16 november 2007

Snack om träning

Hemma hos oss pratar vi (jag och grabben) i stort sett bara om tre saker. Träning, business och resor.

Träningssnack

När grabben frågar mig hur det gick på löpträningen brukar jag svara "åh det var så jädrans kul" eller "nja, det var lite tråkigt idag". Då brukar han skratta och le lite åt mig sådär som man gör åt små barn som inte förstår bättre.

I hans löparvärld snackar man nämligen inte så. Man pratar mer om resultat. Det är det som är viktigt. Att man var två tiondelar sämre, eller kanske sprang på en snabbare minuter-per-kilometer-fart. Medan jag pratar känsla snackar alltså grabben resultat.

Grabben poserar högst upp på prispallen utanför den gamla OS-stadion i Montreal. Resultat är viktigt enligt honom.

Om jag däremot frågar grabben hur skidåkningen gick, så är det han som svarar "ja vad den backen var bra" eller "fan vad dåligt det gick" medan jag svarar "nja jag kommer inte in ordentligt i början av svängen" eller "åh underbart, ingen höftrotation alls". Då är det jag som snackar resultat - och grabben som pratar känsla.

Jag har funderat på varför det är så. Varför vårt eftersnack skiljer sig åt. Och kommit fram till en teori.

Löpning är inte min grej. Det är grabbens grej. Men skidåkning är min grej. Inte grabbens. Jag springer och spinner för att det är roligt. Grabben åker skidor för att det är roligt.

Däremot tar jag skidåkningen på nästan dödligt allvar. Jag tycker det är skitkul - MEN - för mig är det otroligt viktigt med tekniken. Skulle jag åka utan att bry mig om hur jag åkte - åka utan att tänka på höft-, knä-, och ankelvinklar och olika krafter och bryta ner svängen i olika delar för vidare direktanalysering - ja då skulle skidåkningen bli tråkig. Faktiskt.


Likadant kan jag tänka mig att det är för grabben. För honom är det resultat och teknik som är det viktiga i löpträningen. Det är det som gör löpningen rolig, för honom.

Resultat och teknik är det som driver mig framåt också. Jag vill ju bli snabbare. Men jag är inte så bra. Än. Därför är jag fortfarande på känslostadiet när jag eftersnackar om min löpträning.

Hur pratar ni?

9 kommentarer:

Anonym sa...

Du kanske redan har planer för din powerwalk imorrn men säg till om du vill ha sällskap. Resten av familjen är borta nästan hela dagen och jag har inte bestämt hur jag ska träna än.

Sara sa...

Kul inlägg - måste direkt vidarebefodra till min favoritkille.

Fast vi har det tvärtom - han insöad på skidor och jag på löpning/orientering!

Men det är lite intressant det där med resultat kontra känsla. Tror dock att resultatfokuseringen kan driva på framåt men det gäller nog att komma ihåg känslan. Jag har en viss tendens till att bara spana kilometertider istället för att känna efter hur kroppen upplever det hela och då menar jag inte tekniskt utan verkligen upplevelsen!

Prralin sa...

Intressant iakttagelse. Såhär pratar jag om skidåkning: Shit vilken brant backe, hur ska jag ta mig ner levande här?! ;)

Anonym sa...

intressant det där med att man pratar olika! själv är jag mest inriktad på att ta mig runt min vända! fast det är klart, tiden håller jag koll på och den ska förbättras =)

Anonym sa...

Jag är helt klart på känslostadiet. Jag tränar inte för att bli bättre på något speciellt utan mer få en starkare och smidagare kropp, men för mig är dfet mest "det här passet känner härligt" eller tvärtom. Skulle jag satsa lite mer på att bli bra på något kanske man skulle bli mer resultatinriktag (det är vi f.ö alldeles för mycket på vårat jobb, så egentligen är det väl bara bra att ha någon del i livet som inte är resultatinriktad)

Anonym sa...

Morgonkvisten är helt ok för mig. Jag har bil så jag kan åka vart som helst. Jag går gärna nånstans där det är åtminstone några backar!

Anonym sa...

För mig kan det vara lite olika men oftast är det ju den där härliga känslan man eftersträvar. Att känna sig sådär glad och euforisk efter ett härligt löppass eller stramande muskler efter ett tungt pass på gymmet gör mig oftast riktigt lycklig. Det är väl glädjen och resultatet i kombination kanske. Kul inlägg.

Anonym sa...

Jag går från jobbet nu men startar datorn senare ikväll.

christel sa...

Såklart tekniksnack i skidbacken, hur kan man inte ha det?. Inte att glömma:
"Tyngden på dalskidan älskling!" ;)