Tis 15 apr: Snabbdistans

Det är inte lätt att jaga liv i benen före 06.00 på morgonen.

5 km morgonlöpning

Det är fan inte lätt att komma upp och springa på morgonen. Imorse möjliggjordes mitt ambitiösa träningspass i och med att jag och Nilla kommit överens om att skicka varandra ett piggt sms klockan 05.30. Igår kväll, när vi smed den förträffliga planen, lät det som en god idé. Imorse undrade jag hur vi kunde vara så dumma.


Det var i alla fall fint väder imorse. Vattnet låg som en spegel nere vid Årstaviken och morgondiset hade nyss vaknat. Men det var ett förrädiskt lugn eftersom det var en och annan löpare ute och många byggjobbare som kuskade runt i deras plåtslagarbilar på Ringvägen.

Min kropp var lite opålitlig i den arla morgontimman. Den ville inte riktigt springa snabbdistans. Både den första och andra kilometern flöt på bra med en kilometertid på 05.45. När vi gjorde ett kort uppehåll vid träbron alldeles efter reggaefiket snurrade det i huvudet lite och det gjorde det även när vi väntade på grön gubbe vid Södersjukhusets backkrön. Praktiskt, eftersom vi ändå var nära SÖS, tyckte grabben även om vi valde att inte gå dit. Istället sprang vi den sista kilometern hem snabbast av alla vilket förmodligen beror på att den består av en skön utförslöpa. Den fjärde kilometern gick inte så bra. Ringvägen upp var ingen skön historia och gick i seg 6.20-fart. Hallå, vad hände där liksom? Tredje kilometern var en mittimellankilometer för den minns jag knappt.

Jag och grabben pratade lite om energinivåer på vägen hem. Klart är att jag just nu har valt bort att prestera. Det är svårt att få energin att räcka på 1700kcal per dag när träningen dessutom äter 1000 av dessa kalorier. Men - med mindre energiintag och därmed färre kilon blir det lättare att springa och jag blir ändå snabbare!

Sådär. Dags för min frukost. 1dl jordgubbar och 2dl minikeso i en skål och 2 ägg vid sidan om. Perfekt frukost som jag står mig på fram till lunch. Ledsen kostrådgivar'n, men jag klarar inte av gröten...

Skitigaste löpardojjorna?

Efter en regnig löparsöndag vimlar det av skitiga löpardojjor på bloggarna.

Grabbens f.d. kritvita DS Trainer

Min grabb älskar skor. Inte vilka skor som helst. Det ska vara löpardojjor. Han suktar efter dem (och köper!) likt barn i en godisbutik. När vi var i Bangkok spenderade vi åtskilliga timmar åt att leta riktiga sportbutiker med löparskor. När vi väl hittade en riktigt bra vad vi där i flera timmar. Och vi gick tillbaka dit dagen efter. När han berättar om hans favorit-Asicssko som inte längre finns (Asics Magic Racer) ,men som han köpte för många år sedan i USA, blir han alldeles drömsk i blicken. Grabben slänger aldrig några löparskor. Men han köper alltid nya. Han har en hel tvättkorg full med löparskor (tydligen har det varit den smidigaste förvaringen). Jag vet inte hur många tiotals par det kan vara. De som är allra finast ligger fortfarande kvar i sina kartonger. De är några stycken de med!

I söndags, på Team Stockholm Marathons långpass på 32 kilometer, hade han på sig sina DS Trainer. De köpte han under vår resa till (överskattade) Tallinn strax före jul. I söndags morse var de i stort sett kritvita. När han kom hem var de oigenkännliga. Han har muttrat över dem sedan dess. Hotat att slänga dem. Att han skulle slänga dem är stort. Det händer bara inte. Men så hatar han också allt vad lera och gegga heter. I smyg har jag lite roligt åt det, men utåt sett visar jag såklart bara medlidande...

Den här bilden är en mycket fördelaktig bild - när det gäller skor och renlighet. Jag hade inga tillgängliga kritvita skor men försökte jämföra med ett par knallgula Asics "Sortiemagic".
Det funkar inte. DS Trainern ser inte så smutsig ut.
Men tänk dig att den innan söndagspasset var lika vit som sulan på kycklingskon!

Now we're talking skitigt!

Lite skit på framsidan med. Kommer de någonsin att bli som nya? Kanske, om man stoppar dem i en Electrolux tvättmaskin som även har skohållare i trumman. Men en sådan har vi inte. Too bad. Slår istället vad om att grabben snart inhandlar nya pjuck!

Fler skitiga löpardojjor hittar man hos PH-Karin (Personliga Haren, för de som inte är så insatta. Fast inte min PH). Eller hos Orka Mera-Anna från Lidingöloppet i höstas. Finns det fler skitiga löpardojjor på nätet? Hör av er i sådana fall!

Ett gigantiskt stort...

...GRATTIS till River som är på god väg att bli
Göteborgsområdets bästa cykelinstruktör!

(Han skriver också en skitbra blogg)

Sol i Stockholm

Jag har 2.5 km till jobbet. Glöm tunnelbana och buss, snabba promenader till och från jobbet är faktiskt mer tidseffektivt. Dessutom erkänner jag att det är rätt fint i vårsolen, även om jag är en anti-vårare. Lite löv på träden så blir det lite vackrare. Men, jag håller mig tillgodo...

Vårgröna Rålis (fast träden är rätt grå och trista)

Västerbron är alltid grå. Men idag sken solen över oss som gick och cyklade på den.

Jag erkänner. Det är rätt fint med vår !
(så länge man inte behöver se några träd)

Gym på jobbet

Idag har jag spanat in jobbgymmet. Jag fick väl ingen "wohoo"-känsla men det är fullt tillräckligt. Imorgon ska jag dit och träna. Kanske på min ickeexisterande lunchrast eller efter jobbet innan medeldistansen. Eller kanske efter morgonens snabbdistans och innan jobbet börjar. Ja, någonstans ska en halvtimmas styrketräning klämmas in i alla fall!

Min vikt!

Jag tjuvvägde mig i torsdags när jag kom hem från konferensen. Jag var nöjd då. Idag (och igår, för jag tjuvvägde mig då också) var jag än mer nöjd.

Viktresultat

Det går bra nu. Äntligen! -0.7kg förra veckan följdes åt av -1.2 denna vecka (jag vägde lika mycket idag som igår men 0.3 kilo mindre än i torsdags). Det känns i kroppen, främst på magen. Visst, det är ingen jätteskillnad och grabben ber om ursäkt för att han inte märkt av det men när jag träffade mamma, som jag inte träffat på någon vecka eller så, spärrade hon upp ögonen och undrade var jag tagit vägen. Mammor är alltid dramatiska. Förmodligen berodde reaktionen på att jag hade på mig en smickrande svart tröja. Den verkar ju dock vara bra så den ska jag fortsätta använda (inhandlades på rea på MQ i metropolen Motala).

Utmaningen nu består i att driva på den positiva trenden. Det är lätt att börja fuska med ursäkten att det går ju bra nu. Jag måste se upp!

Jag kommer att befinna mig på hemmaplan hela veckan och det är dags att trappa upp träningen. Sett till antalet minuter har jag haft två ganska lugna veckor bakom mig och det är dags att visa framfötterna lite. Fokus ligger på löpning och styrketräning men för att undvika skador måste jag se till att variera mig lite. Jag ser fram emot en spännande vecka!

Sön 13 apr (forts.): Styrketräning för bröst, triceps och axlar

Kan någon sätta ett sugrör i mitt vattenglas? Jag kan inte lyfta armarna!

Skrot

Jag var störtmätt när jag träffade Nilla för lite styrketräning i eftermiddags. Tack vare brunchen vid lunchtid behöver jag inte äta mer på hela dagen. Dricka gör jag dock gärna. Eftersom jag glömde vattenflaskan under styrkepasset gick jag därifrån med en känsla av Sahara i munnen. Det var knastertorrt.

Bröst, triceps och axlar stod på schemat. Jag och Nilla börjar få rutin på de pass vi kör ihop och det är fullt fokus ända till sista övningen då vi gärna gör några extra set där vi experimenterar lite.

