Adios amigos!

Hej då vänner. Nu åker vi till Spanien. Jag ska ha semester och grabben ska representera Sverige i en fyrverkeritävling. Och så ska vi träna, dricka sangria, träna lite mer, äta paella, träna mer och ja, göra annat man gör i Spanien helt enkelt.

Den 13 juli är jag tillbaka. Då hörs vi igen.

Jag lämnar er med en riktigt härlig sommardänga från förr:

Till alla som ska springa Hornstull - Järna imorgon:

Lycka till! Jag är avundsjuk!
Men det ska bli SÅ kul att läsa
alla rapporter när jag kommer hem igen!

Tyra Banks nya kropp

Jag har aldrig haft någon riktig idol. Men jag gillar Tyra Banks. Hon verkar riktigt vettig. Och hon är grymt snygg. Både när hon var smal(are), men allra snyggast är hon faktiskt nu när hon väger 73 istället för 60 kilo.

Gratis Runner's World

Jag har två Runner's World nummer 6 - inplastade och olästa - någon som vill ha dem? Maila till traningsblog@gmail.com så skickar jag! Först till kvarn...

Uppdatering: tidningarna har gått åt nu.

Bästa träningsplaneringen

Gräset är alltid grönare på andra sidan. Det är när man inte kan träna, som man längtar till det som mest. Precis som man längtar till pannkakor när man inte ska äta kolhydrater eller längtar till snön när det nyss blivit sommar...

Om jag vore frisk...

Om jag inte hade ont i halsen idag skulle jag ha börjat morgonen med löpintervaller med Serena Williams 30-minutersprogram i lurarna. Jag skulle inte sticka ut klockan 05.00, utan istället lite senare så jag inte behövde gå upp med den arla morgonstundens illamående i halsen.

Frukosten skulle tyvärr inte bli någon höjdare. Det gapar tomt i kylskåpet och det har ingenting med mitt halsont att göra.

Strax efter lunchtid skulle jag bege gå till SATS Regeringsgatan för mina favoritstyrketräningsövningar:

• bicepscurls med stång och passare. Passare behövs, det är bara när jag kan ta totalt slut men ändå köra en till som jag känner att det händer något i musklerna!
• superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc.
  
• superset med bänkpress följt av flyes. Mina muskler gillar dessa övningar - de tar och de tar grymt!
  
• sittande rodd. Jag har dålig kontakt med mina ryggmuskler men den här övningen tycker jag är rolig, faktiskt.
• benpress i maskin. Mest mumma för rumpan eftersom det är här jag känner det dagen efter, men också för benen.
• axellyft åt sidan ståendes på balansbräda.
• crunches på pilatesboll med fötterna mot en vägg.

Jag skulle äta en god lunch, komma hem och visa lägenheten för en hyresspekulant som planerat och sedan skulle jag antingen åka ut till Saltis och ta mig en löptur i skogen med det nya energiknippet vi har. Eller så skulle jag ta med mig grabben och gå och titta på en asiatisk trädgård som ska finnas här någonstans just nu (någon som vet var?).

Sedan skulle jag springa 5 kilometer snabbdistans med grabben som hare och jag skulle avsluta med 4 x Skinnarviksbacken som är på runt 50-60 sekunder och 4 x trapplöpning på runt 45 sekunder och sedan skulle jag vara död.

Efter det skulle jag för en gångs skulle vara ute i god tid och börja packa inför fyrverkeriresan till Spanien (vi åker imorgon).

Semester

Nu är den här: semestern!

Bota halsont

Jag försöker bota mitt halsont. Har precis testat Magnum Mayan Mystica som botemedel. Funkar sådär. Visst var den god och så, men gjorde ingen direkt skillnad för halsen. Det känns inte helt lockande att dricka te i sommarvärmen och någon whisky (att gurgla med) har jag inte här på jobbet.

Träna med halsont

Snacka om taskig tajming.

Sveda (men ingen värk)

Jag vaknade tidigt imorse och kunde inte andas genom näsan. Sov någon timma till och när jag vaknade nästa gång kände jag att något inte stod rätt till i halsen. Det är inte som att svälja sandpapper. Men det är den där känslan av en slags strävhet som gör att jag måste svälja och svälja och när jag sväljer kan jag inte annat än känna att det faktiskt också svider. Jag har ont i halsen.

Fan.

Idag är det ju dags för grymmaste backträningen med Sofy och gänget. Det är ju idag som min rumpa ska puttas upp ytterligare några centimeter.

Jag har träningskläderna med mig men tänker inte träna med halsont. Däremot kan jag vänta och se om halsontet försvinner. Jag vill så gärna inviga semestern med lite svett och stumma ben.

Bästa bantningsknepet

Mina föräldrar blev med hund i lördags. Sedan dess påstår sig mamma ha gått ner flera kilo i vikt.

Trixa

I helgen tog mina föräldrar över energiknippet Trixa. Det är en drygt ettårig Flat Coated Retriever som älskar att bada, cykla och springa. Min mamma gick från en motionsnivå på runt 3 till maxnivån 10. Det var nog som att slå med slägga i en sådan där mojäng som står i nöjesparker och se bollen gå i taket så att allt ringer och tjuter (är ni med på vad jag snackar om?).

Mamma påstår sig ha gått ner flera kilo. Och i måndags ringde hon och sa att hon hade träningsvärk överallt. Idag ringde hon och sa att hon var så otroligt utmattad fysiskt sett. Inte undra på det sa jag, så mycket som du börjat rivträna. Att ha hund verkar vara ett bra bantningsknep. Jag minns vår före detta granne som skaffade sig en tax - och gick ner fem kilo.

Energiknippe som älskar att bada...

Och som ibland sover...

Vi har haft hundar förut. Westien Whisky som var vegetarian och allergisk mot gräs och vackra Berner Sennentjejen Elsa. Men jag minns inte att varken jag eller någon anna gick ner några kilon. Whisky och Elsa vilar just nu i varsin liten stenprydd grav i Hälsingland, fast egentligen tror jag de leker livet i hundhimlen.

Ikväll var det tänkt att Trixa skulle leka livet ur mig. Men planerna blev ändrade så jag tar snart mitt pick och pack och går mina 45 minutrar hem igen. Det kan behövas en stilla kväll. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag som vanligt och på fredag ska jag visa upp den för en hyresspekulant. Det är med andra ord läge för en rejäl storstädning.

Min vikt!

Jag fick en uppmaning att fortsätta uppdatera min viktkurva, så here it goes:

Viktkurvan

Juni har varit medelmåttig sett till vikten. Det har varit +0.8 dit, -0.3 hit... och så har det hållt på. Men idag står jag äntligen på exakt samma lägstanotering som för några veckor sedan. -5.6 kilo. Ändå åt jag Frödinge ostkaka (lightversionen) till middag igår. Shame on me. Men å andra sidan hade jag precis sprungit 2 timmar i skogen.

