01 september 2007

Lör 1 sep: Morgonjogg

Det är september. Det är höst. Det är sol. Det var perfekt för en morgonjogg.

Jogg runt trekanten

Jag vaknade klockan 9 och sa att jag skulle ut och morgonjogga. Sedan somnade jag om och vaknade inte förrän strax före 12 och undrade var min morgonjogg tog vägen. Visst blev det en jogg ändå. Och eftersom jag sprang före frukost låter jag den fortfarande gå under benämningen morgonjogg.

Jag hade pulsklockan på mig. Och fotpod. Men jag skulle nog läst bruksanvisningen lite bättre för jag fick inte upp vare sig hastighet eller sträcka på pulsklockan. Det var lite synd, för det kändes som att jag höll ett ganska bra tempo idag.

Rundan gick runt sjön Trekanten i Liljeholmen: nedför Hornsgatan mot Hornstull, över Liljeholmsbron, förbi Liljeholmens T-bane- och tvärbanestation och så ned mot, och runt sjön. Det är en ganska fin runda egentligen. Men det fina liksom störs av de människor som fastnat på parkbänkarna med påsar från Systemet.

(grabben har stannat och kollar utsikten istället, ganska fin sådan - se nedan)

Puls


Planen var att ta det lugnt de två kilometrarna fram till sjön, sedan köra tempo runt sjön och slutligen ta det lugnt hem igen. Det blev nästan så. Förutom att jag bestämde mig för att spurta upp för Liljeholmsbron redan på väg till sjön. Pulsklockan tjöt och varnade för att jag redan var uppe på nästan 90% av max men det stämde inte alls så jag får nog ställa om min maxpuls. 220-ålder ger en för låg maxpuls för både idag under joggen och igår på intervallerna låg jag ofta på 90% fastän det inte alls kändes som så.


Det är svårt med maxpuls. Jag har alltid kört med standardformeln 220-ålder (220-25=195), men den verkar ge för låg maxpuls för mig.

IForm tipsar om ekvationen 207-0.7 x ålder (207 - 17.5=189.5) men det blir ju ännu lägre. Idag var jag uppe på 184-188 slag per minut lite nu och då men kände mig ändå pigg och uthållig på dessa pulsslag. Både denna formel, och den vanliga, kan ju skilja sig upp mot 20 slag.

Jag läser lite på Utsidan om maxpuls. Att maxpulsen inte beror på hur välträna man är vet jag redan. Men vad jag inte vissta var att maxpulsen faktiskt är grenspecifik. Man kan till exempel ha en maxpuls på 200 vid löpning, men bara 190 i i cykling. Man har högst maxpuls i det man är mest vältränad i. Intressant! Men... det hjälper ju inte mig att räkna ut min maxpuls på ett enklare sätt för det (man skulle ju kunna försöka sig på ett "riktigt" maxpulstest men det verkar rätt så jobbigt...)

Fre 31 aug: Intervaller på löpband

Vissa abslutar jobbveckan med en skön after work-öl i en soffa någonstans. Jag avslutade jobbveckan med sköna intervaller på SATS Zenit.

Intervaller med tränar'n

Grabben kom hem från några dagars resa i Sydamerika igår kväll. Det var lite skönt att ha honom - och tränar'n - tillbaka. Speciellt då jag planerat för intervaller idag. Visst går det ganska bra att springa själv med musik i öronen och så. Men det går liksom ännu bättre att ha honom bredvid mig, som kan "rätta till" ben och armar och ge lite tekniktips.

För tips behövs. Visserligen känns armarna känns ganska bra numera. Speciellt när jag kör intervaller. När jag står där på löpbandet och kör en intervall tänker jag på hur sprinters ser ut när de springer och så känner jag mig som Johan Wissman. I alla fall när jag ser armföringen. Men så är armarna det enda jag ser också. Om jag hade sett mina ben skulle tankarna definitivt ha gått någon annanstans. För de är rätt så kassa.

Tränar'n försöker få mig att komma högre upp på något sätt. För just nu springer jag rätt så sittande, rätt så still. Mina höfter är för långt ner. Jag behöver kicka ut lite mer. På TV ser man hur löpare, sprinters såväl som långdistansare, liksom sparkar sig själva i baken. Jag har väldigt långt till mig bak kan jag säga...

