Vägen till den perfekta kroppen

Börja med att ta steget utanför dörren.
Även om det är grått och skitigt.
Följ den röda linjen.

Gå genom parken.
Även om det är grått och skitigt.
Följ den röda linjen.

Tänk på målet.
Samla fokus.
Följ den röda linjen.

Det är bara att gå rakt fram.
Även om det är tråkigt, grått och skitigt.
Följ den röda linjen.

Nu svänger det.
Följ den röda linjen.

Snart framme.
Även om det är tråkigt, grått och skitigt.
Följ den röda linjen.

Sista kröken nu.
Snart är du där du kan förändra - dig själv.
Följ den röda linjen.

Äntligen framme.
Även om det är jäkligt tråkigt, grått och skitigt.
Det spelar ingen roll.
Det är här ingenting är omöjligt.
Det är här allting börjar.
Här ligger gymmet.

Fre 9 jan: Träning med PT (1/33)

Idag började PT-fighten!

Personlig PT-cirkel

Idag klockan 11 gick startskottet för min personliga PT-fight. Då gick jag första ronden - av totalt 33.

Dagens träningsväska: en lyxpåse.
Ni vet, en sådan där i glansig papp med tvinnade snören.
Jag är i alla fall färgkoordinerad!

PT-Fredrik hade förberett flera stationer i träningssalen där han blandade kondition och styrka. Varje station skulle köras i 45 sekunder. Mellan stationerna fick jag 15 sekunders vila. De där 45 sekunderna gick hur långsamt som helst medan korta 15 bara försvann.

Plankhopp med hantellyft rakt fram blandades med utfallsgång medan Fredrik drog i ett rep som jag skulle hålla rakt fram, bicepscurls, idioten, plankan, benböj blandat med hantelcurls och axellyft uppåt, bröstpress på boll, upphopp och jägarställning, ängeln och hopprep. Intensivt och roligt. Framförallt intensivt. Som mest visade pulsen 95% av max. Det är jäkligt mycket. Klockan visar en medelpuls på 79% av max men det är lite för lågt eftersom jag hade klockan på lite för länge när vi stod och pratade. Den riktiga medelpulsen låg mellan 80-85% av max. Jag tror inte att det kan bli bättre.

Bäst på passet var nog stretchingen. Att få hjälp av någon annan med att stretcha är hur lyxigt som helst. Vi konstaterade båda att jag måste stretcha mer...

På måndag kör vi igen men innan dess är det tänkt att jag ska hinna med lite annan träning. För att nå mitt 600-minutersmål måste jag träna 6 timmar till innan söndag kväll... eller natt. Det kan ju låta lite mycket...

Om 4 dagar börjar det...

Såhär fixad brukar jag inte se ut när jag tränar.
Inte heller brukar jag fotograferas i stinkande träningskläder.
Men - nöden har ingen lag.
Och som de så snällt sa "det doftar inte i tidningen".
Vad jag menar får ni se snart!

Om 5 dagar börjar det...

Ons 7 jan: Maxpuls på spinningen

Jag har glömt hur kul det är med pulsband.

55 min eufori

Det är något magiskt som händer när man samlas, nästan 60 personer, och försöker nå maxpuls tillsammans. Man må vara hur olika som helst, men just då och där har man en stark gemenskap och ett mål som alla delar. Att bli trött. Att ge järnet.

På vissa klasser märks detta mer än på andra. Det är ofta instruktörens förmåga att förena deltagarna i den där gemensamma kämpaglöden som avgör om passet upplevs som bra eller dåligt. Känner man sig som ett i gänget som kör så det ryker, så spelar det där runt omkring inte så stor roll. Att den som sitter på ledarcykeln kallar sig instruktör är ofta helt fel ord. Det man är är en coach. Och spinning-Pia är en grym sådan.

Jag hade med mig pulsbandet idag. Jag har inte använt det på evigheter. Det är att inte göra "något" som gör det där "något" roligt igen. "Något" kan vara allt möjligt. För mig just nu var det att använda pulsband. Jag ville se hur högt i puls jag egentligen kommer på ett spinningpass. Och speciellt - på ett Piapass.

