Sön 25 jan (forts.): SATS Power step

Jag älskar nya power stepklassen. Inte så mycket för styrkan - men för konditionen!

Max 95% - medel 80%

SATS Power Step är en positiv nyhet i vår. Jag körde klassen på Halmstadgymmet ikväll, och pulsen slog minst sagt i taket. Vid ett tillfälle nådde jag 95% av max. Trots att den sjönk emellanåt, då vi gjorde styrkeövnignar för till exempel bröst eller biceps, så snittade jag på 80%. Så högt ligger jag annars bara när jag springer eller kör riktigt tuffa spinningpass. Och att det inte skulle gå att träna på nästan inga kolhydrater är jag numer ett levande bevis på. Jag har legat på mellan 5-7% kolhydrater den senaste veckan och jag älskar det.

Jag gillar svarta kläder.
Märks det?

20 minuter in i klassen frågade jag mig själv om jag verkligen skulle hålla hela vägen. Men konditionsintervallerna är precis så långa (eller korta) att jag maxar flåset för att sedan återhämta mig pulsmässigt medan vi kör styrka. Inte konstigt att denna klassen hette SATS Intervall för ett tag sedan. Och inte konstigt att SATS i Halmstad bestämde sig för att behålla konceptet trots att alla andra skrotade det. Men nu har klassen gjort come back - med nytt namn.

Vill man få ut mer av sin styrketräning är nog inte power step optimal. Jämfört med pump är det ganska få repetitioner men man hinner inte riktigt justera vikterna så att det ska bli precis rätt vikt för den tiden man har att spendera per muskel. För benen är power step en riktigt mördarklass - i alla fall om man verkligen tar ut rörelserna och inte bara mesar på brädan.

Nu ska jag spendera kvällen med att återhämta mig. Imorgon börjar en ny vecka. Och en spännande sådan. Träningsmässigt ser den väldigt annorlunda ut!

Sön 25 jan: Lyxträning

När jag bodde i min underbara lilla lägenhet på Söder i Stockholm hade jag en lika underbar filosofi.

Löpning på Tylösand

Galgberget är för vardagar. Tylösand är för helgen. Ungefär så sammanfattade Grabben vad jag menar med lyxträning. Lyxträning behöver inte vara bättre träning. Men det är oftast vackrare träning. Träning som bjuder på mer än maxpuls. Träning som blir till en upplevelse för alla sinnen.

När jag bodde i min minietta på Söder i Stockholm försökte jag lyxträna en gång i veckan. Kanske var det en löptur på Djurgården, eller på Lidingö. Tyvärr tappade jag bort mig någonstans på vägen, och lyxträningen blev inte lika frekvent som den borde - men det spelar inte så stor roll. Jag uppskattar den enormt när den väl utförs. Som i förmiddags.

Jag och Grabben ville ner till stranden. Där är vackert även i januari. Vi åkte ner till Tylösand och sprang på stigen längs med strandskogen bort mot Haverdal. Efter en stund lämnade vi de skyddade träden och sprang i sand på stigar upp och ned för sanddynorna. Någonstans där bebyggelsen började vi vände vi och sprang längs med stranden hemåt.

Baksidan av sanddynorna.

Jag springer uppför...

...och Grabben nedför.

Sedan sprang vi hemåt på stranden.

Det gjorde inte så mycket att jag hade halva Tylösand i skorna efter ett tag. Det gjorde inte så mycket att vi sprang så pass långt ut mot vattenbrynet att vi blev blöta om fötterna. Upplevelsen brädar det mesta. Havet som brusade, naturen som imponerade och stranden som vi hade nästan helt för oss själva. Om några månader kommer det bli ännu bättre, men då måste vi dit några timmar tidigare på morgonen för att uppleva samma känsla.

Semester!

Det är skönt att vara hemma - nästan som semester!

