Fre 18 jan (forts.): Spinning på Stureplan

Lagom till att kvällens spinningpass började hade jag glömt att jag var trött.

Spinning efter jobbet

Det har gått i ett hela dagen. Det brukar bli så dagen innan semester. Det blir speciellt så när man flyr landet mitt under en hektisk jobbperiod och kommer tillbaka fyra dagar innan vårens stora projektledaruppdrag kulminerar. Mot slutet av dagen snurrade hela huvudet och jag kunde inte fokusera på en enda sak. Det var både proppfullt och blanktomt däruppe.

Träning råder bot på sådant. Stress alltså. Så när man har som mest att göra och känner att man inte hinner med någonting, DÅ är det som viktigast att hålla fast vid träningen. Det lugnar ner huvudet och dämpar stressen.

Det var Terese som ledde passet på SATS Stureplan ikväll. Grabben brukar skämta om den anläggningen och säga att han inte skulle komma in där, osofistikerad icke-Stockholmare som han är. Jag och Nilla kom i alla fall in. Hittade varsin cykel gjorde vi också.

Benen, som varit trötta och sega mest hela dagen, ryckte upp sig och ville inte alls meströttköra. Det stod klart när Terese deklarerat hur dagens pass såg ut: lång backe (wohoo!), fyra 70/20-intervaller (wohoo!), vila, fyra 70/20-intervaller (wohoo igen!) och så slutligen en backe (wohoo ännu mer!). På ett sådant pass går det inte att hålla igen.

Kvällen

Jag har köpt en liten påse av Karamellkungens premiumgodis. Det är lösgodis för 19 spänn hektot. Skitdyrt - och inte fick man många lyxiga chokladbitar inte. Men de är goda (speciellt nougaten). Och för 19 spänn hektot köper man inte så mycket...

Planet till Whistler, via några onödiga stopp, går tidigt imorgon bitti om inte den hypade stormen ställer till det. Jag anar att jag och grabben kommer börja packa vid midnatt, efter lite TV-tittande och mustig morotssoppa. Det är så det brukar bli.

Och vet ni vad. Jag har ljugit för er! Jag har sagt till många att jag inte kommer ta med några träningsgrejer. Men... jag tror joggingskorna får följa med ändå. Man vet ju aldrig...