15 november 2008

Äntligen helg!

Få gånger har jag längtat till en helg så mycket som nu!

Bara vara

Har levt hela veckan med tanken på helgen framför ögonen. Tänkt att bara jag klarar av den här veckan, så är det lugnt sedan. Bara det blir fredag!

Fredagsmorgonen kom, och för att skynda på dagen lite så morgontränade jag. Och lunchtränade. Träning gör mig glad och det är ett effektivt sätt att stressa ner och glömma deadlines, och alla andra prestationskrav.

Hade maximal otur på eftermiddagen - av alla jäkla timmar på hela året kraschade Loopias webmailsystem precis när jag behövde det som allra allra mest. Det låg nere i en timme. I en timme låg pulsen över max. Men det ordnade sig på slutet. Och jag bestämde mig för att ta helg redan klockan 15.

Jag trodde att det skulle kännas något speciellt i kroppen när jag satte mig i bilen och åkte ut ur jobbgaraget. Men ingenting. Inte en enda liten endorfin klappade händerna. Det var bara grått och trist och spöregn. Men det var ändå helg.

En helg som inte skulle spenderas löpandes 10 mil i Motala. Det är jag oändligt glad för. Jag gjorde helt rätt som sålde min tågbiljett till en skum Blocketkille jag stämde träff med på Fridhemsplan. Det hade varit roligt att springa - men jag behövde en helg helt utan måsten. Utan prestationskrav. En helg där jag bara få vara.

Givetvis var jag tvungen att hitta på något nu när jag lämnade jobbet så tidigt. Att åka hem och göra ingenting hade gjort mig än mer stressad. Hade en fundering på ett tredje spinningpass men det förkastades när jag insåg att det inte fanns ett pass med passande tid där det dessutom var lättparkerat. Istället åkte jag och köpte bakingredienser och begav mig hem och bakade två sorters muffins från underbara Dagens Muffin-siten. Och gafflade pepparkakor från min nya favorittidning Vår bästa mat.

Idag, lördag, har jag lovat mig själv att inte göra något. Klockan är 14 och hittills har jag lyckats bra. Jag har kollat slalom på TV:n (heja Anja!). Men nu funderar jag på om jag ska baka lite mer. Ikväll blir det TV igen - det är stand up för hela slanten på 2:an och jag har bestämt mig för att inte byta om från myskläder på hela dagen. Fan vad bra det är med helg. Träningskläderna får vila tills imorgon!

14 november 2008

Min favorit!

Det här är min favoritträningströja:


Tyvärr är det ingen funktionstisha utan bara en helt vanlig simpel t-shirt från något ganska billigt märke som jag köpt via tidningen Åka Skidor. Men det spelar ingen roll. För när jag har på mig den här känner jag mig så jäkla bra. Jag kan köra mycket hårdare. Det är som att spinna i bandana. Det är på riktigt.

Fre 14 nov (forts.): Lunchträning

Lunchpasset bjöd på samma pralin som innan frukost. Ge mig något annat! Jag vill ha den där stora nougatgrejen, som det bara finns två av och som ligger i mitten av Aladdinasken!

Lunchspinning

Life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get. Ni vet väl alla vem som sa det*. Och jag håller med. Körde spinning på lunchen för en för mig ny förmåga. Hon var verkligen instruktör, inte inspiratör.

Körde på ganska tufft trots att det var lite tråkigt och funderade vad stående cykling i position 2 egentligen är bra för annat än att skapa ryggont? Det bjöds på mycket sådant. Och på en helvetes jäkla många jumps.

Men det var bra att hon påpekade att vi inte skulle ballerinacyka. Ja alltså cykla med tårna nedåt. Väldigt många cyklar som om de var en ballerina på cykeln. Även de som i övrigt ser ut som topcyklister. Eller ja, toppspinnister är väl mer korrekt att skriva.

(*Om ni inte vet så var det Forrest Gump)

Fre 14 nov: Morgonträning

SATS är som en chokladask.

Morgoncykling

Satt och kikade lite på alla SATS-klasserna på nätet igår. Det är verkligen som en chokladask full med praliner. Vissa tycker man om, vissa går alltid åt först medan andra tycker man inte alls om.

Jag kunde inte hålla tassarna borta utan bokade in mig på två (för mig helt nya) klasser till idag. Det är som att smaka på två nya praliner jag inte provat förut.

Första klassen var imorse, 06.45. Igår tyckte jag att det var en väldigt bra idé. Men imorse kände jag inte alls för att käka någon jäkla choklad. Inte sådär tidigt på morgonen!