Våra pass ligger på runt timman och idag hann vi med följande (8-12 reps och 3 set):

• Superset: bröstpress och flyes med hantlar
• Bröstpress med stång
• Axellyft åt sidan i maskin
• Utåtrotation i cc
• Rotationsövningar med hantlar
• Superset: tricepspushdown och omvänd tricepspushdown i cc
• Enhandspushdown i cc
• Baksida axel i kinesismaskin
• Superset: axeldrag och axelpress med stång

Jag gillar bröspressen men avskyr axelpressar. Axelpress med stång (och hantlar) är det värsta jag vet. Jag är så förbannat svag! Jag tycker det är jobbigt att lyfta armarna utan vikt (vilket vi gjorde mycket i bikramyogan). På något sätt måste det bli ändring på det där...

Nilla kollar övningsbanken vid kinesismaskinerna.

Jag tränar baksida axel...

...i en kinesismaskin. De är rätt kul.

Jag ska försöka planera in 2 styrketräningspass denna vecka, samt ett bodypumppass. Imorgon ska jag checka jobbgymet och jag hoppas kunna köra fokuserad styrketräning i samband med när jag börjar/slutar på dagarna.

Sön 13 apr: Långpasset blev till kortpass

Jag hade verkligen ingen lust imorse.

Det bidde en tumme

Jag hade planerat för ungefär 120-150 minuters löpning imorse. Jag hade inte planerat för att vara jättetrött på morgonen eller skittrist väder med regn och blåst som märktes av vid Årstavikens strandkanter.

Det blev för sent igårkväll för att jag skulle vara pigg nog att gå upp klockan 07.00 för att springa långpass. Istället gick starten klockan 09.00. Då har det blivit lite för sent för att den där magiska morgonlöparkänslan ska slå en med häpnad och sparka undan benen för tröttheten. Mellan 08.00-20.00 är jag alldeles för mänsklig och känslig för trötthetens makter. Man kan tycka att det är roligt eller konstigt eller vad som helst men det är så jag funkar. Jag springer jävligt kasst i dagsljus helt enkelt!

Så var det det här med vädret. Småspik i luften ger mig vanligtvis extra fart under fötterna. Men inte idag. Nej idag blåste det elakt också. Inte så att man märker det "i stan", men fan vad det märktes ut med Årstaviken. Min kropps akilleshäl är mina axlar. Blåser det så får jag ont i axlarna. Det är därför jag aldrig skulle få för mig att springa i linne - axlarna är alldeles för oskyddade. För några somrar sedan när det stod värre till sprang jag ofta i fleecetröja mitt i sommaren eftersom det var det enda plagg med en vettig krage som skyddade just axelpartiet. Idag kände jag hur blåsten liksom fastnade i axlarna och hur det blev obehagligt spänt och låst just där. Ja det var ju kallt också. Regnet som trillade ned på mig kylde ner ännu mer och jag svor ganska mycket inombords (fast inte lika mycket som grabben som just nu är ute och springer 32km med TSM. Han är allergisk mot regn...).

Man kan se på saker och ting med "olika ögon". Årstarundan är ganska fin. Väldigt skyddad för att ligga mitt i stan. Men idag hade jag inte de fagra ögonen med mig. Idag såg jag bara det hårda, det fult urbana - och betongen. Det var grått och hårt och smutsig och ogästvänlig. Mitt humör och upplevelse skulle kunna beskrivas i dessa 3 bilder:


Det blev inget långpass. Det blev ett pass runt Årstaviken på 55 minuter. 8.98 km lång är den rundan enligt jogg.se. Jag försökte springa oändligt långsamt, för jag hade ju länge siktet inställt på mitt långpass. Det var ganska skönt att få springa långsamt. Maxpulsen låg på blyga 88% och mitt bränsle räckte inte till några tuffa tryck på gasen. Jag åt nämligen ingen frukost innan passet. Jag brukar aldrig äta frukost innan morgonjoggar och jag brukar aldrig känna att jag behöver det. Men gårdagens 1kg morötter på kvällen räckte inte till imorse. Och de två kycklingfiléerna till lunchen kl. 16.00 igår eftermiddag var för länge sedan förbrända. Kroppen är en fascinerande manick som påverkas av så mycket...

Nu ska jag iväg och fira min äldsta yngsta bror som just fyllt 18. Amerikansk brunch på Nordic Light Hotel står på menyn. Sedan ska jag bli stark. Jag och Nilla ska lyfta skrot. Sen ska jag planera in dagens förlorade långpass!

PS. I eftermiddag kommer viktuppdateringen! DS.

Snicksnack!

En helt vanligt konversation på msn mellan mig och Nilla (Nilla har sin ätardag på lördagar - mer om det på hennes blogg - medan jag har som mål att ligga på 1700kcal och 30% kolhydrater de flesta dagar, oavsett träning):

Pernilla säger:
hur har det gått idag?
sara säger:
det har gått bra! bara ett problem - maten. alltså. man tappar ju ett mål på helgen.
Pernilla säger:
jag vet... eller inte idag för mig då rå... som ätit massa choklad
sara säger:
jag åt en stadig lunch klockan 4 så nu sitter jag här och äter 1kg morötter tillsammans med pestodip gjord på kesella. jag har jävligt ont i käkmuskeln efter allt tuggande
Pernilla säger:
hahahahaha det kan jag förstå
Pernilla säger:
du kunde inte tagit typ paprika? *garvar*
sara säger:
jag ligger bara på 1300kcal. det får bli en jäkla massa proteindrinkar (fast jag har ingen mjölk) för jag får ju inte fuska till mig kalorierna och äta kolhydrater - att äta mycket kolhydrater är ju lätt. men att äta proteiner bara för att är svårt
sara säger:
jag åt 2 kycklingfiléer till lunch och är trött på kyckling för idag
sara säger:
jo. paprika... men det åt jag till lunch, tillsammans med ännu mer morötter och tomat.
Pernilla säger:
välkommen till fjäderfäts förlovade land...
sara säger:
jag älskar kyckling, men... efter 2 filéer kändes det ganska tråkigt.
sara säger:
men... vad har du ätit för spännande idag på din ätardag?
Pernilla säger:
du jag vet precis vad du menar..... kycklig e skittrist, men gott ibland
Pernilla säger:
ja du, vad har jag ätit... ostmackor, sushi, en liten hamburgare på mcdonalds, tuttifrutti passion, tofu glass och massor me choklad
Pernilla säger:
så nu e jag så mätt så jag skulle kunna kräkas

Lör 12 apr (forts.): Backträning

På läger tränar man mycket. Ofta flera gånger per dag. Därför har vi precis varit ute på löppass nummer två för idag.

Backträning

Det var redan på förväg bestämt att vi skulle köra två pass idag. Dock var det tänkt att förmiddagens terrängträning skulle ske på morgonen, och inte strax efter lunch som idag. Därför blev det bara några timmar mellan milen i Ursvik och backintervallerna nere i Tantolunden. Mellan träningarna gjorde vi som man ska: åt och vilade. Jag råkade till och med sova en timma och vaknade 18.30 utan att tro att klockan hunnit bli så mycket.

När vi begav oss ut mot Tanto var handdukarna från duschen efter pass nummer ett fortfarande blöta. Det kändes lite knasigt i huvudet, men helt rätt i benen - de var fortfarande uppvärmda. Kilometern ner till Tanto gick snabbt, men så är det ju nedförsbacke också: 5.30km/min för att till slut hamna på 5.02km/min. Sådana där flacka nedförsbackar skulle det vara jämt!

Det var bara uppvärmningen som gick nedför. Det var en asfaltsbacke mellan kolonilotterna som skulle besegras. 5 gånger. Medan grabben flög upp fick jag jobba. Det tog mellan 30-40 sekunder varje gång. Vi gick nedför backen och den tunga återhämtningen hade nätt och jämt hämtat sig innan det var dags igen. "Uppför, uppför - spring med armarna, spring med armarna" var det enda jag tänkte. För varje gång jag sprang uppför desto längre blev backen.

Efter sista backintervallen hade en fråga formulerat sig i mitt huvud: hur känns det när man känner att de intervaller man springer gör skillnad? Det är kanske en spretigt formulerad fråga och den förenklade versionen lyder: måste jag upp i maxpuls för att intervallerna ska göra mig bättre? Lyder svaret lika för släta intervaller och backintervaller?

Lör 12 apr: Ursvik 10 km

Löparlägret fortsätter. Idag stod äventyr i Ursvik på listan. SL-kortet packades ner i löparjackan innan vi begav oss iväg mot nya strapatser: genom lera och uppför berg.

