När vanliga partymänniskor är i Åre bygger de pyramider av ölburkar. Inte vi. Men vi kan bygga världens största pyramid av vitaminvattenflaskor.
Vitamin Well
Det är stor åtgång på vatten. Både kranvatten - men också vitaminvatten (lättsockrat) på flaska. Påsarna är fulla med flaskor som ska gå till pant och överallt i stugan hittar man spår (tomma flaskor alltså). Vi har inte byggt någon sådan där klassisk pyramin med tomma flaskor, men vi skulle kunna.
Vilken som är favoritsmaken är svårt att sia om. Men jag tror att de flesta i stugan väljer Vitamin Well-dryck utifrån smak snarare än "funktion". De som finns är grönt äpple (vitaminer du behöver varje dag), grapefrukt (för håd och hur), citrus/fläder (för kroppens försvar) och citron/grönt te (för återhämtning). Jag gillar nog citron/grönt te bäst. Eller nä... citrus/fläder är kanske godast. Eller vänta...
17 januari 2009
Vitaminer på flaska
16 januari 2009
Fre 19 jan: Blogger Ski Camp: dag 1
Mycket att blogga om och ny telefonkamera är ingen bra idé.
Skidåkning
Jag skaffade mig en LG Renoir i onsdags. En ny telefon alltså. Den har bra kamera. Säger dom. Jag vet inte riktigt, för jag har inte lyckats få över bilderna till datorn och på telefonen ser alla bilder bra ut. Men nu äntligen! Här kommer en rapport från första dagen av Blogger Ski Camp i Åre - och några bilder!
Det började egentligen igår. Strax efter 09.00 hämtade jag upp Malin, VR-Tess och Sofy. Sofy hade 32 kilo packning med sig. Vi är osäkra på hur länge hon ska vara här. Resten av oss ska vara här tills på söndag i alla fall...
Hela gänget! VR-Tess, Therese, Gymfjollan, Sofy, MS, Robert, Marie, Mela, Jane, Nilla, AC, och Malin.
Jag var förberedd på bilresan. Cola Zero och ägg.
Vi åkte från ett lagom milt Stockholm till -18 här i Åre. På vägen passerade vi -24. Idag när vi åkte gick det från -13 imorse till -2 nu strax före 22. Men det är ingen fara - vi vet hur vi ska valla! Skidcenter i Björnen erbjuder superbra vallakvällar på torsdagar, och helt gratis är det också. Längdskidåkning är helt klart en materialsport. Som tur var spenderade jag min förmögenhet på vallagrejer förra året på Staffan Larssons skidläger. Jag är kittad!
Moi!I Craft från topp till tå.
Så till skidåkningen. Det går bra! Även i utförsbackarna! 18 km blev det idag. De första 8 med duktiga instruktören Anna. Hon delade med sig av bra tips i spåren i Björnen. Fast det är svårt att inte åka på max. Man vill ju framåt - på ett helt annat sätt än när man springer! Och om man åker på max håller man ju inte så länge...
Duktiga Skidlärar-Anna -som bränner av 15 km i blixtfart.
På eftermiddagen åkte några av oss lite mer. Milspåret lät som en bra idé och det var det - tills vi hade kommit halvvägs. Då tokdog jag. Dagsljuset hade övergått i skymning och det gick segt i de svaga uppförsluten. Men så fort det gick lite utför släppte tröttheten och jag piggnade på mig. Snabbt trött - snabbt pigg, alltså!
Viktiga prylar:Återhämtning, mössa och vallabort
(fast vallan är nog viktigare...)
Det blir lite trångt med 13 pers i en stuga.Här vallas det - och borstas tänder, samtidigt.
Sofy är färgkoordinerad. Svart och rött.
Tur att den fina mössan från Craft som alla fick matchade.
Det ÄR fint i Jämtlandsfjällen!Imorgon blir det mer skidåkning. Fler kilometrar. Fler mil? Största utmaningen just nu är hur alla ska hitta sina kläder som hänger i torkskåpet. Och leta fram pjäxorna i hallen. Det blir rätt mycket grejer när 13 personer samsas på liten yta. Och när många har likadana prylar. Men vad gör det? Det är ju sjukt bra spår här i alla fall!
15 januari 2009
Ons 14 jan (forts. igen): Pilates på boll
Nu har jag äntligen provat på den så hypade träningsformen pilates på boll.
Hur var det?
Pilates på boll introducerades på SATS i höstas. Varenda gång jag försökt boka in mig på en klass har det varit 30 personer i kö. När jag bokade in mig till kvällens pilates på boll-klass var det bara 4 personer i kö. Vad har hänt? Kanske var jag ute i god tid? Man kan boka ett pass tidigast 2 veckor innan själva passet, och jag bokade för en och en halv vecka sedan.
