Tis 10 feb: Morgonträning

Coola K slängde ut mig imorse.

Morgonpromenad

Jag sov hos Coola K inatt. Det är det enda sättet att hinna umgås. Vi festade på oxfilé och jag åt smör på köttet för första gången i mitt liv. Nästa gång ska jag testa bearnaisesås. Det har jag heller aldrig ätit. Sedan kollade vi Biggest Loser innan vi konstaterade att det hade blivit skitsent och att vi verkligen måste sova. Alltid denna jäkla sömnbrist!

Klockan ringde o5.40. Coola K skulle iväg på simträning så hon slängde ut mig med. Fast jag klarade mycket väl att ta mig ut på egen hand. Jag gick till SATS Stadshagen där jag fortsatte min morgonpromenad på löpbandet framför dystra Nyhetsmorgon.
.

Rise and shine?

När jag var klar var klockan 07.00. Jaha, vad skulle jag göra nu? Att gå till jobbet kändes lite väl tidigt. Så jag bestämde mig för att ta lyxmorgon och smet in i bastun en stund.

Man kan kanske tro att jag inte gör annat än tränar? Men det är inte sant. Ikväll ska jag på ett seminarium om PR, imorgon ska jag träffa tjejerna för fika och vinprovning, på torsdag ska jag spendera några timmar på ett tåg till Halmstad och på lördag ska jag på heldagsdejt med Grabben. Så visst gör jag annat också. Det är bara det att det här är en träningsblogg. Ingen dagbok över hela mitt liv.

Mån 9 feb: Morgonträning 6 timmar senare

What are plans for if you don't change them?

Morgonpromenad

Ärkepuckot Puma hade så tråkigt på söndagskvällen att hon gick och la sig klockan 20.00. Hon ville att det skulle bli måndag så att det sedan snabbt kunde bli torsdag. När klockan ringde klockan 05.10 på måndagsmorgonen vaknade hon någorlunda pigg, men begick ett ödesdigert misstag. Hon tänkte att hon bara skulle luta huvudet mot kudden i en sekund till. Trots att ljuset stod på högsta effekt på gryningslampan framför ögonen slumrade hon till. I drygt en halvtimme.

Klockan var visserligen fortfarande före 6 när hon vaknade på riktigt. Men eftersom hon både har en timmes tågresväg till jobbet och helst vill vara där runt 8, blev morgonpromenaden ett minne blott. Morgonpromenadens enda existens var en ful markering i kalendern som en påminnelse om vad som inte blev av.

Revanschlustan rev och slet i Pumastackarn's träningstörstande kropp och när klockan närmade sig lunchtid satte hon fart mott jobbgymmet. Hon skulle vara där först av alla så att hon fick ha crosstrainern för sig själv. Och som Puma vill - så blir det. Inte så ofta visserligen, men i alla fall idag. Och så stod hon där och trampade i 50 lågintensivt lyckliga minutrar. Slutet gott, allting gott.

Sön 1 feb: Snabb långsam träning

Revansch!

60 min morgonkondition

Eftersom Scandicgymmet stängde för tidigt igår för mitt tycke så tänkte jag ta revansch imorse. Jag skulle minsann vara där klockan 06.00! Det var jag också. Nästan. Jag kom bara dit 90 minuter efter utsatt tid och det får nog anses vara okej. Det var ju ändå träning före frukost (och jobb) och jag gick ju faktiskt inte och la mig förrän efter midnatt.

Det finns en stor platt-tv precis framför konditionsmaskinerna och jag hade planer på att titta på den. Tyvärr visas inte speciellt bra TV klockan 08.00 en söndagsmorgon. Mest barnprogram eller töntiga TV-serier. Så jag lyssnade på min Ipod. Jordin Sparks "No Air" snurrade runt i rätt många olika versioner. Om och om igen.

Och jag vet inte hur det hände men ganska snart hade jag gjort mina kilometrar på mitt löpband, och en stund på träningscykeln. Förmodligen hade inte huvudet vaknat ännu. För den där träningstimman kändes inte som särskilt många minutrar.

