06 december 2007

Weekend i Tallinn

Boys and girls. Ladies and gentlemen. Efter fem nätter hemma är det dags att åka iväg igen. Denna gång tar jag med mig grabben till Tallinn. Flyget går tidigt imorgon bitti så det är hög tid att packa.

Ska jag ta med mig träningskläderna eller inte?

Jag har inte gymnofobi

Jag är inte pryd och jag har inte gymnofobi. Men...

Omklädningsrum

Jag gillar inte när det blir sådär trångt i tjejernas omklädningsrum. Det beror inte på att jag inte får plats med mina grejer, eller att jag tycker att min egen kropp är pinsam.

Det beror faktiskt på alla andra mer eller mindre nakna tjejer. Var jag än vrider och vänder på mig för att inte behöva se, så dyker det i alla fall upp nakna rumpor mitt framför mina ögon från tjejer som ogenereat böjer sig ner och grejar med något på golvet. Eller andra kroppsdelar som bara tjejer har.


Jag har inget problem med nakenhet. Jag är inte speciellt pryd. Inte heller är jag äcklelmagad. Jag har inget problem med mitt eller andras snor som rinner under löp- eller längdskidträning. Svettdroppar rynkar jag inte heller på näsan åt. Varken mina eller andras, även om de skulle hamna på mig. Det är en naturlig del av träningen. Inget jag dör av.

Men jag gillar inte när det ligger kort, fluffigt hår i obeskrivbar färg i gymduchen - som inte är det hår tjejer har på huvudet. Inte heller tycker jag om när tjejer tar med sig rakhyveln in i omklädningsrummet för att precis vid skåpen under värsta rusningstid frisera sig mellan benen (jag tycker överhuvudtaget inte man ska göra sådant på gym). Inte heller förstår jag varför man envisas med att göra saker i bara bh. Som att blåsa håret eller applicera geggamoja (crémer).

Men kanske är det inte "folk" som är konstiga. Kanske är det bara jag?

Stockholm Marathon

Extra extra! Banläggningen på Stockholm Marathon görs om!

Tor 6 dec: Träning på lunchen

Glenn och Terese körde helt slut på mig idag!

Lunchspinning

När jag kom in i spinningsalen några minuter före tolv såg jag bara en tuff brud i lyxförpackning på en cykel längst fram. Det var Terese i snygg cykeloutfit från Schwinn. Men det var inte hon som ledde passet. Det var hennes andra halva Glenn. Med honom på instruktörssadeln, och Terese i sin proffsoutfit bredvid mig, var jag tvungen att lägga på ett extra kol för att försöka verka lika cool och lika stark. Image is everything!


Jag har sagt det förut - men jag säger det igen: 90-minutersspinning och dubbelspinningpass i all ära, det är ändå något visst med kortare pass. Det blir mer intensivt. Man vågar mer. Man kan köra lite tuffare. Passet är ju över så snabbt!

Men så jäkla snabbt gick ändå inte tiden när vi körde intervallerna på slutet. Någon gång strax före de sista snurrade det lite i huvudet och inte gick det bättre när jag fokuserade på Glenns fötter som bara gick runt runt. Men så gick det bättre igen. Vetskapen om att det bara var några minuter kvar gav mig den där sista kraften som jag så väl behövde. Och som jag såg till att göra slut på.

05 december 2007

Ons 5 dec (forts.): Spinning på SATS Hötorget

Idag var hela companiet på spinning!

Spinning á la Pia

Pia satt på instruktörssadeln på Hötorgsspinningen ikväll och då kan det inte annat bli bra. Tokbra. Och jobbigt! Speciellt när Pia hojtar att vi under en lättare raksträcka inte ska sjunka under en puls på 85% av max...


Det gick uppför under i stort sett hela passet. Underbart! Det bästa var nog att hela companiet satt bredvid mig under passet: Nilla, "Coola Karin", bloggläsaren "YTZ" och en annan träningsbekantskap som kom in och sa hej. Sällskap är kul. Speciellt som de alla ger järnet. Då kan jag inte annat än ge järnet själv!

Nlife.se

Igår hade jag en ugn!

Bak

På mina gigantiska 23 lägenhetskvadrat finns allt jag kan önska - men ingen ugn. På något sätt gör det att allt jag vill laga eller baka kräver en ugn. Typiskt.

Igår var jag hemma hos mina föräldrar. För att baka. På vägen ut tog jag mig en titt i WorldClass Saltsjöbaden och konstaterade att gymytan var grå och tråkig och att omklädningsrummen var underbart designade men pyttesmå.

Back to baket. Jag tycker att recepten från NLife alltid låter underbara. Jag har sedan tidigare Kostrådgivarens Kokbok men gillar inte innehållet i den lika mycket som recepten på siten. Men nu var det för första gången upp till bevis för siterecepten.

