30 december 2006

Snabbmat utan ångest

Bara jag kliver över tröskeln till ett snabbmatställe får jag ångest. Inte ens en McDonaldssallad kan man äta med gott samvete...

Max Delifresh
Om det finns en Maxrestaurang nära dig behöver inte ångesten ta överhanden när situationen kräver snabbmat. Utan att veta hur många kalorier det innehåller, så känns ändå Max Delifreshmål som ett hälsosammare - och överraskande gott - alternativ. Kycklingburgare med fiberbröd, en grönsallad och lightläsk.

30 dec: Backträning

Kort men intensivt, det blev träningens facit för idag.

Situationsanpassad träning

Jag har bedyrat min kärlek för backar tidigare i denna blog. Jag fortsätter med det idag.

Det heter ju att man ska ta seden dit man kommer vilket jag tolkar det som att man ska situationsanspassa (visst låter det seriöst och proffsigt!) sin träning. Min slutsats är därför rätt och slätt att eftersom jag är i fjällen så måste jag ju självklart köra lite backträning (ja förutom skidåkningen då).

En annan typ av situationsanpassad träning som i allra högsta grad finns lättillgängligt på min näthinna är barfotajoggingen i vattenbrynet jag körde i Thailand. Dagens situationsanpassade träning var däremot både jobbigare och kallare.

Backträning

Vi har en alldeles fantastisk backe utanför huset. Fantastisk om man gillar att kuta uppför backar det vill säga. Vägen slingrar sig upp som en riktigt klassisk alpväg och jag valde ut en bit på ca 400 meter med lagom sluttning som jag skulle springa uppför 5 gånger.

Jag började med uppvärmningen: gick upp hälften och joggade andra hälften. Sedan vände jag och gick (raskt och hurtigt) ner till ”starten” igen. Andra gången krävde definitivt mer flås. Jag joggade hälften och försökte sedan snabba på och öka takten andra halvan. Pulsen steg markant kan jag säga! Och så höll jag på i 5 gånger.

Det blev ingen speciellt lång träning. Men vill man ha en snabb pulshöjare tycker jag att dessa 25 jobbiga träningsminutrar funkade bra. Och såhär några timmar efteråt känner jag mig ganska matt i benen...

29 december 2006

Årets bästa!

Så var det snart slut för denna gång. Det är dags att se tillbaka på året som gått och summera höjdpunkterna. Det gäller inte bara för TV som visar årets sporthöjdpunkter, nyhetshändelser och kändisvimmel. Nej det gäller OSS också! Se tillbaka på det som varit och ta med dig erfarenheterna till nästa år!

Årets...

Årets bragdträning: När jag sprang till Åre och tillbaka (dryga milen) i mellandagarna - i mörker, piskande regn och stormvindar.

Årets roligaste träning: SATS boxpass som jag ganska nyss upptäckt.

Årets mest minnesvärda träning: Barfotajoggingen på sandstranden på Koh Samui/Thailand i vattenbrynet.

Årets jobbigaste träning: St Eriksloppet. 21km tortyr när man har ont i magen.

Årets sämsta träning: Lååånga spinningpass med oengagerade instruktörer.

Årets fiaskoträning: St Eriksloppet - igen. Jag ville så mycket men det gick liksom inte.

Årets morot: Årets morot blir även nästa års morot. Nämligen 20 kilos viktminskning och en Stockholm Marathonstart.

Årets "detta vill jag träna": Boot Campinspirerad träning. SATS PT-cirkel är en träningsform i rätt riktining men jag tycker att det skriks för lite. Länge leve blod, svett och tårar - och så en lång skön dusch efteråt...

Årets träningsredskap: En miniradio. Ja faktiskt! Perfekt att lyssna till när du är ute på långpass i joggingspåret. P1 och P3 är underskattade och enbart dunka dunka i öronen är överskattat.

Sist men inte minst...