Jag lockades dock av chokladens sötma och med lakansränder i ansiktet stövlade jag in på SATS Sickla. Tyvärr bjöds det på pralin med punsch, eller marsipan, eller nåt annat jag inte gillar. Men jag blev i alla fall svettig och det var huvudsaken.

Sköljde ner pralinen med en protein och kolhydratsdryck från repan på SATS. Man ska ju få i sig något direkt efter och eftersom jag inte åt något innan blev den där efter-energin extra viktig.

Nu ska jag ladda lusten för nästa pralin, sen ska jag intervjua Martin Lidberg. Jag hoppas han kommer ihåg det.

13 november 2008

Tor nånting nov: I pyjamas på gymmet

Inte sova. Bara yoga.

Yoga

Kände mig jäkligt duktig som bokade in en yogaklass i mitt träningsschema som i övrigt i stort sett bara bidrar till att jag blir stelare och egentligen inte alls smidigare. Och jag gick faktiskt in i salen, nästan pyamajsklädd, full av positiva tankar. Jag tänkte att det här skulle bli kul och Coola K älskar ju yoga och kanske, kanske hatar jag inte längre solhälsningen.

Jomenvisst.

Jag hatar fortfarande solhälsningen. Men den bara upptar första kvarten så är det ok. Ganska ok i alla fall. Resten av övningarna tycker jag är bättre, men jag känner inte att det sträcker någonstans. Instruktören tjatade hela tiden om att "nu sträcker det i ryggen" - men inte sjutton sträckte det i min rygg trots att jag vred på den ett halvt varv.

Nåja.

Jag försökte. Jag tog mig igenom det. Jag tycker att det var kul att se så många manliga deltagare. Jag tycker om bikramyoga (hathayoga), ogillar väldigt starkt ashtangayoga och undrar nu vad det där viryanasayoga är för något?

Ons 12 nov: 2 x självdestruktivitet?

Dagen har varit smärtsam.

Lunchträning

Det var svårt att gå nedför trappor idag. Och uppför. Och att resa mig upp från stolen. Och att sätta mig ner. Träningsvärk i benen påverkar allt. Fast inte viljan att träna mer.

Körde 30 minuter crosstrainer på jobbgymmet på lunchen och fick igång blodcirkulationen lite. På crosstrainern märktes inte ontet mer än att jag inte hade någon kräm i benen. Men träningsvärken knackade på så fort jag satte mig ner på kontorsstolen igen.

Kvällsträning

Ännu ett av Pias fartlekspass stod på schemat för eftermiddagen och på vägen dit tänkte jag att jag skulle smygåka lite. Så snart hon kommit halvvägs in i uppvärmningen tappade jag den tanken.

Det var tungt att gå uppför rulltrappan från blå linjen till t-centralens tunnelbaneuppgång vid Plattan, men jag gick hela vägen trots benens protester. På cykeln släppte det. Det var bara den första stående fartleksintervallen som kändes. Jag envisades. Trilskades. Och benen gav upp inför min vilja. Jag stod i alla fartleksintervaller som kördes med "backväxlar". Jag ska fan i mig inte besegras av någon jäkla träningsvärk.

Gainomax.
Min räddning efter hårt pass innan sen middag.

Senare på kvällen knackade träningsvärken på igen. Men det gjorde inget. Jag spenderade nämligen några timmar i en biosalong framför filmen Phoebe in wonderland (mycket bra!).

12 november 2008

Jag har sjukt ont i benen idag.
Jäkla body pump!
Men fan vad stark jag blir i Gästrappet i vinter.

Tio små negerpojkar

Likt i Tio små negerpojkar har en efter en fallit av helgens 10-milalöpning i Motala. För mina medlöpare har livet kommit emellan. Ibland är det så, och det är förståeligt. Kvar står jag och Grabben. Grabben har varit så pass listig att han köpt en avbokningsbar biljett till Motala. Han säger också att väderprognosen inför helgen ser mörk ut. Där föll min sista medlöpare av från löparäventyret. Nu ligger min tågbiljett ute till försäljning på Blocket. Det blir förmodligen inga 10 mil för mig denna helg. Det är synd för min resumé med träningsgalenskaper. Men bra för min fot. Jag har föträngt att jag har ont i den.

11 november 2008

Tis 11 nov (forts.): 45min klappar

Den som väntar... gör bäst i att vänta tillräckligt länge.

