Update!

Livet som Puma fortsätter. Trots att jag har en ny slutsiffra på min ålder. Tur att första siffran fortfarande är densamma...

Nästa kapitel

I helgen var det ajöss Zinkensdamm och stans bästa lägenhet. Ingen mer trapplöpning uppför Skinnarviksberget. Ingen mer terränglöpning mitt i stan runt Långholmen. Ingen mer morgonlöpning runt Eriksdalsbadet och inga Västerbrointervaller. Inte heller masskrock med barnvagnar, sirener från utryckningsfordon hela dygnet, tjoande från fulla människor mellan onsdag och söndag eller möte med 23 andra löpare under ensamma morgonrundan klockan 06.10.

Hur man kan ha så mycket grejer på 23 kvadratmeter vet jag inte. Det är lätt att packa det stora i drygt 20 flyttlådor men vad gör man av allt plock? Allt som bara är som man inte vet var det ska sorteras. Det blev 10 påsar också. Visserligen 10 snygga blanka påsar med tvinnade bomullshandtag men ändå. Det är opraktiskt med påsar.

Hej då!

Allt bars in i pigg lastbil med automatväxel och vi vann fighten vid varenda rödljus. Hem med allt till mammas och pappas hus i Saltsjöbaden och boende med mina gymnasiebröder, egensinnade kattbröderna Chili och Charlie och energistinna hunden Trixa. In med alla kartonger i förrådet och det allra nödvändigaste i gästrummet. Och så födelsedagsfirande på söndagen och med livsfarliga Leilas "a piece of cake" blev det både kokostoppar och seg kladdkaka och även en hallonpaj en annan dag. Boken är för farlig för att ha framme och får hädanefter endast plockas fram efter minst 90 minuters hårdträning.

Det är 7 veckor kvar till inflyttning i Halmstadslägenheten och det kommer gå fort som tusan. Jag ska packa upp vågen från en flyttkartong. Jag ska plugga på Fredrikas manifest och kämpa mig till morgonträningarna i höstmörkret. Jag ska börja spara pengar nu när jag faktiskt fyllt 27 och jag ska bli förnuftig med vad jag gör av de jag faktiskt spenderar. Och jag ska köpa en askungecréme och faktiskt använda den nu när mamma faktiskt påpekat att jag såg trött ut runt ögonen. Jag tror att hon i hemlighet syftade på att jag fått rynkor.

Fixa formen!

Jag chansade och slog till. På postorder!

Så gör du

Jag har haft tur med mina postorderbeställningar förut. Har beställt några plagg från H&M och Ellos och de har suttit hur bra som helst. Både skjortor och byxor. I eftermiddags kom senaste försändelsen från Ellos*. I eftermiddags hade jag inte lika mycket tur. Men det spelar ingen roll. En mer smickrande form fixar man enkelt själv. Allt som behövs är en symaskin.

I högstadiet sydde alla mina klasskompisar in sina raka Levis-jeans. Och sina snäva Filippa K:s sydde man in lite till - bara för att. Så det här med stuprörsjeans är ingenting nytt. Det är heller inget jag satsar på. Men alldeles för mycket oversize blev lagom löst sittande med hjälp av mammas symaskin. Och mycket snyggare.

* Grabben: det bara hände, jag vet inte hur... men jag tror det berodde på ett tillgodokvitto och en 40% rabattcheck. Det var inte mitt fel!

Plaggen som de såg ut direkt från postorderpåsen.
Inte speciellt smickrande.

Efter lite meck med symaskin.
Blusen har tagits in 5cm på vardera sida
och jeansen har sytts in vid låren.

Tis 9 sep (forts.): Intervallträning

Tredje passet för dagen bjöd på roliga intervaller istället för monotont tramp.

fartLEK

Jag vet inte vad det är med mig men jag känner inte alls för att gå ut och springa 7, 10 eller 12 kilometer rakt av just nu. Det kan bero på att jag känner mig ostimulerad på jobbet. Eller på att jag packat min IPod alldeles för långt ner i någon flyttkartong. Eller att jag vill ha variation.

Däremot vill jag springa. Helst vill jag springa sådana pass där det händer saker. Intervaller alltså. Efter jobbet blev det nio stycken kortintervaller, på tre olika ställen utifrån tre olika förutsättningar. Känns inte löpningen speciellt kul så kan man göra den rolig.

Träning blir så kul som man gör den!

Intervall 1-3:
Det går en asfaltsslinga längs med vattnet utanför huset som böljar lite upp och ner. Dessutom svänger den. Jag vet inte hur lång den är men intervall 1 tog 51 sekunder. Intervall 2 tog 48 sekunder och intervall 3 tog 46 sekunder.

Intervall 4-6:
En bit bort från huset finns en riktigt bra asfaltsbacke. Den har bra lut och har alla förutsättningar för bra sug i benen. Jag vet inte hur lång den är men intervall 1 tog 38 sekunder. Intervall 2 tog 36 sekunder och intervall 3 tog 32 sekunder.

Intervall 7-9:
Slutspurten - och det allra roligaste. Det var andra gången för dagen jag letade upp Saltsjöbadens Skidbacke och stigen som går längs med gamla rodelbanan. Stigen är stenig och här och var finns ojämna trappor. De naturliga hindren kräver sina fotsteg och det utgjorde ett perfekt underlag för mina sista intervaller. Jag vet inte hur lång stigen är men intervall 1 tog 36 sekunder. Intervall 2 tog 30 sekunder och intervall 3 tog 32 sekunder. Jag dog ordentligt på slutet. Man kan se det som dåligt disponerade krafter men jag ser det som ett gott tecken på att jag faktiskt sprungit skiten ur mig tidigare.