Jag låg och harvade runt 75% (av max) i början. Det var också 75% som blev den genomsnittliga pulsen. Som högst låg jag på 92% av max. Det är en skön känsla att hitta till pulstopparna. Ett obeskrivligt välmående av "achievment". Och att dessutom ligga och pressa på maxpuls så länge som möjligt är en adrenalinkick som heter duga. Och som jag vill uppleva igen och igen.

Jag träffade Coola K efter passet. Nu sitter vi hemma hos henne och har precis format vår nästa utmaning. Det blir en riktigt spännande långkörare!

Igår hade jag en träningsväska av plast.
Idag är den modell större.
Men faktum är att den består av 80% träningsgrejer.
Imorgon åker jag hem till Halmstad och
en riktig träningskörare väntar mig!

Tummen upp för bra mat!
(Räk- och avokadosallad med ägg
och dressing på creme fraiche och stenbitsrom)

Träningsbloggar

Meningen med bloggen formulerades idag.

Den här bloggen

Ibland när jag är ute och springer, sitter på spinningsadeln eller gör något annat som väcker mig till liv brukar jag hitta svaret på de flesta frågorna i livet. Som svaret på den här bloggen till exempel. Många av er som läser har förmodligen inte hela bilden klar för er. Men detta är ingen blogg som handlar om att vara vältränad. Det finns en hel uppsjö av fitnessbloggar på nätet. Detta är en blogg som handlar om att hitta styrkan. I dubbel bemärkelse. Jag har bloggat i snart tre år, och trots att jag alltid haft klart för mig att syftet med bloggen varit att inspirera både mig andra och mig själv, har jag aldrig kunnat förklara det lika bra som idag.

Nu kanske ni undrar vad fan jag menar. Hitta styrkan? Jag syftar på 2 saker. Att hitta styrkan i sig själv - att tro på sig själv. Och naturligtvis att bli ännu lite starkare, att hitta toppformen.

Jag är inte särskilt vältränad på utsidan. Ingen som träffade mig skulle vid första anblicken tro att jag älskar galna fysiska utmaningar. Jag ser inte ut som en "sån" som springer marathon. Eller som tränar upp mot 10 timmar i veckan. Men under allt det överflödiga är jag en Magda Gad.

Detta är ingen blogg som handlar om att vara vältränad. Detta är en blogg som handlar om att hitta styrkan. Man behöver inte se ut som en Magda Gad för att ta sig an en fysisk utmaning. Man behöver inte se ut som Magda Gad för att våga försöka. Det går att se ut som Puma. Som jag. It all starts here.

Tis 6 jan: Benträning (x 100!)

Jag hade en grym plan för dagen!

100 reps av allt

Jag hade smidigt riktigt bra planer inför gårdagskvällens träningspass på Gold's gym i Åre. Men planerna blev ändrade så gårdagskvällen gick åt till att köra de drygt 60 milen till Stockholm istället. Benpasset blev av ändå, ungefär 17 timmar senare, med Nilla som sällskap och på SATS i Sickla.

Min plan var enkel: kör 100 reps av alla benövningar.

Först ut var benböj. Jag gillar varianten med att köra benböj mot pilatesboll (och vägg). Den är enkel, rent teknikmässigt, vilket gör att man kan fokusera mer på att bli trött än att göra rätt. Vi gjorde våra 100 reps i 4 omgångar och avslutade galant med jägarställning.

Jag på väg till gymmet med min
snygga och tursamt nog temporära träningsväska:
en påse från Åre Skidsport.

Sedan kom vi till min stående favorit: benpress i maskin. Planen var att även här göra 25 reps + 4, men med fötterna i olika positioner på plattan så att vi jobbade olika delar av benen. Tröttheten bredde ut sig som en underbar smärta och mjölksyran skvalpade i benen. Någonstans i mitten fick jag mentala superkrafter och istället för 25 reps i ett set körde jag 50 så att totalen hamnade på 125. Såhär i efterhand tänker jag att det skulle vara kul att testa på 1000 reps i benpressmaskinen. Nilla, hakar du på?