Det är inte så konstigt att det är kö. Pilatessalen på SATS Zenit är ganska liten. Hur pass bra passet var vet jag inte riktigt. Jag har inte lärt mig älska pilates än. Men precis som på yogan på lunchen försökte jag analysera varenda övning. Filtrera känslan i mina muskler. Känns det här? Gör jag rätt? Hur ska det kännas?
Jag kan konstatera att det faktiskt kändes i magen efter passet. Men om det beror på övningarna eller att jag legat tryckt mot en boll i en timme vet jag inte. Bollpasset var i alla fall roligare än ett vanligt pilatespass. Men ibland kände jag mig ganska fånig som satt och höll i en jätteboll.
14 januari 2009
Blogger Ski Camp
Avfärd imorgon bitti!
Ingen skidresa är komplett utan havregryn och sådana grejer.
Men jag undrar om inte påsen som grynen kom i är snyggast.
PS. För er som undrar. Blogger Ski Camp är en uppföljning på Blogger Boot Camp som Sofy anordnade i våras. Campet går av stapeln i Åre dit 14 träningstokiga personer (de flesta bloggare såklart) åker för att träna längd och alpint under en intensiv helg. Rent konkret innebär campet längdåkning med tränare, alpin skidåkning med instruktör, relax på Holiday Clubs sauna world, träning för de som vill på Gold's Gym, mat från kostrådgivaren Mela - och mycket annat. Eftersom de flesta som är med bloggar så lär helgen dokumenteras ordentligt. I synnerhet på den här bloggen! DS.
Ons 14 jan (forts.): Total psykos!
When the drugs don't work - try spinning!
Pulsspinning
Jag hade bokat in mig på pulsspinning ikväll. Tyckte att det där med puls kunde vara kul. Goddag yxskaft - jag kör ju med pulsklocka i alla fall. Fast lite kul är det ju att se sin puls på en skärm i alla fall, så det var faktiskt värt att missa den stående klassen på SATS Hötorget för annan spinning på SATS Zenit.
När jag satte mig på cykeln och började trampa tänkte jag att det skulle bli en helt värdelös klass. Känslan i benen var lika med noll och de kändes inte alls alerta. Lustigt nog känns det så innan de flesta klasser börjar. Men när musiken väl drar igång händer något. Benen går in i någon slags extas. De får liv!
När instruktörs-Lina sa att dagens pass skulle bli tufft log jag. När hon sa att det egentligen bestod av en enda lång backe log jag ännu mer. När hon sa att om vi ville utmana oss själva och ligga mellan 80-90% av max i puls under de sista 27 minutrarna jublade jag inombords. Det här skulle verkligen bli skitjäklabra.
Skitjäklabra är just vad det blev. Trots att det var backkörning spelade instruktörs-Lina låtar med ganska snabbt tempo. De andra körde intervaller till dessa men jag körde stående backe med ganska hög kadens. Jag låg och pendlade mellan 85-89% av max mest hela tiden men tog tre "vilopauser" när jag tillät mig själv att droppa till strax över 80% av max. Ibland nosade jag på 92% av max men försökte att inte komma för högt (jag ville orka hela vägen). Höga 80% kändes bra. Tokbra. Visst var jag trött - men jag var euforisk. Drabbad av någon slags spinningpsykos som fick mig att både längta till backjäveln var över men samtidigt njuta av varenda ögonblick.
På golvet bredvid cykeln stod ett par sprillans nya Nikeskor och log åt mig. De är så rosa de kan bli. Jag tänkte att eftersom jag alltid har svarta kläder på mig så måste jag ju skoja till det lite. Skorna får bli färgklicken. Jag älskar dem och de är köpta för ett bra ändamål. Inga skuldkänslor här inte (Grabben - no comments, du köpte faktiskt precis den där nya jackan!!).
Pink shoes!!
Jag försöker få plats på bilden.Men hallå - skorna syns ju inte!!!!
Syns skorna nu?Ons 14 jan: Poweryoga
Ni kan inte anklaga mig för att inte försöka i alla fall.
Yoga på lunchen
Jag jobbar som konsult på ett mycket intressant företag. Intressant är deras idrottsengagemang. Det är i klass med när man gick på universitetet och kunde gå med i olika idrottsklubbar. Eller sektioner, som det kallas här. Utanför jobbgymmet står det en massa pokaler från olika tävlingar man vunnit. De flesta är från början av 90-talet eller tidigare. Sedan gick det utför... i alla fall på tävlingsfronten.
