8 augusti: Första gången på step

Idag chansade jag och provade något nytt!

Step it up!

Idag provade jag step för första gången. Det var en SATS gul stepklass. Inte så mycket koordination med andra ord. Mer rak träning. Rak fast på bräda...

Såhär efter att ha varit på en stepklass har jag mest ont i armarna. Jag trodde att det skulle vara upp-och-ner på bräda i 60 minuter. Men icke sa nicke. Vi höll ju bara på med steppandet i 30 minuter! Sedan var det lite styrketräning med kroppen som motstånd. Då var det kanske dumt att jag redan innan klassen hade styrketränat en timma. Det är nog därför jag är så trött i armar och axlar nu...

Utlåtande

Step är kul som variation men det är inte direkt någon hårdträning. Man måste tänka mer på vad man gör istället för att bara göra det känns det som att man förlorar på intensitet.. Men det är klart att jag blev svettig så att det skulle vara jobbigt förnekar jag inte!

Denna eviga styrketräning

Körde ju som sagt styrka innan. Denna eviga styrka och dessa förbannade eviga chins! Det känns inte som att det går framåt rent teknikmässigt för fortfarande känner jag inte att det är ryggen som jobbar utan mer hela kroppen. Och så glömmer jag att andas. Men lite framåt har det nog gått för jag kan göra ett komplett set helt själv nu - och det kunde jag inte förut.

Körde lite liggande benpress också men ligger kvar på 110kg och ökade därmed inget idag. Efter det blev det lite maskinträning för axlar och bi-/triceps. Känner mig faktiskt rätt så nöjd efter en ganska så komplett träningsdag!

Guld-Carro!!!

Kul att Carro lyckades ännu en gång! Missade hennes spjutkast men såg alla andra guldtävlingarna. Hoppas hon kan inspirera en massa ungar så att Sverige snart sprudlar av en massa friidrottsentusiaster!

Åh, min puls slår snabbare..

Åh vad jag trånar efter en ordentligt lyxig pulsklocka med alla (o)tänkbara funktioner. Vill ha, vill ha, vill ha!!

POLAR RS200SD

Av någon underlig anledning tror jag att hela mitt träningsliv kommer att förändras om jag får på mig en Polar RS200SD. Jag tror att varenda löparsteg kommer bli snabbare, varenda andetag lättare och varenda distans lite längre!

Denna tekniska lilla pryl som verkar vara helt oumbärlig för optimal träning går loss på nästan 2400kr. För detta får man, förutom klockan i sig, en fotsensor som mäter löpsträckan, möjlighet att kolla max- och snitthastighet (både i km/h samt min/km) och om du vill allt detta uppdelat i olika delar. Dessutom total träningstid, träningstid i olika pulszoner, snittpuls och maxpuls och kaloriförbrukning. Vill man inte veta någonting om distansen kostar klockan "bara" 1500kr.

Onödigt eller oumbärligt?

En RS200-klocka är dock långt ifrån extrem! Titta bara påPolar S625X (3500kr)! Denna lilla intelligenta sak mäter också höjden, antal stigningsmeter samt temperaturen och du kan föra över en massa information till mobilen och även få vetskap om du över- eller undertränar. Onödigt, tycker man nog när man läser det. Oumbärligt, säger man nog när man väl har den!

Det här med puls och fettförbränning

Alla träningsintensiteter bränner både fett och kolhydrater. Men när du tränar långintensivt använder kroppen huvudsakligen fett som energikälla. Kroppen behöver syre för att bränna fettet. När du tränar med högre intensitet - högre puls - så räcker inte syret till för att kroppen ska kunna bryta ner och använda sig av fettet. Kroppen måste nu också börja använda sig av kolhydrater!

Lågintensiv träning är den träning där du ligger mellan 60-70% av din maxpuls. Zonen för medelintensiv träning brukar vara mellan 70-80%. För att räkna ut din maxpuls kan du använda dig av standardformeln: 210 – (0,5 x ålder) = beräknad maxpuls (BMP). Jag, som är 24 år har således en BMP på 210 - (0.5x24) = 210 - 12 = 198.

Om motivation

Viktklubbens träningsexpert Alan Bergström har skrivit något riktigt smart om motivation. Så bra att jag har stulit vissa bitar och sammanfattat enligt nedan:

Motivationen sviker inte dig - Du sviker den

Tänker du kort - eller långsiktigt?