Det blev 30 minuter intervaller i alla fall. Och sedan blev det lite styrketräning. Och sedan åkt vi hem och åt lax med quinoa, kikärtor och keso. Enligt VK-uträkningar hamnade mitt kaloriintag på ca 1800 efter träning. Det är lite för mycket. Åt en risifrutti och en bulle som mellanmålsmat och där hade jag kunnat valt något vettigare. Det känns bra att vara med i VK igen - man har liksom bättre koll.

31 augusti 2007

Att träna bort ett kilo

Förbrukar du över 7000kcal på ditt träningspass? Grattis. Då har du genast gått ned ett kilo.

Viktklubb

Jag har gått med i Viktklubb igen. Jag och VK har haft ett on-offörhållande i nästan tre år. Så min profil ligger där, inbäddad bland alla andra bantare.

Fett och träning

Jag läser vad träningsexperterna skriver. Framför allt vad Alan Bergström tycker och tänker. Han skriver att ett kilo kroppsfett motsvarar ca 7000-7500 kcal. När man förbrukat denna mängd mer än man ätit, oavsett hur man gjort det eller hur lång tid det tagit, så har man gått ned ett kilo.

Jag vill gå ner 20kg. Det innebär 145 000 kcal. Det är typ 250 träningspass för mig.

Alan menar också att ska man gå ner 20 kg så är det lika många kilo fettväv som ska syresättas. Musklerna växer under detta lager för att angripa fettet. Det är därför man kan gå upp i vikt, varför man kan bli lite större.

Så vad tror ni, kloka bloggläsare. Verkar det logiskt?

"Gå inte på bluffen om BMI-fetman"

Jag lunchsurfar lite mer. Och hittar en intressant artikel som ställer sig tveksam till BMI.

BMI-bluffen

Jag, George Clooney, Matt Damon och Brad Pitt har en sak gemensamt. Vi är alla överviktiga enligt BMI-skalan. Att jag är det vet jag ju eftersom jag räknat ut mitt BMI ungefär en miljon gånger. Att skådespelarhunkarna är det påstås i en artikel i SvD.

Vi vet redan att BMI inte är ett särskilt tillförlitligt verktyg. Det tar ju inte hänsyn till ålder eller muskelmassa eller matvanor.

Journalisten Anna Larsson på SvD ifrågasätter i sin artikel BMI-begreppet och skriver:

"Och trots att stora delar av världens befolkning, på grund av bättre levnadsförhållanden, har blivit både längre och muskulösare har gränsen för BMI-skalans definition av övervikt sänkts. Senaste gången det skedde var i slutet på 1990-talet då WHO sänkte överviktsgränsen från ett BMI på 27 till 25. Något som gjorde bland andra 37 miljoner amerikaner överviktiga över en natt. Bakom beslutet låg en rapport som till stora delar finansierades av läkemedelsföretaget Hoffman-La Roche, till verkaren av bantningspillret Xenical, som man väl får förmoda skrattade hela vägen till banken."

"Gå inte på BMI-bluffen. Tänk efter nästa gång du läser om någon ny supermetod som lovar att jaga bort extrakilona till midsommar. Ifrågasätt läkaren som sjukdomsförklarar dig och sätter dig på diet bara för att du har 28 i BMI, fast du äter när du hungrig, motionerar regelbundet och är frisk som en nötkärna."

Hela artikeln finns att läsa här.

Gymbranschen hårdnar

Jag sitter här, äter en supergod masaman curry och lunchsurfar. Läser en intressant artikel på DN, om gymbranschen.

Gymbranschens utveckling

Gymmen tjänar stora pengar trots att bara 10% av svenska folket tränar (jämfört med t.ex. 16% i USA). De stora aktörerna planerar att växa i storlek samtidigt som fler gymkedjor poppar upp. Alla har de expansionsplaner framför ögonen.

Artikeln hittar du här.

30 augusti 2007

Shopping

Jag har shoppat. Igen.

Snygg träningsväska

All shopping som har med träning att göra är bra shopping. Very guilt free.