När det gäller utbud på jobbgymmet så går det bra. Spinningcyklarna står fina (hela!) och rena i spinningsalen, styrketräningsutrustningen är komplett om än i ett trångt utrumme och det finns en stor hall för badminton, innebandy, gympa eller - yoga.
Jag och en kollega valde att gå på yogan på lunchen. Poweryoga. Jag har aldrig gått på poweryoga förut. Bara ashtanga och bikram. Bikramyoga är en form av hathayoga och jag har fått för mig att jag gillar hatha bäst eftersom jag på så sätt undviker den förbannade hundenpositionen. I poweryoga kommer man inte undan hunden. Det har jag upptäckt idag. Men den positionen gick ganska bra idag. Kanske för att vi inte stod i den så länge. 5 andetag, per gång. Fast andetagen kändes längre och längre ju längre in i klassen vi kom.
Jag är en otrolig effektivitetsmänniska. Det går inte att nog poängtera. Om saker inte görs effektivt blir jag sur. Det vet Grabben. Han lagar god korv stroganoff till exempel. Men den rätten tar honom en evighet att få till. Därför har jag bara ätit hans stroganoff vid 3 tillfällen under vårt 3 år långa förhållande. Och så brukar jag skälla lite på honom när han pratar. Jag tycker att han förklarar saker och ting i onödigt många ord. Jag klarar inte av att åka tåg eftersom det oftast stannar vid varenda eviga station. När jag bodde i Toronto fick jag hjärtklappning på tåget när jag skulle hem. Och när jag skulle till Halmstad förra helgen blev vi 3 timmar försenade och jag höll på att börja gråta av hopplöshet. Så ja, det är illa, min effektivitetsmanism. Å andra sidan är jag en fena på att jobba och få saker klart - när jag sätter manken till.
Tillbaks till yogan. Det känns som jag tragglat med yoga, body balande och sådana typer av träningsformer alldeles länge utan att få till det. Jag vill så gärna tycka att det är bra. Jag vill så gärna älska yoga. Men jag har inte lust att gå dit, försöka och inte få till det. Därför skulle jag vilja ha en "one on one session". En yoga-PT alltså. Bara under en timme eller två, så att jag får en experts fulla fokus på vad det är jag ska känna och var jag ska sträcka. Om jag fortsätter att göra fel så är det ingen mening med att jag fortsätter gå. Det är ju helt jäkla ineffektivt!
För er yogis som läser min blogg har jag 3 frågor:
Har ni tips på riktigt bra yogastudios i Stockholm där de har personliga yogalärare?
Vilken form av yoga tycker du är bäst? (Varför?)
Vilken form av yoga tror du är bäst om man vill ha ökad rörlighet?
13 januari 2009
Blogger Ski Camp
Tis 13 jan: Riktigt bra spinning
Jag brukar hylla instruktörs-Pia till skyarna, men hon har tuff konkurrens!
Terese!
Jag har sagt det förut. Det är skillnad på instruktörer och instruktörer. Det är de som gör skillnad på klassen helt enkelt. Jag fullkomligt älskar Pias spinningklasser men hon har tuff konkurrens - i form av VR-Tess som snart gör konventdebut på Nike. Och det med all rätt!
Jag minns särskilt ett av VR-Tess upplägg som hon körde för länge sen. Jag tror det var på SATS Stureplan. Vi körde tre "loopar" med intervaller följt av backe. Idag körde hon ett liknande upplägg: fem 40-sekundersintervaller med 20 sekunders vila följt av 11 minuter lång backe. Och så samma grej igen, fast kortare backe. Och till sist 3 intervaller - följt av backe och målgång. Fy fasen vad bra det var! Och skitbra musik!
Tummen upp till VR-Tess!I takt med att pulsen steg försvann mina grubblerier och när jag i den längsta backen, som totalt var 11 minuter lång, stod och trampade i 90% av maxpuls i minut efter minut efter minut efter minut efter minut efter minut (ja, hela 6 minuter!) så var alla problem som bortblåsta. Eller bortspinnade. Det ÄR märkligt det där hur pulstopparna sätter sprätt på hjärnan. Från att ha gått och känt mig ganska misslyckad och redo för en stor jäkla time out från allt (jag är i jäkligt stort behov av semester), så blev jag medveten om hur jäkla bra jag är. Och stark.
90% av maxpuls blev min högsta pulsnotering för klassen. Men jag snittade ändå på 80%. Det var i backarna de absolut pulstopparna kom. Benen var inte lika redo för intervallerna. Därför bestämde jag mig för att köra just benträning efter spinningen. Det blev 100 reps benböj mot pilatesboll (landade på 75% av max i puls där...) och 100 reps i benmaskinen och 60 tåhävningarna. Sen kände jag mig nöjd. Jäkligt nöjd.
