Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.
Du kan!
Jag har redan nämnt ordet omöjligt fyra gånger. Ändå är det ett ord som inte finns i mitt huvud. Jag tänker helt enkelt inte i sådana banor. Det är därför jag ger mig på utmaningar som långlängdåkning och långlopp. Jag vet nämligen att jag kan. Kanske inte nu, idag. Men snart så.
Vikten envisas med att stå kvar och stampa på samma siffror. Visst kan jag under många små ögonblick bli frustrerad och fly förbannad över att det är så. Men jag fortsätter vara lika energiskt jäkla säker på att jag kommer lyckas göra något åt det. Knäet som fortfarande envisas med att vara stelt och göra blåmärkeont frustrerar mig, men jag är sjukt taggad på nystarten, på att kunna ge 110% när jag åter kommer igång med min ”riktiga” träning istället för denna eländiga kompromissträningen. De långlopp jag har framför mig i vår är ingen barnlek, men jag vet att de inte representerar omöjligheter. Bara utmaningar.
Det finns nämligen inga omöjligheter. Det finns bara mål att kämpa mot.
Jag vet. Jag är töntigt klyshig. En sådan där som sitter och säger "utmaningar sporrar mig" på anställningsintervjuer. Men det är så. Har jag inget mål, inget att sträva efter, ja då blir liksom allt så grått och trist och tråkigt och – meningslöst.
Jag är nog lite glad över att jag måste gå ner 20 kilo i vikt. Tänk vad jag är lyckligt lottad som har den piskan i ryggen. Som kan fokusera på målet. Som alltid vet var jag ska.
Annars är det bra här i Halmstad. Vi har precis varit på NCC-möte och nu är hela lägenheten klar. Vad gäller planering av inredning alltså. Bilder kommer – om 8 månader då det är inflyttningsdags.
Du kan!
Jag har redan nämnt ordet omöjligt fyra gånger. Ändå är det ett ord som inte finns i mitt huvud. Jag tänker helt enkelt inte i sådana banor. Det är därför jag ger mig på utmaningar som långlängdåkning och långlopp. Jag vet nämligen att jag kan. Kanske inte nu, idag. Men snart så.
Vikten envisas med att stå kvar och stampa på samma siffror. Visst kan jag under många små ögonblick bli frustrerad och fly förbannad över att det är så. Men jag fortsätter vara lika energiskt jäkla säker på att jag kommer lyckas göra något åt det. Knäet som fortfarande envisas med att vara stelt och göra blåmärkeont frustrerar mig, men jag är sjukt taggad på nystarten, på att kunna ge 110% när jag åter kommer igång med min ”riktiga” träning istället för denna eländiga kompromissträningen. De långlopp jag har framför mig i vår är ingen barnlek, men jag vet att de inte representerar omöjligheter. Bara utmaningar.
Det finns nämligen inga omöjligheter. Det finns bara mål att kämpa mot.
Jag vet. Jag är töntigt klyshig. En sådan där som sitter och säger "utmaningar sporrar mig" på anställningsintervjuer. Men det är så. Har jag inget mål, inget att sträva efter, ja då blir liksom allt så grått och trist och tråkigt och – meningslöst.
Jag är nog lite glad över att jag måste gå ner 20 kilo i vikt. Tänk vad jag är lyckligt lottad som har den piskan i ryggen. Som kan fokusera på målet. Som alltid vet var jag ska.
Annars är det bra här i Halmstad. Vi har precis varit på NCC-möte och nu är hela lägenheten klar. Vad gäller planering av inredning alltså. Bilder kommer – om 8 månader då det är inflyttningsdags.
18 kommentarer:
Du är inspirerande som tar dig an alla dessa utmaningar! Jag blir så imponerad av din vilja! Jag är också en person som vill ganska mycket och har ju tänkt genomföra en klassiker. Hade tänkt åka vasaloppet nästa år.. men nu när jag inte har åkt skidor en enda gång i vinter (och inte alls sedan gymnasiet då jag lovade mig själv att aldrig stå på ett par längdskidor igen :)) börjar jag tvivla.. fast nej, jag ska klara det! jag får väl köpa rullskidor :) Tack för att du inspirerar med dina galna upptåg!
