Grabben gästbloggar:

O jäklar, nu är det snart fullt. Jag fattar inte vad folk håller på med, hur lurade vi alla blir! Det blir fullt både till Göteborgsvarvet och S tockholm marathon rekordtidigt. Bara för att de ska tjäna mer pengar på räntan!

Jag har faktiskt anmält mig, precis som många andra. Och jag ska springa, det brukar jag faktiskt göra. Men vad som händer när folk anmäler sig skittidigt är att det blir ett jättestort manfall, folk skiter i det av olika anledningar. Göteborgsvarvet har ett gigantiskt stort procentuellt antal som inte kommer till start. Samtidigt pratar man varje år om rekord, men det är alltid i antalet anmälda, för att de själva höjer gränsen till hur många anmälningar de tar emot.

Hur svårt är det då att slå rekord? De som har missat att anmäla sig, men vill springa, borde få göra det, det finns ju plats om man tänker på hur många som aldrig kommer till start. Arrangörer som Göteborgsvarvet och Stockholm marathon borde prata om antalet som faktiskt springer istället och inte om antalet anmälda som någon gång råkat anmäla sig på fyllan eller har anmält sig via jobbet bara för att företaget sponsrar med anmälningsavgiften.

Jag sprang mitt första lopp utomlands i höstas, i Berlin, men jösses vad mycket bättre organiserat det var än de svenska så kallade storloppen. Med dubbelt så mycket folk i Berlin än i Stockholm marathon fungerade organisationen ändå bättre. Och i Stockholm brukar de tjata om att Stockholm maraton är, eller snarare var, världens bästa marathon. Men det är nog i allra högsta grad var, för undersökningen är säkert 10 år gammal. Det är dags att sluta försöka leva på gamla meriter.

Har ni möjlighet så testa gärna att springa ett lopp utomlands. Det behöver inte vara ett marathon eller så långt bort. Känslan av att dra iväg en weekend och vara med i ett kul lopp någon annanstans är en semesterlyx. Och mycket mer en upplevelse än att springa i gamla vanliga fotspår på Djurgården, över Västerbron eller i snurra runt i Slottsskogen.

Men varför ska jag själv då springa? Ja, det är i alla fall inte för upplevelsen, för den lär jag inte få. Nej, för mig har det snarare blivit en tävling där jag är med för att springa mot en viss tid. Oavsett hur tränad jag är, springer jag mot klockan och kollar på placeringen. Vill jag ha upplevelse också, ja, då tror jag det är bättre att lyfta blicken till andra storlopp, utanför landets gränser.

Men ni som har tänkt springa Stockholm maraton 2009 bör anmäla sig snarast. Gå in på hemsidan och se hur anmälningsläget ser ut och anmäl er om ni har bestämt er för att springa. Det är snart fullt!