Imorgon är det dags för finalen av veckans Biggest Loser och som sig bör krävs en ordentlig sista träningsomgång innan. Precis som de kör i serien. Så vi får se vad jag hittar på ikväll. Något måste till - Coola K har säkert ett ess i rockärmen och även om jag går ner i vikt måste jag ner tillräckligt. Vad som är tillräckligt återstår att se, imorgon!

Lör 31 jan: Morgonpromenad

Morgonpromenad - check!
Ingen annan var ute 06.12 på lördagsmorgonen
men det lyste i förvånansvärt många fönster.
Jag har fler träningsplaner för idag.
Jag ska bara hitta tiden!

Ons 28 jan: Dramatisk morgonpromenad

Man kan ju tro att det inte ska hända så mycket klockan 5.30 på morgonen. Men det gör det.

Blod, halt och tårar

Jag var alldeles för fast i Biggest Loser igår för att lägga mig i tid. Och när jag väl släckte lampan kunde jag inte sova. Att ligga och tänka "sov, sov, sov" funkar inte lika bra som när jag springer intervaller och upprepar mantrat "spring, spring, spring" för mig själv.

Jag gick ändå upp 5.20. Väckte hunden Trixa och gick ut. Snön och isen från igår hade smält undan och det var mörkt. Och tyst. Men när jag gått några hundra meter hör jag ett högt ljud, som ett konstigt skrik eller konstigt skall. Och så ser jag hur en blå pick up åker långsamt, långsamt på vägen där framme. Och så vänder den. Och åker lika långsamt åt andra hållet. Och så försvinner den. Just då är jag på väg in i ett skogsparti och jag som utvecklat en mörkrädsla av högre rang förväntar mig att bli överfallen av både lodjur, björnar och psykfall.

Men jag träffar inte på någon. Jo, en taxi kom susandes förbi. Men inget annat. Inte ens en endaste morgonjoggare. Vilka slöfockar alla är.

Jag och Trixa powerwalkar ganska hurtigt och småpratar med varandra... eller, det är väl mest jag som sköter snacket, och ska gå nedför en brant nedförsbacke då marken brister. I alla fall känns det så. I verkligheten är det jag som halkar på både is och grus, trillar och slår i knän och skrapar handlfator. Trixa är snabb på att trösta men det gör ändå ont i knät. När jag hittat en gatulampa ser jag att det blöder. Inte så att det forsar, men det gör sådär ont när skinnet liksom skrapats bort och det trycker och pulserar och svider. Så vi går hem istället för att fortsätta, och landar på 35 minuters powerwalk istället för 60. Och jag konstaterar att det här nog inte är min vecka. Fast kanske är det som kollegan sa - nu kan det bara bli bättre.

Mån 26 jan: Fettförbränning (?)

Eddie Murphy höll på att förstöra det för mig.

Morgonpromenad

Jag och Grabben fastnade framför Snuten i Hollywood igår. När den första filmen var slut satte vi på en till. Det slutade med att vi kröp till kojs strax efter halv två. Jag var lite sur och grinig, inte för att jag var trött men för att jag misstänkte att det skulle bli omöjligt att gå upp klockan 7 och morgonpowerwalka nästa morgon.

Men upp kom jag. Mycket tack vare Grabben som mer eller mindre drog upp mig. På med kläderna, och så iväg. 60 minuters morgonpromenad med en puls på drygt 60% av max stod på schemat. Så står det på schemat i stort sett varje dag denna vecka!

Det är inte BARA vackert i Halmstad.
Imorse var jag ute och gick bland järnväg och industri.

Jag testar morgonpowerwalkandet under en försöksperiod. Det ska ju vara bra för fettförbränningen sägs det. Jag hör egentligen till de som tycker att högintensiv träning är bättre för förbränningen men jag tycker att snabba promenader är ett bra och skonsamt komplement till all annan träning jag håller på med. Har man som målsättning att träna 10 timmar i veckan kan inte varje pass ligga i pulszon 4.

Utmaningen ligger inte i att komma ut och gå för min del. Den egentliga utmaningen ligger i att gå och lägga mig i tid så att jag kan komma upp och gå ut och gå. Jag lägger mig sällan före midnatt och det är inte speciellt hållbart om jag ska upp 05.30 på morgnarna den här veckan.

Lör 22 nov: Morgonjogg

Jag har besök. Träningsbesök.

