11 december 2008

Hej från Halmstad!

Home sweet home

Torsdag

Jag är hemma med halmen. Hann uppleva både snöoväder och fyllon på vägen ned igår. Bilen var fullproppad med diverse grejer men viktigast var min Wake up light och min nya Ergorapido i högblankt vitt. Sakta men säkert börjar lägenheten ta sin form. Projekt för helgen är att fixa en lampa till köksbordet och några förvaringsskåp (i högblankt vitt såklart). Och så ska vi försöka bestämma oss för tavelcollaget ovanför soffan.

Honey, I'm home!

Bilden må vara lite blå, men grejerna är i alla fall vita.
Högblankt vita. Och inte en pinal för mycket.
Fast jag ska nog ställa Ergorapidon i hallen...

Vi har fått upp sänghyllorna! Nu är det bara spotlightlisten kvar.
Wake up light:en är given! Det är numera svårt att tänka sig att
vakna upp utan solljus och fågelkvitter.

I eftermiddag ska jag träffa en PT på SATS i Halmstad. Kanske är det honom jag spendera en ohyggligt massa timmar med i vår? Det är svårt att hitta den rätta PT:n. Det är inte bara kunskapen jag är ute efter - det är personkemin och det där som ska få mig att tända till som jag vill ha!

Ikväll kommer en av mina (få) kompisar här i Halmstad på middagsbesök. Och imorgon väntar andra middagsgäster. Jag har sagt åt mig själv att inte slå på för stort och att köra på recept som är förhållandevis enkla. Ni får snart se vad som bjuds (det kommer bli mycket choklad...).

Körde till Halmstad via Göteborg för att plocka upp den här liftaren på Centralen. I full alpin landslagsmundering. Pjäxorna syns inte på bilden men de var inte från det här åhundradet. Grabben var även stylad med landslagets Cloettamönstrade ryggsäck inför gårdagskvällens julfest med tema skidåkning. Tänk om han var lika ambitiös med träningen som med utklädningen...

(Det luktade ganska mycket öl i bilen på vägen hem...)

10 december 2008

Någon har gröpt ur mitt pannben med en gaffel och rört om lite. Så går det när man ska landa ett projekt där folk inte vet hur man kommunicerar konstruktivt. Istället för en löprunda är det 4.5 timmar i bilen ner till Halmstad som ska lugna ned mig. Tur att bilkörning och löpning har ungefär samma effekt på mig.

09 december 2008

Besök på Fitness Magazine

Kimmy, Josefine och Andrea - håll ut! Stora boken om styrketräning är på väg till er - de läggs på lådan imorgon.


Jag var på Fitness Magazines redaktion idag för att hämta upp vinsterna till de tre lyckliga vinnarna som snart belönas med Stora boken om styrketräning - och kanske lite träningsvärk. Gänget käkade pepparkakor när jag var där... men de tränar ganska ofta också.

Anna-Lena, Marie och Sofie stoltserar med nya boken

Tis 9 dec (forts.): Träningskombo

Puma presenterar: dagens outfit och små rosa moln - i samband med dagens träning.

Värdelösa underbara tisdag

Tisdagar är nog den mest värdelösa dagen på hela veckan. Inget händer på en tisdag. Om man inte ser till att det händer själv, förstås. Jag har fått grejer att hända idag, och även om jag inte klär mig lika glamoröst som vissa andra bloggare, kan jag i alla fall presentera mer än en dagens outfit på bara en dag.

Dagens outfit nummer 1: jobboutfiten.

Själv har jag mitt på det torra på den fronten. Mitt projekt på jobbet är i kaos. Allt ska vara klart imorgon. Inget var klart till idag. Men så ryckte det i några trådar och kanske, kanske kan det lösa sig och sagan får ett lyckligt slut.

På grund av osunt höga stressnivåer i min kropp var jag osäker på om jag skulle träna på lunchen. Just därför tränade jag. Jag jobbar inte bättre för att jag inte tar lunch. Jag jobbar faktiskt bättre om jag tar en timmes time out och tränar.

Lunchspinningen satte igång min problemlösarmekanik trots att klassen var långt ifrån den bästa jag varit på. Den var i alla fall bättre än förra lunchspinningen.

Dagens outfit nummer 2: spinningoutfiten

Eftermiddagen gick av bara farten och tack vare en chailatte. Jag hade planer på en SATS-klass efter jobbet men inget ombyte med mig så jag strök det alternativet. Att jag skulle åka hem och springa var en ren impuls.

Jag har egentligen tänkt vila foten till helgen, men Ipoden låg och blängde på mig i väskan. Nyladdad med musik ville den släppa loss lite. Så fick det bli. På med träningsgrejerna, reflexvästen och bandanan (den håller fast hörlurarna i öronen!) och så iväg.

Dagens outfit nummer 3: löparoutfiten

Sprang samma runda som jag brukar men tänkte inte på var jag befann mig. Musiken var ny och spännande och jag lyssnade på lättsmälta Britney, Xstina, Agnes och en massa annat. Benen bara malde på och livet blev mer och mer fantastiskt. Och när jag lyssnade till Tiestoremixen på Jordin Sparks "No Air" tänkte jag att det är för fasen inte alls koldioxid jag andas ut genom munnen. Det jag andas ut är stressen! De sista 3 minutrarna av låten sprang jag inte alls på kall, svart hård asfalt. Jag sprang på små rosa lyckomoln. Se där vad den remixade versionen av No Air kan göra med en (från 4 minuter och 30 sekunder in i låten och framåt). Och framförallt - se där vad löpning kan göra med en!

Länktips


Nu ska jag vara oförnuftig. Jag ska ta en (lugn) löptur. Jag har en massa ny musik i min Ipod jag vill lyssna på. Och jag kan inte lyssna på IPod annat än i mina löpardojjor.

Stresstresstresstresstresstress!!

No comments necessary.
(Men jag kom hem till slut)

Nöden har ingen lag!