Terrängjogging

Ursvik är norra Storstockholms populäraste utflyktsmål, säger man på hemsidan för Ursviks motionsgård. Må så vara, men jag har aldrig varit där, tills nu det vill säga. Södra Stockholms motsvarighet, Hellasgården, har alltid legat närmre till hands. Efter att ha sprungit milrundorna på båda ställen, är min slutsats att Hellas och Ursvik är ganska lika. Terrängigt (backigt) och lite lerigt. Ursvik har mycket bättre och fräschare skyltat medan Hellas känns mer som att det ligger mer ute i naturen medan man i Ursvik ibland skymtar E18.

Jag tycker om att springa på stigar i skogen. Det "händer" saker hela tiden och det är inte lika mycket slummer som att springa på en rak asfaltslandsväg. Det är också backigare, vilket gör att farten inte ligger på topp. Grabben konstaterade att terränglöpning inte är det bästa för självförtroendet. De tidvis branta stigningarna sätter spår på pulsklockan i form av hastighetsdippar. Han nämnde att han på någon kilometer låg på 4.40min/km när det var gyttjigt och otillgängligt för att sedan landa på 4.03min/km när det var "slätare" på marken. Själv låg jag på 6-6.30min/km milen igenom.

Efter 6-7 km tog krämen slut. Energin dalade. När någon kom och sprang om mig undrade jag vilken dunderfrukost de ätit och om mina 259 kalorier till frukost varav bara 12% kom från kolhydrater (2dl minikeso+1dl hallon+2ägg) satte sina spår på mina energidepåer. Grabben har frågat om jag märker av kosten, men det är svårt att svara på. Jag vet inte hur det skulle kännas annars. Jag har ju ingen dublett av mig själv som äter gröt och mackor till frukost och som springer bredvid mig. Men nog var energidippen ändå en konsekvens av kosten. Pulsen var stabil och benen tomma på mjöksyra. Det var bara det att bensinen var slut. Grabben såg det också. När han mötte mig efter 9.5km tyckte han att mitt löparsteg såg lite stappligt ut, som om benen inte ville gå framåt. Just då hade jag Safri Duos Prelude i öronen som räddade mig från mental kollaps. Jag ville bara stanna men tack vare att spinninginstruktören Pia alltid spelar låten Prelude på hennes klasser associerade jag låten till att jag kände mig stark och oövervinnerlig så jag fortsatte kämpa på - springandes - och hade lite roligt åt mig själv mitt i tröttheten eftersom det kändes som att det gick så långsamt att någon lätt skulle kunna ha powerwalkat förbi mig.

För att knyta ihop påsen så var joggingen i Ursvik en skön upplevelse för sinnet, om än något jobbigare för kroppen. Vi åkte dit kommunalt vilket gör äventyret lite tidsödande. Hallonbergen, närmsta tunnelbanestation, är inget paradis i sig men det är roligt att Ursvik finns. Det var värt resan!

Ursviksäventyret i bilder:

Vi fick vänta 5 minuter vid bussens (som skulle ta oss till Fridhemsplan) hållplats. Passande nog är busshållplatsen precis utanför ett konditori. I väntan på bussen stod vi och valde vilka tårtor vi helst ville ha. Drömma går ju...

Den blå tunnelbanelinjen tog oss ut till Hallonbergen, närmsta tunnelbanestation till Ursvik. Denna linje är inte hemmalinje för varken mig eller grabben, så vi (grabben) räknade stationerna mellan Fridhemsplan och Hallonbergen (där det varken verkar finnas berg eller hallon).

Hallonbergens vackra tunnelbaneperrong...

Det är välskyltat i alla fall...

...både för bilar och löpare.

Det var inte alltid helt enkelt att springa milspåret med bra fart. I sådana här off roadlägen krävdes det bra taktik. Vilket håll runt lergeggan var det bästa?

Löparglädje

Vad är löparglädje? Är det känslan som jag har nu när jag sitter i soffan och förväntningarna inför det löppass som snart ska bli känns ända ner i tårna? Det spritter i benen men de får nog lugna sig lite så de inte blir trötta innan jag ens kommit ut. I fantasin är jag redan där: ute och springer och är trött som bara den med svetten rinnandes nedför panna och rygg och pulsen slår i jämn, fast takt och för varje meter jag lägger bakom mig har jag kommit lite längre och blivit lite starkare, lite bättre och mycket lyckligare. Om inte detta är löparglädje, vad är det då?

Fre 11 apr: Intervaller på löparbana

Jag har gått och väntat på idag med skräckblandad förtjusning: intervaller på bana är ingen ba(r)nlek.

Springa på bana

Jag har sprungit på en sådan där röd, mjuk löparbana en gång förut. För några veckor sedan i ett nedsläckt och blåsigt Saltsjöbaden. Då var det grabben som sprang intervaller i tidvis envis motvind medan jag joggade runt med mitt längskideskadade knä.

Idag var rollerna de omvända. Grabben var förvisso inte knäskadad men i egenskap av tränare sänkte han sig till min fart. Och så höll han koll på tiden. Stenhård koll. Jag ville ha uppdaterad information om vilken hastighet vi höll i stort sett varannan sekund. Min tränare har det inte lätt - men han gör det jävligt bra. Även om mina intervaller håller lägre hastighet än vad han gör på maran tycker han att jag är duktig.

Mobilkameran tyckte jag sprang för fort, jag blev både suddig och halshuggen.

Världens bästa tränargrabb.

Jag tycker också att jag var duktig. Vi började med att värma upp 3 varv i maklig fart innan vi satte igång: 8 x 400 meter med 200 meters gång mellan varje intervall. Intervallfarten var jämn och låg runt 4.55-5.00min/km. Det kändes bra. Det gjorde inte ont någonstans och farten kändes riktig bra och behaglig i 250 meter innan jag blev trött och fick kämpa mig i mål utan att tappa tempo.

Jag känner mig nöjd med dagen. Imorse gick jag 45 minuter till jobbet med Adam och Gry i öronen och ikväll tränade jag riktigt strukturerat och fokuserat. Middagen var nyttig och ordentlig med en full tallrik med kyckling, keso, avokado, tomat och paprika och dagens kaloriintag ligger just nu på 1750 kalorier. Nu ska jag bara in med en tvätt i maskinen så har det här varit en exemplarisk fredag.

Imorgon fortsätter mitt träningsläger!

Jag har fuskat

Det är lika bra att erkänna: jag har fuskat idag. Ställde mig på vågen efter att jag kommit hem från Motala. Vad siffrorna sa berättar jag inte - idag. Istället ställer jag mig på vågskrället nästa gång på söndag. Då ska jag berätta hur pass väl kroppen velat, eller inte velat, samarbeta med mig, min träning och mina kostförändringar.

(Visst är det roligt med cliff hangers!)

PS. Idag har det varit vilodag. Imorgon börjar löparlägret! DS.

Bästa återhämtningen

Ibland vet man att man borde göra saker, men gör det inte ändå. Vad är man då - om inte puckad?

Energi

Jag vet att man ska få i sig energi snabbt efter träning för att skynda på återhämtningen. Men inte fasen har jag sett till att ha med mig en proteinshake till gymmet för det. Nej när jag har tränat har jag bytt om, åkt tunnelbana hem, ibland gått till affären för att handla middagsmat, kommit hem och konstaterat att det måste diskas innan det blir någon middag och till slut lagat vad nu lagas skall för att sedan äta kanske 1-1.5 timmar efter träningen avslutats. Inte alls optimalt. Jag vet ju att kroppen behövt energi långt mycket tidigare. Kort sagt, jag har varit en Pucko-Puma.

Ibland krävs det att någon säger det man vet, men på ett lite mer pedagogiskt sätt, så att man fattar att man vet det man vet, så pass mycket att man börjar göra något åt det.

För två veckor sedan var jag på ett spinningpass med instruktören Camilla (som för övrigt är från Motala som jag i min tur lämnar för Stockholm idag). Efter passet sa hon, som instruktörer brukar göra, att det var viktigt att vi fyllde på med energi eftersom vi kört så hårt (90 svettiga minutrar). Men - sen sa hon såhär: just nu står alla era celler med vidöppna dörrar (redo att fyllas på med energi). Just den meningen gjorde susen för mig. Den fick mig att verkligen förstå. Det är där, direkt efter stretchingen, som jag ska fylla på. När jag kommer hem och fixar mat som åker ner i magen 1 eller 2 timmar senare är ju dörrarna inte alls lika öppna. Och jag återhämtar mig inte lika bra.

Jag har egentligen vetat det här alltid. Den kunskapen har varit svår att missa. Men Camillas förklaring och imaginära bildspel, har gjort att just denna kunskap sitter längst fram i pannan och inte långt bak i huvudet - och förhoppningsvis kommer jag bli bättre på att ta med lite proteinpulver att blanda till efter mina gympass.