Jag har länge varit på jakt efter en schysst och snygg träningsväska som man kan ha med sig på jobbet. Alltså ingen ryggsäck eller sportig sak. Utan mer en "stylish" sak. Gärna vit. Och gärna i skinn. Och gärna stor. En väska som uppfyller dessa kriterier går loss på ganska många slantar. Så jag fick kompromissa lite.

Jag råkade slinka in på Wedins på vägen hem från jobbet. Det var då jag såg den. En stor vit väska - i skinnimitation. Den stod på en hylla alldeles för sig självt. Jag sneglade lite på den och anade att den skulle gå för över 500-lappen. Tänkte gå förbi men ändrade mig. Och det var tur. För på prislappen stod 299 kr. Det var ju ett kap! Så nu äntligen kan jag skippa den stora North Faceryggsäck jag hade när jag öluffade i Thailand. Den passar liksom inte till kavaj och klack-stilen.


Storleken på väskan är perfekt. Här får både handduk och schampoo plats! Morgonträningens packbekymmer är nu ett minne blott...

Skitsvårt och jättelätt

Att gå ner i vikt är jättelätt. Och skitsvårt.

(Nedan kommer mitt förmodligen längsta inlägg.)

Äta mindre och träna mer är inte rätt?

Det känns som att det blir allt svårare att gå ner i vikt. Även i teorin. För numera ska man inte bara träna mer och äta mindre. Nej nu är det fördelning och precision som gäller.

Ok, jag kan köpa att vi vet mer nu än förut. Men, blir resultaten bättre nu än förut? Inte på mitt håll i alla fall.

Mitt 25-åriga liv har gått i viktvågor (jag tror till och med att jag skrivit om det förut). Jag minns särskilt tre stora viktnedgångar.

Utförslöporna

Den första dippen skedde i högstadiet då jag upptäckte töntstämplade Friskis & Svettis. Flera gånger i veckan var jag i någon grusig gammal skolgympahall och hoppade och studsade tillsammans med ett gäng mammor , tanter och en och annan man i övre medelåldern. Men jag såg till att gömma mig, för att träna på Friskis var inte direkt hippt. Och visst gick jag ner i vikt. 10-15 kilo någonting. Men tänkte jag särskilt på kosten? Nej jag tror inte det. Jag blandade friskt skolmat med mellanmål.

Den andra dippen kom strax efter att jag pluggat klart på universitetet. Jag var nyss fyllda 20 och hade gjort slut med min long time-pojkvän. Allt var kul. Jag var ute och festade och levde på ständiga adrenalinrusher (inga andra rusher bör sägas!). Att festlivet skulle vara ett bantarknep visste jag inte om, men så var det. Tränade måttligt och tänkte inte så mycket på vad jag åt. Det blev inte så många lagade måltider utan cider blandades med grötmiddagar (jag hann ju inget annat) och en och annan Ben & Jerrys framför TV:n med bästa kompisen.

Den tredje dippen upplevde jag för två-tre år sedan. Jag var utomlands och hade som vanligt ingen koll på maten. Bodde i ett rum i ett stort hus och delade ett sluskigt kök med collegefolk och två programmerarkillar. Det var inget kök man ville vara i. Så jag lagade heller ingen mat. Ibland blev det lite nudlar i micron men jag fick i alla fall mat på lunchen (då åt vi ute…) och på kvällen köpte jag något kallt som gick att äta utan tillagning. Favoritgrejen blev fettfri körsbärsglass. Jag tränade mycket. Körde alltid intervaller på gymmets löpband men noll styrketräning. Och vikten minskade…

Och nu då?

Nu står jag här och försöker göra allting rätt. Jag trodde att jag hade blivit äldre och klokare.

Jag försöker äta mer grönsaker. Försöker komma ihåg frukten. Försöker äta mindre men oftare och försöker träna både kondition och styrka. Men vågen går bara upp, upp och upp. Kvar blir jag som ett enda stort frågetecken.

Det nyttiga verkar ju inte funka. Och inte nog med det – det nyttiga verkar skitkrångligt. För man ska inte äta för lite och inte för mycket och man ska äta rätt av olika saker. Det verkar så minutiöst! Som om viktnedgången skulle hänga på en bananskiva.