Körde spinning på lunchen idag. Blev trött och svettig fastän passet var ganska tråkigt. Upptäckte när träningen var slut att jag glömt ta med mig duschhandduk. Va fan! På mitt jobbgym finns ingen affär att shoppa träningsgrejer i. Här finns bara en källare och ett torkskåp med någon annans kvarglömda handdukar. Men nöden har ingen lag. Jag fick torka duschvattnet från kroppen med den minst svettiga delen på min träningströja istället. Så kan det gå när Pucko-Puma slår till. Tur att jag doftar gott ändå.

08 december 2008

Personlig tränare

Det här är sanningen: jag älskar mig själv.

What's your worth?

Jag älskar mig själv. Men jag är inte nöjd med mig själv förrän jag ser ut så som jag vill se ut. Förrän jag ser ut som den jag är. Därför kan jag inte släppa tanken på SATS decemberbjudande: köp 50 PT-timmar, få 5 på köpet.


De där 5 är som en droppe i havet. Det är inte dem jag bryr mig om. Det är snarare de där 50 som lockar.

50 (+5) PT-timmar innebär en investering på lite drygt 20 000 kronor. Som en resa till Maldiverna ungefär (dit jag planerat åka i en evighet nu känns det som). 20 000
kronor är inte mycket för att "se ut som den man är" om projektet är lyckosamt. Däremot är 20 000 kronor en oerhörd summa om projektet inte faller väl ut. Allting beror på det där om:et.

Tanken med en PT är inte att jag ska "lära mig styrketräna".
Det är inte en sådan styrketränings-PT jag haft tidigare som jag vill ha nu. Kort sammanfattat kan man säga att jag vill ha en PT som kör boot camp med mig som enda deltagare - 2 gånger i veckan, 25 veckor i rad. Jag vill ha en PT som förverkligar det där om:et. Jag vill ha no mercy!

Kan jag inte träna själv? Jo, klart som korvspad att jag kan träna själv. Jag kan gå på tuffa spinningpass, jag kan springa och jag kan göra allt det där andra också. Men det finns ett symboliskt värde i att offra någonting (pengar, i detta fallet). Det är då man på riktigt fattar att det är allvar.

No mercy.
(Om det blir något av min önskan lär
jag få äta upp det jag precis skrivit)

Det återstår ett litet frågetecken dock. Var ska jag få pengarna från? Jag sitter inte med 20 papp i fickan tyvärr. Men jag är som min mamma. Hittar målet först - och vägen dit sedan.

Målsättning

Hur tränar man sig nöjd?
.
Tidsmål
.
Hur tränar man sig nöjd? Om målet är att springa milen under 50 minuter. Hur blir man nöjd med sin träning på vägen dit? Man vet ju inte vad som är tillräckligt innan det är för sent.
.
Jag är inte helt säker på hur jag ska lägga upp min träning för att vara nöjd. Min tidigare målsättning, att träna 2 dagar och vila 1 dag, är ingen fullt fungerande måttstock. Den säger inget om hur mycket jag ska träna.
.
Jag har funderat på det där. Och kommit fram till att 600 minuter är ett fint och jämt nummer och en lagom utmaning. För träning ska vara en utmaning. Är det ingen utmaning kommer man inte framåt.
.
600 minuter betyder 2 timmars träning 5 dagar i veckan. Det behöver inte vara 600 minuters intervallträning. Det kan vara lågintensiv träning också. Eller styrketräning. Bara det blir en bra blandning mellan kvalitet och kvantitet. ...någon som har en magisk formel för detta?
.

Mån 8 dec: Gympa!

Lunchträning var som en resa tillbaka i tiden.

Friskisgympa

Jag trodde inte att tiden stod stilla i Friskis & Svettis värld. På deras egna anläggningar gör den förmodligen inte det. Men i vår träningssal på lunchen hade inte en övning förändrats sedan jag var flitig medel- och intensivgympare på 90-talet. Då var jag yngst i salen. Det var jag idag också. Med råge. Dessutom var jag och min kollega de enda med funktionskläder. Någon gympade barfota och en annan gympade i ärtgröna converseskor. Bomullstishorna dominerade!

Det spelade ingen roll att jag inte Friskisgympat på över 10 år. Jag hängde med ändå. Inte så konstigt. Inte en övning var ny. Vi sprang fortfarande runt, runt i salen och gjorde hopp med benen framför varandra. Jobbighetsfaktorn låg på 3 på en skala mellan 1 till 10 men det betyder inte att Friskisgympan inte är bra. Men effektiviteten hänger mycket på sällskapet, och ledaren. Som alltid alltså. Some things never change.

Jag kan konstaterade att mina ben fortfarande inte är helt kurerade sedan den grymma PT-cirkeln i Halmstad för över en vecka sedan. Det är i utfallen som PT-cirkeln gör sig påmind. Mina muskler fick slita hårt. Rätt åt dem! :-)

07 december 2008

Helt utan träningskläder

Snipp, snapp, snut - så var helgen slut.

Söndag

Dagen har förflutit utan att jag satt på mig träningskläderna en endaste gång. Jag har lite träningsvärk i bröstmusklerna och baksida lår från igår, men annars känner jag mig rätt pigg i kroppen. Hade jag varit oförsiktig skulle jag stuckit ut och sprungit en sväng, men jag har bestämt mig för att vila foten en vecka till. Jag försöker vara förnuftig.

Istället tog jag och Grabben sovmorgon till 11, åt frukost framför skidåkningen på TV:n (jäkla Petter Northug...) och sedan var vi på farmors 75-årsmottagning.

Helt utan träningskläder...
Jag gillar färgen på min tunika (från Vila).
Jag har en likadan i vit och bloggaren Glitzy har en röd.

Klockan 16 åkte vi in till stan för att uträtta några ärenden och möttes av trafikkaos. Jag parkerade smart och slapp fastna mitt på Hamngatan och vi hann uträtta det vi skulle. Dessutom fick vi oss lite julstämning. Jag är inget fan av årets NK-skyltning men jag gillar trädet på Norrmalmstorg med tomteblossbelysning.

Trädet på Norrmalmstorg.
Den rörliga belysningen syns såklart inte på stillbilder.

Ikväll ska jag packa morgondagens träningsväska. Jag ska gå på Friskis & Svettispass på lunchen. Det har jag inte gjort sedan jag gick på högstadiet. På kvällen blir det crosstrainern på jobbgymmet och sedan Sex and the City-kväll hos en av mina icketränande kompisar. Jag har en rolig måndag som väntar!

