25 december 2008

Längdångest

Sista gången jag åkte längdskidor var när jag försökte mig på Vasaloppet på egen hand i februari. Jag kallade inlägget hopp, förtvivlan och längdskidåkning. Jag känner samma sak nu. Jag vill åka längd - men shit vilken ångest jag har inför det. Jag vill helst åka längdskidor utan nedförsbackar. Pappa träffade på en bekant igår. Han gick med kryckor. Han hade åkt längdskidor...

4 kommentarer:

Anonym sa...

tror inte du var i vasaloppet på egenhand. jag kommer ihåg att jag var tvungen att följa med...

o det ska bli kul och se hur mycket bättre du har blivit på längdskidor under sommaren :-)

Petra sa...

Huvva - jag tycker längdspett verkar livsfarligt...himla onödig sport, va? ;-)

Karin sa...

Va!? Kryckor?? Sånt där kan du ju inte berätta vidare, och skrämmas! Jag är rädd som det är redan...
Ska du våga dig ut i längdspåren då? Borde väl finnas ett plant ställe så får du åka där fram och tillbaka =)

Magda Gad sa...

vaaaaaaa???? tappar hakan här i soffan... gillar inte nedförsbackar??? det är ju nedförsbackarna som är hela grejen!!! såååå underbart. det är dem jag längtar efter :-)