Ons 9 apr: Joggingrunda i Motala

Jag har varit ute och joggat i dagsljus och faktiskt sett lite av det här Motalastället jag är på.

Typ 9 kilometer

Jag tänkte mig en lite långsammare runda ikväll. Och lite längre. En runda där jag inte blev trött i benen efter 5 kilometer. 5 kilometer är nämligen ingen mara. Ingen halvmara heller för den delen...

Jag sprang i stort sett samma strandpromenad som igår. Men idag utökade jag den med några kilometer så att jag kom upp i nästan 9 kilometer. Sprang lite på känn och hittade till en grus- och barrväg långt ute på en udde som tydligen fungerade som en joggingslinga. Jag hittade rätt genom att uppmärksamma ett par som stod och stretchade vid en bil och såg en liten stig som gick in i skogen precis bredvid. Det gäller att vara uppmärksam och lägga ihop ett och ett. Det var bedårande vackert med ensamheten och de dramatiska Vätternvågorna som slog hårt mot strandkanten i det mörka, blåsiga väder som låg (ligger) som en tjock hinna i luften.


Jag rundade udden och sprang samma väg hem som jag kom. Enkelt och bekvämt och med en medelpuls på "bara" 83% för hela rundan. Flåset kändes bra - benen kändes okej. Inte superpigga men som sagt okej. Det känns ändå skönt att ha gjort en helt okej runda som är längre än 5 kilometer. Uppvärmningsperioden är över. Allvaret har börjat. Jag är på gång.

Det där med hotellfrukost

Det bästa med hotell?

Vikten av frukost

Hotellnätter innebär för mig två saker: fluffiga täcken och en riktigt stor och bra frukostbuffé. Det finns inget jag blir så besviken av på hotell än om de två nämnda kriterierna inte uppfylls. Sedan önskar jag inga svarta hårstrån i badrummet heller såklart.

Jag försökte vara lite underfundig med mitt rubrikvak: "vikten av frukost". Alla vet att frukost är viktigt, det finns inget mer att orda om det. Men - hotellfrukost för mig har betytt tallrik efter tallrik med bröd, yoghurt och pålägg i massor - tillsammans med en blandad kompott av de varma frukostvalen. Bara för att det står framme, för att det är buffé och för att det är "gratis".

Med mina nya kolhydratssnåla livsstil trodde jag hotellfrukosten skulle bli surt och tråkigt. Ha - kan jag ha mer fel? Det är proteinerna jag upplever som dyra att gå och köpa själv - det är nu jag kan "frossa" i dem utan extra avgift. Jag har ätit rikligt med både skinka och kalkon imorse. Keso. Ägg (rätt kokta för en gångs skull). Och en massa paprika. Jag fick i mig kolhydrater också - de mest direkta i form av juice som jag pressade själv. Förmodligen var juicen mitt sämsta frukostval. Men det är ju i sig inget dåligt val. Och tillsammans med de övriga valen känns det som en bra frukostmåltid ändå. Who needs bread och leverpastej liksom?

Tis 8 apr: Motala by night

Är det en bil? Är det en motorcykel? Är det ett jasplan? Nej det är Puma som är ute och löptränar!

Nattligt äventyr

Det gick snabbt ikväll. Inte den direkta farten på klockan, men känslan i kroppen. Löparkänslan. Jag ska inte säga att jag flög fram, men nästan - i alla fall jämfört med hur det känts förra veckan.

Jag flyger inte - ännu. Men jag står på startbanan!

Nu blev det bara 4 kilometrar med start klockan 23.00. Men för det första är det 4 kilometrar fler än 0 kilometrar som det lätt blir på konferenser där en middag tar 3 timmar och 3 glas vin och kvällen bara försvinner. Precis som jag valde bort den enligt utsago "krämiga potatisgratängen antingen gjord på bechamelsås eller grädde" till förmån för extra babymorötter och broccoli, valde jag också bort vinet för Pepsi Max. När resterande i gruppen gick till puben för mer öl gick jag till mitt rum och bytte jobbdressen mot löparstassen. Det gick av bara farten. För när jag haft en bra dag med bra matval kändes det enkelt att fortsätta på samma spår. Visst, det är galet att gå ut och jogga efter 23.00 men en liten tur tar inte mer än en halvtimma. Peanuts!

Jag vet inte om det var den sena timman. Eller om det var det lätta duggregnet. Eller om det bara var känslan att jag var ensam i hela världen (jag såg ingen förutom en anka som badade i gatuskenet i Vättern), men det gick bra ikväll! Fotpoden, som ofta mäter hastigheten lite för generöst, hade jag knutit hårdare på foten än vanligt. Gör det att den mäter mer exakt? Det kändes så. För även om känslan sa att det gick fortare än vanligt, visade klockan på den vanliga 6-minutersfarten. Vanligtvis brukar jag ta det med en nypa salt men ikväll har jag inte så mycket salt i nypan för jag tror att jag låg precis såsom klockan sa idag (återigen, kan det ha att göra med att jag knöt fotpoden hårdare?)

Jag sprang 2 kilometer "bortåt" längs strandpromenaden, och 2 kilometer "hemåt". Bästa sättet att inte springa vilse. På hemvägen ökade jag farten. Inte medvetet och knappt märkbart. Men en sådan liten skillnad gör ända att jag springer 15 sekunder snabbare per kilometer. Det är ju bra att en sådan liten fartökning inte känns nämnvärt i kroppen. Men det skulle vara förödande om en sådan lite fartsänkning skulle kunna passera en obemärkt.

Nu är det slut på det roliga för idag. Imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis med bra val. Jag tjatar om min mat och mina val men fan och hans fru ska veta att jag kämpar... God natt Sverige!

Greetings from Motala

Hej där hemma. Är i Motala och har det bra. Solen skiner inte som den ska men vi har roligt ändå. Snart ska jag ut på löptur i Motalakrokarna. Jag ska bara leta upp en karta först. Nedan ser ni mitt rum. På detta golv ska göras tåhävningar, rumpövningar, armhävningar och några situps.


Idag har jag lyckats med flera bra val: en halv nyttig fralla istället för en hel på vägkrogen i Stavsjö, jag uteslöt riset till lunchen på kinarestaurangen och åt morötter istället, hoppade över browniesen som serverades på fikapausen och åt ett surt grönt äpple istället för konferensgodis under eftermiddagen.

Paus!

Energipaus mitt i jobbstressen i form av kaseinproteindryck i pappersmugg. Skål!

Veckan som kommer

ska bli lite bättre än veckan som gick.

Måndag morgon

Måndag - den perfekta starten på något nytt. Jag har skrivit det förr och skriver det igen - tänk vad bra det är att vi varje vecka får chansen att göra en ny rivstart. Fantastiskt!

Veckan som gick var okej. Inte dålig men inte jättebra. Nya jobbuppdraget ställer till det lite för mig och medan stressnivåerna accelererade minskade träningsminutrarna drastiskt. Men - jag höll kosten i schack. Och - jag har kommit igång med löpningen.

Vågen denna morgon visade på nedgång. Jag borde vara överlycklig men det är jag inte. -0.7 kilo kan ju faktiskt bara vara en slump eller minskade vattenmängder i kroppen. Därför hoppas jag på ytterligare nedgång denna vecka, så att jag får bevisat för mig att mina 30%-iga kolhydratsnivåer och 1700 kalorier per dag faktiskt ger resultat.

Vad gäller träning så bortprioriteras de flesta SATS-klasser den här veckan. Inte en enda spinningklass så långt ögat når. Istället ska jag löpträna - och åka till Motala. En konferens ned nya jobbuppdraget ligger och stör i min mitt-i-veckanträning. Löpskorna åker mer till Motala men jag har inte riktigt koll på konferensprogram och upplägg så vi får se hur det blir med löpningen just då.

Däremot blir det löpning så det förslår till helgen. Borlänge 6-timmars går av stapeln på lördag men jag har andra planer. Jag ska på löparläger - i egen regi. Jag har äntligen grabben (tränar'n) hemma hos mig så på fredag blir det intervaller på bana, på lördag förmiddag blir det milrundan i Ursvik eller på Lidingö, eventuellt backträning på lördag kväll och sist men inte minst långpass på söndag. Det betyder träning 3 dagar i rad vilket inte är optimalt, men är det läger så är det!