När det handlar om motionsvanor eller att äta sunt kan man tappa motivationen, eller bli sviken av motivationen. Men den är vare sig tappad eller en svikare när du istället väljer att äta en påse chips, ett paket glass, eller ett fat småkakor.

Vissa skulle påstå att det inte är samma sak, att det inte är motivation. Men det är det faktiskt. Det är bara målsättningarna som skiljer.

Vad är det som motiverar mig? Är jag motiverad att äta en påse chips? Ja, så är det. Men de flesta skulle nog ändå inte uttrycka det så. En påse chips kan vara gott. Detta är ett kortsiktigt mål. Det långsiktiga resultatet är ju inte sällan att man går upp ytterligare oönskade kilon – och DET ville man ju inte.

Att snöra på sig löparskorna, byta stugvärmen mot duggregn i oktober kan vara tråkigt, men det långsiktiga resultatet är att man mår mycket bättre – och DET vill man ju.

Resonerar man som så att jogging i regn är tråkigt, så innebär det att man lagt all motivation i själva aktiviteten och inte i resultatet.

Konsekvensanalys

Att istället fokusera på resultatet brukar kallas för konsekvensanalys. Föräldrar använder detta tidigt på sina barn. ”Äter du inte upp maten, blir det ingen efterrätt.” Detta gör de för att ställa om fokus från rotmoset (det kortsiktiga) till glassen (det långsiktiga). Om det var en taktik som inte fungerade skulle inte så många använda sig av den. Den fungerar visserligen inte varje gång, men tillräckligt ofta för att resultatet blir tillfredsställande.

Ingen svikare

”Jag pallar inte, jag skiter i alltihop” är en känsla du inte är ensam om. Men det viktigaste att komma ihåg när hopplösheten överfaller en är att; motivationen inte sviker om man inte sviker den först.

För det är faktiskt så att även om man känner att man är på väg mot ett misslyckande, så har man ännu inte misslyckats. Det är först när man verkligen ”skiter” i det som man misslyckats.

Ett av Stephan Rössners mer kända citat är: ”Man kan äta allt, men inte alltid.” På samma sätt kan man byta ett träningspass mot soffan och fjärrkontrollen, men inte alla träningspass, alltid.

”Den som inte står för något faller för allt”

Motivation beror på vilja. Vilja kommer av en önskan. En önskan utan en målsättning är bara en dagdröm. Det är först när man har en målsättning man kan ställa fokus.

Att alltid hitta motivationen att prestera är inte lättare för Kajsa Bergqvist, Stefan Holm, Annika Sörenstam eller Zlatan än den är för Dig. Men alla som har idrottat på lite högre nivå har lärt sig en sak säkert. Om du ska titta på fötterna hela tiden kommer du att snubbla. Titta dit du ska. Och håll hårt i motivationen så tappar du den inte.

7 augusti: Superspinning

Idag var det dags att inviga spinningsäsongen.

Satan i gatan vad kul det är med spinning!

Inspirerad av Carolina Klufts optimistiska idrottsivrighet var jag riktigt träningssugen idag. Jag kände en extra längtan till att träna spinning. Jag har inte varit på en spinningklass sedan i våras. Maj typ. Att sitta på en cykel instängd i ett kvavt rum med icke-fungerande luftkonditionering är ingen dröm. Idag var det förvisso lika varmt som det brukar, men jag kände ändå att det var dags att trotsa den icke fungerande AC:n och sätta mig på spinningsadeln.

Det blev ett blått puls-pass på Zenith. Sjukt bra! Sjukt kul! Sjukt jobbigt! Det är något speciellt med pulsspinning. Den där vetskapen om vilken pulszon man ligger i ger en lite extra pepp. Att veta att man ligger i högintensiv pulszon är, förutom väldigt jobbigt, otroligt skönt. Man får ett slags kvitto på att man faktiskt jobbar hårt!

Spinningklassen är på 55 minuter. Men den effektiva träningstiden ligger väl någonstans kring 50 minuter. Dessutom kör vi inte intensiv träning hela tiden så 50 minuter spinning, nivå ”lätt” betyder 520 borttränade kalorier (nivå "medel" skulle ha resulterat i -756 kcal).

