Lör 22 nov: Morgonjogg

Jag har besök. Träningsbesök.

Morgonträning

Coola K kom med tåget igår. Hon anlände precis lagom i Idolpausen. Vi har inte legat på latsidan. Hon har varit här i 12 timmar och vi har både hunnit sova - och träna. Jag drog med henne ut i spåret på Galgberget imorse. 6 löpkilometrar och drygt 2 gångkilometrar avverkade under iskallt solsken. En bra start på dagen! Nu blir det lite te och lite längd på TV - sedan ska vi se om vi kan hitta på något annat att träna. Det är bra med helg - och träningssällskap!

Stockholm - Åre

Varför retas SJ med sådana här annonser?

Jag hittar aldrig någon biljett för 95 spänn någonstans. Allra minst Åre.

We were meant to be

Jackan är min. Bara min.

THE vinterjacka

Kommer ni ihåg den där vinterjackan jag ville ha? Den där som jag har väntat med att köpa för att jag skulle leva ett gott liv i 2.5 veckor först. Well... den är nu min.


Jag vet. Det har inte gått 2.5 veckor sedan den lyste upp mitt liv med sin vita lyster. Men när jag gjorde en runda i otroligt stora Halmstad city igår, så hörde jag en röst som sa åt mig att gå in på Stadium. Samma röst sa åt mig att börja prata med en av expediterna.

- Du är väl medlem? Då är det 20% på valfritt plagg.
- Jaha, jag har inte fått någon rabattkupong hem på posten.
- Ojdå, nähä. Men du får skynda dig, rabatten gäller bara till på söndag.

Shit? Va? Söndag! Det var då jag köpte den. Jackan som under vintern ska få symbolisera allt svett och slit. Vågade knappt erkänna mitt kap för Grabben som fått för sig att kontrollera mia relativt blygsamma shoppingvanor. Efter det obligatoriska pustande och åjandet så erkände han att jag gjort ett bra köp ändå. Fast det behövde jag inte höra från honom för att förstå. Det visste jag ju redan.

Fre 21 nov: 55 min försmak på ny klass!

Jag har varit på en helt ny klass, fast som egentligen är väldigt gammal.

55 min"SATS Intervall"

Man kan träna "SATS Intervall" tre gånger i veckan. I hela Sverige. Två av klasserna körs i Halmstad. Ingen klass körs i Stockholm. Det där lät för intressant för att inte testas, tyckte jag.

SATS Intervall är egentligen en klass som inte längre finns i SATS klassutbud. Men i Halmstad har man gjort någon slags revolt och behållt klassen eftersom den är så populär. Idag var det helt fullt i salen trots att klassen gavs på den udda tiden klockan 10.

Och fy fasen vilken bra klass det var! Vilken vinstlott! Klassen är uppdelad i 5-minutersintervaller där man blandar kondition på stepbräda (skitbra stegkombinationer - även för mig som avskyr koordinationsträning) med styrkeövningar på golvet med hjälp av hantlar, body bar eller body pumpstänger med vikt, gummiband och matta. 5 minuter kondition, följt av 5 minuter styrka och sedan 5 minuter kondition och så vidare. Hela kroppen fick jobba - på alla sätt. Jag tycker denna klass känns som ett bra kompliment till träning där jag bara kör rakt på (som löpning eller spinning). Jag behöver en kläss där jag får trippa lite på tårna - träna lite smidighet och inte bara bomba på i "fullt ös medvetslös-mode".

Och nu till den glada nyheten. I vår lanserar SATS "Step Power". Detta är egentligen inte alls någon nyhet - utan helt enkelt min nyfunna favorit "SATS Intervall" fast i ny tappning.

Designa din egen Nikesko

Nu är det inte bara Zlatan som får sina egna initialer på skorna. Tack Vea för ditt tips om att designa sin egen Nikesko! Jag skulle mycket väl kunna tänka mig några par skor som jag färgkoordinerat själv. Eftersom jag ofta klär mig i svart tycker jag om att spexa till det med skorna. Vad sägs om dessa rosa Pegasus á la Puma till exempel?

Jag har gjort något...

...jag ska berätta om imorgon!

Personlig almanacka

Denna kom med posten idag:

Jag har inte fått almanackan gratis. Jag har köpt den. Jag har fått välja färg och text och hur jag vill ha både utsida och innehåll. Jag har valt att börja almanackan i december och jag har valt ränder och tidslag och jag har valt att "att göra"-rutor. Man kunde också välja att lägga in "dagens träning"-block. Jag tycker att det är helt fantastiskt. Sajten är fantastisk och tilltalet på sajten är fantastiskt. Det är personligt. Har man frågor behöver man inte maila en opersonlig kundtjänst. Här finns en person bakom. Det känns tryggt och det känns så rätt. Det enda jag skulle vilja ha kunnat välja är en annan storlek. Almanackan är lite liten.

Tor 20 nov: Träning i dagsljus

Genom vatten och eld. Eller ja... i alla fall hagel och solsken.

Lunchlöpning

Solen skiner ute och det blänker på min datorskärm så att det knappt går att se. Det är en underbar höstdag. På lunchen knöt jag på mig skorna och begav mig ut för en löptur i ett härligt nedsläckt elljusspår som badade i solsken. Naturen ser annorlunda ut nu när det knappt finns några löv på träden, men backarna var lika jobbiga ändå.

På vägen hem slogs solen med haglet. Små, små isbollar kastades mot marken medan solen ilsket tittade på. Solskenet vann och isregnet upphörde efter några minuter. Ungefär då var jag hemma. Lite blöt på jackan, lite kall innanför - men väldigt varm i hjärtat. Kanske är det så som en klok person jag intervjuade i veckan sa: träningen ger mig mer mentalt, än fysiskt.

Hälsningar från rivieran!

Solen lyser inte och vattnet är inte badvarmt. Men det är underbart här ändå.