Morgonträning

Coola K kom med tåget igår. Hon anlände precis lagom i Idolpausen. Vi har inte legat på latsidan. Hon har varit här i 12 timmar och vi har både hunnit sova - och träna. Jag drog med henne ut i spåret på Galgberget imorse. 6 löpkilometrar och drygt 2 gångkilometrar avverkade under iskallt solsken. En bra start på dagen! Nu blir det lite te och lite längd på TV - sedan ska vi se om vi kan hitta på något annat att träna. Det är bra med helg - och träningssällskap!

Sön 2 nov: Jogging i minusgrader

Det var vackert och det var kallt. Jäkligt kallt.

Söndagsmorgonjogg

Det blev mösspremiär imorse då jag bestämt föreslog att vi skulle ta en morgonjogg innan frukost. Om Grabben vetat hur många minusgrader det var skulle han inte följt med. Vi vet fortfarande inte hur kallt det var men det var grymt kallt. Grabben hoppade i underställ och annat Asicsställ medan jag drog på mig trekvartsbyxorna - och långärmad Niketröja, löparvantar och mössa.


Frosten låg som ett skört vitt hölje över både växter och löv men här och var hade solen tinat upp både träd och gräs. Det blåste inte nämnvärt och de vackra gulröda träden speglade sig stolta i Nissans stilla vatten. Värre var det för Grabben och mig. Vi frös!

Jag siktade på 8km morgonjogg och så blev det också. Medan jag höll ett taktfast tempo sprang Grabben intervaller mellan en massa tipsfrågor som satt uppsatta på träd och stolpar. Mot slutet av rundan slog vi av på tempot och gick medan vi funderade på om vi ska ha någon morgontidning här nere. Det skulle vara Hallandsposten och DN eller SvD i sådana fall. Men vi vill helst bara ha dem på helgerna. Och kan man göra uppehåll i prenumerationerna på en sisådär 3 veckor nu och då? Det är dumt att tidningarna samlas på hög här nere medan vi kanske är någon annanstans. Vilka i-landsfunderingar...

Tor 30 okt: 40min morgonpromenad

Jag bestämde mig för att gå upp 5.40. Så då gick jag upp 5.40. Hade jag inte bestämt mig hade det inte gått. Morgonpromenaden var inte mysig till en början - men det blev det sen. Allt morgonmörker och all morgonkyla blir go och mysig i en Power Houdi.

Tor 23 okt: Bonusträning

Jag lyckades med konststycket att lägga mig 21.50 igår. Det bäddade för morgonträning imorse. Klockan ringde 05.20 och antingen var det tack vare de två extra sömntimmarna, eller så vaknade jag precis rätt i sömncykeln, men jag var inte det minsta morgontrött när jag gick upp.

Det blev 45 minuters powerwalk med oblyga rådjur skuttandes runt omkring mig. Eftersom jag inte äger några (uppätna) rosenbuskar så har jag inget emot rådjur (som äter just rosenknoppar)...

Tis 21 okt: Morgonpromenad

Jag gjorde det igen!

50 minuter

Jag pratade med Grabben till sent in på kvällen igår. Eftersom vi inte ses särskilt ofta nuförtiden (han konsultjobbar i Göteborg och jag konsultjobbar i Stockholm) och eftersom vi har för fullt upp för att prata på dagarna blir det en hel del nödvändigt telefonerande innan läggdags. Mest för att hålla koll på det praktiska. Hur var det nu med lägenhetsbesiktning på onsdag? Kommer TV-killarna och fixar ljudanläggningen nästa tisdag? Vad ska vi betala när och hur många kronor då? Livet är väldigt romantiskt. Och igår råkade det bli alltför sent. När klockan närmade sig midnatt och jag inte ens var nära sovstadiet är det lätt att förkasta planerna på morgonträning.

Eftersom den sena timmen var Grabbens fel, och att han dessutom var orsaken till varför det inte blev morgonträning i fredags, fick han uppgiften att ringa och väcka mig 05.20 imorse. Det gjorde han med bravur. Och det var nödvändigt. 2 minuter tidigare hade jag stängt av väckarklockan och vänt huvudet mot kudden igen.