Det som spökat har varit kolhydratladdningen inför (misslyckade) maran sista maj. Och nu kan alla killar sluta läsa för det som också spökat har varit mensperioderna. Förut hade jag "aldrig" mens (en PCOS-grej). I juni hade jag mens typ hela tiden. Det är nog p-pillrenas fel, för de tog slut helt abrupt och mitt e-recept på Apoteket strulade så jag kunde inte köpa nya på direkten. Och eftersom jag aldrig har mens när jag inte äter piller, så kunde jag heller "aldrig" börja på pillerkuren (eftersom man ska börja den när man har mens).

Hur som helst. Mitt nästa mål blir att ta mig ned till nästa kiloenhet. Sedan -4 kilo och i slutändan typ 15 kilo till. Men det blir ett kilo i taget. I och med juniproblemen har jag helt missat mitt mål att gå ner 4 kilo till inför Spanienresan. För 4 kilo innan lördag blir det inte.

Tis 1 jul: Ursvik Extrem

Juli har börjat bra. Med 45 min snabb promenad och nästan 120 min terränglöpning.

Terrängjogg

Coola Karin har fått dille på att springa i terräng. När hon föreslog ett löppass i Ursvik var jag inte sen att haka på. Vi planerade att ses hemma hos henne efter jobbet för att åka till Hallonbergen och sedan springa milspåret där i Ursvik.

30 minuter innan jag ska lämna jobbet öppnar sig himlen på riktigt. Det är inget sommarregn. Inget duggregn. Det är ett ordentligt skyfall som pågår utanför fönstret. Jag ringer Karin, säger att vi visserligen kan springa i regn - men inte Ursvik i regn. Det blir som att springa i rena lervällingen. Efter lite velande så tar vi oss i kragen. Lite (!) lera har ingen dött av. Vi ska till Ursvik!!

Väl framme vid spåren ser marken ganska torr ut. Inget skyfall här inte. Istället skiner solen och fåglarna kvittrar. Vi är så tagna av intrycken att vi hurtigt slänger milspåret över axeln och istället bestämmer oss för att ta oss an 15-kilometraren: Ursvik Extremspåret.

Ursvik Extrem går väldigt mycket runt, runt och väldigt mycket upp och ner. Coola Karin beskrev det perfekt: det kändes som att springa runt i en blomma (runt bladen, ni vet). I början var det roligt men vid 11 km kändes det som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi. Efter nästan två timmar. Då var benen väldigt sega - trots att flåset aldrig varit speciellt jobbigt eller mjölksyran nära. Det är helt enkelt så att backar suger musten ur en. Och vi hade inte speciellt bråttom heller. Vi hade nästan en liten minisemester där ute i skogen. Så långt från livet kändes det som att vi var!

Innan det sega vid 11 km började kom vi på världens bästa idé. Förutom 24-timmarsloppet och våra 2 multiträningsdagar vi planerar för, så ska vi ha en terrängdag. Under en och samma dag ska vi springa milspåret i Hellas, Ursvik och på Lidingö. Jag tror jag ska föreslå att vi kallar det för The Kinder Challenge: 3 överraskningar i 1!

Jag är så jävla nöjd

Det finns alltid någon som är lite snyggare, lite mer perfekt.

Att älska sig själv

Imorse övergav jag mitt favoritprogram Äntligen Morgon på Mix Megapol. Jag tycker sommarvikarierna Raz och Katrin Schulman är för tråkiga. De är inte som Adam, Anders och Gry. De gör inte min morgon roligare. Därför lyssnade jag istället på P3:s morgonsnack. De pratade om att vara tjock och att vara smal och de kom fram till att tjejer klär upp sig för att imponera på andra tjejer snarare än killar. En kille sms:ade in och sa att utseendefixeringen även gäller killar men att killarna inte drabbas av den i lika hög grad eftersom de helt enkelt inte tar åt sig. Och de jämför sig heller inte lika mycket med varandra.

Jag är en långt ifrån perfekt person. Men jag är så jävla nöjd med mig själv. Och jag skiter i om det låter kaxigt och egentligen helt vanvettigt eftersom jag varken kommer i ett par 38:or eller ens 40:or och dessutom har gropar på låren.

Men - who cares? Skulle jag vara lyckligare om jag var snygg i jeans som hade midjan i armhålan? Skulle jag vara lyckligare om jag hade de där perfekta benen som jag såg komma gåendes i ett par shorts på Storgatan i Halmstad i helgen. Skulle jag vara lyckligare om någon annan avundades hur jag såg ut? Och om jag faktiskt svarade ja på de tre nyss ställda frågorna - vad för människa skulle jag vara då?

Jag kan också sukta efter modellernas retuscherade utseende. Det gör jag ofta. Avundas långa ben, smala armar och fylliga läppar. Men aldrig att jag skulle inte skulle tycka om den jag var för att min utsida inte passar sig på framsidan av Vogue. Det finns mer till livet än så. Det finns mer än stuprörsjeans och höga klackar. Det finns mer än att vara snygg i trekantsbikini och kortkort i lycra. Det finns mer Det finns en insida.

Det finns en insida och den är du.

Det finns en insida och det är den jag älskar.

Vi bråkar ofta om ytliga saker, jag och min insida. Om hårfärg, som solbränna, om kläder som jag faktiskt inte passar i. Men vi försöker alltid nå framåt. Det är därför vi älskar varandra. Oavsett hur mycket det blåser, hur hårt det stormar, så vill vi alltid framåt. Framåt. Ett steg till. Vidare. Längre. Jag kommer alltid att bli lite bättre än jag var igår. På alla sätt. Det är därför jag är så jävla nöjd.

Busstrejk

Det går inga bussar i Stockholm och för min del är det lika bra. Nu har jag inget annat val än att gå till jobbet. Eller jo, tunnelbana finns det ju, men jag gillar verkligen inte att åka tunnelbana. Jag blir alldeles för stressad av att stå i underjorden och vänta i 7 minuter på nästa tåg och inte ha någonting alls intressant att titta på än att läsa fördummande gratistidningar. Dessutom funkar inte min radio i underjorden. Nä, jag har som sagt inget annat val än att gå till och från jobbet. Perfekt. Jag sparar pengar eftersom jag inte heller har någon jäkla SL-remsa. Tack alla chaffissar för att jag får lite vardagsmotion! Jag tycker synd om Nacka- och Värmdöborna. De har några mil att promenixa till sina jobb i stan...

Jag tycker även att "sommartidtabell" borde betyda sommarpris eftersom det inte är lika många avgångar som vanligt.

Om jag får tycka fler saker så tror jag inte att vägavgifter och bensinskatter är vad som får människor att åka kommunalt. Istället borde man satsa på att göra kollektivtrafiken mer attraktiv. Det är vad som skulle få mig att byta helt och hållet.