Torsdag

Aldrig har väl tågresan varit så lång som igår. Den här boken höll mig fullt sysselsatt hela vägen och trots att texten blev lite dimmig på slutet och träsmaken i rumpan brände så måste jag säga att det är en jäkligt bra bok. Jag har kommit nästan halvvägs och inte en enda sida har varit tråkig!

Men jag sov över body pumpen imorse. Det får bli lite löpning på lunchen istället: ute i dagsljus! Jag hoppas bara inte jobbet ringer just då. Jag är aldrig mer effektiv än då jag jobbar hemma men det vore olyckligt om jag fick ett jobbsamtal precis då jag inte sitter framför datorn. Då kanske de tror att jag aldrig sitter framör datorn när jag jobbar hemma. Men det är som Pumappappan sa i en kommentar: Det är innehållet i tankarna som är det viktiga, inte hur lång tid det tog att tänka dem eller var detta tankearbete ägde rum. Därför tänker jag träna på min hemmalunch, oavsett eventuella jobbsamtal.

Jag har fått uppmaningar att visa bilder inifrån det som blivit mitt himmelrike. Bilder kommer - jag lovar - men inte alla på en gång. Jag måste nämligen fixa lite. Kuddar till min marängliknande soffa, Henry Silbermans svartvita New York-tavlor mot den helt svartvita (mestadels vita) inredningen i vardagsrummet, och så ska sovrummet fixas till.

Marängsoffan!
Soffan har fått mig helt galen i kuddar.
Jag vet precis vad jag vill ha - och jag ska jag skaffa det!

Sovrummet har fått besökare att haja till. Vi visste att vi ville ha en fototapet på en av väggarna och valet stod mellan en svartvit New York-bild och gröna blad. Eftersom det riskerade att bli lite mycket svartvita New Yorkbilder så blev det bladen. Grabben var länge skeptisk och jag blev mycket förvånad när han lät sig övertalas.

Vårt sovrum är ganska litet. Garderoben är inbyggd längs med långsidan och har ek- och spegeldörrar. Resten av väggarna är vita och det är ekgolv. Att bryta av med gröna blad lät perfekt.

Sängen är en helt vanlig säng utan krusiduller. Madrassen på ben. På sidan om sängen har Grabbens fantastiska systerson snickrat superhäftiga sängbord i ek, som ska monteras på väggen. Ovanför sängen gör samma fantastiska systerson en list med infällda spotlights. Och på sängen ska inget annat än vita lakan få finnas. Vitt, ek, och grönt.

Såhär ser det ut just nu:

Tapeten är det enda som stämmer.
Spotlightlist ska upp, sänghyllor ska upp, och rosa lakan ska bort.

Såhär ser sänghyllorna ut.

Pucko-Puma is back!

Hon var borta ett tag. Men hon kom igen.

Var är skorna?

Min kalender är fullklottrad på den här sidans uppslag. Vid klockan 15-raden står med fet röd penna: Glöm inte träningsskorna!

Klockan 15 glömde jag minsann skorna. De står kvar under skrivbordet på jobbet. Hallå? Jäkla Pucko-Puma!

Jag åker till Halmstad om en timma och jag har inte tänkt att det skulle bli någon jäkla viloresa. Det ska bli värsta träningshelgen ju. Jag får nämligen besök av Coola Karin!


Jag svor tyst för mig själv när jag insåg att det inte låg några skor i min rullande resväska. Men sedan kom jag på det. Jag har ju mina nyaste löpardojjor i Halmstad. Ingen fara på taket. Det funkar att köra pump i dem också. Puh! Ibland är det bra med hela garderober på två ställen.

En bra dag

Idag är en bra dag.

Jag har ätit kesellafrukost och quinoalunch.

Och ikväll åker jag hem.

Hem till Halmstad.

Ha! Tänk att en Stockholmare kan tänka så.

Ännu bättre vore det om jag hade tränat.

Men det har jag inte.

Silly, really

Skulle ni kunna tänka er att träna till denna?
Jag blir lite sugen.
Minus kaninhistorien i mitten då...

Puma on demand!

By request:

Till vänster med blixt. Till höger utan blixt.
Den röda färgen märks inte inomhus eller i regnväder,
men syns i solsken!

Jag vill ha!

Idag har jag gjort det jag säger att jag inte gör. Ätit lunch. Dessutom med trevligt sällskap i form av Emliscious. Det är trevligt att träffa (tränings)bloggare i annan utstyrsel än träningskläder! På vägen såg jag en reklamtavla för Kista Galleria. Och där var den: THE bag! Från Tiger! Vit - så klart. Opraktisk (precis som THE vinterjacka). Men helt fantastisk! Att jag inte får plats med ett enda par träningsskor är precis vad jag önskar.

Mån 17 nov: En halv utmaning

Det blev en halv utmaning. Det gjorde inget. Jag stapplade av cykeln ändå.

Spinning

Var tar man vägen när man är så trött och så andfådd att inte lungorna räcker till? Det undrade jag vid flera tillfällen i eftermiddags. Instruktören Pia har ändrat strategi på sitt fartlekspass. Istället för 30 sekunder nära max + 10 sekunder max, följt av 2 minuter i ansträngande zon, kör hon nu på 2 minuter i nästan nära max och 2 minuter i ansträngande zon - hela passet igenom. Det är svårt att veta vad "nästan nära max" är. Speciellt i början när det känns så lätt. Det som är en walk in the park de första 30 sekundrarna blev jävligt nära max resterande 90 sekunder.

Men det är just det som är så skönt med den här typen av träning. Man kan vara hur bra som helst. Hur stark och hur vältränad. Men det kan alltid bli riktigt jäkligt jobbigt! There is no excuse!

Jag bestämde mig för att skita i "nästan nära max" och fortsätta på "jäkligt nära max"-känslan istället. Jag hade ju rödfärg i håret (!) plus bandana (!) - och varje utmaning var ju trots allt bara (!) 2 minuter. Det var bara att köra. Testa lungorna lite. Se om de höll...