Puma mobiliserar
12 januari 2009
Hur tänkte man här?
Vattenflaskan från SATS är fin. Men inte speciellt praktisk. Den läcker så fort man vänder upp och ner på den. Den är nog inte tänkt att vändas upp och ner på. Men hallå, hur ofta välter inte en vattenflaska när man tränar? Och hur ofta har man inte en inte helt tom vattenflaska i väskan som välter så att det blir en swimmingpool. Alltför ofta om man använder den här flaskan från SATS.
Åre-Sthlm-Hstd-Sthlm-Åre
Snart åker jag till Stockholm igen. Lite galet är det. Förra veckan började jag i Åre, var i Stockholm 2 dagar och slutade sedan i Halmstad. Denna veckan börjar jag i Halmstad, är i Stockholm 2 dagar och slutar sedan i Åre. Jag kunde lika gärna stannat i Åre! Men då hade jag missat skitbra PT-träning. Och en mysig hemmahelg i Halmstad. Nu packar jag min lilla väska för ännu en resa. Det viktigaste den här gången är inte mitt I.D-smink eller min plattång från GHD, eller löparskorna eller telefonladdaren. Det viktigaste är vågen. Eller nä, vänta nu, jag tror att löparskorna är viktigare ändå... men utan våg kan jag inte vinna kommande veckas Biggest Loser. Och det tänker jag göra!
Mån 12 jan: Träning med PT (2/33)
Snygga armar? Ja tack!
Bröst, biceps, triceps
Jag har fått ett 3-splitsprogram från PT-Fredrik. Idag testade vi en av splittarna: bröst, biceps och triceps. Även om det inte går att bygga muskelmassa medan man ligger på kaloriunderskott kan man fortfarande bli starkare. Därför körde vi tunga vikter och få reps. 6 stycken. Så få har jag nästan aldrig kört förut, eftersom det är svårt att köra det själv.
Såhär i efterhand känner jag att jag dog allra mest i bicepsen. Bicepscurls med stång och sedan superset på hammercurls och scottcurls tog ut sin rätt. Men jag undrar om det inte var bröstmusklerna som det var roligast att träna. Fast jag kände mig starkast i tricepsen.
Tänk om man kunde träna med PT på varenda pass - upp till 10 timmar i veckan. Hur lyxigt skulle inte det vara! Jag antar att jag får nöja mig med 2 gånger i veckan. Även om det blir någon veckas uppehåll nu eftersom det är dags för Blogger ski camp till helgen.
Förresten - är det någon som har en "tom" dongel över (alltså, en dongel utan sim-kort)? Jag skulle vilja köpa den i sådana fall. Och om någon har en sprillans ny LG Renoir hemma så vill jag gärna köpa den också! Dongeln pockar på allra mest. I min webbook-dator är det mobila bredbandet inbyggt men på min konsultdator är det inte det... och jag behöver en dongel att stoppa i simkortet från webbooken...
Vill köpa! Har du en över?
Vill också köpa...Who is the Biggest Loser?
Den största utmaningen av dem alla
Jag och Nike kämpar för samma sak. Att gå ner i vikt. Vi har lyckats förut. Men när motivationen tryter är det lätt hänt att det blir plus på vågen igen. Nu är det slut med det. Fram till den 1:a juni har vi tillsammans antagit utmaningen "Who is the Biggest Loser?". Ni som sett den amerikanska tv-showen känner igen konceptet: deltagare som tävlar om att gå ner mest i vikt.
Vår tävling kommer alltså att pågå i 20 veckor. Precis som i programmet mäter vi resultatet i % av total kroppsvikt så att tävlingen ska bli rättvis. Varje vecka innebär en ny tävling. Varje måndag utses den förra veckans vinnare, The Biggest Loser. Förloraren, den som tappat minst i vikt, får springa 7 km på löpband som straff. En löpbandsrunda som ligger utanför ordinarie träningsschema. Dessutom får förloraren böta 50 kr till den gemensamma spa-potten. När viktresan är slut åker vi på spa (blir nog en kombinerad träningsresa om vi känner oss själva rätt), och potten delas på hälften. Totalt finns det alltså 600 kr för vinnaren att tjäna. Inte lika mycket som i den riktiga serien alltså - men det är ändå en slant.
Vi har lovat varandra att följa denna utmaning till fullo. Den 1:a juni räknar vi ihop den totala vikten i procent som vi tappat. Den som tappat mest får en extra vinst. Vad det blir har vi dock inte bestämt...
