Det som kallas livet

Det har varit mycket nu. Och lite. Lite träning för att mycket annat kommit i vägen. Men det spelar ingen roll vad som kommer i vägen. Även om det består av bröllopsfest med fördrink x 2, glas med vin x 4, avec (bara en - jag är inte så mycket för avecer), drink x 3. När klockan slog halv fyra på morgonen tyckte jag att det var en bra idé att promenera halvmilen hem i gryningen.

Idag är det varken mycket eller lite. Idag är det backträningsdag. Jag ska bara dricka några glas vatten först... (och så ska jag övertala grabben. Han gnäller om sitt huvud...)

Här står vi med fördrink nummer 1 i handen...

Festens anledning: en kärleksförklaring

Vätskepaus!

Klockan är runt 5 på morgonen.
Jag befinner mig på en landsväg i Halland.
Och jag är ganska nöjd med att gå den där halvmilen hem.
(Grabben klagar inte så mycket han heller)

Vi hittade en ny kompis i gryningen.

Sprint

Slutet av veckan går i fast forward. Det spring hit och spring dit. Det är tyvärr livet som kallar. Inte träningen eller någon sprint på löparbanan. Det är möten det är deadlines, det är panik här det är hej kom och hjälp mig där. Onsdagen innebar planerad vila och gårdagens lunchträning kördes över likt en ångvält full av jobb. Kvällen bestod av ett välkommet avbrott med skumpaprovning hos vännerna (4 härliga flaskor skulle smakas, avnjutas och diskuteras). Sedan återvände stressen och jag rusade hem för att packa väskan långt efter midnatt. Idag är det panik med allt på jobbet. Allt ska vara klart innan semestrarna och jag har det härliga uppdraget som projektledare. Det är som att fånga in en skock hönor på vift - och det ska göras snabbt. Ikväll åker jag ner till Halmstad (igen) för en stundande bröllopsfest. Mest ser jag fram emot löpträning i den där mördarbacken jag hört talas om. Den ska bli skoj!

Livets underbara djävlighet

Livet leker och vågen pekar nedåt. Ja, pekade i alla fall. För nu visar min p-pillerkarta på vita piller från och med imorgon och därmed borde jag väga som mest idag. Vilket jag gör. Fast inte mer än vanligt eftersom det ju går neråt. Det är en salig röra av gott och ont på samma gång. Underbart och förjäkligt. Men jag är nöjd. Jag går ju inte upp!

Bantningsgnäll

Skit i din pojkvän.

Om du bantar handlar det bara om DIG

Innan jag påbörjar inlägget vill jag ursäkta det utskällda ordet "bantar". Det är förnekat, det är uttjatat, det är omodernt. Men vi fattar vad det betyder. När man bantar vill man gå ner i vikt. Det vill jag.

Jag hör ofta tjejer som bantar klaga på sina oförstående pojkvänner. Som gnäller över att pojkvännen äter chips, godis, pizza eller annat onyttigt framför hennes ögon.

För min del säger jag bara: ät på bara grabben!

Herregud. Om inte jag kan stå emot när grabben knaprar grillchips, dricker cola eller äter falukorv med makaroner - hur sjutton ska jag då kunna stå emot glassen i affären bredvid jobbet, fikan med någon kompis eller alla andra onyttigheter som cirkulerar framför mina ögon vareviga dag.


Det är jag som ska gå ner i vikt. Inte min pojkvän. Bara jag, jag, jag. Det är jag och min självdisciplin, ingen annan. Det är en jäkla tråkig sanning, men verkligheten är ofta krass.

Det gäller även dig - om du är en bantande flickvän. Skit i din pojkvän!

Tis 24 jun (forts. igen): Löpning från Centralen

Vi hade bråttom hem från Centralen. Seinfeld skulle ju börja om 35 minuter. Så det fick bli en snabbdistans!

Löpning (nästan) mitt i natten

Mamma anlände med tåget till Centralen från Göteborg strax efter klockan 22. Jag var där med bilen så att hon kunde ta den hem ut till Nacka. För egen del övertalade jag grabben att han också skulle följa med till Centralen så att vi kunde springa hem istället för att få skjuts. Han klagade och gnällde en del, men gjorde snällt som jag ville.