06 december 2008

Lör 6 dec: Pumas Super Saturday

Ge mig lördag hela veckan, tack!

Pumas Super Saturday
- fuelled by Gainomax, sponsored by FyrverkeriDesign


Funbeats statistik talar för sig själv. Det är dags att lägga in en högre växel. Därför kom denna lördag väldigt lägligt. Idag skulle det tränas, tränas, tränas - och fikas. Det skulle bli Pumas Super Saturday. Det är ett koncept jag tänker behålla (som redan tränats, fast inte konceptualiserat) - och upprepa. Det är som ett konvent som man sätter ihop själv. Ett träningsmarathon.

Lördagar är inte helt optimala för sådana initiativ. De flesta klasserna ligger mellan 10 och 12 eller klockan 16. På varenda center. Men det är svårt att vara på flera ställen samtidigt. SATS Odenplan erbjöd flest klasser i rad så därför blev det:

9-10: Pump
Jag gillar den nya koreografin. Hela ryggdelen tycker jag var suverän. Lagom många reps (färre än vanligt) men frivändningarna gjordes på ett annat sätt. Mycket bra!

10-11: Spinning
När jag hörde upplägget trodde jag att jag skulle dö - av tristess. Vi skulle köra med hög kadens under hela passet. Jag är inget fan av snabb kadens. Men satan i gatan vad bra det var. Och vad jobbigt det var! Tiden gick fort och jag kan konstatera att av de 2 nya instruktörer jag provat den senaste veckan så var båda väldigt bra.


11-12: Muskel
Jag har bara varit på ett muskelpass förut och det var när klassen var ny. Jag kan med glädje konstatera att klassen utvecklats till att bli mer funktionell. Fast det var lite för många knäböj i olika varianter. Mina axlar började ta slut under den här klassen. Och stepbrädan som vi steppade lite på i början blev väldigt hög mot slutet...

12-12.30: Spinning
En kort men intensiv klass där jag kunde ge allt. Mycket tack vare att jag var bråkig och körde mitt eget race de sista 10 minutrarna.

12.30-13.00: Core
Upplägget är sprillans nytt och det är skitbra! Aldrig har jag varit på en coreklass där jag gillat så många av övningarna.

Jag är ingen morgonmänniska. Och jag råkade sova över imorse. Därför bestod frukosten av en Gainomax i bilen på väg till träningen. Pausen mellan passen var minimal och jag kände mig som den svenska familjen i Snowroller där de alla ska få till en bild på sig själva i fotoautomaten, under en och samma session. Jag hann knapp varva ner från ett pass innan det andra började. Men jag lyckades klämma i mig en Gainomaxbar på slutet. Efter passen laddade jag med en till Gainomax.

Strax efter lunchtid träffade jag Coola K som fått sin simteknik professionellt analyserad. Vi gick till Wayne's på Sveavägen (helt klart det trevligaste kedjefiket i stan!) och satt där och fikade. Vi var där i nästan 4 timmar. Lika länge som jag tränat! Snart anslöt sig nämligen VR-Terese, Sofy, Nilla, Ruth och Grabben.

Nu ska jag laga min nya favoriträtt. Fläskfilé med parmaskinka och medelhavspasta. Den bjöd jag på förra helgen. Då med ganska många flaskor vin. Ikväll ska jag inte dricka lika mycket vin. Grabben vill att vi ska ta fram en marknadsplan för nästa år för FyrverkeriDesign. Det är vår baby.

05 december 2008

Sista låten

Om jag vore (spinning)instruktör...

...skulle den största musikutmaningen vara att välja den sista låten. Den där låten som avslutar passet. Den där lugna låten. Då har man fått köra riviga låtar i nästan en timma, och så ska man avsluta med en lugn grand finale. Man har bara en chans på sig!

Om jag vore instruktör skulle Blower's daughter med Damien Rice ligga bra till. Men det finns typ 10 000 andra låtar som också skulle ligga bra till. Sista låten är helt klart svårast.

Vitaminvatten

Nu kan man köpa vitaminvatten på fiket på mitt jobb. Jag tycker det är bra. Jag tycker att Cola med vitaminer är bra också. Inte för att ersätta andra vitaminkällor. Men det är väl fasen så mycket bättre att köpa en dryck med vitaminer än att inte göra det?

Fre 5 dec: Sunkig simning

Jag har simmat. Sunksimmat.

55 min på Näcken

Simhallen i Saltsjöbaden heter Näckenbadet. Där har jag inte satt min fot sedan skolgympan i 9:an, förrän idag. Det var ingen som gillade simlektionerna i skolan. Den inställningen har suttit i så jag har inte tänkt på att det faktiskt finns en simhall rätt nära mig.

Saltsjöbadens IP ligger precis bredvid badet.
Här sprang jag intervaller för inte länge sedan.
Idag var här pitch black!

Det som kändes ganska stort när man var yngre känns oftast litet när man är vuxen. Näckenbadet var både mindre, mer slitet och sunkigare än jag minns det.

Fredagskvällar är bara kvinnor och barn under 8 välkomna. I praktiken betydde det att jag var den enda som simmade i baddräkt. Resterande klädsimmade. Fullt påpackade med smycken och huvudbonader plaskade de tillsammans med sina barn som även de klädsimmade. När jag gick kom en blondin i burkini och spejsade simglasögon. Det såg coolt ut. Fast jobbigt med outfiten.

Vad jag simmade var inte så spännande. Mest en massa längder tantsim till musiken från The Voice. Jag stod ut i 50 minuter. Sedan gav jag upp och åkte hem. Ikväll ska jag ladda inför morgondagens 4-timmarspass. Det blir kul!

Jag har gett upp och är på väg hem
(det är Grabben som är i luren).

04 december 2008

Tor 4 dec: Grym träning!

Jag visste när jag gick in i salen att detta skulle bli något stort.

Träning på SATS Sickla

Åkte direkt till SATS Sickla efter jobbet. Velade lite mellan 2 spinningpass på SATS Stureplan eller styrketräning + 1 spinningpass i Sickla. Men eftersom jag körde bil till jobbet imorse så blev det Sickla. Och tur var väl det!