Nästa års träningslöfte:

Att GÅ mer! Jag ska skippa tåg, buss och bil när jag är inne i stan. Istället ska jag ta min dator i en väska på ryggen och promenera in till jobbet i city.

Jag har faktiskt ett till nyårslöfte... nämligen att köra ett långpass minst var tionde dag. Om det så är 90 minuter spinning eller 100 min långsam jogg, så ska det bli ett regelbundet inslag i min träningsvardag som jag vill längta till.

Låt det nya året börja!

Lätt med Lagomt

Det ska inte vara jobbigt att "leva hälsosamt". Då går det aldrig. Nej jag tycker att vi alla har rätt till en lagom mängd onyttigheter!


Lätt med Lagomt

Anledningen till att jag gick ner mina tre kilo i Thailand var inte för att jag bara åt ananas och apelsiner. Nej jag åt både glass och chips och drack sockriga fruit shakes och söta drinkar. Hade jag valt bort allt det där goda men relativt onyttiga hade det blivit väldigt tråkigt. Precis som julen skulle bli trist om man aldrig tillät sig dricka glögg, ta en pepparkaka eller äta lite ris á la malta.

Hemligheten ligger i måttligheten. Detta fenomen som också heter det alldeles genomsvenska och tråkiga ordet lagom. Men det är som det är sagt - lagomt ÄR bäst.
Att testa lagom...

Därför tänkte jag bjuda på en vrålgod efterätt. Eller ja, i alla fall tipsa om en. Nämligen vaniljglass med pepparkakor och lingonsylt. Glassen ska vara sådär härligt mjuk, pepparkakorna lagomt krossade och den syrliga lingonsylten blir pricken över i:t.

Ovanstående efterätt kan ni testa ordet lagom på. Om det inte funkar och ni överstiger "lagom", ja då kan det vara rätt så skönt med en kvällspromenad. Det går ju inte direkt att stanna hemma och skylla på det kalla vädret...
Ny stjärna
Vi har en ny alpin stjärna förresten - Thessan Borssén. Hon vann dagens slalomtävling och har kommit på pallen i de flesta slalomtävlingar hitills i år. Riktigt roligt nu när Anja har ont i knät.




28 december 2006

27 dec: Våta tankar

Idag var det vått på annat sätt. Inte från kallt regn utan istället i en skön och varm bassäng.


Att simma i en lekstuga...

Jag försökte simma igår kväll. På Holiday Club i Åre. Jag tänkte att det skulle vara ett bra kompliment till de föregående dagarnas jogging. Det skulle ha varit jättebra - om det inte var för de fem ungarna som envisades med att hoppa i motionsbassängen mitt framför ansiktet på mig och för den blonda mamman med airbags av silikon som var i vägen överallt. För att inte tala om lilltjejen som förvisso simmade men som inte kunde hålla sig till en bana utan som vinglade fram och tillbaka hela tiden. Holiday Club i allmänhet, och deras "badvärld" i synnerhet, är dessvärre en enda stor lekstuga.
Till slut var det i alla fall en kille som sa till ungarna att gå och leka i en bassäng som var menad för just det ändamålet och sedan gick det bra att ta ut simtagen utan att få kallsupar på grund av vågor från plaskande vandaler. Det blev runt 40 minuters simmande. Antalet längder tappade jag bort redan efter jag hade räknat till 10...
På det hela taget kändes det skönt att simma. Avkopplande liksom. Jag borde göra det oftare, speciellt då jag bor nära Eriksdalsbadet hemma i Stockholm. Haken är att det kostar t.ex. nästan 600 spänn för ett klippkort på 10 gånger och det är inte direkt billigt...

27 december 2006

26 dec: Bragdjogg

Det är kallt, blåser som satan och regnet skrapar mot ansiktet... det är just i sådana här lägen som man tänker "aldrig i livet att jag går ut" - men när man väl är ute och igång, ja då är man världsbäst!!

Jogg runt Åre

Jag vill ut på en längre runda idag. Från Tegefjäll är det 5 km in till Åre by (och 5 km hem igen) och det är just det som lockar. Trots en fruktansvärd blåst, trots ett envist och hårt duggregn och trots ett becksvart mörker.