Nya scheman

Jag blev sådär löjligt glad när jag upptäckte att höstens SATS-scheman låg prydligt uppradade i receptionen. Superkul! Nu måste jag studera dem ingående för att se om jag redan nu kan utgöra vilka klasser som ska bli mina favoriter i höst! Jag vill gärna gå mer på PT-cirkel, Box, Body Combat, Kinesis och Dans. Ja förutom spinningen och styrketräningen och Body Pumpen och Core-klasserna och Yogan då. Det blir visst rätt mycket...

Kluftan

Apropå sport och träning så var det skönt att se att Carro kunde avsluta sin första sjukampsdag med att leda tävlingen men även om Barbers hoppade av pga av skada så känns Carro inte lika förkrossande överlägsen som hon har gjort tidigare.

Norskan

Roligast att se var nog norskan som spurtade in på en silverplats i 10 000 metersloppet. Fy fasen vad starkt jobbat. Strax över 30 minuter sprang de på. Norskan putsade sitt personliga rekord med över 2 minuter. De tiderna skulle man göra om!

Sport hela veckan lång

Så var EM officiellt igång...

Fullt ös - medvetslös

Nu när EM-invigningen avslutats med det hej dundrande fyrverkeri som sig bör så kan det riktiga EM börja! Nu är det dags för såväl de tävlande, som publik, att ge allt. Fullt ös, medvetslös! Eller nja, kanske inte riktigt så mycket. Det har ju snackats en del om flertalet guldmedaljer så det ska bli spännande att se vilka som infriar förväntningarna - och vilka som floppar...

Skidor

Samtidigt som det var svettigt varmt här hemma så visade sig en tillfreds (tillfreds men samtidigt inte jätteglad) Anja Pärson på TV. Hon körde friåkningsträning i alperna. Anja är min stora förebild och alpin skidåkning är min stora passion. Jag hoppas verkligen att hon kan komma igen från den knäoperation hon gick igenom i mars men man förstår verkligen hur hård och tuff den alpina idrotten är när man som 24- (eller om hon är 25)åring går och måste ha konstant ont i knät under resten av livet. I fjol varnade hon för att denna säsong kan komma att bli hennes sista. Men Anja är som Anja är, hon klagar inte - hon konstaterar faktum, och går vidare.

6 augusti: Stekhett långpass

Så var det återigen dags för långpass...

Jäkligt lång uppladdning

Jag hade egentligen tänkt att bege mig ut på långpass igår. Jag satt och laddade och väntade på att den där jävla-anamma-stämningen skulle infinna sig. Den gjorde aldrig det, tyvärr. Men idag så, då fanns den där!

2 timmar

Jag satte på mig träningsskorna vid 4-snåret. Jag var ute i Saltis hos mina föräldrar och mamma tyckte att jag var galen. Solen gassade och det var ruskigt varmt. Skönt, tyckte jag. Jag gillar ju att svettas när jag tränar.

Men det var nog lite för varmt, för det hela blev lite jobbigt. Jag varvade min långsamma jogging (långsamt var ordet - det var ju långpass jag var ute på) med lite snabb gång. Jag försökte att inte vara avundsjuk när jag sprang förbi stranden i Erstavik och det badande strandfolket...

Så jäkla varmt men så jäkla skönt

Trots att det tog längre tid än jag tänkt mig, och trots att munnen kändes lika torr som Sahara, så var det ändå väldigt, väldigt skönt - speciellt såhär efteråt. Det är ju som det brukar vara, efter varje träningspass känns det så jäkla skönt så det är värt "allt blod, all svett och alla tårar" - tusen gånger om! (Blod och svett förekom - men inga tårar!)

Genväg till att löpa snabbare

Det finns en genväg till att löpa snabbare. Eller genväg och genväg, snarare finns det tekniker som man bör utnyttja för att mer effektivt höja sin fart -istället för att ständigt mala på i samma takt som förut och hoppas på att det på sikt ska ge mer fart under fötterna. Tidningen Runners World förklarar detta på ett bra sätt, och här följer min egen sammanfattning av tidningens artikel:

Snabbast är inte alltid bäst, tröskelfart är bättre!

När du joggar snabbare än du brukar så märks detta både på flås och muskelanvändning. Springer du lagomt mycket snabbare så leder denna tempohöjning till formförbättring, men ledordet för detta är varsamhet och kontroll.

