Att träna för att skryta, eller skryta för att man tränar?
Skrytsnack som motivationsfaktor
Jag gillar hälsobloggar, träningsbloggar och framförallt löpbloggar. Jag läser inga andra bloggar. Det finns en skara ambitiösa löparbloggar och många av de jag följer är skrivna av killar - till skillnad från andra träningsbloggar som nästan alla skrivs av tjejer.
Det är ganska ofta jag medvetet tänker på hur olika (löp)bloggarna är skrivna. Jag uppfattar det som att killarna framhäver distanser, tider och uttrycker fokus på målet, medan tjejerna skriver mer om känsla och vad som är här och nu.
Den största skillnaden som fått mig att höja på ögonbrynen och inse skillnaden är ett inlägg på den mycket läsvärda bloggen Asfaltsjokern. Nix skriver att "skrytfaktorn" är en av anledningarna som motiverar honom till att träna. Han har fått många medhållande kommentarer - alla från killar.
Jag tvekar och frågar mig själv: har jag någonsin hört en person, som inte är kille, skryta med hur långt eller fort man springer eller hur mycket man tränar? Jag tror inte det. Kanske är skrytsnacket en ren och skär killgrej? (Eller är det jag som helt enkelt inte träffat på någon skrytsnackare?)
Kanske beror skrytfaktorn på vilken fas i träningen man är. Ju färskare träningsnörd desto mer skrytsnack, både som kille och tjej?
Jag har svårt att tänka mig att Olle med tio maror i handfatet fortfarande har glöd i skrytsnacket medan Bengan med en eller två maror fortfarande är eld och lågor över bedriften (för det är en verklig bedrift att genomföra en marathon) och gärna snackar tider och resultat med energisk ihärdighet.
För att knyta ihop säcken: är skrytfaktorn en viktig del i din träningsmotivation och tror du att det finns en skillnad mellan tjejer och killar i denna aspekt?
Att skrytsnacka är inte nödvändigtvis fel eller fult, och det är inte heller vad det här inlägget handlade om. Syftet var snarare att fråga vem som skrytsnackar, eller när.
15 januari 2008
Killar, tjejer, snack och träning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Intressant tanke du tar upp. Jag kan ju bara se till mig själv och eftersom jag alltid varit av den principen att jag helst tränat ensam så vet jag inte riktigt. Som instruktör inspireras man både av att få leda samt få all den feedback som ni deltagare ger, men jag skulle inte få för mig att skryta i bemärkelsen av att vara ledare.
Förvisso gillar jag att prata om olika typer av träning, dess mentala och fysiska aspekter, upplevelser, "halleluja-moments om man ska travestera pannan med pricken osv, men med syfte att skryta? Inte målmedvetet i alla fall. Fast det kanske upplevs som det ändå, vad vet jag? Kanske upplever personer som inte tränar det som mer skrytsamt än likasinnade som också tränar mycket.
Det här kommer jag fundera lite mer på..
Jag vet inte om jag är så mycket ute efter skrytfaktorn, i alla fall inte bland mina vänner för de bryr sig inte för fem öre :P
Dock så registrerar jag mest tider/distanser men det hänger ihop med att statisk är roligt =)
Jag tycker att man ska vara stolt över sina resultat och ser inget fel att man pratar/skryter om det men det finns ju helt klart gränser för hur mycket man orkar lyssna på det.
Hade det inte varit för skrytfaktorn så tror jag inte några lopp över huvudtaget hade funnits utan folk hade bara sprungit för att må bra m.m
Fredrik & Dunceor:
Att snacka och "skryta" tycker jag är två olika saker.
Snacka träning gör jag jämt. Fast bara med grabben. För ingen annan är intresserad. Och då går det inte att snacka träning. Att snacka utan dialog går inte. Men att skryta utan dialog går hur bra som helst. :-)
Och jag håller med om att statistik och tider är roligt, men mest för min egen del och min egen jämförelse för hur jag själv utvecklas.
Jag "skryter" aldrig. För de tiderna jag gör är inget att skryta om. Däremot så berättar jag nog gärna om min träning. Ibland kanske till folk som stänger dövöret till ibland. Det är nog bara för att jag är så inne i det här med träning och hälsa och tycker det är så enormt roligt.
