Mån 9 feb: Morgonträning 6 timmar senare

What are plans for if you don't change them?

Morgonpromenad

Ärkepuckot Puma hade så tråkigt på söndagskvällen att hon gick och la sig klockan 20.00. Hon ville att det skulle bli måndag så att det sedan snabbt kunde bli torsdag. När klockan ringde klockan 05.10 på måndagsmorgonen vaknade hon någorlunda pigg, men begick ett ödesdigert misstag. Hon tänkte att hon bara skulle luta huvudet mot kudden i en sekund till. Trots att ljuset stod på högsta effekt på gryningslampan framför ögonen slumrade hon till. I drygt en halvtimme.

Klockan var visserligen fortfarande före 6 när hon vaknade på riktigt. Men eftersom hon både har en timmes tågresväg till jobbet och helst vill vara där runt 8, blev morgonpromenaden ett minne blott. Morgonpromenadens enda existens var en ful markering i kalendern som en påminnelse om vad som inte blev av.

Revanschlustan rev och slet i Pumastackarn's träningstörstande kropp och när klockan närmade sig lunchtid satte hon fart mott jobbgymmet. Hon skulle vara där först av alla så att hon fick ha crosstrainern för sig själv. Och som Puma vill - så blir det. Inte så ofta visserligen, men i alla fall idag. Och så stod hon där och trampade i 50 lågintensivt lyckliga minutrar. Slutet gott, allting gott.

Checklista för lördag

1. Sovmorgon så länge jag vill
2. 120-minuterslångpass
3. Schlagertjejmiddag med vännerna

Ettan är redan avklarad. Jag låg i sängen till klockan 12. Långpasset borde inte vara så svårt att klara av. Det är bara att ge sig ut! Sist men inte minst är det tjejmiddagen. Det är svårt (och lite ohyfsat tycker jag) att gå bort på en middag och vara selektiv med maten. Men middagen avslutas med ostbricka och det passar ju mig!

Fre 6 feb: Träning på crosstrainer

Jag är inte gnällig. Jag är bara medveten.

60 minuter konditionsträning

Tränade vid Medborgarplatsen på lunchen vilket påminde mig om att SATS har några jäkigt fräscha gym - och några skitgym.

När jag betalar mer än 500 spänn i månaden vill jag att gymmen ska vara rena och fungerande. SATS Fridhemsplan och SATS Medborgarplatsen är inte värda mer än några futtiga kronor ur den aspekten. För drygt 500 spänn kräver jag mer!

Jag tycker att fler gym borde fatta att det det inte är bara maskiner och hantlar som lockar kunder. Det är hela känslan runtomkring. Det där lilla extra som inte alls tycks vara direkt säljdrivande - men som indirekt är det. Speciellt på gym. Det är inte många som "älskar att träna". Därför är allt runtomkring ännu viktigare. Som lyxiga duschar, en mysig bastu eller snygga detaljer. Det där vi upplever som lyx. Längtan efter att gå och träna för att man vill "unna" sig något. Titta på Du Calme i Stockholm, eller Sportlife Exclusive i Göteborg.

SATS Medborgarplatsen och Fridhemsplan bjuder inte på någon som helst lyx. Att det "bara" är rent, fungerande och städat borde dock vara en självklarhet. Men dessa gym är inte ens det. De är bara skitiga och ickefungerande.

Första crosstrainern jag ställde mig på hade en hackig högerpedal. Det hade den andra också. Men den hackade inte lika mycket. Så jag stod kvar. Trampade runt och satte på hög musik så att jag inte skulle behöva störas av oljudet. Och så stod jag där i 60 minuter och hacktrampade. Kände mig faktiskt lite trött i benen vilket är mer efterlängtat än förvånande.

Ikväll ska jag testa ett annat gym!

Black is back!

Jag har druckit vatten den här veckan.
Hela tiden, känns det som.
Jag har din provrörsbild i huvudet, Fredrika!

Alltså jag fattar inte - därför frågar jag er. Om man ser ut såhär av att "träna hårt varje dag", varför kan inte alla göra det då - varför allt tjat om vilodagar? Och om anorektiker ser ut som skelett av att inte äta någonting, varför säger man att man inte går ner i vikt när man äter för lite. Varför är det ingen annan som ställer dessa frågor? Så jäkla uppenbart är det väl inte.

Blondinbella har börjat träna på Balance och jag undrar lite varför.