Styrketräningen gick bra efter lite tips från er (tack!). Jag och femton muskelknuttar samsades om utrymmet. Sämst gick bicepscurlsen med stång (jag kände mig skitsvag) och bäst gick rygglyften på matta (jag brukar inte få kontakt med muskeln i denna övning men idag kändes det verkligen).

Jag skrev upp vilka övningar jag skulle göra på en post-it.

Men det var sedan det roliga började. Jag är alltid superskeptisk när jag testar nya spinninginstruktörer. Det är inte så att jag letar fel hos dem. Men jag har höga krav.

Killen idag hoppade långt över min högt uppsatta ribba. Redan när han stod i dörren visste jag att det skulle bli bra. Det berodde inte på att han var jäkligt snygg med otroligt mycket muskler (helt klart den största muskelknutten jag sett på en spinningcykel). Det var liksom hela kitet. Attityd och bemötande och allt. Allra mest upplägget på klassen och musiken förstås.

Det var fullt ös redan efter uppvärmningen. Öset fortsatte klassen igenom. Det var intervaller i olika former hela tiden, och det var motstånd på cykeln klassen igenom. Det var riktigt, riktigt bra.

Det var fler än jag som diggade klassen. Jag hörde två killar säga att klassen var "riktigt, riktigt rolig" och att instruktören var kul. Och "riktigt, riktigt rolig" är helt rätt beskrivning. Klasser kan vara jobbiga och plågsamma. Men den här var både rolig och jobbig.

Min färgglada träningsoutfit.

Den nästintill fullsatta cykelsalen är ett tydligt bevis på att klassen var bra. Att folk tjoade och hejade under tiden är ett ytterligare bevis på detta. Att jag dessutom höjer den till skyarna måste väl nästan vara avgörande?

Till och med musiken överraskade. Ofta uppskattar jag att träna till den typ av musik jag inte brukar lyssna på. Killen idag spelade den typ av musik jag lyssnade på förut. Lite r'n'b-aktiga låtar. Lite Justin och lite annat. Och det funkade så jäkla bra. Och jag blev så jäkla glad att jag satte The Voice på högsta volym när jag åkte hemåt. Jag tror jag måste gå på det där passet igen!

Styrketräning: era tips tack!

Planerar kvällens styrketräning. Rygg och biceps står på schemat. Det enda jag kan komma på just nu är superset på bicepscurls och rodd med stång. Önskar att min nya bibel Stora boken om styrketräning fanns hemma i Stockholm och inte i Halmstad.

Har du fler tips? Kommentera gärna! Helst innan klockan 16.30...

03 december 2008

Det var då det

En solig dag i somras.

Det är inget sjöodjur som simmar efter mig.
Det är Coola K som simtränar inför iron man.

All I think about is...

...running!

4 sekunder

4 sekunder tog det. Sedan hittade jag lösningen på mitt nyss beskrivna rosa elefantproblem. 4 sekunder tog det tills jag hittade glöden. Jag har ju för fasen en fullt fungerande twist stepper från Casall ståendes i förrådet i Halmstad. Den blir hur bra som helst att trampa på när jag kommer hem! Dessutom funkade det att tänka lite på min målbild. Min kommande träning kommer bli helt suverän. December ska bli en rekordmånad!

02 december 2008

Träningsstatistik

Funbeat är ett bra verktyg på många sätt.

Hur tränar jag?

Jag har varit medlem på Funbeat i evigheter - men började registrera min träning för drygt ett år sedan. Det är ett intressant verktyg. Med hjälp av en träningsalmanacka, staplar och pie charts kan jag hålla koll på träning och träningsformer och intensitet och framgång och utveckling och... en massa annat!

På Funbeat kan jag se att min träning följer en just nu nedåtgående spiral. Jag tränar rekordlite. Och det både känns och märks! November var skitkass. September var ännu värre. Va fan! I och med att jag har ont i foten och inte verkar komma på något vettigt att träna riskerar även december att bli en värdelös träningsmånad!
.

En stor del av kvällen har ägnats åt att kolla SATS-scheman och planera in sådant som inte kräver hopp, studs och spring. När det enda jag tänker på är att springa är min närmaste framtidsplanering svårjobbad. Det är som att bli uppmanad att inte tänka på en rosa elefant. Vad tänker du på? Just det, en rosa elefant!
.
Jag har drabbats av det rosa elefantsyndromet förut. Efter det att höstterminen började på högstadiet, och innan Friskis och Svettis släppte sitt träningsschema, levde jag i ett vakum. Jag kände att jag var tvungen att ha koll på träningen innan jag kunde planera in resten av vardagen. Och när jag kom tillbaka till Sverige 2005 och inte hade gymkort på ett halvår, kom jag inte på något alls att träna eftersom allt jag tänkte på var spinning och styrketräning - på gymmet. Snacka om att jag har en tendens att blockera min egen tankeförmåga.
.
Min begränsade tankekraft har gjort att mina följande träningsdagar innan julledighet ser ut såhär:
.
Tor 4/12: morgonpromenad (inte så snällt mot foten men va fan), spinning, styrketräning.
Fre 5/12: morgonpromenad, simning.
Lör 6/12: Eventuellt en marathonträningsdag vad gäller olika SATS-klasser.
Sön 7/12: Vila
Mån 8/12: Eventuellt ett Friskispass, crosstrainerträning.
Tis 9/12: Kommer inte på något vettigt. Nilla, ska vi ta vår lyxgymsträning här?
Ons 10/12: Vila
Tor 11/12: 30 min konditionsträning, 30 min styrketräning.
Fre 12/12: Samma som igår eftersom jag inte kommer på något bättre.
Lör 13/12: Spinning och styrketräning.
Sön 14/12: Kommer inte på något... kanske ska simma lite?
Mån 15/12: Spinning och styrketräning.
Tis 16/12: Vet inte...
Ons 17/12: Spinning och något mer.
Tor 18/12: Kommer inte på något vettigt.
Fre 18/12: Nu var det tydligen dags för julsemester och jag åker till Åre.

Jag har fått till ett okej schema. Men jag slår inte klackarna i taket av förtjusning. Det glänser inte av träningsglädje. Just nu vill jag bara springa. Och det beror enbart på att jag inte bör springa. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Typiskt!

