Lösa börskrisen

Med träning och bullar löser vi inte krisen.
Men kanske kan vi lindra effekterna...

(Insändarklipp hämtat från dagens DN)

Lör 11 okt: Terränglöpning

Det är med löpning som med livet - ibland måste man göra en avstickare från den vanliga vägen.

Riktigt rolig löpning

Inspirerad av Magda Gad lät jag dagens löppass gå i terräng. Jag hade mina nyaste och vitaste löpardojjor och jag måste erkänna att de greppade både blöta löv och stenar helt okej. Jag önskar jag kunde säga att de var skit så att jag kan tillåta mig själv att gå och testa (och köpa?) Ultraschmultrans senaste kärlek med gott samvete.

Jämfört med Magda Gads myrlöpning var min terrängframfart av den mer snällare sorten. Alldeles lagom för mig. Just nu har jag inget behov av att trampa ner mig i nära nollgradigt vatten. Istället sprang och hoppade jag över stock och sten och navigerade över rötter och stenrösen.

Fuskterräng

Mer svårmanövrerad terräng

Magda Gad skulle inte sprungit på bron.
Hon skulle sprungit genom vattnet bredvid.
(Jag sprang på bron)

Kul terräng!

Jag har tänkt på det där med träning. Vad det är som gör rolig träning rolig. Jag tror det handlar om upplevelser. Jag avskyr till exempel löpning på raksträckor. Det händer ingenting! I terräng händer det desto mer - det är en helt annan upplevelse! Likaså backlöpning eller intervallöpning. Här händer det också grejer. Det är därför det är roligt!

Jag springer för fort för kameran...

Vem som bor här vill jag inte veta...

Det där med eftertanke

Innan jag påbörjar ett projekt tänker jag alltid att när det är över ska jag stanna upp, belöna mig själv och verkligen insupa det jag presterat, innan jag startar om igen.

A time for thought?

Jag gillar projekt. Att ge allt i 180 för att sedan stanna upp, ta en paus och reflektera över det man gjort innan man öser på igen.

Saken är bara den att jag är så dålig på det där med reflektion. Och att stanna upp. I längden gör det att man blir ganska trött.

Hela hösten har jag gått och tänkt att när det löste sig med min och Grabbens 3 lägenheter och bankens accept på lån, då sjutton skulle jag spruta skumpa ur vår oöppnade gigantiska jätteflaska. Vi insåg snart att 3 lägenheter var tvungna att bli 2 och försäljningen av Grabbens Kungsholmensetta blev klar för några veckor sedan (med vinst trots att tidningarna skrek om hur priserna föll). Inte sjutton har vi sprutat någon skumpa för det. Vi har inte ens skålat!

Precis så är det med min träning. Jag stannar sällan upp och insuper det fantastiska jag har gjort. Istället glömmer jag bort. Minns knappt att vi sprang marathon på löpband i februari eller 24-timmarsloppet i Hallsberg i somras. Jag är alltid ett steg förbi det jag nyss gjort.

Vi ska spinna i ett dygn om några veckor men jag tänker redan på de 10 milen jag förhoppningsvis springer i Motala i november.

Därmed inte sagt att jag inte lever här och nu. För det tänker jag ofta på. Jag uppskattar här:et och jag värderar nu:et. Det är bara det att jag inte är så duktig på att lägga tid på eftertanke när det väl är gjort. Jag funderar allt för sällan på det jag gjorde då.

Funktionskläder

Samtidigt som Anders Timell totalsågade funktionskläder på Äntligen Morgon imorse (han hade synpunkter på hur någon tennisspelare såg ut) har jag funderat på hur kul det egentligen kan vara att vara en sådan där übertrendig sak på två ben som ofta går omkring på Östermalm. Lunchade på Cafe Mocco och beskådade en smärt tjej med stuprörsben och gigantiska stövletter med en massa fransar och bollar som dansade när hon gick. Det såg svårt ut. Kappan var snygg, men opraktiskare får man leta efter.

Jag är i alla fall glad för mina funktionskläder. Jag kan röra mig i dem. Jag skulle också vilja vara übertrendig ibland. Men fy fasen för att röra på sig då alltså!

Träningsresultat

Man snackar ofta om resultat från träning.

Bilden visar på ett tydligt resultat:

Undrar du vad jag pratar om?