Det enda som hindrar oss på denna den största utmaningen av dem alla är medicinska bekymmer och andra allvarliga händelser vi inte kan förutse. Om någon av oss skulle hoppa av - vill vi att ni kommer på vilket straff som blir påföljden.
Det är vikten som räknas! Träningen kommer att vara hård, kosten ska skötas, du kan sköta dig perfekt, men går du inte ner i vikt så vinner du inte Biggest Loser!
Idag är det måndag. Idag går startskottet. Who is the Biggest Loser? Den som läser får se!
11 januari 2009
Dagens lunch
Ett gäng tomater=39 kcal2.5dl keso=233 kcal
Ganska många räkor=126 kcal
Totalt=398 kcal
59% protein, 26% fett, 15% kolhydrater
1000-utmaningen
Jag kom på en rolig idé - som jag höll på att glömma bort.
1000 reps
Idén om att köra 1000 repetitioner dök upp när jag och Nilla körde 100 reps av olika benövningar. 100 var inte så mycket, tyckte jag då. Det tyckte inte mina ben heller eftersom jag maxade på spinningen dagen efter. Jag tyckte att just benen skulle vara en passande muskelgrupp att testa 1000 repetitioner på.
Inatt låg jag i sängen och tänkte på idag. Och att det var så jäkla mycket på TV. Det är skidåkning från 09.00 till långt in på eftermiddagen. Och magträning passar ju bra att göra hemma. Och 1000 reps för magen skulle ju funka.
Puma - har många roliga idéer!Tyvärr glömde jag bort det där med 1000 reps imorse. Jag kom på det först nu. Men jag har hunnit fundera lite. Och kommit på att 1000 reps skulle funka för de flesta muskelgrupper. Värst blir nog tricepsen.
Mellan alla alpina åk och sammanfattningen från långcupen i längd och nu skidskytte, så har jag i alla fall bestämt mig. Min utmaning för våren är att köra igenom 1000 reps-utmaningen - för hela kroppen. Det ska bli roligt. Vad tror ni - hur pass svårt blir det?
Dagens frukost
3 Finncrisp med Bregott och rökt lax=217 kcal3 ägg med 3 tsk Kalles kaviar=261 kcal
1 apelsin=57kcal
Dagens SvD=0 kcal
Totalt= 535kcal
24% protein, 54% fett, 22% kolhydrater
Löparskor på Teamsportia
Jag sprang in en sväng på Teamsportia idag. Blev glad när jag såg att de hade rea. Bland annat reade de ut Asics Nimbusskor. Jag brukar inte köpa löparskor på rea. Det är alltid de gamla modellerna de rear ut och skor är som bekant en färskvara. Till på köpet låg skorna slängda i en stor nätkorg. Asicsskor låg huller om buller med Reebok och Adidas. Det kändes billigt - och jag vill inte ha en "billigsko". Jag vill ha en proffssko. Så jag köpte inga skor. Vem köper dyra skor som ligger huller om buller i nätkorg? Okej om skorna kostar 49.90. Det gjorde inte dessa. De var prissänkta från 1699 till 999. Det är ett konstigt sätt att sälja på.
10 januari 2009
Lör 10 jan: Löpning med pulsklocka
Jag har kommit på vitsen med pulsklocka!
Om en uppenbarelse i löparspåret
Sprang med pulsklocka ikväll. Sist jag gjorde det var i somras. Efter 5 kilometers joggande i lera och kvällsmörker ikväll fick jag en uppenbarelse. Jag kom på den verkliga vitsen med min pulsklocka!
Jag invigde de nya långa löpartightsen.De funkade bra!
Fast jag kände mig lite out of place när vi
direkt efter löpningen gick till Hemmakväll och hyrde film.
Det var bara en sak som var fel med min outfit.Töntmössan!
Missförstå mig inte, jag älskar mössan -
men det är för fan ingen mössa man springer i!
Det var dock den enda jag hittade.
Det är där pulsklockan kommer in. Pulsklockan är till för att stilla mitt träningssamvete. Jag skiter väl i hur fort jag springer - bara jag tränar effektivt ur förbränningsynpunkt. Snabbare blir jag automatiskt. Eller så får jag fokusera på det senare. Men står det på pulsklockan att jag ligger över 80, 85 eller vilken % av maxpuls det än må vara så ska jag vara nöjd. Och då spelar det ingen roll om jag sprang i 5.20-, 6- eller 7.20-tempo.