Upptäck Skistar Magazine

Det har snöat hela dagen här i Skövde. Passande nog finns det även en skidbacke precis utanför fönstret. Men det krävs nog en hel del mer snö innan liften drar igång. Snögaranti finns det däremot på Skistars nya nätmagasin. Här samlas träningsartiklar, skidmode och andra snötips. Och så bloggar såklart. Som denna träningsblogg till exempel!
.

01 december 2008

Är du en vinnare?

Jag tycker det är kul att tävla ut saker på bloggen. Samtidigt känner jag mig elak. Jag vill ju att alla ska vinna! Tyvärr har jag bara tre böcker...

De som skrivit "Stora boken om styrketräning" heter Marie Kjellnäs och Per Wikman. Marie är chefredaktör på Fitness Magazine som för övrigt har en bra blogg på hemsidan.
.

De tre lyckliga vinnarna av boken är: Kimmy i Tyresö, Josefine (jag kan rekommendera bloggen!) Andrea i Göteborg.
.
Grattis! Jag skickar er boken så fort jag kommit hem från Skövde...

Alla tävlanden delade med sig av sina favoritstyrkeövningar. Kimmy tipsade om hantellyft åt sidan (med PET-flaskor, gummiband eller hantlar) och gillar den för att den är både enkel och tuff. Josefines favorit är marklyft och skriver att hon fått mer muskler av den övningen. Andrea gillar utfall i olika varianter: gående, med hantlar eller i dragmaskin så att även tricepsen får jobba. Denna sista övning verkar svår... Andrea - kan du skicka mig rörlig dokumentation på den?

Mån 1 dec: 4km löpning i Skövde

Hello Skövde!

Billingens elljusspår

Halmstad igår. Stockholm inatt. Skövde idag (och imorgon och på onsdag). Vi är på konferens med jobbet. Nästa år ska presenteras! Nästa års träningsutmaningar bör även planeras in i almanackan...

Vi var en samlad tropp på tre personer som begav oss ut i Billingens elljusspår alldeles nyss. Jag tror att det var rätt så fina spår. Fast jag såg inte så mycket. Hade fullt sjå att hoppa mellan lerpölarna på marken. Runt omkring var det bara mörker.

Jag har sett att det finns en skidlift här bredvid också. Men det var knappt att den syntes för det har varit så dimmigt hela dagen att det kändes som om persiennerna var nerdragna för fönstret.

Konferens är för övrigt en bra grej att vara på. Ofta bjuds det på buffémat: då kan man välja bort kolhydraterna och äta protein och grönsaker. Dessutom kan man upptäcka nya löprundor. På gymmet här på anläggningen finns en power plate. Den ska jag testa imorgon!

Philips wake up light: test 2

Imorse vaknade jag till morgonljus mitt i vintern för andra gången.

Test 2

Jag var otroligt trött igår. Middagsbjudningen på lördagskvällen i Halmstad slutade vid 4 på söndagsmorgonen. Sedan upp strax före 10 för söndagsstök och sedan färd mot Stockholm. Anlände runt 22.30 och hade en del grejer att fixa inför nya veckan: betala en del räkningar, packa inför konferens och lite annat.

Kom i säng klockan 01.00. Ställde wake up light-klockan på 05.50. För säkerhets skull ställde jag vanliga telefonlarmet på 06.00, 06.05 och 06.10. Jag vet hur lätt det är att knäppa av larm i sömnen. Been there, done that.

Jag somnade innan jag ens lagt huvudet på kudden och vaknade av att det var ljust i rummet. Visst var jag trött, men jag var vid medvetande! Utan ljus hade jag vaknat och varit omedvetandes... Strax började fåglarna kvitta dessutom. Jag snoozade en kvart men behöll ljuset på absolut högsta styrkan. Då kändes det lättare att gå upp efter 15 minuters snoozande.

So far so good vad gäller Philips wake up light alltså. Jag ser fram emot fler morgnar!

30 november 2008

Den godaste aprikos och hasselnötslimpan!

Det kan vara så att jag bakade det godaste brödet i mitt liv till helgen. Jag har gjort liknande frukt- och nötbröd förut, men det här var oslagbart gott. Förmodligen på grund av, eller tack vare, den mörka sirapen. Ett underbart helgbröd!

It never snows in L.A

Jag gillar den här mössan.
Så jag köpte den.
Eller... jag och Grabben köpte den.

Vi ska dela på den... typ ha den varannan dag eller nåt.

(299 spänn från butiken Tretton i Halmstad.
Märket är känt, men jag minns inte vilket)

Grabben gästbloggar:

O jäklar, nu är det snart fullt. Jag fattar inte vad folk håller på med, hur lurade vi alla blir! Det blir fullt både till Göteborgsvarvet och S tockholm marathon rekordtidigt. Bara för att de ska tjäna mer pengar på räntan!

Jag har faktiskt anmält mig, precis som många andra. Och jag ska springa, det brukar jag faktiskt göra. Men vad som händer när folk anmäler sig skittidigt är att det blir ett jättestort manfall, folk skiter i det av olika anledningar. Göteborgsvarvet har ett gigantiskt stort procentuellt antal som inte kommer till start. Samtidigt pratar man varje år om rekord, men det är alltid i antalet anmälda, för att de själva höjer gränsen till hur många anmälningar de tar emot.

Hur svårt är det då att slå rekord? De som har missat att anmäla sig, men vill springa, borde få göra det, det finns ju plats om man tänker på hur många som aldrig kommer till start. Arrangörer som Göteborgsvarvet och Stockholm marathon borde prata om antalet som faktiskt springer istället och inte om antalet anmälda som någon gång råkat anmäla sig på fyllan eller har anmält sig via jobbet bara för att företaget sponsrar med anmälningsavgiften.

Jag sprang mitt första lopp utomlands i höstas, i Berlin, men jösses vad mycket bättre organiserat det var än de svenska så kallade storloppen. Med dubbelt så mycket folk i Berlin än i Stockholm marathon fungerade organisationen ändå bättre. Och i Stockholm brukar de tjata om att Stockholm maraton är, eller snarare var, världens bästa marathon. Men det är nog i allra högsta grad var, för undersökningen är säkert 10 år gammal. Det är dags att sluta försöka leva på gamla meriter.

