7 juni: Blodomloppet

Så var det upp till bevis för min del. En mil blodomlopp (med snabba steg) var det jag hade att se fram emot idag.

Djurgården

Det verkar som att de flesta av Stockholms lopp går ute på Djurgården. Så även detta. Det känns som att man har varit därute en miljon gånger och varenda gång jag är där (på Djurgården) får jag ont i fötterna.

Själva loppet arrangeras av Blodcentralen och IFK Lidingö och är ett trevligt men ganska litet arrangemang.

Loppet

Min start gick 18.45. Då hade det precis börjat duggregna. Bra för mig (eftersom jag gillar det). Synd för dem som tittade på.

Första halvan av loppet gick rätt bra. Det var inte mycket uppför och jag höll god fart med pigga fräscha ben (tacka sjutton för det då jag inte tränat på två dagar). 5 km avverkades på dryga 27 min. Perfekt, tänkte jag!

På andra halvan av loppet kom uppförsbackarna och det blev motigare. Jag tror jag inte sprang om en enda deltagare på denna del. Själv blev jag omsprungen av typ alla. Jag försökte tänka attt va fan, det är ju bara i 60 min som jag ska hålla på och jag ska försöka bli hur trött som helst. Jag kan ju inte gå i mål och tänka att jag egentligen kunde ha sprungit snabbare.

De sista 3 km fick jag jäkligt ont i två tånaglar. Och så var jag kissnödig också. Det är inte lätt att hålla ordning på alla muskler. Jag var tvungen att knipa när jag kämpade uppför backarna, och tvungen att knipa när jag försökte springa fort och kontrollerat nedför backarna.

Målgång

Mitt mål var att springa under 60 min och efter 5 km fick jag en klar signal om att det skulle gå. Det höll ända in i mål även om jag tappade rejält på slutet. Måltiden blev ganska precis 58 min.

Under loppet tänkte jag att jag aldrig skulle springa igen, men ganska snart efteråt så tänkte jag att jag skulle träna mera så att det blev roligare och mindre jobbigt att springa... så imorgon blir det nog träning av!

Pojkvännen stod utmed banan och hejade på mig. Snäll som han är sa han att jag sprang duktigt, men jag tror nog att han velat se mig springa med ännu lite mer fart under fötterna.

6 juni: Vilar mig i form

De senaste dagarna har jag vilat mig i form. Precis så ska man nämligen göra enligt Aftonbladets Viktklubb...

Vila dig i form

Viktklubben skriver att det egentligen är logiskt. Musklerna växer mellan träningspassen (har vi hört den förut?) och för att de då ska växa måste det ju finnas uttrymme att vila på ockå. Detta uttrymme = tid.

Om vi inte vilar når vi inte de resultat vi önskar: vi övertränar och vi tappar motivationen.

Fast man kan inte fuska och bara vila utan att träna förmanar Viktklubben. När vi tränar bygger vi muskler och då förbränner vi mer även när vi vilar. Men om vi bara vilar, ja då byggs inga muskler och då förbränner vi inte mer utan förblir otränade.

Viktklubben avslutar sin predikan med att hälsa att lagom är bäst och att du ska lyssna till din kropp.

Inget nytt under solen med andra ord!

Mål

Nej, fotbolls-VM har inte startat än och Sverige har inte gjort mål. Dagens blog handlar inte om andras mål, den handlar om mina mål!

Mina mål

Folk förstår inte att mina mål inte handlar om tider och placeringar. De handlar om prestationer.

Mina mål består tex av Tjejmilen, St Eriksloppet och Stockholm Marathon. Varje steg på vägen dit är ett delmål i sig. För mitt fokus ligger inte på slutmålet. Nej mitt fokus ligger på resan dit. Träningen inför själva maran är viktigare än maran i sig.

Folk som inte tar mig och mina mål på allvar är folk som inte förstår själva anledningen till min träning: att må bättre.

4 juni: Kungsholmen Runt

Det är synd om min pojkvän. Inte bara har han typ ont överallt, nej han har även en tjej som blir jobbig och frustrerad när hon inte kommer sig för och tränar...

Nära

Idag var det nära att det inte blev någon träning. Inte för att jag inte ville, utan för att det inte höll på att det bli av. Vad, eller vem, ska man skylla på då?