Allt som allt med 2 kilometers uppvärmning och lite nedjogg tog passet 45 minuter och var riktigt roligt.

Snabbt hem från jobbet...

...snabbt ut på träning
(så att inget regn eller rödvinsglas hinner fånga mig)

Keso med frukt

Snart ska jag åka hem och springa och springa så fort jag kan. Därför passar det bra med mellanmål nu. Jag har testat något nytt: Keso med smak av äpple, päron och vanilj. Jäkligt gott alltså. Jag minns inte hur Valios keso/yoghurtvariant smakade så därför har jag svårt att jämföra men Arlas nyhet får i alla fall 4 plus. 5 om den hade varit nyttigare. Förmodligen finns det en hel del socker här. Allt som är gott är nämligen onyttigt enligt min erfarenhet. Förutom Fun Light, men det "får man" inte dricka ändå.

Meningen med livet

Jag har många idoler och jag har nöjet att få träffa de flesta av dem. Jag skiter väl i personer som Madonna och Michael Jackson. Jag har Coola Karin och jag har Gullfot-Fredrika. Två personer som inte springer snabbast på milen - men som gör allt det där andra som så många bara drömmer om - men aldrig orkar genomföra, aldrig vågar realisera.

Coola Karin och jag i Saltsjöbaden, juli 2008

Gullfot-Fredrika och jag i Halmstad, juni 2008

Jag är fortfarande alldeles hänförd av Fredrikas inlägg på sin blogg. Så till den grad att jag skrivit ut en väl vald del av hennes text. Den ska jag fixa till och rama in och sätta upp på väggen, lägga in i träningsdagboken och etsa in på näthinnan. På bara några rader förklarade hon meningen med livet. Även om inlägget handlar om träning - går det att applicera på allt.

Så all världens filosofer och storskrivare, släng er i väggen. Här är de sanna raderna:

"Många människor man råkar på är fulla av drömmar och önskningar, men lever kvar i sina små liv som i bästa fall känns någotsånär tillfredsställande, alltsom oftast lite småtrista, i värsta fall frustrerande på gränsen till det extrema. Och anledningen påstås för det mesta vara att det inte går, att det bara är en dröm, det är en omöjlighet att förverkliga det ena eller det andra. Fel, säger jag. Anledningen att folk blir vid sina gråa lästar är i själva verket att de inte är beredda att betala priset, den uppoffring, det fokus, den envishet och tid som det ofta kostar att göra det "omöjliga".

Och det tragiska är att det här vet de allra flesta människor om, innerst inne. Men ängsligt klamrar man sig fast vid sin trygga komfortzon, kallar det "balans" eller till och med "harmoni", och räds de krafter som skulle kunna ta över och tippa jämvikten fullständigt mot en förment fåfäng jakt på det skrämmande omöjliga.

Visst kostar det att leva sin dröm. Det kostar att gå upp fem på morgnarna för att träna, det kostar att ha ont i låren i backarna, det kostar att falla i svarta hål där varken kroppen eller tankarna känns längre och man bara inte får ge upp, det kostar att skippa disputationsfester och socialt umgänge, det kostar tid tid tid och mental energi i så stora belopp att man ibland undrar om krediten på det kontot verkligen är obegränsad.

Men det handlar bara om en sak. Hur mycket du verkligen vill någonting. Och jag är fullständigt ointresserad av det enkla, glättiga, lättköpta, jag gillar utmaningar, långsiktiga sådana, omöjliga saker, besatthet, fokus - det får mig att ticka, det gör mig lycklig, jag brinner, jag lever, jag är jag."

Tis 9 sep: Träning före frukost

Det var ett jäkla bra tag sedan. Det har inte hänt på denna veckas uppslag i kalendern. Men nu har jag i alla fall sprungit igen.

Morgonjogg

Grabben gick upp klockan 05.30 för att hinna med tåget till Göteborg och jag var inte sen att gå upp jag med. Jag ville inte hinna med något tåg - men dock en pulstopp före frukost.

Jag tog med mig morgonpigga fyrbentingen Trixa och gav mig iväg på en joggingtur. Klockan 05.45 är det inte längre speciellt morgonljust. Det är mer höstmörkt. Några yrvakna fåglar låg och plaskade vid strandkanten och Trixa hade nog hellre velat springa och leka med dem än att springa runt med mig. Hon utförde dock sitt jobb som personlig hare med bravur och vi höll ett bra tempo trots den arla morgonstunden.

Sista biten hem, efter cirka 30 minuter, avslutade vi med en rusch uppför terrängstigen som följer skidbacken. Trixa fattade inte riktigt att vi skulle springa utan trodde vi skulle busa men det löste sig ändå. Det är trots allt roligt med sällskap!

När vi kom hem knaprade Trixa torrfoder medan jag åt en ordentlig frukost på äggröra och keso med yoghurt. Om allt går enligt plan blir det styrketräning på lunchen och någon form av intervallträning ikväll. I'm back!

Att välja livet

Hon är så jäkla imponerande så det går inte att beskriva. Här är THE inlägg of all times. Än så länge - tills hon skriver ett nytt.

Så hittar du drömjobbet

Drömjobbet hittar du lätt.

Du hittar det här på bloggen:

(Tyvärr låter jobbet inte riktigt lika kul i den längre annonsen...)