Har ni möjlighet så testa gärna att springa ett lopp utomlands. Det behöver inte vara ett marathon eller så långt bort. Känslan av att dra iväg en weekend och vara med i ett kul lopp någon annanstans är en semesterlyx. Och mycket mer en upplevelse än att springa i gamla vanliga fotspår på Djurgården, över Västerbron eller i snurra runt i Slottsskogen.

Men varför ska jag själv då springa? Ja, det är i alla fall inte för upplevelsen, för den lär jag inte få. Nej, för mig har det snarare blivit en tävling där jag är med för att springa mot en viss tid. Oavsett hur tränad jag är, springer jag mot klockan och kollar på placeringen. Vill jag ha upplevelse också, ja, då tror jag det är bättre att lyfta blicken till andra storlopp, utanför landets gränser.

Men ni som har tänkt springa Stockholm maraton 2009 bör anmäla sig snarast. Gå in på hemsidan och se hur anmälningsläget ser ut och anmäl er om ni har bestämt er för att springa. Det är snart fullt!

28 november 2008

Vinn träningsbok!

Jag störtgillar nya träningsbibeln "Stora boken om styrketräning". Rejäl, inspirerande och informativ - allt på en och samma gång. Det kan inte bli bättre! Eller jo, jag skulle gärna vilja programmera in varenda sida i hjärnan så att jag kommer ihåg allt...


Nu kan du också vinna ditt eget ex!

Jag har bönat och bett och har 3 exemplar av boken att tävla ut till er. Allt du behöver göra är att namnge en av författarna till boken och dela med dig av din favoritstyrkeövning!

Maila ditt svar till traningsblog@gmail.com
Tävlingen avslutas söndag 31/11 klockan 18.00

Fre 28 nov: Boot camp á la SATS

Jag har dött. Och återuppstått.

55 min PT-cirkel

När jag bokade PT-cirkeln visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Jag vet att PT-cirklar är tuffa när det är bra. Men inte att de är såhär tuffa.

På väg till gymmet och lyckligt
ovetandes om vad som komma skall!

- Vi brukar vilja köra det lite tuffare än de vanliga PT-cirklarna, sa instruktören till mig efter passet.

Jo, jag märkte det. Satan i gatan vad ont jag har nu. I varenda muskel. Men mest i benen. Tyvärr lite för mycket. Jag har lite onaturligt ont i en muskel ner mot insidan av knät.

Vi tar det från början!

När jag kom till SATS Halmstad fanns det bara killar i gymet. Ja förutom tjejen i repan då. Och det var bara killar som stod och väntade utanför salen. Jag började undra om jag missuppfattat det hela. Det kanske var en temaklass, tänkte jag. Men så kom det en tjej och jag blev lugn.

Vi var mellan 15-20 personer som skulle vara med på klassen. De flesta kände varandra. Jag undrade varför. Det var nästan för klyshigt likt ett småstadsgym för att vara sant. En tjej som jag kände igen från intervallklassen i fredags kom fram och undrade om jag var ny. En sådan grej skulle aldrig hända i Stockholm. Vi småpratade lite och det var henne jag kom att följa under passet.

This is where the action is!

Hela passet var uppbyggt enligt 10 reps, 9 reps, 8 reps (o.s.v.)-principen. Uppvärmningen gjorde vi 2 och 2. Medan jag gjorde 10 armhävningar sprang min partner fram och tillbaka i salen, sen gjorde hon armhävningar medan jag sprang. Sedan gjorde jag 10 flexhopp (eller vad det heter) och hon sprang innan vi bytte av och sist 10 utfall och sedan springa, springa. Sedan gjorde vi om alltihopa men med 9 reps. Jag blev matt i musklerna bara av uppvärmningen.

Vi delade in oss i 3 stationer. Station 1 var uppbyggd på 3 övningar: axelpress med stång upp i taket, axeldrag från golvet och rodd. Vi körde stationen i 6.5 minuter och började på 10 reps, sedan 9 reps, 8 reps och så vidare. Ingen rast - det var bara att köra. Svetten droppade redan här. Men jag hade i alla fall kontroll över läget.

Sedan kom det. Stationen där jag dog. Den låter så enkel. Men det är så jobbigt. Station 2 kördes också i 6.5 minuter men bestod bara av 2 övningar. 10 bicepscurls, utfallsgång genom rummet (cirka 10-12 steg) med stång, 9 bicepscurls, utfallsgång med stång, 8 bicepscurls och så vidare. Mina ben dog. Det kändes som om de skulle vika sig. Benen må ha vikt sig. Men jag vek mig inte.

Så station 3. Äntligen fick jag ligga lite på mattan! Armhävningar följdes av "magrullning" med stång och så upp och stå för omvänd rodd. Dessa övningar var inte heller att leka med men jag erkänner att jag fuskade lite här.

Efter sista stationen noterade jag tacksamt att det inte var långt kvar innan klassen var över. Kanske skulle jag överleva ändå.

Nu var det dags för gemensam konditionsträning. Armhävning följt av upphopp - 10 stycken - och sedan jogg runt i salen. Sedan 9 armhävningar följt av upphopp och jogg runt i salen. Och så där höll det på tills vi var nere på 0 och jag trodde att mina knän skulle gå sönder. Jag måste fan lära mig armhävningar på tå. Grejen är bara den att jag inte gör armhävningar särskilt ofta.

Sist men inte minst körde vi olika magrepetitioner. De var jobbiga, men här hade jag redan dödat de flesta krafterna så jag kunde inte köra på max längre. Jag var förvånad över att höftlyft med vridning gick bättre än jag trodde och den positiva överraskningen levde jag länge på. I alla fall tills passet var slut och det var dags för stretch.

Sedan linkade jag hem. Tacksam över att jag varken behövde gå upp eller nedför några trappor. Mina ben har sagt tack och god natt för idag. Passet jag var på idag var fantastiskt bra!

Bilden ljuger. Jag ser inte död ut.
Men jag ÄR trött!

Soapopular - det nya läppglanset?