Borta bra - men hemma bäst

Jag är inte hemma överdrivet ofta. Hemma i Halmstad alltså. För det är faktiskt Halmstad som är hemma nu. Det är så det känns i både hjärta och hjärna. Jag försöker vara hemma på helger, måndagar och fredagar. Resten av dagarna jobbar jag från Stockholm. Detta håller ibland - och ibland inte. När jag åker härifrån på måndag kommer jag inte komma hem på drygt 2 veckor. Så jag får passa på och njuta medan jag kan.

Jag har beklagat mig ganska mycket för mina närmaste om att jag behöver semester. Julen innebar inte särskilt mycket leddighet eftersom jag jobbade ganska mycket. Och de två månaderna före jul var rena rama stressteasern. Så jag känner mig lite trött. Inte i kroppen. Mest i huvudet. Därför är det extra skönt att få en superlånghelg här hemma. För det är här jag vilar upp mig.

Att träna tröttar inte ut mig, trots att Pumamamman tror det. Inte heller resorna mellan Halmstad och Stockholm. Tvärtom tycker jag att det är rogivande att köra bil eftersom man kan samla tankarna. Mindre rogivande är det att åka tåg, eftersom det alltid är försenat, men då kan jag i alla fall göra annat.

Igår kväll försökte jag och Grabben vara effektiva. Vi har inrett vår lägenhet till hälften men det saknas några viktiga prylar. Det är lite tomt ovanför soffan. Vi kommer att förstora bilder från Whistler och Åre och ha som stora tavlor. Så vi måste köpa ramar. I varken gästrum eller sovrum finns det belysning och vi måste köpa ett snyggt skåp i högblankt vitt att stänga in våra papper i eftersom vi båda är insyltade i egna företag.

Det är lite tomt ovanför soffan.
Det inkluderar även soffhalvan utanför bild.

När jag skriver att vi försökte vara effektiva menar jag att jag tog bilen till Göteborg för att träffa Grabben och gå på Ikea. Vi var ute efter de där ramarna och det där skåpet. Väl framme hittade jag en underbar lampa som jag ville köpa med mig hem. I 3 ex. Alla goda ting är 3 och jag vill ha 3 av det mesta. Förutom soffa, säng och matbord. Vi plockade även på oss de obligatoriska värmeljusen och lite annat.

Allting gott kan tyckas men nej. Lampan som jag hittade fanns i ett av deras möblerade rum men väl nere på lampavdelningen har den utgått. Agh! Och ramarna som vi ville ha var slut i alla storlekar. Agh! Och stommen i skåpet var slut i den färg och storlek vi ville ha. Aaagh! Vi var jäkligt sura kan jag meddela. Så vi ställde våra obligatoriska värmeljus på golvet och åkte våra 10 mil hem igen. Jäkla Kamprad!

Något vi har hunnit inreda med är däremot snygga handdukar till den ena badrummet. De är snyggt turkosa och passar fint till grått golv, vita väggar och ek. Det är i alla fall något. Nu ska vi bara komplettera med resten vilket år som helst.

Vi har i alla fall inrett med snygga handdukar.

Lör 13 dec: Lusseträning

Det var svårvaknat imorse. Men pulsen var nästan på topp ändå.

Lördagsspinning

Wake up lighten hade ett tufft jobb att väcka mig imorse. Vaknade ytterst motvilligt, men såg fram emot träningen ändå. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass på SATS Halmstad klockan 10.

Jäkligt morgontrött...

Detta är den mest deprimerande byggnaden i Halmstad.
Jag tycker det ser ut som en kloss frön öststaterna.
Här huserar SATS Halmstad. Jippieeee!!

Halva salen var full men det rådde inte särskilt mycket julstämning. Ljuslisten på golvet som förvisso är lite julig ligger nog där året om. Det skulle vara discotema på musiken sa instruktören vilket medföljde att de flesta låtar gick i ett ganska långsamt beat. Det var aldrig särskilt hög kadens på snurrorna vilket jag saknade. Speciellt i uppförsbackarna. Jag gillar inte att stå och slötrampa som om jag cyklade uppför en klippvägg. Nä, jag vill ha högre kadens när jag står. Jag vill ju ha det jobbigt för hjärtat!