Glädje såklart! Träning gör mig så jäkla glad!

Tor 9 okt: Träning på tågstationen

SATS Vasagatan förärades ett besök av mig och Nilla i eftermiddags.

45 minuter intervallträning med hantlar

SATS Vasagatan är en, om än mycket sliten, oas mitt på Centralstationen i Stockholm. Gymmet ligger i underjorden och man vet inte om det är sol eller snö ovan jord. Man kan lägga all fokus på träningen med andra ord.

På denna SATS-anläggning finns det pool.
Jag är dock mentalt allergisk mot
sådana offentliga vattenpölar.
(Men det ser mysigt ut)

Det var just vad jag och Nilla gjorde i eftermiddags. Knappt har min enorma träningsvärk i bröstmusklerna släppt innan gick jag gick på dem igen. Det blev en favorit i repris med bänk(pilates)press och flyes på pilatesboll och sedan axeldrag med stång och axellyft åt sidan med vad som kändes en miljon set. Och så en massa kul magövningar på det. Nästa gång sätter jag på mig pulsbandet - för dagens effektiva träning var en hisnande berg och dalbana rent pulsmässigt.

Jag och Nilla kör dynamiska sit ups
med boll och snedvändning.

Nilla kör omvända flyes
- på gigantisk pilatesboll!

Jag balanserar mina axeldrag
på vinglig balansplatta.

Och Nilla balanserar
bröstövningen på boll.

Det serverades soppa till middag och det var med viss svårighet jag förde skeden till munnen!

Gratis vattenflaska

Kul nyhet: företaget som jag "konsultar" på har beslutat sig för att ge varje anställd en vattenflaska (av sådan typ som man fyller på från sidan). Dessutom dumpar man de vattenbehållare man haft sedan tidigare (vilket i och för sig bara var 3). Jag undrar om de kan tänka sig att blåsa upp pilatesbollen som finns nere i jobbgymmet också...

Så får du jobbet

Var vältränad! 90% av arbetsgivarna anställer hellre en vältränad person. 70% väljer bort överviktiga. Det finns alltså ytterligare en anledning till att träna...

Den kalla faktan finns att läsa i senaste Amelia, men har också uppmärksammats på ICA-Kuriren.

Jourtelefon

Jag och Coola K har en pakt. En slags jourtelefon. När någon av oss blir sådär sötsugen så att det enda man vill är att gå och köpa en kanelbulle ska man kunna höra av sig till den andra så att man kommer på rätt kurs igen.

Jag har precis messat Coola K. Jag är både hungrig och sötsugen.

Även om jag inte fått något svar ännu känns det lite bättre. Jag har liksom fått ge utlopp för min sötsugenhet.

Försäsong

Tiden mellan april och december är egentligen bara en enda lång försäsong. Snart är det vinter! Jag tog taxi hem från jobbgrejen som var på stan ikväll eftersom jag ville gå till sängs "tidigt". Men nu måste jag omprioritera. Kanske kan jag läsa några, några sidor i nya numret av Åka Skidor som damp ner i brevlådan idag...


PS. Tacksam om ni påminner mig om att jag inte ska köpa något nytt denna säsong. Förra säsongen köpte jag 2 par skidor, nya pjäxor, skidhandskar i läder, 2 par skidbyxor och 1 jacka (+1 skidresa till Whistler med bror och pojkvän). Men det är klart, det vore ju nice med nya goggles... DS.

Tekniska kvinnor

Jag fick ett mail med ämnesraden "tekniska kvinnor" och några videofiler. De flesta innehöll klipp där en kvinna trodde att en mikrofon var en telefon medan en annan trodde att den var en pepparkvarn. Med i mailet fanns också klippet nedan. Det är inte alltid helt enkelt på ett gym.

Krisen på gymmet

Träningskläderna åkte med till jobbet idag trots ännu en jobbgrej jag ska på ikväll. Luckan för träning hittade jag på lunchen!

30 minuter

Tog hissen ned till källargymmet på jobbet för att köra 30 minuter effektiv styrketräning. 30 minuter är gott om tid om man som jag "bara" planerade för biceps och triceps. Jag körde bicepscurls med z-stång (gillar det inte alls men tyvärr är det den enda stång som finns på jobbgymmet) och hammercurls med hantlar. Det blev 5 set. 10 reps (per arm) när hanteln vägde lite mindre och 5 reps per arm när den vägde lite mer. Vad exakt hantlarna väger vet jag inte. Vi har så gamla vikter att det knappt står utskrivet. Men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att de väger. Avslutade med 6 set tricepspushdowns (12-15 reps) blandat med omvända tricepspushdowns.