Jag sprang och sneglade rätt så mycket på pulsklockan ikväll medan jag kämpade med leran och det kuperade spåret på Galgberget. Jag låg och harvade rätt så mycket runt 170-177 i puls och jag undrade vad det var för fel. Varför var den så låg? Det var ju ingen söndagsjogg jag var ute på. Nej mitt mål var att springa rundan med så hög konstant puls som möjligt. Jag kom upp i 183 slag som mest. Va fan, tänkte jag. Det är ju ingenting.
Det var först när jag kom hem som jag upptäckte att det nog var ganska högt ändå. 185 i puls motsvarar 95% av max. Snittet för rundan låg på 82%. Så kan det gå när man inte fattar hur man ställer om klockan till att visa % av max istället för absoluta tal. Och inte heller kan räkna.
82% av max är väl helt okej ur förbränningssynpunkt. Jag tillhör inte den kategorin människor som tycker att långa lågintensiva pass är bäst för att gå ner i vikt. Det är mest slöseri med min tid. Framförallt är det inte den typen av träning som gör mig lycklig. Eller som löser mina problem. För att få en lysande uppenbarelse krävs med högintensiv träning. Som lite löpning i lera i mörkret en lördagskväll.
Lördag
Vi har fastnat framför TV:n. Men jag har i alla fall löpartights på mig.
Shopping
Vi har shoppat hela dagen. Försökt shoppa i alla fall. Trots att Grabben inte tror det, så är jag en kass shoppare. Jag orkar inte hålla på att fynda på reor och nätbutiker med tusentals grejer ger mig beslutsångest. När jag kan välja bland för många grejer slutar det med att jag inte väljer något alls.
Jag hade en rabattcheck på sport-bh från Stadium, gick dit, men köpte två par träningsbyxor istället. Båda från Nike. Ett par långbrallor - så att jag kan ge mig ut och springa utan att behöva chocka omgivningen med trekvartsbyxor. Tyvärr är långa löpartights inte speciellt smickrande för mina ben. De är för oproportionerliga för att se bra ut i långa, tighta byxor. Skit samma - det är ju snygga ben jag jobbar för att få! Köpte också ett par kortare byxor från Nike. Svarta såklart. Vilket betyder att de ser ut som alla andra träningsbyxor i min garderob: svarta och trekvartslånga.
Långa...
...och korta.Det andra som vi skulle shoppa men inte lyckades med var inredningsgrejer. Efter allt försökande höll jag på att stupa på Willys. Hungern kom som en brutal attack. Så vi åkte hem, fixade mellanmål (finncrisp med rökt lax) och fastnade vid "The geek and the beauty". Grabben älskar det av någon anledning. Jag tror han känner igen sig i the geeks...
Snart ska vi ut och springa. Jag kan inte säga att jag längtar. Soffan är alltför bekväm för att jag ska tycka att löpningen är den roligaste idén just nu. Men - jag vet vilken underbar känsla jag kommer komma hem med. Jag vet hur nöjd jag kommer vara efteråt och jag vet att lördagskvällen kommer bli långt mycket bättre med en löptur i benen. Att sitta kvar i soffan kommer inte göra mig starkare, snabbare eller snyggare!
Snabbmat
09 januari 2009
Vägen till den perfekta kroppen
Börja med att ta steget utanför dörren.Även om det är grått och skitigt.
Följ den röda linjen.
Gå genom parken.Även om det är grått och skitigt.
Följ den röda linjen.
Tänk på målet.Samla fokus.
Följ den röda linjen.
Det är bara att gå rakt fram.Även om det är tråkigt, grått och skitigt.
Följ den röda linjen.
Nu svänger det.Följ den röda linjen.
Snart framme.Även om det är tråkigt, grått och skitigt.
Följ den röda linjen.
Sista kröken nu.Snart är du där du kan förändra - dig själv.
Följ den röda linjen.
Äntligen framme.Även om det är jäkligt tråkigt, grått och skitigt.
Det spelar ingen roll.
Det är här ingenting är omöjligt.
Det är här allting börjar.
Här ligger gymmet.
Fre 9 jan: Träning med PT (1/33)
Idag började PT-fighten!
Personlig PT-cirkel
Idag klockan 11 gick startskottet för min personliga PT-fight. Då gick jag första ronden - av totalt 33.
Dagens träningsväska: en lyxpåse. Ni vet, en sådan där i glansig papp med tvinnade snören.
Jag är i alla fall färgkoordinerad!
PT-Fredrik hade förberett flera stationer i träningssalen där han blandade kondition och styrka. Varje station skulle köras i 45 sekunder. Mellan stationerna fick jag 15 sekunders vila. De där 45 sekunderna gick hur långsamt som helst medan korta 15 bara försvann.