När vi satt i bilen och väntade på mamma såg det inte särskilt lockande ut på andra sidan bilfönstret. Det såg kallt ut. Och det blåste - som sjutton. Men jag minns bara att vi hade motvind fram till Stadshuset. Sedan minns jag typ inget mer förrän strax innan Västerbron. Vi måste ha sprungit väldigt snabbt. Hur snabbt vet jag dock inte, eftersom vi inte hade någon klocka med oss.

Det börjar faktiskt bli roligt att springa med klocka igen. Mest tack vare att jag känner att det är enklare att springa snabbare nu. Men jag har tyvärr utvecklat en bortskämd ovana. Numera vill jag inte springa med klocka på min egen handled. Nej nu är jag van vid att grabben springer bredvid, med pulsklockan, och var 20:e sekund säger vilket tempo vi håller. Det är träningslyx det!

Tis 24 jun (forts.): Starkast i världen

En av styrketräningstopparna kom helt otippat idag.

Träning efter jobbet

Det var bara till att börja knata när klockan slog 16.30 och jag beslöt mig för att lämna jobbet enligt ordinarie arbetstid trots att jag har tokmycket att göra. Eftersom jag inte har något SL-kort är det just nu fötterna som bär mig framåt. Från Stadshagen till SATS Regeringsgatan.

Fridhemsplanskorsningen var knökad som vanligt. På Fleminggatan hände inget spännande annat än en grupp poliser undrade hur det stod till med en gubbe på lyset. Det kändes som om jag var tvungen att passera oändligt många övergångsställen vid Kungsgatan/Vasagatan men när jag svängde upp på Regeringsgatan var det skönt att ta sig fram till fots. Här var det kaos. Trafiken stod helt stilla eftersom trafikljusen vid Drottning(gå)gatan var ur funktion och bilarna bara hade ett enda körfält. Det kan bara gå på ett sätt: käpprätt åt skogen. Det enda som var lite irriterande var allt tutande som gör ont i öronen. Men snart svängde jag höger in på Regeringsgatan och kunde kliva ner i SATS-källaren.

Nilla satt redan i en fåtölj och väntade. Efter en banan var vi redo att köra styrketräning: bröst, biceps och axlar!

Jag kunde redan med en gång konstatera att jag tokgillar SATS Regeringsgatan styrketräningsutbud. Det är förhållandevis gott om plats, det känns inte alltför källaraktigt och det är ganska fräscht. Dessutom är jag stark på SATS Regeringsgatan!


Vi började med bänkpress i maskin (liggandes) som variation på vår vanliga bänkpress med stång. Vikten höjdes gång på gång tills jag kände mig ganska nöjd på lite drygt 30 kilo (personbästa) efter några set. Sedan pec decs - också dessa i maskin (liggandes) som jag förvisso inte kände mig jättestark i, men det har jag förträngt... Bicepscurls med stång: 15 kilo avverkades relativt lätt, likaså 17 kilo... och sedan 20 kilo (också personbästa). Sedan några set hammercurls med hantlar. Sist men inte minst var det dags för axlelträning. Jag hade fått syn på en rolig maskin för "rotator cuffen" så den testade vi rätt ordentligt och konstaterade att den var tokbra. Sedan körde vi axellyft åt sidan ståendes på balansbräda innan vi konstaterade att vi hade tränat en hel timma och att det fick räcka för idag.

Efter styrketränandet var det bara att knata hemåt igen. Hungern värkte i magen och när jag kommit till slottet började det bränna under fotsulorna. Fötterna tror att de gått mer idag än vad de faktiskt har. Men, de får inte ge upp än. Jag ska ju ut och springa om några timmar!

BLOGGER SKI CAMP

Hej alla träningsbloggare som gillar snö!

Jag har tänkt och funderat och inspirerats av allas vår samordnare söta Sofy. Till vintern 2008/09 presenterar jag därför Blogger Ski Camp! Det är många som tagit sig an (tjej)Klassikern och som ser skidåkningen som den största utmaningen. Därför kan det kanske vara läge med lite skidåkning och tekniktips innan.

För att kunna filura vidare på idén vill jag veta:
1. Är du intresserad?
2. Vill du ha möjlighet att åka både längd och alpint (mer konkret: ska vi åka till Mora eller Åre)?
3. Skulle en weekend funka (tors-sön) och ungefär när i tiden?