Vaknade ganska sent. Någon jämrade sig bredvid mig och jag tyckte synd om invaliden (ehm, pojkvännen alltså) och erbjöd mig att fixa frukost. Han fick en trerätters frukost som övergick till brunch eftersom han åt i slow motion.

Jag hade en tanke på att springa ut till Saltsjöbaden men vi tog tåget. Sedan funderade jag på om jag skulle springa från Saltsjöbaden hem till mitt kära söder, men då hade jag precis ätit en tung middag så vi tog tåget igen.

Arg och frustrerad satt jag i soffan. Vips hade klockan hade passerat 21.

- Fn, ska det inte bli något idag heller, tänkte jag med sammabitna tänder.

Men sedan, av någon underlig anledning, drog jag på mig löpardojjorna och stack iväg. Om det var pojkvännen som sa något eller om det var något annat, det vet jag inte. Men efteråt var jag oerhört nöjd!

Kungsholmen Runt

Att springa runt Kungsholmen är riktigt kul. Kanske är det lite platt men man får chansen att öva upp lungkapaciteten rejält på Västerbron (2 gånger till och med!).

Jag gick ut i lite för snabbt tempo och hade maten i halsen under i stort sett hela rundan, vilket var lite irriterande. Men det var roligt och inspirerande att jogga över Västerbron och tänka att här har en jäkla massa tusen fötter passerat bara dagen innan.

Idag var förresten första dagen som jag tränar inför marathon nästa år!

3 juni: Stockholm Marathon

Denna dag, och dagens blog, är helt tillägnad min pojkvän som med nummer 224 sprang sitt nionde Stockholm Marathon.


Mat

Denna vecka har min pojkvän ätit ungefär 200% mer än han brukar. Det har varit gigantiska lass med kolhydrater, en och annan gainerdrink och en jäkla massa välling. Enligt min åsikt hade det logiska varit att träna lite mer innan men det tyckte han nog var för jobbigt. Hur snubben lyckas vara så äckligt vältränad som han är, ja det övergår mitt förstånd.

Väder

SMHI hade dagarna innan varnat för regnväder men verkligheten visade sig från sin bästa sida och bjöd på gassande solsken - och kraftig blåst. Om det var värmen eller blåsten som tog kål på löparna vet bara de själva. Men enligt deras utsago var det ett av de tuffaste marorna som Stockholm bjudit på under de senaste åren.

Pojkvännen

Pojkvännen som brukar springa ganska duktigt stod i det första startledet efter de inbjudna löparna. Han trivs där och säger att det är mindre trångt än i de större startfållorna längre bak.

Starten gick kl 14 och jag stod vid Fältöversten på Valhallavägen strax efter 1km-skylten och såg täten springa förbi. Det var som väntat en hel drös som kom på en gång så jag hann inte se pojkvännen. Lite dumt kanske, att inte känna igen sin egen pojkvän. Men va fasen, de sprang ju så fort! På bilderna här brevid ser ni Valhallavägen innan armén av löpare kom, samt täten.

Efter starten tog jag tunnelbanan och stod halvvägs upp på Västerbron. Då hade de löparna jag mötte varit ute i runt 45 minuter, eller ca 12km. Här såg jag iaf pojkvännen som kämpade på uppför bron.

Här på bron såg jag också svenska tjejen Anna Rahm som till slut vann på grymma tiden 2.32 någonting, eller om det var 2.33...

Nästa hållplats att stå och kika på både täten och pojkvän var i Kungsan, så med bråda steg begav jag mig dit.

Efter att ha skådat pojkvännen på en bra tid här så var det dags att bege sig till målområdet kring stadion för en sista blick innan han slutligen skulle gå i mål. Det var knökfullt med familjer som skulle möta sina respektive vid målområdet - tåget var fullproppat och det tog en evighet att komma ut från stationen. Det var säkert mycket jobbigare än att springa själva maran!

Jag försökte heja på pojkvännen så gott jag kunde från Valhallavägen in till stadion. När han väl kom i mål var det på starka 3.02 och efter sig hade han väldigt många tusen löpare! Det var duktigt jobbat men efteråt var han väldigt trasig. Men för fan, det är väl bara att träna lite mer inför nästa år? Han kan ju börja redan nu!