Tidigare har hon skrivit en hel del om de

"möten" med SATS hon sprungit på.

Var det inte tillräckligt fint?

.

Jag har inget emot Balance. Jag tycker tvärtom att både AXA och Balance varit marknadsföringsmässigt smarta när de kopplade ihop sig själva. De flesta har hört talas om Balance by Axa. Att man sen inte har koll på vilka produkter som avses är en annan femma.

Tis 3 feb: Träning på crosstrainer och intervaller på roddmaskin

Snygg, smart, stark och glad.

45 minuter effektivitet

Tidpunkten 06.00 är inringad i min kalender. MP står det. Morgonpromenad - 60 minuter! Och sedan, klockan 08.00: jobbmöte. Lägg till 60 minuter för resa ut med Saltsjöbanan till jobbet i stan eftersom det är punka på bilen trots att servicekillarna skulle ha fixat det när den var inne förra veckan (förra gången den var inne på service hade de glömt skruva åt någon oljegrej så lampan lyste tvärilsket rött när jag var på väg från Halmstad till Stockholm) och ni märker själva att det är en tidsplan som inte håller.

Jag låg i sängen igår kväll och funderade på vad som var bäst. Att flytta bak morgonpromenaden till 05.00 och få till bra lågpulsträning innan frukost - men med alldeles för få sömntimmar - eller att sova ut och köra morgonträningen på lunchen.

Det blev lunchträningen som vann. Lauritzson hade ju skrämt upp mig med att vi behöver sömntimmarna! Så klockan 11.00 ställde jag mig på crosstrainern och körde 30 minuter tungt och snabbt. Skruvade upp till level 15, satte på en skön remix på Jordin Sparks "No Air" och hade som målsättning att hänga med i takten. Resultatet blev 30 minuters träning på runt 85% av min maxpuls. Sedan satte jag mig på roddmaskinen och körde intervaller till ett inferno av Safri Duolåtar. Gladde mig åt att jag minsann rodde halvminuten snabbare än den unga, friska kille jag såg häromdagen som verkade ha ett himla sjå att hålla 2.20-fart.

Jag var glad, snygg, stark och smart - ja det är jag nästan alltid! Jag är tillbaks på min vanliga pulsnivå. Jag är på topp!

Snygg, smart, stark och glad!

Ola Lauritzson

Många bloggare är på bloggala men inte bloggaren Puma. Hon är på träff med Ola Lauritzson.

Gå ner i vikt - Olas samlade erfarenheter

Ola Lauritzson släpper ännu en bok om hur man ska hitta rätt i GI-djungeln ("Gå ner i vikt - mina samlade erfarenheter av GI-metoden") och jag var bjuden på träff med honom på Clarion Sign. Jag, min vän Söta Sanna, och ett gäng damer i respektabel ålder. En hel konferenssal fylldes till sista stol och efter att ha kikat i Olas nya bok tror jag nog att han fick med nästan allt i sitt långa föredrag. Man kan inte anklaga honom för att hålla igen på tipsen!

Jag och Söta Sanna skålar i Ramlösa.
Jag valde vatten för att snåla på kolhydraterna.
Sanna valde nog vatten för att hon föll för grupptrycket...

De har snygga handfat på toaletterna på Clarion Sign.
Problemet är att det är svårt att hitta till toaletterna...

Lika mycket som jag lyssnade till vad Ola Lauritzson sa. Lika mycket lyssnade jag till hur han sa det. Han är en riktigt bra talare faktiskt. En av de bästa jag lyssnat till. Hans kroppspråk, retoriken, den inbakade humorn... ja allt är så bra att han imponerar stort på mig. Och det händer inte så ofta.

GI är inte helt nytt för mig, och eftersom jag - liksom halva Sverige känns det som - redan har en eller två böcker hemma från Lauritzson så kände jag igen mycket av det han sa. Men en sak jag tar med mig är att jag måste sova mer! Jag sover alldeles för lite - men det är ju för att det finns så få timmar på dygnet. Men jag måste, måste, måste komma ihåg att även sömn har inverkan på hälsan (och vikten). Den andra saken jag tar med mig från kvällen är att Ola Lauritzson är mycket snyggare i verkligheten än på något av sina många omslag!

Jag och Ola.
Ola är snyggast i verkligheten.
Jag är snyggast på andra bilder...

Måndag!

Jag dricker vatten.

Jag mår illa.

Det är ny rolig vecka men jag börjar med vilodag.

