Lör 8 sep: Rida islandshäst och jogg runt Trekanten

Det fanns en tid då jag var i stallet jämt. Idag fick jag en liten minirepris av hur det faktiskt var då. Idag fick jag nämligen (och äntligen!) göra det jag älskar näst mest (efter skidåkning) - rida islandshäst. Och jogga (det får komma på en tredje plats, kanske).

Rida islandshäst

Jag fick en ridtur på islandshäst i födelsedagspresent. Det var nog den bästa present jag kunde ha fått.

För några år sedan var jag i stallet jämt. Mina stackars föräldrar skjutsade mig många timmar i veckan. Ju äldre jag blev, desto större växte sig hästarna. Men - sedan minskade de i mankhöjd igen. Jag fastnade för islandshästar. Nu blev det uteritter, tölt och passgång för hela slanten, snarare än hoppning, trav och galopp.

Jag delade hästintresset med min mamma och när vi bodde uppe i Hälsingland, under mina tonår, var vi ett telefonsamtal iväg från att köpa häst. Ibland funderar jag på hur livet skulle blivit om vi faktiskt köpt den islänning som vi åkte och tittade på så många gånger...

Jag rider inte längre. Men jag har lovat mig själv att när jag minskat mina kilon i vikt - då ska jag ta upp ridningen på nytt.

Hur som helst. Jag fick en ridtur i present, och både mamma och min 17-åriga brorsa (som bara suttit på en häst en gång) hakade på.



Det var en väldigt regnig dag idag, men det slutade jag snart att tänka på. Det var ju så roligt att rida. Och min Hugur var en riktig älskling. Dock en väldigt trög älskling - vilket verkligen märktes efteråt. Det var definitivt bra träning för benen!

Jogg runt Trekanten

Jag har en ätardag idag. Den första på väldigt länge. Om man ska se till riktiga ätardagar alltså. Då man inte behöver räkna kalorier eller ha dåligt samvete eller omsätta saker och ting till hur många minuter man måste träna för att nolla kaloriintaget.

Men jag ville i alla fall ut och jogga lite. Testa benen. Lufta löpardojjorna.

Det blev en tur kring Trekanten i Liljeholmen. En runda som inbjuder till tempojogg eller fartlek. Så blev det också idag.


Jag började med uppvärmning nedför Hornsgatan, upp mot Liljeholmsbron där det stod både polisbil och ambulans på toppen, så förbi Liljeholmstorg och ned mot sjön. Pulsklockan stod på nästan 2 km. Det gick i långsam och behaglig uppvärmningsfart.

Väl vid sjön planade underlaget ut. Och jag satte fart. Kollade pulsklockan med jämna mellanrum och såg att det gick fort. Pulsen låg på 80% av max och jag fortsatte i samma tempo runt sjön. Nästan 2 km.

Farten sänktes igen när jag sprang upp mot Liljeholmstorg och Liljeholmsbron. Uppbådet på toppen av bron var förstärkt med 5 brandbilar, en helikopter och en kustbevakningsbåt.

Men jag sprang på. Min sista utmaning blev uppför Hornsgatan. Det är en lång och seg backe och det gäller att inte ta ut sig i förskott. I 1 km går det uppför. Jag laddade. Efter 500 m ökade jag farten och när jag bara hade 150 m kvar gav jag allt jag hade.

Pulsen ökade. 85%, 87%, 90%, 92% och 94%. Jag kände hur hjärtat trycktes upp i halsen men benen kändes pigga och det var därför jag fortsatte. Uppför backen. Över krönet och... några meter till för att riktigt vara "hemma".

Det är mycket tack vare pulsklockan som jag inte ger upp. De svarta siffrorna driver mig framåt.

Majoriteten av passet sprang jag i zon 4 av 5. Jag kom upp i 94% av max, sprang i 5.87km och brände 543 kalorier.

Sådär, nu kan jag kolla på Cocktail på TV4+ och äta min Lejonet & Björnenglass med smak av äppelkaka. Det är en skön lördagskväll som väntar!