Spinning till klassisk musik

Läste i nya SATS Magasin om att man kör spinning till klassisk musik i Norge. Fy satan vad orättvist att de får men inte vi. Jag vill också! Jag tror jag skulle älska spinning till klassisk musik. Tydligen har klassen gjort succé i Norge. Därför önskar jag mig åtminstone en prova på-klass med sådan musik någonstans i SATS-Sverige under hösten.

Vardagslyx

Jag var berövad riktig duschcréme under min uppväxt. Ni vet, sådan där dyr Palmolive eller Dove man förmodligen alltid tar för mycket av. Hemma hade vi hade bara torr tvål som man tvättar händerna med.

I mitt hem finns det numer alltid duschcréme, kosta vad den kosta vill. Jag ska bara ha! Helst ska den dofta så som jag minns att mina kompisars duschcrémer doftade. Min egen tvål luktade alltid bara vanlig, tråkig tvål.

För mig är duschcréme en riktig lyx. Varenda gång jag ser duschcrémen i duschen tänker jag på hur väldigt lyxigt jag har det. Så har jag tänkt sedan jag flyttade hemifrån för nästan 9 år sedan. Däremot är det inte alltid jag använder duschcrémen. Den är för speciella tillfällen. När jag tränat riktigt hårt och är riktigt trött. Jag måste liksom förtjäna den. Tänk vad uppväxten sitter i! Och tänk vad sjukt att jag sitter här och skriver ett jäkla inlägg om duschcréme.

Ultralopp

Om man tycker att 24-timmarslöpning utomhus på 1200-metersbana verkar vara för roligt kan man springa 24 timmar på en drygt 500 meter lång bana i en kulvert inomhus i Bislett i december. Den som lätt blir uttråkad behöver bara springa i 12 timmar.

Tor 4 sep: Styrketräning för benen

Kort och effektivt och skitbra.

Förträfflig benträning

Rent teoretiskt borde benträning vara THE styrketräning att satsa på om man vill gå ner i vikt. Benmusklerna hör ju till kroppens större muskelgrupper och muskler bränner som bekant fett. Rent teoretiskt borde jag gå ner mer i vikt av att köra mycket ben än att köra mycket underarmsträning. Men - vad som funkar i teorin är en sak. Vad som är bäst i verkligheten en helt annan.

Jag hade en plan innan träningen efter jobbet. Planen var att känna mig ordentlig trött efter varje set oavsett övning.

SATS Stadshagen

Jag började med superset: benböj + jägarställning med pilatesboll bakom ryggen. För att göra det hela extra skönt och härligt ökade jag på med 2 reps och 4 sekunder för varje set. Det blev totalt 3 set.

Jag såg fram mot de 6 seten i benpressmaskinen. Jag körde 3 set på en vikt där jag med marginal klarade 12 reps och såg till att vara explosiv i frånskjutet och gå tillbaka till utgångsläget riktigt långsamt. Sedan 3 set med riktigt tung vikt så att jag bara klarade 6 reps.


Den riktiga pulstoppen kom i mina upphopp med benböj. 12 x 3 med kroppen som enda tyngd.

Jag har fel teknik i mina utfall. Främst när jag kör statiska utfall. Jag blir inte alls trött i det främre benet som är böjt 90 grader. Jag blir trött i den bakre vaden. Fick hjälp av en träningsvägledare för att se om hon kunde ge några tips men nja, det blev inte mycket bättre. Hon sa att jag skulle trycka fram höften mer men jag kände ändå inte så mycket i det främre benet. Utfallsgång funkar något bättre, så jag gick 3 vändor á 15 utfallssteg istället.

Jag avslutade det hela med några tåhävningar som pricken över i:et.

På vägen hem kilade jag in på Lemon och köpte med en thaiwok hem. Thai house wok några hundra meter längre bort är helt klart godare trots att Lemon har en sandstrand på väggen. I min egna kyl är det tomt, sånär på en Coca Cola Light med vitaminer jag fick på Coca Colas mingel i våras. Den som spar han har.

Min vikt!

Det har inte gått en vecka sedan jag tog mig i kragen. Bara tre dagar. Men jag var ändå tvungen att tjuvkika lite, lite...

Tack för att ni förstör, Länsförsäkringar

Jag har precis varit hos Länsförsäkringars nya kontor på Stureplan. Fast det är inget kontor. Det är som en butik och just nu byggs där ett fik. Rådgivningen får man på köpet. Och var man först till kvarn fick man även Leilas bok "Leila bakar" på köpet. Informationen gick ut i ett riktigt coolt och nytänkande utskick med en stor latte på framsidan. Tack för det Länsförsäkringar, nu är hela min planerade nedåtgående viktkurva förstörd. Allting i boken såg sjukt gott i och nu när jag flyttar från min oas på söder till ett annat ställe med ugn - lär ju jag inte göra annat än att baka (och träna).

Cool bank och smarrig och riktigt tjock bakbok.

Denna vecka har jag inte haft vare sig bakbok eller ugn och att jag faktiskt tagit mig i kragen visar sig redan på vågen. Jag var 1.3 kilo lättare imorse än i måndags morse. Ändå har jag käkat jäkligt mycket ost. På grund av flytten försöker jag äta mig ur huset - bokstavligt talat. Jag vill inte fylla kylen utan hellre tömma den, och då får man ta vad man har. Det har varit rena LCHF-middagarna med stekt kyckling och tärnade cheddarbitar. Det var ingen direkt kulinarisk upplevelse men jag är inte så kräsen av mig.

Igår jobbade jag konstant från 07.15 till 01.00 och när jag skulle hem märkte jag i min bedrövelse att tunnelbanan slutat gå. Jag som trodde Stockholm var en storstad. Hur som helst, idag slutar jag 16.30 och då ska jag köra ett supertungt benträningspass. Så pass tungt att jag känner av det i benen till söndag då mitt nästa förmodade pass blir.