De flesta ståpartier var korta så jag klippte ihop dem och gjorde långa block. Jag gav allt till låten It's raining men (3/4 in i klassen) och jag trodde aldrig att den låten skulle ta slut. Men det gjorde den. Det var också den låten jag minns som allra jobbigast. Då låg jag nog på 83% av max. Inte särskilt högt. Men tillräckligt för att jag skulle tycka att det var en helt ok klass.

Årets julklapp

Från mig själv, till mig själv.

30+3 PT-timmar

Årets juklapp är en upplevelse. Min upplevelse kommer att vara i 33 timmar, 15 veckor ungefär. Jag har nämligen bestämt mig för att köra igång med PT-projektet. Nu väntar jag bara på faktura...

Igår var jag och pratade med PT-Fredrik i Halmstad. Jag tror han är okej. För säkerhets skull ska han provtestas. På tisdag testkör vi. Nästa vecka hoppas jag också få besked om hur tiden efter årsskiftet ser ut jobbmässigt. Kommer jag vara i Stockholm, Halmstad eller Åre på uppdrag - och hur ska jag anpassa min träning efter det? Time will tell.

Hej från Halmstad!

Home sweet home

Torsdag

Jag är hemma med halmen. Hann uppleva både snöoväder och fyllon på vägen ned igår. Bilen var fullproppad med diverse grejer men viktigast var min Wake up light och min nya Ergorapido i högblankt vitt. Sakta men säkert börjar lägenheten ta sin form. Projekt för helgen är att fixa en lampa till köksbordet och några förvaringsskåp (i högblankt vitt såklart). Och så ska vi försöka bestämma oss för tavelcollaget ovanför soffan.

Honey, I'm home!

Bilden må vara lite blå, men grejerna är i alla fall vita.
Högblankt vita. Och inte en pinal för mycket.
Fast jag ska nog ställa Ergorapidon i hallen...

Vi har fått upp sänghyllorna! Nu är det bara spotlightlisten kvar.
Wake up light:en är given! Det är numera svårt att tänka sig att
vakna upp utan solljus och fågelkvitter.

I eftermiddag ska jag träffa en PT på SATS i Halmstad. Kanske är det honom jag spendera en ohyggligt massa timmar med i vår? Det är svårt att hitta den rätta PT:n. Det är inte bara kunskapen jag är ute efter - det är personkemin och det där som ska få mig att tända till som jag vill ha!

Ikväll kommer en av mina (få) kompisar här i Halmstad på middagsbesök. Och imorgon väntar andra middagsgäster. Jag har sagt åt mig själv att inte slå på för stort och att köra på recept som är förhållandevis enkla. Ni får snart se vad som bjuds (det kommer bli mycket choklad...).

Mån 8 dec: Gympa!

Lunchträning var som en resa tillbaka i tiden.

Friskisgympa

Jag trodde inte att tiden stod stilla i Friskis & Svettis värld. På deras egna anläggningar gör den förmodligen inte det. Men i vår träningssal på lunchen hade inte en övning förändrats sedan jag var flitig medel- och intensivgympare på 90-talet. Då var jag yngst i salen. Det var jag idag också. Med råge. Dessutom var jag och min kollega de enda med funktionskläder. Någon gympade barfota och en annan gympade i ärtgröna converseskor. Bomullstishorna dominerade!

Det spelade ingen roll att jag inte Friskisgympat på över 10 år. Jag hängde med ändå. Inte så konstigt. Inte en övning var ny. Vi sprang fortfarande runt, runt i salen och gjorde hopp med benen framför varandra. Jobbighetsfaktorn låg på 3 på en skala mellan 1 till 10 men det betyder inte att Friskisgympan inte är bra. Men effektiviteten hänger mycket på sällskapet, och ledaren. Som alltid alltså. Some things never change.

Jag kan konstaterade att mina ben fortfarande inte är helt kurerade sedan den grymma PT-cirkeln i Halmstad för över en vecka sedan. Det är i utfallen som PT-cirkeln gör sig påmind. Mina muskler fick slita hårt. Rätt åt dem! :-)

Sön 23 nov (forts.): Simträning

Knappt hade vi hunnit äta våra brunchscones så skulle vi ut och träna igen.