Jag hade tänkt mig 2 x Pias pass. Det blev inte så. På eftermiddagen fick jag sms om att mina goda vänner skulle träffas för en fika precis mitt emot gymmet. Jag som oftast prioriterar träningen, omvärderade mitt val, kompromissade och följde med på fikan. Jag tränar så mycket ändå, och umgås med träningsfolk, att mina icke-tränande vänner förtjänar att stå i centrum ibland. Det var ett val jag inte ångrade. Trots att vi inte delar samma kärlek för träning, så har vi så mycket annat som håller oss ihop.

Jag äter inte lunch

Den senaste veckan har jag hittat värsta toppenstrategin.

Jag äter inte lunch!

Seså, halshugg mig inte än. För jag äter. Men inte lunch.

Förra veckan tränade jag en hel del på lunchen. Jag kom på att det optimala var att äta en lätt frukost klockan 06.30, sedan mellanmål någonstans mellan 10 och 11, sedan träning klockan 12 följt av snabb påfyllnad och mellanmål klockan vid 16 när livet är som värst. Sedan hem, eller mer träning vid 17-18 och middag på det. Som sagt, jag äter inte lunch.

Up to the challenge!

Jag hittade en hårfärg jag förälskade mig i under helgen.
Jag har inte spillt någon tid.
Ikväll är även jag lite rödare, lite eldigare. Lite mer fierce!
Det kan behövas på träningen imorgon.
En gigantisk utmaning väntar mig!

Nöta!

Medan snön yrde ner likt bomullstussar satt jag och pappa klistrade framför TV:n och herrslalomen. Den bästa tiden är nu! Nu när det är vinter och alpina sändningar varvas med längdtävlingar. Det såg så fint ut i Finska Levi att jag storlängtar upp till Åre och vintersäsongen. Här ska nötas svängar i vinter! Grabben suckar säkert när han läser detta. Han vet att jag redan intensivt analyserar varje sväng jag gör när jag åker skidor. Tänker på varenda skär. På hur jag vinklar och böjer varenda led beroende på var i svängen jag är. Och jag tycker det är konstigt. I allt annat jag gör kräver jag variation. Jag kan inte göra samma sak för många gånger. Då tröttnar jag. Men säg den gång jag tröttnat i Stendalen i Åre!?

Den gången finns inte.

Bilder från världens bästa Whistler:

Jag har träningsfritt idag med. Imorgon väntar andra bullar. Den här veckan kommer att bli bra!

Äntligen helg!

Få gånger har jag längtat till en helg så mycket som nu!

Bara vara

Har levt hela veckan med tanken på helgen framför ögonen. Tänkt att bara jag klarar av den här veckan, så är det lugnt sedan. Bara det blir fredag!

Fredagsmorgonen kom, och för att skynda på dagen lite så morgontränade jag. Och lunchtränade. Träning gör mig glad och det är ett effektivt sätt att stressa ner och glömma deadlines, och alla andra prestationskrav.

Hade maximal otur på eftermiddagen - av alla jäkla timmar på hela året kraschade Loopias webmailsystem precis när jag behövde det som allra allra mest. Det låg nere i en timme. I en timme låg pulsen över max. Men det ordnade sig på slutet. Och jag bestämde mig för att ta helg redan klockan 15.

Jag trodde att det skulle kännas något speciellt i kroppen när jag satte mig i bilen och åkte ut ur jobbgaraget. Men ingenting. Inte en enda liten endorfin klappade händerna. Det var bara grått och trist och spöregn. Men det var ändå helg.

En helg som inte skulle spenderas löpandes 10 mil i Motala. Det är jag oändligt glad för. Jag gjorde helt rätt som sålde min tågbiljett till en skum Blocketkille jag stämde träff med på Fridhemsplan. Det hade varit roligt att springa - men jag behövde en helg helt utan måsten. Utan prestationskrav. En helg där jag bara få vara.

Givetvis var jag tvungen att hitta på något nu när jag lämnade jobbet så tidigt. Att åka hem och göra ingenting hade gjort mig än mer stressad. Hade en fundering på ett tredje spinningpass men det förkastades när jag insåg att det inte fanns ett pass med passande tid där det dessutom var lättparkerat. Istället åkte jag och köpte bakingredienser och begav mig hem och bakade två sorters muffins från underbara Dagens Muffin-siten. Och gafflade pepparkakor från min nya favorittidning Vår bästa mat.

Idag, lördag, har jag lovat mig själv att inte göra något. Klockan är 14 och hittills har jag lyckats bra. Jag har kollat slalom på TV:n (heja Anja!). Men nu funderar jag på om jag ska baka lite mer. Ikväll blir det TV igen - det är stand up för hela slanten på 2:an och jag har bestämt mig för att inte byta om från myskläder på hela dagen. Fan vad bra det är med helg. Träningskläderna får vila tills imorgon!

Min favorit!

Det här är min favoritträningströja:

Tyvärr är det ingen funktionstisha utan bara en helt vanlig simpel t-shirt från något ganska billigt märke som jag köpt via tidningen Åka Skidor. Men det spelar ingen roll. För när jag har på mig den här känner jag mig så jäkla bra. Jag kan köra mycket hårdare. Det är som att spinna i bandana. Det är på riktigt.

Fre 14 nov (forts.): Lunchträning

Lunchpasset bjöd på samma pralin som innan frukost. Ge mig något annat! Jag vill ha den där stora nougatgrejen, som det bara finns två av och som ligger i mitten av Aladdinasken!

Lunchspinning

Life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get. Ni vet väl alla vem som sa det*. Och jag håller med. Körde spinning på lunchen för en för mig ny förmåga. Hon var verkligen instruktör, inte inspiratör.

Körde på ganska tufft trots att det var lite tråkigt och funderade vad stående cykling i position 2 egentligen är bra för annat än att skapa ryggont? Det bjöds på mycket sådant. Och på en helvetes jäkla många jumps.

Men det var bra att hon påpekade att vi inte skulle ballerinacyka. Ja alltså cykla med tårna nedåt. Väldigt många cyklar som om de var en ballerina på cykeln. Även de som i övrigt ser ut som topcyklister. Eller ja, toppspinnister är väl mer korrekt att skriva.