Mina spontana tankegångar låter såhär:
En Blogger Ski Camp i weekendversion passar bäst från slutet av november till januari. Åker vi till Mora blir det i stort sett bara längd med tekniktränare (och snölöpning samt improviserad inomhusstyrketräning/stationspass med fokus på funktionell träning). I Åre kan vi åka längd med tränare, alpint med instruktör (de som vill åka fort kan åka efter Sofy...), göra mer aktiviteter på kvällarna och fixa specialklasser på gym. Åre blir dyrare överlag även om jag säkerligen kan fixa schyssta boendepriser och försöka förhandla om det andra så gott det går (dock ej utrustning eller liftkort). Men - detaljerna tar vi sedan. Nu vill jag veta vad ni tycker?

Intresserad?
Hör av dig till: traningsblog@gmail.com med lite tankar kring frågorna ovan!

Tis 24 jun: Träning hela dagen

Få se nu här...

Ett morgonpass bestående av 45 min powerwalk: check!
Ett lunchpass med 30 min på crosstrainer: check!
Ett efter-jobbetpass på typ 60 min tuff styrketräning: ska bli!
Ett härligt, galet fartlekspass från Centralen mitt i natten hem till Zinken på Söder: ska bli!

Mitt SL-kort har dessutom gått ut. Vilket betyder att jag "måste" gå från jobbet på Kungsholmen till SATS i city där styrketräningen ska utföras. Kanske går jag hem också...

Kan man äta för mycket lax?

Jag älskar lax. Denna veckan är det lätt till att det blir lax i stort sett alla dagar. Till både lunch och middag. Förutsatt att jag håller mig inom en rimlig kalorinivå (1700 för min del) - kan man risker att äta för mycket lax? Finns det något dåligt med att äta lax två gånger per dag under fem dagar (förutom att det kanske blir tråkigt)?

Mån 23 jun: Snabbdistans med fart

Inspirerad av Coola Karins tydliga utveckling vad gäller löptempo begav jag mig ut på snabbdistans med grabben som hare.

Snabbdistans + backträning

Jag kan tycka att långpass är relativt lätta pass eftersom man inte behöver komma upp så mycket i puls - det är med andra ord ganska lätta pass rent flåsmässigt. Men jag tycker också att snabbdistanspass är relativt lätta pass eftersom man inte behöver hålla på så länge. Det är med andra ord ganska lätta pass rent nötmässigt. Men lätt i någon annan mening är det inte.

Jag hade tänkt mig en snabbdistans på några kilometer som skulle gå i ett tempo som är 15 sekunder under min bekvämlighetsfart. Så blev det inte. Det gick snabbare. Jag sprang snarare 45 sekunder snabbare per kilometer än vad jag vanligtvis anser som bekvämt. Det kändes jäkligt bra mentalt, även om jag inte kan springa milen i den farten - i dag.


Vi sprang 5-kilometersrundan med start i Tanto där en Friskisklass just startade i parken, förbi hypade (och överskattade) Street, runt Reimersholme med en massa motvind och sedan längs med evighetslånga Söder Mälarstrand till Skinnarviksberget dök upp på högersidan.

Uppvärmning i gult.
Snabbdistans i rött.
De många parallella strecken visar
Skinnarbacken som finns där någonstans...

Skinnarviksberget is the shit. Perfekt backträning. Fantastisk trappträning. Vi körde lite av båda. Först sprang vi uppför trapporna: de är långa och erbjuder på bra lungträning. Men man ska akta sig för att bli för trött, jag skulle inte gärna snubbla i sådana stentrappor. Sedan sprang vi uppför Skinnarbacken 6 gånger. Grabben sprang hela medan jag sprang halva. Det kändes fint att se honom svettas lite för en gångs skull.

Det är efter sådana här pass, när man verkligen känner att man utmanat sig själv lite, jag mår som allra bäst! Jag mår så pass bra att jag nyss köpt två liter jordgubbar som jag tänker knapra i mig utan några som helst tankar på hur mycket de kostar. Jordgubbar är bra för kroppen och bra för själen.

