligt!

Fartlek i backar

Efter förmiddagens pass åkte vi ut till stranden i Halmstad. Inte Tylösand, utan Östra. Den stranden som inte anses vara lika fin. Det är den inte heller. Men den är grym ändå.

Det blåste rätt så friskt och vi var både frusna och väldigt sömniga när vi körde hemåt för att snabbt byta om och sedan springa i terrängslingan i Oskarström innan det var dags för avspark i den där matchen som tydligen också var EM-final.

Jag velade ett tag. Men eftersom jag tidigare ätit en underbar glass (smakerna lemon curd, tiramisu och chokladboll från Sia är supergoda) var det lika bra att byta om och pallra sig iväg. Jag visste dessutom att får jag bara på mig kläderna så får jag också på mig motivationen. Och om inte det räcker så försvinner allt vad sömnighet heter när man väl är ute i spåret.

Jag hittade en rolig skylt - som jag aldrig sett förut.
Har ni?

Det är ingen grabb. Det är en pajas.

Precis i slutet av slingan, efter den
brantaste backen - fanns det blåbär.

Terrängslingan i Oskarström är på 2 kilometer. Med många småknixbackar, svängar och en del annat upp och ner-löpande är den riktigt bra. Eller som grabben uttrycke det: det är alltid nära till mål eller varvning så man vågar springa på.

Jag tyckte jag sprang på rätt så bra. Överlag springer jag på rätt så mycket bättre nu än förut. Jag känner skillnaden på drivet i steget och det känns relativt lätt att öka farten ganska rejält. Nästa mål är att springa snabbare under längre distanser. Och att fortsätta min backträning såklart. På torsdag till exempel. Då ska jag träffa bloggvärldens snyggaste träningstjejer - vi ska rusa uppför backar. Kan man ha roligare? Tveksamt!

Sön 29 jun: Backträning

Jag har gått och väntat och längtat. Nu har jag äntligen sett den - och gjort den.

Rumpans bästa vän

Backar är bra. De ger en snygg rumpa och de ger bra flås. Jag borde helt klart köra mer backträning!

I Stockholm finns det en hel del backar. Men jag kan inte påstå att de ligger på rad som ett pärlband. Det blir mest springa upp och ner några gånger. Annat är det på den runda jag nyss sprungit. Den som berättats för mig flera gånger den senaste tiden. Grabben har pratat om den. Och grabbens (löpar)föräldrar har beskrivit den. Jag såg framför mig en uppförsbacke i form av en brant mur som knappt gick att åka uppför med bil. Rundan bestod av 2-3 kilometer uppvärmning - sedan tog den så kallade väggen vid. En kilometer eller två med backe efter backe i olika längd och lutning. Perfekt!

Backträning är bra.
Backträning i terräng är bättre.

Grabben (coachen) tjatar och tjatar om mina armar hela tiden.
Och det med rätta, i och för sig.
Jag måste pendla mer.
Helst ska handen upp till örat...
Ingen backe. Men väl en jäkligt cool skog.

Man blir sådär härligt trött och flåsig av backar. Och benen blir sådär skönt sega. Jag riktigt känner att jag jobbat - och nu väntar jag bara på hur rumpan ska lyfta sig några centimeter som en positiv konsekvens. Annars får jag väl springa i fler backar. Om det blir ett till pass idag ska det bli fartlek på en slinga med många småbackar.

Det som kallas livet

Det har varit mycket nu. Och lite. Lite träning för att mycket annat kommit i vägen. Men det spelar ingen roll vad som kommer i vägen. Även om det består av bröllopsfest med fördrink x 2, glas med vin x 4, avec (bara en - jag är inte så mycket för avecer), drink x 3. När klockan slog halv fyra på morgonen tyckte jag att det var en bra idé att promenera halvmilen hem i gryningen.

Idag är det varken mycket eller lite. Idag är det backträningsdag. Jag ska bara dricka några glas vatten först... (och så ska jag övertala grabben. Han gnäller om sitt huvud...)

Här står vi med fördrink nummer 1 i handen...

Festens anledning: en kärleksförklaring

Vätskepaus!

Klockan är runt 5 på morgonen.
Jag befinner mig på en landsväg i Halland.
Och jag är ganska nöjd med att gå den där halvmilen hem.
(Grabben klagar inte så mycket han heller)

Vi hittade en ny kompis i gryningen.