(*Om ni inte vet så var det Forrest Gump)

Fre 14 nov: Morgonträning

SATS är som en chokladask.

Morgoncykling

Satt och kikade lite på alla SATS-klasserna på nätet igår. Det är verkligen som en chokladask full med praliner. Vissa tycker man om, vissa går alltid åt först medan andra tycker man inte alls om.

Jag kunde inte hålla tassarna borta utan bokade in mig på två (för mig helt nya) klasser till idag. Det är som att smaka på två nya praliner jag inte provat förut.

Första klassen var imorse, 06.45. Igår tyckte jag att det var en väldigt bra idé. Men imorse kände jag inte alls för att käka någon jäkla choklad. Inte sådär tidigt på morgonen!

Jag lockades dock av chokladens sötma och med lakansränder i ansiktet stövlade jag in på SATS Sickla. Tyvärr bjöds det på pralin med punsch, eller marsipan, eller nåt annat jag inte gillar. Men jag blev i alla fall svettig och det var huvudsaken.

Sköljde ner pralinen med en protein och kolhydratsdryck från repan på SATS. Man ska ju få i sig något direkt efter och eftersom jag inte åt något innan blev den där efter-energin extra viktig.

Nu ska jag ladda lusten för nästa pralin, sen ska jag intervjua Martin Lidberg. Jag hoppas han kommer ihåg det.

Tor nånting nov: I pyjamas på gymmet

Inte sova. Bara yoga.

Yoga

Kände mig jäkligt duktig som bokade in en yogaklass i mitt träningsschema som i övrigt i stort sett bara bidrar till att jag blir stelare och egentligen inte alls smidigare. Och jag gick faktiskt in i salen, nästan pyamajsklädd, full av positiva tankar. Jag tänkte att det här skulle bli kul och Coola K älskar ju yoga och kanske, kanske hatar jag inte längre solhälsningen.

Jomenvisst.

Jag hatar fortfarande solhälsningen. Men den bara upptar första kvarten så är det ok. Ganska ok i alla fall. Resten av övningarna tycker jag är bättre, men jag känner inte att det sträcker någonstans. Instruktören tjatade hela tiden om att "nu sträcker det i ryggen" - men inte sjutton sträckte det i min rygg trots att jag vred på den ett halvt varv.

Nåja.

Jag försökte. Jag tog mig igenom det. Jag tycker att det var kul att se så många manliga deltagare. Jag tycker om bikramyoga (hathayoga), ogillar väldigt starkt ashtangayoga och undrar nu vad det där viryanasayoga är för något?

Ons 12 nov: 2 x självdestruktivitet?

Dagen har varit smärtsam.

Lunchträning

Det var svårt att gå nedför trappor idag. Och uppför. Och att resa mig upp från stolen. Och att sätta mig ner. Träningsvärk i benen påverkar allt. Fast inte viljan att träna mer.

Körde 30 minuter crosstrainer på jobbgymmet på lunchen och fick igång blodcirkulationen lite. På crosstrainern märktes inte ontet mer än att jag inte hade någon kräm i benen. Men träningsvärken knackade på så fort jag satte mig ner på kontorsstolen igen.

Kvällsträning

Ännu ett av Pias fartlekspass stod på schemat för eftermiddagen och på vägen dit tänkte jag att jag skulle smygåka lite. Så snart hon kommit halvvägs in i uppvärmningen tappade jag den tanken.

Det var tungt att gå uppför rulltrappan från blå linjen till t-centralens tunnelbaneuppgång vid Plattan, men jag gick hela vägen trots benens protester. På cykeln släppte det. Det var bara den första stående fartleksintervallen som kändes. Jag envisades. Trilskades. Och benen gav upp inför min vilja. Jag stod i alla fartleksintervaller som kördes med "backväxlar". Jag ska fan i mig inte besegras av någon jäkla träningsvärk.

Gainomax.
Min räddning efter hårt pass innan sen middag.

Senare på kvällen knackade träningsvärken på igen. Men det gjorde inget. Jag spenderade nämligen några timmar i en biosalong framför filmen Phoebe in wonderland (mycket bra!).

Jag har sjukt ont i benen idag.

Jäkla body pump!

Men fan vad stark jag blir i Gästrappet i vinter.

Tio små negerpojkar

Likt i Tio små negerpojkar har en efter en fallit av helgens 10-milalöpning i Motala. För mina medlöpare har livet kommit emellan. Ibland är det så, och det är förståeligt. Kvar står jag och Grabben. Grabben har varit så pass listig att han köpt en avbokningsbar biljett till Motala. Han säger också att väderprognosen inför helgen ser mörk ut. Där föll min sista medlöpare av från löparäventyret. Nu ligger min tågbiljett ute till försäljning på Blocket. Det blir förmodligen inga 10 mil för mig denna helg. Det är synd för min resumé med träningsgalenskaper. Men bra för min fot. Jag har föträngt att jag har ont i den.

Tis 11 nov (forts.): 45min klappar

Den som väntar... gör bäst i att vänta tillräckligt länge.

Jogging

När jag väntat och läst tidningar tillräckligt länge bytte jag om enligt lager-på-lagermetoden. T-shirt på t-shirt visade sig räcka. Byxor som slutade under knäna också. Ute var det vindstilla - och regnfritt. Ovädret hade dragit bort och det susade inte heller sådär förskräckligt skrämmande i vassen i det där skräckinjagande skogspartiet jag alltid måste passera.

Det spelade ingen roll att vädret var perfekt. Det gick pissdåligt att springa. Det kändes som om jag sprang runt i ett par träskor. Klapp, klapp, lät det. Det var stappligt och stelt och jag hade noll kraft i benen. Spänsten var helt frånvarande och jag såg på min skugga att fötterna knappt lämnade marken.

Men jag hade i alla fall tur med vädret.

I väntan på något bättre...

Medan jag undrar om det ska sluta regna snart (så att jag kan bocka av dagens löppass) har jag hunnit igenom både Vår bästa mat och nya ToppHälsa.