45 min tantsim

Vi tränade. Vi kom hem. Vi åt scones. Vi kollade skidtävlingarna. Vi kollade Toppform. Sedan sa Coola K att vi måste röra på oss. Igen.

Tur att man bor nära en simhall då. Fast det är klart, i en liten stad bor man nära allt. Vi begav oss till Nautilus för att simma lite. Coola K crawlade på och jag tantsimmade. På jobbighetsskalan var det lite som att kliva upp och ner på en stepbräda. Man når inte maxpuls men man blir lite seg mot slutet.

Badkrukan (Grabben), jag och Coola K

Sön 23 nov: Långpass (före frukost)

Jag försöker vara en bra guide. Igår: löpning på Galgberget. Idag: löpning längs Prins Bertils stig.

13.5 km före frukost

Vi tog det lugnt igår kväll. Lax och ugnsrostade rotfrukter, toscatårta, Stjärnor på is och bara något enstaka glas vin. Vi satte upp ett ambitiöst mål inför söndagsmorgonen. Vi skulle gå upp före klockan 8 och ta bussen ut till Tylösand och springa hem. 12 km uppskattade Grabben sträckan till.

Vi kom upp före 8. Och vi hann med bussen. Det var folktomt och öde. Och svinkallt. Vitt på marken - men ingen vind. När vi kom fram till Tylösand hade solen hunnit titta fram på riktigt. Vi frös ändå. Jag hade mina trekvartsbyxor (måste verkligen köpa vintertights), underställströja och Houdini och mössa. De andra sprang i dubbla byxor.

Solen var snäll mot oss. Så snart vi rundat udden vid Tylösand badade vi i ett vindstilla solsken. Underbart! Vi joggade - och smälte. Av solvärme och av utsikten.


Det flöt på ganska bra. Kilometrarna tickade på och som väntat hade jag min dipp i mitten, runt 7 km. På slutet kändes det bra, även om de uppskattade 12 kilometrarna blev till 13.5 km.


När vi kom hem blev det söndagsfrukost med te och scones. Och nu sitter vi i lägenheten och badar i solsken istället.

Lör 22 nov: Morgonjogg

Jag har besök. Träningsbesök.

Morgonträning

Coola K kom med tåget igår. Hon anlände precis lagom i Idolpausen. Vi har inte legat på latsidan. Hon har varit här i 12 timmar och vi har både hunnit sova - och träna. Jag drog med henne ut i spåret på Galgberget imorse. 6 löpkilometrar och drygt 2 gångkilometrar avverkade under iskallt solsken. En bra start på dagen! Nu blir det lite te och lite längd på TV - sedan ska vi se om vi kan hitta på något annat att träna. Det är bra med helg - och träningssällskap!

Fre 21 nov: 55 min försmak på ny klass!

Jag har varit på en helt ny klass, fast som egentligen är väldigt gammal.

55 min"SATS Intervall"

Man kan träna "SATS Intervall" tre gånger i veckan. I hela Sverige. Två av klasserna körs i Halmstad. Ingen klass körs i Stockholm. Det där lät för intressant för att inte testas, tyckte jag.

SATS Intervall är egentligen en klass som inte längre finns i SATS klassutbud. Men i Halmstad har man gjort någon slags revolt och behållt klassen eftersom den är så populär. Idag var det helt fullt i salen trots att klassen gavs på den udda tiden klockan 10.

Och fy fasen vilken bra klass det var! Vilken vinstlott! Klassen är uppdelad i 5-minutersintervaller där man blandar kondition på stepbräda (skitbra stegkombinationer - även för mig som avskyr koordinationsträning) med styrkeövningar på golvet med hjälp av hantlar, body bar eller body pumpstänger med vikt, gummiband och matta. 5 minuter kondition, följt av 5 minuter styrka och sedan 5 minuter kondition och så vidare. Hela kroppen fick jobba - på alla sätt. Jag tycker denna klass känns som ett bra kompliment till träning där jag bara kör rakt på (som löpning eller spinning). Jag behöver en kläss där jag får trippa lite på tårna - träna lite smidighet och inte bara bomba på i "fullt ös medvetslös-mode".