Jogging

När jag väntat och läst tidningar tillräckligt länge bytte jag om enligt lager-på-lagermetoden. T-shirt på t-shirt visade sig räcka. Byxor som slutade under knäna också. Ute var det vindstilla - och regnfritt. Ovädret hade dragit bort och det susade inte heller sådär förskräckligt skrämmande i vassen i det där skräckinjagande skogspartiet jag alltid måste passera.

Det spelade ingen roll att vädret var perfekt. Det gick pissdåligt att springa. Det kändes som om jag sprang runt i ett par träskor. Klapp, klapp, lät det. Det var stappligt och stelt och jag hade noll kraft i benen. Spänsten var helt frånvarande och jag såg på min skugga att fötterna knappt lämnade marken.

Men jag hade i alla fall tur med vädret.

I väntan på något bättre...

Medan jag undrar om det ska sluta regna snart (så att jag kan bocka av dagens löppass) har jag hunnit igenom både Vår bästa mat och nya ToppHälsa.

Vår bästa mat var livsfarlig. Jag har gjort hundöron i hela tidningen och har fått vilda idéer om att griljera skinkan (min första egenhändigt griljerade julskinka) med apelsin, eller honung och ingefära, eller kanske pinjenötter. Och så ska jag baka gafflade pepparkakor, bjuda på teriyakirullar någon gång, göra morots- och jordnötssallad, saffransparfait, jultårta med apelsintäcke och god knows what else. Problemet är att laga allt detta utan att äta det själv. Julorgien får planeras till när de enda två icke-tränande kompisarna jag har kommer på Halmstadsbesök i advent. Grabben äter bara chips och falukorv och uppskattar inte kulinariska e
xperiment (eller löpning i piskande regn så det är ju tur att han är i Halmstad igen).


Medan jag fascinerat bläddrade både länge och väl i Vår bästa mat bläddrade jag snabbt genom ToppHälsa. På Dagens Media har man kunnat läsa att ToppHälsa ska göras om och bli lite mer mode och lite mindre... ja vadå? För det kan ju knappast vara träning det ska bli mindre av.

Tis 11 nov: 55min lyxträning

Tänkte på en sak igår kväll - och insåg att min träning är ren lyx.

Pump på lunchen

När jag var ute på en otroligt blåsigt och lätt duggregnig snabb 90-minuterspromenad tillsammans med hunden Trixa igår kväll kom jag att tänka på en sak. Vad jag kom fram till skulle ha revolutionerat min syn på träning, om jag inte redan var så träningsglad.

Alltså, jag har det så jäkla bra. Jag kan träna precis vad jag vill, nästan när jag vill. Vill jag inte springa så behöver jag inte springa. Jag kan spinna istället. Vill jag inte spinna kan jag styrketräna. Vill jag inte styrketräna kan jag köra på crosstrainern, eller simma, eller powerwalka eller göra vad sjutton som helst. Snacka om valfrihet så att både räcker och blir över.

Jag är inte som Klüftan som måste fokusera på rätta saker för att bli bättre på sin specifika grej. Eller som Sofy som har gett sig tusan på att bli übersnabb (och har alla chanser att bli det). Jag kan göra vad jag gill - utan prestationspress eller ångest över att jag spinner fast jag egentligen borde fokusera på att bli bättre på något annat. Jag kan fokusera på att svettas och ha roligt.

Mina kommande veckor ser annorlunda ut än vad de brukar. Det är några snabba promenader, det är ett gruppträningspass som heter intervall, det är core puls och det är annat. Och det känns så kul att faktiskt få lov att träna precis vad jag vill utan att jag känner att jag borde träna något annat!

Idag har jag redan hunnit träna vad jag vill: 55min pump på lunchen. Instruktören var så glad att det smittade av sig och energin räckte ända in i mål. Dessutom hade hon grymt snygga kläder. Jag tror aldrig jag sett någon passa så bra i ett par petroleumgröna (ja faktiskt!) Pumabyxor och en vit topp från Adidas med lite sömmar här och var.

Skitjäklafan

Jag har precis insett att Nikekonventet går av stapeln samma jäkla helg som ett av mina två stora (jobb-)projekt för 2009. Av alla drygt 50 helger som finns på hela året ligger dessa två events och trängs på exakt samma helg. Typiskt. Och mycket irriterande.

Fan.

Men på plussidan kan tilläggas att det blir rekordmånga veckor i Åre i år.

10 november 2008

Om att unna sig

Jag har hittat den. THE vinterjacka!

Projekt vinterjacka

Som så mycket annat som väcker ha-begär hittade jag jackan av en slump. Den är från Helly Hansen, den är kritvit (med gulddetaljer och fakepälsdetaljer) och därmed mycket opraktisk. Men oj vad I gotta have!