Vår bästa mat var livsfarlig. Jag har gjort hundöron i hela tidningen och har fått vilda idéer om att griljera skinkan (min första egenhändigt griljerade julskinka) med apelsin, eller honung och ingefära, eller kanske pinjenötter. Och så ska jag baka gafflade pepparkakor, bjuda på teriyakirullar någon gång, göra morots- och jordnötssallad, saffransparfait, jultårta med apelsintäcke och god knows what else. Problemet är att laga allt detta utan att äta det själv. Julorgien får planeras till när de enda två icke-tränande kompisarna jag har kommer på Halmstadsbesök i advent. Grabben äter bara chips och falukorv och uppskattar inte kulinariska experiment (eller löpning i piskande regn så det är ju tur att han är i Halmstad igen).


Medan jag fascinerat bläddrade både länge och väl i Vår bästa mat bläddrade jag snabbt genom ToppHälsa. På Dagens Media har man kunnat läsa att ToppHälsa ska göras om och bli lite mer mode och lite mindre... ja vadå? För det kan ju knappast vara träning det ska bli mindre av.

Tis 11 nov: 55min lyxträning

Tänkte på en sak igår kväll - och insåg att min träning är ren lyx.

Pump på lunchen

När jag var ute på en otroligt blåsigt och lätt duggregnig snabb 90-minuterspromenad tillsammans med hunden Trixa igår kväll kom jag att tänka på en sak. Vad jag kom fram till skulle ha revolutionerat min syn på träning, om jag inte redan var så träningsglad.

Alltså, jag har det så jäkla bra. Jag kan träna precis vad jag vill, nästan när jag vill. Vill jag inte springa så behöver jag inte springa. Jag kan spinna istället. Vill jag inte spinna kan jag styrketräna. Vill jag inte styrketräna kan jag köra på crosstrainern, eller simma, eller powerwalka eller göra vad sjutton som helst. Snacka om valfrihet så att både räcker och blir över.

Jag är inte som Klüftan som måste fokusera på rätta saker för att bli bättre på sin specifika grej. Eller som Sofy som har gett sig tusan på att bli übersnabb (och har alla chanser att bli det). Jag kan göra vad jag gill - utan prestationspress eller ångest över att jag spinner fast jag egentligen borde fokusera på att bli bättre på något annat. Jag kan fokusera på att svettas och ha roligt.

Mina kommande veckor ser annorlunda ut än vad de brukar. Det är några snabba promenader, det är ett gruppträningspass som heter intervall, det är core puls och det är annat. Och det känns så kul att faktiskt få lov att träna precis vad jag vill utan att jag känner att jag borde träna något annat!

Idag har jag redan hunnit träna vad jag vill: 55min pump på lunchen. Instruktören var så glad att det smittade av sig och energin räckte ända in i mål. Dessutom hade hon grymt snygga kläder. Jag tror aldrig jag sett någon passa så bra i ett par petroleumgröna (ja faktiskt!) Pumabyxor och en vit topp från Adidas med lite sömmar här och var.

Skitjäklafan

Jag har precis insett att Nikekonventet går av stapeln samma jäkla helg som ett av mina två stora (jobb-)projekt för 2009. Av alla drygt 50 helger som finns på hela året ligger dessa två events och trängs på exakt samma helg. Typiskt. Och mycket irriterande.

Fan.

Men på plussidan kan tilläggas att det blir rekordmånga veckor i Åre i år.

Om att unna sig

Jag har hittat den. THE vinterjacka!

Projekt vinterjacka

Som så mycket annat som väcker ha-begär hittade jag jackan av en slump. Den är från Helly Hansen, den är kritvit (med gulddetaljer och fakepälsdetaljer) och därmed mycket opraktisk. Men oj vad I gotta have!

För 1600 kronor är jackan inte svindyr. Men kostar ändå så pass att jag inte har råd med den. Just nu. Just nu är det vit übercool lädersoffa med schäslong som ska betalas. Och en 46-tums Panasonic-TV med extra allt. Och en coolknasig fototapet. Och den där häftiga lampan som känns så rätt över vårt köksbord. Det blir knapert hemma hos mig i jul.

Att köpa jackan igår kändes av förklarliga skäl inte helt rätt.

Men man måste ju få unna sig. Speciellt om man gjort något bra. Mitt kommande projekt, med start idag, handlar om att göra bra saker och bra val: vad gäller kost och vad gäller träning. Precis som med mitt 10-dagarsprojekt alltså. Men med en morot på köpet.

Projekt vinterjacka startar idag och avslutas den 27 november (lagom till löning). Har jag skött mig får jag köpa jackan - utan dåligt samvete. Träningsschemat är antecknat och kesellan står som ni redan vet i kylen. Det är bara att tuta och köra!

Jag har inte bestämt mig för om jag ska skriva ut mitt matintag. Det är lättare att sköta sig då - men det är för jäkla tjatigt. Skriv i kommentatorsfältet hur ni tycker jag ska göra!

Det kan mycket väl vara så att jackan inte finns kvar om 2.5 veckor. Allting går ju så fort nuför tiden. Knappt har man hunnit slänga ut granen så ska man köpa bikini. Om min Helly Hansen inte finns kvar så har jag lovat mig själv att inte gräma mig. It wasn't meant to be. Dessutom har jag då "sparat" (med tjejers logiska sätt att tänka) 1600 kronor plus att jag blivit lite mer vältränad. Det är en win win-situation!