Juni

Det är svårt att förstå att juni är till ända när man tittar ut genom fönstret men så är det. Och så säger även min träningskalender på Funbeat. Juni har inte varit en speciellt bra månad.

Träningssammanfattning

450 minuter.
522 minuter.
312 minuter.
365 minuter.

Så sammanfattas juni i antal träningsminutrar. För min del är det inga siffror att hurra över. Jag brukar träna mer. Jag har som målsättning att träna mer.

Det handlar inte alltid om minutrar. Det handlar också om kvalitet. 30 minuter fartlek är bättre än 60 min powerwalk i syftet att springa snabbare. Och visst har jag blivit snabbare. Visst känner jag att det går bättre. Men junis minutrar består tyvärr inte bara av kvalitet. Fördelningen mellan kvalitet och kvantitet är mer eller mindre densamma som övriga månader. Det är helt enkelt så att jag i juni tränat mindre.

I juli ska jag träna mer. I juli är det semester. Semestern bjuder alltid på riktigt bra träning. Egentligen spelar det ingen roll var man är. Semester ger fler möjligheter och fler tillfällen och så mycket mer tid. Jag skulle vilja ha semester mest hela tiden - tänk så mycket man kunde träna då!

Shoppingtips

Det är måndag och avresedag från Halmstad. Stockholm och jobbet kallar. Jag har lätt men skön träningsvärk i rumpan (främst i vänstra delen av någon underlig anledning) och mellan en arbetsintervju här i Halmstad och min lunchdate med grabben råkade jag springa in i några affärer och slå till på några fynd. Halmstad är en jäkligt bra stad att shoppa i. Ironiskt nog gör jag alltid mina bästa köp i mindre städer.

Köp jag gjort den senaste tiden som jag är speciellt nöjd med är (ej inköpta idag):

Max Factor miracle touch liquid foundation är
förutom det löjligt långa namnet en av de bästa
budgetfoundations jag provat.
Det är inte speciellt "liquid" och i en särskilt behållare
i den lilla burken finns en skumgummiapplicator.


Jag vill ha en brun utan sol-produkt som ger bra färg

och som inte stinker BUS på lång väg.
Estée Lauders variant ger guldbruna ben efter en applicering
och luktar förvisso - men inte traditionellt BUS utan
BUS på Estée Laudersätt.

Stimorol Fusin i smaken jordgubb-lime:
jäkligt gott tuggummi!!

Sön 29 jun (forts.): Löpning i terräng

Jag hade verkligen ingen lust. Men det blev riktigt roligt!

Fartlek i backar

Efter förmiddagens pass åkte vi ut till stranden i Halmstad. Inte Tylösand, utan Östra. Den stranden som inte anses vara lika fin. Det är den inte heller. Men den är grym ändå.

Det blåste rätt så friskt och vi var både frusna och väldigt sömniga när vi körde hemåt för att snabbt byta om och sedan springa i terrängslingan i Oskarström innan det var dags för avspark i den där matchen som tydligen också var EM-final.

Jag velade ett tag. Men eftersom jag tidigare ätit en underbar glass (smakerna lemon curd, tiramisu och chokladboll från Sia är supergoda) var det lika bra att byta om och pallra sig iväg. Jag visste dessutom att får jag bara på mig kläderna så får jag också på mig motivationen. Och om inte det räcker så försvinner allt vad sömnighet heter när man väl är ute i spåret.

Jag hittade en rolig skylt - som jag aldrig sett förut.
Har ni?

Det är ingen grabb. Det är en pajas.

Precis i slutet av slingan, efter den
brantaste backen - fanns det blåbär.

Terrängslingan i Oskarström är på 2 kilometer. Med många småknixbackar, svängar och en del annat upp och ner-löpande är den riktigt bra. Eller som grabben uttrycke det: det är alltid nära till mål eller varvning så man vågar springa på.

Jag tyckte jag sprang på rätt så bra. Överlag springer jag på rätt så mycket bättre nu än förut. Jag känner skillnaden på drivet i steget och det känns relativt lätt att öka farten ganska rejält. Nästa mål är att springa snabbare under längre distanser. Och att fortsätta min backträning såklart. På torsdag till exempel. Då ska jag träffa bloggvärldens snyggaste träningstjejer - vi ska rusa uppför backar. Kan man ha roligare? Tveksamt!

Sön 29 jun: Backträning

Jag har gått och väntat och längtat. Nu har jag äntligen sett den - och gjort den.

Rumpans bästa vän

Backar är bra. De ger en snygg rumpa och de ger bra flås. Jag borde helt klart köra mer backträning!

I Stockholm finns det en hel del backar. Men jag kan inte påstå att de ligger på rad som ett pärlband. Det blir mest springa upp och ner några gånger. Annat är det på den runda jag nyss sprungit. Den som berättats för mig flera gånger den senaste tiden. Grabben har pratat om den. Och grabbens (löpar)föräldrar har beskrivit den. Jag såg framför mig en uppförsbacke i form av en brant mur som knappt gick att åka uppför med bil. Rundan bestod av 2-3 kilometer uppvärmning - sedan tog den så kallade väggen vid. En kilometer eller två med backe efter backe i olika längd och lutning. Perfekt!

Backträning är bra.
Backträning i terräng är bättre.

Grabben (coachen) tjatar och tjatar om mina armar hela tiden.
Och det med rätta, i och för sig.
Jag måste pendla mer.
Helst ska handen upp till örat...

Ingen backe. Men väl en jäkligt cool skog.

Man blir sådär härligt trött och flåsig av backar. Och benen blir sådär skönt sega. Jag riktigt känner att jag jobbat - och nu väntar jag bara på hur rumpan ska lyfta sig några centimeter som en positiv konsekvens. Annars får jag väl springa i fler backar. Om det blir ett till pass idag ska det bli fartlek på en slinga med många småbackar.

Det som kallas livet

Det har varit mycket nu. Och lite. Lite träning för att mycket annat kommit i vägen. Men det spelar ingen roll vad som kommer i vägen. Även om det består av bröllopsfest med fördrink x 2, glas med vin x 4, avec (bara en - jag är inte så mycket för avecer), drink x 3. När klockan slog halv fyra på morgonen tyckte jag att det var en bra idé att promenera halvmilen hem i gryningen.

Idag är det varken mycket eller lite. Idag är det backträningsdag. Jag ska bara dricka några glas vatten först... (och så ska jag övertala grabben. Han gnäller om sitt huvud...)

Här står vi med fördrink nummer 1 i handen...

Festens anledning: en kärleksförklaring

Vätskepaus!

Klockan är runt 5 på morgonen.
Jag befinner mig på en landsväg i Halland.
Och jag är ganska nöjd med att gå den där halvmilen hem.
(Grabben klagar inte så mycket han heller)

Vi hittade en ny kompis i gryningen.

