10 december 2007

Träningsinspiration

Jag är tänd, taggad och tokinspirerad.

Impossible is nothing

Jag blir provocerad av sådant som folk säger inte går. Sådant man inte kan. Inte ska.

För det går visst. Oavsett om det handlar om att säga till den okända spinninggrannen att hon har snygga träningskläder eller köra dubbla cykelpass. Så det så.

Just nu lever jag farligt. Jag känner mig sådär sjukt inspirerad. Supertaggad. Oövervinnerlig. Jag har kontroll över latmasken i mig. Jag har kontroll över träningsinspirationen i mig. Jag behöver inte ens använda piskan.


Jag ska visa att det går. Visa mig själv att jag visst kan springa milen skitjäklasnabbt (jämfört med mina tidigare resultat) och att jag visst kan springa en halvmara och en mara på löpband. Vad är det som stoppar mig? Varför skulle det inte gå? Det enda hindret är jag själv. Ingen annan. Det finns inga ursäkter.

Jag drömmer fortfarande om den där superviljan jag skrev om förra veckan. Och jag tänker erövra den.

Som ikväll. Anders Szalkai manar till 6km på 36 minuter i sitt 4-timmarsprogram (egentligen gör han det imorgon). Jag tänker göra det till något alldeles extra. Jag ser fram emot lite mer jävlar anammaträning. En liten trevlig fartleksdate med mig själv. Påminna mig själv om att jag lever.

What doesn't kill you makes you stronger. Det är den känslan jag vill ta med mig. När jag springer mitt tristessmarathon på rullband. När jag åker de långa 9 milen mellan Sälen och Mora efter alldeles för få skidlöparmil i kroppen. När jag står i startfållan innan GöteborgsVarvet och har tidspressen på axlarna. När jag tar mina första steg i mitt första Stockholm Marathon.

Impossible is nothing.

7 kommentarer:

Mjölksyra sa...

Wooooohoooo!!!! Vilket inspirerand inlägg!!!!
Häääääärligt!!!

/Bille

Löpning & Livet sa...

Jag är så imponerad av din vilja! :) Tänk om jag kunde få en liten del av den bara :)Men du har ju rätt, allt går om man bara vill!

Em Löfgren sa...

jag är faktiskt oxå helt totalt övertygad om att du är oövervinnerlig! =)

Sten Berg sa...

Bra inställning.
Mot Maran! Och med din inställning verkar 4 timmar var ett lite löjligt mål i längden. Din inställning är sub3 även om inte kroppen är det.
Ett marathon på löpband, det skulle jag nog aldrig klara.

Puma sa...

Mjölksyra:
Wohooo är precis vad jag också känner. Jag är löjligt inspirerad och vet liksom inte var jag ska göra av alltihop.

Andrea:
Jag delar gärna med mig!!! :-D

Emliscious:
Haha ska vi testa? :-)

Jag, Allan:
Jajamen. Det målet kommer också. Om ett tag. ;-)

Anonym sa...

Jag blir så glad av din blogg! Dels för att se hur härlig helg ni hade det i Tallin och hur du verkar njuta av livet och dels för att du verkar göra träningen till det där lilla extra. Det där som gör att man slutar vara bekväm, det där jag alltid trävar efter men långt ifrån alltid lyckas med! Klart du kommer klara alla dina mål, jag tror dessutom att du komemr göra det med bravur. Under våren finns jag med och jagar tider inom löpningen, fast tills dess jagar jag en boll! ha en underbar vecka!

christel sa...

Superinspirerande inlägg!
Jag instämmer: Inpossible is nothing!!! Go girl och kör hårt så klarar du maran! Jag håller på dig!