Och nu till den glada nyheten. I vår lanserar SATS "Step Power". Detta är egentligen inte alls någon nyhet - utan helt enkelt min nyfunna favorit "SATS Intervall" fast i ny tappning.

Hälsningar från rivieran!

Solen lyser inte och vattnet är inte badvarmt. Men det är underbart här ändå.

Torsdag

Aldrig har väl tågresan varit så lång som igår. Den här boken höll mig fullt sysselsatt hela vägen och trots att texten blev lite dimmig på slutet och träsmaken i rumpan brände så måste jag säga att det är en jäkligt bra bok. Jag har kommit nästan halvvägs och inte en enda sida har varit tråkig!

Men jag sov över body pumpen imorse. Det får bli lite löpning på lunchen istället: ute i dagsljus! Jag hoppas bara inte jobbet ringer just då. Jag är aldrig mer effektiv än då jag jobbar hemma men det vore olyckligt om jag fick ett jobbsamtal precis då jag inte sitter framför datorn. Då kanske de tror att jag aldrig sitter framör datorn när jag jobbar hemma. Men det är som Pumappappan sa i en kommentar: Det är innehållet i tankarna som är det viktiga, inte hur lång tid det tog att tänka dem eller var detta tankearbete ägde rum. Därför tänker jag träna på min hemmalunch, oavsett eventuella jobbsamtal.

Jag har fått uppmaningar att visa bilder inifrån det som blivit mitt himmelrike. Bilder kommer - jag lovar - men inte alla på en gång. Jag måste nämligen fixa lite. Kuddar till min marängliknande soffa, Henry Silbermans svartvita New York-tavlor mot den helt svartvita (mestadels vita) inredningen i vardagsrummet, och så ska sovrummet fixas till.

Marängsoffan!
Soffan har fått mig helt galen i kuddar.
Jag vet precis vad jag vill ha - och jag ska jag skaffa det!

Sovrummet har fått besökare att haja till. Vi visste att vi ville ha en fototapet på en av väggarna och valet stod mellan en svartvit New York-bild och gröna blad. Eftersom det riskerade att bli lite mycket svartvita New Yorkbilder så blev det bladen. Grabben var länge skeptisk och jag blev mycket förvånad när han lät sig övertalas.

Vårt sovrum är ganska litet. Garderoben är inbyggd längs med långsidan och har ek- och spegeldörrar. Resten av väggarna är vita och det är ekgolv. Att bryta av med gröna blad lät perfekt.

Sängen är en helt vanlig säng utan krusiduller. Madrassen på ben. På sidan om sängen har Grabbens fantastiska systerson snickrat superhäftiga sängbord i ek, som ska monteras på väggen. Ovanför sängen gör samma fantastiska systerson en list med infällda spotlights. Och på sängen ska inget annat än vita lakan få finnas. Vitt, ek, och grönt.

Såhär ser det ut just nu:

Tapeten är det enda som stämmer.
Spotlightlist ska upp, sänghyllor ska upp, och rosa lakan ska bort.

Såhär ser sänghyllorna ut.

En bra dag

Idag är en bra dag.

Jag har ätit kesellafrukost och quinoalunch.

Och ikväll åker jag hem.

Hem till Halmstad.

Ha! Tänk att en Stockholmare kan tänka så.

Ännu bättre vore det om jag hade tränat.

Men det har jag inte.

(No) business as usual

Hallå! Det är helg och jag önskar att den varar för evigt. Lägenheten är jättefin och det kommer bli svårt att åka tillbaka till Stockholm. I torsdags kväll hade vi 10 gäster på besök som hjälpte till med flyttlass och flyttstök med tillhörande flyttskumpa och flyttpizza. Jag och pappa anlände sist. Det var snökaos på vägarna i Småland och det kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi. Då var tomtefabriken här i Nissastrand i Halmstad redan i full gång. Flytten tog hela gårdagen också. Vi väntade från morgon till sen eftermiddag på att transporter med möbler skulle komma. Klockan 17.00 kom de (typiskt). Då satte tomtebyggarna åter igång. Nu är det jättefint (vi har till och med slängt allt möbelemballage). Det återstår fortfarande mycket att göra men det är finlir. Idag har det varit minusgrader och strålande sol. Vi bjöd mamma och pappa på motsatsen till Tylösand: en promenad på Östra Stranden. En väldigt fin strand men med ett annorlunda klientel. Jag hoppas på sol imorgon också och kanske en joggingtur på Galgberget.