Monday morning

Gårdagens fotbollsrysare höll mig vaken ända till sista straffläggning. Då var klockan sent. För sent för att det skulle vara vettigt att pigg och utvilad gå upp klockan 05.00 på måndagsmorgonen när klockan ringde för morgonjogg. Jag gjorde visserligen ett försök. Klev upp men kände mig både vimmelkantig och omtöcknad på ett sätt som inte bådar gott för en fortsatt bra dag. Så jag gick och lade mig igen något oroad för hur det skulle gå med dagens tre träningspass. Nåväl, jag har i alla fall med mig egen supernyttig matlåda med lax och grönsaker till lunch. Och alldeles strax ska jag börja på träningspass nummer ett. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Välkommen till verkligheten

Vi har lämnat rivieran. Paradiset. Och kommit tillbaka till verkligheten.

The Sunday feeling

Söndagar är inte speciellt lattjo. Men det ligger ändå ett skimmer av en skön känsla över den långsammaste dagen i veckan. Så även idag.

Vi har kört över stock och sten, genom regn och rusk, och är hemma igen. Tillbaka i verkligheten. Jag sitter och studerar SATS-schemat inför nästa vecka och planerar in väldigt ambitiös träning. Samtidigt vet jag att jag kommer behöva jobba så att det räcker och blir över vilket säkerligen kommer att påverka träningen. Men - siktar jag mot stjärnorna landar jag kanske i en trädtopp och det är inte fy skam det heller. Därför har jag bokat in 3 träningspass imorgon och 3 på tisdag för att åtföljas av en vilodag på onsdag. Resten av veckan är ännu oplanerad.

Till helgen blir det återigen Halmstad. Då ska jag stämma träff med en backe som får Hallandsåsen att blekna i proportionerlig jämförelse.

Det är inte bara träningen som blir ambitiös kommande vecka. Även mathållningen. Jag ska testa att ha matlådor med mig till jobbet. Det var väldigt mycket extrapris på lax på Konsum idag så jag har köpt så mycket lax att det snart kommer växa fenor på mig. Tillsammans med tomater, babyspenat, ägg, oliver, paprikor och andra grönsaker hoppas jag kunna komponera matlådor min kropp blir glad över.

No Air remix?

Jag älskar Jordin Sparks och Chris Browns nya låt "No air". Jag är helt övertygad om att den skulle bli en alldeles underbart fantastiskt jäkla skitbra träningslåt om den bara remixades och blev lite mer upbeat.

Typ såhär:

<

Löpning på sandstrand

Jag har hyllat det. Sporty och Aerobics-Cia (hittar inte det rätta inlägget att länka till) har dissat det. Jag pratar om löpning på sandstrand! Men det är klart, det funkar inte på vilken strand som helst. Och inte vilken dag som helst. Även samma strand kan ha olika lutning olika dagar. Sandstrandslöpning kräver en någorlunda platt strand. Och en strand som är platt precis vid vattenbrynet, för här - i våt och kompakt sand - är det roligast att springa. Springer du i torr sand är det tokjobbigt (vilket förvisso är bra) och tokfrustrerande (vilket är irriterande och tråkigt). Alternativt kan man springa en bit ut i vattnet - då blir det jobbigare och blötare. Tylösand igår (midsommarafton) hade varit perfekt för sandstrandslöpning. Och Mellbystrand var perfekt idag (midsommardagen). Och stranden på Koh Samui (minns inte namnet) var perfekt för ungefär 2 år sedan. I stort sett platt!


Om inte stranden är platt är mitt nästa tips att tokrusa uppför en sanddyn. Det är ganska jobbigt. Gör det några gånger och bada sedan.

Lör 21 jun: Återhämtningspass

Efter en hård midsommarafton blev lördagen ren och skär återhämtning.

Best of the best

Efter grym(t rolig) fartlek igår var benen allt annat än explosiva idag. Jag har hört att det ska finnas en stentuff backe häromkring (någon mil norr om Halmstad) som jag vill köra backträning i, men det får bli någon annan gång. Istället blev det en tur till Båstad och Torekov idag. Vilken oslagbar kombination det var att powerwalka på stranden tillsammans med den första sommarprataren (Fredrik Lindström i P1:s sommar) i öronen. Solen tittade blygt fram tillsammans med en klarblå himmel men gömde sig ibland bakom en molntuss eller två. Vinden var frisk och jag verkligen kände att jag levde. Vågorna dånade och livet var sådär fantastiskt underbart som jag knappt kunde tro att det kan vara.

Vackert men blåsigt i Torekov

Jag vandrade runt i Torekov ett tag innan jag åkte vidare mot Helsingborg och Pålsjö Skog. Är man så nära en riktigt fin trollskog ska man passa på! Jag har aldrig tidigare sprungit i Pålsjö skog - men jag älskade att åka igenom området när jag som liten hälsade på farmor och farfar när de fortfarande bodde i Helsingborg.