05.20 kom jag upp, hoppade i kläderna och fick dessutom med mig mamma som sällskap på morgonpromenaden. Det var inte läge för en morgonjogg. Någon måtta får det vara med slitaget på knän och leder. Det finns en förnuftig person bakom mina galna idéer!

Promenaden var inte helt angenäm. Jag kände mig illamående och undrade om jag snart skulle bli magsjuk. Men nä, jag var nog bara extremt trött. Som sagt, jag måste bli bättre på det där med att sova. Det är trots allt det bästa som finns!

Mån 20 okt: Morgonträning

Det blev ingen 30 minuters jogg imorse...

Morgonträning

Det blev ingen 30 minuters jogg imorse. Det blev 45 minuter. Jag vaknade raskt när klockan ringde klockan 05.20 men modet sjönk när jag hörde regnsmatter utanför fönstret. Jag hade tur som hörde fel. När jag klev utanför dörren 10 minuter senare var luften ganska varm och ganska torr och det var på det hela ganska behagligt.

Jag hade tänkt mig en runda om 30 minuter men så bestämde jag mig för att ta några kvarter extra och därmed kunde jag inkassera 15 extra träningsminutrar.

Jag sprang och funderade på allt och ingenting och från att ha varit en sovande zombie blev jag till en livs levande och fullt fungerande människa.

Zombiestadiet...

Tis 14 okt: Morgonstreak

När man tar in på hotell Coola K så får man ta seden dit man kommer. Klockan ringde strax före klockan 06.00. Det var dags för morgonpromenad. Nummer 13 i Coola Ks "streakutmaning". Det var mörkt och mysigt när vi började och ljust och... inte alls lika mysigt när vi slutade. Då hade morgonstressen kommit ikapp oss...

Tis 23 + ons 24 sep: Koncentrerad träning med Karin

Coola K bor bara några minuter från mitt jobb. Då verkar det så onödigt att åka hem för att sova...

Att göra det bästa av vardagen

Jag och Coola K har alldeles för roligt ihop för att inte ses ofta, och innan igår var det alldeles för länge sedan sist. Därför bestämde jag att jag inte ens behövde åka hem efter vår gemensamma träning efter jobbet. Om vi ändå båda skulle försöka komma upp och morgonträna kunde vi lika gärna göra även detta ihop och då var det med ens lika bra att jag sov över. Sagt och gjort. På tisdagmorgonen packade jag min väldigt stora lilla väska full med grejer för både träning och övernattning.

Det var bara det att jag packade fel skor.

Misstaget upptäckte jag när jag skulle lunchträna. Jag fick köra mina styrkeövningar i strumplästen och även om styrkan inte sitter i skorna kändes det en aning ostadigt.

Träning i strumplästen...

Fram till igår ägde jag 2 par löparskor. Efter igår är det tre. Mina gamla Brooks Defyance och mina halvgamla Adidas Adistar har fått sällskap av ett par till Defyance. Jag hade inte tänkt att utöka skoparken förrän senare i höst, men... det hade inte gått så bra att springa runt Kungsholmen med Coola K i ett par pronationsdojjor i storlek 45.

Nya lila Brooks Defyance...

Rundan vi sprang var på behagliga 5 km. Det kändes som om vi sprang riktigt fort. "5.25-tempo" meddelade Coola K som låg steget före för det mesta. Men det visade sig bara ha gått i 5.48-tempo när vi i efterhand kollade Garminklockan på datorn. Och med sista kilometerns nedjogg blev det totala snittet strax över 6 min/km. Jaha, så mycket för den känslan...

Coola K bjöd på räksallad framför Idol och till efterrätt fruktsallad med storfavoriten vaniljkesella. Sedan började vi titta på "Into the wild" som jag velat se i evigheter men mina ögonlock var tunga som stenbumlingar och jag somnade medan Coola K pratade med mig. Jag är en verkligt trevlig gäst att bjuda över...

Coola K överraskade med stordåd i miniköket!

Imorse ringde klockan strax efter 6 och vi avverkade gårdagskvällens runda igen - men i powerwalktempo. Dimman låg tät över Riddarfjärden och vi såg inte ens över till Söder Mälarstrand. En grötfrukost med äpple och banan väntade oss när vi kom hem och sedan utrustade Coola K mig med en extra frukt som jag kunde ha till mellanmål på jobbet innan vi gick hemifrån. Sådan lyx skulle man ha jämt!