Andréa:
Klassiker låter som en duktig utmaning det med. Angående längden, rullskidor är ju ett bra hjälpmedel om man bor i södra Sverige. Och när du väl ställer upp - vad är det värsta som kan hända? Att du blir trött? Som alla sa efter att jag inte klarat av de 9 milen - siktar man mot stjärnorna kommer man till trädtopparna, det är resan dit som är det viktiga osv. Egentligen är det inte målet som är poängen, det är nog att man vill. Utan vilja kommer man inte långt. Det låter snarare som att man får skittrist.
Jag är så glad att vi hittat varann, att du också gillar dessa lite galna utmaningar! För man kan faktiskt, det mesta, om man bara vill! (Strunt samma att det låter klyshigt..haha)
Blev lghten bra? Måste vara kul att flytta in i helt nytt sen, som man valt helt själv!
du är verkligen grym (tål att upprepas:-) jag lever efter samma motto. dvs att allt kan man klara det krävs bara vilja av stål:-) har insett att det är just viljan som gör jobbet - det är den som ordnar allt och gör att jag alltid kommer i mål:-)
Själv är jag nog lite trist kanske och tänker att det visst finns saker som är omöjliga. Jag skulle t ex ha svårt att slå svenskt rekord i höjd. Hur mycket höjd jag än tränade skulle jag förmodligen inte komma över 2 meter.
Skulle du t ex ta dig an vilken utmaning som helst, t ex bli bättre än Susanna Kallur på 60 meter häck?
Jag är inte ute efter att provocera, jag vill bara dissikera klyschan lite! ;-)
Samtidigt inser ju jag att problemet troligtvis är det motsatta dvs man tenderar att tro att många saker är omöjliga, när de inte är det bara man är beredd att satsa. Men jag har inga problem med att acceptera att jag, trots allt, har vissa begränsningar.
Elin:
Anade att det skulle komma en sådan kommentar. Men jag trodde att Grabben skulle säga det först.
Min omöjlighetsteori grundar sig mer på att klara av saker än att vara bäst i världen. Jag har nog aldrig haft några ambitioner på att vara bäst inför andra. Jag är fullkomligt nöjd med att vara bäst inför mig själv. ;-)
Nike:
Vet om den blir bra i höst. Den blir förbannat dyr däremot. :-/
Jag tycker det är skitkul med våra galenskaper också!
Veronica:
Coolt att vi är flera. Jag hejar på dig!!
OK, min invändning handlade egentligen inte om att vara bäst i världen, det var bara ett exempel på något som är extremt svårt att uppnå.
Betyder ditt svar att tidresultat i sig inte är viktiga utan utmaningen ligger i att genomföra?
jag vill också uppnå mina mål, men helst med minsta möjliga ansträngning ;-)
Hallå tjejen! Har läst din blogg ett tag nu, och då är det väl dax att börja lämna lite avtryck i den oxå, he he.. Du är verkligen ascool med din inställning. Riktigt inspirerande och underhålande blogg. Jag vill absolut inte trycka ner dig på ngt vis, hoppas verkligen inte att du tolkar det så. Men har funderat på en sak; tror det blir svårt för dig att gå ner en massa i vikt med tanke på mina höga tävlinssatsningar. Dvs ligga på ett kaloriunderskott när man ska springa maraton, 6 timmarsloppet osv då man verkligen behöver massor med lagrad energi. Har märkt på mig själv genom åren att jag har svårt att gå ner i vikt genom stenhårdträning, utan resultaten har kommit då jag minskat ner mina matportioner och tränat "normalt" och tex lagt til morg.promisar. Typ morg.promenader 5-6 ggr/vecka och och sen gymmet ca 5 ggr/vecka (60-75 min.pass). Självklart kan du köra dina tävlingar, det är inte de jag menar, snarare bli inte allför besviken om du inte förlorar så mkt i vikt. Men som du säger; ingenting är omöjligt, men...
En tanke bara i all välmening :-)
Lycka till tjejen!!!
Jag tycker det är trist att du ska flytta. Men då har jag i alla fall någon mer att hälsa på när jag besöker min kusin som bor i samma stad.