Sprint

Slutet av veckan går i fast forward. Det spring hit och spring dit. Det är tyvärr livet som kallar. Inte träningen eller någon sprint på löparbanan. Det är möten det är deadlines, det är panik här det är hej kom och hjälp mig där. Onsdagen innebar planerad vila och gårdagens lunchträning kördes över likt en ångvält full av jobb. Kvällen bestod av ett välkommet avbrott med skumpaprovning hos vännerna (4 härliga flaskor skulle smakas, avnjutas och diskuteras). Sedan återvände stressen och jag rusade hem för att packa väskan långt efter midnatt. Idag är det panik med allt på jobbet. Allt ska vara klart innan semestrarna och jag har det härliga uppdraget som projektledare. Det är som att fånga in en skock hönor på vift - och det ska göras snabbt. Ikväll åker jag ner till Halmstad (igen) för en stundande bröllopsfest. Mest ser jag fram emot löpträning i den där mördarbacken jag hört talas om. Den ska bli skoj!

Livets underbara djävlighet

Livet leker och vågen pekar nedåt. Ja, pekade i alla fall. För nu visar min p-pillerkarta på vita piller från och med imorgon och därmed borde jag väga som mest idag. Vilket jag gör. Fast inte mer än vanligt eftersom det ju går neråt. Det är en salig röra av gott och ont på samma gång. Underbart och förjäkligt. Men jag är nöjd. Jag går ju inte upp!

Bantningsgnäll

Skit i din pojkvän.

Om du bantar handlar det bara om DIG

Innan jag påbörjar inlägget vill jag ursäkta det utskällda ordet "bantar". Det är förnekat, det är uttjatat, det är omodernt. Men vi fattar vad det betyder. När man bantar vill man gå ner i vikt. Det vill jag.

Jag hör ofta tjejer som bantar klaga på sina oförstående pojkvänner. Som gnäller över att pojkvännen äter chips, godis, pizza eller annat onyttigt framför hennes ögon.

För min del säger jag bara: ät på bara grabben!

Herregud. Om inte jag kan stå emot när grabben knaprar grillchips, dricker cola eller äter falukorv med makaroner - hur sjutton ska jag då kunna stå emot glassen i affären bredvid jobbet, fikan med någon kompis eller alla andra onyttigheter som cirkulerar framför mina ögon vareviga dag.


Det är jag som ska gå ner i vikt. Inte min pojkvän. Bara jag, jag, jag. Det är jag och min självdisciplin, ingen annan. Det är en jäkla tråkig sanning, men verkligheten är ofta krass.

Det gäller även dig - om du är en bantande flickvän. Skit i din pojkvän!

Tis 24 jun (forts. igen): Löpning från Centralen

Vi hade bråttom hem från Centralen. Seinfeld skulle ju börja om 35 minuter. Så det fick bli en snabbdistans!

Löpning (nästan) mitt i natten

Mamma anlände med tåget till Centralen från Göteborg strax efter klockan 22. Jag var där med bilen så att hon kunde ta den hem ut till Nacka. För egen del övertalade jag grabben att han också skulle följa med till Centralen så att vi kunde springa hem istället för att få skjuts. Han klagade och gnällde en del, men gjorde snällt som jag ville.

När vi satt i bilen och väntade på mamma såg det inte särskilt lockande ut på andra sidan bilfönstret. Det såg kallt ut. Och det blåste - som sjutton. Men jag minns bara att vi hade motvind fram till Stadshuset. Sedan minns jag typ inget mer förrän strax innan Västerbron. Vi måste ha sprungit väldigt snabbt. Hur snabbt vet jag dock inte, eftersom vi inte hade någon klocka med oss.

Det börjar faktiskt bli roligt att springa med klocka igen. Mest tack vare att jag känner att det är enklare att springa snabbare nu. Men jag har tyvärr utvecklat en bortskämd ovana. Numera vill jag inte springa med klocka på min egen handled. Nej nu är jag van vid att grabben springer bredvid, med pulsklockan, och var 20:e sekund säger vilket tempo vi håller. Det är träningslyx det!

Tis 24 jun (forts.): Starkast i världen

En av styrketräningstopparna kom helt otippat idag.

Träning efter jobbet

Det var bara till att börja knata när klockan slog 16.30 och jag beslöt mig för att lämna jobbet enligt ordinarie arbetstid trots att jag har tokmycket att göra. Eftersom jag inte har något SL-kort är det just nu fötterna som bär mig framåt. Från Stadshagen till SATS Regeringsgatan.

Fridhemsplanskorsningen var knökad som vanligt. På Fleminggatan hände inget spännande annat än en grupp poliser undrade hur det stod till med en gubbe på lyset. Det kändes som om jag var tvungen att passera oändligt många övergångsställen vid Kungsgatan/Vasagatan men när jag svängde upp på Regeringsgatan var det skönt att ta sig fram till fots. Här var det kaos. Trafiken stod helt stilla eftersom trafikljusen vid Drottning(gå)gatan var ur funktion och bilarna bara hade ett enda körfält. Det kan bara gå på ett sätt: käpprätt åt skogen. Det enda som var lite irriterande var allt tutande som gör ont i öronen. Men snart svängde jag höger in på Regeringsgatan och kunde kliva ner i SATS-källaren.

Nilla satt redan i en fåtölj och väntade. Efter en banan var vi redo att köra styrketräning: bröst, biceps och axlar!

Jag kunde redan med en gång konstatera att jag tokgillar SATS Regeringsgatan styrketräningsutbud. Det är förhållandevis gott om plats, det känns inte alltför källaraktigt och det är ganska fräscht. Dessutom är jag stark på SATS Regeringsgatan!


Vi började med bänkpress i maskin (liggandes) som variation på vår vanliga bänkpress med stång. Vikten höjdes gång på gång tills jag kände mig ganska nöjd på lite drygt 30 kilo (personbästa) efter några set. Sedan pec decs - också dessa i maskin (liggandes) som jag förvisso inte kände mig jättestark i, men det har jag förträngt... Bicepscurls med stång: 15 kilo avverkades relativt lätt, likaså 17 kilo... och sedan 20 kilo (också personbästa). Sedan några set hammercurls med hantlar. Sist men inte minst var det dags för axlelträning. Jag hade fått syn på en rolig maskin för "rotator cuffen" så den testade vi rätt ordentligt och konstaterade att den var tokbra. Sedan körde vi axellyft åt sidan ståendes på balansbräda innan vi konstaterade att vi hade tränat en hel timma och att det fick räcka för idag.

Efter styrketränandet var det bara att knata hemåt igen. Hungern värkte i magen och när jag kommit till slottet började det bränna under fotsulorna. Fötterna tror att de gått mer idag än vad de faktiskt har. Men, de får inte ge upp än. Jag ska ju ut och springa om några timmar!

BLOGGER SKI CAMP

Hej alla träningsbloggare som gillar snö!