Så sammanfattas min måndag.

Vatten och vikt

Hur stor roll spelar det - egentligen?

Vatten för vikten

Jag är mycket törstigare nu när jag börjat med LCHF än förut. Jag fick aldrig in den där riktiga vattenvanan. Inte ens när stora vattenboomen kom och alla gick runt med flaskvatten i tid och otid. Inte för att alla alltid var törstiga. Men för att det var coolt.

Trots att jag tränar mycket dricker jag inte särskilt mycket vatten. Inte heller brukar jag vara särskilt törstig. Inte förrän nu. Nu när jag valt LCHF-spåret är jag ofta törstig. Och det är ju inte bra. När man är törstig är det för sent. Kroppen vill ju helst ha vätskan innan den signalerar törst. Och även när jag är törstig är jag inte så bra på att dricka vatten.

Eftersom jag har så många kunniga personer som läser min blogg vill jag gärna ha er syn på saken. Hur stor påverkan har vattendrickandet på viktnedgången? Eller tvärtom - vilka konsekvenser har det på viktnedgången att inte dricka vatten? Om nu vatten har påverkan på ämnesomsättningen* - varför är det så?



(*Jillian påpekade detta i Biggest Loser season 7, episode 1)

Jag offrade allt - för Maria Möller

Okej, inte allt.
Men träningen.
Och det är typ allt - för mig.
När showen med Maria Möller var slut hade gymmet stängt.
Stängt!!
Och ändå påstår Scandic att man ska checka ut med snyggare vader.
Håll gymmet öppet 24 timmar om dygnet då!

Jag offrade allt...

...gav upp min träningsoutfit

...för de där snygga vaderna man ändå bara kan få före 22.

Lyssna till dig själv

Erfarenhet har gett mig ett begränsat förtroende för det mesta - utom mig själv.

Kritiskt tänkande

LCHF är en het potatis. Lyssnar man till debatten vet jag knappt vad jag ska tro. Läs kommentarerna till detta inlägg till exempel. Alla parter är trovärdiga och duktiga på alla tänkbara sätt, men för att kunna ta ställning måste man veta vem som uttalar sig - och ur vilken ståndpunkt.. Man måste tänka kritiskt alltså. Det är många som inte vet vad det är.

Det kan ju te sig alldeles självklart att man ska lyssna på allt som kommer från Livsmedelsverket, doktorer eller andra munnar som man förutsätter är kunniga. Men min erfarenhet säger mig annorlunda. Jag har vid fler tillfällen än ett fått fel diagnos hos läkaren till exempel - eller kanske inte fått någon diagnos alls, trots att symptomen varit uppenbara. Trots min ickediagnos har jag själv känt att något inte stämmer. Och sedan kom den - diagnosen. I alla fall en. Varför jag fick jättekonstiga utslag på överkroppen för 10 år sedan lär jag väl aldrig få veta. Eller vad som är problemet med min skuldra/nacke/axel. Det är tydligen för svårt för de lärda att lista ut. Och de olika verken och instituten som verkar ändra uppfattning lite titt som tätt. Snacka om att man tappar förtroendet.

Idag har jag i stort sett inte så mycket förtroende för någonting. Grabben kallar mig alltid superkritisk. Och det är jag. Extremt kritisk och extremt krass. Och för mig spelar det inte längre någon roll vad expertisen säger. Det är ju för mig det måste kännas bra - oavsett vad experterna säger, tycker och tänker. Det är till sig själv man måste lita allra mest.

Egentligen är det bara 2 saker jag vill ha sagt med detta dravliga inlägg:

1. Tänk kritiskt. Från vilken bakgrund kommer åsikten? Går du till en Volvosäljare och frågar vilken bil som är bäst kommer de aldrig svara Toyota.

2. Känn efter själv. Mår du skit av att inte äta kolhydrater - ät kolhydrater då. Men känner du att du mår bra av att skippa dem, var inte så jäkla orolig över allt snack om återhämtning, muskelmassa och annat. Känn efter själv. Det är ju dig det handlar om. Dig och din känsla. På mig funkar inte teorin och jag tror det generella är det specifika.

Jag har precis käkat lunch. Hotellbuffélunch. Jag åt lax, hollandaiesås och gurka. Snart ska jag iväg och träna och sedan blir det jobbfest. Igår var jag på jobbmingel och att fundera ut vilka små bufférätter jag skulle äta krävde lite tankeverksamhet. Men parmaskinkan kunde jag lita på!