2007

Vet ni vad! Nästa år, 9 juni 2007, har även jag bestämt mig för att prova på kraftprovet och springa marathon. Det ska bli en spännande resa dit, och jag ska bannemig börja träna redan nu!

Det här är jag!

Några har hört av sig och undrat vem jag egentligen är...

JAG




Vem-jag-är-frågan är lätt besvarad, så här ser jag nämligen ut!

1 juni: Personal Trainer (2)

Idag var det andra träffen med min PT, jag både längtade och bävade...

Jobbigt

Det var den andra träffen som sagt, och redan i det första setet på den första övningen så blev jag ordentligt trött. Vi gjorde shins (heter det så?). Fy fan, det är nog den jobbigaste övningen!! De första 10 repsen går bra men de sista 5 bara dör jag på. Och sedan är jag fortsatt död under de resterande 2 repsen.

Sedan kom benpressen som jag ännu inte fått in tekniken på. PT:n säger att vi kan lägga på mycket mer vikter bara jag får till hållningen och andningen. Hon har nog rätt. För efter övningen känns det ingenting i benen utan bara i ryggen och det är fel fel fel.

Sedan följer en hel drös med armar och axlar och coremusklerna. När hon på slutet beordar mig att göra en massa minuter planka är jag så död i coremusklerna att jag bara klarar några sekunder på tårna.

Men ändå, trots att jag dör under i stort sett alla övningar är jag inte skakig i musklerna som jag ibland kan vara under ett bodypumppass...

31 maj: Lugn promenad

Kände mig tung i benen från igår, så en promenad idag lämpade sig bäst...

Trehörningen

I Liljeholmen finns en sjö som heter Trehörningen. Det går en liten asfalterad gångväg runt den, som man - om man känner för det - kan springa. Jag och pojkvännen lade oss i högerfil och tog det lilla lugna istället.

Rundan runt sjön mäter ungefär 2200 meter (2.2 km).

Liljekonvalj

Min pojkvän sa att han hade sett en massa liljekonvaljer häromdagen.

- Aldrig, svarade jag.

Men han hävdade bestämt att han hade rätt vilket ledde till en vadslagning: han var tvungen att plocka mig en Liljekonvalj innan 1 juni. Om han inte hittade några liljekonvaljer var han tvungen att bestämma ett ställe där vi skulle äta middag.

Nu blev det inte så. Han hittade liljekonvaljer i ett skogsbryn. Trevligt tyckte jag, för jag fick därmed både en fin blombukett och en trevlig middag (även om jag måste betala själv) där jag även får nöjet att bestämma var. Det är det jag kallar en win-win situation! :-)

30 maj: Kungsholmen runt

Löparglädje är en härlig känsla!

En riktigt jäkla bra runda

Idag provade jag att springa runt Kungsholmen. Fy fasen vilken bra runda!

Jag kan tänka mig att den inte är optimal att springa när det är riktigt schysst väder och en massa folk som är ute och flanerar, power walkar, joggar, går med barnvagn, luftar hundar, åker inlines, eller pedalar sin cykel fastän man inte får. Men idag, när det var ganska dåligt väder var det sånär på folktomt - suveränt!

Jag startade vid Zinkensdamm tunnelbanestation. Det hade precis börjat dugga lite lätt. Underbart - det är mitt favoritväder att jogga i (nej, jag är inte ironiskt). Rattade in Täppas Fågelberg (säkert felstavat) på P1 och gav mig av nedåt mot Hornstull.

Det blev motigt på Västerbron. Inte för att det lutade uppåt utan på grund av blåsten. Täppas hade lämnat etern och gjort plats för en massa skolsnack. Jag som för länge sen lämnat både grundskola och gymnasium.

Efter Västerbron var det plan mark. Rålis betades av och jag passerade både Paviljongen, Kungsholmen och Gerdas. Plant och fint men skolsystemet avhandlades fortfarande på radion.

Så över till grusvägen på Norr Mälarstrand. Jag mötte några joggare här och där och enstaka hundvandrare. Ibland duggade det lite men inte märkvärt. Det är fint att jogga längs vattnet. Springer och funderar om folk brukar trilla i vattnet. Bestämmer mig för att inte utmana ödet och springa för nära kanten...

