Ons 21 maj: Fartlek

Det blev en intensiv kamp. Mr Szalkai vann.

Löpträning

Jag är trött idag. Inte i kroppen och inte i ögonlocken - men i huvudet. Allt har varit segt och lite jobbigt och lite långsamt. Jag hade med mig både spinningkläder och löparkläder eftersom jag tänkt spinna efter jobbet och springa under lunchen. Men av det bidde det inget.

Istället blev det jobba-jobba-jobba hela dagen och så skynda hem för att sjunka ner på soffan i några minuter för att överlägga med mig själv. Jag försökte få mig själv på bättre tankar än att på en gång fixa min tomatmiddag och sedan inte få tid att springa. Försökte övertala mig själv att jo, gå ut och spring nu en stund och sedan har du hela kvällen på dig att göra allt du ska göra. För i ärlighetens namn, dagens futtiga kilometrar som Mr Szalkai ville få mig att springa (som jag egentligen skulle sprungit igår) tar inte många minutrar. Man hinner faktiskt.

Om det inte vore för att jag är 150% medveten om hur skönt det är efter träningen, skulle jag kanske inte kommit ut. Som tur är vet jag. Som tur är älskar jag känslan. Så jag kom ut. Och det är lite lustigt, men 10 meter utanför dörren kändes det skönt, fantastiskt och underbart. Det var härligt att ha på sig lätta sköna löpardojjor. Det var till och med skönt att börja springa också.

Jag fartlekte mig runt Reimersholme. Inga maxökningar utan meddellånga bekväma ökningar som tog mig strax utanför "komfortzonen". Det blev runt 5 kilometer. Inte helt enligt Mr Szalkai men nära nog. Men det bästa var att det var både skönt och härligt. Om 10 dagar blir det den sträckan gånger 8 plus lite till. Det är en bit.