Den långa vägen tillbaka

Man måste bestämma sig om man ska göra sig av med en ovana.

Jag har bestämt mig

Jag har ofta min telefonväckarklocka inställd på 06.00. Det händer i stort sett aldrig att jag går upp då. Eller ens 06.05. Eller 06.10. Eller 06.15 eller 06.20 eller 06.30. Kanske, kanske 06.45. Jag snoozar i en evighet och mina morgonträningsplaner omprioriteras hej vilt där i ingemansland mellan sömn och vaket tillstånd.

Har man hållt på såhär väldigt länge är det svårt att komma tillbaka. Man har vant sig vid att det "inte går" att gå upp så tidigt. Det är en lång väg tillbaka. Den börjar med att man måste bestämma sig.

Imorse stod klockan på 05.20. Imorse gick jag upp 05.20. Det kändes till och med ganska smärtfritt att gå upp. Ändå somnade jag 23.40 kvällen före.

Men jag hade bestämt mig. Det är den definitiva skillnaden av att ha bestämt sig som gör skillnaden. För om man velar fram och tillbaka och inte har fokus på att fullfölja till 110%, då öppnar man dörren för alla de där omprioriteringarna som knuffas och vill in.

Jag tog med mig Trixa ut i morgonmörkret och gick runt Svartviksringen. Det är helt klart en av de mer fascinerande gatorna i Saltsjöbaden. Stora hus på nära håll och man har nästan insyn ända in i diskhon. En ensam fågel kraxade gällt och jag kände mig påtagligt trött i benen från gårdagens spinning - trots att träningsveckan knappt börjat.

Tis 9 sep: Träning före frukost

Det var ett jäkla bra tag sedan. Det har inte hänt på denna veckas uppslag i kalendern. Men nu har jag i alla fall sprungit igen.

Morgonjogg

Grabben gick upp klockan 05.30 för att hinna med tåget till Göteborg och jag var inte sen att gå upp jag med. Jag ville inte hinna med något tåg - men dock en pulstopp före frukost.

Jag tog med mig morgonpigga fyrbentingen Trixa och gav mig iväg på en joggingtur. Klockan 05.45 är det inte längre speciellt morgonljust. Det är mer höstmörkt. Några yrvakna fåglar låg och plaskade vid strandkanten och Trixa hade nog hellre velat springa och leka med dem än att springa runt med mig. Hon utförde dock sitt jobb som personlig hare med bravur och vi höll ett bra tempo trots den arla morgonstunden.

Sista biten hem, efter cirka 30 minuter, avslutade vi med en rusch uppför terrängstigen som följer skidbacken. Trixa fattade inte riktigt att vi skulle springa utan trodde vi skulle busa men det löste sig ändå. Det är trots allt roligt med sällskap!

När vi kom hem knaprade Trixa torrfoder medan jag åt en ordentlig frukost på äggröra och keso med yoghurt. Om allt går enligt plan blir det styrketräning på lunchen och någon form av intervallträning ikväll. I'm back!

Lör 16 aug: Årstaviken runt

Jag har morgonjoggat runt i en skattkista.

Jogg runt Årstaviken

För varje dag upptäcker jag att jag blir mer och mer lik min mamma. Medan hon hittar affärsidéer under var och varannan sten hittar jag nya träningsmöjligheter.

Min morgonjogg gick runt Årstaviken med start 11.47. Jag hade grundat med tre fudgebitar från gårdaksvällens överblivna godispåse som jag nog aldrig skrev om i bloggen. 20 000+3 personer och en fasan ska springa Midnattsloppet ikväll. Det måste finnas en jäklans massa löpare i Stockholm för slingan runt Årstaviken var full med löparfolk.