Jag började med en lingonlimpa. Låter underbart gott. Är inte lika god. Smaken är lite mesig, trots brödkryddor, men det skulle förmodligen bli en bra kombination tillsammans med ett riktigt passande smakrikt pålägg (tyvärr kan jag inte bestämma mig för vilket).

Sedan blev det en banan och chokladkaka. Alla ni som tror att detta är något sött har fel. Totalfel. Den här kakan kan ätas tillsammans med en gigantisk kopp te en riktigt ruggig vinterkväll. Den är lite dov i smaken. Lite bitter. Sötsugna får ha honung i teet. Jag gillade den sådär.

Jag tyckte dinkellimpan med vanilj och hallon lät så god så jag bakade sådan också. Smakar ganska gott faktiskt. Men det går inte att jämföras med en riktigt god limpa man köper på bageriet.

De pepparkaksmuffins jag gjorde åkte i papperskorgen idag. Riktigt äckliga. Har inget mer att säga om dem annat än att jag följde receptet till punkt och pricka.

Sist men inte minst gjorde jag lättare saffransbullar. Dessa är faktiskt riktigt goda! Ok, inte lika goda som onyttigare saffransbullar, men de lätta bidrar i alla fall med tuff konkurrens. Och då har man som nyttigt alternativ kommit riktigt långt.

Det jag har lärt mig av gårdagen är att inte provsmaka allting på en och samma gång. Då får man lätt ont i magen. Jag har också lärt mig att det är riktigt, riktigt svårt att baka goda bakverk utan fett och socker. Det blir inte samma sak. Just på grund av att fett och socker har de egenskaper de har. De tillför till både konsistens och smak. Faktiskt. Och tyvärr.

Men jag blev i alla fall nöjd med mina lätta lussebullar med linfrön...

Ons 5 dec: Morgonjogging

Jag låg länge och tänkte på viljan igår.

Att vilja

Igår var en dålig dag. Det blev ingen träning alls. Nu är det inte så att alla dagar jag inte tränar är dåliga dagar. Men de planerade träningsdagar som fallerar hamnar automatiskt i facket dåliga dagar.

Så jag låg länge och tänkte på viljan igår kväll. Att vilja. Att ha järnvilja. Att ha viljekraft. Sådant som Renata Chlumska måste ha. Och sådant som klättraren i boken och filmen Touching the Void (kanonbra!) måste ha. Och sådant som Jonas Colting som vann Ultraman World Champs (en ironman dubbelt upp: 10km simning, 421km cykel, 84km löpning på tre dagar) måste ha.

I jämförelse med ovannämda viljor var min vilja igår lika stark som en luslort. Det är för bedrövligt. Så jag låg och samlade på mig lite vilja igår kväll. Absorberade den. Förvarade den. Laddade den.

Morgonjogging

Jag kom ut på en runda imorse. Strax efter klockan sex. Drog på mig min nyinköpta superbra tjocka men ändå tunna träningströja från Nike och gav mig ut. I mörkret.

På Hornsgatan passade bilarna på att åka långt över hastighetsbegränsningarna och det var skönt att få vika av från trafiken. In i lugnet. Och in i en slags skön dvala som jag lätt hamnar i sådär i mörkret på morgonen.

Morgonens jogg var både bra och dålig. Bra för att det gick lätt. Pulsen var inte särskilt hög och det kändes bra att kunna jogga utan att flåsa. Att faktiskt ha en ganska normal andhämtning och till och med kunna sucka mellan varven. Men det var också det som gjorde joggen dålig. Jag sprang ju för långsamt! Så pass långsamt att jag knappt blev andfådd. Men jag sprang i alla fall.

04 december 2007

Sockersug

Jag kom just att tänka på en sak...

Vad vill man åt?

När man drabbas av sockersug, vill man ha socker i munnen eller i magen? Ja, den frågan dök just upp i mitt huvud.

Om det vore så enkelt att man vill ha socker i munnen, ja då kan man väl tugga på lite sött men sockerfritt tuggummi. Eller? Jag tuggar just nu på Mentostuggummi (ni vet, sådana där Mentospastiller i fruktsmak som förut bara fanns som godis). Det är supersött. Som godis typ. Fast helt sockerfritt. Men om jag vore riktigt sötsugen, skulle detta hjälpa?

Är det så att sockersuget stillas i magen? Varför då? Vilken mekanism är det? För man är ju inte hungrig. Bara sötsugen.


Nu ska jag återgå till att tänka på annat. Som hur lång tid mina "lättare saffransbullar" från NLife måste jäsa.

Zzzz

Jag är en dålig människa.

Zzz

Jag var vaken innan sex imorse. Innan klockan ringde. Jag hade bestämt mig för en morgontur. Men trots min klarvakenhet låg jag kvar i sängen. Och myste. Och snoozade.

Jag är en dålig människa. I alla fall på morgnarna.

