Fre 19 jan: Blogger Ski Camp: dag 1

Mycket att blogga om och ny telefonkamera är ingen bra idé.

Skidåkning

Jag skaffade mig en LG Renoir i onsdags. En ny telefon alltså. Den har bra kamera. Säger dom. Jag vet inte riktigt, för jag har inte lyckats få över bilderna till datorn och på telefonen ser alla bilder bra ut. Men nu äntligen! Här kommer en rapport från första dagen av Blogger Ski Camp i Åre - och några bilder!

Det började egentligen igår. Strax efter 09.00 hämtade jag upp Malin, VR-Tess och Sofy. Sofy hade 32 kilo packning med sig. Vi är osäkra på hur länge hon ska vara här. Resten av oss ska vara här tills på söndag i alla fall...

Hela gänget!
VR-Tess, Therese, Gymfjollan, Sofy, MS, Robert, Marie, Mela, Jane, Nilla, AC, och Malin.

Vi var nöjda med campet redan några timmar in på resan. När vi väl kommit in i Jämtland mötte vi några renar på sidan av vägen. Kamerorna åkte upp. Fast inte min - för jag körde... dessutom har jag otaliga kort på renar sedan förut.

Jag var förberedd på bilresan.
Cola Zero och ägg.

Vi åkte från ett lagom milt Stockholm till -18 här i Åre. På vägen passerade vi -24. Idag när vi åkte gick det från -13 imorse till -2 nu strax före 22. Men det är ingen fara - vi vet hur vi ska valla! Skidcenter i Björnen erbjuder superbra vallakvällar på torsdagar, och helt gratis är det också. Längdskidåkning är helt klart en materialsport. Som tur var spenderade jag min förmögenhet på vallagrejer förra året på Staffan Larssons skidläger. Jag är kittad!

Moi!
I Craft från topp till tå.

Så till skidåkningen. Det går bra! Även i utförsbackarna! 18 km blev det idag. De första 8 med duktiga instruktören Anna. Hon delade med sig av bra tips i spåren i Björnen. Fast det är svårt att inte åka på max. Man vill ju framåt - på ett helt annat sätt än när man springer! Och om man åker på max håller man ju inte så länge...

Duktiga Skidlärar-Anna -
som bränner av 15 km i blixtfart.

På eftermiddagen åkte några av oss lite mer. Milspåret lät som en bra idé och det var det - tills vi hade kommit halvvägs. Då tokdog jag. Dagsljuset hade övergått i skymning och det gick segt i de svaga uppförsluten. Men så fort det gick lite utför släppte tröttheten och jag piggnade på mig. Snabbt trött - snabbt pigg, alltså!

Mina skidpolare!
Therese, Gymfjollan och Malin

Viktiga prylar:
Återhämtning, mössa och vallabort
(fast vallan är nog viktigare...)

Det blir lite trångt med 13 pers i en stuga.
Här vallas det - och borstas tänder, samtidigt.

Sofy är färgkoordinerad.
Svart och rött.
Tur att den fina mössan från Craft som alla fick matchade.

Det ÄR fint i Jämtlandsfjällen!

Imorgon blir det mer skidåkning. Fler kilometrar. Fler mil? Största utmaningen just nu är hur alla ska hitta sina kläder som hänger i torkskåpet. Och leta fram pjäxorna i hallen. Det blir rätt mycket grejer när 13 personer samsas på liten yta. Och när många har likadana prylar. Men vad gör det? Det är ju sjukt bra spår här i alla fall!