Det var bara jag, en tant med vita bomullshandskar och två killar som alltid kör med de tyngsta vikterna nere på gymmet. Killarna hade tagit med sig börskrisen från kontoret till gymmet och en av dem var av den mer dominanta typen och förklarade för den andra hur "man" egentligen skulle agerat och vad som skulle komma att hända härnäst.

Krisen lever numer inte bara på börsen. Den finns på tåget, på caféerna - och på jobbkällargymmet. Ingen kommer undan.

Gå och lägg dig!

Klockan var strax före 22 när jag kom hem från världens minsta skidort: Fiskartorpet i Lilljansskogen. Vilket kanonställe! Men nu ska jag sova sju kvart i timmen så att jag kommer upp imorgon och hinner packa träningsväskan!

Mån 6 okt: Jogging, odjur och vampyrer

Kom hem sent och tränade sent. Men det hade inte spelat någon roll. Det hade varit bäcksvart ändå.

Att mobilisera styrkorna

Jag tänkte inte alls träna utomhus idag. Planen var inställd på att svettas på SATS Hötorget på dubbla spinningpass med Coola K som sällskap och sen gå hem och äta kesellamiddag med samma K på Kungsholmen för att vakna i arla morgonstund och köra pump imorgon bitti.

Ödet ville annorlunda. Jag blev fast på ett möte i metropolen Sala.

Det var bara att krasst konstatera att jag skulle missa båda spinningpassen. Jag ringde till SATS för att avboka passen och fick svaret att man bara kan avboka på internet. De gör inte sådant på telefon. Sedan när sitter man alltid framför en dator med internetuppkoppling?

Tråkigt nog fick jag dessutom avboka dejten med Coola K. Men träningen lyckades jag ändå rädda med bravur!

Efter de få metrarna mellan bilen och ytterdörren ville jag inte alls tillbringa många fler minutrar utomhus detta dygn. Det var rått och det var kallt och det var mörkt och det var höst. En kväll med en stort vingla... eller jag menar tekopp, lät mer lockande.

Men det var bara att mobilisera styrkorna och tänka att jag minsann inte skulle tillåta att göra mig själv besviken. Jag vet ju att endorfinerna och glädjen kickar igång redan efter första joggingsteget. Det får jag bekräftat varenda gång jag tränar trots att tanken känns motig!

Puma mobiliserar styrkorna
(och besegrar kyla, höst och mörker)

Jag inte sprungit på evigheter (relativt sett till min tidsrymd). Men ikväll kändes det förvånansvärt bra i kroppen. Lätt och ledigt och mjukt och rullande. Jag tänkte ut vilken runda jag skulle springa och beräknade den till 60 minuter. Det blev 70 - och runt 11 kilometer. Jag tror knappt jag sprungit några mildistanser i sommar. Jag har varit så fokuserad på att bli snabbare på halvmilen att de kortare distanserna dominerat. Men dryga milen kändes förvånansvärt bra. Benen var med hela tiden. Även på den kilometerlånga slingan som gick en sväng in i skogen där varannan lyktstolpe inte fungerar. Det var bäcksvart runtomkring och typiskt nog började jag tänka på skräckfilmer, odjur och vampyrer och plötsligt tyckte jag att det knastrade vid sidan om.

Jag träffade inte på några odjur eller vampyrer ikväll. Men jag ska nog inte springa där ensam mer. Det är onödigt att riskera att få två bitmärken i halsen.

Bittert!

Underbara Ultraschmultra mailade mig precis om ett äventyr som innebar nattlöpning med pannlampa. Men livet är orättvist - det nattliga äventyret krockar exakt på dagen med min flytt till Halmstad. Därför undrar jag om 24-timmarsspinningen blir den enda galenskapen under oktober månad?

Framtiden är min - och den är ljus!

Det är inte speciellt kul att läsa en blogg där allt är frid och fröjd och alldeles fullkomligt underbart. Därför skriver jag det här inlägget.