Jag har tänkt och funderat och inspirerats av allas vår samordnare söta Sofy. Till vintern 2008/09 presenterar jag därför Blogger Ski Camp! Det är många som tagit sig an (tjej)Klassikern och som ser skidåkningen som den största utmaningen. Därför kan det kanske vara läge med lite skidåkning och tekniktips innan.

För att kunna filura vidare på idén vill jag veta:
1. Är du intresserad?
2. Vill du ha möjlighet att åka både längd och alpint (mer konkret: ska vi åka till Mora eller Åre)?
3. Skulle en weekend funka (tors-sön) och ungefär när i tiden?

Mina spontana tankegångar låter såhär:
En Blogger Ski Camp i weekendversion passar bäst från slutet av november till januari. Åker vi till Mora blir det i stort sett bara längd med tekniktränare (och snölöpning samt improviserad inomhusstyrketräning/stationspass med fokus på funktionell träning). I Åre kan vi åka längd med tränare, alpint med instruktör (de som vill åka fort kan åka efter Sofy...), göra mer aktiviteter på kvällarna och fixa specialklasser på gym. Åre blir dyrare överlag även om jag säkerligen kan fixa schyssta boendepriser och försöka förhandla om det andra så gott det går (dock ej utrustning eller liftkort). Men - detaljerna tar vi sedan. Nu vill jag veta vad ni tycker?

Intresserad?
Hör av dig till: traningsblog@gmail.com med lite tankar kring frågorna ovan!

Tis 24 jun: Träning hela dagen

Få se nu här...

Ett morgonpass bestående av 45 min powerwalk: check!
Ett lunchpass med 30 min på crosstrainer: check!
Ett efter-jobbetpass på typ 60 min tuff styrketräning: ska bli!
Ett härligt, galet fartlekspass från Centralen mitt i natten hem till Zinken på Söder: ska bli!

Mitt SL-kort har dessutom gått ut. Vilket betyder att jag "måste" gå från jobbet på Kungsholmen till SATS i city där styrketräningen ska utföras. Kanske går jag hem också...

Kan man äta för mycket lax?

Jag älskar lax. Denna veckan är det lätt till att det blir lax i stort sett alla dagar. Till både lunch och middag. Förutsatt att jag håller mig inom en rimlig kalorinivå (1700 för min del) - kan man risker att äta för mycket lax? Finns det något dåligt med att äta lax två gånger per dag under fem dagar (förutom att det kanske blir tråkigt)?

Mån 23 jun: Snabbdistans med fart

Inspirerad av Coola Karins tydliga utveckling vad gäller löptempo begav jag mig ut på snabbdistans med grabben som hare.

Snabbdistans + backträning

Jag kan tycka att långpass är relativt lätta pass eftersom man inte behöver komma upp så mycket i puls - det är med andra ord ganska lätta pass rent flåsmässigt. Men jag tycker också att snabbdistanspass är relativt lätta pass eftersom man inte behöver hålla på så länge. Det är med andra ord ganska lätta pass rent nötmässigt. Men lätt i någon annan mening är det inte.

Jag hade tänkt mig en snabbdistans på några kilometer som skulle gå i ett tempo som är 15 sekunder under min bekvämlighetsfart. Så blev det inte. Det gick snabbare. Jag sprang snarare 45 sekunder snabbare per kilometer än vad jag vanligtvis anser som bekvämt. Det kändes jäkligt bra mentalt, även om jag inte kan springa milen i den farten - i dag.


Vi sprang 5-kilometersrundan med start i Tanto där en Friskisklass just startade i parken, förbi hypade (och överskattade) Street, runt Reimersholme med en massa motvind och sedan längs med evighetslånga Söder Mälarstrand till Skinnarviksberget dök upp på högersidan.

Uppvärmning i gult.
Snabbdistans i rött.
De många parallella strecken visar
Skinnarbacken som finns där någonstans...

Skinnarviksberget is the shit. Perfekt backträning. Fantastisk trappträning. Vi körde lite av båda. Först sprang vi uppför trapporna: de är långa och erbjuder på bra lungträning. Men man ska akta sig för att bli för trött, jag skulle inte gärna snubbla i sådana stentrappor. Sedan sprang vi uppför Skinnarbacken 6 gånger. Grabben sprang hela medan jag sprang halva. Det kändes fint att se honom svettas lite för en gångs skull.

Det är efter sådana här pass, när man verkligen känner att man utmanat sig själv lite, jag mår som allra bäst! Jag mår så pass bra att jag nyss köpt två liter jordgubbar som jag tänker knapra i mig utan några som helst tankar på hur mycket de kostar. Jordgubbar är bra för kroppen och bra för själen.

Monday morning

Gårdagens fotbollsrysare höll mig vaken ända till sista straffläggning. Då var klockan sent. För sent för att det skulle vara vettigt att pigg och utvilad gå upp klockan 05.00 på måndagsmorgonen när klockan ringde för morgonjogg. Jag gjorde visserligen ett försök. Klev upp men kände mig både vimmelkantig och omtöcknad på ett sätt som inte bådar gott för en fortsatt bra dag. Så jag gick och lade mig igen något oroad för hur det skulle gå med dagens tre träningspass. Nåväl, jag har i alla fall med mig egen supernyttig matlåda med lax och grönsaker till lunch. Och alldeles strax ska jag börja på träningspass nummer ett. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Välkommen till verkligheten

Vi har lämnat rivieran. Paradiset. Och kommit tillbaka till verkligheten.

The Sunday feeling

Söndagar är inte speciellt lattjo. Men det ligger ändå ett skimmer av en skön känsla över den långsammaste dagen i veckan. Så även idag.

Vi har kört över stock och sten, genom regn och rusk, och är hemma igen. Tillbaka i verkligheten. Jag sitter och studerar SATS-schemat inför nästa vecka och planerar in väldigt ambitiös träning. Samtidigt vet jag att jag kommer behöva jobba så att det räcker och blir över vilket säkerligen kommer att påverka träningen. Men - siktar jag mot stjärnorna landar jag kanske i en trädtopp och det är inte fy skam det heller. Därför har jag bokat in 3 träningspass imorgon och 3 på tisdag för att åtföljas av en vilodag på onsdag. Resten av veckan är ännu oplanerad.

Till helgen blir det återigen Halmstad. Då ska jag stämma träff med en backe som får Hallandsåsen att blekna i proportionerlig jämförelse.

Det är inte bara träningen som blir ambitiös kommande vecka. Även mathållningen. Jag ska testa att ha matlådor med mig till jobbet. Det var väldigt mycket extrapris på lax på Konsum idag så jag har köpt så mycket lax att det snart kommer växa fenor på mig. Tillsammans med tomater, babyspenat, ägg, oliver, paprikor och andra grönsaker hoppas jag kunna komponera matlådor min kropp blir glad över.

No Air remix?