Ikväll har jag möte med andra jobbet efter första jobbet. Jag vet, lite knepigt att hålla isär. Egentligen borde idag vara vilodag eftersom jag tränat två dagar i rad (vilket känns i biceps- och magmuskler) men vi får se vilka jobbstresshormoner som måste jagas bort ikväll. Det blir antingen en promenad eller - löpning.

Sön 6 apr: Löpning och styrketräning

Efter att ha haft taskigt gymflyt några dagar kom jag iväg - men det var på håret.

Styrketräning

Jag och Nilla hade bestämt att träffas på SATS Telefonplan för att köra styrketräning. Det var dags för rygg, biceps och mage eftersom vi inte körde de sist. Sist var typ tre-fyra veckor sedan, men vi har båda kört en hel del styrketräningspass sedan dess. Sagt och gjort. Vi bestämde oss för att ses klockan 13.00. Det är bara det att strax efter 12 ringer Nilla och är bakis och nyvaken och tycker det är lite jobbigt att gå upp. Som tur var svarar jag inte (inte för att jag inte vill, men för att jag inte hör telefonen). Nilla har därför inget annat val än att pallra sig ner till gymmet - vilket hon i slutändan var rätt skönt.

Det som på pappret såg ut som ett snabbt pass drog ut på tiden. Det var magövningarna som fick vår kreativa förmåga att rusa i höjden och vi provade på en drös olika magvarianter med bollar som "kastades", viktplattor som lyftes från sida till sida och så utmanade vi varandra på crunches på boll. Men innan dess var vi fokuserade, körde sittande rodd och lastdrag för ryggen, jävligt noggranna bicepscurls och hammercurls för bicepsen och till sist en funktionell styrkeövning (eftersom det är så i ropet) där man ligger på mage och förflyttar en viktskiva "runt sig" (tränar överkroppen).

Det är kul att köra styrka tillsammans - om man kan fokusera och inte pratar bort tiden. Det är jätteviktigt att träningen är träning och inte en social trevlighet. Men det lyckas vi bra med. Den sociala trevligheten tog vi efteråt då vi gick och åt nyttig lunch på Skvallertorget i Midsommarkransen.

Löpning

Jag fick för mig att springa till gymmet i förmiddags. Packade min smidiga Salomonväska, som jag köpte till Vasaloppet, med det nödvändigaste och begav mig iväg. Det är inte mer än 5 km till SATS Telefonplan från mig men jag kände mig ändå som Renata Chlumska. Allt som fattades var ett par trailskor och lite gyttjestänk så hade jag varit en äventyrare. Nu skulle jag ju bara springa bland storstadsbetongen.

Det var jobbigt nog. De första 1.5 km till Liljeholmsbron går nerför men sedan går det faktiskt bara uppför, om än i olika skiftningar. Jobbigt som tusan, så jag gick lite här och var ska erkännas. Backträning står högt upp på min lista över det som behöver tränas. För det var inte pulsen som slog volter - det var benen (höger lår) som tog slut.

Jag sprang aldrig hem från gymmet. Jag och Nilla käkade lunch och sedan åkte vi in till stan för att försöka göra av med pengar på träningskläder. Det gick inte så bra. Vi hittade ingenting roligt. Inte ens en endaste bandana!

Att springa eller inte springa

- det är frågan.

Om framtiden

Jag kämpar i motvind. Ingen orkan, men väl en envis snålblåst. Med de extra kilona är löpningen relativt jobbig och jag gör inte lika snabba framsteg som jag skulle kunna ha gjort - med färre kilon i ryggsäcken. Men, jag tycker ju att löpning är roligt!

I februari gick det bra. Skitbra, rent ut sagt. Jag flög fram under mina snabbdistanspass. Benen ville aldrig stanna under långpassen.

Nu vill de inget annat än stanna. För där, i februari, hände något. Jag åkte livsfarlig längdskidåkning och slog knät i en vurpa. Men jag sprang vidare Knät motsade sig inte långpassfart, men ville inte veta av några fartökningar. Nu, såhär 2 månader efteråt har farten sprungit ifrån mig.

För 4 veckor sedan sprang jag 6-timmarslopp och det kändes också bra. Men var är den känslan nu? Och än viktigare, kan jag hitta tillbaka - till formen och känslan inom 6 veckor?

Om 6 veckor går Göteborgsvarvet. Om 8 veckor går Stockholm Marathon. Och här sitter jag och är nervös och vet inte var löpningens beståndsdelar har tagit vägen. Under den kommande veckan är det jag som ska leta upp dem! Känna efter om jag ska lägga in femmans växel och hoppas på flyt eller om jag gör en Jenny Kallur*. Hoppet är långt ifrån ute - men den kommande veckan blir viktig.



*Jenny Kallur har ställt in första halvan av utomhussäsongen i år på grund av sin skada.

Rockig träningsmusik (?)

När jag höjde Safri Duo till skyarna undrade Umefredrik över rockmusikens (icke)existens hos mig. Ja du Fredrik, förutom den stående favoriten Ballroom Blitz följer här ett av mina rockigare träningsmusiktips, The Sounds - Living in America:

Molitva Progressive Remix

På en Absolute Kidzskiva finns en upbeat remix av förra årets ESC-vinnare; Marija Serifovic och låten Moltiva. Remixen är sjukt bra att träna till. Det finns ganska många, ganska dåliga, remixar på Molitva på YouTube men denna är mest lik (fast går lite för snabbt) den som ligger lagrad och träningsglad på min IPod:

Hallå World Class?

Kan det gå mer fel?

Oflyt

Jag har total och fullständig oflyt vad gäller träningen just nu. Först icke-träningen igår, sedan den tunga löpningen imorse och sedan det som hände alldeles nyss, som pricken över i:t på mitt oflyt.

Jag hade tänkt mig ett pass Booty Express på World Class. Hade siktat in mig på ett pass med start 11.40 på Hornsgatan. Perfekt, tänkte jag. Bra läge och bra i tid. Så jag gick dit. Och upptäcker en jäkla skylt på receptionsdisken med att just idag, just denna dag då Puma tänker testa World Class, så har de tillfälligt lagt om schemat. Just här, just nu. Va fan!


Det blir ingen booty idag. Istället ska jag gå och kolla om de fortfarande har bra pris på satinlakan på Hemtex. Deras så kallade rea brukar pågå året om med halva priseterbjudanden men bara för att jag kollar just idag, och bara för att jag har oflyt, så är det säkert fullt pris igen.

Lör 5 apr: Löpning på E4:an

Morgonstund har guld i mun. Eller sol i alla fall.

30 min löpning

Vaknade av mig själv 8.22 imorse. Det är typ andra gången i världshistorien jag vaknar utan väckarklocka så tidigt en helgmorgon. Inte bara det, jag gick till och med upp!

Jag tänkte att det var lika bra att sticka iväg på en morgonrunda på en gång. Görs det inte nu så görs det inte alls. Så brukar det bli när det gäller löpningen på lördagar. Eftersom jag bor mitt i stan är det inte så kul att sticka ut senare och behöva sicksacka sig förbi alla shoppare.

Nu blev det lite sicksacking ändå. Jag tog rundan på E4:an (längs med Årstaviken alltså) runt Eriksdalsbadet och tillbaka via Ringvägen. Det var trångt på den soliga och smala lilla asfaltsvägen vid vattnet. Hundar, barnvagnar men också en jäklans massa stavgångare. Joggarna var i minoritet men jag höll fanan högt. Jag var nämligen ute på löppass: intervaller med Serena Williams!

Det som gick så bra förra gången gick halvbra idag. Började med en stabil fart runt 6min/km första 5 uppvärmningsminutrarna. Den efterföljande intervallen på 4 minuter gick i 5.16-fart. Det kändes bra. Lite jobbigt, javisst men en intervall ska ju vara lite jobbig. Serena poängterade att det var en hustle vi gjorde - inte en sprint, och jag höll med. Sedan hände det något. Jag blev trött. Under de nästkommande 4 inte lika intensiva minutrarna hann jag inte återhämta mig och när det blev fartökning igen (4 minuter till) blev det jobbigt. Inte så att det märktes på farten för jag sprang i 5.19-tempo ganska konstant men jag kände mig lite obehagligt trött. Funderade ett tag på om det är denna känsla jag måste vänja mig vid eftersom jag har problem med att jag ger upp för lätt när jag springer och gärna skulle vilja kunna kämpa till jag når blod, svett och tårarstadiet. Hur som helst, efter den andra intervallen återhämtade jag mig faktiskt gåendes.