Jag funderar ibland på om jag ska lägga ner styrketräningen och bara köra kondition och förbränning nu när jag vill gå ner i vikt. För det känns som om det blir lättare med maten då. Tränar man styrka så måste ju kroppen få bränsle för att bygga upp också. Men jag vill ju inte fylla den med för mycket energi. Och hur ska man veta vad som är lagom?

Och sen det här med protein. Det verkade lätt först. Det var ju bara att köpa ett pulver och blanda med lite vatten och dricka. Men inte då. Det finns ju för fasen en massa olika sorters protein. Vassle och annat.

Jag är vilse i en djungel och det känns som det enda rätta är att gå back to basics. Att skita i våra hi techkunskaper. Jag drack ju ingen proteindrink förut. Inte heller åt jag alla mina kolhydrater före lunch eller tänkte på att äta var tredje timme.

En specifik fråga om träning

Utöver det allmänna flummande jag ägnat mig åt den senaste tiden så har jag en specifik fråga. Är det bättre att träna stenhårt färre dagar i veckan, och vila mer emellan, än att träna medelhårt fler dagar i veckan, med mindre vila emellan? (Med hård träning menar jag mer än ett högintensivt pass om dagen, och även styrketräning inkluderat. Medelhård får väl därför "bara" vara ett pass om dagen då...)

God och nyttig mat

Specialpris på vad som verkar vara en trevlig kokbok är inget man kan tacka nej till. Inte när den kommer från NLife-Nina i alla fall.


NLife

NLife har serverat mig med nyhetsbrev med inspirerande recept ett bra tag. Det är gott och nyttigt. Nu kommer Nina Alm ut med en kokbok - "Kostrådgivarens kokbok" som jag hoppas är lika bra som den låter.

Adlibris erbjuder just nu specialpris på boken - 139kr. Jag ska genast klicka mig in och köpa. Det är svårt att motstå specialpriser på sådant man tycker sig vilja ha.

29 augusti 2007

Polar RS400SD

Det är lätt att bränna över 3000kr på 30 sekunder - utan att köpa designerkläder.


RS400SD

Vill man spendera pengar är det bara att köpa en pulsklocka. Det gjorde jag (äntligen!) idag. Pulsklockor går att få hur dyra som helst. Jag försökte lägga mig i mellanskiktet. Så det blev en Polar RS400SD. Med den får man det mesta, men inte allt. Den mäter till exempel inte höjdmeter. Men det vet jag inte om jag skulle bli så mycket gladare av...

RS400SD-modellen har/visar bland annat:
Running Index (visar löpekonomi, dvs hastighet i förhållande till maxpuls)
Löphastighet
Sträcka
Minne för 99 träningspass/varv/mellantider
Summering av veckor/träning under längre tid
OwnOptimiser (visar hur man mår/om man återhämtat sig eller om man övertränar)
PPT5 programvara (för skräddarsydd intervallträning)
Own Zone (beräknar lämplig träningzon beroende på dagsform)
Own Calorie (beräknar kaloriförbrukning)
Pulsmätning och pulszoner

Just det, den visar nog tid också. Nu ska jag bara lära mig hur den funkar...

Ons 29 aug: Årstajogg

Bra träningskompisar är som en energiinjektion


Runt Årstaviken med Karin

Jag och coola Karin hade bestämt att ses idag för att jogga runt Årstaviken. Jag kallar henne coola Karin för att hon flyttade till USA för att plugga och började träna triathlon av bara farten och nu springer hon en massa millopp, halvmaror och helmaror. Och så är hon lika lång som mig (därför är hon extra cool).

Jag bestämde åt oss att vi skulle springa runt Årstaviken. Den rundan är som E4:an för löpare - välsprungen mark med andra ord. Första halvan är alldeles platt medan den andra är alldeles backig. Det syntes på pulsklockans "hastighetsmätare"...

Inspiration

Det är bra att springa tillsammans med någon som också gillar att springa. Det ger inspiration. Nu har jag och Karin till exempel lite halvt bestämt att vi ska springa långpass tillsammans. Och så vill jag anmäla mig till GöteborgsVarvet och det största av allt - Stockholm Marathon (denna gång vill jag springa också, och inte bara anmäla mig).

