20 november 2007

Jag - en masochist?

Vad är din drivkraft?

Jag - en masochist?

Min kära mamma tycker att jag tränar för mycket. Hon säger att jag är en masochist och menar att ju mer folk säger att jag tränar för mycket, desto mer tränar jag.

Ja se mammor. Jag försökte på ett pedagogiskt sätt fråga "hur menar du nu?". Men som beteendevetare, pedagog, terapeut och gud vet vad (entreprenörskap och världens mest benägna utvecklingsvilja ligger i familjegenerna) har hon ett försprång på personlighetsbiten. Jag menar, hon kom fram till detta utan att jag ens yttrat att jag tänker springa en mara på löpband.

Självplågeri eller träningseufori?

Jag kan konstatera att hon har lite rätt. Ja kanske inte om det där masochistiska (som jag ännu inte hittat en vettig definition på eftersom det alltid verkar kopplas till sex och sadomasochism som faktiskt inte är min grej). Men att jag gärna vill bevisa något. Och ju mer folk motsätter sig det, desto mer jävlar anammaenvishet laddar jag ryggsäcken med.

Jag vill visa att det går. Det är min drivkraft. Det tillsammans med känslan av obeskrivlig träningsglädje som ett bra träningspass ger. Det är inte för inte som två av minda ledord är "strength" och "vision" eller mottot "what doesn't kill you makes you stronger".

Jag vet att det går att springa marathon. Herregud, det ser väl vem som helst. Oerhört många gör det ju. Det är väl ingen big deal?

Men jag vill visa att det går även om man som jag väger mer än 20 kilo för mycket och är i sista halvan på resultatlistan på alla millopp.

Jag vet att det går att åka Vasaloppet. Herregud, det ser väl vem som helst. Oerhört många gör det ju. Det är väl ingen big deal?

Men jag vill visa att det går även om man som jag inte har någong längderfarenhet och faktiskt inte kan åka. Än. Men jag ska ju lära mig!

Och jag vet att det går att göra allt det där andra också. Oavsett om det handlar om att springa ett 6-timmarslopp eller försöka sig på 42 195 meter på rullband eller ta ett löppass uppför Åreskutan. Det andra tycker är knäppt, tycker jag är kul.

Vad är dina drivkrafter?

18 kommentarer:

Pernilla "Nilla" Svensson sa...

Ja se mammor, min e precis lika dan kan jag meddela! Undrar om man blir så själv om/när man blir mamma? Min drivkraft är nog precis som din, att bevisa för mig själv att jag kan på ett "Gunde aktigt" sätt, ja du vet ingenting är omöjligt osv!
Å så måste jag ju tjata om mitt välmående, en del av drivkrafen är ju att må bra, kunan springa till bussen utan att halvdö och kunna knyta skorna utan att det "tar emot"!

Pernilla "Nilla" Svensson sa...

Hmm nu har jag skrivit ett aldeles eget inlägg om detta *s* du inspirerade mig... mot fridhemsplan!

Anonym sa...

Tack för ditt inspirerande inlägg! Vad peppande att läsa. :)

Anonym sa...

oftast räcker det med en blick i spegeln o tanken tjockis. dock e det åxå samma tankar som gör en deppig...

Anonym sa...

jag tycker du har alldeles fantastiska drivkrafter!! du ser möjligheter och inte hinder! du tänker på olika sätt på hur du ska klara avdem och inte på riskerna med att du kanske kommer misslyckas!! bra det! jag drivs av en inre vilja att alltid vilja utvecklas, alltid vilja bli bättre! hela tien överträffa mig själv! jag vill framåt ochjag vill uppåt! jag drivs lika i träning som i resten av livet, när det gäller utbildning och arbete! vill alltid utvecklas och bli bättre!!

Anonym sa...

Tänk på att det är mycket muskler på din kropp också lilla fröken! Jag tycker iaf att du är grym!

Anonym sa...

Jag med! Det bästa är utmaningar!

Terese sa...

Har vi samma mamma?? De har i alla fall samma åsikter. Men det är väl så det är, och de vill ju bara vårt bästa.