För 1600 kronor är jackan inte svindyr. Men kostar ändå så pass att jag inte har råd med den. Just nu. Just nu är det vit übercool lädersoffa med schäslong som ska betalas. Och en 46-tums Panasonic-TV med extra allt. Och en coolknasig fototapet. Och den där häftiga lampan som känns så rätt över vårt köksbord. Det blir knapert hemma hos mig i jul.

Att köpa jackan igår kändes av förklarliga skäl inte helt rätt.

Men man måste ju få unna sig. Speciellt om man gjort något bra. Mitt kommande projekt, med start idag, handlar om att göra bra saker och bra val: vad gäller kost och vad gäller träning. Precis som med mitt 10-dagarsprojekt alltså. Men med en morot på köpet.

Projekt vinterjacka startar idag och avslutas den 27 november (lagom till löning). Har jag skött mig får jag köpa jackan - utan dåligt samvete. Träningsschemat är antecknat och kesellan står som ni redan vet i kylen. Det är bara att tuta och köra!

Jag har inte bestämt mig för om jag ska skriva ut mitt matintag. Det är lättare att sköta sig då - men det är för jäkla tjatigt. Skriv i kommentatorsfältet hur ni tycker jag ska göra!

Det kan mycket väl vara så att jackan inte finns kvar om 2.5 veckor. Allting går ju så fort nuför tiden. Knappt har man hunnit slänga ut granen så ska man köpa bikini. Om min Helly Hansen inte finns kvar så har jag lovat mig själv att inte gräma mig. It wasn't meant to be. Dessutom har jag då "sparat" (med tjejers logiska sätt att tänka) 1600 kronor plus att jag blivit lite mer vältränad. Det är en win win-situation!

Träningsschema för Projekt vinterjacka:

Mån 10 nov: 90min snabb promenad
Tis 11 nov: 55min body pump, 60min löpning
Ons 12 nov: 30min crosstrainer, 55min spinning
Tor 13 nov: 90min snabb promenad
Fre 14 nov: Vila!
Lör 15 nov: Typ 8 timmar löpning... (55km)
Sön 16 nov: Typ 7 timmar löpning... (45km)

Mån 17 nov: Vila!
Tis 18 nov: Coreträning, 90min snabb promenad
Ons 19 nov: 45min crosstrainer
Tor 20 nov: 55min body pump, 55min pulscore
Fre 21 nov: 55min intervall (gymklass på SATS)
Lör 22 nov: 70min snabb promenad
Sön 23 nov: 45min löpning

Mån 24 nov: Vila!
Tis 25 nov: gästträning på lyxgym

Ons 26 nov: ej inplanerad/55min spinning
Tor 27 nov: ej inplanerad

"Tävlingsregler": missar jag något träningspass måste jag springa 30min intervaller på löpband. Jag får byta ut pass, och om det krisar (jobbmässigt) får jag lägga passet dagen före eller dagen efter. Other than that - no mercy!

Livets ironi

Den enes bröd den andres död. Nu är detta inlägg inte lika dramatiskt. Men likväl ironiskt.

Grabben och jag

Grabben mötte upp mig på Allt för Hälsan-mässan igår. Han var tidig och gick och strosade bland viktreduceringsmontrarna. Han hamnade i en kö vid Itrimmontern där det erbjöds kostnadsfri fettmätning. Och rätt vad det var så blev det hans tur.

BMI kontrollerades, och det konstaterades att Grabben var underviktig. No surprise. Men sedan gick vikttjejen i taket av upphetsning. Fettmätargrejen visade på 6.6% och med en sådan låg procentsats var helt plötsligt inte undervikten något att bry sig om. Istället undrade hon ivrigt hur Grabben tränade.

- Jag tränar inte, svarade Grabben innan han till slut erkände att han sprang lite ibland.

Hur det kommer sig att man får en fettprocent på dryga 6% av att springa "lite ibland" fattar inte jag. Inte tjejen i montern heller som sprang efter fler instrument och letade bland massa kurvor för att hitta en profil som passade Grabben. Men ingenting funkade eftersom de inte hade haft någon besökare med sådan fettprocent på mässan.

Det är enkelt att konstatera att Grabben och jag är varandras motsatser.

Grabben styrketränar i stort sett aldrig (ledsen men en gång i kvartalet räknas inte). Jag gör det ganska ofta. Jag tränar i allmänhet mer än dubbelt så mycket som Grabben. Ändå håller sig både vikt och fettprocent på ganska höga nivåer. Grabben käkar ofta chips, dricker cola, går på Mc Donalds och älskar princesstårtor. Jag kämpar med min kesella. Ironiskt, eller hur!