Badgalna hunden Trixa gillade stranden!

...det gör jag och Grabben också.

...och mamma och pappa!

Här bor vi!

Och vi är nöjda med utsikten...

...från båda balkongerna!

Fast just nu är det skönare att sitta inne...

Paradiset

Igår träffade jag Coola K, idag Nilla - och på fredag träffar jag Grabben. Grabben och jag ses inte så ofta nuförtiden - han är nämligen i Paradiset. Han är i Halmstad.

Om några veckor besiktigar vi vår nya lägenhet. Men den är klar redan nu, i alla fall på utsidan.

Så blir hösten 2008

Jag har en plan.

Hösten 2008

Hösten är inte här än. Men snart så. Och då gäller det att vara startklar. Hösten har en tendens att springa förbi!

Jag har funderat på mina mål med hösten och tänkte ta tillfället i akt att konkretisera dem. För er – för att ni är nyfikna. För mig – för att tydliggöra dem och ha dem lätt åtkomliga längst fram i minnet.

Målet med sommaren var att bli snabbare på korta distanser på runt 5 kilometer. Jag har blivit snabbare. Jag har tränat mycket snabbdistanser, tempo och fartökningar. Jag är nöjd.

Mina mål för hösten är:

Att träna effektivare. Mer strukturerat. Jag menar inte att alla pass ska vara de tuffaste jag någonsin kört, snarare att det ska finnas en uttänkt mening bakom varje pass. Varje pass ska ha ett syfte (lugnare återhämtningspass har också ett syfte).

Att bli snabbare på något längre distanser. Jag siktar in mig på distanser runt 8-12 kilometer och vill nöta min uthållighet på dessa. Intervallerna bör därför bli modell längre. Gärna 800 meter istället för 400 meter när jag springer på bana till exempel.

Att få starkare ben. Styrketräning kompletteras med löpträning som intervaller i backe och trappor och tunga växlar på spinningen snarare än hög kadens. Hög kadens känns som att det snarare tränar flås än ben (rätta mig gärna om jag har fel).

Att styrketräna i samma takt som nu. Jag känner mig nöjd med hur jag styrketränat under våren. Fokuserat och freqvent.

Att bli bättre på att upprätthålla konceptet 2 träningsdagar+1 vilodag. Det ger mig bättre tillfällen att köra flera pass per dag och det känns enklare (mentalt) att köra tuffare eftersom vilodagen alltid är nära.

Att lära mig crawla och ge mig i kast med simträningen.

Att fortsätta med framgångsmetoden 30% kolhydrater (eller något mindre), 30% fett och resten proteiner. Frukost + mellanmål + lunch + mellanmål + middag + nattmål. 1700 kalorier per dag – oavsett träning. Hur svårt kan det va´?

Om drygt en vecka öppnar SATS i Stadshagen. Om anläggningen är bra kommer det bli en kick i min höstträning eftersom det ligger nära jobbet. Jobbgymmet i all ära – men det är inte så ”yeah yeah, wow wow”. Det är mest praktiskt.

Den sista oktober går flyttlasset till Halmstad. Här finns alla möjligheter att träna. Så många gym, så mycket natur att springa i, så mycket allt!

Lugnet före stormen

Värmen har äntligen hittat till Halmstad och jag har tillsammans med övriga Halland tillbringat dagen på Tylösand. Stranden var fullpackad men vi hittade finfina solsäkra platser uppe på en sanddyn med bra utsikt över stranden och vad som försigick där. Jag, som är som ett mjölkpaket med fräknar, brände mig ordentligt så när vi åkte nedcabbat hem på kvällen behövde jag i alla fall inte frysa - huden var stekhet ändå. Väldigt ohälsosamt - don't try this at home!