När jag satte igång igen väntade mig Ringvägens långa uppförsbacke och även om farten inte var jättehög utan runt 5.59-6.03min/km så var det segt för benen. Precis när jag nådde krönet påminde mig Serena om att det var dags för sista intervallen och även om det nu bar lätt nedför var benen stumma och min andhämtning tung. Jag vet inte vad jag höll för tempo nu. Allt jag minns är att jag under de sista 5 lugna minutrarna på passet sprang i 6.30-tempo och det kändes superjobbigt. Ungefär lika jobbigt som när jag sprang det första tempoblocket i 5.16-fart. Inte flåsmässigt - men i benen. Det är bara att inse att mitt löparuppehåll har kostat och att jag nu måste se över den närmsta framtiden. Fast först ska jag upptäcka World Class, jag ska bara äta lite frukost och sen - iväg.

Träningsbloggar

Har ni sett nya samlarsiten Träningsbloggar? Kul idé. Men vem står bakom, annat än "vi på träningsbloggar". Ibland är nätet för anonymt för sitt eget bästa. Nu försöker inte Träningsbloggar sälja något annat än annonser, men om de skulle gjort det hade jag varit den första att rekommendera Redaktionens böcker i bland annat marknadsföring på nätet och hur man gör affärer via sin hemsida. Men det där är ett helt annat kapitel för en träningsblog. Lite oroväckande att jag har så så låg ranking förresten. Har inte jag nätets bästa träningsblogg eller?

Nähä...

Smal utan träning

Av sömn blir man tydligen smal.

Zzz

Ni har väl inte missat att man blir smal av sömn! Fast det är ju ingen nyhet. Nyttan med sömn har det pratats länge om. Sydsvenskan skriver om det. Chef skriver om det. Aftonbladet skriver om det. Sporty Spice skriver om det. Många andra skriver om det. Ofta beskrivs nyttan av sömn som en reducering av både stress och vikt. Stressen köper jag. Vikten har jag aldrig märkt något av.

Jag undrar hur mycket man måste sova om man vill bli till exempel tio kilo lättare? Måste man sova en hel helg eller räcker det med tio timmar sömn per natt under en månad? Eller om man vänder på det: vad resulterar en timmas extra sömntimma per natt i på vågen? Hur länge ska man hålla sig till tåls egentligen?

Bästa stället i lyan? Sängen, såklart! Klippansoffan får se sig besegrad.
I natt ska jag praktisera viktminskning, ja sömn alltså (inget annat om ni trodde det, även om kvällspressen ofta skriver att andra sängaktiviteter också kan ge resultat på vågen...)

Varför man inte tränar

Det finns några anledningar. Typ två:

1. För att man tvingas jobba övertid och missar gymklassen med sju minuter. Den klass man annars skulle kommit i tid till - med god marginal.

2. För att när man väl kommit till gymmet (inte samma gym som klassen man precis missat) efter gigantisk storstadsfredagskaosträngsel, slutligen hittat p-plats, visserligen på här-får-man-inte-parkera-plats men skit samma (jag ligger ändå på plus på parkeringsavgiftskontot), står halvnaken och ska byta om och upptäcker att javisst fasen, träningsbyxorna glömde jag visst packa ner imorse. Va fan!

Efter sådana turer är man ganska slut. Trött. Och lite irriterad. Mycket irriterad. Nej vänta nu, jävligt irriterad. Att nu ge sig ut på en fin liten fredagssolsjogg på E4:an (Årstaviken) är inget jag längtar efter. Nej ge mig mörker och regn och smuts och lera så jag kan sticka ut och springa av mig frustrationen!

Please note: med "man" i texten ovan åsyftas Pucko-Puma som inte vill gå med rumpan bar och som inte gillar när planerade aktiviteter kastas upp i luften.

Jogging Vs. Löpning

Vad är skillnaden?

Joggare och löpare

"Löpare" tycker sig ofta vara något förmer än joggare. Men enligt min teori är vi alla joggare ibland. Oavsett om vi heter Hanna eller Haile (Gebrselassie).

Jag tycker inte att jogging och löpning har med absolut fart att göra. Det handlar inte om vi springer milen på 42 eller 58 minuter. Det har inte att göra med om vi springer i 3.50-minutersfart eller 6.02-minutersfart. Enligt min mening beror det på den relativa pulsen. Är Haile ute och springer (springer blir här ett gemensamt namn för jogging och löpning) på, tja, 65% av max går det säkerligen skitfort - relativt till hur jag springer. Men inte relativt till honom själv. I detta fall joggar han. När han kör hårdare pass, och ligger på högre procent av max, löper han.

Jag själv är både en joggare och löpare. Gårdagspasset var ett joggingpass. Det i söndags (då jag sprang med Serena) var ett löppass.

Sådär, det var väl enkelt förklarat. Jag är öppen för andra åsikter - bring them on. Hur förklarar du skillnaden mellan jogging och löpning?

Varning för ras!

Hittade den här skylten ovanför huvudet utanför knuten. Ett lyckat exempel på gerilla-PR. Dumt bara att allt verkar påminna mig om att det är upp till Åre jag borde flytta. Men flytten kommer. Jag ska bara bo och träna lite i Halmstad först.

Tor 3 apr: Jogging på söder

I söndags kändes löpningen som en bit kaka. Idag var löpningen som en tung, tung stek i magen (med bearnaisesås).

10 km jobbighet

Jag gillar inte tunga stekar. Jag gillar inte heller killar som helt öppet och ogenegerat kliar sig på pungen. Svett må rinna, löpfjärtar må släppas, men jag vill ändå inte se killar länge och väl flytta runt paketet i byxan. Jag gillar inte heller bilar som kör i 80 kilometer i timmen mitt på Hornsgatan och jag tyckte synd om den lilla överviktiga kille i trettonårsåldern som sprang så gott han kunde längs med Årstaviken mellan pappa/tränare cyklade direkt bakom. Killen och det cyklande sällskapet har jag sett förut, i höstas. Jag lade märke till dem då också. De små stegen som tungt rörde sig framåt. Kroppen som såg lite sned ut. Men kämpandet, strävandet som tog pojken framåt. Jag ser inte heller ut som en spänstig löparsnärta när jag är ute och kämpar. Men löparglädjen bultar oftast inuti mig ändå. Kanske är det samma sak för den till synes stackars pojken?


Dagens tio kilometer tog mig runt söder. En timmes jobbighet. En timme är i sig ganska kort tid, men oj vad världen hinner förändras. Från solig och varm eftermiddag vid Tantolunden till blåsig kväll med plus fyra grader vid Stadsgårdskajen.

Mina steg var ganska tunga. Och långsamma. Ja förutom i början då jag sprang alldels för snabbt och blev trött alldeles för fort. Jag funderade på att ta femkilometersslingan men eftersom jag hade en liten gåpaus redan efter tre kilometer så bestämde jag mig för att springa en omväg och landa på en mil. Även om det innebar fler gåpauser blev det också mer löpning.

Så det blev som det blev. En runda på tio kilometer som hamnade på den lägre betygsskalan vad gäller prestation. Men det gör inget. Värre var att jag för första gången kände av långt, långt nere i vaden (i böjmekanismen) nästan nere vid höger fot. En direkt supinationskonsekvens. Jag hoppas den försvinner. Bort, bort!!

Snälla löparguden, gör så att jag aldrig får ont någonstans.
...och att jag blir 90 sekunder snabbare per kilometer... snälla?

Hallå hela världen!

What a feeling...

Torsdagskänsla

Igår var jag i Sveriges metropol Sala. Uppenbarligen gjorde småstadspulsen mig trött för jag kom hem kl 21.00, gick och lade mig halvtimman senare och sov gott ända fram till 07.30. Att jag behövde sova märkte jag imorse. Det gick hur lätt som helst att komma upp. För en gångs skull kände jag mig riktigt utvilad. Jag önskar att det kändes så varje morgon. Men det gör det inte. Förmodligen inte heller imorgon. Det blev övertid på jobbet ikväll och kombinerat med min stora TV-tittarkväll (Anna Skipper följt av Criminal Minds) betyder det att det blir natträning. Jag försakar Gordon Ramseys Nightmare Kichten för en sen löpartur. Sängen får vänta till efter 23-tiden. Men det gör inget, imorgon är det fredag. Fredag med stort f: träningsFredag!