Framtiden är min

Det har inte gått så bra de senaste veckorna. Inte med träningen, inte med maten, inte med vikten. Jag brukar gnälla på andra som bara snackar och nu gnäller jag på mig själv: "talk the talk" men se för fan till att "walk the walk" också.

Nu är vi människor så jädrans lyckligt lottade att vi har chans att göra en omstart varenda eviga dag. Hallelujah! Omstarter passar särskilt bra på måndagar - gärna med lite planerande söndagen innan. Så här sitter jag nu: med almanackan uppslagen för att synka träningen - och ett matschema att planera.

Framtiden är ljus!

Friskförklarad!

4 oktober och det är kanelbullens dag! Det firade vi med en fika på Espresso House - med gott samvete. Jag har inte längre ont i halsen - jag är frisk och jag kan träna!

Spinningmusik!

Jag gillar inte snabb flackkörning på spinningcykeln.
Men till denna låt kan jag tänka mig det.
Till denna låt VILL jag spinna snabbt på flacken!

Things to do when you're not training

Ingen träning idag! Med halsont och Halmstadresa svängde vi förbi Ikea istället. Vår Halmstadslägenhet ska ju pimpas!

Livet bortom träningen

Vi har precis lämnat Linköping och Max. Kanske inte det optimala matstoppet men det där ämnet har jag varit inne på förut. Dessutom beställde jag en Max Delifresh för att lindra skadan och just den menyn är tydligen ganska bra ur koldioxidutsläppssynpunkt enligt Max informationstavlor.

Ingen tallriksmodell direkt...

Innan Maxstoppet i Linköping var vi på Ikea. Vi har ju en lägenhet i Halmstad att pimpa. Vi står inför enorma problem: ska vi köpa en mysig, trevlig men ganska vanlig soffa för 8000 kronor eller ska vi sätta ner foten och köpa en cool soffa och liksom göra ett statement för 22 000 kronor (då ingår även fåtölj med fotpall). Det lutar åt det dyrare alternativet... men vi får väl kompensera med billigare matbord och stolar från Mio. I övrigt försöker jag övertala Grabben att måla en fondvägg petroleumblå. Jag tror det skulle bli snyggt mot den vita skinnsoffan och den i övrigt ganska vita inredningen vi kommer att ha...

Grabben och soffan
(IKEA, Karlstad i vit läder
med rutmönstring)

Tänk vilka triviala saker man kan fundera på när man inte tränar!

Jag har förresten köpt en ny träningsväska: Puma såklart. Den är skitsmart! På kortsidan finns nämligen en inbyggd skopåse. Hur bra som helst! Dessutom är den stor och rymlig. Det är den enda väskan jag har med mig till Halmstad och i den ryms förutom 2 par skor (varav ett par joggingdojjor), min laptop, schampogrejer och ombyten för hela helgen.


Det här inlägget blev ganska skitdåligt. Men det är svårt att skriva när man inte ser något. Dessutom är det ovanligt att sitta såhär i passagerarsätet. Det brukar alltid vara jag som kör!

Smart väckarklocka?

Överhörde ett samtal om en väckarklocka som styrs av sömncykeln. Du ställer in att du vill vakna någon gång mellan 06.00 och 06.30. Klockan känner av när du lämnat den fas i sömncykeln då du sover som djupast och vaknar som tröttast och väcker dig när du är i en sömncykelfas där du vaknar piggare. Smart va!

Min telefonväckarklocka väckte mig i rätt sömncykelfas imorse. 05.30 ringde den och jag vaknade pigg som en lärka. Men jag kände i halsen att det inte var läge för morgonträning trots att jag ville. Istället gick jag upp en timme senare och drack te med honung. Det första alternativet hade varit mycket bättre...

Müsliblandning

Risentas müsliblandning i lösvikt är en kul grej. Jag ville köpa - gick förbi de små lådorna och kikade på blandningarna. Men det fanns liksom inget som föll mig i smaken. Det skulle vara boveteflingorna då, men vanliga cornflakes kan jag ju köpa i paket.

Har ni testat müsli i lösvikt?
Vad var bäst?

Middagstips med mycket protein

Middagsbordet dukades med pizza till Grabben och brorsan och Puma-klassikern till mig och mamma: köttfärs, tomat och fetaost. Nu när jag bor hemma hos mina föräldrar fick rätten en sofistikerad touch med hjälp av några basilikablad.