Adidas Bounce Ikewa

Något spännande väntade på mig på posten så jag gick omvägen dit bara för att se vad det var.

Gymskor

Jag har numer två par Adidasskor i min ägo. Mina Adistar och ett par sprillans nya Adidas Bounce Ikewa. Löpardojjorna har jag köpt. De senare har jag fått. Jag hämtade ut dem på posten alldeles nyss. Jag är väldigt excited. Jag har aldrig fått någonting förut. Eller jo, jag fick två sportdrycker på triathlontävlingen förra helgen och jag fick några prover på bars från Paulún i våras. Men aldrig något i paritet med ett par skor. Det är sådant som Blondinbella och Kenza får. Men jag behövde faktiskt ett par nya gymskor (fast när gör man inte det?). Att köra hopp- och studspass i joggingdojjor är ingen bra idé - de är dämpade på fel ställen.

Den som inga gymskor har, den får gå med foten bar.

Jag i en mycket tråkig ICA-affär (den på Hornsgatan)
med ett mycket spännande skopaket.
Och en förpackning te.
(Varför skulle jag hålla i det för, Grabben?)

Adidas Bounce Ikewa

Naturligtvis har jag fått dem för att jag ska skriva om dem. Det gör jag redan nu - men det återstår att testa dem! Utseendemässigt är de helt okej även om luftrullarna under hälen gör att skon ser lite klumpig ut. Men jag gillar att den är svart, och jag gillar att den är skön. Tydligen har designen utvecklats för att passa den skandinaviska marknaden. Jag förstår inte riktigt vad som menas med detta. Vad är det med denna sko som är typiskt skandinavisk? Det skulle vara att den är svart då. Vad tycker ni?

Tis 2 sep: Maxad styrketräning

45 effektiva minutrar känns i armarna!

Styrketräning för överkroppen

Styrketräning är rolig träning. Än roligare blir det med sällskap. Och effektivt blir det när man har uppskrivet exakt vad man ska göra och en överenskommelse med träningsällskapet att nu fan gör vi det här effektivt. Skippa skitsnacket - hitta fokus.

Jag och Nilla är bra på sådant. Därför blir det bra träning när vi kör ihop - som idag. Det är fokus och det är "fan kom igen nu då" och det är lite ynka, ynka hjälp på traven i sista repetitionen som mycket väl kan vara skillnaden mellan träning som känns och träning som inte känns alls.

Jag hade bestämt vad vi skulle träna och allt stod uppskrivet på en grön liten post it: bicepscurls, hammercurls, rodd med stång (vi körde i smithmaskin), sittande rodd, "ryggflyes", axeldrag med stång och axellyft åt sidan.

Jag försökte ha som mål att lyfta tyngre än vanligt och att köra färre reps än vanligt. Ofta brukar jag ligga på 12 reps men jag vill testa på runt 6 repetitioner. Muskler? Ja tack!

En latte mellan lunch och efter jobbet-träning räcker inte.
Jag använde mig av första hjälpen-metoden och
köpte en Maxim energibar med äpple/kanelsmak på 198 kcal.

Snygga strumpor man har...
(Pappa, jag hoppas du inte ser just detta...
jag vet att du är allergisk mot hål på tårna)

Survival kit

En kaffe och lite styrketräning jagar bort stressen.

Ett träningspass ger mig tid när jag egentligen inte har tid.

Det är som trolleri.

Träning är nog det bästa receptet på allt.

Kaos

Det kommer bli ganska träningstomt denna vecka.

(Ganska tomt - inte totalt tomt)

Dubbelt upp på jobbet och min rådande flytt på lördag stjäl all tid.

Men det gör inte så mycket.

Det känns ok att prioritera bort träningen NU

när jag vet att den åter hamnar högst upp på listan SNART.

Flyttkaos!

Kenenisa Bekele (igen)

Här sitter Grabben, klockan 00.20 en söndagskväll, och kollar hur Kenenisa Bekele vinner 3000 meter på någon kall GP-gala i England. Han vinner typ allt - oavsett distans och bana (eller avsaknad av bana). Han är cool. Kenenisa alltså. Grabben är inte lika cool (men nästan).

Återhämtning

Här sitter jag och dricker proteindrink till mellanmål

och blir sund och vältränad.

Jag har vilodag och återhämtning idag.

Life is good!

Kreativ problemlösning

Spring!

Min vikt!

Måndag och nystart.

Min vikt!

Vågen visar mer nu än i början av augusti. Typ 2 kilon. Förra veckan var en dålig vecka så jag tar just 2-kilosuppgången med en nypa salt. Däremot ska jag ta mig i kragen och ta tag i viktminskningen igen. Jag är omreggad på Viktklubb. Fördelen med Viktklubb är inte deras metod (enligt min mening har de ingen speciell metod). Grejen med Viktklubb är att jag på ett smidigt sätt får koll på exakt vad jag äter. Både vad gäller kaloriantal och sammansättning mellan kolhydrater/fett/protein. Sedan skiter jag fullkomligt i deras experter och vad de tycker och tänker. Jag har min egen metod och den funkar (när jag följer den det vill säga): 1700 kcal/dag oavsett träning varav 30% kolhydrater, 30% fett och 40% protein.

Planen är att jag ska väga som jag vägde när jag träffade Grabben, tills vi flyttar till Halmstad. Det betyder 6 kilo på 9 veckor. Det blir en spännande resa.