Jag hade tänkt mig att powerwalka lite mer. Men jag kom på att jag kunde lika gärna jogga. Men långsamt, långsamt eftersom dagen skulle bestå av återhämtning. Jag valde 5-kilometersslingan som gick inne i bokskog och längs med en kohage. Sedan promenerade jag 2-kilometersslingan eftersom den gick förbi ett café och jag var törstig.

5-kilometraren i Pålsjö skog
bjuder på bokskog och kohagar...

och ett grönt, lummigt tak.

Här stötte jag på problem. Ett problem jag råkar ut för ganska ofta. Jag står med 0 kontanter i plånboken och en skylt vid kassan som säger "kort medges bara vid köp över 100 kronor". Här någonstans knyter systemet knut på sig själv. Man vill minska penninghanteringen men samtidigt går det inte att betala med kort...

Hur som helst, Pålsjö Skog får inte bara högsta betyg för att den bjuder på fantastisk natur. Här finns också en snygg och redig och fräsch(!!) toalett med vattenkran utanför. Ursvik och Hellas: titta och lär!

Fre 20 jun: Fartleksträning

Jag är frälst.

Lek med fart

Varenda gång jag springer Prins Bertilstigen mellan Halmstad och Tylösand blir jag lika förvånad. Det måste nog vara paradiset på jorden. Glöm alla Söderhavsstränder. Det är på Prins Bertilstigen som livet är underbart. Även om man springer fartlek med trötta ben. Eller kanske just därför.

Jag och grabben hade bestämt träff med Ultra-Fredrika strax före lunch idag. Jag föreslog fartlek och den övriga duon verkade nöjd med förslaget. Tanken var att springa 3-4 kilometer bortåt och sedan vända hem. Men det blev 5 kilometer bort och lika många tillbaka. Vi turades om att bestämma hur fartlekarna skulle se ut. Från ruscher på 30 meter till 1-2 minuters tempoökning. Både underhållande och roligt.

Bredvid oss dånade havet med vågor som slåg hårt mot klippor och stenar. Rhododendronparken (min favorit) erbjöd ett stilla lugn och intrycket av att springa mitt i en regnskog och den karga strandremsan med klippor och stenar bjöd på känslan av dramatik och äventyr. Prins Bertilstigen kan aldrig bli tråkig - bara jobbig!

Platsen gud glömde

Jag har bestämt mig.

Varför finns det inget vettigt alternativ?

I eftermiddags bestämde jag mig för att styra kosan mot Halmstad efter jobbet. Jag hamnade mitt i rusningen och snittade 30 kilometer i timmen från city till Södertälje. När jag åkt runt 30-talet mil kom jag på att jag var hungrig och funderade över mina alternativ: käka på Mc Donken, äta på Max, köpa plastig macka eller sallad på bensinmack eller stanna vid en vägkrog. Inget lockade.

Driving in my car...

Men jag stannade till på Preem med tillhörande vägkrog och motell strax efter Braehus (ja den där ruinen som ändå ser lite snygg ut längs med E4:an precis innan Gränna). Oj vilket ställe. Det var nog något som gud har glömt. Jag hade siktat in mig på en färdigpaketerad sallad eller smörgås men salladerna letade jag förgäves och i mackväg fanns där en dassig sak med gammalt löst gladpack för omkring för 47 spänn. 47 kronor för en trött smörgås! Nej tack. Jag köper lätt lax och jordgubbar för alla mina slantar men inga trötta mackor. Istället blev det en rulle med choklad, en liten godispåse med surt Gott & Blandat och en drickyoghurt till middag - till lägre pris än smörgåsalternativet. Det var en riktigt dålig urbota kass middag men jag vete sjutton om det inte var bättre än mackjäkeln ändå.

Middagsmaten på sätet bredvid mig.
Middagen igår, med lax och keso, var långt mycket bättre...

Det är i stort sett alltid samma sak när jag åker bil - det finns aldrig några bra ställen att äta på. Snabbmaten blir som tegelstenar i magen och de flesta vägkrogar jag varit på har sett sina bättre dagar. Vad gäller matalternativ längs vägen skulle jag vilja se hälsosammare alternativ, något som både lockar magen, midjemåttet och ögonen.