Fortsättningen på nummerlappsmysteriet

Det är otroligt roligt att blogga. Men ibland är det faktiskt ännu roligare. (Ja det går!)

Vem vet vi - men varför?

Jag har fått ett mail från bloggläsaren Johan. Han har fipplat och trixat och så gott som pusslat ihop nummerlappen som låg på marken i Berlin. Det är ett tresiffrigt startnummer med ett L före (hade alla ett L eller enbart de kvinnliga löparna?). Siffran i mitten är förmodligen en 8 eller 9 vilket betyder att startnumret är 999 eller 989. Om det är så vet vi vem som sprang. Men inte varför personen inte kom mycket längre än till start.

Johan löste nummerlappsmysteriet.

Vem vill fortsätta detektivarbetet?

Ont det gör ont...

Jag undrade vad som hänt igår eftermiddag när jag knappt fick på mig kavajen. Hade den krympt?

Det hade den inte. Det var bara det att jag inte kunde röra armarna särskilt långt bakåt. Jag hade sådan träningsvärk i bröst- och axelmusklerna.

Jag har fortfarande träningsvärk i bröst- och axelmusklerna. Och så har jag grymt träningsvärk i framsida lår- och rumpmusklerna.

Och så har jag faktiskt lite ont i halsen och känner mig allmänt seg i huvudet. Det har jag försökt bota med Sinutab inatt och mycket te imorse. Jag hade i alla fall planerat in vila idag, men imorgon vill jag vara fit for fight igen!

Ons 1 okt (forts.)

Jag är inte sjuk. Jag är inte sjuk. Jag är inte sjuk.

Jag är inte sjuk (jag har för fan inte tid att vara sjuk)

Skyndade till Pias spinningpass på Hötorget efter jobbet - för mig är Pias 55 minuter höjdpunkten på hela veckan. I alla fall på min pulskurva. De vanliga stammisarna på första raden var där. Och VeckoRevyn-Terese var där. Jag och Nilla satt på andra raden och trampade och kanske var det platsen som gjorde skillnaden.

Det var inte sådär magiskt idag. Kanske var det cykeln jag valde. Eller så var det bara det att jag under uppvärmningen kom på mig själv med att känna en irritation i halsen. Ett antågande halsont som blev mer påtagligt när pulsen drogs upp. Därför höll jag igen. Och när jag håller igen blir det tråkigt.

Nu ligger jag hemma i sängen, dricker te och kollar TV. Jag är inte sjuk. Jag gör detta i förebyggande syfte. Jag har inte tid att vara sjuk. Det är ju oktober - min revanschmånad!

Ostartad

I parken precis vid Berlin marathons startområde låg en nummerlapp omsorgsfullt riven i fyrkanter på marken. Den löparen kom inte många meter. Iturivningen ger mig en känsla av kontrollerat raseri. Jag undrar vad som hände.

Ons 1 okt: Mjölksyra i benen

30 minuter räckte för ordentlig mjölksyra!

Benträning

Jag trotsade regnet och gick till gymmet på lunchen. Effektiv benträning stod på schemat och det blev få övningar - men många set.

1. Benböj mot pilatesboll/vägg. 15, 30, 40 reps kombinerat med jägarställning i slutet av varje set. Bränner skönt i låren!

2. Bäckenlyft med fötterna på bosuboll i första setet, med fötterna på pilatesboll i ett hörn i andra setet, och med fötterna på pilatesboll mitt på golvet i andra settet. 15 reps. Det sista setet brände i hela benen, de andra 2 mest i rumpan.

3. Liggande benpress i maskin - my favourite! 8 reps de 2 första seten, 10 reps de 2 andra seten och 15 reps de 2 sista seten.

Nu bränner det rätt så bra i benen. Det var väl en bra uppladdning inför Pias spinningpass på Hötorget ikväll!

Tis 29 sep: Styrketräning på bosuboll

SATS Stadshagen har fått en bosuboll och den invigdes idag!


Bröst + axlar

Jag och Nilla, med ett nytt fint leende, hade stämt träningsträff efter jobbet idag och fokus låg på att träna mer och snacka mindre. Här skulle det minsann köras bröst- och axelträning!