Premiär!

Svenska märket Röhnisch öppnar eget! Roligt - men jag tycker den senaste kollektionen är ganska oanvändbar med för många sömmar vilket inte är särskilt träningsmässigt. Det är mycket färg (svart, vitt, cerise, knallturkosgrönt) men för egen del känns det inte särskilt 2008.

Sön 31 aug: Träningsläger i miniformat

Idag har varit en bra dag. Träning hela dagen kan inte vara annat än bra.

Stora träningsdagen, version 2

Jag och Coola Karin hade sedan länge bestämt att vi skulle ägna dagen idag åt träning. Karin laddade upp med en halv ironman i Sala igår. Jag laddade med kräftskiva och ganska mycket vin (6950 såklart). Därför bjöd jag på sovmorgon och första passet blev 55 minuter spinning klockan 11.

Här står jag som en annan japan och gör v-tecknet...

Jag hade på mig pulsklocka dagen till ära och låg på en genomsnittlig puls på 76% av max passet igenom (pulstoppen på 205 slag, eller 99% av max, tror jag inte på). Det får väl vara godkänt pulsbetyg antar jag.

Direkt efter spinningen hade jag betämt att vi skulle köra pump. Karin och jag tog platser längst fram (iiih!!) och jag lassade på vikter för fullt. Instruktören var alldeles för mycket av allt och ju mer hon tjoade desto mer avtaggad blev jag. Men musklerna fick jobba och det är ju trots allt det passet går ut på. Medelpuls blev 67% av max vilket också få ses som okej. Jag ser fram emot nästa body pumpupplägg - en fågel har viskat i mitt öra att det nya passet kommer innehålla en av mina favoritlåtar!

Efter passen blev det dusch, lunch och latte och sedan en vilostund hemma hos Karin. Sedan iväg igen - ingen rast och ingen ro - nu skulle vi löpträna!

Fortfarande pigga...

Planen var att köra intervaller runt sjön Trekanten i Liljeholmen. Slingan runt sjön är flack på dryga 1500 meter (500 meter längre än vad jag på förhand trodde). Karin fick agera farthållare med sin Garmin. Jag beställde ett skönt 5.45-tempo till första intervallen (hela slingan runt sjön) men klockan visade lite som den ville och vi låg på 5.10-fart hela intervallen igenom. Jag hade helst velat sluta redan efter första intervallen men vi körde två till. Genomsnittlig puls blev 77% även här, med en maxnotering på 92%. Det tycker jag låter lågt, för det kändes långt mycket jobbigare.

Ganska fint. I alla fall på denna sidan sjön.
Andra sidan är inte lika fin...

Sist men inte minst blev det lite ben- och corestyrketräning inne på gymmet. Vi hann inte så mycket, för gymmet envisades med att stänga klockan 19. Jag hade laddat mentalt för ett tufft benpass, men tji fick jag.

Superset med benböj med pilatesboll
+ jägarställning tar bra i benen...

De har moderna cyklar på SATS Liljeholmen...

När jag kom hem var Grabben på gymmet och sprang långpass på löpband. Jag förstår inte riktigt hur han är funtad. Att springa långpass på löpband utan någon som helst underhållning i öronen måste vara skittråkigt. Men han körde på i 2 timmar och 27 kilometer. Det var lite för långt tyckte jag som kom hem och upptäckte att min nyckel var på fel sida om dörren. Därför hade jag Risifruttipicknick under de 40 minuter som jag väntade på att Grabben skulle springa klart sitt långpass och komma hem.

Picknick...

Lör 30 aug: Snabbaste snabbdistansen

Det går framåt.

Snabbdistans i folkvimmel

Idag har jag varit i stan och provat jeans. Jag har provat jäkligt många jeans. Inte ett enda par passade. Så jag åkte och köpte 10 kräftor för drygt 200 spänn och sedan åkte jag hem och sprang istället. Det där med jeansen gör mig inte så deprimerad. Jag är van. Och nej, jag är inte lika bitter som jag låter.

Snabbdistansen gick snabbare än den kändes, trots att jag fortfarande har träningsvärk i rumpan sedan megabenträningspasset i tisdags. Hela sträckan från Tantolunden till Skanstull var smockad med människor och rullatorer och vid Eriksdalsbadet var det festival. I uppförsbacken till Ringvägen bredde folkmassan ut sig och att springa en backrusch upp var bara att glömma.

Jag tog det rätt så lugnt sista biten hem. Det var ganska blåsigt ute och jag kände hur det ilade och isade från sidan av halsen en bit ner på axeln. Ändå stannade klockan på personbästa när jag stannade vid Zinkengrillen. 29 minuter på 5500 meter. Det går framåt.

(Ni som undrar om jag trötsäter kräftor har fel. De ska ätas ikväll i goda vänners lag tillsammans med en flaska 6950.)

Träningsglädje

Svettigt. Härligt. Underbart.

Fre 29 aug (forts.): Pulsspinning

Startskottet för helgen var 55 minuter långt och innehöll tre pulstoppar.

Fredagsspinning

Vi var fyra tappra själar som kämpade ikapp på första raden i spinningsalen i eftermiddags. Jag kan inte säga något ont om instruktören för han var så söt och snäll och musiken var helt okej den också. Allra bäst var det på slutet. Sista låten var 6 minuter lång och snyggt ihopmixad på två låtar. 6 minuter är ändå långt. Jag tog det som en utmaning för pannbenet och bestämde mig för att ligga på så hög puls som möjligt under hela låten. Det höll hela vägen. De sista 45 sekundrarna ökade jag kadensen och avslutade storstilat med en spurt. Efteråt kunde jag därför också äta en pad thai med gott samvete på opretantiösa Thai house wok på Hornsgatan. Nu blir det te i soffan framför Golden League- och Finnkamps-TV.