Träningsschema för Projekt vinterjacka:

Mån 10 nov: 90min snabb promenad
Tis 11 nov: 55min body pump, 60min löpning
Ons 12 nov: 30min crosstrainer, 55min spinning
Tor 13 nov: 90min snabb promenad
Fre 14 nov: Vila!
Lör 15 nov: Typ 8 timmar löpning... (55km)
Sön 16 nov: Typ 7 timmar löpning... (45km)

Mån 17 nov: Vila!
Tis 18 nov: Coreträning, 90min snabb promenad
Ons 19 nov: 45min crosstrainer
Tor 20 nov: 55min body pump, 55min pulscore
Fre 21 nov: 55min intervall (gymklass på SATS)
Lör 22 nov: 70min snabb promenad
Sön 23 nov: 45min löpning

Mån 24 nov: Vila!
Tis 25 nov: gästträning på lyxgym

Ons 26 nov: ej inplanerad/55min spinning
Tor 27 nov: ej inplanerad

"Tävlingsregler": missar jag något träningspass måste jag springa 30min intervaller på löpband. Jag får byta ut pass, och om det krisar (jobbmässigt) får jag lägga passet dagen före eller dagen efter. Other than that - no mercy!

Livets ironi

Den enes bröd den andres död. Nu är detta inlägg inte lika dramatiskt. Men likväl ironiskt.

Grabben och jag

Grabben mötte upp mig på Allt för Hälsan-mässan igår. Han var tidig och gick och strosade bland viktreduceringsmontrarna. Han hamnade i en kö vid Itrimmontern där det erbjöds kostnadsfri fettmätning. Och rätt vad det var så blev det hans tur.

BMI kontrollerades, och det konstaterades att Grabben var underviktig. No surprise. Men sedan gick vikttjejen i taket av upphetsning. Fettmätargrejen visade på 6.6% och med en sådan låg procentsats var helt plötsligt inte undervikten något att bry sig om. Istället undrade hon ivrigt hur Grabben tränade.

- Jag tränar inte, svarade Grabben innan han till slut erkände att han sprang lite ibland.

Hur det kommer sig att man får en fettprocent på dryga 6% av att springa "lite ibland" fattar inte jag. Inte tjejen i montern heller som sprang efter fler instrument och letade bland massa kurvor för att hitta en profil som passade Grabben. Men ingenting funkade eftersom de inte hade haft någon besökare med sådan fettprocent på mässan.

Det är enkelt att konstatera att Grabben och jag är varandras motsatser.

Grabben styrketränar i stort sett aldrig (ledsen men en gång i kvartalet räknas inte). Jag gör det ganska ofta. Jag tränar i allmänhet mer än dubbelt så mycket som Grabben. Ändå håller sig både vikt och fettprocent på ganska höga nivåer. Grabben käkar ofta chips, dricker cola, går på Mc Donalds och älskar princesstårtor. Jag kämpar med min kesella. Ironiskt, eller hur!

På sitt lilla papper som Grabben fick med sig hem finns kurvor på vikt och fettprocent. Det visar att ligger man på övervikt enligt BMI, kan man i alla fall vara normalviktig om fettprocenten ligger mellan vissa nivåer. Och tvärtom, som i Grabbens fall, har man BMI på 17 så är man inte så underviktig om fettprocenten ligger på 6.6%.

Det glädjer mig. Enligt BMI ligger jag på väldigt mycket övervikt - men sett till min fettprocent så sjunker överviktsgraden drastiskt. Jippiyay. Eller nåt.

Träningsvärk

Jag har träningsvärk. Lagom skön sådan i rumpa, baksida ben och rygg. Tacka body combaten för det! Jag har även lite ont i insidan av armågen, vilket är något jag tackar body combaten mindre för. När jag kommer hem ska jag presentera mitt nya projekt - med en härlig kickback till mig. Nu ska jag fokusera på att hålla mig vaken. Jag var på jobbet 06.55 imorse...

Sön 9 nov: Best of the best (?)

Om det är såhär bra det kan bli så vill jag inte vara med.

Best of the best och Allt för Hälsan

Såg fram emot mitt första konvent: Best of the best i samband med Allt för Hälsan-mässan. Tyvärr ger jag bottenbetyg till både konvent och mässa. Best of the best gör verkligen inte skäl för namnet och på mässan var det minimalt med fokus på träning och mest en massa kapslar med grejer och annat flummigt.

Jag har en positiv sak att säga: Oscar Nilsson är bättre än sin bok. Bravo!

Konventet började tidigt imorse med just Oscar som starter. Det blev en aerobicsklass med mycket fokus på dans och nollkoordinerad som jag är hade jag svårt att hänga med. Men det var roligt och stämningen var hög - vilket kändes i hela lokalen de röda äckliga mässmattorna och den instängda luften till trots.


Sedan en timma bodycombat följt av ännu en boxinspirerad klass med Paolo Roberto. Hur tänkte man här? Box på box och sedan efter lunch: dans (med Annica Sjöö) på dans. Sista dansklassen skulle varit med Alcazar-Andreas men han tackade nej och någon icke-kändis fick rycka in. Snacka om nedköp.


Jag skippade alla klasser efter lunch och vet inte alls hur de var. Kanske var icke-kändisen dagens höjdpunkt? Jag hade gärna velat vara med på Jose Nunez klass men hade inte lust att hänga på mässan till klockan 16.00 bara därför.

Eftersom jag var en av de 200 första att betala fick jag en pilatesboll. Det blev jag glad över. Lika glada var nog inte alla - bollarna var uppblåsta och förmodligen svåra att transportera hem på tunnelbanan. Jag åkte bil hem. Liten bil. Jag fick inte in bollen genom dörren, utan var tvungen att cabba ner istället. Såg nog rätt komiskt ut men det bjuder jag på!


Några som är dåliga på att bjuda till är Fitness Magasine. I sin marknadsföring för Best of the best lockar de med "Fitness Magazines nya designade väska sprängfylld med sponsorprodukter (totalt värde ca 2000 kr)".

Eh?

Alltså. Alla väskor är designade - av någon. Särskilt sprängfylld var den inte. Här låg 3 gamla (!) nummer av Fitness Magazine. Några reklamblad. En gigantisk stor och plastig miniräknare. Fler reklamblad. Presentkort på skönhetsbehandling på Stockholmsbaserad klinik men där man ändå måste lägga till ett par 100-lappar för att få någonting. Och just ja - 30 kapslar med omega 3. Sprängfylld my ass.

