Tor 13 sep: Spinning till max?

45 min tunga spinningminutrar. 600 kalorier. Och en jäkla reva på strumpbyxan.

45 min åksjuka

Efter gårdagens vilodag då jag slukade Jens Lapidus bok Snabba cash (skitbra) en hummer på Patricia och capirinhas på Ljunggrens (fast de två sistnämna slukade jag inte, de intogs i mer sofistikerad takt), kändes det skönt att idag få närma sig maxpuls igen.

Fast min maxpuls är fortfarande inte helt justerad. Det blev 45 min spinning med Glenn på lunchen och jag kom upp i 92% två gånger. Det var sådär sjukt jobbigt så man både svettas och fryser och mår lite illa, på samma gång som det är fantastiskt och härligt.

Men jag kan inte låta bli att jämföra 92% av max på cykel med 92% när jag springer. 92% av max på cykel är sjukt mycket "värre". Så antingen har jag fel maxpuls inställd, eller så är det som jag läst - att vi har olika maxpuls för olika saker.

Passet var nästan fullt idag - det gör spinningen ännu roligare. För det är coolt hur mycket energi det kan finnas i ett rum fullt med folk som trampar och trampar och svettas och svettas men... ändå liksom inte kommer någon vart.


Och det är skillnad mellan att spinna ett gäng på 10 och ett gäng på 50 personer. Det är som att jämföra att se på friidrott på TV och att själv sitta inne på en stor stadium. Båda är bra men att se det live är bättre. Och obeskrivligt. Stort. Mäktigt. Det är delvis därför det kan vara så jäkla bra på Hötorget.

Skithelvetepassjäklafan

Note to self. Ha inte bråttom med strumpbyxorna efter duschen. Speciellt inte om de har en låg DEN-siffra. Och dra inte mer och mer i ren frustration. Strumpbyxorna går sönder då. Och så står man där och undrar vad i helvete man ska göra nu. Utan extra par strumpbyxor. Och med ett par stövlar, en klänning och ett par kritvita ben som inte tåls att visas utomhus utan strumpbyxor. Och så får man dra på sig de där svarta strumpbyxorna med revan ändå. Och försöka springa till närmsta HM-butik och dölja revan med den stora väskan så gott det går och samtidigt se ut som ett miffo som inte kan gå ordentligt.

Och så kommer man till HM, med eftersvetten rullandes längs ryggraden och revan väl synlig på benet. Och så står man där framför den jättelika väggen med strumpbyxor och på något satt har man lyckats knöla sig längst in i hörnet med den stora väskan för att hitta de sorter som är svarta. Och som har en hög DEN-siffra så jag slipper stå som ett fån med en reva i strumpyxan igen.

Jag såg för övrigt ut som ett fån imorse också. Tog tunnelbanan till gymmet i mina Röhnischbyxor i lycra över mina stövlar med spetsig tå. På det en träningst-shirt, en sjal och min gigantiska väska. Jag kände mig inte speciellt hot och trendig.