Styrkeparet Puma + Nilla

Vår mesta styrkeövning är superset för bröst: bänkpress och flyes med hantlar. Idag körde vi dem på pilatesboll - så det kändes även ordentligt i rumpan. Som grädde på moset gjorde jag några armhävningar - både på golv och på medicinboll och på hantlar. Det här med armhävningar är inte något jag kan påstå att jag gör särskilt ofta, men förmodligen borde jag det. Å andra sidan är det mycket man borde göra.

Nilla kör flyes på pilatesboll

Och jag skrattar mig genom en armhävning med dålig balans

Sedan körde vi axeldrag med stång på bosuboll och axellyft åt sidan med hantlar på bosuboll där vi avslutade med mördarset som påminner mig nu, några timmar senare, om den effektiva träning jag och Nilla sporrade varandra till tidigare idag.

Bring on October!

September: update!

Idag är det sista september. Hösten är i full gång och det doftade av vinter och frost imorse.

September har varit den sämsta träningsmånaden i mannaminne. "Jag har inte haft tid". Med andra ord: jag har inte gjort mig tid. Jag vet om att jag felprioriterat. Det märks speciellt på Funbeat där jag droppat ner många plaster på träningsminutslistan.

I oktober tar jag revansch! Jag ser fram emot 24-timmarsspinningen och mot löppass i nya skor. Och så en massa styrketräning förstås!

Det är knappa 5 veckor kvar till inflytt i Halmstad och jag har ett viktmål att uppnå. Med bra träning (inte speciellt svårt att uppnå) och bra kost (svårare att uppnå) ska jag ta mig dit. Kylskåpshyllan hemma är full med keso. Men inte med kesella. Det var helt slut på kesella när jag skulle bra-matshoppa igår kväll. Jag såg framför mig keso eller kesella med rivet päron eller äpple och kanel. Blir lite som en nyttigare version av kesovarianterna med redan tillsatt frukt. Eller som en bättre variant på Risifrutti.

Ikväll kickstartar jag igång oktober med styrketräning!

Vill du att vi håller koll på varandra på Funbeat? Lägg till mig som "träningskompis". Sök på Sara R

Det går.

Klockan 08.45 söndagen den 28 september 2008, gick det upp för mig vad jag verkligen står för.

Mitt statement

Man kan lukta sig till en marathonstart. Doften av förväntan går inte att ta miste på. Det handlar inte om att det luktar svett. Det doftar något annat. Förväntan, spänning - och en blandning av diverse salvor.

Det var häftigt att stå längs med startstäckan i Berlin. Först var det bara tyst och öde och sedan small det till och det blev stor anstormning.

Men det var ändå inte det som var häftigast.

15 minuter före löparna, startade de som åkte "handcykel" eller rullstol. De som kämpade sig fram 42 kilometer med skador på ben och underkropp, eller ibland utan ben och underkropp. För mig utgjorde dessa tävlanden allt jag står för i min träning. Det kändes bisarrt att stå och klänga på ett staket i morgonkylan med tårar i ögonen. Jag är ingen mes. Gråter inte när folk dör på TV. Men denna marathonstart var något helt annat.


Det handlar inte om att jag tycker synd om de som inte kan gå eller springa. Det handlar bara om att alla kan. Att inte ge upp sitt eget läge. Och att de som startar ett marathon trots handikapp förstått det - och just då, just här, levde efter den devisen. De ÄR vad jag står för. Att se det i verkligheten gjorde ett enormt intryck. Något som fastnade på näthinnen. Det gjorde inte Haile Gebrselassies nya världsrekord - även om det också är imponerande.

Eliten på hjul gick i mål efter dryga timmen. På min åskådarplats vid 39 kilometer kom det deltagare på hjul även tre timmar efter start. Vanliga människor som förstått att alla faktiskt kan. Vanliga människor som förstått att det går. Vanliga människor som vill.

Berlin

Been there. Didn't do that. So I'll be back.

Race Day, -2

Resan till Berlin gick väl sådär. Ryanair är måhända billigt, men inte världens roligaste flygbolag direkt. Det är ett evinnerligt köande, plastig flygplansinredning och sur flygpersonal. Men vi kom fram i alla fall. Vi, och IF Linnea som resten av planet bestod av. I alla fall kändes det som så.