Det är härligt att du konstant lyckas ha sådan positiv inställning. 20 kg är ganska mycket. Själv vill jag ju tappa 5 kg. Men jag kan knappast säga att jag är glad över det och tycker att det sporrar mig. Men om man har din sköna inställning så blir ju livet också lättare och trevligare att leva. Nu ska jag ta och BARA tänka positiva och glada tankar resten av dagen :-)
Det där med extrem uthållighetsträning kontra viktnedgång är jädrigt paradoxalt. För vissa. Jag har ALDRIG varit så stor som när jag tävlade i multisport (<30h) inte ens när jag var gravid vägde jag så mycket. Käkade helt enkelt för lite fett. Så glöm inte goda laxen, bregottet, nyttiga oljor. Det är smask för lederna också när man ska hålla på länge. Kämpa på mot dina mål, det kommer gå ännu snabbare att springa när du väger mindre- I know!! Men ta det lugnt på vägen, du kommer fram.
/Katarina
Du är en förebild! Jag är så ett fan av positivt tänkande och du är The Master!
Ingenting ÄR omöjligt, bara olika svårt! Å med den inställningen samt att allt går, utom nyfödda barn, kommer man rätt långt! Du har den och du vet att jag tror på dig!
Hur kommer det sig att ni tar flyttlasset till Halmstad?
Läser din blogg allt oftare numera och blir peppad av den. Toppen-tack!
Själv är jag en amatör som på gamla dagar har börjat träna - och hoppsan! - inser att jag blivit beroende av det. Från början hade jag bara tänkt att gå ned några kilon, men målet har förändrats....nu vill jag träna för att jag mår så j-a bra av det. Men jag vill gå ned fem kilon. Också.
Men jag kan inte fatta att du ska ned TJUGO kilo - låter bisarrt mycket. Du ser ju inte så rund ut på bilderna. Hoppas att du inte har något twigg-ideal....!
Ska du flytta? Har jag missat....
Hur kommer det sig?
Jag är på jakt efter en pulsklocka och har sett att du har en. Hur funkar det? måste man ha ett såntdär bälte runt midjan eller kan klockan på armen registrera längd på sträckan och kaloriförbrukning själv?
Hoppas du haft en skön helg!
härligt. fortsätt kämpa såå. det är inspirerande :)
Elin:
Både ja och nej liksom...
Grabben:
Ja men du är ju också den lataste marathonlöpare jag nånsin träffat på.
Carro:
Tack för intressant tanke - kanske är det så. Men det låter ju så frustrerande ologiskt. Visst skulle det vara lättare att inte träna alls och bara sänka kcalnivån - ska man träna tillkommer en komplicerad faktor att ta hänsyn till... ska nog fundera på det där, även om jag tror att det är svårt att dra ner på träningen. Jag blir ju så glad av den!
Terese:
Det gäller att se på det positivt... (och jag kommer fortfarande vara i Sthlm hyfsat ofta och gå på dina pass)
Cykelmygga:
Jäkligt konstigt. Låter totalt ologiskt egentligen. Jag tyckr jag äter bra med fett: ofta avokado och alltid smör på mackan. :-)
Sporty Spice:
Ja, livet är skönt när man är glad. Pessimistiska människor gör mig trött...
Nilla:
Haha, du är rolig du...
Fredrik:
Tja, bra fråga. Halmstad på sommaren är bättre än Thailand, nästan. Det är en skön stad med skön puls. Grabben är från Halmstad och tyckte det skulle vara roligt att flytta hem igen. Och jag tänkte varför inte. Stockholm kommer ju finnas kvar. Dessutom kommer jag pendla en del. :-)
Wehrlings:
Ja träning är kul! Kanske inte första passet, eller andra - men sedan så. Jag har inget twiggyideal men det göms ganska många kilon på min 181cm långa kropp...
Erika:
Japp, men det är många månader kvar. :-) Jag har en polar rs400sd. Det är en klocka man har runt handleden och ett pulsbälte som sitter på överkroppen (precis under brösten) som mäter pulsen. Det finns också de pulsklockor som har sensorn på handen men det verkar lite osmidigt. Pulsbältet stör inte alls. Utan bältet mäter klockan bara tid. Med bältet får du fram puls och kcal. Jag har också en fotpod somjag fäster på skon som gör att jag kan mäta hastighet och distans när jag springer. På vissa modeller kan man mäta antal höjdmeter och hur effektivt löpsteg man har och sådant.
Ann-Sofie:
Jag fortsätter - om du lovar att göra samma sak!
Skicka en kommentar