Glad och endorfinhög...

Grabben verkar trött redan innan han börjat träna...

Fre 29 aug: Styrketräning för överkroppen

Man hinner mycket på 30 minuter.

Inte utan min post it

Bicepscurls i cc med rep. Hammercurls med hantlar. Axellyft åt sidan med hantlar och med gummiband. Axellyft rakt fram med viktplatta. Liggande omvända flyes med hantlar. Axeldrag till haka i cc och med stång. Allt fanns uppskrivet på min gröna post it. Allt hanns med.

3 set, 10-12 reps. Det hade inte gått utan min post it. Då hade jag sölat för mycket emellan övningarna. Undrat vad jag skulle göra härnäst. Jag tackar post it-lappen för min träningsfrid!

Torsdagen som försvann

Jobba, möten och mera jobb och skynda hem tidigare från jobbet för att hinna göra något åt diskberget innan hyresspekulant kom och kikade på söders bästa lägenhet men fastna i långsam tunnelbana och vänta på buss i 10 minuter mitt i rusningstrafik och komma hem och fixa undan och få besök och klarhet i att om drygt en vecka flyttar vi och upp på vinden och hämta ner skräp och packa in i stora bilen fort som sjutton och oj hungern känns i magen och stopp på mycket dåligt matställe på Sveavägen och 21 minuter kvar innan återvinningsstationen i Täby av alla ställen stänger och skynda, skynda men var fan ligger stationen och runt i rondeller och skit i sopstationen och ut till Vaxholm för leverans av megastor fyrverkerilåda till bröllopskund och enkelriktat överallt och nu är det mörkt och skynda hemåt och jobbgrejer väntar och jobba, jobba, skriva, skriva och aj det gör ont i trötta ögon men hallå jag ville ju springa också men nej det blir nog morgonträning istället men ånej det blev det inte heller för jag somnade nog halv två.

Idag ska det bli åka av! Jag har en post it-lapp bredvid mig med min lunchträning. Under 30 minuter är det min bibel. Den effektiva halvtimmen i jobbgymmet ska åstadkomma sveda och värk i positiva bemärkelse. Och i eftermiddag blir det härlig AW på SATS. Idag är det fredag och jag är taggad till tusen!

Så vann Amelia över kvällspressen i slaget om lägsta bottennivå i tidningsträsket

"-4 kilo på 4 dagar med klassikern flygvärdinnedieten"

Duktigt, Amelia!

LdB Shea deodorant

Här sitter jag och mår bra med träningsvärk i rumpan sedan i förrgår och persikodoft under armarna. Jag chansade bland butikshyllorna på ICA på sunkiga Folkungagatan och köpte en LdB-deodorant med shea. Jag tror att det var ett bra köp. Det är inte helt fel att dofta persika nämligen. Någon sheadoft känner jag inte av. Eller så doftar shea lika fruktigt som persika. Hur den funkar i svettiga sammanhang vet jag ännu inte. Det återstår att se ikväll!

Guess who is back!

Min personliga hare, tidtagare och diskmaskin:
Grabben!

Att vara instruktör

Min mamma tjatade alltid på mig att jag skulle bli simlärare. Sedan fick hon det till att jag skulle bli skidlärare. Hon har dock aldrig sagt något om spinninginstruktör. Men det får jag höra från annat håll istället.

Att vara eller inte vara (instruktör)

Jag blev aldrig någon simlärare, trots mammas tjat. Jag tyckte det var en dålig idé redan första gången hon föreslog det. Mina egna simskolelektioner genomfördes i iskallt västkustsvatten med en konstant skräck för röda, brännmaneter. Jag blev aldrig bränd, tog visserligen några simborgarmärken men är ändå riktigt dålig på att ta sådana där övertydliga simskolebentag.

Skidlärare blev jag däremot. Och visst var det roligt att se mina lärjungar göra framsteg, ung som gammal. Riktigt roligt till och med. Men - inte alltid. Jag stod i mina pjäxor hela dagarna och när jag väl hade ledigt ville jag helst göra något annat än att åka skidor.

Tanken på att vara någon annan slags instruktör inom området träning har slagit mig. Men - ja det finns alltid ett men - jag vill inte riskera att faktiskt tröttna.

Det är en oerhörd skillnad mellan att instruera (i upplärningssyfte) och att guida. När man lär upp handlar det om att anpassa sig till deltagarens nivå och ta det därifrån. Trots alla mina månader i snömeckat Whistler blev det därför inte så mycket offpiståkning. Många av de skidlärare som är kvar år efter år guidar mest med mindre fokus på teknik och mer upplevelse.

De flesta spinningpassen är också en form av guidning, men det går inte att komma ifrån att den där representativa, tillmötesgående sidan av en själv alltid måste finnas där. Som instruktör bör deltagarna alltid vara i fokus men jag är en mycket självisk person. Just nu vill jag vill faktiskt bara fokusera på mig, mig själv och ingen annan. Ni hör att det rimmar illa, eller hur?

Samtidigt vet jag att det finns utmärkta utbildningsmöjligheter i Halmstad och kanske är den själviska perioden en fas som ebbar ut i och med att jag någon gång når mina viktmål. Ska jag sitta längst fram på en cykel vill jag också se ut som en förebild.

Här sitter jag och mår bra och har träningsvärk i benen!
Hur mår ni?