Tåhävningarna blev det också 100 av, även om både jag och Nilla konstaterade att ingen av oss direkt behöver utveckla större vader. Sedan hade jag tänkt mig 100 utfallssteg men vi gjorde en avstickare och körde lårcurl istället. Den övningen brukade jag inte göra så det tog stopp långt innan 50 reps. Men den ska jag nog bemästra i framtiden!

Förutom benträningen var min andra utmaning för dagen att springa på löpband. Jag har inte sprungit på tråkbandet särskilt mycket sedan marathonlöpningen på SATS Zenit i februari, så det är verkligen dags att jag och bandet blir kompisar igen.

Grejen med löpband är att det är så tråkigt att det blir jobbigt. Det som gör att tiden går fortare är att trycka på knapparna. Fartknapparna. Sagt och gjort. Min utmaning för dagen var en långintervall på löpbandet på 10 minuter. I början ökade jag tempot med en knapptryckning var 30:e sekund. Efter 5 minuter ökade jag farten var 15:e sekund. Av någon anledning blev det inte lika jobbigt att springa då - även om tempot hela tiden ökadet. Ibland måste man lura hjärnan för att orka!

Träningsmusik

Åkte hem från Åre med brorsan igår kväll - istället för idag.
Vi lyssnade på Karlavagnen och på brorsans IPod.
Hittade guldkornet nedan.
Perfekt förstalåt till ett spinningpass.

Detektivbyrån - Life/Universe

Går du och funderar över en utmaning?

Låt denna bild fastna på näthinnan innan du somnar.

Nyårsmat

Okej, inte nyårsmat. Men väl nyårslöftesmat. Ni som har bestämt er för att vara sunda under 2009 - vad sägs om denna matinspiration? Jag älskar lax - så jag tycker det ser hur gott som helst ut.

Bananer någon?
Nej jag tänkte väl det.
(Men de duger faktiskt att lägga i frukostgröten)

Träningsmusik

Jag är en sucker för tydliga refränger.
Därför gillar jag Darins låt "Breathing your love".
Skulle funka fint på spinningcykeln...

Träningsplanering

Nästa vecka drar det igång igen.

600 minuter

Att planera min träning är den bästa kicken att komma igång. Den bästa kicken att hålla mig motiverad och det bästa sättet att bli på bra humör. Det handlar lite om att strukturera upp mitt liv. Jag avskyr att inte vara planerad. Då händer mest ingenting och tiden bara går. Väldigt ineffektivt.

Puma:
allergisk mot ickeplanering och ineffektivitet.

Sedan någon vecka före jul har jag haft som mål att träna 600 minuter i veckan. Det har jag hållt hittills. Och det tänker jag fortsätta hålla så länge det bara går. Därför ser min träningsplanering för kommande vecka ut såhär:

Måndag: Sista skiddagen i Åre. Jag tänker avsluta det med ett grymt benpass på gymmet.
Tisdag: Hemfärd (till Stockholm). Hoppas hinna med löpning på kvällen.
Onsdag: Första jobbdagen! Styrketräning och spinning.
Torsdag: Hemfärd (till Halmstad). Någonstans här ska jag klämma in en timmas träning.
Fredag: Första PT-timmen av 30!! Tanken är att även hinna med lite löpning.
Lördag: Långpass (löpning).
Söndag: Ingenting.

-25 grader.
Det är kallt här!
Gårdagkvällens kyla var rena thailandsvärmen.

Lör 3 jan: Försök till sparkåkning

Vi har inte rört på oss speciellt mycket idag. Förrän jag fick en spark i baken klockan 19.

A swedish kick!

Gick upp klockan 11. Låg och filosoferade i spa:et till klockan 13. Käkade brunch till klockan 15. Gick och provade några hjälmar till klockan 16. Åkte hem. Gjorde ingenting. Pulsen har knappt fått chans att vakna.