Plankhopp med hantellyft rakt fram blandades med utfallsgång medan Fredrik drog i ett rep som jag skulle hålla rakt fram, bicepscurls, idioten, plankan, benböj blandat med hantelcurls och axellyft uppåt, bröstpress på boll, upphopp och jägarställning, ängeln och hopprep. Intensivt och roligt. Framförallt intensivt. Som mest visade pulsen 95% av max. Det är jäkligt mycket. Klockan visar en medelpuls på 79% av max men det är lite för lågt eftersom jag hade klockan på lite för länge när vi stod och pratade. Den riktiga medelpulsen låg mellan 80-85% av max. Jag tror inte att det kan bli bättre.
Bäst på passet var nog stretchingen. Att få hjälp av någon annan med att stretcha är hur lyxigt som helst. Vi konstaterade båda att jag måste stretcha mer...
På måndag kör vi igen men innan dess är det tänkt att jag ska hinna med lite annan träning. För att nå mitt 600-minutersmål måste jag träna 6 timmar till innan söndag kväll... eller natt. Det kan ju låta lite mycket...
08 januari 2009
07 januari 2009
Ons 7 jan: Maxpuls på spinningen
Jag har glömt hur kul det är med pulsband.
55 min eufori
Det är något magiskt som händer när man samlas, nästan 60 personer, och försöker nå maxpuls tillsammans. Man må vara hur olika som helst, men just då och där har man en stark gemenskap och ett mål som alla delar. Att bli trött. Att ge järnet.
På vissa klasser märks detta mer än på andra. Det är ofta instruktörens förmåga att förena deltagarna i den där gemensamma kämpaglöden som avgör om passet upplevs som bra eller dåligt. Känner man sig som ett i gänget som kör så det ryker, så spelar det där runt omkring inte så stor roll. Att den som sitter på ledarcykeln kallar sig instruktör är ofta helt fel ord. Det man är är en coach. Och spinning-Pia är en grym sådan.
Jag hade med mig pulsbandet idag. Jag har inte använt det på evigheter. Det är att inte göra "något" som gör det där "något" roligt igen. "Något" kan vara allt möjligt. För mig just nu var det att använda pulsband. Jag ville se hur högt i puls jag egentligen kommer på ett spinningpass. Och speciellt - på ett Piapass.
Jag låg och harvade runt 75% (av max) i början. Det var också 75% som blev den genomsnittliga pulsen. Som högst låg jag på 92% av max. Det är en skön känsla att hitta till pulstopparna. Ett obeskrivligt välmående av "achievment". Och att dessutom ligga och pressa på maxpuls så länge som möjligt är en adrenalinkick som heter duga. Och som jag vill uppleva igen och igen.
Jag träffade Coola K efter passet. Nu sitter vi hemma hos henne och har precis format vår nästa utmaning. Det blir en riktigt spännande långkörare!
Igår hade jag en träningsväska av plast. Idag är den modell större.
Men faktum är att den består av 80% träningsgrejer.
Imorgon åker jag hem till Halmstad och
en riktig träningskörare väntar mig!
Tummen upp för bra mat!(Räk- och avokadosallad med ägg
och dressing på creme fraiche och stenbitsrom)
06 januari 2009
Träningsbloggar
Meningen med bloggen formulerades idag.
Den här bloggen
Ibland när jag är ute och springer, sitter på spinningsadeln eller gör något annat som väcker mig till liv brukar jag hitta svaret på de flesta frågorna i livet. Som svaret på den här bloggen till exempel. Många av er som läser har förmodligen inte hela bilden klar för er. Men detta är ingen blogg som handlar om att vara vältränad. Det finns en hel uppsjö av fitnessbloggar på nätet. Detta är en blogg som handlar om att hitta styrkan. I dubbel bemärkelse. Jag har bloggat i snart tre år, och trots att jag alltid haft klart för mig att syftet med bloggen varit att inspirera både mig andra och mig själv, har jag aldrig kunnat förklara det lika bra som idag.
Nu kanske ni undrar vad fan jag menar. Hitta styrkan? Jag syftar på 2 saker. Att hitta styrkan i sig själv - att tro på sig själv. Och naturligtvis att bli ännu lite starkare, att hitta toppformen.
Jag är inte särskilt vältränad på utsidan. Ingen som träffade mig skulle vid första anblicken tro att jag älskar galna fysiska utmaningar. Jag ser inte ut som en "sån" som springer marathon. Eller som tränar upp mot 10 timmar i veckan. Men under allt det överflödiga är jag en Magda Gad.
Detta är ingen blogg som handlar om att vara vältränad. Detta är en blogg som handlar om att hitta styrkan. Man behöver inte se ut som en Magda Gad för att ta sig an en fysisk utmaning. Man behöver inte se ut som Magda Gad för att våga försöka. Det går att se ut som Puma. Som jag. It all starts here.
