20 april 2008

Lör 19 apr: Stadsorientering

"Saturday night I feel the air is getting hot..."

Långpass

Jag hade laddat energidepåerna ordentligt för lördagskvällens äventyr. Ätit en rejäl frukost, en lunch med kolhydrater och till på köpet en smörgås, som annars är bannlyst numera, innan det planerade långpasset med Coola Karin. Att depåerna var fyllda märktes. Huvudet var med hela vägen ikväll, benen också. Alla de 24 kilometrarna till Sundbyberg och Solna och tillbaka. Eftersom vi inte rörde oss i vår egen "hood", hade vi med några vägbeskrivningar och långpasset blev därför till en spännande stadsorientering.


Det största problemet jag (vi) hade idag var faktiskt att hitta en bra löprutt. Vi hade inga idéer alls. Till slut kom Karin på den goda idén att springa runt halva Kungsholmen, över till andra sidan kanalen och springa längs med vattnet tills vi kom till Sundbyberg. Då vek vi av från kanalen och lirkade oss igenom Sumpans esplanadstråk och sprang sedan Råsundavägen tills vi kom till Solna (eller nåt) och sedan försökte jag överleva den mycket tråkiga transportsträckan förbi Karolinska Sjukhuset till St Eriksplan. Den biten var passets jobbigaste och här hade jag egentligen min enda egentliga "low". Men vi klarade den ändå. När vi kom in till lördagslivet på St Eriksplan kändes benen lätta igen och sedan var det "bara" omvägen runt halva Kungsholmen kvar. Här gick det lite segt också men det var mest för att jag visste att det var sista biten.

Jag hade med mig drickabälte idag. Hade gärna haft dubbelt så många flaskor...

Vårsol när vi startade, nattsvart när vi slutade. Ändå var vi bara ute i drygt 2.5 timmar...

Jag är nöjd. 24 kilometer med snitthastighet på 6.39min/km. Totalt 2 timmar 40 minuter. Inte illa med tanke på att jag i onsdags sprang mellan 14-15 kilometer på mellan 6.40-6.50min/km och snabbt blev trött. Tänk vad lite extra mat i kroppen kan göra. Om det nu var det som gjorde skillnad? Jag hade ju faktiskt en vilodag igår också. Samt att jag var mindre stressad idag eftersom det var lördag och inte jobb-hela-dagen-plus-extra-jobbmöte-efter-jobbetstress. Hur som. Det känns bra nu!

Klockan 22.20 tog jag bussen hem, tillsammans med tidiga barhemvändare, från Fridhemsplan. Nattklubbskön ringlade lång till billiga Nivå 22 och under passet sprang vi även förbi några andra discokulor. För min del blev det inga andra drinkar än den proteindrink på Double Pro (både snabba och långsamma proteiner), minimjölk, banan och lite havregryn jag blandade som fylla-på-energi efter passet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Jag måste bara säga att jag är så sjukt imponerad av dina prestationer! Du som springer väldigt långt och mycket, känner du aldrig av några som helst bensmärtor? Själv hade jag ett Göteborgsvarv inplanerat, men senaste veckorna har det knappt gått att springa pga en värkande vad (som bara ger sig tillkänna när jag springer) så det börjar mer och mer kännas som en omöjlighet. Blir så avundsjuk när jag läser om dina långpass :-)

Puma sa...

elin:
:-) tack vad snällt sagt! jag springer inte fort men jag försöker, och för varje gång jag vinner över mig själv och vad jag själv trodde jag kunde, så växer mitt träningssjälvförtroende lite.

jag har nästan aldrig haft ont faktiskt, och bara haft ont en gång så pass länge att jag inte kunna träna under en längre tid. min höft spökade under 2-3 månader förra våren men smärtan försvann lika plötsligt som den kom. efter det har jag inte känt av något alls.

är det behinnorna du känner att du har ont i? eller muskeln i vaden?

det är knepigt det där när man har ont. inte alltid helt lätt att veta varför. men jag förstår att de är frustrerande - det minns jag själv från förra året!

Anonym sa...

Hej igen! Nja, benhinnorna skulle jag väl inte säga att det är - det börjar liksom någonstans runt den inre fotknölen och så känns hela vaden samtidigt alldeles stum. Ungefär som om man hade trampat snett, men det kan jag inte minnas att jag gjort... Mina egna slutsatser är kanske att jag sprungit på för hårt underlag, har nästan uteslutande sprungit på asfalt det här året, så jag ska försöka springa i lite mer kuperad terräng och se om det blir bättre. Annars får väl Göteborgsvarvet 2008 helt enkelt bli Göteborgsvarvet 2009 :-)

Det där med höften har jag också varit med om, men för mig gick det över när jag började styrketräna lite mer regelbundet. Tog hjälp av en PT för att få bukt med höft och rygg som var mina "problemområden" och sedan dess har jag inte känt av det något mer. Men det är som du säger väldigt svårt att avgöra varför man har ont.