Det är säkert från person till person, men det är säkert också så att killar skryter mer än tjejer.
Jag tror också att killar tränar mer för resultatens skull än vad tjejer gör, medans tjejer tränar mer för hälsans skull än vad killar gör.
För egen del trot jag inte att jag skryter så mycket, men det händer däremot att andra tycker att jag borde berätta mer om vilka resultat jag gjort.
Intressant inlägg! Jag vet inte om skrytfaktorn är så viktig för mig egentligen. Den enda plats jag har för att summera dagar och få ur mig ord är via bloggen, så mina vänner och familj skonas från skryt haha. Konstigt egentligen. :)
hört detta talesätt: "tomma tunnor skramlar mest" nån gång!?!? hahaha!! för inte hör man Kluft skryta? eller Kajsa? Holm? etc etc etc alla duktiga riktiga idrottmän och kvinnor!! de framhåller känsla, teamet, tränarna, goda förutsättningar, upplägg, planering, träning etc etc! 'rligt talat, visst tycker jag man ska få "skryta" om man slagit sina egna rekord! screw jantelagen liksom och framhåll dina prestationer! jag "skryter" gärna om jag slår mian rekord. men det är sklllnad på självgoa människor som skryter is fyte att trycka ner andra, och såna som "skryter" av glädje och sprickfärdig stolthet över sina nya rekord! tycker jag! men som du säger, jag tror det mest är de "nyblivna proffsen" eller vad man ska kalla dem, som skryter mest!
Jag skryter som en storfiskare... Jag är helt övertygad om att det är en killgrej. Och att killar skryter för killar... Skryt imponerar inte på tjejer ;-)(litet tips till singelkillarna)
Jag tror att det är en förlängning av "min pappa är starkare än din"-syndromet. Jag har en nyare mobiltelefon, jag springer snabbare än du...
Intressant etnografisk observation, Puma...
förlåt... har inte läst inlägget ännu, men ska sen. Såg att du skrev att du använder double pro inne hos Emmsan... Jag hade läst SÅ mycket gott om det, att chokladvarianten skulle smaka chokladpudding och att det bara var fantastiskt. Jag är ingen galning i choklad, inte sådär oboy-aktig i alla fall, ändå tyckte jag ju att det lät finemang och köpte doublepro chokladen. Första gången jag provade den hade jag i 2 dl vatten till en skopa, hade ingen mjölk hemma. Det smakade skit! Andra gången, igår kväll, hade jag 1,5 skopa till lite mindre än 2 dl mjölk, det smakade fortfarande inte bra! Hade väntat mig en rund och god och väldigt chokladig smak enligt de som pratat gott om den, men nä... som det ser ut nu vet jag inte om den kanske blir stående i skåpet. Vad har du för smak och hur blandar du den???!!!
För yngre killar stämmer skrytsnack helt klart. Det minns jag själv. Men vad anbelangar bloggarna används de ju i mångt och mycket som träningsdagböcker, och det är nog en stor förklaring till statistik m.m. Dessutom skapar ju webbpublicering en positiv press att prestera bättre, anser många killar. Jag är inte säker på att lika många tjejer anser det.
Jag tror att du har rätt i att man tenderar att påpeka det mer när man är nybörjare. Å andra sidan var det inte såååå svårt att dra informationen ur 200-marorsJanne första TSM-löpningen jag var med...
Han missade inte heller att tala om att han ska till Dubai i helgen för sitt 201:a.
Men det är killar, killar, killar. Att tjejer har en annan profil kan jag hålla med om. På generell basis såklart. Det finns säkert tjejer som är värre än alla killar ihop...
Och att stjärnorna inte talar om sina prestationer är väl knappast helt korrekt? De gör väl inget annat?
Att deras sänds i TV är ju en annan sak.
Men ni kan ju kolla Stefan Holms hemsida på http://www.scholm.com/ han piskar oss andra med hästlängder i statistikdroppning...
Eller Kallur för all del: http://www.sannakallur.se/om.shtml
Att vi sedan inte hör dem kan ju bero på att vi inte känner dem... Jag tror att de kan bli rätt tradiga de med efter ett avslutat kanonpass ;)
tror helt klart att det är en killgrej. Jags kulle aldrig få för mig att skryta över nått i min träning i alla fall.