Det känns som att jag välsignats med ett stort matlugn de senaste dagarna. Jag har ännu inte blivit så duktig att jag tar med mellanmålsprotein till jobbet, men när jag står där i företagskiosken - omgiven av godis och choklad, bullar och kakor, är jag inte det minsta sugen. Idag när jag stod i kön och väntade på min tur, försökte jag välja ut något onyttigt jag skulle köpt om jag bara så fick, men jag kom inte på något. Det var skönt. Skönt är också att jobbet dukar upp med ordentlig salladsbuffé till lunch. Jag hugger in på sallad, proteintillbehör och keso. Synd bara att den lunchen kostar mig 70 spänn om dagen (blir en halv förmögenhet per månad) och synd att man måste käka innan klockan 12.00 för sen börjar salladen sina... Matlåda är ett hett och ständigt återkommande alternativ men jag har ärligt talat inte sett någon här ta med sig lunchmat hemifrån. Då snackar vi ändå om ganska många hundratals personer...

Har ni någonsin känt att kroppen är i förbränningsmode? Det kändes verkligen så häromdagen. Jag dubbelkollade med Viktklubb (som fungerade snabbare den gången) och jag hade ätit ganska exakt 1700 kalorier. Känslan i kroppen var att den jobbade. Det hände saker inombords. Som att den gnolade liksom.

Bäst att sluta här innan ni tror att jag är helt thick as a ditch - bortom flötet alltså. Fast... jag känner mig inte riktigt klar. Kanske ska jag springa istället för att kolla Anna Skipper? Eller så ger jag mig ut nu? Det som nyss var så glasklart är helt plötsligt grumligt.

Jag återkommer med träningsrapport!

Tis 1 apr (forts.): Spinning

Ikväll var jag på en musiklektion. Eller vänta, var det inte spinning?

Söderspinning

Gå på spinningpasset på SATS Södermalm på tisdagar klockan 18.00 och du får dig en rejäl dos med housemusik och kunskaper om hur Erik Prydz lägger upp sina spår. Du får också veta vad låtarna under passet heter, vad de handlar om och vilka DJ's som spelade var och när.

Gå på spinningpasset på SATS Södermalm på tisdagar klockan 18.00 och du får också en tung dos spinning. Medan många lägger upp sina pass som ett besök till en djurpark (titta lite här, titta lite där: köra lite backar, köra lite flack i korta variationsrika block) med Mix Megapolmusik var det här något helt annat. En jämn ström av för mig helt okända houselåtar (men så är jag ingen housemänniska heller) och samma mönster hela passet igenom: långa jumps, evighetslång backe och 1-2 minuter flack: totalt fyra gånger. Det här var ingen underhållning. Inget djurparksbesök. Det här var liksom riktig träning - om man själv hade disciplinen, för man är tvungen att verkligen fokusera på egen hand.


Jag hade ett och bara ett mål när jag satte mig på cykeln på rad nummer två: att följa ryggen framför mig. Det var ingen lätt match. Den ryggen envisades med att stå upp under hela passet förutom de fyra gånger vi satt ned och körde flack (tempo)! Det fanns inte på kartan att jag skulle ge upp. Mitt spinningpannben är många gånger tjockare än mitt löparpannben av någon anledning. Men jag har ryggen framför att tacka för ett utmanade pass. Och för att det blev så roligt. Och för mina genomsvettiga träningskläder!

(Nu är jag lite trött i huvudet så jag är faktiskt inte med på det afropass som pågår i närheten. Istället äter jag en salladstallrik på tomat, kyckling, paprika, avokado och keso. Senare blir det kaseinprotein)

Lurad?

Snabb-update för dagen:
1 april och jag tror inte jag blivit lurad än. Har du? Till och med kroppen känner sig ganska smal idag (i min helsvarta outfit) och magen samarbetar med mig och håller sig för en gångs skull ganska platt. Ja, relativt sett alltså. Stod mig bra på mina proteiner till frukost och har inte blivit hungrig förrän nu faktiskt. Men jag åt lunch ändå. Kyckling och sallad. Snart ska jag iväg på en spinningpass jag blivit rekommenderad att gå på. Jag är väldigt förväntansfull. Kommer det vara bra? Kommer jag bli nöjd? Den som lever får se!

Tis 1 apr: Morgonjogg

Jag har genomlidit världens kortaste längsta natt.

Morgonsväng med löparpjucken

Jag försökte gå och lägga mig tidigt. Klockan hann bli 22.49. Tre timmar senare vaknade jag och trodde att klockan var 06.00. Det var hon inte. Och sådär höll det på. Har kollat klockan minst tio gånger för att försäkra mig om att jag skulle hinna upp för min löprunda. Det har varit en lång natt. Men alldeles för kort för att jag ska vara pigg och utvilad.

Det slutade att jag vaknade i tid för att komma ut. Dessutom ringde grabben 05.50 för att väcka mig. Att ge upp för tröttheten gick inte. Jag har ju väntat på det här så länge!

Rundan gick bra. Höll en lugn, jämn fart. Lagom intensitet för att bara vara halvvaken. Var pigg och klarvaken när jag kom hem men tröttheten börjar smyga sig på igen.

Hade dålig fantasi när det gällde frukosten (ärligt, jag bara kunde inte göra gröt imorse) så jag gjorde några skramlade ägg och hade keso till. Det får nog bli lite Night Pro också trots att det är mitt på morgonen...

Viktklubb

Jag vet. Jag sa att jag skulle regga mig för några veckor sedan. Jag gjorde det idag.

Aftonbladets Viktklubb

Idag har jag ätit för mycket. Jag visste om det redan innan jag registrerat allt jag åt på Viktklubb. Anledningen heter ett jobbmöte på Sandys (på Sandys hemsida kan man se vad man äter) som var planerat efter mitt andra jobb. Det är svårt när man ska hinna med heltidskonsultuppdraget samtidigt som jag ska klara av mina andra trekvartsfartsuppdrag som löpet samtidigt. Det blir dubbelt upp. Mycket jobb och hjärnaktivitet betyder ett trött huvud som behöver energi för att orka fortsätta tänka. Jag har fortfarande en massa texter som borde skrivas ikväll. Istället har jag registrerat mat på Viktklubb i nästan två timmar. Det går för jäkla långsamt. Jag tror det är något fel på siten. Datorn är sprillans ny, cacheminnet i stort sett tomt och alla andra sidor laddas som smort.

Mitt mål är att ligga på 1700 kalorier per dag. Idag ligger jag på plus-minus-nolläget. Nämligen 2300 kalorier. På den här nivån går jag varken upp eller ner. Men, och det här är ett stort och glatt och positivt "men": jag har nästan lyckats med mina nivåer av kolhydrater, proteiner och fett!

Min matcirkel för idag visar på ca 30% kolhydrater, ca 34% protein och ca 35% fett. Egentligen borde proteinerna ligga på 40% och fettet lite lägre, helst strax under 30% men jag är nöjd med kolhydraterna. Dessutom består dagens fettintag av lax till lunch och avokado till middag. Så det är kalasbra fett.

Nu ska jag sova fort som fan. Joggingskorna väntar på mig i arla morgonstund.

(Puss på dig grabben som är i Åre. Jag har inte bestämt mig för om jag är mer avis på dig än jag saknar dig, eller om det är tvärtom... Men när du kommer tillbaka vill jag att du springer tempo- och intervallpass med mig, ok!)

Dagens utmaning!

Det var svårt att hålla i benen imorse!

Vilodag

För en gångs skull var det svårt att inte gå upp 05.50 för att springa en vända innan morgonhysterin satt igång på riktigt. Jag var så inspirerad av gårdagens löppass och nojjig över att löparglädjen skulle svalna och försvinna. Men - det är viktigt med vilodagar. Lika glad som jag är för min återfunna löparkänsla, lika rädd är jag för skador. Jag försöker hålla mig till min träningsplan: två träningsdagar följt av en vilodag. Jag kan ibland tycka att vadå, 30 minuters jogging är väl ingen direkt träning. Men det är det ju!

Imorgon bitti är det dags igen: för löpning, för spinning och för afro (om allt går enligt plan).

Sön 30 mar: Jogging med Serena Williams

Jag har gjort det - med sällskap!

Gnistan är tänd

Jag har börjat löpträna. Vadå, tänker väl ni, det har ju jag gjort länge. Sanningen är den att jag inte tagit många seriösa joggingsteg sedan 6-timmarsloppet i Skövde. Det var några veckor sedan, men det känns som en mindre evighet.