Jag försökte gottgöra min dåliga start genom att välja en hälsosam frukost. Dinkelmusli. Med lättmjölk. Och lite kanel på det. Det var i stort sett det enda jag hade hemma. Jobbmötet en timma senare bjöd dock på annat. Spritzer. Apelsinjuice och mousserande. Så nu är jag tillbaka på minus igen.

03 december 2007

Kändisar som joggar

Om kändisarna gör det måste det vara bra!

Joggande kändisar

Katie Holmes sprang New York Marathon för några veckor sedan. Och fastnade på bild. Det har även Fergie gjort. Och Kristin Davis från SATC. Men kanske skulle hon ta en sväng förbi en löparbutik och köpa lite mer löparvänliga kläder. Hon har ju råd...

Träningsplanering inför marathon

Det är lite lustigt hur olika en träningplanering inför ett marathonlopp kan se ut.

Anders Szalkai

Szalkai har precis uppdaterat sina marathonprogram. Han har lagt in färre(!) långpass och mer varierad träningsintensitet för att förstärka vikten av vila.

Jag hade hoppats på ett 4.30-program från Szalkai. Någonstans hade jag fått för mig att han skulle fixa ihop ett sådant. Men kanske var det något jag drömt? För fortfarande finns bara program för 3 timmar, 3.30, 4, 5 och 6.

Jag har därmed beslutat mig för att köra enligt 4-timmarsprogrammet och anpassa det till min själv. Precis enligt Szalkais inrådan. Då måste det bli bra, eller hur?

Szalkais program innehåller inte direkt någon stenhård löpning. Långpassen ligger till exempel ofta kring två timmar.

Den tyngsta veckan kommer vecka 21. Då ligger fokus på mängdträning och tanken är att köra 74 kilometer på en vecka (fem pass). I övrigt ligger man på runt 40-50 km per vecka, med vissa toppar på mellan 50-65 km per vecka. Nyanserat var bara förnamnet!

Camilla Porsman

Jag läser lite i Porsmans bok "Spring fortare: löpning". Jämfört med Szalkais program är Porsmans grundträningsprogram för marathon en hisnande läsning:

Månda
g: Vila
Tisdag: Snabbdistans, 60min löpning strax under tävlingstempo
Onsdag: Medeldistans 20-25km
Torsdag: Backträning/långa intervaller, 45-60min
Fredag: Lätt löpning 10-15km
Lördag: Lätt löpning 10-20km
Söndag: Långdistans, 25-40km (25 i början av perioden, 30 om du känner dig sliten och 40 om du känner dig fräsch och stark).

Ja vad säger ni? Själv undrar jag hur länge gemene marathonsträvare skulle klara en sådan träningsdos innan man sliter ut sig.

Längdskidåkning

Jag vill flytta till Mora och bosätta mig i en liten rödtimrad stuga i skogen. Nära ett längdspår förstås.

Vasaloppsläger

Mora är mysigt. Även utan internetuppkoppling. Snön mötte oss halvvägs och vi blev benådade med nysnö flera gånger. Nysnö är bra, men ställer till det med vallningen...

Jippie för nysnö! Eller nä vänta, vilken valla ska man ha nu?

Det finns mycket att berätta om helgen i Mora. Trots att vi inte gjorde annat än att åka längd, äta och sova. Och handla vallagrejer för tusen spänn.

Precis som löpning är längdåkning nämligen ingen billig sport. Det är inte som så att skidor och pjäxor är det enda som behövs. Längdåkning kräver också vallor för ett oändligt antal väder. Och diverse andra tillbehör man inte tänker på som plastskrapor, vallaremover, skrappinnar och olika borstar.

Vallaprylar är oumbärliga. Jag har köpt på mig ett kom-i-gång-lager för dyra pengar.
Varför kan jag aldrig välja en billig sport?

Längdproffsen Staffan Larsson och Mattias Svärd hjälper oss med klistervallan.
Just den typen av valla köpte jag aldrig. Typiskt nog...


Längdskidåkning är i vilket fall som helst fantastiskt roligt. Och jobbigt! Träningsvärken i höftböjarmuskulaturen gör sig påmind varje gång jag försöker lyfta benen. Pulsen sprang raskt iväg så fort jag fick lite fart under skidorna och kalorierna tickade på i samma anda. Längdskidåkning är också fantastiskt bra sett ur träningssynpunkt! Jag förstår om Gunde åt 8000 kalorier per dag. Man tömmer depåerna rätt snabbt. Och blir störthungrig.

Sådana här tunna pinnar är vingliga att stå på.
Men fort går det, om man bara tar i lite.
Och jobbigt är det - det visar pulsklockan!


Nu längtar jag till nästa gång jag får åka längdskidor. Helst skulle jag vilja flytta upp till en egen liten stuga någonstans i skogen men där pistmaskinen åkte förbi så fort det snöat så att jag fick spårat. Vore inte det underbart?

I söndags åkte jag och "Coola Karin" Vasaloppsspåret till Eldris.
En fin liten tur på 15 kilometer. 1/6 Vasalopp!