Tis 25 sep: 130 min på gymmet

Boot camp, släng dig i väggen!

90 minuter Michel

Det märks direkt att Michels 90-minutrare på Odenplan är något utöver det vanliga. Schlager och trallåtar hittar man inte här. Det är som att jämföra stämingen på en Finlandsfärja och stämningen på ett hard core tranceparty. Det är serious business. Michel är serious business.

Passet ikväll var långt ifrån fullt. Men kraften vibrerade ändå. Många som var där verkade vara stammisar. De visste vad som väntade. Snabbhetsträning: 24 tuffa intervaller. 90 minutrar nära mjölksyran. Visst låter det fullkomligt, underbart härligt!

Jag gick på några Michelpass i våras. Och blev fullkomligt förälskad i dem. Så för er som kör SATS-spinning i Stockholm har jag bara en uppmaning (ok, jag har några fler - men de tar jag någon annan gång): testa spinningen på Odenplan, tisdagar klockan 19.00! (Jag har också testat andra Michelklasser, men av någon anledning är de inte lika bra som tisdagsklassen)

SATS Odenplan

Odenplan hör till de "ruffigaste" SATS-gymmen i Stockholm enligt min åsikt. Men här tränar de snyggaste Stockholmarna jag sett. Ikväll var det knökat med folk, och då märktes det än mer.

Blondiner med tvåmetersben trängdes bland hantlarna tillsammans med brunbrända killar med grunk i håret och tighta biceps. Killarna sneglade lika mycket på tjejerna som de gjorde på varandra (snyggast biceps vinner?). Men det är ingen otrevlig köttmarknadsstämning. Nej här får folk faktiskt se ut som de vill . Som den inte speciellt vältränade medelålders damen med sport-bh och ingen tröja, och jag med sällskap (läs: valk kring magen).

Jag trängdes jag med. Jag hade ju några muskelgrupper att klara av. Biceps, triceps och bröst.

Bröst har klättrat upp som min nya styrketräningsfavorit och jag gjorde flyes på bänk och några olika varianter av bröstpressar. Sedan bicepscurls med stång, bicepscurls med rep i kabelmaskin och hammercurls. Och så tricepsen, som inte alls ville samarbeta idag. Visst gick det som smort att köra mina pushdowns i cabelmaskin men det kändes liksom ingenstans, trots att det var jobbigt.