Jag har inte längtat efter löpningen. Jag har varit alldeles för rädd. Jag är fortfarande skräckslagen. Prestationsångesten är enorm. Hade jag inte haft ett analkande Göteborgsvarv eller Stockholm Marathon hade det varit lugnt. Då hade jag kunnat springa mina rundor, långpass varvat med intervaller, utan press. Nu är läget annorlunda. Nu har jag något jag måste klara. Den pressen är rätt så jobbig. Den icke-existerande tävlingsmänniskan i mig darrar redan.

Det kändes svårt innan jag kom ut. Hur skulle första löppasset gå? Det var en hög mental mur jag var tvungen att komma över. Lättaste sättet att klättra över den var att inte tänka. Sagt och gjort, jag tryckte igång autopiloten och satte på mig mina träningskläder. Jag hade inte en enda förhoppning inför passet. Inte en enda målsättning. Det enda jag skulle göra var att springa i det tempo som kändes bra med "Serena Williams Intervals" i lurarna.

De tio första joggingmetrarna reflekterade jag inte ens över hur det kändes. Det kan vara skönt att inte behöva analysera allt hela tiden. I takt med mina steg vaknade en glöd under mina fotsulor. Förutom att min tröja ideligen gled upp över magen kände jag mig bekväm i löparspåret. Det är här jag hör hemma, trot att jag är långsam. Det bästa av allt är att jag sitter här med en bultande lyckokänsla inombords - och jag har inte ens försökt tvinga fram den. Facklan är tänd. Jag är på banan. Löpning är kul!


Serena Williams var ett bekvämt sällskap. Hon följde med under 30 minuter och tre gånger ville hon att jag skulle dra upp tempot under fyra minuter. Musiken var bra. Inte wow men medryckande. Serena pratade med mig under passets gång, peppade mig när det bara var slutspurten kvar, påminde mig att inte tappa alltför mycket i tempo mellan tempoökningarna och undrade ibland hur jag mådde. Det var helt enkelt kul att ha henne med och hon är värd de 90 spänn hon kostar via Itunes om man för en gångs skull vill vara laglig...

Träningsmusik (igen)

Det är nästan alltid musiken som gör skillnaden. En riktigt bra låt får mig att tömma alla depåer till 110%. Den jagar bort tröttheten. Skrämmer iväg mjölksyran. Den får trötta ben att spritta av energi, tomma huvuden att fortsätta vilja köra. Hårt. Länge. En riktigt bra låt, helst en kraftfull finallåt, ger allt - och tar allt.

En nästintill perfekt spinninglåt är Safri Duos Samb Adagio. Den låten känns i kroppen! Bubblare är Safri Duo Ritme de la Noche.

Safri Duo är klassisk spinningmusik. Den låt jag hört oftast och längst är just Safri Duos Prelude. Den finns nästan alltid med på bästa instruktören Pias pass. Och den fanns med igår på Camillas pass. Den är sjukt, grymt, otroligt jäkla bra. Det är knappt att jag vågar lägga den på Ipoden. Den är lite för magisk för det.

Shoppingtips i mataffären

Söndag och sol och halva Stockholm är ute. Men inte jag. Jag sitter hellre här, under min korkek...

Söndagsshopping

Hade jag varit en vanlig fullt normal människa hade just nu varit den perfekta tidpunkten för min söndagsjogg. Men se så är det inte. Jag är visserligen en fullt normal människa. Men jag är långt ifrån vanlig. Jag kan inte springa mitt på dagen. Det går. Men det går jävligt dåligt. Så jag inväntar eftermiddagen och det lätta skymningsmörkret och kollar hur det står till med löparformen då.

Istället sitter jag här i min sköna klassiska gräddvita Klippansoffa från Ikea. Min alldeles egna korkek. Jag har otaliga webbsidor uppe på skärmen: alla SATS-scheman från de anläggningar jag tycker bäst om plus fyra eller fem sidor med WorldClass-scheman. Jag har ett tre veckors gratiskort på WorldClass jag ännu inte börjat utnyttja... planeringen är i full gång!

Jag har också hunnit söndagsshoppa. Laddat kylskåpet inför den nya veckan. Utifrån det ärendet har jag fyra saker att säga:

1. Min Konsumbutik på Zinkensdammhörnan må vara svindyr. Men oj vad jag är bortskämd med deras ekologiska frukt- och grönsakssortiment. Jag provade både Hemköp och PrisXtra vid Mariatorget men där fanns i stort sett inga ekologiska frukt och grönsaker alls. Fy skäms på dem!

2. Mycket träning betyder mycket tvätt. Jag blev lite förvånad av att läsa DN Konsuments undersökning där det visade sig att de dyra tvättmedlen var dåliga och de billiga var bäst. Allra bäst var Willys. Otippat!



3. Igår hos Nilla "drizzlade" (finns det någon bra svensk översättning på drizzle?) jag över lite krämig balsamvinäger över min ruccolasallad. Hur gott som helst! Jag var tvungen att själv investera i en liten (ja, de är små!) flaska idag. Plus en låda ruccola såklart.



4. Har ni smakt Fun Light lemon/lime? Om inte - gå och köp! Uppfriskande och osöt. Helt klart min favorit ur Fun Lightsortimentet. På stark andra plats kommer rabarbervarianten.

Lör 29 mar: Varierad träning

Vad ska man göra när man inte har något särskilt för sig. Spendera dagen på gymmet såklart.

Konditionsstationer

Det finns mer än löpband och spinning som vässar konditionen på gymmet. Roddmaskin, rotex, "skatemaskin" och crosstrainer till exempel. Jag passade på att köra allihop. Inte i en timma eller så, men väl 10 minuter. Det gav mig (effektiv) träning med en puls på runt 80% av max.

Rodd må vara jobbigt, men mest jobbigt är det för rumpan och den ihärdiga träsmak i baken som kommer efter redan 10 minuter. Jobbigare, för flåset och benen, är definitivt "skatemaskinen". Geez. Den tar något så fruktansvärt och svetten bara rinner och rinner.

Mellan alla mina minutrar maskinkonditionsträning körde jag en hel del magträning: bland annat crunches på pilatesboll med fötterna mot väggen. Gör jag det rätt svider det så skönt, så skönt i magmusklerna efter bara några små, små rörelser.



Gymdagen avslutades med 90 minuter spinning med SATS piggaste instruktör: Camilla. Hon är ingen vanlig instruktör. Hon är omtyckt och hon är omtalad. När jag gick min journalistutbildning fick vi i uppgift att skriva ett porträtt om någon som "stod ut" lite. Jag valde Camilla. Det var jag inte ensam om. Det visade sig att Camilla hade blivit vald för exakt samma ändamål förut. Det förstår jag. Hon är verkligen en instruktör med personlighet.


Jag har väntat ganska många år innan jag slutligen hamnade på ett av Camillas pass. I början var jag inte så säker på om jag tyckte om det. Men på slutet var jag övertygad. Det var riktigt bra: jag gillade upplägget och jag gillade musiken. Men än bättre: passet var fruktansvärt, fantastiskt jobbigt. På slutet radade hon upp tunga, sköna block som slukade all den sista energin som behövde komma ut. Vad sägs om sex minuter stående cykling med konstanta motståndsökningar (precis efter en låt där jag också stod i sex minuter) till exempel?

Det blev lite av en helträningsdag: 3 timmar och 10 minuter med en medelpuls på 69% (jag stängde aldrig av klockan mellan stationerna eller under de korta vilopauserna så jag är nöjd med pulssiffran). Jag nådde som mest en maxpulsnotering på 89% vilket stämmer väl med min känsla. Dagen bestod inte av toppmaxträning, men väl intensivträning.

Dagens shopping: handskar som funkade riktigt bra på spinningsadeln. Anledningen till köpet var att jag får så ont i händerna av det hårda cykelstyret. Jag brukar lägga en handduk på styret som jag har händerna på men då blir händerna lätt uttorkade istället.

Rötjut

Jag fortsatte att ta hand om hjärtat även senare på kvällen. Det vankades mat och vin hos Nilla och jag var bjuden!

Nilla har väldigt stora vinglas, så det gick åt ganska mycket vin - trots att vi bara var två. Mycket roligt träningsprat och mycket annat ännu roligare prat hanns med innan jag kom hem samtidigt med söndagens morgontidning strax efter 04.00 imorse. Stort tack Pernilla!

Idag känns kroppen mer sliten än huvudet faktiskt. Jag har varken träningsvärk eller huvudvärk men benen känns allt annat än explosiva. Det blir spännande att se hur eftermiddagens intervaller med Serena Williams går...