Effektiv tempoträning handlar inte om att lubba gärnet. Nej det gäller istället att hitta sin egen optimala tröskelfart. Tröskelfarten är, enkelt förklarat, den hastighet som ligger precis under den fart där du får mjölksyra i benen. Denna fart är helt individuell. Tröskelfart ger tillräckligt med fart för att tempoförmågan ska förbättras och utvecklas, men inte så hög att mjölksyran gör så att benen stumnar (du kommer att kunna jogga snabbare eftersom kroppen övar sig i, och blir bättre på, att leverera syre till kroppens celler). Att hitta denna tröskelfart är, enligt Runners World, nyckeln till att bli en snabbare och mer effektiv löpare. Det är också denna tröskelfart som jag är ute efter under mina intervallpass.

Dessa eviga intervaller

Apropå det så förmanade min tränare mig igår att intervaller på runt 7 minuter var lite väl långt. Det finns inga direkt dåliga intervaller, men han påpekade även att jag också kunde köra lite mer en-minuts-intervaller. Detta vet jag ju egentligen, men på något sätt känns intervaller på en minut jobbigare än intervaller på sju minuter. Troligtvis för att de kortare intervallerna kräver mer explosivitet och snabbare tempo, vilket återigen inte är min grej. Troligtvis är det inte min grej just för att jag inte brukar träna så. Typiskt, eller hur!

4 augusti: 1370m x 5

Med ynka två veckor kvar till Midnattsloppet har min löpartränare har sagt åt mig att ta mig i kragen.

Komma igång

Jag har inte tränat sedan i början av veckan och det är hög tid att köra igång på allvar. Speciellt då det är Midnattslopp om två veckor, Tjejmil veckan därpå och St Eriksloppet veckan efter det.
Tränarn sa att under denna helg bör jag träna alla dagar. "Helst mer än 30 minuter". Vadå, kan man löpträna i mindre än 30 min? Numera får jag dåligt samvete så fort mina träningspass ligger under 60. Under 60 = ingen träning. Stört? Ja kanske.

Ett av träningspassen bör vara i variant längre. Och ett av dem får gärna vara intervallbetonat. Jag valde detta idag.

1370 meter

I Saltsjöbaden finns en schysst slinga som mäter 1370 meter och som går på mjukt underlag (mestadels barr och grus). Där har jag sprungit sedan barnsben. När det var kondisträning på gympalektionerna höll vi till där. När man ville hålla igång under tonåren höll vi till där. Och nu när fantasin tryter och jag inte kommer på någon vettig runda att springa så håller jag till där.

Våga bli trött

Det blev fem varv. Vartannat lugnt, vartannat med mer fart. Jag övar på att bli trött. Tränarn säger att jag är dålig på att bli trött, att jag inte vågar. Och det är nog sant. Det är sällan jag springer så fort att jag blir riktigt, riktigt anfådd. De lugna varven gick på en fart runt 9.4km/h (6.38) och de fartiga på runt 11.4km/h (5.29). Detta kan klart förbättras!

Jag blev lite anfådd idag. Men inte tillräckligt. Så jag måste jobba på det. Med andra ord så måste jag köra intervaller och fartlekar oftare. Fan, det är just det som är det jobbigaste!

PUMA

Varumärket PUMA är en favorit hos mig.

PUMA

Inte bara är kläderna snygga, loggan helskön och varumärket som sådant en otrolig saga: från att ha varit lite halv-b har PUMA kommit starkt de senaste åren och verkligen tagit steget in på marknaden som ett av de "coola" märkena.

Jag själv är helsåld. PUMA är ett av mina favoritmärken, och PUMA-skor i modellen future cat eller speed cat är bland de snyggaste jag vet.

Roliga kläder gör det roligare att träna - och PUMA är en hjälp på vägen.

Utbudet i sportaffärer brukar inte vara sådär jättebra och det är dessvärre ganska begränsat även i PUMAs concept stores. Men man kan handla via hemsidan och även beställa kläder som vanligtvis inte finns på den svenska marknaden. Vid köp över en viss summa skickas varorna hem fraktfritt!

Snabbtips om snabbmål

Ibland vet jag inte vad jag ska äta. Då är det bra att det finns snabbmat!

