Muffins

Jag sitter och äter en kardemummamuffin från 7 Eleven.

Mat

Jag tycker det är lite dumt att sådant jag gillar är det absolut sämsta. På min topplista finns muffins (höga muffins med krispig yta och mjukt, mumsigt inre), jasmineris (äts med fördel som det är - tillbehör, dvs sås och sådant, behövs inte) och tortellini (utan tomatsås. Jag måste vara den enda i världen som avskyr tomatsås).

Nyttigt? Nä. Verkligen inte.

Visst, jag gillar kikärtor, babyspenat och kyckling också. Men de tar inte hem några pallplatser hos mig. Jag gillar kolhydrater som är snabba som sprinters. I'm sorry.

Eller nä. Jag är inte ledsen. Och jag tänker inte i "unna mig"-perspektiv. För jag tycker det är självklart att jag ibland ska kunna äta det som jag tycker är gott (både babyspenat och jasmineris alltså). Lika självklart som det är att träna ofta och mycket.

Ikväll ska jag till exempel lubba gärnet någonstans. Då kan det vara bra med muffins, väl? Och notera vattenglaset på bilden. Jag tänker minsann på både kolhydrater och vatten!


Jag är varken först eller sist med att skriva om unna-mig-syndromet och matvanor. Jag läste nyss Fredriks take på det hela. Och håller med!