Inte en tanke har ägnats åt morgondagens galenskap. Ja, inte förrän Coola Karin ringde det vill säga. Då tänkte jag lite på det. Men sedan glömde jag bort det igen när jag och Grabben åt en underbar middag på fantastiska Salt. Det finns många "måsten" i Halmstad och jag lägger till Salt som ett av den. Vilket ställe!

Terassen på Salt

Utsikten på Salt
(det kan inte bli bättre)

Jag med svalkande limedrink -
efter att ha ätit världens godaste oxfilé.

Grabben med björnbärsdrink.

Imorgon avreser jag från Halmstad i ottan. Hallsberg väntar. Jag tänker inte så mycket på att vi ska vara ute och gå/springa under fruktansvärd lång tid. Jag tänker snarare att vi kommer i alla fall bara att springa under en eftermiddag, en kväll, en midnatt, en tidig morgon och en förmiddag. Vi kommer till exempel bara springa klockan 3 på eftermiddagen en endaste gång. Man måste se glaset som halvfullt!

Tis 22 jul: Stationsträning

Stora löpardagens alla stationer har avverkats i grandios stil, med bara två små missöden: Christian Olssons krossade OS-drömmar och Sanna Kallurs ickemedverkan på DN-galan.

Morgonjogg

Planen att morgonjogga 7 km klockan 8 gick i stöpet när en sömndrucken Puma bestämde sig för att snooza sig fram ända till efter 9. Klockan 9.40 kom jag till slut iväg och joggade bortåt en ganska tråkig lands- och cykelväg för att vända hemåt efter 3.5 km. I lurarna hade jag Täppas Fågelberg och Ring P1 som senare övergick till att bli ett pratprogram med Denise Rudberg i P3. Oh what a morning! Försökte prata med några morgonslöa hästar i en hage men de ville inte prata med mig. Kom hem 10.20 och försökte väcka Grabben så att vi kunde få i oss frukost i tid för att klara av lunchintervallerna.

Intervallöpning

I april sprang jag 400-metersintervaller på tartanbana i 4.55-tempo. Inte så imponerande när man jämför med er andra - men då åtnjuter ni andra fördelar (som att väga ett par tiotals kilo mindre).

Idag sprang jag 400-metersintervaller på tartanbana i under 4.40-tempo. Haha - give it to me baby! Det är fortfarande inte så imponerande när man jämför med er andra - men det går framåt. Och det även efter en jogg på 7 km några timmar tidigare. Nu visade det sig i och för sig att orken tröt efter 5 intervaller, men ändå. Vi körde 5 x 400 meter i ungefär 4.40-tempo med 2 minuters gåvila och sedan 1 x 300 meter, 1 x 200 meter och 1 x 100 meter - de sista med högre och högre hastighet (som sig bör eftersom intervallerna var kortare).

Gym och pump!

Efter intervallerna hade jag dryga 2 timmar till nästa pass. Lite energipåfyllning satt fint när vi lunchade på baguettliknande macka med lax och en Cola Zero på överfyllt fik.

Medan Grabben stack iväg på långpass (8 varv på 3-kilometersslingan) testade jag ett nytt gym: Form Friskvård. Jag hade tänkt mig en pumpklass och en stationsträningsklass men eftersom den sista klassen låg för sent för att hinna hem till DN-galan blev det 60 minuter pump och 45 minuters konditionsträning i gymmet: 15 minuter intervaller på gammal spinningcykel + 15 minuter intervaller på crosstrainer + 15 minuter intervaller på en annan typ av cykel (+ 15 minuter coreträning).