Nutrilett Meal Brownie

Med snabbmat menar jag inte Burger King. Nej detta är snabbare än så. Dessutom godare. Nutrilett Meal i smaken Brownie. Gott och faktiskt ganska mättande. För 35 spänn på Konsum får jag en förpackning med 2 bitar, så det räcker till både frukost och lunch. Bitarna är större än Modifast och Naturdiet och därmed mer mättande. 228 kalorier per bit (bar) "kostar" den.

31 juli: Inkompetent Tjejmilenträning

Organisatörerna bakom Tjejmilen erbjuder löpträning i grupp inför Tjejmilen. Det är ett jättebra initiativ tycker jag, men det krävs att det görs på rätt sätt.

Tjejmilenträning träning på SATS Liljeholmen

Tjejmilenträningarna utgår från olika SATS-gym i Stockholm. På måndagarna är det SATS Liljeholmen. Kvällens träning var inte min första Tjejmilenträning, men absolut min sista!

På Tjejmilens hemsida står det att alla typer av löpare välkomnas, att det är erfarna ledare som har hand om träningen och att man delas in i grupp beroende på erfarenhet. Eller hur!

Mina anmärkningar

Jag är inte gnällig. Men jag har krav. Det tror jag är viktigt, för annars får man inte mycket ut av saker och ting och man kan lika gärna ha det ogjort. Detta är bland annat vad jag hade anmärkningar på:

• Ledarna är inte "erfarna ledare". Det är ett ihopsamlat gäng kompisar till en tjej som jobbar på Tjejmilenkansliet. Ledarna har viss mån av löparerfarenhet, javisst. En av tjejerna är gammal friidrottare och jobbar idag på Löplabbet och några andra springer en del lopp och så. Men någon längre ledarutbildning och pedagogikerfarenhet finns inte där. Och det märks tydligt! Tyvärr.

• Vi var runt 7 stycken på dagens träning. Några hade varit där förut och några var helt nya ansikten. För mig är det helt självklart att ledarna skulle frågat hur erfaren och "snabb" man var innan träningen drogs igång. Men inte då. Detta ledde till att vi drog igång på uppvärmningssträckan i en fart som mycket väl motsvarade 6min/km (10km/tim) eller till och med snabbare. Detta är inte uppvärmningstempo för de allra flesta, och inte heller uppvärmningstempo för mig. Det är synd för en sådan utgångschock kändes verkligen i benen och gjorde att jag inte alls kunde tillgodose mig den efterföljande intervallträningen.

• Ledarna förklarade i stort sett ingenting. Inte vad träningen gick ut på (det nämndes att vi skulle köra intervall) och hur det var upplagt: hur lång uppvärmningen var, vad vi skulle göra sedan osv. Inte heller förklarade ledarna olika sorters löpteknik, vad intervaller är bra för eller hur ofta man bör träna det själv. Det bjöds inte på någon kunskap överhuvudtaget.

Det är synd att Tjejmilenträningen var så dålig. Jag tycker inte alls att träningen passar "alla typer av löpare" så som det utlovas på deras hemsida. Ska man känna glädje efter en träning med Tjejmilenledarna ska man gott och väl kunna klara milen under 60min och till och med kunna springa den på 50-55min utan att ha ansträngt sig något vidare. Man ska inte vilja veta mer om löpning eller tekniker och inte ha speciellt höga krav på någonting. Men visst, gratis är gratis.

Jag tror dock på konceptet. Det kan utvecklas och bli en riktig PR-grej för Tjejmilen. Många kvinnor kommer aldrig ut i löpspåret. Mediernas skrämselteknik har gjort oss rädda för våldsamma män som gömmer sig i skogen och detta är ett stort hinder för många. Att springa i grupp är tryggt och kan ge upphov till oerhörd glädje. Så jag vill uppmana Tjejmilenkansliet att ta tillvara på det koncept ni skapat men snälla, gör det ordentligt!

28 juli: Mera SATS

Om man inte vet vad man känner för att träna, ja då känns det tryggt att bege sig till SATS, för här finns ju allt!

Snabbis

Det blev en snabbis på SATS, eller "effektiv träning" om man ska se positivt på det hela. Jag körde 30 min på crosstrainern i intervaller mellan 10-18 (av 20) vilket resulterade i -300 kalorier. Sedan hade jag tänkt att köra lite styrketräning men jag hade träningsvärk från igår så det blev inte så mycket av det. 2 chinsets och 2 set med axelövningar och sist men inte minst min ab slide.