Tis 26 aug: Benträning

Idag har jag lagt 2 timmar på mina ben. Jag är generös.

1 bra timma + 1 dålig timma

Jag har gått och längtat efter eftermiddagsträningen hela dagen - precis som vanligt alltså. Hur i all världen orkar jag hålla uppe motivationen, kanske ni undrar? Jag tror det beror på många saker - men framförallt på att jag har så många vilodagar. Som imorgon till exempel. Då ska jag inte träna någonting alls. Därför har jag längtat efter att ge järnet idag.

Jag planerade in ett pulsspinningpass en bit in på kvällen. En total waste of time, visade det sig, men det gav mig i alla fall hela 60 minuter att lägga på styrketräning för benen.

Jag körde mängder med liggade benpress i maskin med olika fotpositioner, utfallsgång, utfall med ett ben på pilatesboll, upphopp med benböj, gamla goda kissande hundenövningen, benböj med pilatesboll mot väggen, benböj på stebräda, bäckenlyft med fötterna på pilatesboll, jägarställningen och säkert något mer som jag inte minns. Det hade varit intressant att se min pulskurva under passet för där fanns nog några riktiga toppar.

Knäböj med pilatesboll mot vägg.

Utfallsgång med kapat huvud.

Sedan var det det där med spinningen... instruktören var försenad och kom inrusande någon minut efter att passet egentligen skulle ha börjat. Det är förlåtligt. Men hon kom in i salen med ungefär lika mycket energi som en walkman med batterier som håller på att ta slut.

Musiken ska jag inte klaga på, jag vet att smaken är som baken och att jag inte kan gilla allt jämt. Men snälla, vi kunde väl fått någon slags tidsuppfattning om hur långa de olika partierna under passet var. Vad menas egentligen med "bara lite till", "vi är snart där", "lite, lite mer"? Är det 30, 60 eller 90 sekunder? Att inte veta vilken tidsrymd som menades gjorde mig tokfrustrerad. Det är inte lätt att köra på i 90% av max i ingenmansland - att inte veta hur länge vi ska hålla just den pulstoppen. "Bara lite till" visade sig vara en halv låt. För mig är "bara lite till" 30 sekunder.

Jag hade mycket väl kunnat lämna klassen i halvtid men valde att vara kvar eftersom jag inte ville störa mina medcyklister. Apropå medcyklisterna förresten. Jag förstod att en kille var på spinning första gången när jag såg att cykeln var totalt felinställd med alldeles för låg sadel och att han aldrig rörde motståndsvredet under hela passet. Det borde instruktören också sett. I'll say no more. Istället ser jag fram emot träningsvärk imorgon. Och en Grabb som kommer hem.

Målsättning

Min chef har som motto att alltid gå in i ett möte med en tydlig målsättning om vad hon vill få ut av mötet. Det kan tyckas självklart, men jag tycker ofta att alltför många möten är för ineffektiva, för otydliga och därmed alldeles för dyrbara. Jag tar med mig hennes motto när jag tränar. Målsättningen för kvällens träning är att gå hem med darriga ben.

Mån 25 aug (forts.): Guidad tur runt Årstaviken

Jag hade en plan. Men samtidigt som jag kom på att det var en dålig plan dök en ny möjlighet upp. Livet är spännande - vad som helst kan hända!

Indexlöpningen blev till något helt annat

Planen med att springa indexlöpning var nog den sämsta idén jag kommit på. Hallå Pucko-Puma liksom. Jag flyttar ju från min världsbästa etta vid Zinkensdamm om bara 2 eller 3 veckor och så värst många rundor häromkring lär det inte blir sedan. Inte så ofta i alla fall. Vi flyttar visserligen inte till Halmstad förrän sista oktober - men jag kommer hyra ut min pärla till lägenhet innan dess, så vi flyttar ut till Saltsjöbaden under några veckor.

I stort sett samma sekund som jag kom på att min indexlöpning var en dålig plan, plingade telefonen. Det var en av träningsvärldens sötaste bloggare som föreslog en powerwalk. Jag var inte sen att tacka nej.

Det blev snabbdistanslöpning till Skanstull och upplocking av en ganska lost nyinflyttad Stockholmare som jag tog med på en något lång runda runt Årstaviken inklusive lite lätt guidning. Vi hade fullt sjå med att uppdatera oss om varandas liv så tiden gick undan - och inte en endaste bild kom jag ihåg att åstadkomma. Det här med bloggen är en jäkligt bra grej alltså! Inte visste jag att man kunde bli så social via en dator.

Efter löpningen och snabbpromenerandet kändes benen lite trötta och liksom lite urholkade. Joggen de få kilometrarna hem kändes oerhört konstig. Jag stapplade fram och hade ingen riktig kontroll på rörelsena. Jag kände mig väldigt dum där jag sprang fram längs med Ringvägen. Det kändes mest som om jag krängde mig framåt. Men hem kom jag till slut, törstig och hungrig och oerhört sugen på blåbärssoppa.

Berlin Marathon

MarathonMia påminde mig om att det inte är så långt kvar till Berlin Marathon - och här sitter Grabben med chips och cola. Vad jag vet har chips och cola inte hjälpt någon att bli snabbare. Eftersom Grabben huserat i Halmstad de senaste veckorna vet jag heller inte hur pass mycket han tränat. Om det fortfarande är aldrig* lär det inte bli under 2.55 i Berlin. Och då tycker jag ändå att 2.55 är en snällt satt ribba från mig.


*Aldrig är i detta fallet inte aldrig. Men det är sporadiskt och vad det verkar även helt utan plan.