Några av mina kollegor var i Berlin förra veckan. Det tedde sig som ett otroligt sammanträffande - men vi verkade ha bokat in oss på samma hotell. Kollegorna hade snällt gjort ett kryss på kartan åt mig, så jag brydde mig varken om adress eller övriga direktioner utan styrde kosan direkt mot krysset. Fast direkt är nog inte rätt ord. Vi bytte pendeltåg ett oändligt antal gånger så det tog ett tag.

Så kom vi då till det där krysset på kartan. Det vara bara det att där låg Plaza hotell istället för Palace hotell. Vi skulle inte bo på Plaza. Men det hade mina kollegor gjort. Mina kollegor och jag hade haft för bråttom och inte riktigt lyssnat på varandra. Plaza och Palace låter likt - men de ligger ändå någon kilometer ifrån varandra.

Palace visade sig vara betydligt bättre än vad Plaza såg ut att vara. När vi kom in på rummet stod tofflorna prydligt parkerade nedanför sängkanten och vi hade en TV-tidning omsorgsfullt uppvikt med dagens tablå. Och när vi lämnade hoteller några dagar senare fick vi en ask choklad från personalen. Sängarna var otroligt sköna och vi sov väldigt gott.

Världens längsta hotellkorridor...

Ska man resa billigt ska man i alla fall bo bra!

Race Day, -1

Vi bestämde oss för att satsa alla våra pengar på frukosten och njöt av en buffé fullt värdig de dryga 25 euro den kostade. Jag behövde knappt äta mer den dagen.

Strax före lunch tog vi en taxi ut till "Marathonmässan" där Grabben skulle hämta ut sin nummerlapp. Det var fullt med folk - men gick jäkligt snabbt. Tyskarna kan det här med effektivitet minsann!

Nummerlapparna vajar för vinden

Jag hittade en massa träningskläder jag bara var "tvungen" att ha och shoppade loss. Hittade ett par intressanta Asicsskor jag vill köpa - men slog inte till. Det räckte med två par byxor och en topp. Strata och Speedstar får vänta!

Shoppar-Puma är i farten!

Byxor från Gore Running

Kul rosa och randig tröja från Asics

Byxor från Asics med ränder på bakbenen

Sedan fortsatte vi shoppingen i stan. Eller, vi och vi. Jag! Efter ett tag började Grabben protestera. Han mumlade något om att inte vilja vara trött i benen och fötterna inför imorgon men jag ledde honom vidare. Därefter satte jag honom på varje stol och trappavsats jag hittade medan jag kollade vidare i butikerna.

Race Day

Jag ägnade inte det stundande marathonloppet speciellt mycket tanke. Men på söndagsmorgonen drabbade det även mig. Vi gick upp klockan 6 och jag var skittrött. Till nästa år får de ta och senarelägga loppet med någon timme. Start klockan 9 är på tok för tidigt...

Stan var lugn och fridfull förutom de tokar med plastpåsar runt kroppen som tågade mot tunnelbanan och startområdet. Så även vi. Fast utan plastpåsar runt kroppen.

Klockan 9 gick starten och det tog bara dryga 20 minuter för 40 000 personer att springa förbi mig. Grabben var en av dem, men honom såg jag aldrig då. Knappa 3 timmar senare såg jag honom vid 39 kilometer. Under tiden såg jag också Haile Gerbesselaisse, två personer springa utklädda till yoghurtburk och en sked, och en kille som sprang i ett hjul. Bland mycket annat.

Yoghurtburken och skeden...

Livsfarlige bollöparen...
(Tur att det är platt i Berlin,
hur gör man i nedförsbackarna?)

Grabben var snabb i mål, och snabb efter mål. Snart var vi tillbaka på hotellet igen och sedan ut för att vila benen på en turistbuss som tog oss runt stan. Ju längre eftermiddagen led, desto mer glömde jag bort att Grabben nyss sprungit 42 kilometer. Det märktes bara i trapporna...

Det tog inte lång tid förrän vi bestämt att vi kommer tillbaka samma helg nästa år, bor på samma underbara hotell och springer samma marathon - men då ska jag minsann också vara med.

Berlin Marathon

Jag har varit i Berlin. Och jag har kommit hem: klockan 01.30 inatt. Jag bloggade inte då. Och jag hinner inte nu heller. Man måste tydligen jobba när man är på jobbet...