Framför konditionsmaskinerna hängde stora TV-skärmar (som på de flesta andra gym) som de allra flesta visade den engelska versionen av "Se bra ut naken" med fokus på stora bröst. Vi var med andra ord ett gäng tjejer, killar, damer och gubbar som inte hade annat för oss än att glo på skärmar med bröst i megasize som visades upp fritt hängande på löpande band. Halmstadbloggerskan Minna (som jag inte känner, men som jag upptäckte eftersom jag spottade den sporadiskt träningsbloggande Glitzy i sällskap med Halmstadbloggerskan häromdagen) som tränade på gymmet i rosa outfit med tillhörande rosa IPod verkade inte alltför förtjust i utsikten på TV:n...

På pumpen glodde jag inte på någon annan än mig själv. Visst kastade jag vissa blickar på den snyggt vältränade tjejen långt till vänster som gick otroligt långt ner i benböjen trots megatyngd på axlarna - och som höll lika fin teknik och djup hela tiden ut. För egen del blir jag trött i benen ganska snabbt. Passet var okej. Inget som kommer gå till världshistorien men det satt ändå där det skulle.

Toppingen

När pumpen var slut var min träningsdag till ända. Nästan. Jag hade ju fortfarande toppingen på kakan kvar: DN-galan. Det var trevligt att se ett soligt Stockholm och många världsnamn, men på det stora hela var det en halvtråkig DN-gala. Alldeles för få löpgrenar...

Men, hur känns det då?

Kroppen känns bra efter dagens idrottsliga utövande. Jag känner mig oförskämt pigg och fräsch på alla sätt och vis. Sådana här dagar kan jag tänka mig fler av. Jag har tränat och vilat och tränat och vilat och tränat lite igen.

Under mitt gymkonditionerande kom jag till några slutsatser: löpning måste vara den bästa motionsformen man kan tänka sig. Speciellt löpning i terräng och intervallöpning på bana. Det är utmanande på helt olika sätt, men attans vad roligt!

Mån 21 jul: Snabb asfalt och ruskiga backar

Visst är det trevligt att springa i skogen. Men det krockas hej vilt med surrande flygfän.


5 kilometer eller så

Fantasin tröt lite framåt eftermiddagskvisten och det fanns inte många andra tankar bakom dagens löppass än att komma ut och springa. Det blev några skogsvägar mellan koskit och hästhagar strax utanför Halmstad. Solen sken och bromsarna ville gärna kalasa på oss. Mitt ute i ingenstans fanns en relativt nylagd och smal asfaltsväg - som gjord för snabba steg och låga kilometertider. Jag försökte mig på en fartökning under någon kilometer men hade inte riktigt tekniken med mig idag. Det blev mycket flås för lite fart, energin fanns där men jag hittade inget stadigt tryck på gaspedalen. Men vad gör väl det. Jag har ju turen att snart få komma ut och springa snart igen.

Snabb asfalt

Lör 19 jul: Löpning på stranden

Ni som vill springa på en sandstrand: åk till Östra stranden i Halmstad. Den är platt och löparvänlig.

Sådant man drömmer om?

Ett födelsedagsfirande satte stopp för debuten i Laholmsloppet så jag och Grabben fick ta till plan B. Eftersom solen för en gångs skull sken så blev det passande nog löpning på stranden.

Det blev Östra stranden istället för Tylösand. Tylösand är den mysigare och finare av de två, men Östra passar bättre för löpning. Den är i stort sett platt och för det mesta med blöt och ganska kompakt sand. Men det sög ordentligt i benen ändå. Vi tänkte springa 25 minuter "bort" och 25 minuter tillbaka men jag var tvungen att ta en paus i mitten. Det var ju tokjobbigt! Jobbigt på ett helt annat sätt än att springa t.ex. halvmarathon.

Först Grabben..

...sedan jag.

Hade omgivningarna bara varit lite annorlunda, typ turkost vatten, lite palmer och ett avslutande dopp i 25-gradigt vatten - ja då hade dagens löpning varit en riktig dröm. Men idag var jag mer än nöjd med strandlöpning och lite solsken. Det har kommit nästan 20 cm regn här den senaste veckan...

Efter träningen på Östra åkte vi och duschade på SATS. Sedan var det dags för after beach på Tylösand med bästa coverbandet Du & Jag (fast kanske, kanske är Marmeladarna lite bättre ändå?).

After beach i solsken på Tylösand