Nu sitter jag här hemma och kollar på friidrott från London och äter pannkakor med Kesella Vanilj istället.

"Ny" metod

I jakt på läsare skämmer kvällstidningarna ut sig genom att presentera "nya" metoder för att gå ner i vikt på löpet, varvat med en och annan sexundersökning.

Expressen

Expressen vill idag rädda våra liv med en guide om hur vi kan nå drömvikten med en ny metod. Denna "nya" metod kallas tvåstegsmetoden. Som vanligt går metoden ut på att äta mindre och träna mer. No kidding! Detta var ju verkligen "nytt"!

Tvåstegsmetoden

Lite cred får Expressen och deras expert för att de faktiskt delar med sig av konkreta tips såsom att man ska äta bakverk max 2ggr/v och att man bör vardagsmotionera minst 15min/dag. Som om inte svenska folket hört detta förut.

Enligt tvåstegsmetoden ska du varje vecka ändra dels en motionsvana och dels en kostvana. Detta för att din tappra livsomvändarstrategi ska bli hållbar i längden.

Modifast

Just nu kör jag själv med en metod som inte är speciellt hållbar, men det är jag medveten om. Jag ersätter nämligen en del av mina måltider med Modifast. Både drycker och bars. Det är väldigt skönt när man inte vet vad man vill äta men ändå är hungrig och måste äta något. Den senaste tiden har jag nämligen haft obefintlig motivation och fantasi att svänga ihop något i köket.

Modifasts chokladdryck rekommenderas starkt. Däremot tycker jag nog att Naturdiets bars är bättre!

27 juli: Styrka på Sats och motion i Hellas

Idag, första dagen efter min korta spontansemester, var det dags att ta mig i kragen på riktigt!

Morgonpromenad

Som vanligt ställde jag klockan på 06.00. Som vanligt lyckades jag inte ta mig upp för hurtig morgonträning. Men, och detta är ett stort men, jag gick istället hemifrån 08.15 och tog en jäkla omväg till jobbet! Det var kanske inte värsta powerwalken men det dög iaf som en morgonpromenad!

Vatten

I tid och otid basuneras det ut att vi ska dricka vatten. Minst en och en halv liter om dagen brukar det heta. Jag tog fasta på det och köpte med mig en stor flaska med kolsyrat vatten till jobbet. Ramlösa är min egentliga favorit men den gick på nästan 20kr så jag var ekononomisk och tog en flaska budgetbubbel från Coop/Konsum. Vatten som vatten liksom...

Under dagen försvann faktiskt varenda droppe i flaskan. Nu gäller det bara att fortsätta dricka - även imorgon...

Styrka på SATS

Jag har haft ett väldigt sug efter styrketräning de senaste dagarna eftersom det var ett tag sedan sist. Denna avsaknad har gett mig lite ångest så det var hög tid att lyfta lite skrot. Jag begav mig till Sats i Sickla!

Jag som bara brukar köra liggande benpress ganska sporadiskt fixade 3 set (15 reps) på 110kg. Det kändes faktiskt en hel del i baken/baksida lår (ett av mina problemområden) så benpressandet ska jag nog köra vidare på. Dessutom kändes det lättare att fokusera på rätt muskelgrupp i den liggande varianten. Men jag får se till att 110kg snart är ett minne blott!

Jag jobbade också på mina bi- och triceps. Dessa muskelgrupper är lika stora men det kan man knappt tro då mina triceps gömmer sig under en massa gäddhäng! Det blev dock 15 kilo på stången för mina bicepsövningar och lika mycket för mina triceps.

Jag gjorde också ett tapper försök till chins men... fn vad det tar emot!

Kondis i Hellas

Min ambitiösa hälft kom på att Hellasgården inte alls ligger långt från Sats i Sickla och att det kunde passa bra med lite konditionsförhöjande aktiviteter också. Sagt och gjort, snart befann jag mig vid Hellas.

Jag siktade in mig på den svarta slingan eftersom den bara var på 3.6km. Men någonstans gick det fel för snart fann jag mig letandes efter gula markeringar. Den gula utmärkta slingan är på 5km men jag är tveksam till om det var den jag orienterade mig efter. Stigarna stämde inte alls överens med hur det ser ut på kartan.