Framåt kvällskvisten fick jag mig en spark i baken och övertalade Grabben att åka lite spark. Sagt och gjort. Vi drog på oss kläder så att vi inte skulle frysa i de -15 grader som var ute. Det lyckades inte riktigt. Tårna sved först i kölden innan det blev sådär ljuvligt varmt i skorna som det blir när man fryser alldeles för mycket.

Sparkarna står parkerade utanför dörren!

Jag måste skaffa mig ordentliga vinterskor!
Att jag går runt i mina löparskor är pinsamt.

Kallt!

Det är otroligt vackert med all den snön som kommit. Det bästa med att åka till Åre under jul och nyår är inte den fantastiska skidåkningen. För den är långt från fantastisk just nu (enligt mig är mars den bästa månaden). Nej det bästa med Åre i december och januari är all snön som ligger så fint på träden - och så ljuset. Ljuset är magiskt just nu.

Sjukt mycket snö!

Så fint med ljuset, snön och granarna.

Som sagt - mycket snö utanför dörren!

Mission impossible!

Idag har jag försökt köpa en hjälm. Det var omöjligt.

Hjälp - hjälm!

Jag vet Sofy, jag borde ha hjälm när jag åker. Inte för att jag själv åker snabbt eller ens på gränsen till vårdslöst. Men det finns andra som gör det, som Pumapappan säger.

En guldhjälm från nåt märke jag inte minns -
eller en blå från coola POC?

Grejen med hjälm är att det är ganska svårt att köpa. Som att köpa pjäxor, ungefär. Det är inget man bara går in och köper själv. I alla fall inte jag. Jag har inte lust att köpa grisen i säcken. Jag vill ha tips och råd och hjälp - från någon som kan! Eftersom jag dessutom vill göra det grundligt vill jag passa på att köpa ett par goggles som faktiskt passar till hjälmen, så att det till exempel inte blir någon ful glipa mellan hjälmen och glasögonen. Med ens blev det dubbelt svårt.

Idag var jag inne i flera olika butiker. Provade Stadium först, men såg inga hjälmar jag tyckte var snygga. Jag har nämligen siktet inställt på något annat än en vanligt vit eller svart hjälm. Jag vill ju för bövelen ha en snygg hjälm. Testade Åre Skidsport. Snygga hjälmar men grymt mycket folk och jag har inget tålamod för att trängas. Gick till Hanson och testade hjälmar i säkert en kvart. Bad personalen om hjälp med slakare personal har jag nog inte upplevt. Jag frågade hur hjälmen skulle sitta och fick som svar "öh, den ska sitta bra". Eftersom jag inte blev så mycket klokare gick jag därifrån.

Jag hittade en ny outdoorsbutik och testade den. Här fanns det supersnygga Smithhjälmar och jag provade dem i en evighet. Personalen gömde sig bakom kassan och alla goggles var inlåsta. Jag fortsatte prova, tog av och tog på, av och på, av och på, vilket innebär en tydlig köpsignal - om bara personalen hade varit lite vaken.

Snygga Smithhjälmar.
Jag kan tänka mig en sådan - tillsammans med frostigt, guldiga goggles!

Istället för att köpa hjälm i den sovande butiken gick vi till Intersport istället och kollade på coola och retro hjälmar från Carrera. Äntligen blev jag uppsökt av en expedit som undrade om jag ville ha hjälp. Äntligen! Han gav mig några hjälmar att prova och lite goggles till, men då var köplusten borta. Att köpa hjälm är ett projekt som inte ska underskattas!

Nä det där såg inte bra ut.
Hjälm och goggles från Peak (by Smith).

The Copperhill Mountain Lodge experience: the verdict

Supermätt. Supertrött. Sådär nöjd.

Vad jag tycker

Sådär. Nu har vi testat mycket av det som finns att testa på Copperhill Mountain Lodge i Åre.

