Min kärleksförklaring till träningen

Jag är lite irriterad på att folk ska ha så svårt att förstå.

Träning – ett måste?

Det låter som om folk tycker att träning är som att gå till jobbet på en måndag. Ett måste. Ett tvång. Något man egentligen inte vill.

Det kanske är så för gemene man. Men jag håller inte med. Jag tycker att träning är kul. Ja, faktiskt riktigt roligt. Men jag inser ju samtidigt hur löjligt hurtig jag låter när jag försöker förklara det.

Jag minns många blogginlägg jag läste strax före sommaren. Om semester. Från jobb och från träning. Det röstades hit och dit, huruvida man tränade mindre under sommaren eller inte. Själv fick jag kommentarer om att jag var duktig som tränade även under sommaren.

Ja men det är klart, tänkte jag. Nu äntligen har jag mer tid att göra det jag gillar mest – träna! Springa mina favoritstråk i skön sommarvärme eller vara utomhus och bara röra på mig (för man måste ju inte nödvändigtvis springa, hör och häpna).

Jag tror inte jag riktigt kommer lyckas förklara vad jag verkligen tycker i detta blogginlägg. Men just om denna specifika grej tycker jag mycket. Det är bara så synd att jag inte lyckas få ner det i ord. Förklara det bättre.

Att unna sig

Många bloggare har skrivit om fenomenet att unna sig de senaste veckorna. Att det blir så väldigt mycket rabalder när man tackar nej till en kaka och att det egentligen är sanslöst att unna sig saker som är dåliga för kroppen (och att man istället borde unna sig andra saker som en ny hårfärg eller annat).

Lite så är det med min träningssyn. Fast tvärtom. För medan folk ofta tränar för att kunna äta, eller tränar som en slags bakläxa, så tränar jag för att det ger mig energi till alla andra jobbiga saker i vardagen.

Jag har min födelsedag färskt i minnet. Spinningpasset på lunchen var nog höjdpunkten på dagen. Och då var det inte för att instruktören Caroline var jäkligt bra, eller att hon spelade bra musik. Nej det är den känsla jag får av träningen, det lyckorus, den härliga adrenalinkick, som är så beroendeframkallande – och så svår att förklara. Den måste upplevas.

Ny vecka

Det är måndag idag. Skit och piss tycker många. Även jag, ibland. Men jag ser fram emot den här veckan så jäkla mycket. Inte för att det händer något speciellt egentligen. Nej, mest för träningen.

Kvällens dubbla spinningpass ska bli så rent ut sagt jäkla kul och sedan bara fortsätter det, med spinning med styrketräning och med löpning. Jag ser med förväntan fram emot var jag ska lägga in några joggingrundor och när jag ska få till en fartlek.