14 februari 2008

Tor 14 feb (forts.): Vinterjogg?

Det brann på taken på Söder när jag begav mig ut. Sedan snöade det.

5.5 kilometer

Mr Szalkai skulle nog fnysa åt dagens 5.5 kilometer. Jag har ju missat en hel del mil på sistonde. Men man ska inte gå ut för hårt. Jag klockade 0 kilometer förra veckan till exempel. Då bör jag inte gå ut på max denna vecka. Jag är livrädd för att dra på mig skador. När jag är ute och springer känner jag efter med vånda. Pirrar det inte lite oroväckande i knät? Gör det ändå inte lite ont i vaden? Hur känns höften egentligen? Med min vikt, och mina löparambitioner, ligger jag i allra största riskzon för att åka på något bråkigt löparknä, ilsken benhinna eller irriterad höft. Kanske är min moderata hastighet det som räddar mig?

Det kändes att det var något på gång redan när jag stack näsan utanför dörren. Eftermiddagssolen brann på hustaken på Söder. Men det var kallt och det blåste. Stormen och vintervädret låg i luften. Mycket riktigt. När jag närmade mig Eriksdalsbadet blåste snön i vinden. Jag fick kraftig motvind uppför hela Ringvägen och kylans bett nådde ända in under tröjan.

Glad löpare inne i värmen.

Precis som tidigare idag låg pulsen högre än normalt. Maxpulsnoteringen mätte 93% av max och medelpulsen låg på hela 87% av max. Men av detta märkte jag inget. Tvärtom kände jag mig lugn och stark när jag stretade på i snöblåst och motvind - och dagsljus. Dagsljus hör inte till min favorit. Det känns väldigt avigt att springa mitt på blanka dagen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja som 17, det kan du tro;) Nu är det bara te som gäller så att jag mår som en prinsessa i morgon och kan träna=)

Löpning & Livet sa...

Jag hade också motvind stora delar av min runda. Men det snöade inte som tur var! Eller tur och tur, egentligen vill jag ju ha snö.. fast inte när jag springer..

Karin sa...

Duktig du var som sprang ute i blåsten! Jo det är bra att börja lugnt och korta rundor, men det är sånt man tänker och sen är det svårt att följa! Det är ju så kul att springa! =)
Ha en trevlig kväll!

Sofy sa...

Tänk vad smart man kan va... shit vad jag tar åt mig. fast änå. Nä, ingen av de experter jag träffat har tyckt att jag borde blivit skadad. Jag hade inte ökat för mycket, för fort eller gjort fel. Ändå ville kroppen inte vara med. Inge bra... Nåja, nya tag.

Duktig är du! Och jäkligt snygg med det blonda håret!
Kram