28 augusti 2007

Mer trendig träning

Tidningarna vräker ut trendträningsrapporter. Här är den senaste, från helylle Ica-Kuriren:

Tis 28 aug (forts.): Fartlek

Vad gör man mellan Top Model och So You Think You Can Dance? Tränar fartlek förstås.

Fartlek

Fartlek är nog den roligaste löpträningen som finns. Eller vänta nu, kanske det är intervaller? Eller långpass? Hmm, nu blev det svårt. Men, fartlek är i alla fall jäkligt kul - för man kan göra lite som man vill.

Såhär skriver webbplatsen Göteborgsvarvet om fartlek:

"Fartlek är som det låter en lek med farten. Antingen bestämmer du innan hur länge du skall öka farten och hur länge du skall jogga emellan, eller så springer du helt på känsla ex. hårt uppför backar, tre lyktstolpar, två lyktstolpar etc. //Fartlek kan du variera hur mycket som helst och dessutom är det en kul form av löpträning."

Mina 5km

Det blev fem kilometer fartlek. En ganska lagom runda. För om man bara vill så har man chansen att bli riktigt trött. Jag räknade lyktstolpar för det mesta. Ibland två. Ibland fem.

Den största utmaningen var den långa backen efter dryga två kilometer. Jag vet hur seg den är. Och hur den är så mycket längre än man tror. Så jag började lugnt och körde någon hemsnickrad variant av stegrande fartlek. Ju längre upp i backen jag kom, desto fortare gick det. Benen brände ordentligt när jag närmade mig krönet och när jag kom upp fortsatte jag att
springa några meter till för att liksom vara "över och förbi" krönet. Det var först när jag stannat av som jag började flåsa. Och det fick mig att undra - hur andas jag egentligen när jag springer backar? Det där måste jag fundera på.


Det är något speciellt med att springa ute kalla höstkvällar (även om det bara är augusti). Man känner sig liksom lite duktigare. Och det gör passet lite lättare. Och känslan efteråt mycket bättre.

Nu längtar jag efter nästa backpass. Måste analysera andningen!

Så tränar du billigast i höst

Läs och begrunda:

Artikel från E24

Att få handdukar på gymmet vore nice. Men inte för över 10 000 kronor per år. När jag gymmade i Kanada ingick handdukar i medlemsskapet, men det kostade inte skjortan. Men att träna i gymmets kläder vet jag inte om jag skulle vilja... inte ens om det var gratis.

Friidrott på radio

Det finns mer än TV. Radio till exempel

P4

Sitter och lyssnar på friidrott på P4. Det är nästan bättre än TV (har inte TV på jobbet...). Jag får gåshud under Kallurs lopp. Jag ser henne inte. Men jag hör. Det är coolt! Kallur är cool! Kommentatorerna är coola! Radio är bra alltså!

Tis 28 aug: Morgontrött på cykeln

Det var på håret imorse.

Var tog natten vägen?

Jag vet inte var natten tog vägen. Packade väskan och fixade till strax efter midnatt igår. Det är mycket som inte får glömmas när man ska morgonträna. Extra par strumpor, mascara, schampoo och mycket annat.

Ställde klockan på 3 för att se Wissman springa sitt försöksheat. Och efter det var det plötsligt inte ens tre timmar kvar att sova på. Hallå? Var tog natten vägen?

När klockan ringde, 05.50, var jag inte alls redo för att gå upp. Jag låg och funderade några minuter om jag verkligen skulle orka. Försökte väga det positiva mot det negativa. Men så tänkte jag att ligga kvar i sängen går man inte ner några kilo av, så jag gick upp.

Spinning

Det var Terese som cyklade i spetsen för oss kl 06.45 på Zenit. Och det var ett riktigt bra pass! Ett tufft upplägg (jag gillar allt det nya Terese!!) tillsammans med skön musik som funkar på morgonen (för då behövs ingen super-techno-dunka-dunka) gjorde morgonen skönt jobbigt. Och jag och Nilla som sagt att vi inte skulle ta i för kung och fosterland imorse... men, det var ju så svårt att låta bli.