Jag älskar Jordin Sparks och Chris Browns nya låt "No air". Jag är helt övertygad om att den skulle bli en alldeles underbart fantastiskt jäkla skitbra träningslåt om den bara remixades och blev lite mer upbeat.

Typ såhär:

<

Löpning på sandstrand

Jag har hyllat det. Sporty och Aerobics-Cia (hittar inte det rätta inlägget att länka till) har dissat det. Jag pratar om löpning på sandstrand! Men det är klart, det funkar inte på vilken strand som helst. Och inte vilken dag som helst. Även samma strand kan ha olika lutning olika dagar. Sandstrandslöpning kräver en någorlunda platt strand. Och en strand som är platt precis vid vattenbrynet, för här - i våt och kompakt sand - är det roligast att springa. Springer du i torr sand är det tokjobbigt (vilket förvisso är bra) och tokfrustrerande (vilket är irriterande och tråkigt). Alternativt kan man springa en bit ut i vattnet - då blir det jobbigare och blötare. Tylösand igår (midsommarafton) hade varit perfekt för sandstrandslöpning. Och Mellbystrand var perfekt idag (midsommardagen). Och stranden på Koh Samui (minns inte namnet) var perfekt för ungefär 2 år sedan. I stort sett platt!


Om inte stranden är platt är mitt nästa tips att tokrusa uppför en sanddyn. Det är ganska jobbigt. Gör det några gånger och bada sedan.

Lör 21 jun: Återhämtningspass

Efter en hård midsommarafton blev lördagen ren och skär återhämtning.

Best of the best

Efter grym(t rolig) fartlek igår var benen allt annat än explosiva idag. Jag har hört att det ska finnas en stentuff backe häromkring (någon mil norr om Halmstad) som jag vill köra backträning i, men det får bli någon annan gång. Istället blev det en tur till Båstad och Torekov idag. Vilken oslagbar kombination det var att powerwalka på stranden tillsammans med den första sommarprataren (Fredrik Lindström i P1:s sommar) i öronen. Solen tittade blygt fram tillsammans med en klarblå himmel men gömde sig ibland bakom en molntuss eller två. Vinden var frisk och jag verkligen kände att jag levde. Vågorna dånade och livet var sådär fantastiskt underbart som jag knappt kunde tro att det kan vara.

Vackert men blåsigt i Torekov

Jag vandrade runt i Torekov ett tag innan jag åkte vidare mot Helsingborg och Pålsjö Skog. Är man så nära en riktigt fin trollskog ska man passa på! Jag har aldrig tidigare sprungit i Pålsjö skog - men jag älskade att åka igenom området när jag som liten hälsade på farmor och farfar när de fortfarande bodde i Helsingborg.

Jag hade tänkt mig att powerwalka lite mer. Men jag kom på att jag kunde lika gärna jogga. Men långsamt, långsamt eftersom dagen skulle bestå av återhämtning. Jag valde 5-kilometersslingan som gick inne i bokskog och längs med en kohage. Sedan promenerade jag 2-kilometersslingan eftersom den gick förbi ett café och jag var törstig.

5-kilometraren i Pålsjö skog
bjuder på bokskog och kohagar...

och ett grönt, lummigt tak.

Här stötte jag på problem. Ett problem jag råkar ut för ganska ofta. Jag står med 0 kontanter i plånboken och en skylt vid kassan som säger "kort medges bara vid köp över 100 kronor". Här någonstans knyter systemet knut på sig själv. Man vill minska penninghanteringen men samtidigt går det inte att betala med kort...

Hur som helst, Pålsjö Skog får inte bara högsta betyg för att den bjuder på fantastisk natur. Här finns också en snygg och redig och fräsch(!!) toalett med vattenkran utanför. Ursvik och Hellas: titta och lär!

Fre 20 jun: Fartleksträning

Jag är frälst.

Lek med fart

Varenda gång jag springer Prins Bertilstigen mellan Halmstad och Tylösand blir jag lika förvånad. Det måste nog vara paradiset på jorden. Glöm alla Söderhavsstränder. Det är på Prins Bertilstigen som livet är underbart. Även om man springer fartlek med trötta ben. Eller kanske just därför.

Jag och grabben hade bestämt träff med Ultra-Fredrika strax före lunch idag. Jag föreslog fartlek och den övriga duon verkade nöjd med förslaget. Tanken var att springa 3-4 kilometer bortåt och sedan vända hem. Men det blev 5 kilometer bort och lika många tillbaka. Vi turades om att bestämma hur fartlekarna skulle se ut. Från ruscher på 30 meter till 1-2 minuters tempoökning. Både underhållande och roligt.

Bredvid oss dånade havet med vågor som slåg hårt mot klippor och stenar. Rhododendronparken (min favorit) erbjöd ett stilla lugn och intrycket av att springa mitt i en regnskog och den karga strandremsan med klippor och stenar bjöd på känslan av dramatik och äventyr. Prins Bertilstigen kan aldrig bli tråkig - bara jobbig!

Platsen gud glömde

Jag har bestämt mig.

Varför finns det inget vettigt alternativ?

I eftermiddags bestämde jag mig för att styra kosan mot Halmstad efter jobbet. Jag hamnade mitt i rusningen och snittade 30 kilometer i timmen från city till Södertälje. När jag åkt runt 30-talet mil kom jag på att jag var hungrig och funderade över mina alternativ: käka på Mc Donken, äta på Max, köpa plastig macka eller sallad på bensinmack eller stanna vid en vägkrog. Inget lockade.

Driving in my car...

Men jag stannade till på Preem med tillhörande vägkrog och motell strax efter Braehus (ja den där ruinen som ändå ser lite snygg ut längs med E4:an precis innan Gränna). Oj vilket ställe. Det var nog något som gud har glömt. Jag hade siktat in mig på en färdigpaketerad sallad eller smörgås men salladerna letade jag förgäves och i mackväg fanns där en dassig sak med gammalt löst gladpack för omkring för 47 spänn. 47 kronor för en trött smörgås! Nej tack. Jag köper lätt lax och jordgubbar för alla mina slantar men inga trötta mackor. Istället blev det en rulle med choklad, en liten godispåse med surt Gott & Blandat och en drickyoghurt till middag - till lägre pris än smörgåsalternativet. Det var en riktigt dålig urbota kass middag men jag vete sjutton om det inte var bättre än mackjäkeln ändå.

Middagsmaten på sätet bredvid mig.
Middagen igår, med lax och keso, var långt mycket bättre...

Det är i stort sett alltid samma sak när jag åker bil - det finns aldrig några bra ställen att äta på. Snabbmaten blir som tegelstenar i magen och de flesta vägkrogar jag varit på har sett sina bättre dagar. Vad gäller matalternativ längs vägen skulle jag vilja se hälsosammare alternativ, något som både lockar magen, midjemåttet och ögonen.