Norr Mälarstrandssidan var lång. Jäkligt lång. Passerade Karlbergs vita byggnader på andra sidan vattner och undrade om det aldrig skulle ta slut. Och när skulle jag egentligen svänga vänster och tillbaka mot Västerbron. Jag var passiv och fortsatte rakt fram. Ser skyltar som säger Hornsberg.

Äntligen såg jag skyltar som hänvisade mig mot Kristineberg. Inte direkt enligt min plan då jag helst velat ta av åt vänster mycket tidigare men jag vet i alla fall var jag är. Springer förbi en fotbollsplan och sedan går det uppför (steget är lite långsammare nu) och så passerar jag Kristinebergs T-bana.

Jag tog Frödingsvägen upp och sedan vänster mot Västerbroplan. Jag hade medvind uppför Västerbron och den känns lätt som en plätt. Det måste vara otränade marathonlöpare som bågnar här (haha, denna gång är jag ironisk!).

Det har börjat dugga friskt när jag springer längs Långholmsgatan och sedan spurtar uppför Hornsgatan. Perfekt joggingväder enligt min vägen och trots att benen är trötta känner jag mit pigg i sinnet!

Det har varit en frisk löparrunda - jag vill göra det igen!

29 maj: Pulsspinning & Intervall

Idag var det roligt för att det var tufft, eller kanske tufft för att det var roligt...

Spinning

Körde, mer eller mindre som vanligt, spinningen på Zenith kl18 med rödhåriga tjejen Jessica. Hon har ett bra upplägg på sitt pass med 3 långa intervaller och bara någon enstaka halvminutsvila mellan blocken. Tufft och kul!

Dessutom har man sin puls att fokusera på eftersom det är ett pulspass. Klassen var nästan full och det var roligt och svettigt.

Det var många killar med och eftersom de av någon anledning ser ut att alltid köra 120% inspirerar det även mig till lite tuffare körning.

Intervall

Efter spinningen klev jag upp på löpbandet och körde intervallträning. Enligt expertis (marathonpojkvännen) ska det få upp farten på min jogging.

Jag började med att gå i 10% lutning i 5, 5.5 och 6km/h. Sedan joggade jag på samma lutning i 8.5km/h som uppvärmning. Totalt tog denna bit 10min. Sedan nollställde jag lutningen och körde (sprang heter det nog) omväxlande 9, 10, 11 och 12 km/h i 10 minuter. Avslutade med en rejäl rush på 10% lutning och 12km/h fast den varade inte längre än halvminuten.

Efter denna korta intervallträning var avsnittet av Project Runway (ledd av Heidi Klum) som jag var helt fast i inte slut än så jag gick på måfå på 4km/h i dryga kvarten. Kunde nog använt de 15 minutrarna till lite mer kvalitativ träning...

26-28 maj: Lite av det goda, mycket av det dåliga

4 dagar som känns som så många fler...

Lite

Det har inte blivit så mycket motionerande dessa fyra dagar. Tanken på att sätta på sig joggingskorna och bege sig ut har känts tung. Ibland har jag kämpat med motivationen och knutit skosnörena och faktiskt kommit ut men någon gång har jag faktiskt helt sumpat det, det måste jag erkänna. Backarna har känts längre, fötterna tyngre och farten - ja den försvann någonstans in i skogen.

Mycket

Det har nog blivit desto mer mat måste jag erkänna... bland annat besök på Vetekatten med himmelska bullar och kakor... det borde förbjudas!

24 maj: Vanlig Hederlig Prommis

Det var ett bra tag sedan jag var ute på en vanlig promenad. Men de dagar då suget efter hårdträning gömmer sig är det både skönt och lätt att bege sig ut i ett långsammare tempo...

Långholmen

Jag bor på söder i Stockholm och har nära till både Långholmen och Reimersholme. Fina promenadstråk och schysst utsikt. I sakta mak vandrade jag och pojkvännen förbi både båtar och piknikfiltar. Optimalt sett ur välmåendeperspektiv men kanske inte direkt någon högbränning av kalorier.

Långholmen slutade upp med fängelseverksamheten så sent som 1975!

Långholmen är egentligen en väldigt stenig ö, men fängelseinternerna fick till uppgift att gödsla den med en massa slam och lera från farlederna utanför och idag så är den både grön och lummig. Ibland sägs det att det exotiska växtlivet är en följd av de frön som förbipasserande handelsfartyg tappade i vattnet och som fastnat i leran.