Medvind

Det går bra i början. Jag har vinden och regnet i ryggen och störs inte så mycket av det. Tvärtom hjälper blåsten mig på traven, liksom knuffar mig framåt. Den gamla vägen är trevlig att springa på. Jag blickar in mot husen och det är en mysig känsla att springa och kika på vackra ljusstakar i fönstren, på hustomtar i trädgården och ljusklädda granar. Det är tomt på folk ute. Jag springer förbi en ensam person som rastar sin hund men annars blir jag mest omkörd av en och annan taxibil.

Motvind

Med lätta steg når jag platsen där jag ska ta mig uppför en brant sluttning, vända och sedan springa den nyare landsvägen hem. Redan när jag svänger uppför den vinglande vägen känner jag hur blåsten tar tag i mig från sidan. Det är en motig uppförsbacke. Regnet känns ihärdigare nu.

Jag når till slut landsvägen. Det är skönt att veta att det bara är hemåt som gäller nu. Men det blåser rejält och jag måste springa framåtlutad för att överhuvudtaget komma framåt. Vindjackan är genomvåt och regnet skrapar i ansiktet. Blött och kallt. Jag börjar skratta för mig själv. Vilken galning skulle utsätta sig för detta om inte jag? Bilarna som åker förbi och ser mig tror säkert att jag är helt knäpp i huvudet. Men jag kan inte hjälpa det. Trots att det är kallt och hårt och jobbigt är det roligt. Det är skönt. Och jag mår så himla bra inombords!

Landsvägen bjuder på raksträcka efter raksträcka. I 5 km. Den sista kilometern går i nattmörker. Här finns ingen belysning. Inte ens snön kan lysa upp vägbanan - för det finns ju knappt någon. Men jag kämpar på i motvind, regn och nattmörker - och når snart mitt mål och min ytterdörrströskel. Jag är trött, men väldigt glad och harmonisk inombords. Det har varit en bragdjogg!

25 dec: Julejogg

Pralinerna i Aladdinasken som någon fick i julklapp igår har blängt på mig hela dagen. Ja, de som fanns kvar i den alltså (de med mandelmassa och med likör i...).


Julejogg

Det kändes bra att få komma ut och röra på sig lite. Att få springa bort från de härligt goda Aladdinchokladbitarna (höstnougaten, den stora vita i mitten och de andra... mmm!), från de små men många kopparna med glögg och från saffransbullar och julegröt.

För en gångs skull svor jag inte över att det var lite snö. Nej bristen på snö var nu en fördel. Sålänge jag höll mig på gruset på sidan av vägbanan var det inte ens halt. Jag passerades av bilar med skiboxar, förmodligen Stockholmare... (de som kör galet fort var nog Stockholmare, eller norrmän...).

Sträckan gick från Tegefjäll (strax utanför Åre) längs med gamla vägen till Duved. 3 km enligt en vägskylt. Och så runt Duveds Centrum, uppför en backe till den större landsvägen. Och så uppåt, uppåt och hemåt. 7 km totalt. Det kändes bra i benen!


Man måste akta sig när man springer i mörker - speciellt i samband med biltrafik. Jag använder en ganska ful, men jäkligt bra reflexväst och det märks att man syns! Bilarna saktar in, väjer undan och slår till och med av helljuset ibland.

24 dec: Utför på julesnö

Det blev nästan en vit jul...

Tveksam motion

Det var i alla fall vitt i skidbacken, där jag spenderade några timmar mitt på självaste julafton.

Jag vet inte om man kan kalla alpin skidåkning på hobbynivå motion. Visst, pulsen går kanske upp några procent när man stakar sig upp till liften och det bränner till i benen ibland, men man är ju inte konstant trött. Det är ju inget VM-åk nedför ett berg á la Anja jag håller på med. Men visst känns det bra med frisk luft ändå!