26 december 2007

Ons 26 dec: Mera skidåkning

Nu får jag snart börja träna något annat!

Skidåkning på längden

Det börjar bli tjatigt nu va? All denna skidåkning. Det känns som om det är allt jag skriver om. Löpningen har blivit på tok för lidande. Utnavigerad. Men det beror lite grand på att det ligger ett förrädriskt tunt snötäckte över en elak isbana på vägarna. Så jag väntar på att det ska snöa lite till innan jag ger mig ut och springer enligt Szalkais marathonprogram.

Man behöver i och för sig inte vara ute och springa på isbanor för att trilla och slå sig. Idag när jag var ute och åkte längd (igen) blev det ännu en praktvurpa - och en vrickad tumme. Jag har självdiagnostiserat mig och kommit fram till att det är en klassisk skidåkartumme. Det gör liksom ont i själva böjen. Fast det där med tummen spelar egentligen ingen roll. Det är ju inte med den jag åker skidor eller joggar.

Det är ganska jobbigt att åka längdskidor. Väldigt jobbigt till och med. Idag åkte jag milspåret på runt 50 minuter. Men trots trekvartsintensitet kändes det riktigt jobbigt ändå. Snittpulsen låg på hela 81% av max!

Under turen försökte jag få perspektiv på det jag föresatt mig. På mina Vasaloppstankar. Kan jag verkligen tänka mig att åka detta milspår åtta gånger till? Jobbigheten gör mig orolig. Dagens enmilare är ett niondels Vasalopp. Det är som lite drygt en kilometer på en mil. Som nästan fem kilometer på maran. Om man är trött efter den biten, hur ska man då klara resten? Klara alltihop? Och jag undrar stilla för mig själv, hur ska det här gå - egentligen?

Jag är en fegis. Det oroar mig också. Jag klarade med nöd och näppe den utförslöpa med sväng jag känner ständig och gigantisk ångest inför. Till på köpet har jag har lockat fram en rädsla inför svängar även om de är spårade och är en helutvecklad tönt som därför bromsar inför alla sådana luriga svängar. Det gör att jag inte får något gratisglid. Jag är ju för upptagen med att bromsa! Jag måste råda bot på detta miserabla kärringtillstånd och det med detsamma!

Snart ska jag ut och åka lite utför. Det ska bli skönt att åka på skidor jag har kontroll och koll på. Som man kan svänga ordentligt med. Skidor som älskar is och hård packad snö. Som gillar branter och skarpa svängar. Skidor som inte behöver raka spår för att gå dit jag vill.

5 kommentarer:

Prralin sa...

Det låter så härligt med skidåkning och jag önskar att detta varit något jag behärskat... men det låter ju som att det går kanon för dig på längden även om du är nybörjare, och sen måste jag bara kommentera det där du skrev om fegis - det tycker jag då absolut inte att du verkar vara! Kör så det ryker! :)

Sofy sa...

Äh, puma. Sluta tönta dig nu. Ner i fartställning och håll ögonen en bit fram i spåret bara! ( he, he...)

PÅ söndag får jag äntligen se snö igen! Jag ska utmana mig själv med att böja djupare än nånsin i telissvängarna... ha, ha, då kanske man börjar närma sig att se ut som att man faktiskt har telemarkskidor under pjäxorna. Som bekant har man ju alltid en annan bild i huvudet än vad verkligheten säger. Våga därför gasa på lite, tror inte du är så nära att ramla som du tror!

Anonym sa...

Hi hi, när jag åkt längskidor har jag trillat hela tiden. Och blivit mer och mer förbannad varje gång. Därför gillar jag inte att åka skidor. Därför åker jag aldrig skidor. Därför bor jag i Skåne.

Och du KAN köra ett Vasalopp, var inte orolig. Du ställer in dig mentalt på att det är långt och jobbigt, tar etapp för etapp... och så rätt vad det är har du kommit hela vägen. När man vet att man bara ska köra en mil så är man trött efter en mil, ska man köra tre så är man inte alls lika trött efter första osv...

Anonym sa...

Jag lovar, man orkar otroligt mycket mer än man tror. När jag åkte Kristinaloppet i februari hade jag endast åkt fyra kilometer helgen innan och före det inget alls på tio år. Efter fem kilomterer ville jag i princip bara dö, men jag kom runt alla 3,4 milen iaf. 99% sitter innanför skallbenet

Puma sa...

Prralin:
Ska försöka köra så det ryker... det räcker med några minusgrader så blir det rök bara är ute... :-)

Sofy:
Yes sir! Men det är SÅ mycket lättare på riktiga skidor!!

Ser fram emot din snörapport sen!

Cia:
Jag läser att längd är skonsamt med liten skaderisk men jag håller då inte med.

Det där mentala du beskriver är nog sant. Ska försöka komma ihåg det bara!!

Maria:
Oj då. Ja det låter som en bedrift! Ska ha dig i tankarna och tänka att ingenting är omöjligt!