23 maj: Blod Svett och Tårar

Blod, svett och tårar. Det låter dramatiskt och tufft och det är den känslan jag vill uppnå när jag tränar. För då riktigt känner jag att jag tränar. Underligt hur jag vill att min träning ska bli till en slags obarmhärtig pina för att jag ska må riktigt bra mentalt.

Svettigt värre

Det var inte så mycket blod och tårar idag. Men dock en jäklans massa svett! Lågtrycket som rådder under Stockholm gjorde luften kvav och lealös. Det blåste, men det fläktade liksom inte.

Sats Zenith var som en bastu. Jag blev svettig bara jag tog av mig skorna. Men va fasen, det är väl just därför man är på gymet - för att svettas! Jag kämpade på crosstrainern i 40min och på cykeln i 20min och snart såg det ut som jag hade duschat med kläderna på.

TV

Att träna kondition på gym är grymt jäkla tråkigt och så monotont att man kan bli knäpp för mindre. Men idag kollade jag på TV samtidigt och det underlättar. Att köra 1 minut stenhårt på crosstrainern med intensiteten maxxad på 25 blir en smalare sak om man kan kika på Vänner eller Runway Project samtidigt... hädanefter ska jag alltså planera in min konditionsträning på gymet efter TV-tablån.

Smal Snabbt!

Att vi kan klä oss smala är ingen hemlighet. De flesta av oss vet att tvärrandiga plagg "gör" oss lika breda som att svarta kläder "gör" oss slankare...

Djungel

Slimshopping.se har guidat mig runt i plaggens djungel. I den riktiga också, för det första tipset jag hittar är att kvinnor i Burma trär på sig stela halsringar så att deras hals sträcks ut och gör dem… ehrm, smalare.

Tjocka armar

Slimshopping riktar pekpinnen mot oss med degiga armar med uppmaningen att undvika allt som är ärmlöst. Istället bör vi köpa på oss plagg där armen slutar vid armbågen (låter tantigt). Vi bör undvika allt som är tight och i slinkiga material såsom lycra.

Istället ska vi helst ha på oss uppknäppta långarmade skjortor och blusar och klänningar med lång ärm. Låt de tre översta knapparna i skjortan vara oknäppta. Om vi tycker att långa ärmar är trist, så kan vi också välja ärmar som är högt slitsade. Vi bör dock alltid undvika puffärmar och ärmar som slutar mitt på gäddhänget.

När det gäller assocearer tycker Slimshopping att vi ska undvik tjocka och breda armband eftersom vi då döljer våran smalaste del av armen. Det är sannerligen ord och inga visor!

Bilringar

Om vi har bilringar kring magen säger Slimshopping åt oss att undvik säckiga t-shirtar som inte visar någon midja alls. Luftiga cardigans och kavajer som knäpps vid höften är också stora no-nos eftersom de skapar en elefantillusion. Istället ska vi införskaffa lite längre figursydda tröjor som når ner till höften. Gärna i svart färg och med v-ringning. Ett extra tips är att fälla upp kragen om det finns en sådan eftersom det gör din kropp längre.

Fet rumpa

Vi med feta rumpor ska undvik mjukisbyxor som sitter tight runt benen eftersom rumpan då ser oproportionerligt stor ut. Vi ska också låta byxor med hög midja hänga kvar på galgen. Low cutbyxor passar oss bättre, gärna med en halvlång tröja till.

Slimshopping råder oss att köpa byxor där fickorna på baksidan sitter tätt ihop eftersom detta har en förminskande effekt. Fickor lång ifrån varandra gör att vår rumpa ser bredare ut. Ju längre ner fickorna sitter – desto mindre blir din bakdel. Långa byxor smickrar rumpan men byxor som är tighta runt vaderna "gör" den större. Lägg till klackar till dina långa low cutbyxor med boot cut och tätt sittande fickor så får du en rumpa snyggare än
J Lo!

Vad Jag Tycker

Slimshopping är hänsynslösa i formuleringen av de klädråd de så frikostigt delar med sig. Inte särskilt inspirerande ens för någon som verkligen vill klä sig snyggt smal. Många av deras tips passar på äldre damer och de är inte särskilt trendiga i tänket. Mitt tips är att satsa på en stil och kläder som du själv trivs i istället för att bli placerad i en outfit som inte är du.

Over and out.