Vi har käkat på deras lunchrestaurang Coppermine, som också är deras after ski-lounge. Supersnygg bar men de hade slut på en det ena en det andra. Pizzor till exempel. Pizzor är tyvärr vad halva menyn består av. Om man har tur får man sitta i snygga badtunneformade avdelningar och äta. Har man otur får man stå i baren ganska länge för att beställa. Jag åt en ciabatta med parmesanost eftersom mozarellan var slut. Jag kan egentligen inte definitionen på en ciabatta men att det är en gratinerad macka på bondbröd har jag svårt att tänka mig. Spelar mindre roll - den var god. Och de har grymt snygga glas!

Vi åt också en trerätters middag på deras finare restaurang igår kväll. Vi blev sådär imponerade. Varför krångla till det för mycket? Vinet var supergott och det är coola lampor i taket. Tyvärr hade vår bokning tappats bort och på vägen till bordet tog vi omvägen kring köket för att hovmästaren skulle diskutera något med någon annan i kökspersonalen. Vi stod där bland serveringspersonalen som två fån. När vi skulle beställa kom vår servitris och sa "vänta lite, jag måste låna er vinlista först. Vi har inte så många". Very classy. Vi åt brunch på samma restaurang imorse och den var underbar. Löjrom, scones med choklad i, egg benedicte. Ja helt enkelt sådant som är perfekt för mig som vill gå ner i vikt. Okej kanske inte, men å andra sidan behöver jag nog inte äta mer idag!

Jag ska sluta tjata om Copperhill alldeles strax. Det är ett schysst ställe på topparnas topp. För att komma dit med bil får man ta sig igenom nästan 10 serpentinsvängar. Utsikten är fantastisk, hemsidan supersnygg, glasen är otroligt vackra, sängarna sköna, detaljerna vackra och elden sprakar i deras öppna spisar. Allt det fysiska är riktigt bra. Men det faller ändå: personalen vet inte om att de jobbar på ett femstjärningt lyxhotell! Det går för långsamt, det är för mycket svart nagellack (sorry, men det passar inte varumärket), det är för släpigt, för segt och det är framförallt för lite personal! En gedigen serviceutbildning skulle göra att Copperhill Mountain Lodge faktiskt är det lyxhotell det är tänkt att vara.

Sådär. Det var sista piskrappet från mig i detta ämne. Ikväll sover vi hemma i stugan. Maten får jag laga själv. Här kommer några sista bilder från Copperhill:

På Copperhill är det öppen planlösning.
Lyx eller Finlandsfärja?
Längst bort ståtar en vägg helt i koppar.

Mysigt hörn med vedträ-vägg.

Jag älskar sådant här.
Sparsmakat och så jäkla snyggt!

Sköna sängar i rummen.
Alla sänglinnen och handdukar hade Copperhill-emblen.
Och så fanns där Kerstin Florianprodukter att ta med sig hem.

Guldtomtar att sitta på mötte oss vid den öppna spisen i entrén.

Sjukt snygg bar i Coppermine!

The Copperhill Mountain Lodge experience: the gym

Jossan Craaford skriver på sin blogg att det första hon kollar på ett hotell är poolen. Det första jag kollar är gymmet.

Magträning

Det första jag kollar om jag ska boka hotell är att det finns ett gym. Helst vill jag se en bild också. Trots detta tycker jag att hotellgym är föga inspirerande. Jag tränar aldrig så dåligt som på hotellgym. På Copperhill finns fräscha gymgrejer. Löpband och cyklar med TV-skärmar och allt är sprillans nytt. Väggarna är prydda med speglar och det är spotlights i taket. Men det känns ändå sjaskigt, och smutsigt. Förmodligen för att det ligger installationsskräp i ett hörn och att det är kladdmärken på golvet. Och så är det trångt. Det dubbla utrymmet hade behövts.