Tis 6 jan: Benträning (x 100!)
Jag hade en grym plan för dagen!
100 reps av allt
Jag hade smidigt riktigt bra planer inför gårdagskvällens träningspass på Gold's gym i Åre. Men planerna blev ändrade så gårdagskvällen gick åt till att köra de drygt 60 milen till Stockholm istället. Benpasset blev av ändå, ungefär 17 timmar senare, med Nilla som sällskap och på SATS i Sickla.
Min plan var enkel: kör 100 reps av alla benövningar.
Först ut var benböj. Jag gillar varianten med att köra benböj mot pilatesboll (och vägg). Den är enkel, rent teknikmässigt, vilket gör att man kan fokusera mer på att bli trött än att göra rätt. Vi gjorde våra 100 reps i 4 omgångar och avslutade galant med jägarställning.
Jag på väg till gymmet med min snygga och tursamt nog temporära träningsväska:
en påse från Åre Skidsport.
Sedan kom vi till min stående favorit: benpress i maskin. Planen var att även här göra 25 reps + 4, men med fötterna i olika positioner på plattan så att vi jobbade olika delar av benen. Tröttheten bredde ut sig som en underbar smärta och mjölksyran skvalpade i benen. Någonstans i mitten fick jag mentala superkrafter och istället för 25 reps i ett set körde jag 50 så att totalen hamnade på 125. Såhär i efterhand tänker jag att det skulle vara kul att testa på 1000 reps i benpressmaskinen. Nilla, hakar du på?
Tåhävningarna blev det också 100 av, även om både jag och Nilla konstaterade att ingen av oss direkt behöver utveckla större vader. Sedan hade jag tänkt mig 100 utfallssteg men vi gjorde en avstickare och körde lårcurl istället. Den övningen brukade jag inte göra så det tog stopp långt innan 50 reps. Men den ska jag nog bemästra i framtiden!
Förutom benträningen var min andra utmaning för dagen att springa på löpband. Jag har inte sprungit på tråkbandet särskilt mycket sedan marathonlöpningen på SATS Zenit i februari, så det är verkligen dags att jag och bandet blir kompisar igen.
Grejen med löpband är att det är så tråkigt att det blir jobbigt. Det som gör att tiden går fortare är att trycka på knapparna. Fartknapparna. Sagt och gjort. Min utmaning för dagen var en långintervall på löpbandet på 10 minuter. I början ökade jag tempot med en knapptryckning var 30:e sekund. Efter 5 minuter ökade jag farten var 15:e sekund. Av någon anledning blev det inte lika jobbigt att springa då - även om tempot hela tiden ökadet. Ibland måste man lura hjärnan för att orka!
Träningsmusik
Vi lyssnade på Karlavagnen och på brorsans IPod.
Hittade guldkornet nedan.
Perfekt förstalåt till ett spinningpass.
05 januari 2009
04 januari 2009
Nyårsmat
Okej, inte nyårsmat. Men väl nyårslöftesmat. Ni som har bestämt er för att vara sunda under 2009 - vad sägs om denna matinspiration? Jag älskar lax - så jag tycker det ser hur gott som helst ut.
Träningsmusik
Därför gillar jag Darins låt "Breathing your love".
Skulle funka fint på spinningcykeln...
Träningsplanering
Nästa vecka drar det igång igen.
600 minuter
Att planera min träning är den bästa kicken att komma igång. Den bästa kicken att hålla mig motiverad och det bästa sättet att bli på bra humör. Det handlar lite om att strukturera upp mitt liv. Jag avskyr att inte vara planerad. Då händer mest ingenting och tiden bara går. Väldigt ineffektivt.
Puma: allergisk mot ickeplanering och ineffektivitet.
Sedan någon vecka före jul har jag haft som mål att träna 600 minuter i veckan. Det har jag hållt hittills. Och det tänker jag fortsätta hålla så länge det bara går. Därför ser min träningsplanering för kommande vecka ut såhär:
Måndag: Sista skiddagen i Åre. Jag tänker avsluta det med ett grymt benpass på gymmet.
Tisdag: Hemfärd (till Stockholm). Hoppas hinna med löpning på kvällen.
Onsdag: Första jobbdagen! Styrketräning och spinning.
Torsdag: Hemfärd (till Halmstad). Någonstans här ska jag klämma in en timmas träning.
Fredag: Första PT-timmen av 30!! Tanken är att även hinna med lite löpning.
Lördag: Långpass (löpning).
Söndag: Ingenting.