21 maj: Tramp och Träningsvärk

Aj aj vad det gör ont i alla mina muskler sedan i torsdags. Men ut i spåret skulle jag ändå, trots att benen kändes som bly...

Dagens Träning

Trots att varje steg var en pina (en skön pina dock) så skötte jag mig och hade disciplin nog att springa som jag tänkt. Eller nästan som jag tänkt i alla fall. Det blev 5 varv på 1.37km-slingan vid Golfklubben i Saltsjöbaden och sedan en 5 km lång runda runt Lundsjön, också den i Saltsjöbaden. Tillsammans med pojkvännen hoppade jag över stock och sten vilket var ett roligt alternativ till den ibland lite tråkiga tramp-tramp-slingan där man knappt behöver lyfta fötterna.

Jag måste erkänna att det var grymt jobbigt idag. Kroppen kändes tyngre än vanligt. Träningsvärken gjorde sig ordentligt påmind.

Träningsvärk

Fredrik Paulún har skrivit en hel del om träningsvärk. Han menar att det finns två typer av träningsvärk - den akuta och den fördröjda. Den akuta känner vi under själva träningen och beror på mjölksyran. Den fördröjda kommer 1-2 dagar senare och kan ofta stanna kvar i kroppen upp till en vecka.

Paulún skriver att det främst är otränade muskler som drabbas av träningsvärk eftersom dessa inte är beredda, eller tränade, för den belastning de utsätts för. Så ju mer du tränar musklen - desto mindre/mer sällan får du träningsvärk. Dessutom är det endast när du "håller emot" som du får träningsvärk. Tänk på en bicepscurl till exempel - det är när du sänker vikten som du riskerar träningsvärk (kallas för excentrisk fas).

När vi tränar våra muskler hårt får vi träningsvärk eftersom muskeln och fibrerna i den skadats. Den skadade vävnaden måste ersättas med en ny så immunförsvaret bryter ner den. Vi kan märka att muskeln under detta skede är svullen - det är för att immunförsvaret jobbar på högfart. Troligen är denna aktivitet en anledning till att träningsvärk uppstår och det är lätt att förstå varför det är bra att vila mellan passen. Utan vila hinner kroppen inte bygga upp ny muskelvävnad och kroppen bryter ner muskler men hinner aldrig reparera dem.

Paulun hävdar att många upplever att massage minskar träningsvärken men att stretching inte har någon bevisad effekt för mindre träningsvärk och inte heller uppvärmning innan träningspasset. Inte heller kan man träna bort träningsvärk...

19 maj: Personal Trainer (1)

Dagen med stort D. Eller rättare sagt, dagen med stort PT!

Stepper

Jag kom till gymet redan 40 minuter innan avsatt tid. Tänkte att jag skulle värma upp på en av step-maskinerna.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på dem. Visst, de är jobbiga; flåset kommer igång och svettpärlorna odlas på pannan, men känns det i rumpan? Nä! Är det inte just detta område de är bäst för? För min del känns det mest i vaderna. Om någon vet vad jag gör för fel – hör gärna av er!

Klockan 15 träffade jag min klämkäckt glada PT. Hon är precis så man tror att en PT ska vara. Peppande och positiv. Snäll men bestämd. Ordentlig men rolig. Upptagen men har ändå tid för en.

Vi började med att diskutera vad jag ville med träningen, min träningsbakgrund samt en massa vägande och mätande.

Benpress

Sedan är det dags. Vi börjar med benpress – den variant där stången sitter fast. Underbar grej! Fy fasen vad det bränner i benen men oj så skönt det är! Jag känner att jag jobbar med muskeln på ett mycket mer effektivt sätt än med benpress med en lös skivstång. Med en lös stång måste jag fokusera mycket mer på teknik (främst balans och stabilitet). Det finns dock en hel del att tänka på även i denna teknisk enklare benpress (hålla magen stabil, fötterna långt fram så att knäna kommer bakom tårna när man böjer dem etc) men det är liksom en helt annan grej. Fast jag glömmer att andas. Det gör jag under hela passet.

Axlar, rygg och bål

Efter benpressen följer en hel massa axlar och ryggövningar. Jag avslöjar att det inte är min starka sida och säger att jag nog inte har tid med det här längre men hon (PT:n) skrattar och jag stannar kvar.