Önsketankar

Jag vill inte sitta här och jobba. Inte just nu i alla fall. Just nu vill jag hem fort som ögat, byta om till springkläder och sätta Ipodlurarna i öronen. Sedan vill jag ut och testspringa en av mina favoritrundor: på tid! Tiden ska bli mitt index. I höst ska tiden kapas, förbättras och överträffas. Till skillnad från mitt 400-metersindex vet jag inte hur lång kvällens runda är. Men det spelar inte så stor roll. Jag märker ju tydlig skillnad när jag blir snabbare. Klockan visar vägen.

Dagens Industri Weekend

Någon bloggare skrev att hösten är det nya nyåret. Det är nu till hösten vi ska ta tag i våra liv - framförallt vad gäller träning och hälsa. Det skrivs återigen kom-i-gång-artiklar och tipsas om grejer. I Dagens Industris Weekendbilaga kan man läsa, önska och dregla. Jag vill ha cykeln (men den där glänsande hanteln ger jag inte mycket för)!

Mån 25 aug: Pump på sprillans nytt gym

Jag var nästan först ut med att testa nya SATS Stadshagen

55 minuter morgonpump

Nya SATS Stadshagen faller under kategorin "gym som är lika fräscha och hemtrevliga som ett vardagsrum". Här finns sedan tidigare SATS Sickla, och i viss mån även SATS Telefonplan. Att träna på ett gym som är rent och fräscht gör så otroligt mycket för träningslusten - även om vissa av nyss nämnda gym ibland riskerar lite för låg puls i atmosfären på grund av läget.



Imorse var vi ändå en ovanligt stor skara pumpare. Jag hade gjort hemläxan och ökade mina vikter - framförallt på bröst, rygg, och biceps. Det känns i bröstmusklerna och i mina armar. Jag känner mig matt och trött i dessa muskler och det är en känsla jag är helnöjd med.

Imorse, precis som pumppasset förra veckan på SATS Söder, var det folk som under passet gick tillbaka med sina viktplattor och brädor allteftersom. Sådant stör otroligt mycket. Jag stördes speciellt mycket under förra passet då jag hade min plats precis bredvid brädorna. Folk kom hela tiden under passet och ställde tillbaka sina brädor. Jag kan förstå att man har bråttom efter passet - men välj då en plats bredvid redskapen så störs inte alla andra. Att avbryta träningen under halva passet för att ställa tillbaka grejer innan vi är klara är respektlöst. Jag har hört instruktörer säga till om detta förut, men det var länge sedan nu - har ni gett upp gällande detta eller? Jag hörde precis talas om en incident då någon tappade en viktplatta på en deltagares huvud (som bröt näsan) under magträningen då denna "någon" skulle ställa tillbaka sina grejer trots att passet var långt ifrån slut. Sådana olyckor är så jäkla onödiga...

Även om jag var irriterad under passet är jag som en ny människa såhär efteråt. Jag är pigg och glad och energisk och livet leker. Det kan också bero på att jag gick och la mig klockan 18 igår kväll. Visserligen med tanken att gå upp lite senare på kvällen men jag övergav de planerna och sov vidare. Ibland är det fantastiskt skönt att bara ha sig själv att tänka på. Sig själv och sin egen träning! Och så jobbet såklart... är man nästintill egenföretagare finns jobbet alltid där. Jag ansvarar ju för min egen lön till 100%. Jobbar jag dåligt tjänar jag dåligt. Samtidigt som det är otroligt skönt att påverka sina egna arbetstider är det ett stressmoment som alltid finns på näthinnen. På väg från gymmet diskuterade jag och Coola Karin (nej, vi gör inte alltid allt tillsammans - men ganska mycket) hur skönt det vore att vara "hemmafru" (dock skulle jag gärna kalla det något annat). Då kunde vi träna, träna och träna. Och laga lite mat ibland.

Mazda Stockholm Triathlon

Jag har klappat, ståjat och hejat konstant i nästan 6 timmar. Men det fanns de som hade det jobbigare.

Triathlon mitt i stan

Mazda vill upprepa succén med att sponsra världens största triathlontävlingar. Efter att länge ha sponsrat London Triathlon gör man nu samma sak i Stockholm. Starten för Mazda Stockholm Triathlon gick idag. Solen strålade och folk simmade, cyklade och sprang ikapp.


Jag stod som funktionär på sista biten av löparbanan och tog min uppgift på fullaste allvar. Jag hejade och applåderade varenda en som sprang förbi mig. Ofta dubbelt upp eftersom de flesta sprang 2 varv på den 5 km långa banan.

Precis bakom mig gick cykelstarten - och målet - och det var rörigt med cyklister, löpare, söndagscyklister och flanörer med hundar och barnvagnar som var precis överallt. Jag fick blanda mina "heja, heja - bra jobbat" till löparna med "håll till kanten" menat till den publik som gick mitt i vägen.

På det hela taget var det en trevlig tillställning - trots att jag tvingades gå upp 04.45 för att komma till startområdet i tid. Jag fick ju se både Lisa Nordén och Jonas Colting och alla andra triathletkändisar på väldigt nära håll. Nordén seglade ifrån hela fältet under cyklingen medan Colting slutade trea.

Nordén var första tjejen ut på cykeln

Nordén ledde ända in mål

Det gjorde inte Colting

Inte Coola Karin heller... men bägge två kämpade på bra ändå

Överlag är triathlon en sport med väldigt snygga människor. Jag undrar vad det beror på. Och vad som kommer först: hönan eller ägget? Blir man snygg av triathlon eller dras snygga personer till triathlon?