Det brukar vara fint att springa i Hellas men denna slinga passade nog bäst för långsammare tempon. Början var ganska bra med fint grus men snart växte detta till stora spetsiga stenar, branta stigar med rötter och ojämnheter och tvära branter med klättervarning. Inget för en tjej som vill jobba på att få upp farten på milen!

Tranbärsjuice

Det är inte bara Brämhultsjuicer, smoothies och linfrön som toppar listan över vad jag gillar...

Tranbärsjuice

Bland favoriterna finns också tranbärsjuice. Eller cranberry juice som det heter på Engelska. Det funkar finfint om man vill köra alkoholfritt i baren men inte vill hinka i sig den vanliga, sunkiga colan. Vill du ändå vara lite rolig - blanda i lite vodka! På så sätt får du en förhållandevis nyttig drink!

Tranbärsjuice är bakteriedödande och således bra mot urinvägsinfektioner. En av mina källor hävdar att simlandslaget är flitiga drickare. Tranbärsjuice förhindrar även plack på tänderna och är på så sätt ett slags functional food för munhålan!

25 juli: 6km på Galgberget

Halmstad är mer än Gessle och Tylösand. Halmstad är också Galgberget - en suverän oas att jogga i!

Grymma Galgberget

Mitt i Halmstad ligger Galgberget. Eller berg och berg, nog känns det mer som en kulle med trollskog. Här finns en 3km slinga som är helt suverän att springa på.

Lagomt bra underlag (grus). Lagomt lång (3km). Lagomt kuperad (det svänger lite, både i sidled och upp och ner). Men mer än lagomt bra! Helt enkelt skitbra!! För min del blev det 2 varv i dag, dvs 6km.

Härliga Halmstad

Det är nästan så att jag skulle flytta till Halmstad för slingan på Galgberget. Eller kanske inte. Tylösand drar också. Och staden som sådan. När jag tänker efter är nog allt med Halmstad bra. Jag kan faktiskt förlåta dialekten också!

Prins Bertil

Nästa gång jag är i Halmstad vill jag prova att springa Prins Bertilstigen som går längs med vattnet ut till Tylösand. Det lär vara väldigt fint!

23 juli: Vardagsmotion

Idag har här knallats. Både runt runt i Göteborg och fram och tillbaka i Trollhättan. Vardagsmotion kallas det - och är nog så nyttigt!

Götet

Att komma till Göteborg var som att komma utomlands. Söndagsstämningen var lite avmätt men passade bra till strosande och shopping och det gav poäng för vardagsmotion.

Trollhättan

Det blev en hel del promenixande i Trollhättan också. Samhället bjöd till fest och festival eftersom det var "fallens dagar". Fest och motion (och en och annan glass) - kan det bli bättre?

19 juli: Raksträckor i Halmstad

Jag åkte iväg på spontansemester i vårat härliga sommarsverige och tog naturligtvis löpardojjorna med mig. Fattas bara annat nu när jag har ett marathon på kroken!

Raksträckor

Efter ett antal timmar i bilen och ett stopp på McD var det dags för andra bullar!

För att kunna visa sig på härliga Tylösand måste här tränas! Det blev en runda på 8km på solgassande landsvägar strax utanför Halmstad. Det är obeskrivligt skönt att röra på sig men usch och fy vad det är tråkigt med raksträckor!! Då är det bättre med backar! Medan backarna oftast kan locka fram lite kämparglöd i mig så tappar jag motivationen helt på raksträckorna och fötterna bara stannar.
Jag får dock trösta mig med att 8km är alltid 8km - oavsett om man joggar eller går.

16 juli: Långpromenad

Idag har jag insett att den finns en anledning till varför man springer - man kommer fram jäkligt mycket snabbare än när man går!

Gårdagens träning

Jag är fortfarande stolt över min prestation (halvmaran) igår. Nu har jag verkligen fått blodad tand och jag ser fram emot framtida mil i mina joggingskor. Jag var lite sliten i benen idag. Inte så att jag hade ont i leder och knän, men nog kändes det i musklerna - högt upp på lårens framsida - att de fått jobba!