Precis vid båtvarvet på Årstasidan upptäckte jag en alldeles ny trätrappa som är som gjord för trapplöpning. Den är lång och den är rak och den är nog inte speciellt trafikerad. När jag upptäckte trappan kände jag mig som ett barn på julafton som precis upptäckt julklapparna. Och på Årstasidan hittade jag en perfekt intervallbit på den asfaltsträcka som går från vattnet upp till Zinkensdamms vandrarhem. Perfekt raksträcka som sluttar upp åt ena hållet - och därmed ner åt andra. Och jag hittade nya backar och nya raksträckor som i mitt sinne förvandlades till perfekta träningsredskap och det kändes som om jag morgonjoggade runt i en skattkista med träningsmöjligheter.

Nu är klockan 13.21 och jag ska äta frukost.

Ons 6 aug: Spinning på morgonen

Det gäller att maxa träningen när tillfället bjuds.

Morgonträning

Jag och River tog tillfället i akt att träna med Terese nu när hon äntligen kommit hem från semester på lyxbåt och blivit friskare från halsont. Det betydde spinning och core med start klockan 06.30 på SATS Stureplan.

Det var en halv evighet sedan jag tränade spinning sist och det kändes både lite smårostigt på cykeln och lite stelt i lår och rumpa från bootyklassen igår. 30 minuter var en lagom spinningstart och följs upp av mer än dubbel så lång spinning ikväll. Det gäller att ta med River på så många träningsklasser som möjligt innan han åker norröver för att köra myrlöpning á la Kalla, eller nåt.

Efter spinningen var det coreträning. Det behövdes nog egentligen inte, eftersom vi även tränade core igår kväll, men det var skönt att ligga ner på en matta även om jag var tvungen att köra lite crunches och annat.

River spottade en kändis när vi käkade frukost på Espresso House efter rekordsnabb dusch och fixande av mig. Jag kände inte igen kändisen. Inte heller kan jag påminna mig om att ha sett någon kändis på de gym eller klasser jag varit på. Men så kände jag inte heller igen Ingemar Stenmark trots att han gick rakt förbi mig på Drottninggatan en gång. Har ni tränat "med" någon kändis någon gång?

Lör 1 aug: Jogging innan frukost

En morgontrött kropp vill upp och ut men ändå inte.

Morgonmotion

Vi bestämmer oss för halv åtta kvällen före morgonen efter. Det är en lagom tid. Lagom för en lördag. Ändå är det så förskräckligt svårt när klockan ringer. Jag vill bara sova lite till. Någon minut extra. Minutrarna går fort och plötsligt är klockan 07.47. Trixa som vill ut nu på en gång studsar upp i sängen med viftande svans och väcker mig bryskt med en morgonpuss. No mercy.

Mamma cyklar stadigt på vinglig cykel med mig och Trixa springandes bredvid. Trixa i koppel och jag på egen hand. Tur är väl det. Grannarna sover sött och solen skiner. Morgonstelheten försvinner efter några postlådor och vi springer säkert lite för fort för en mjuk morgonjogg. Men det är friskt och fritt och fantastiskt uppiggande.

När vi kommer fram till udden tar asfaltsvägen slut. Vi promenerar nerför den barrtäckta stigen som följer klipporna längre ner och längre ut. Morgonsolen smeker varsamt vattnet och de flata klipphällarna och där bor Mark och Jonas som skänktes sin lite udda strandvilla med vattenläge. Det är tyst och lugnt och de är nog inte hemma spekulerar vi och fortsätter stigen som går uppför bergsknallar och genom tallskog.

När vi kommer tillbaka till vägen och cykeln och jag och Trixa farten och svetten rinner längs ryggslutet. Snart galopperar hon bredvid mig medan jag spurtar uppför den sista backen hem.

Frukosten efteråt är extra god med pappas latte och knäckebröd med ost och fikonmarmelad och inte förrän på måndag börjar jag med mitt vanliga, nyttiga proteinliv igen. På måndag är jag tillbaka i verkligheten med riktiga gympass och jobb på dagarna men ingen vanlig vardag så långt ögat når. Jag tänker ha alldeles för roligt i livet för att kalla det vardag.

Tis 22 jul: Stationsträning

Stora löpardagens alla stationer har avverkats i grandios stil, med bara två små missöden: Christian Olssons krossade OS-drömmar och Sanna Kallurs ickemedverkan på DN-galan.