Okej, nu har jag läst! Smart inlägg, vet inte riktigt vad jag tror, men helt klart är att grabben är mer för att lägga in träningsrundor, mäta resultat och maila med kompisar om träningsrundor.
Nä, double pro choklad är ingen hit. Funderade på banana penanut, vad bra det lät att den smakade mer vanilj än banan, för den där konstgjorda banansmaken kan ju också kännas konstig. Jag har för övrigt rätt mkt vaniljproteinpulver, samt lite kvar av chocolate mint, som faktiskt smakarhelt okej. Gillade konsistensen med double pro, det varfaktiskt också en del av varför jag valde den. Nästa gång blir det banana and peanut alltså. Det finns också en pistagesmak med cocos vet jag, men det kan jag nog inte tänka mig nåt värre än. Pistage smakar limstift tycker jag, vilket är konstigt, eftersom jag verkligen gillar pistagenötter. Well...antar att det här får bli en to be continued.
"Skryta" känner jag inte att jag direkt gör, men det känns definitivt inspirerande att prata om sin löpning med andra. Det som var klockrent i Asfaltjokerns inlägg var när han beskrev sitt 25 km pass på tjänsteresan och faktumet av att han riktigt njöt då han fick frågan om hur långt han sprungit och lite nonchalant svarade att det var "bara" 25K.
Om det kallas skryt låter jag vara osagt, men för mig känns det häftigt att man överhuvudtaget kan springa uppemot 2 mil (och må som en prins efteråt). Det är garanterat en rookiegrej, precis som du är inne på, Puma.
För om man lyckas hänga i och fortsätta med löpningen år efter år, så tror jag inte att man i framtiden kommer att få en speciellt stor kick av att i förbifarten vid fikabordet berätta om sitt senaste helg-långpass.
Nej, ordet skryt är väl valt för att provocera en smula.
Jag "skryter" inte. Jag är bara så oerhört engagerad och vill gärna att andra ska bli det med. Dessutom är jag som benet är inne på stolt som en tupp över att jag kan!
Men jag sätter en svettig vänstersula på att det uppfattas som skryt av ganska många.
Och jag erkänner faktiskt gärna andras prestationer, även om de är bättre än mina.
Om det inte är Masse, såklart. Men det händer ju bara om jag bryter ;)
Oj va svår fråga du ställer. Är så kluven i svaret så jag får inte fram nått svar :P
Tycker mig hört tjejer och kvinnor som skryter om sin löpning.
Jag skryter själv, eller framhäver den sidan av mig i vissa sammanhang. Men intressant nog mörkar jag mitt löparjag i ganska många irl sammanhang för jag inbillar mig att jag kommer bemötas med fördomar om jag berättar omfattningen av min träning.
Jag är dessutom rädd för att uppfattas som en skrytnisse. Fast jag här och nu kan erkänna att jag är det. Det är tjusningen med internet, man vågar vara sig själv ibland.
Kanske på sin plats att säga att jag dock håller med om att killar skryter oftare även om jag inte ser exempelvis Masse eller Nix eller för den delen mig själv som några monsterskrävlare faktiskt.
Du är snäll Allan.
Men har du tänkt på att mitt och Masses eventuella skrytande inför dig faller rätt platt.
"Jag kan springa 5 km i samma tempo som du orkar. I ett marathon..."
Kul sida du har, så här har jag gjort med träningssnacket. För ett par år sedan började jag träna regelbundet på Friskis och när jag började så fick jag en ide att inte berätta för någon hur ofta jag deltog på olika pass, det skulle nog komma fram ändå tänkte jag. Det första året så gjorde jag 160 pass och året därpå 200 pass i alla olika intensiteter. Nu när jag lyssnar på tex lunchrastens diskussioner på jobbet så har jag lagt märke till att många gärna nämner att man har tränat och även hur ofta. Då inser jag att jag tränar ganska så mycket ibland även mer än de som gärna berättar om sin träning. Det tycker jag är lite kul, men jag säger inte hur mycket jag tränar bara att jag går på Friskis. Jag är en man i mina bästa år dvs snart 50 och just nu mår jag superbra med min träningsnivå.
Hej då från en som tränar på Friskis.
Amateur Sexchat
xxx sex games
Cam Girls
Skicka en kommentar