Hemma hos min familj har desinfektionsmedlet alltid legat i första hjälpenlådan. Nu ska det finnas med i handväskan.

Handdesinfektion

Jag flyttade till Toronto kort efter den stora sarsskräcken. Den kom från Asien och hamnade i Kanada Min kompis berättade skämtsamt men hypokondriskt hur folk var rädda för att ta i dörrar och ledstänger i trappor och på bussar. Jag gjorde som alla andra och hade alltid med mig en liten desinfektionsflaska i väskan. Det var lika naturligt som att ha med vilket läppglans som helst.

I Sverige känns det där inte alls naturligt. Men visst är jag nojjig för att ta i dörrhandtag till varuhus och hålla i ledstängerna på tunnelbanan. Äckligast av allt är nästan hantlarna i gymmet.

Nu invaderar handdesinfektionsmedlen Sverige och jag har fått uppdraget att testa produkten Soapopular. Det är ett alkoholfritt handskum utan parfym som dödar 99.5% av bakterierna inom 15 sekunder.



Jag ska erkänna att jag inte klarar att hålla på med handlotions och grejer. Händerna blir för hala, för kladdiga och det känns som om all smuts fastnar på dem. Det enda positiva är att händerna doftar gott.

Soapopular är precis tvärtom. Känns nästan som vatten på huden och torkar extremt snabbt - men doftar ingenting. Men jag undrar vad som händer med bakterierna som dör. Finns de kvar på huden eller trillar de av?

Smekmånaden är över

Smekmånaden är över. Halmstad hälsade mig med regntunga moln igår kväll och jag tror inte det kommer bli riktigt ljust idag. Men vad gör väl det. Jag har införskaffat mig en rosa dammsugare som lyser upp tillvaron. Egentligen ville jag ha en lika snygg fast orange. Men rosa funkar också. Ikväll ska jag trotsa regnet och bege mig till gymmet. Lite senare kommer mina icke-tränande vänner på besök från storstan'.

27 november 2008

Tor 27 nov: Annorlunda spinning...

Passet idag var så dåligt att det var roligt.

Lunchspinning på jobbet

Jag bokade in mig på ett spinningpass på jobbet idag. All gruppträning, massage och kiropraktorer sker via ett externt hälsoföretag. Det är bra att träningen är gratis och det är bra att den finns. Sådär, nu har jag skrivit det positiva. Eller förresten, de 16 spinningcyklarna är sprillans nya så det bör föras upp på pluskontot också!

Instruktören var dock från en annan tidsålder. Hade hon inte skrattat mellan varje ord hade jag blivit arg och sur. Men jag kan inte bli arg och sur på någon som inte slutar skratta. Däremot undrar jag när hon fick någon utbildning senast. Hon var extremt vältränad, med förstorade attribut på framsidan (denna observation gjordes - och nämndes - utan någon som helst värdering) men jag trodde att man slutat med armhävningsliknande övningar på spinningsadeln.

Ett tag fick jag för mig att jag var på en cirkus. Vi skulle köra en rotationsövning som innehöll inslag av jumps. När det var som mest bisarrt körde vi stående i position 2, stående i position 3, stående i position 3 men med överkroppen jättenära styret och så sittandes - i tvåtakt! Om och om igen. Jag försökte se Susanne Ljungskog göra samma grej men lyckades inte få fram den bilden på näthinnan.

Stilen på övriga deltagare var också rätt underhållande. När vi körde flack var det en deltagare som hade så hög kadens att jag undrade när hon skulle tappa kontrollen över benen. Två stycken satt och hoppade på rumpan och en annan stod upp men lutade armbågarna på styret och flamsade runt med hela underkroppen. Instruktörens axlar var uppe vid öronen och när hon stod och trampade krumbuktade hon hela ryggen. I näst sista låten kom instruktören skrattandes förbi och flaxade med sin handduk så att vi skulle få lite luft. Lite parfymdoftande luft.

Efteråt i omklädningsrummet sjöngs det lovord över instruktören och jag tyckte synd om mina klassdeltagarkompisar som kanske inte får uppleva något annat än det här.

26 november 2008

Tråkigt!

Agh! Jag står inte ut med att vara otränandes! 2 dagar har gått sedan jag tränade senast och jag börjar så smått undra över meningen med livet. Tur att jag redan svarat på den frågan. Och tur att jag ska träna imorgon.

Hur tänkte jag nu?

Jag skulle bara skriva en kommentar på Coola K:s blogg. Och så skrev jag såhär.

Vad hände?
Hur tänkte jag när jag skrev kommentaren?
Så jäkla kul var det inte förra gången vi sprang en mara på löpband!

Att vakna till ljus och fågelkvitter

God morgon världen!

Philips Wake Up Light

Jag provtestar just nu Philips Wake up light. Jag gör det väldigt kritiskt. Imorse ställde jag in manicken på 06.30, men för säkerhets skull ställde jag telefonlarmet på 06.45. Jag vet hur morgontrött jag är och hur lätt det är att sova vidare.

Klockan 06.30 vaknade jag av att det var alldeles ljust i rummet, och jag hörde några sekunders fågelkvitter innan lätet tonade bort. Puh, tänkte jag - tur att jag råkade vakna!


Jag funderade på om jag skulle snooza lite. Men att jag ens funderade på det var ovanligt! Inte för att jag inte brukar snooza - utan för att jag aldrig funderar på att snooza. Jag bara gör. Men imorse var jag faktiskt pigg. Inte bara det - jag klev upp på en gång!

Jag kopplade inte min alerthet till det ljusa uppvaknandet. Jag gick faktiskt och la mig lite tidigare igår. 22.30 istället för 23.30. Klart det måste bero på det, tänkte jag.

Men sedan läste jag lite om Wake up light-manicken: "En halvtimme innan utsatt tid börjar Wake-up light att lysa med ett sken som ökar gradvis, inte för att väcka dig utan för att sätta igång den fysiska uppvakningsprocessen i kroppen". Kanske var det just detta som funkade?

Imorgon ska jag sätta manicken på verkligt prov. Jag ska försöka komma upp och morgonträna. Vi får ser hur den står sig då!