Tack för dina ord i detta inlägg. Behövde höra dem nu när jag är så ARG!

Anonym sa...

Haha känner igen mig! Samtidigt som man tränar mkt för sin egen del, vill man också motbevisa dem som inte tror/trott på en. Men det får ju för den sakens skull inte vara den huvudsakliga anledningen till träning då det lätt kan leda till överträning, tror jag :) Min drivkraft stöter jag på varje dag.. Jag märker hela tiden små små resultat av min viktnedgång och träning, som att t.ex. kunna sitta på olika sätt jag inte kunnat tidigare pga magen varit ivägen. Sådant pushar mig något otroligt! Jag vill kunna göra en massa saker med in kropp! Jag vill vara rörlig, lätt som en fjäder och röra mig obehindrat! :D

Anonym sa...

Haha, min mor var likadan förut. "Du tränar ju FÖR mycket!", men se, jag lockade ner henne i träningens underbara värd och vips är hon också fast och tränar nästan lika mycket som jag. Där fick hon så hon teg!

Du verkar ha bra drivkrafter! Jag älskar att träna för att jag känner mig så stark och levande! Jag drivs också av att jag allt vill bevisa att jag kan, främst för mig själv. Och att jag mår så bra!!

Anonym sa...

Känner helt klart igen mig i det mesta du skriver, lite läskigt nästan.

Det som driver mig är nog att inspirera andra till att börja träna, sen är det ju väldigt kul att se vad man har för begränsningar också ;)

Puma sa...

Nilla:
Ja - Gundeaktigt. Kunde inte sagt det bättre själv. Haha. Dina drivkrafter är bra. Beundrar dem. Särskilt eftersom jag så ofta ser resultatet!! Du är definitionen av att ha lyckats!

Ebba:
Kul! :-)

Camilla:
Ja, det var min drivkraft från början. Men den har ändrats sig lite. Tagit sig nya former. Men - jag blir också skitdeppig. Jäkligt ofta.

Emelie:
Åh, tack! Utvecklingsviljan tror jag är jätteviktig. Tänk vad tråkigt det skulle vara om man inte ville utvecklas!

Anna:
Jo jag vet. Men inte SÅ mycket muskler. :-) Då skulle jag vara... vad heter han, han som äter spenat....

Msfatso:
Jajamen!

Terese:
haha det verkar finnas en hel drös med sådana mammor...

Dessi:
Wow. Jag har ju läst lite om din förändring på din blogg - men det är kul att läsa om vilken konkret skillnad det har gjort i vardagen!

Sofia:
haha. Fler sådana mammor... ;-) men du har ju iaf omvandlat din!

Berglund:
Då är vi inne på samma spår. Och som löpare undrar jag lite vad som driver andra mer extrema löpare: ultralöpare - hur skulle de beskriva vad driver som dem? Typ 10-milslopp och 24-timmars?

löpningseufori sa...

åh, vilket härligt peppande och inspirerande inlägg! så himla underbart skrivet, känner igen mej i mycket! jag älskar ruset man får efter och under ett träningspass. när allting fungerar. löpstegen flyter på av sig själv och är lekande lätta. känslan av att kunna springa i en evighet! att allting är möjligt.

Anonym sa...

Mål och drivkrafter är underbart! Och när man dessutom kan överbevisa de som säger att det inte går så blir det ännu bättre! :)

Anonym sa...

vilken underbart härlig inställning du har!!! GO GIRL!

Slow-Eva sa...

Haha, jag drömde att jag stötte på dig på ica. Vi plockade naturgodis. Konstigt:)

Anonym sa...

Du är cool, du! :-)

Anonym sa...

drivkrafter? att hela tiden bli bättre, hela tiden jobba mot nya mål. först var det att bli brandman, sen att få jobb, nu det senaste var att klara testerna till räddningsdykare, nästa är att klara utbildningen. sen har jag delmål och sånt hela tiden, jag har fortfarande VM-guld i baktankarna, att bli bättre i vattnet, att spela bättre, att förbättra konditionen. Jag ser det som så normalt att sätta upp ett mål för att komma dit man vill och sen inte ge sig. Och vill man något så kommer man klara det, så är det ju bara!