Ett riktigt svårt beslut

Under hela veckan har jag har vridit och vänt på ett beslut jag ännu inte kunnat fatta. Ska jag åka ner till Halmstad under midsommarhelgen (d.v.s. imorgon) eller ska jag stanna i Stockholm. Jag har funderat, jag har vägt fördelar, jag har letat magkänsla och jag har kollat SMHI. Oavsett vilken ände av landet blir så kommer helgen snarare bestå av superträning än midsommartårta (däremot kommer jag äta många jordgubbar). Fredrika planerar nämligen intensivträningshelg på Sveriges riviera (grabbens tjat om att Halmstad är sååå fantastiskt har smittat av sig på mig) till helgen, medan Coola Karin (och kanske Funrun?) springer 54 km med Team Fakta i Stockholm på söndagen. För egen del verkar beslutet omöjligt. Jag måste nog våndas lite till och sova på saken till imorgon bitti.

Superfoods

Övertid på jobbet ger stora cravings!

Det jag vill ha det köper jag

Jag gick till jobbet rekordtidigt imorse. Eller gick och gick. Jag åkte buss. En intensiv förmiddag väntare. Sedan blev det 2 timmar lunch på Berns vilket var generöst med tid för att vara lunchpaus men det spelade ingen roll för jobbet höll mig kvar till sent, sent på eftermiddagen.

När jag kom hem var jag trött och hungrig och det stod fortfarande lika många barnvagnar i min trappuppgång (idag även en dubbelvagn...). Jag drabbades av stora cravingssuget och följde drömmarna till Konsum. Jag tänkte minsann köpa precis det jag ville, kosta vad det kosta vill:

• Tunna skivor med rökt lax
• Färska laxfiléer
• 1 liter jordgubbar
• Ekologiska ägg från frigående höns som får leka utomhus
• Keso
• Dushcréme

Superfoods är matvaror med bra näringsinnehåll. Bra näringsinnehåll hade i stort sett allt i min nedbrytbara shoppingpåse. Ja, kanske inte duschcrémen då (den var dyr ändå)... och keson? Nja. Keso är visserligen bra men en ren och skär superfood är det nog inte. Men keso är gott till allt det andra som är super på alla sätt.

Middagen idag bestod av några tunna riskakor med rökt lax och keso och så några ägg till. Jag hade ju tidigare grundat med den där proteinshaken som tydligen inte är optimal för mig (men oj så god!).

Lean Dessert Proteinpulver

Jag har fått en ny favorit!

Chokladpudding i flytande form

Idag fick jag hem proteinpulvret Lean Dessert i smaken "chocolate pudding". Naturligtvis var jag tvungen att mixa ihop en proteinshake på stående fot. Jag blandade med ett glas lättmjölk och smaken var ljuvlig. Som len chokladdryck. Mer som Pucko än O'Boy. Helt klart en ny proteinfavorit!


Jag måste slå mig själv på fingrarna för att inte genast beställa hem de andra två smakerna choklad-kokos och "banana cream"!

Samtidigt höjer jag ett varningens finger för mig själv. För min PCOS är det långsamt som gäller, både vad gäller kolhydrater och protein, och på innehållsförteckningen läser jag om whey på flera ställen. Inte helt optimalt alltså. Så Susanne, eller någon annan kostexpert, kan man säga att Lean Dessert är av ungefär samma typ som Double Pro proteinpulver?

Coca Cola med vitaminer

Ville man träffa brudar som bloggar var det till Berns man skulle gå.

Träningsbloggs-Nilla, Gymglam-Caroline
och Klagomurs-Cizzi

Spark-i-baken-Terese och Felicitastraining-Jane

Och så några av dem en gång till med en Puma i mitten.

Functional lifestyle

Sporty totaldissade det. Men var några andra som gick. Ja, på Coca Colas event på Berns med tema funktional lifestyle. Vad begreppet functional lifestyle handlar om är högst individuellt. För en av deltagarna på eventet handlade det om att ha ett läppstift med inbyggd lampa (och spegel) så att man kan sminka sig i nattmörker medan Felicitas ropade ut att det också kunde vara sportkläder med olika funktioner (typ Nike +). Bästa exemplet på functional lifestyle gav Terese när hon i en panel på ett podium tipsade om att sitta på en pilatesboll istället för stol framför datorn. Något som även inredningsstylisten Isabelle Halling tidigare tipsat om i något inredningsprogram i våras. Functional lifestyle är hett, vilket Coca Colas ambassadörer ivrigt påpekade.

Jag blev förvånad när näringsfysiologen Anki Sundin pratade sig varm om drycken under en lång stund i början av eventet. Tycker hon verkligen att Coca Cola med vitaminer och grönt te är bra... eller är hon köpt?

Jag har inte läst så noga på baksidan av burkarna, men ska man ändå dricka en Cola Light kan man ju köpa en av de nya sorterna. Jag gillade varianten med grönt te bäst, den smakade lite annorlunda. Vitaminsorten smakade inget särskilt men kanske kunde man ana sig till en smak av citron.

Nyttig snabbmat

Nötfärs + wokgrönsaker.

Nothing else needed.

Mums!

Ilsken och arg och trött och slut

Finns det något som gör en tröttare än ilska? Ja det skulle vara intervaller då.

Crash boom bang

Mina underbara träningsplaner totalhavererade i eftermiddags. Jag såg fram emot att inte behöva stressa till SATS Tulegatan. Jag hade ju en hel timme på mig att ta mig dit från jobbets slut. Jag skulle köra 30 härligt underbara korta men tokjobbiga minutrar på spinningcykel. Sedan skulle jag tillverka mitt eget snabbcorepass eftersom jag hellre pusslar ihop egna övningar för att trimma degmagen. Och efter det, som kronan på verket, skulle jag utmana mig själv på ett PT-cirkelpass tillsammans med Nilla.

Men en fotografering på jobbet kom i vägen och förstörde tidsplanen med ett gigantiskt brak. Själva plåtningen är inte förrän imorgon men det ska riggas och stylas och fixas och vi meckade med ljuset i 4 timmar. När jag jobbat över några timmar var jag faktiskt inte så arg. Jag vet med mig att jag har förhandlat mig till bra arbetstider på detta konsultuppdrag som kräver sina undantag. Dessutom betyder övertidstimmar övertidspengar.

När jag kom hem möttes jag av en trappuppgång med 9 barnvagnar varav hälften står parkerade mitt framför min dörr. Det var nog det som egentligen gjorde mig ilsken och arg och trött och slut. Så fort jag bara samlat mina argument ska jag skriva ett fint brev till bostadsrättsföreningens styrelse. Jag tycker om barn och jag tycker att det ska finnas ett bra ställa att parkera barnvagnar på. Men inte i portar eller trappuppgångar. Det är förbjudet och det är livsfarligt.