25 november 2008

Jul i duschen

Åh vad härligt det var att öppna dörren till damernas omklädningsrum på SATS Stadshagen för några veckor sedan. Där fanns produkter från The Body Shop att låna - och det doftade ljuvligt av vanilla spice. Så ljuvligt att jag nu köpt mig en duschréme med den förföriska juledoften.

I didn't create this world. I just live in it.

Här sitter jag och jobbar medan snöflingorna yr i luften och foten smärtar men jag kan ju alltid spinna istället för springa och på jobbet slängs pengarna i sjön och allt är ogjort, men det är faktiskt inte mitt fel. Som min smått annorlunda biologilärare på International Baccalaureateprogrammet sa: "I didn't create this world. I just live in it". Ingen idé att stressa upp sig alltså. Snart åker jag till Halmstad igen...

24 november 2008

Ont i foten

Att ha ont i foten var bland de vanligaste ursäkterna för att inte behöva vara med på gympan när jag gick i skolan. Men nu har jag faktiskt ont på riktigt.

Ont det gör ont

Det där ontet jag haft i foten ett tag gör sig mer och mer påmint. Det lustiga är att det inte gör ont när jag springer. Det gör ont när jag vilar. Det gör ont när jag sitter i soffan och kollar TV, och det gör ont när jag sitter här på stolen och bloggar.

Det är svårt att beskriva ontet. Det gör inte ont i en muskel eller så. Men tänk er den där benbiten som sitter ungefär där lilltån börjar. När jag trycker på den benbiten gör det inte så ont, men strax efter den benbiten - precis där den slutar - där gör det ont. Inte undertill. Mest när jag trycker från sidan. Varför gör det ont där? Kan någon diagnostisera problemet?


Eftersom det inte gör ont när jag springer antar jag att jag ska springa mer. Inte vila...

Många fattar inte hur de ska klara sig med bara 24 timmar på dygnet. Inte jag. Jag fattar däremot inte hur jag ska klara mig med bara 52 helger på året!

23 november 2008

Min nya hobby!

Skidåkningen är ett så dyrt intresse att jag hållt mig borta från cyklingen på grund av ekonomi. Men jag kan inte påstå att mitt nyfunna intresse är speciellt billigt heller.

Vid sidan av träningen

Att ett av mina stora intressen är skidåkning har nog ingen som läst bloggen en tid missat. Sedan jag flyttade in i en större lägenhet har jag utvecklat ett annat, och tyvärr lika dyrt, intresse. Inredning. Jag vet inte hur det hände men plötsligt älskar jag att kolla på lampor. Och radioapparater.

Jag fastnar alltid vid hyllorna med Tivoli Audios produkter - eller iPALs. Jag vill ha! Gärna en vit. Tyvärr kostar de runt 2 000 kronor. Tills vidare har jag fått kompromissa. Claes Ohlsson säljer en liknande radio (för det är egentligen själva radiofunktionen jag är ute efter). För 149 kronor. Ett bra fynd - tills vidare.

Ovan: två original
Nedan: en fake


En Ergorapido Special Edition i högblank vit nyans skulle också passa vårt i övrigt ganska vita och strama vardagsrum.


Och väggskåpet i högblankt vitt från Boconcept fascinerar mig med sin enkla elegans. Det där skåpet är så jag!


Imorgon åker jag till Stockholm, men på torsdag återvänder jag till Halmstad igen. Mitt mål för kommande helg är att få upp en lampa ovanför köksbordet (och att få in alla prylar från Ikea i Minin när jag åker till Ikea). Precis som fototapeten i sovrummet är det lite hate it or love it över den. Ni ska få se!

Garmin

Alltså. Vi tränar gärna med lättviktskläder. Det ska vara tunt och det ska vara funktionsmaterial och tjocka, tunga collegetröjor i spåret är bannlysta och är det tävling ska man ha ett par DS Racers för att vara snabb. Några gram kan tydligen göra mycket på en mil.

Men varför springer man med sådana här jättebumlingar på armen?
Blir man snabbare?


Till vänster: min STORA klocka från Michael Kors.
Till höger: en gigantisk Garmin!

Sön 23 nov (forts.): Simträning

Knappt hade vi hunnit äta våra brunchscones så skulle vi ut och träna igen.

45 min tantsim

Vi tränade. Vi kom hem. Vi åt scones. Vi kollade skidtävlingarna. Vi kollade Toppform. Sedan sa Coola K att vi måste röra på oss. Igen.

Tur att man bor nära en simhall då. Fast det är klart, i en liten stad bor man nära allt. Vi begav oss till Nautilus för att simma lite. Coola K crawlade på och jag tantsimmade. På jobbighetsskalan var det lite som att kliva upp och ner på en stepbräda. Man når inte maxpuls men man blir lite seg mot slutet.

Badkrukan (Grabben), jag och Coola K

Sön 23 nov: Långpass (före frukost)

Jag försöker vara en bra guide. Igår: löpning på Galgberget. Idag: löpning längs Prins Bertils stig.

13.5 km före frukost

Vi tog det lugnt igår kväll. Lax och ugnsrostade rotfrukter, toscatårta, Stjärnor på is och bara något enstaka glas vin. Vi satte upp ett ambitiöst mål inför söndagsmorgonen. Vi skulle gå upp före klockan 8 och ta bussen ut till Tylösand och springa hem. 12 km uppskattade Grabben sträckan till.

Vi kom upp före 8. Och vi hann med bussen. Det var folktomt och öde. Och svinkallt. Vitt på marken - men ingen vind. När vi kom fram till Tylösand hade solen hunnit titta fram på riktigt. Vi frös ändå. Jag hade mina trekvartsbyxor (måste verkligen köpa vintertights), underställströja och Houdini och mössa. De andra sprang i dubbla byxor.

Solen var snäll mot oss. Så snart vi rundat udden vid Tylösand badade vi i ett vindstilla solsken. Underbart! Vi joggade - och smälte. Av solvärme och av utsikten.


Det flöt på ganska bra. Kilometrarna tickade på och som väntat hade jag min dipp i mitten, runt 7 km. På slutet kändes det bra, även om de uppskattade 12 kilometrarna blev till 13.5 km.


När vi kom hem blev det söndagsfrukost med te och scones. Och nu sitter vi i lägenheten och badar i solsken istället.