Sön 1 jun: Jogging i hetluften

En tredjedels marathon igår kompletterades med nästan resten idag.

Skam den som ger sig!

Det var en sargad Puma som gav sig iväg på förmiddagen. Klädd i samma kläder som igår var jag fast besluten att avverka fler kilometer. Gärna under stekande solglass. Jag ville inte att någonting idag skulle vara lättare än igår. Jag ville inte känna av några skador, men jag längtade efter den där genomslitna känslan i kroppen som jag mer än allt annat på jorden så gärna vill dela med alla "marathon finishers" från igår.

Jag bestämde mig för att springa ut till mina föräldrar i Saltis. Det är en bit. Tåget hade gått långt snabbare men jag hade ingen brådska. Målet för dagen var att springa och ingenting annat. Jag fullkomligt sket i att vanliga människor hellre hade velat ta vara på solen och stekt sig röda på en handduk eller suttit och skvallrat på en uteservering. Jag satte på mig min bandana, min ryggsäck och min IPod.

Det var inte många joggare ute idag. De jag såg mötte jag längs med Årstaviken. Däremot var hela Nacka fullt av cyklister. Var och varannan meter susade de förbi med smala racingdäck och färgstarka tröjor. Jag undrar om de var ute på ett av de sista långpassen innan Vätternrundan?

Solen gassade på rätt så starkt och drickan jag hade med mig - och ofta stannade för att köpa - svalkade bra men räckte inte långt. Precis hade jag tagit några klunkar innan jag blev törstig på nytt.

Efter 15 kilometer började jag få hemskt ont i fötterna. Skönt! Det är såhär det ska kännas när man springer långt. Och långt och länge blev det - efter 160 minuter var jag ganska nöjd. Nu några timmar senare sitter jag här och är lycklig över mina lite lätt trötta lårmuskler. Fast det är klart - jag hade helst av allt velat vara långt mycket tröttare...

Paus

Vätskestation

Svalka