The temptations I resist

Hela dagen har de funnits tillhands.
Låda efter låda efter låda.
Jag har inte ätit en enda.
Bara tänkt att jag vill.
Men bara tänkt tanken 2 gånger.
Det är inte så mycket på en hel dag
för en som älskar chokladbollar!

Fre 30 feb: Träning på hotell

Häromdagen var det kö på gymmet. Idag var jag själv.

100 minuter blankt

För er som undrar: jag jobbar som konsult inom kommunikation. Just i helgen jobbar jag med ett event. Eller snarare kommunikationen kring det eventet. Tyvärr ligger eventet på andra sidan stan från där jag bor men det finns faktiskt ett SATS-gym precis bredvid. Planen var att gå dit idag. Men då upplyste min kära kollega mig om att det fanns ett nytt och fräsch hotellgym bara några våningar upp från där vi tillfälligt huserar - och visst stämde det!

Hotellgymmet var sprillans nytt med två ordentliga löpband, en superbra cykel och en crosstrainer. Det fanns träningskort med övningar om man var nybörjare eller tomma fält att fylla i reps och set och vikter med om man så önskade. På väggarna hängde coola bilder som var belysta och på golvet låg en fräsch träparkett. Styrketräningsmässigt var det lite skralt, men det fanns hantlar och några multimaskiner. Och så fanns där en pool med "ränder" i, men tyvärr var den inte så lång. Lite på gränsen till motionssim även om ränderna inbjöd till det. Till på köpet var jag ensam på gymmet!


Jag körde lite konditionsträning. Löpband varvades med intervaller på cykeln. Styrkemässigt fokuserade jag på rygg men det blev mest latsdrag, rodd och rygglyft. Sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på med det begränsade utbudet av styrketräningsgrejer. Det är först nu i efterhand kag kom på att jag kunde kört lite axelträning med hantlar, men det är så dags nu.


Allt som allt blev det 100 minuters träning. 100 är en bra siffra. Och känslan när jag var klar påminde mig om att det är värt att lägga tid på träningen. Innan jag satte mig på cykeln var jag trött, hade ont i fötterna efter att ha stått och gått hela dagen och kände mig lite sliten. Men efteråt kände jag mig full a liv, alert och hade snyggt rosiga kinder.

Puma goes shopping

Det är svårare att äta rätt när jag bor i Stockholm än hemma i Halmstad.

I min varukorg

Här i Stockholm är det inte jag som handlar. Därför står jag oftast som ett frågetecken när jag öppnar kylskåpsdörren. Ska jag äta ägg eller ägg, frågar jag oftast mig själv. Ägg finns nämligen alltid här. Men inte allt det där andra. Så idag tog jag shoppingkorgen i egna händer, och beslöt mig för att köpa precis det jag ville ha.

Som vanligt när jag handlar mat utan lista blev det ett osammanhängande urval av grejer. Ingenting man direkt lagar heller. Men så var jag inte heller på oxfiléhumör idag.

Jag köpte:
Ägg (längst ner): går alltid åt! Men det var med en klump i halsen jag inte köpte de ekologiska.
Ricottaost: I love! Äter det som keso ungefär.
Mascarpone: Bara för att det lät gott. Fetthalten är på 40%!! Kanske kan blanda med keso?
Tonfisk: Blanda med creme fraiche, dill och majonäss - det blir super!
Makrill i tomatsås: kommentar är överflödig.
Keso: Vad är väl en kyl utan keso?
Creme Fraiche: Behövs ju till tonfisksröran.
Avokado: Nästan högst upp på topplistan!
Mozarella: Funkar bra som snacks.
Cola Zero: Min enda sötsakslast!

Ja ni ser ju själva att det där inte är något man slänger ihop en middag på. Men av alla grejer som fanns på Willys var det detta jag köpte. Det jag ville ha mest. Det säger nog en hel del om mig.

Efterrätt!

De andra äter semlor.
Jag äter jordgubbar och grädde.
Men jag får se upp -
med jordgubbarna!
De innehåller för mycket kolhydrater egentligen.

(Jag är uppenbarligen frisk igen)

Blånagel

Jag tog med mig många fina minnen hem från
Blogger Ski Camp i Åre.
Och en blånagel.

Jag ligger och kollar Biggest Loser, series 6.
Jag gillar verkligen inte elaka Vicky.
Jag försöker att inte ligga här och vara irriterad,
men jag står inte ut med elaka människor.