27 augusti 2007

Mån 27 aug (forts.): Kvällsjogg i månskenet

Jag hade inget annat för mig än att ligga och dega i TV-soffan, så jag stack ut på en liten joggingrunda.


Månskensjogg runt Riddarfjärden

Eller jo. Visst fanns det saker jag kunde ha gjort. Städat till exempel. Men kanske var det just det jag försökte springa ifrån?

Den riktiga anledningen som låg och tryckte någonstans i bakhuvudet var att jag planerat för en joggingrunda imorse. Men eftersom jag numera ligger och kollar VM på nätterna försov jag mig. Så morgonjoggen blev uppskjuten till kl 22.26 istället. Det funkade det med.

Det är skönt att sprina på kvällen. Och väldigt vackert. Det var kyligt och lugnt och längs Norr Mälarstrand var det en fantastisk utsikt mot Söder Mälarstrand och båtarna längs kajen och månskenet dansade på vattnet. Västerbron höjde sig majestätiskt långt bort och allt var liksom så fint.

Det blev en ganska lugn jogg. Hela rundan, som ligger på ca 8 km, kändes nästan som en nedjogg. Jag struntade i allt vad aktiva armar heter (förlåt tränar'n) och fokuserade bara på att ha en skön jogg. Och så blev det.

Johan Wissman

Det är kaxigt med en svensk sprinter. Ovanligt med en bra sådan dessutom. Men 400 meter är ingen lek: "den värsta smärtan kommer ungefär fem minuter efter ett lopp" // "Efter ett lopp eller tuffa träningspass har man så ont i kroppen att man bara ligger ner. Hur man än lägger armar och ben gör det ont."

Intervjun med Johan Wissman kommer från DN. Artikeln finns att läsa här.


(Inatt springer Wissman VM-försök)

Runners Store

Jag tycker det är värt att gå till en "riktig" butik, för att få hjälp med den löparskor som passar just mig.

Runners Store

På Vasagatan i Stockholm (mitt emot Centralen) ligger Runners Store. Affären drivs av elitlöpare - och här jobbar de som kan sin sak. Just därför är det hit jag går när jag köper löpargrejer. Det känns väldigt skönt att kunna fråga saker (om skor, om löpsteg och om annan utrustning) och faktiskt kunna lita på att personalen kan sin sak (istället för de standardsvar som ges på t.ex. Stadium och InterSport).

Är du med i Puls får du dessutom 10% rabatt på hela sortimentet.


Stadium & InterSport

Misstolka mig rätt. Jag gillar Stadium och InterSport också. Särskilt Stadium - här är jag storkonsument. Här köper jag gärna mina träningskläder, för det är ofta bra priser och erbjudanden. Men, om jag behöver råd och tips, tar jag det osäkra före det osäkra och går någon annanstans. Rätt utrustning är viktigt för mig.

Mån 27 aug: Tuff spinning

Började träningsveckan med 55 minuter tuff spinning. Och väldigt mycket träningsvärk i rumpan. En ganska jobbig kombination.

55 min spinning


Det är bra med pass som börjar klockan 17. Dels för att man kan gå dit direkt efter jobbet (och behöver inte åka hem och sedan ha svårt för att komma iväg igen), men också för att man blir klar med träningen i tid. Jag gillar också pass som börjar lite senare. Typ vid 21. För då kan man göra vettiga saker före passet. Gruppträningspass som börjar kl 19 är det sämsta. Det ligger liksom mitt i hela kvällen och stör.

Passet idag började kl 17. Det var min och Nillas favorit som satt på cykeln framför oss: Pia. Det var tufft. Det var jobbigt. Det var svettigt. Och fy fan vad det var bra.

Extra jobbigt var det eftersom jag hade träningsvärk i rumpan efter gårdagens benpress. Så det blev inte mycket stående spinning för mig idag. Jag hade noll kraft i trampet när jag försökte stå. Och att sitta i 55 minuter är inte helt bekvämt. Man får lätt lite ont mellan benen...