På sitt lilla papper som Grabben fick med sig hem finns kurvor på vikt och fettprocent. Det visar att ligger man på övervikt enligt BMI, kan man i alla fall vara normalviktig om fettprocenten ligger mellan vissa nivåer. Och tvärtom, som i Grabbens fall, har man BMI på 17 så är man inte så underviktig om fettprocenten ligger på 6.6%.

Det glädjer mig. Enligt BMI ligger jag på väldigt mycket övervikt - men sett till min fettprocent så sjunker överviktsgraden drastiskt. Jippiyay. Eller nåt.

Träningsvärk

Jag har träningsvärk. Lagom skön sådan i rumpa, baksida ben och rygg. Tacka body combaten för det! Jag har även lite ont i insidan av armågen, vilket är något jag tackar body combaten mindre för. När jag kommer hem ska jag presentera mitt nya projekt - med en härlig kickback till mig. Nu ska jag fokusera på att hålla mig vaken. Jag var på jobbet 06.55 imorse...

09 november 2008

Sön 9 nov: Best of the best (?)

Om det är såhär bra det kan bli så vill jag inte vara med.

Best of the best och Allt för Hälsan

Såg fram emot mitt första konvent: Best of the best i samband med Allt för Hälsan-mässan. Tyvärr ger jag bottenbetyg till både konvent och mässa. Best of the best gör verkligen inte skäl för namnet och på mässan var det minimalt med fokus på träning och mest en massa kapslar med grejer och annat flummigt.

Jag har en positiv sak att säga: Oscar Nilsson är bättre än sin bok. Bravo!

Konventet började tidigt imorse med just Oscar som starter. Det blev en aerobicsklass med mycket fokus på dans och nollkoordinerad som jag är hade jag svårt att hänga med. Men det var roligt och stämningen var hög - vilket kändes i hela lokalen de röda äckliga mässmattorna och den instängda luften till trots.


Sedan en timma bodycombat följt av ännu en boxinspirerad klass med Paolo Roberto. Hur tänkte man här? Box på box och sedan efter lunch: dans (med Annica Sjöö) på dans. Sista dansklassen skulle varit med Alcazar-Andreas men han tackade nej och någon icke-kändis fick rycka in. Snacka om nedköp.


Jag skippade alla klasser efter lunch och vet inte alls hur de var. Kanske var icke-kändisen dagens höjdpunkt? Jag hade gärna velat vara med på Jose Nunez klass men hade inte lust att hänga på mässan till klockan 16.00 bara därför.

Eftersom jag var en av de 200 första att betala fick jag en pilatesboll. Det blev jag glad över. Lika glada var nog inte alla - bollarna var uppblåsta och förmodligen svåra att transportera hem på tunnelbanan. Jag åkte bil hem. Liten bil. Jag fick inte in bollen genom dörren, utan var tvungen att cabba ner istället. Såg nog rätt komiskt ut men det bjuder jag på!


Några som är dåliga på att bjuda till är Fitness Magasine. I sin marknadsföring för Best of the best lockar de med "Fitness Magazines nya designade väska sprängfylld med sponsorprodukter (totalt värde ca 2000 kr)".

Eh?

Alltså. Alla väskor är designade - av någon. Särskilt sprängfylld var den inte. Här låg 3 gamla (!) nummer av Fitness Magazine. Några reklamblad. En gigantisk stor och plastig miniräknare. Fler reklamblad. Presentkort på skönhetsbehandling på Stockholmsbaserad klinik men där man ändå måste lägga till ett par 100-lappar för att få någonting. Och just ja - 30 kapslar med omega 3. Sprängfylld my ass.

Jag haffade arrangören på plats och påpekade detta. Vad i denna väska är värd 2000 kronor, undrade jag. Jag hade precis innan sett att väskan kostade 100 spänn att köpa i Fitness Magasines monter - och tidningarna kostade 10 kronor. Inte en chans att stegräknaren gick loss på resten av värdet. Eller omegakapslarna.

Efter mycket påtryckningar från mig, mycket sarkasm från arrangören, undrade han vad som skulle göra mig nöjd. En prenumeration på Fitness, sa jag. Och det skulle han försöka fixa. Bra för min del - men synd om resterande hundratals personer som får gå hem med sin ihopsjunkna väska "sprängfylld" med sponsorprodukter.