18 december 2007

Mens och träning

Forskning visar att träning kan lindra menssmärtor. Vad tycker du?

Mensvärk och träning

Malin Ewerlöf skriver i sin löparbok att hennes bästa resultat kom strax efter mens. Jag vet inte specifikt vilka dagar hon syftar på, för "strax efter" är väldigt relativt. Malin beskriver hur grönskan svischar förbi när hon trycker på lite extra och att hon känner sig oövervinnerlig. Uppenbarligen sprang aldrig Malin när det var kallt och vintrigt ute. Dessutom var hon ju mer eller mindre oövervinnerlig på hemmaplan...


Malin håller med forskarna som säger att träning kan mildra och lindra mensontimagen. Och kanske är det så. Men inte känner jag mig speciellt tight och träningsvillig då.

Jag har inget emot Malin Ewerlöf. Jag tycker faktiskt "Malins Löparbok" är ganska bra (tack för lån Elin!). Jag är bara mensvresig. Och när jag är mensvresig är jag inte det minsta gymsugen.


Däremot kan jag gott och väl tänka mig att gå ut och springa en sväng. Szalkais sex kilometrar pockar på men jag har intensivare planer än så. Lite fartlek till exempel. Till nynedladdad musik (musiktips kommer!). Kanske inte moraliskt fläckfritt men jag räddar ju i alla fall miljön!

Mensvärk och prestation

Förra sommaren råkade jag pricka in mesta ontimagendagen med St Eriksloppet. Första milen gick bra. Andra milen sprang jag i ett dimmigt, vingligt töcken. Både Norr Mälarstrand och Söder Mälarstrand var evighetslånga och magen värkte på värsta mensvis. Den där obehagskänslan förföljde mig alla de 22 kilometrarna runt Stockholm och på kvällen kunde jag inget annat än ligga dubbelvikt i sängen och frysa och värka.

Det positiva från den dagen var att jag fick en superkass tid som förmodligen är lätt att slå. Och personliga rekord är alltid uppmuntrande!

2 kommentarer:

Anonym sa...

vilket sammanträffande. Just idag läste jag precis de där sidorna i malins löparbok...

Jag har hamnat i en formsvacka...För mycket jobb, för mörkt, för kallt... usch. Ska nog ta och kravla mig upp ur gropen på torsdag, då är jag lite ledig.

Unknown sa...

Jaaadu... Vissa gånger mår jag skit (och blåvägrar ge mig ut till affären ens, än mindre träna), andra märks det knappast (då kan jag gärna springa!), så jag vet inte heller vilka dagar som menas. Kanske är anorlunda för de lyckliga satar som inte har de små söta pco-hormonerna som ställer till allt?