Rygg & Biceps

Jag testar "ms:s" kombination av styrketräning den här veckan. Idag var det dags för rygg och biceps. Bicepsträningen klarade jag av innan passet, och även några ryggövningar. Efter spinningen hjälpte Nilla mig att bättra på min ryggträning... det är inte helt lätt att hålla koll på axlar och rygg bland latsdrag och rodd. Och då hjälper liksom inga böcker. Det är bättre med hands on-assistans!

26 augusti 2007

Mer musik

På söndagar ska allt förberedas och den kommande veckans träning planeras. Jag tänker dessutom kolla VM i natt, så jag har många timmar på mig att uppdatera min IPod med lite mer musik.

Uppdateringar

Robyn - With Every Heartbeat
Robyn - Be Mine

Beyonce - Bonnie & Clyde 03
Beyonce - Work it Out

9ine - Please Don't Go (Absolute Dance Winter 2007)
Supafly Inc - Moving too Fast (Absolute Dance Winter 2007)
BWO - Chariots of Fire (Absolute Dance Winter 2007)
Michel Funentes - One More Time (Absolute Dance Winter 2007)
September - Cry for You (Absolute Dance Winter 2007)
Cascada - Ready for Love (Absolute Dance Winter 2007)
Carnival - Not Over Yet (Absolute Dance Winter 2007)
Bob Sinclair & Cutee B - Rock This Party - everybody dance now (Absolute Dance Winter 2007)
David Guetta & the egg - Love Don't Let Me Go (Absolute Dance Winter 2007)
Xtina Aguilera - Hurt, radio edit (Absolute Dance Winter 2007)
Pink - U and Ur Hand (Absolute Dance Winter 2007)
Eric Prydz vs Floyd - Proper Education (Absolute Dance Winter 2007)

E-type - Megamix
E-type - Here I go Again
E-type - Set the World on Fire
E-type - Africa

Danny Saucedo - Play It For The Girls
Timberland - The Way I Are
Hellogoodbye - Here (in your arms)
Sean Kingston - Beautiful Girls
Kanye West - Stronger

Mika - Grace Kelly
Mika - Love Today
Mika - Relax, Take it Easy
Mika - Lollipop
Mika - Big Girl (You Are Beautiful)

Höstträningstrender

Höstens träningstrender enligt Dagens Industri:

Sön 26 aug: Dålig dag på gymmet

Klüft räcke inte till. Eller så var det fikats fel.

Uppladdning

Jag hade legat hemma och laddat duktigt. Sett Klüftan vinna och slå rekord och sedan tungviktsmötet på 100 meter. Och visst var jag laddad.

Men mellan TV:n och träningen fikade jag med en kompis. Där, någonstans i kaffekoppen på Mälarpaviljongen på Kungsholmen, försvann uppladdningen och mitt fokus. Och under min promenad längs Norr Mälarstrand började det regna också.

Intervaller


Jag hade planerat för intervaller. Till och med hört av mig till tränar'n för att få ett hum om hur jag skulle lägga upp dem. Jag hade planerat för 8 men tyckte att det var svårt vilken fart jag skulle lägga dem på. Han hade inget bra svar, men sa att jag skulle springa så pass att jag verkligen inte skulle klara 9. Istället så pass fort att jag kanske till och med bara skulle orka 7 intervaller, och kanske bara 1.5 minuter istället för 2 minuter (som också var mitt mål eftersom jag planerat för långintervaller). "Hellre kämpa och bli trött, än att inte bli trött", som han sa.

Nu gick det tyvärr inte som planerat. Visst, jag gjorde 4-5 intervaller eller så. Men det var liksom tråkigt. Motivationen och fokuset var inte där. Det var inge folk på gymmet och hörlurarna höll på att trilla ur öronen hela tiden. Så jag gick av löpbandet efter en kvart.

Styrka

Sedan tänkte jag att jag skulle köra lite styrka istället. Jag hade ett ganska digert program framför mig med både ben och axlar. Men eftersom motivationen var kvar i kaffekoppen på Kungsholmen satsade jag på tre övningar: benpress, adductor och abductor.

Benpressen är min favorit. Den kan jag köra utan motivation och fokus. Det går liksom av sig själv. Abductorn med. Med adductorn är också ganska tråkig.