Jag haffade arrangören på plats och påpekade detta. Vad i denna väska är värd 2000 kronor, undrade jag. Jag hade precis innan sett att väskan kostade 100 spänn att köpa i Fitness Magasines monter - och tidningarna kostade 10 kronor. Inte en chans att stegräknaren gick loss på resten av värdet. Eller omegakapslarna.

Efter mycket påtryckningar från mig, mycket sarkasm från arrangören, undrade han vad som skulle göra mig nöjd. En prenumeration på Fitness, sa jag. Och det skulle han försöka fixa. Bra för min del - men synd om resterande hundratals personer som får gå hem med sin ihopsjunkna väska "sprängfylld" med sponsorprodukter.

Relativitetsteorin

Jag har tänkt på en sak.

Allting är relativt

Ibland när jag springer intervaller, eller något gör något annat jobbigt, undrar jag om jag verkligen är trött. Är det såhär trött jag kan bli? Kan jag bli tröttare? Hur känns det att ta ut sig till 100% - egentligen? Jag har ju aldrig gjort det. Jag har varit trött. Nära max-trött. Men aldrig maxtrött. Så jag vet ju egentligen inte hur det är eller hur det känns. Visst är jag trött efter mina intervaller, men hur trött är jag på skalan - egentligen?

Likaså undrar jag över stress. Jag känner mig stressad just nu. Nästan extremstressad. Jag har få gånger varit så stressad som jag är nu. Jobbet kräver oändligt mycket av mig, och jag råkar till på köpet vara involverad på lite olika ställen, på lite olika företag, där alla projekten hopar sig med deadlines inom samma tidsrymd. Men hur stressad är jag egentligen, sett till hur stressad jag kan bli innan det går överstyr? Hur nära kanten är jag? Jag har ju aldrig varit så stressad. Jag har varit stressad. Men aldrig gått in i den där omtalade väggen. Så jag vet ju egentligen inte hur det känns. Hur stressad är jag på skalan - egentligen?

Hur vet man?

Sverigestafetten

Titta vad jag hittat.
Genialiskt roligt!

Think outside the box!

Att ha topsen i en ittalaskål (mamma har sin tandborste i den). Att ens fundera på att springa 10 mil en helg fastän vikten nästan är tresiffrig. Att åka med slalomutrustning på platten 3km genom skogen hem till stugan. Att äta frukosten med silversked. Att göra sin egen träningsresa istället för att köpa den i färdigt format. Att fatta beslut med magkänsla. Att hitta sin egen väg - och följa den.

Fre 7 nov: Träning på tartanbana

Fredagkväll. Vinden viner. Det är kallt. Man vill helst bara skaka av sig veckans stress och mysa i soffan. Eller springa lite intervaller.

Blåsigt - flåsigt

Grabben kom upp från Göteborg igår. Inte för min skull, men för ett fyrverkeri som skjuts i Stockholm på lördag kväll. Men intervallerna hjälpte han mig med. Bara för min skull. Han klädde sig i både underställ och skidhandskar(!). Termometern visade på hela 6 grader. Men det blåste!

Grabben har tröttnat på att synas på bild.
Han fryser.
Men att det blåser skiter jag i.
What doesn't kill you makes you stronger

Tartanbanorna på Saltsjöbadens IP kan knappast bjuda på rekordtider. IP ligger precis vid havsbandet och man kan nästan höra vågorna klucka mellan hjärtats bankande. Havsbrisen finns alltid närvarande. Det är alltid motvind någonstans. Grabben var elak och såg till så att jag för det mesta sprang mina intervaller i denna elaka motvind.

Det som är jobbigt är bra.

Det som är jobbigt är bra har på något sätt blivit mitt omedvetna mantra. Visst slet jag i motvinden. Men det kommer att stärka mig i längden. Visst hade jag egentligen inte alls lust att springa intervaller i blåst och mörker klockan 18.30 på fredagskvällen. Men det kommer att gagna mig i längden. Det som är jobbigt är bra!


Det blev 4 x 400 meter. Sedan 300, 200, 100, 200, 300 meter. För mig var det jobbigt. För Grabben var det som en walk in the park. Bokstavligen. Men nu var det ju jag som skulle träna. Inte han. Hur snabbt jag sprang vet vi inte. Både min och Grabbens pulsklockor är i Halmstad. Det var lite synd. Jag hade gärna velat klocka mig. Men gårdagskvällen bjöd nog inte på några rekordtider. Jag hade vinden emot mig. Eller med mig - om man ser det långsiktigt.

VÄNNER

Can't live with them!

(är opraktiskt i längden)

Can live without them?

Vad tycker du?

Kopplingen till träning är inte helt glaskar i detta inlägg. Men alla förhållandens vara eller icke-vara har effekt på hälsan. Vilket även träning har.

Dagens middag

Jag har inte tränat idag (övertid på jobbet och mer jobb när jag kom hem). Men jag har ätit. Mamma och jag tittade febrilt in i kylen på kvällskvisten men ingen av oss hade speciellt mycket fantasi.

Det blev lite av allt möjligt
(ingen traditionell middag direkt):

Finncrisp med avokado och skinka

Röra på tonfisk, creme fraiche, majonäs och citron

Äggröra

Min favorit:
kesella med jordgubbar eller hallon

En titt i kylskåpet

Under de två kommande veckorna är jag hemma hos mina föräldrar i Stockholm igen. De har snällt fyllt kylsåpet med sådant de vet att jag äter: kesella och keso. Hallonen ligger i frysen. Pappa tycker att de köpt kesella för en hel armé. Jag undrar vilken armé som äter kesella...

Creme fraichen (och grädden och lasset med ägg som inte syns) är till mamma som har ätit efter LCHF-principen i evigheter nu. Även om hon fuskar med chokladkolor ibland. Det är just det där fusket som skrämmer mig med LCHF. Råkar man äta lite socker eller kolhydrater blir det ju dubbelfel. Då äter man både mycket fett OCH mycket socker. Och det är ju inte bra. Så som jag har förstått det i alla fall.

