Det bästa - eller värsta - med att skriva ut sina tankar och träningsmål på bloggen är att man måste genomföra dem.
Det där med Vasaloppet
Jag tvekade inte särskilt länge innan jag hakade på Coola Karins plan att åka Vasaloppet/Öppet Spår när hon lade fram idén i höstas. Ingen av oss kunde åka längdskidor. Då. Det kan vi nu. Ja, kanske inte som någon Charlotte Kalla precis. Men vi tar oss fram. Även om det går lite långsamt...
För mig som inte är insatt i längdskidåkningens hard corevärld så är Vasaloppet och Öppet Spår i stort sett samma sak. Det är ju samma sträcka - samma spår. Men jag har förstått att jag varit ute och cyklat. Det är Vasaloppet som är grejen. Tävlingen. Utmaningen med många utropstecken. Att Öppet Spår går i samma spår verkar inte spela någon roll. Det verkar vara för mesar.
Om min tanke var att åka Öppet Spår borde det därför inte spela någon roll om jag förlägger min egen version av det öppna spåret till en annan dag. Typ helgen innan. För om Öppet Spår inte är någon stor grej - varför trängas med alla andra som åker spåren just den dagen? Varför leta boende i konkurrens med alla andra som åker spåren just den dagen? Och varför betala över 1000 spänn för att åka spåren just den dagen?
Jag tänker åka mina 9 mil - var så säker. Men jag tänker göra det en vecka innan alla andra. Smart va! På så sätt sparar jag mina pengar och riskerar ingen trängsel.
Det finns en sak som kan ställa till det för mig. Det är om det snöar nästa helg. Staffan Larsson har varnat mig för att de kanske inte hinner spåra hela sträckan då. Men jag håller tummarna. I absolut sämstvärsta fall får jag åka halva sträckan (för den biten lovar han kommer att spåras) två gånger.
Utmaningen för mig är att åka Vasaloppssträckan. 9 mil. Om jag gör det med tusentals andra är inte grejen. Det är sträckan jag ser framför mig. Att göra det på egen hand är ändå lite coolare.
06 februari 2008
9 mil på längden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Nej såklart det inte spelar någon roll när eller hur man gör det. Huvudsaken ATT man gör det. Blev ju påhoppad av värsta skidproffset i min blogg när jag skrev att jag skulle åka öppet spår. Det var minsann ingen prestation värt namnet!
Men det är väl inte i trängsel man ska prestera utan i längdskidor. Så du gör helt rätt. Se bara till att ha någon som kan förse dig med blåbärssoppa längs vägen! Lycka till!
Jag tycker du gör det bra som ska åka Vasaloppssträckan. Personligen hade jag hellre velat åka själva Vasaloppet och sicksacka där i spåret bland skidlöpare (eller bli omåken). Folkfesten, vätskestationerna och publiken. Det är nog lite det jag hade varit ute efter också. Men som du skriver så får man betala dyrt för det och försöka hitta ett boende. Men 9 mil är långt. Det längsta lopp jag har kört är nog ett lopp som heter "Dundret runt" och går i Gällivare varje år. Jag körde korta sträckan på 3 mil just då. Ska du åka helt själv? Vore det inte klokt att du har med dig någon i spåren för 9 mil kommer ta lång tid om du inte skidat dig i Lina Anderssonform (några snäpp långsammare än Charlotte Kalla). Om du skidar själv antar jag att du tar med en mobiltelefon så att du kan ringa om något skulle hända. Vill ju inte att min favoritbloggerska ska skida vilse i de stora moraskogarna ;)
Anna & River:
Don't you worry. Grabben får åka med och bära ryggsäck! De sista fyra milen är stationerna öppna för påfyllning. :-)
De flesta grejer jag gör som involverar motion har inte uppkommit för att jag från början gillar tävlingsmomentet i sig eller egentligen ens motionsgrejen i sig. Från början är varenda grej en kamp mot kilona. Visst är det t.ex. kul att springa - men jag började ju för att gå ner i vikt. Och maran har jag t.ex. aldrig heller drömt om - men det är ett perfekt sätt att komma ut och springa så att man, just det, går ner i vikt. Samma sak med längdskidegrejen egentligen. Om jag börjat med någon motionsgrej för att jag var bra på det eller för att just den grejen var rolig, utan något som helst fokus på vikten, så hade nog själva tävlingsmomentet varit av större betydelse. Men - 9 mil är galet nog som det är. :-)
Cool grej! Själv är jag alldeles för tävlingshetsig för att inte tävla i typ allt jag gör.
Jag tycker också att du har en väldans poäng i det där med att åka en vecka innan. Men du glömmer en liten detalj.. ;) Tänk på alla funktionärer som finns på själva evenemanget. Blåbärssoppan, energidrycken, kanelbullarna, kaffet, vattnet etc som serveras med jämna mellanrum längs spåret. Och den mentala medhjälpen man får av alla som trängs i spåret. Och sjukvårdspersonalen som finns till hands. Vallahjälpen man kan få om det skiter sig totalt längs spåret.
En tanke bara! :) Det är galet långt (själv ska jag åka Tjejvasan, har fixat boende via vänner i Sundborn - 12 mil från starten i Oxberg och har totalt ungefär en mil skidåkning i benen någonsin), men du fixar det!!
Hejja!
9 mil är sjukt långt!! vad geym du är och du komemr klara det fint!! heja heja! Jag är impad av dina planer!
Neeeeej! Du skall ju springa långpass med oss den 17:e!! :-D
Ojoj, 9 mil är ju sjukt bra! Spelar ju ingen roll på vilken dag man gör det heller. =) Ska hålla tummarna för att snön håller sig borta!
9 mil - fy tusan!
När du gör det spelar nog ingen roll, det är ju långt vilken dag som helst, men jag får nog också slå ett slag för den mentala hjälpen med allt hejande folk... Äsch, jag tror nog du har koll på vad du vill (och en grabb med ryggsäck är ju lyxigt värre!), men lycka till när du nu än åker!!! :)
vill helst inte ha några som hejar på. jag är alldeles för medveten om min inte alltför korrekta teknik än så länge. nedförsbackarna ska vi inte tala om. de är livsfarliga...
och vätskestationerna den sista halvan är öppna så lite blåbärssoppa får jag allt i mig. :-)
Om nån vågar kommentera din stil får du väl helt enkelt citera herr Stenmark: Åk själv får du se hur lätt det är!
Skicka en kommentar