Sjuk!

Jag har drabbas av någon form av den (o)trevliga kräkssjukan. Inte roligt. Jag hade ju viktigt jobbmöte idag. Och så skulle jag träffat Coola K för lite träning och fika. Nu blir det inget med det. Istället har jag precis ätit ett ägg för att se hur illa det är. Jag inväntar eventuellt illamående. Pumamamman tyckte inte att ägg var någon bra idé. En skorpa tyckte hon var bättre. Men skorpor går inte. Och någon cola (light) hade vi inte hemma. Om jag kryar på mig kan jag ta mig en promenad kanske. För någon sådan blev det inte imorse. Då hade jag andra (o)trevligheter för mig.

Löparutmaning

Fick bollen kastad till mig från River...

1. Vilken typ av löpare är du?
En sådan där som springer för att det är roligt. Och som vill ha variation. Jag springer inte specifikt för att bli bättre. Jag springer för att må bättre.

2. Hur länge har du löpt?
Periodvis från och till. Det började med gympatimmarna på högstadiet. Löpning var det värsta som fanns, ändå hade vi en helt okej gympalärare. Nu är löpning bland det bästa som finns.

3. Hur mycket löper du per vecka?
Beror helt på. Målsättnignen ligger på 3 pass i veckan. Vill nog inte springa mer. Det finns ju så mycket annat kul att träna!

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Det är dynamiskt! Feel good-tiden är däremot runt 60-80 minuter. Lagom långt för att man ska känna sig stark och få en lyckokick utan att känna sig supertrött och totalt sliten.

5. Vid vilken ålder började du springa?
Och gilla det? När jag var 16 kanske.

6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Sporter, inte så många. Träningsformer? Många! Spinning, styrketräning, alla former av gruppträningspass, skidåkning... you name it!

7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Mobiltelefonkamera. Hallå, jag bloggar ju! Och en riktigt bra sport-bh. Tyvärr finns det alltför få sådana. Och bra skor såklart! Neutrala skor eftersom jag supinerar som fan.

8. Varför springer du?
För att det frigör stress - och lycka. För att det är min form av terapi.

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nä, varför skulle jag gjort det? Jag står för det jag gör och vill göra.

10. Hur ofta köper du skor?
En gång i halvåret kanske...

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Varannan månad.

12. Var/hur handlar du utrustningen?
Numer vet jag exakt vilka grejer jag vill ha, därför köper jag det på Stadium eftersom jag får bonuschecken där. Annars kollar jag in skor på Runners Store. Löplabbet har aldrig imponerat på mig.

13. När föredrar du att springa?
På kvällen när det är mörkt. Då är jag on top of the world!

14. Hur ofta tävlar du?
Så sällan jag kan. Varför betala för att springa och trängas och bli sur?

15. Vilka distanser?
Har gjort lopp på mellan 5k till marathon/ultradistanser.

16. Vilken är favoritdistansen?
10km. Det är lagom. Fast 21 är kanske lite bättre? Äsch, jag vet inte. Jag är ju en sådan som gillar variation. Gärna 2 gånger per dag dock. Det är skoj!

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Ja, när jag kör intervaller eller fartlek ekar det "spring, spring, spring" i mitt huvud. Lite jobbigt att lyssna till om det är längre intervaller...

18. Vilken typ av vätska dricker du?
Cola zero. Jaha, menar du när jag springer? Vatten, numera.

19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Ensam. Max med 1 person till. Jag underpresterar i grupp. Tycker det är allmänt jobbigt. Jag taggas inte alls av gemensamma löppass.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Gör inget särskilt. Känner mig aldrig särskilt trött. Men jag borde nog stretcha...

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Alla typer - jag kräver v.a.r.i.a.t.i.o.n!

22. Vart blir du oftast skadad?
Är sällan skadad men har tidigare haft ont i höger vad och höger fot på grund av mitt supinationssteg, och i höger höft/rumpa - förmodligen på grund av samma sak.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Inget alls. Men jag drömmer ofta om att springa på Tylösand.

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Grabben. Han är väl känd? Jag skriver ju alltid om honom på min blogg!

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Ingen. Men jag skulle gärna vilja vara med och spana in hur Wissman tränar. Eller när

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Scarlett Johansen. Eller Kate Winslet. Fast de får lära sig svenska först.

27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
VR-Tess, Coola K och Miss Agda.