Ons 4 nov: 55 min nära maxpuls

Grabben verkade alldeles förvånad när jag sa att jag satt på tåget och kände mig groggy efter den tuffa träningen.

Fruktansvärt. Underbart.

Jag stressade som vanligt iväg till spinningen. Den där halvtimmen mellan jobbslut och spinningstart går förrädiskt snabbt. Allt måste klaffa för att jag ska hinna. Jag hann idag.

Med skorna i handen och hål på strumpan hastade jag in i spinningsalen och fick en cykel precis där jag ville ha en. 10 minuter senare blundade jag mig igenom uppvärmningen och hittade fokus. Det skulle bli fartlek hela passet igenom. Samma pass som Coola K och Nilla hyllat för några dagar sedan. Jag hade höga förväntningar!

Jag var tokladdad inför spinningen. Mycket var det tack vare, eller kanske på grund av, den där morotsmuffinen jag nyss ätit. Jag gav verkligen allt i varenda fartleksintervall. Varenda en. Det kändes! Mjölksyran låg och skvalpade farligt nära och jag kände mig darrig i benen när vi hade 10 minuter kvar. Men 10 minuter är inte mycket. Jämfört med 13 timmar är 10 minuter ingenting och det var den tanken som bar mig hela vägen in i mål. Det gäller bara att bestämma sig.

Det var svårt att hämta andan mellan näst sista och sista fartleksintervallen och jag undrade om det var såhär det kändes att ta ut sig så fullständigt. Jag kände mig vinglig när jag gick av cykeln och groggy på tåget hem. Grabben var alldeles förvånad. Att bli sådär trött är inte likt mig. Men det var underbart.

Träningstrött.
Träningsöverväldigad.
Träningslycklig!

Muffin

Jag har drabbats av världens mailmissförstånd med en leverantör. Vi hade uppklarningsmöte idag och de tog med muffins som en "vi kan väl bli kompisar igen"-gest. Gesten inhandlades på Muffin Bakery. Det var en morotskakemuffin med philadelphiaglasyr och en valnöt på toppen. Jag åt den.

Ikväll ska jag träna.

Jag ska jobba för att nå maxpuls redan från start.

(nåja, nästan)

Ta efter kändisarna

Hittade den här artikeln hos Glamour. Jag tyckte att det var en rätt bra artikel, trots att den innehåller kändisar (jag är inte mycket för kändisskap för kändisskapets skull). Kändisar måste också träna. Många av dem gör det jäkligt bra. Cred till dem!

Träningsbloggar

EFTERLYSNING!

Jag har försökt lägga upp länkar till andra bra tränings- och hälsobloggar i min högerspalt. Den är tyvärr dåligt uppdaterad och jag vet att det finns en massa grymt bra träningsbloggar jag saknar.

Har du en träningsblogg som inte finns med, eller känner du till någon som jag borde lägga till?

Skriv blogadressen i kommentarsfältet så uppdaterar jag!

Livet är slut

Mitt SATS-kort är på upphällningen.

Mitt medlemsskap är snart slut.

Livet är därför snart över.

Livet är snart slut.

(Tur att man kan förlänga medlemsskapet)

Ugn!

Jag har levt i 3 år utan ugn. Jag har tillagat all min mat på en häll men drömt om gratänger och ugnsrostade grönsaker. Nu har jag en ugn. I eftermiddags bakade jag "hurtbullar" (kardemummadoftande med dinkelmjöl och krämig philadelphiafyllning) från senaste Laga Lätt och ikväll blev det de där ugnsrostade grönsakerna jag drömt om de senaste åren. Sötpotatis, rödlök, rödbetor, morötter, palsternacka, vitlök... mmmm!

Ugnsrostade grönsaker.

Laga Lätts "hurtbullar" ligger i frysen
- redo för gäster.

En jäkligt dum lösning

För typ två år sedan nådde "Rosebud Salve"-epidemin Sverige. Det stod i alla tidningar hur bra mirakelsalvan (som har sitt ursprung i det tidiga 1900-talets USA) var och alla skulle förstås ha en. Så även jag. Men jag har spenderat en halv evighet med att försöka få upp locket på den där sabla smörjan men som faktiskt är riktigt skön på svidande, torra läppar (som jag av någon anledning fick efter marathonspinningen i Göteborg). Jag fattar bara inte varför man lägger vaselin och vaselinliknande geggamojjor i burkar som inte går att få upp när de är det minska kladdiga. Vaselin, och Rosebud Salve, är ju megakladdigt. Det går knappt att få upp locket!

Sön 2 nov: Jogging i minusgrader

Det var vackert och det var kallt. Jäkligt kallt.

Söndagsmorgonjogg

Det blev mösspremiär imorse då jag bestämt föreslog att vi skulle ta en morgonjogg innan frukost. Om Grabben vetat hur många minusgrader det var skulle han inte följt med. Vi vet fortfarande inte hur kallt det var men det var grymt kallt. Grabben hoppade i underställ och annat Asicsställ medan jag drog på mig trekvartsbyxorna - och långärmad Niketröja, löparvantar och mössa.


Frosten låg som ett skört vitt hölje över både växter och löv men här och var hade solen tinat upp både träd och gräs. Det blåste inte nämnvärt och de vackra gulröda träden speglade sig stolta i Nissans stilla vatten. Värre var det för Grabben och mig. Vi frös!

Jag siktade på 8km morgonjogg och så blev det också. Medan jag höll ett taktfast tempo sprang Grabben intervaller mellan en massa tipsfrågor som satt uppsatta på träd och stolpar. Mot slutet av rundan slog vi av på tempot och gick medan vi funderade på om vi ska ha någon morgontidning här nere. Det skulle vara Hallandsposten och DN eller SvD i sådana fall. Men vi vill helst bara ha dem på helgerna. Och kan man göra uppehåll i prenumerationerna på en sisådär 3 veckor nu och då? Det är dumt att tidningarna samlas på hög här nere medan vi kanske är någon annanstans. Vilka i-landsfunderingar...