Vi kör den där ”grejen” där man måste dra upp sig själv, lite armhävningar, någon kinesisövning och bålstärkande övningar såsom plankan från sidan och sit-ups på en medicinboll. Sist men inte minst kör vi övningar för axlarna med fria vikter. Jag märker att när jag ”tar slut”, ja då tar jag totalt slut. Och så var det det här med andningen...

Efteråt

Nu några timmar senare känner jag absolut att jag jobbat med musklerna, men inte till den grad att benen eller armarna darrar. Jag känner mig skönt färdig och jag ser fram emot den eventuella träningsvärken imorgon.

18 maj: 2 mil

Idag var det dags. Det var första gången jag provade på en ordentlig distans inför höstens St Erikslopp...

Grått, blåsigt och kallt

Till skillnad från de flesta andra gillar jag att springa när det är dåligt väder. Det får gärna vara kallt och regna lite lätt. Fast något som jag klarar mig utan är blåsten. Tyvärr lyssnade inte vädergudarna på denna bön idag. Det var ganska friska vindar som rådde och orken blåste ibland bort med dem.

Tramp tramp tramp

På det stora hela gick det rätt bra. För att det inte skulle kännas så oändligt långt satte jag upp små mentala delmål och tillät mig att gå på sina ställen. Det var inte flåset det var fel på idag. Det var slöheten i benen och motivationsavtrubbandet.

Jag hade faktiskt SL-kortet i fickan utifall jag fick nog, men jag är stolt över att jag aldrig ens tänkte tanken. Inte heller tackade jag ja till att bli upplockad då mamma körde om mig i betydligt högre hastighet med bilen. Nej jag tog mig ända fram för egen maskin och det är det som räknas!

Så många steg duger

Det verkar som att man numera alltid får en stegräknare på köpet oavsett vad man köper. Jag har en hel drös liggandes här hemma. På en står det ICA och på en annan Polar. Det finns stegmätare med pulsklocka, med vanlig klocka och med radio. Fiffigt eller onödigt?

Steg

Enligt Folkhälsoinstitutet bör vi gå runt 10 000 steg per dag för att må bra. Det är ganska många steg att hålla reda på. Jag skulle räkna bort mig vid tvåhundrasjuttiofem ungefär. Om inte tidigare. Så en stegmätare kan nog vara en ganska rolig pryl, bara för att se vad man kommer upp i.

10 000 steg motsvarar för övrigt 7.5km. (Ni som har hängt med på min blog vet att min bibel heter www.lopning.se och där kan man mäta vilken sträcka som helst, om man nu skulle vilja det.)

Enligt de som förespråkar stegräknare fungerar den som en motivationshöjare. Ok, det kan jag väl hålla med om. Men det blir rätt tjatigt att räkna steg i längden, det hade varit roligare om man kunde koppla kalorier till sina steg i mätaren.

Strippa med Carmen Electra

Jag måste dela med mig av tips från Aftonbladets Viktklubb igen!

Strippa!

Jag har hört jättemycket gott om Carmen Electras workout dvd´s. Det är inte vilken aerobics som helst. Nej det är förförande rörelser som både bränner kalorier och passar för aktiviteter hemma i sovrummet.

På viktklubben ekar det av positiva omdömen. "Roligt" och "jobbigt" är två ord som beskriver upplevelsen med den i vanligt fall lättklädda Carmen Electra.

Nyttiga kladdmuffins?

Nyttiga muffins, finns de? Ja tydligen, för detta recept tipsades det om på www.viktklubb.se

Kladdmuffins

För att göra 20 st kladdmuffins med63 kallisar per st behöver du:

• 1 dl vetemjöl
• 0,5 dl kakaopulver 20-22 % fett
• 2 tsk vaniljsocker (dan sukker)
• 250 gram kesella kvarg 1 % fett
• 3 st ägg 1,5 dl socker
• 1 dl hermesetas lättströ
• 0,5 tsk bakpulver
• 1 msk snabbkaffe
• 0,5 tsk salt

1. Vispa socker och ägg poröst.
2. Blanda ihop övriga torra ingredienser.
3. Rör ner mjölblandningen och kesellan.
4. Häll smeten i muffinsformar.
5. Grädda i 200 grader. Se upp så att de inte gräddas för länge, Muffinsarna ska vara kladdiga.