03 januari 2009

The Copperhill Mountain Lodge experience: the verdict

Supermätt. Supertrött. Sådär nöjd.

Vad jag tycker

Sådär. Nu har vi testat mycket av det som finns att testa på Copperhill Mountain Lodge i Åre.

Vi har käkat på deras lunchrestaurang Coppermine, som också är deras after ski-lounge. Supersnygg bar men de hade slut på en det ena en det andra. Pizzor till exempel. Pizzor är tyvärr vad halva menyn består av. Om man har tur får man sitta i snygga badtunneformade avdelningar och äta. Har man otur får man stå i baren ganska länge för att beställa. Jag åt en ciabatta med parmesanost eftersom mozarellan var slut. Jag kan egentligen inte definitionen på en ciabatta men att det är en gratinerad macka på bondbröd har jag svårt att tänka mig. Spelar mindre roll - den var god. Och de har grymt snygga glas!

Vi åt också en trerätters middag på deras finare restaurang igår kväll. Vi blev sådär imponerade. Varför krångla till det för mycket? Vinet var supergott och det är coola lampor i taket. Tyvärr hade vår bokning tappats bort och på vägen till bordet tog vi omvägen kring köket för att hovmästaren skulle diskutera något med någon annan i kökspersonalen. Vi stod där bland serveringspersonalen som två fån. När vi skulle beställa kom vår servitris och sa "vänta lite, jag måste låna er vinlista först. Vi har inte så många". Very classy. Vi åt brunch på samma restaurang imorse och den var underbar. Löjrom, scones med choklad i, egg benedicte. Ja helt enkelt sådant som är perfekt för mig som vill gå ner i vikt. Okej kanske inte, men å andra sidan behöver jag nog inte äta mer idag!

Jag ska sluta tjata om Copperhill alldeles strax. Det är ett schysst ställe på topparnas topp. För att komma dit med bil får man ta sig igenom nästan 10 serpentinsvängar. Utsikten är fantastisk, hemsidan supersnygg, glasen är otroligt vackra, sängarna sköna, detaljerna vackra och elden sprakar i deras öppna spisar. Allt det fysiska är riktigt bra. Men det faller ändå: personalen vet inte om att de jobbar på ett femstjärningt lyxhotell! Det går för långsamt, det är för mycket svart nagellack (sorry, men det passar inte varumärket), det är för släpigt, för segt och det är framförallt för lite personal! En gedigen serviceutbildning skulle göra att Copperhill Mountain Lodge faktiskt är det lyxhotell det är tänkt att vara.

Sådär. Det var sista piskrappet från mig i detta ämne. Ikväll sover vi hemma i stugan. Maten får jag laga själv. Här kommer några sista bilder från Copperhill:

På Copperhill är det öppen planlösning.
Lyx eller Finlandsfärja?
Längst bort ståtar en vägg helt i koppar.

Mysigt hörn med vedträ-vägg.

Jag älskar sådant här.
Sparsmakat och så jäkla snyggt!

Sköna sängar i rummen.
Alla sänglinnen och handdukar hade Copperhill-emblen.
Och så fanns där Kerstin Florianprodukter att ta med sig hem.

Guldtomtar att sitta på mötte oss vid den öppna spisen i entrén.

Sjukt snygg bar i Coppermine!

3 kommentarer:

grabben sa...

du glömde att killen som säkert kallar sig "bartender" inte fattar vad "utan is" innebär. så lätt var det för lyxhaket att tappa minst en stjärna!

Prralin sa...

Det är otroligt att somliga fortfarande inte fattat att brist på service och uppmärksam personal kan få det allra lyxigaste och finaste ställe att falera. Hoppas de upptäcker sitt misstag och gör om gör rätt.

Petra Månström sa...

Vi var där nyss och jag kan bara instämma - herregud, var tog serviceviljan vägen? Vi fick vänta i evigheter på att beställa i baren...drar ner helhetsintrycket massor tyvärr.