Utsikt från min lägenhet

Jag är lite för arg och därmed lite för trött för att ge mig ut och springa. Jag gör mig själv en otjänst genom att projicera min ilska åt fel håll istället för att göra något konstruktivt av den. Som ett backpass till exempel. Det hade varit jäkligt konstruktivt. Jag får se om energinivåerna stiger. Om regnet tar vid igen kanske jag ger mig ut på ett agressionspass. Ja, du läste rätt: om regnet tar vid. Det finns inget bättre än att springa i regn. Speciellt när man är lite småilsk!

Tis 17 jun: Svettigt på lunchen

Snabba puckar!

45 minuter från skrivbordet och tillbaka

När klockan slog 11.30 rusade jag ner till källargymmet. Bytte om fort som fan och blev glad när jag såg att alla konditionsmaskiner var lediga. Upp på crosstrainern, tog det halvlugnt i några minuter och sedan vroooom. Efter en kvart kom självaste VD:n för företaget och undrade om jag tänkt köra länge till och jag kände att jag kanske borde dela med mig av crosstrainern eftersom det i stort sett var självaste kungen som stod framför mig. Men ingen skada skedd. Det var bara att sätta sig på Monarken och cykla på som tusan. Jag växlade mellan skön men svettig cykling i 30 km/h till tokrus och än svettigare cykling på över 40 km/h. Det är kul att se hastighet och tävla mot sig själv. Den där antika Monarken är inte så dum ändå.

Sedan, snabbt in i duschen och snabbt ut igen. Ingen tid för att vänta på eftersvettningen. Nu sitter jag här dryga 45 minuter senare och har inte ens gjort hälften av dagens träning. There will be more!

Träningstips

Det ska tydligen vara bra att sova, har jag hört. Gärna i typ 8 timmar eller så. Jag ska testa det tipset. Nu med detsamma. Klockan är 21.28.

Mån 16 jun (forts.): Konditionsträning på gymmet

Jag har sett mycket av jobbgymmet idag.

2 timmar i källaren

På lunchen fick jag samsas om det begränsade utrymmet i källargymmet på jobbet med 5 killar. De körde tunga bänkpressar med böjda handleder, kastade upp bicepscurlstången och körde rodd med rygg som en katt som sträcker på sig. Till råga på allt spelade de för jäkla dålig musik. Jag stod ut i 5 uppvärmningsminutrar på cykeln, 3 superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc och 3 set axellyft åt sidan ståendes på balansbräda. Sedan hade jag fått nog.

När jag kom ner till gymmet efter arbetsdagens slut delade jag det med en kille och tjej från Italien. Medan han gjorde crunches struttade hon mest omkring och kollade på sig själv i spegeln innan hon gjorde några booty shakes och sedan satte sig för att studsa på en pilatesboll. Jag å min sida valde att köra 75 minuter konditionsträning på den där antika motionscykeln från Monark med väldigt modern cykeldator och intensitetsstege på crosstrainern.

Lite senare kom en kille och körde några riktigt intressanta ryggövningar på cc:n. Han gjorde dem väldigt omsorgsfullt dessutom. Jag gjorde mitt bästa för att inte stirra men ville samtidigt memorera dem för att kunna köra dem själv. Vi har nämligen inga bra ryggmaskiner på jobbet. Då kan rodd i cc och latsdrag i cc vara ett mycket bra alternativ.

Planering är A och O

Eftermiddagens träning, på en post it:

Min vikt!

Det var ner jag skulle, inte upp...

Min vikt

Förra veckan var den första riktiga veckan då jag åter kunde ta tag i viktminskandet efter alla utsvävningar som GöteborgsVarvet och Stockholm Marathon innebar (vilka känns som en evighet sedan). Tyvärr visar vågen uppåt istället för nedåt. 0.8 kilo för att vara exakt. Under veckan var jag uppe på allt från 0.1 till 2.0 kilo plus. Därför tar jag det med en känsla av godan ro. För kroppen spökar just nu på flera olika sätt. Men det hindrar mig inte från att säga till mig själv på skarpen denna vecka. Bättre träning och framförallt stenkoll på maten ska leda mig framåt denna spännande vecka. För spännande är just vad det är. Jag lever i min egen dokusåpa och den får mig ibland att vilja skrika och sparka på närmsta stackare, den får mig ibland att vilja krama och och bli bästa kompisar med alla och den får mig ibland att känna hopplöshet och ibland tillförsikt men allt som oftats en enorm lycka trots små ynkliga perioder av helveten. Tänk vad tråkigt livet hade varit utan en utmaning. Går det ens en gång att leva utan utmaningar? Vad ska man då fokusera verkligheten på?

Mån 16 jun: Löpning på morgonen

Grabben gick upp 05.10 för att åka till Göteborg. Jag gick också upp 05.10. För att springa!

30 min

Klockan är 06.15 och jag har redan tränat, tvättat håret och ätit halva min frukost. I vanliga fall skulle jag gå upp om dryga timman. Så det är klart att man mår lite halvrisigt när man går upp 2.5 timmar än vanligt. Men det där illamåendet som sitter i magen och de där ögonen som är så små så små när man först vaknar och går upp, det försvinner allt av sig självt så fort man kommer ut.

Pippifåglarna rabblade ivrigt sina hejaramsor nere i Tanto men jag hörde inte på det örat. Jag var nämligen ute och sprang med Serena Williams. Ett 30-minuters program med 3 fartökningar på 4 minuter var. Men ingen sprint - bara en "hustle" och det tyckte jag kändes skönt och lagom jobbigt. Klockan var ju trots allt bara halv sex på morgonen...

Bästa boken om hälsa?

Kan det vara någon av böckerna skrivna av Jonas Colting. Efter några minuters snabbläsande på bussen är jag benägen att tycka det. Jonas Colting verkar vara den vettigasta galna människan på jorden. Och han lär dessutom se jäkligt bra ut naken också...

Tack Karin för böckerna!!!

Stora träningsdepressionen

Jag var och träffade Coolaste Karin idag. Sedan dess har stora träningsdepressionen drabbat mig. Det beror på enorm avundsjuka. Jag vill också uppleva underbara 30 mil på cykel! Jag vill uppleva 30 mil på cykel även om de är allt annat än underbara. Men jag får ge mig till tåls. I juli ska vi i alla fall springa tillsammans i 24 timmar och det är ju alltid något. Tills dess, eller i alla fall ikväll, ska jag deppa lite i soffan. Är inte alls taggad att gå ut och springa backpass runt Årstaviken. En timmas backintervaller går inte att jämföra med 12 timmar cykling. Inte 2 timmar spinning heller. Så imorgon skippar jag faktiskt Pia-spinningen och gör något annat. Som en allt annat än lågintensiv morgonjogg med Serena, eventuellt styrketräning på lunchen om jag hinner och sedan ett svettigt stationspass på gymmets konditionsmaskiner.

Allra Coolaste Karin

Såhär glada är de i Coola Karins kvarter...