Dagens träning

Jag tog det visa beslutet att inte ge mig ut på ännu en joggingtur idag. Istället snörde jag på mig mina ex-joggingskor och gick ut på en promenad.

Kungsholmen runt - ingen höjdare

Det blev välkända Kungsholmen runt kring middagstid. Det finns en anledning till att jag inte gillar att gå/springa runt Kungsholmen annat än tidig morgon eller sen kväll. Det är knökfullt med folk på Norr Mälarstrand!! Folk som går mitt i vägen och envisas med att inte flytta på sig. Folk som synar en upp och ner. Folk som känns olustiga: knäppgökar som vräker ur sig galenskaper (mest till sig själv) och folk (av de manliga slaget) som väser "ooh bella bella!". Det är jobbigt och allt annat än avslappnande.

Jag kryssade mig runt Kungsholmen till slut. Men vad det tog tid! Tacka vet jag jogging! Då kommer man åtminstone runt lite snabbare. Nu tog det mig 120 minuter att traska runt denna ö. Nog var det tråkigt men det tjänade sitt syfte - att bränna kalorier och ruska lite på fettet!

15 juli: Marathonvarv i gryningen

Undrens tid är inte förbi - ett mirakel har skett denna dag!

05.50!

Igår kväll, efter dagar av träningstristess, kom jag på att jag ville ut och provspringa ett marathonvarv (ca2 mil). Denna idé slog mig vid midnatt. Min eviga ledstjärna i löparspåret tyckte att jag var galen (som alltid) och ville åtminstone vänta till imorgon bitti.

- Jaha, suckade jag uppgivet.

För jag vet ju med mig att jag inte kan gå upp på morgonen och vara hurtig och motionera. Jag har ju för fasen försökt med detta var eviga morgon sedan i mars!

Men jag ställde klockan ändå, 05.50. Ville ut klockan 6 för att inte behöva trängas med en massa folk.

Mycket riktigt så ringde klockan 05.50. Jag drog täcket över mig. Men till slut blev jag upptjatad. Och väl var väl det för innerst inne ville jag ju ut och springa! Jag har aldrig provat på ett marathonvarv och var väldigt nyfiken på banan.

Ett av två marathonvarv

Marathonbanan är som bekant 42 195m och avgörs på två varv. Det första varvet är lite kortare och det andra lite längre. Vi sprang det längre.

Den riktiga starten går vid Stadion. Men min start gick vid början av Västerbron. Det var lite småkyligt på morgonkvisten, och oj vad det blåste! Det var skönt att komma ner till Norr Mälarstrand för här låg solen på och gassade och det var inte många morgontidiga bilar vi mötte. Fleminggatan är visst en jobbig höjdpunkt (och då menar jag höjd som i backe) för många. Men för mig, som just då bara avverkat en halv mil så gick det ganska bra. På Valhallavägen började jag undra var alla vätskekontrollerna var. Jag hade ju dittills inte sett till en enda. Min kompanjon i denna galenskap var alert och skaffade hastigt fram en flaska sportdryck. Tänka sig vilken lyx! Att springa på Djurgården är alltid fint, om än lite tjatigt eftersom vart eviga lopp envisas med att gå här (SpringCross, Tjejmilen, Blodomloppet...) men nu började det kännas i benen att man sprungit långt! Kanske inte trötthet, utan mer i höftkulor och leder. När man väl är på Strandvägen är det inte långt kvar (iaf inte mentalt) men människorna hade vaknat. Särskilt turisterna. De hopade sig både här och vid Skeppsbron. Nu var det också ganska eländigt att springa. Söder Mälarstrand var sista hindret innan jag äntligen var i mål.

Det längsta jag joggat, men det jobbiga kom efteråt

Jag har aldrig förut sprungit 22km så att springa imorse var stort. 22km är trots allt 22km. Det kändes extra skönt att ha avverkat dessa på en snittfart på 9km/h och samtidigt känna att jag hade kunnat jogga med lite mer fart i benen.

Trots längden så var det jobbigaste med hela rundan nog trapporna upp från målgången och hem. Aldrig har trappstegen varit så branta - och så många - som nu! Men bra kändes det iaf! Sådana här galenskaper vill jag göra fler gånger. Och det bör jag göra. Ett långpass i veckan säger min coach, helst mellan 90-120 minuter. Idag sprang jag 150 (och brände 1600 kalorier)!