Jag körde magövningar idag. Det gick vägen tack vare att jag blev själv i gymmet efter ett tag. I början cyklade jag på en superbra cykel som hade en mycket bekväm sadel och bra handtag - och som gjorde mig jäkligt trött på bara en kvart. Jag trampade ihärdigt och hade som syfte att bränna så mycket som möjligt. Efter träningen var det nämligen jag som var på väg mot en trerätters middag och en flaska rött.

När jag var klar på cykeln lämnade de övriga tränande påpassligt nog gymmet (några småtjejer som härjade hej vilt med hantlarna). Då kunde jag köra mina magövningar på golvet - det hade aldrig gått med fler än mig på den ytan. Det finns nämligen ingen golvyta what so ever. Men det spelar inte så stor roll. Jag hittade ett jättegott vin på restaurangen efter passet. Det heter "Wallace", är hur dyrt som helst (fast det var det billigaste på vinlistan) och har en mycket spännande karaktär. Såhär klockan 00.53 är jag mycket nöjd med min upptäckt. Då spelar det inte så stor roll att det var trångt på hotellgymmet. Jag gjorde trots allt drygt 200 repitioner magövnignar av olika slag.

The Copperhill Mountain Lodge experience: the spa

Det snöar och blåser utanför. Men vi är inne och lyxar. Högst upp i Björnen!

Copperhill

Copperhill är THE nyhet i Åre. Lyxhotellet som dragit ut på tiden men som äntligen står klart. Nåja, nästan klart. Det som inte är klart döljs väl. Okej då, ganska väl.

Jag och Grabben ska bo på Copperhill inatt. Vi kom hit strax efter lunch och började med några timmar på deras spa. Det gjorde även Josefine Craaford med familj. Det var nybyggt och fint. Det bästa var att det fanns Kerstin Florianprodukter i duschen. Kändes väldigt lyxigt och doftade otroligt gott. Bastun var läcker, ena väggen var i glas ut mot "verkligheten". Vi satt där i värmen och såg hur det snöade och blåste - mysigt! Det fanns också en någorlunda stor pool - även denna med utsikt mot backen, skogen och snön. Någonstans borde det finnas en bubbelpool också, men den hittade vi inte.

Snyggt i badrummet - detaljerna gör helheten.

Vattenfallsduschar finns överallt!
Och Kerstin Florianprodukter.

Detaljerna - som sagt...

Grabben har det nog ganska bra...

En schysst bastu - fast allt fick inte plats på bild.

Utsikt från bastun - där jag står och fryser...

Ett snyggt spa i all ära. Men gör gärna en egen avdelning för barnen. Det blir lätt stojjigt och stimmigt annars och skylten där det står "enjoy the silence" är som ett hånflin.

Själva behandlingarna här kostar multum. Vad sägs om ett helkroppsäventyr för drygt 3000 kronor? Inte idag, för vår del... däremot kände jag för ett glas mousserande på lunchen i Coppermine men nä, det får bli lite lyx ikväll istället. Om de inte har slut på sådant. Hittills har det varit ganska mycket som råkar vara "slut". Återkommer med fler rapporter från The Copperhill Mountain Lodge experience!

Misslyckande!

Ibland gör man det svårt för sig.

Längdåkning

Längdpjäxorna står och blänger på mig. De trängs med mina alpina pjäxor, och mina alpina innerskor som jag duktigt tar ur varje dag så att de får torka ur ordentligt. Längdpjäxornas kompanjoner, plockepinnskidorna, står snyggt inpackade i ett fodral i förrådet. De vill ut i spåret. Men just ikväll känns steget till spåret så oändligt långt.

Ut i förrådet för att ta fram fodralet. För att få ut det måste jag bråka med diverse snowboards och en massa alpinskidor och stavar. Sedan in med skidorna och fram med rätt valla. Valla och greja. Sedan ut i kylan, in i den kalla bilen och ut på vägen. Till ett skidspår som ligger mestadels i mörker. Ja, i alla fall är det mörkt runtomkring. Spåret är upplyst. Men säkert kallt.

Jag gillar att valla.
Jag vallade skitbra till min Vasaloppsfärd.
Fan vilket bra fäste vi hade.
Det var nog det enda lyckade med den galenskapen.

