23 november 2008

Garmin

Alltså. Vi tränar gärna med lättviktskläder. Det ska vara tunt och det ska vara funktionsmaterial och tjocka, tunga collegetröjor i spåret är bannlysta och är det tävling ska man ha ett par DS Racers för att vara snabb. Några gram kan tydligen göra mycket på en mil.

Men varför springer man med sådana här jättebumlingar på armen?
Blir man snabbare?


Till vänster: min STORA klocka från Michael Kors.
Till höger: en gigantisk Garmin!

10 kommentarer:

Pia sa...

Fast det finns ju mindre Garmin oxå - som MIN Garmin 405 ;-)

Magda Gad sa...

train hard, fight easy :-)

inget är så skönt som att lasta av sig tunga träningsskor och grejer och sen springa lättvikt - då blir man stark!

Anonym sa...

Nu tycker jag att du är lite orättvis. Sååå stor är den inte ;) Tänk på allt gott den för med sig då är "klockan" värd sin vikt i gult ;)

Anonym sa...

inte i gult, i guld ;)

Katarina M-I sa...

Stor och ful,
men ändå lätt och bra:)

Kasper har 405:an men jag är inte övertygad att den är "bättre".
Snyggare möjligvis!

MissMagicGirl sa...

Jag fattar inte att man orkar ha på sig en sån där!

Anonym sa...

Haha, då skulle du se min Garmin 705 (som jag har i fickan när jag springer)! Den är gigantisk!

Men nog fasen är det skoj att veta exakt man sprungit, åkt skidor, cyklat etc. etc. Efter passet kan man sitta och mysa framför sin träningsdagbok och kolla på passet. Höjdkurvor, pulskurvor, fart och distans.

Men ... inte blir man bättre av all data ...

Anonym sa...

hmm, löpning har blivit en materialsport!!

Unknown sa...

Jag har också en sån, ser lite kul ut på min spagettihandled. Man kan ju säga åt den att pipa när man springer för sakta, så då är det ju klart att man blir snabbare :) (Eller tvärtom förstås...)

Lena sa...

Utan 305 hade jag inte sprungit. Så enkelt är det. Den ger mig alternativen, håller koll på mig, triggar mig. Helt enkelt - jag älskar den.