Morgonjogg

Planen att morgonjogga 7 km klockan 8 gick i stöpet när en sömndrucken Puma bestämde sig för att snooza sig fram ända till efter 9. Klockan 9.40 kom jag till slut iväg och joggade bortåt en ganska tråkig lands- och cykelväg för att vända hemåt efter 3.5 km. I lurarna hade jag Täppas Fågelberg och Ring P1 som senare övergick till att bli ett pratprogram med Denise Rudberg i P3. Oh what a morning! Försökte prata med några morgonslöa hästar i en hage men de ville inte prata med mig. Kom hem 10.20 och försökte väcka Grabben så att vi kunde få i oss frukost i tid för att klara av lunchintervallerna.

Intervallöpning

I april sprang jag 400-metersintervaller på tartanbana i 4.55-tempo. Inte så imponerande när man jämför med er andra - men då åtnjuter ni andra fördelar (som att väga ett par tiotals kilo mindre).

Idag sprang jag 400-metersintervaller på tartanbana i under 4.40-tempo. Haha - give it to me baby! Det är fortfarande inte så imponerande när man jämför med er andra - men det går framåt. Och det även efter en jogg på 7 km några timmar tidigare. Nu visade det sig i och för sig att orken tröt efter 5 intervaller, men ändå. Vi körde 5 x 400 meter i ungefär 4.40-tempo med 2 minuters gåvila och sedan 1 x 300 meter, 1 x 200 meter och 1 x 100 meter - de sista med högre och högre hastighet (som sig bör eftersom intervallerna var kortare).

Gym och pump!

Efter intervallerna hade jag dryga 2 timmar till nästa pass. Lite energipåfyllning satt fint när vi lunchade på baguettliknande macka med lax och en Cola Zero på överfyllt fik.

Medan Grabben stack iväg på långpass (8 varv på 3-kilometersslingan) testade jag ett nytt gym: Form Friskvård. Jag hade tänkt mig en pumpklass och en stationsträningsklass men eftersom den sista klassen låg för sent för att hinna hem till DN-galan blev det 60 minuter pump och 45 minuters konditionsträning i gymmet: 15 minuter intervaller på gammal spinningcykel + 15 minuter intervaller på crosstrainer + 15 minuter intervaller på en annan typ av cykel (+ 15 minuter coreträning).


Framför konditionsmaskinerna hängde stora TV-skärmar (som på de flesta andra gym) som de allra flesta visade den engelska versionen av "Se bra ut naken" med fokus på stora bröst. Vi var med andra ord ett gäng tjejer, killar, damer och gubbar som inte hade annat för oss än att glo på skärmar med bröst i megasize som visades upp fritt hängande på löpande band. Halmstadbloggerskan Minna (som jag inte känner, men som jag upptäckte eftersom jag spottade den sporadiskt träningsbloggande Glitzy i sällskap med Halmstadbloggerskan häromdagen) som tränade på gymmet i rosa outfit med tillhörande rosa IPod verkade inte alltför förtjust i utsikten på TV:n...

På pumpen glodde jag inte på någon annan än mig själv. Visst kastade jag vissa blickar på den snyggt vältränade tjejen långt till vänster som gick otroligt långt ner i benböjen trots megatyngd på axlarna - och som höll lika fin teknik och djup hela tiden ut. För egen del blir jag trött i benen ganska snabbt. Passet var okej. Inget som kommer gå till världshistorien men det satt ändå där det skulle.

Toppingen

När pumpen var slut var min träningsdag till ända. Nästan. Jag hade ju fortfarande toppingen på kakan kvar: DN-galan. Det var trevligt att se ett soligt Stockholm och många världsnamn, men på det stora hela var det en halvtråkig DN-gala. Alldeles för få löpgrenar...

Men, hur känns det då?

Kroppen känns bra efter dagens idrottsliga utövande. Jag känner mig oförskämt pigg och fräsch på alla sätt och vis. Sådana här dagar kan jag tänka mig fler av. Jag har tränat och vilat och tränat och vilat och tränat lite igen.

Under mitt gymkonditionerande kom jag till några slutsatser: löpning måste vara den bästa motionsformen man kan tänka sig. Speciellt löpning i terräng och intervallöpning på bana. Det är utmanande på helt olika sätt, men attans vad roligt!