Slutsats

Jag gick hem från gymmet lite halvt besviken. Men bara halvt. Jag har liksom aldrig varit bra att träna på en söndag. Dessutom vet jag att jag har en ganska intensiv träningsvecka framför mig. Jungfru som jag är så är den redan planerad.

Jag - laddad före gymmet:

Jag - förgrymmad efter gymmet:

Uppladdning

Den ultimata söndagen?

I sängen med Klüft

Söndagar spenderas med fördel i sängen. Jag har varit vaken hela natten och kollat på friidrott (en massa 100-metersheat och otäcka hindervurpor - igen) och försöker hålla ögonen öppna för att följa Klüfts jakt på guld och rekord. Så fram till strax innan fyra kan jag ligga här och äta polentagröt (supergott! påminner lite om mannagrynsgröt) och ägg.


Uppladdning

Jag försöker samla lite energi också. Tänkte åka till gymmet i eftermiddag (för det går ju inte att ligga i sängen hela da´n - då får jag ju liggsår). Försöker välja mellan 90 min spinning och någon typ av intervallträning. Intervaller låter mer lockande. Men då till frågan vilken typ av intervaller. Löpband eller annat. Och sedan - korta eller långa intervaller? Jag har ju några timmar på mig att fundera.... hur lägger ni upp era intervaller?

Att springa med 20 liter mjölk

Om minnen och orättvisa förutsättningar

Att springa med 20 liter mjölk

Ibland tänker jag tillbaka några år. Jag är 14 någonting. Och väger för mycket.

Jag och mamma är ute och springer. Nästan två kilometer orkar jag. Sedan blir jag alldeles trött och andfådd. Mamma blir arg. Hon tycker att jag ska orka.

Jag vill så gärna. Men backen är tung och jobbig. Och jag är stor och tjock och tung.

Mamma tjatar på mig. Hon säger att jag ger upp för lätt. Att jag måste vara envis. Att jag ska klara backen.

Det går långsamt. Backen är brant och lång. Benen tunga. Det är mycket kropp att släpa på. Jag får blodsmak i munnen och börjar gråta. Jag tycker att jag försöker så gott jag kan. Jag vill inte att mamma ska vara arg, och jag vill inte vara tjock och stor och tung.

När vi joggat klart säger mamma förlåt. Hon säger att det är svårt att förstå. Att det inte kan vara lätt att springa omkring med en massa mjölkpaket. "Mjölkpaket?" Ja, det är så hon liknar mina för många kilon. Vid mjölkpaket.

Förutom minnet av den hopplösa känslan och blodsmaken i munnen, så är det just liknelsen vid mjölkpaket som etsat sig fast hos mig. För fortfarande bär jag omkring på en jäkla massa mjölkpaket. 20 stycken närmare bestämt. Jag tänker på det ofta. Hur det verkligen känns som att springa omkring med ett stort lass med mjölkpaket.

-2 kg = -1 min per 10 km

Medan jag ibland kan tycka att det är orättvist att andra kan gå ut och löpträna och bli bättre, så tränar och tränar jag – men springer fortfarande inte milen snabbare än strax under 60 minuter. Det är mina mjölkpaket som gör mig långsam. För det är jobbigt att sprinta uppför en backe, eller hålla 5.10-fart i kuperad terräng, med 20 liter mjölk på kroppen. Det går ett tag. Men inte så länge.

Experterna säger att varje kilo för mycket som vi bär på gör oss ungefär en halv minut långsammare på milen. Jag kan bara tänka och drömma. Att utan mina mjölkpaket, och med samma träning som idag, så gör jag milen på 50 minuter. Och med bara lite mer träning gör jag milen på under 50. Lätt.

Det är just den ekvationen jag vill bevisa. Bevisa för mig själv att jag faktiskt kan. Att min enträgna, envisa träning gett resultat. Att jag, som tränar och tränar och tränar, egentligen kan prestera. Det är bara det att mjölkpaketen är i vägen. Så jag måste bara bli av med dem först...


Hot or Not?

Hot or not?

Hot

Jessica Simpson har snygga armar!


Not

Teri Hatcher som bara är skinn och ben...