Jag har tänkt att jag ska åka längd hela eftermiddagen. "Jag ska bara", först. Jag ska bara vänta lite. Jag ska bara göra det här. Jag ska bara det där. Fy fan för jag ska bara. Jag ska bara borde förbjudas.

Det är ingen annan som kan förbjuda jag ska bara. Det är upp till mig själv. Och jag vet hur irriterad jag blir på mig själv när jag inte gör något jag verkligen tycker jag borde göra.

Nu är det för sent för att åka längd. Middagen är snart framdukad och jag ska ner till Åre station och hämta Grabben som kommer från Stockholm. Och jag är duktigt irriterad på att det egentligen inte alls hade varit så svårt att komma ut i spåret. Det hade tagit mig max 1 minut att plocka ut skidorna från förrådet, trots att andra grejer stod framför. Vallan hade inte varit några problem. Det är ju kul att valla. Och i bilen hade jag kunnat ladda med bra musik. Spåren hade varit folktomma (det är de alltid på bästa TV-tid) och det hade bara varit jag och mina tankar och min uppskruvade puls i kroppen. Det hade varit så enkelt - egentligen - om jag bara inte gjort det så svårt för mig.

(Kanske måste jag straffa mig själv med att springa upp hela den långa vägen från Björnen till Copperhill imorgon. Jobbigt - men roligt. En idé jag kom på när vi åkte upp för att se nyårsfyrverkerierna igår.)

Snöskottning

Behöver de hjälp eller?

Ring inte Poolia, ring mig!
Snöskottning bränner ungefär 370 kcal/timme.

Tor 1 jan: Först i liften!

2009 har börjat bra!

Skidåkning när den är som bäst

Liftarna öppnar 9.30 såhär tidigt på säsongen. Lika bra det för det är knappt ljust ute då i alla fall. Jag hade klockan ställd på 08.00 men snoozade en kvart till. Och en kvart till. Och en kvart till. Kikade ut genom fönstret och såg att det låg ett fluffigt snötäckte på alla bilar. Det bådade gott. Så jag snoozade lite till. Klockan 9.20 tittade jag ut genom fönstret igen. En person stod tålmodigt och väntade på att liften skulle öppna. Bäst att sätta fart, tänkte jag.

Mitt nyår började bra med fyrverkerier på Copperhill.
På bilden syns min favoriteffekt.

Jag offrade frukostmyset för att hitta orörd snö. Mina breda skidor låg fortfarande i bilen så det var bara att knata ut och försöka öppna skiboxen. Men det gick inte. Den var fastfrusen. Jag höll på att förlora ovärderlig tid!

Jag fick en påse med skållhett vatten av pappa (den enda som var vaken) och använde den för att smälta upp det frysta i låset. Efter en minut gick skiboxen att öppna och jag kunde plocka ut mina breda kompisar.

Vad som helst för mina breda skidor!

Völkl Mantra - vilken skillnad!

Jag tror jag hamnade som femte man i liften. Det gjorde inget. Tegefjäll är stort nog för att man ska kunna hitta orörd snö även om man inte är först. Och även om man råkar hitta hit några dagar efter ett snöfall. Här finns det riktigt bra skogsåkning och jag är inget fan av det. Inte på mina pistskidor i alla fall. Men på mina Völkl Mantra flyter jag fram på snön och allt går så väldigt lätt.

No. 5!

Det är kul med skogsåkning - om man har lämpliga skidor!
(Med pistskidor är det inte roligt alls)

Framåt lunchtid hade tillräckligt många vaknat för att det skulle bli köigt i liften. Jag hade fått några solstrålar på mig under de timmar jag varit ute, hade åkt i pist och i skog, varit i Duved och på högzon och var ganska nöjd med den skidåkning jag åstadkommit såhär första dagen på året. Så jag åkte hem och åt frukost istället.

Bright and early!

Det ser ut som dis - men är snö från kanonerna.

Sol i Tegebacken!

Puma och bävrarna...