Ett riktigt svårt beslut

Under hela veckan har jag har vridit och vänt på ett beslut jag ännu inte kunnat fatta. Ska jag åka ner till Halmstad under midsommarhelgen (d.v.s. imorgon) eller ska jag stanna i Stockholm. Jag har funderat, jag har vägt fördelar, jag har letat magkänsla och jag har kollat SMHI. Oavsett vilken ände av landet blir så kommer helgen snarare bestå av superträning än midsommartårta (däremot kommer jag äta många jordgubbar). Fredrika planerar nämligen intensivträningshelg på Sveriges riviera (grabbens tjat om att Halmstad är sååå fantastiskt har smittat av sig på mig) till helgen, medan Coola Karin (och kanske Funrun?) springer 54 km med Team Fakta i Stockholm på söndagen. För egen del verkar beslutet omöjligt. Jag måste nog våndas lite till och sova på saken till imorgon bitti.

Superfoods

Övertid på jobbet ger stora cravings!

Det jag vill ha det köper jag

Jag gick till jobbet rekordtidigt imorse. Eller gick och gick. Jag åkte buss. En intensiv förmiddag väntare. Sedan blev det 2 timmar lunch på Berns vilket var generöst med tid för att vara lunchpaus men det spelade ingen roll för jobbet höll mig kvar till sent, sent på eftermiddagen.

När jag kom hem var jag trött och hungrig och det stod fortfarande lika många barnvagnar i min trappuppgång (idag även en dubbelvagn...). Jag drabbades av stora cravingssuget och följde drömmarna till Konsum. Jag tänkte minsann köpa precis det jag ville, kosta vad det kosta vill:

• Tunna skivor med rökt lax
• Färska laxfiléer
• 1 liter jordgubbar
• Ekologiska ägg från frigående höns som får leka utomhus
• Keso
• Dushcréme

Superfoods är matvaror med bra näringsinnehåll. Bra näringsinnehåll hade i stort sett allt i min nedbrytbara shoppingpåse. Ja, kanske inte duschcrémen då (den var dyr ändå)... och keson? Nja. Keso är visserligen bra men en ren och skär superfood är det nog inte. Men keso är gott till allt det andra som är super på alla sätt.

Middagen idag bestod av några tunna riskakor med rökt lax och keso och så några ägg till. Jag hade ju tidigare grundat med den där proteinshaken som tydligen inte är optimal för mig (men oj så god!).

Lean Dessert Proteinpulver

Jag har fått en ny favorit!

Chokladpudding i flytande form

Idag fick jag hem proteinpulvret Lean Dessert i smaken "chocolate pudding". Naturligtvis var jag tvungen att mixa ihop en proteinshake på stående fot. Jag blandade med ett glas lättmjölk och smaken var ljuvlig. Som len chokladdryck. Mer som Pucko än O'Boy. Helt klart en ny proteinfavorit!


Jag måste slå mig själv på fingrarna för att inte genast beställa hem de andra två smakerna choklad-kokos och "banana cream"!

Samtidigt höjer jag ett varningens finger för mig själv. För min PCOS är det långsamt som gäller, både vad gäller kolhydrater och protein, och på innehållsförteckningen läser jag om whey på flera ställen. Inte helt optimalt alltså. Så Susanne, eller någon annan kostexpert, kan man säga att Lean Dessert är av ungefär samma typ som Double Pro proteinpulver?

Coca Cola med vitaminer

Ville man träffa brudar som bloggar var det till Berns man skulle gå.

Träningsbloggs-Nilla, Gymglam-Caroline
och Klagomurs-Cizzi

Spark-i-baken-Terese och Felicitastraining-Jane

Och så några av dem en gång till med en Puma i mitten.

Functional lifestyle

Sporty totaldissade det. Men var några andra som gick. Ja, på Coca Colas event på Berns med tema funktional lifestyle. Vad begreppet functional lifestyle handlar om är högst individuellt. För en av deltagarna på eventet handlade det om att ha ett läppstift med inbyggd lampa (och spegel) så att man kan sminka sig i nattmörker medan Felicitas ropade ut att det också kunde vara sportkläder med olika funktioner (typ Nike +). Bästa exemplet på functional lifestyle gav Terese när hon i en panel på ett podium tipsade om att sitta på en pilatesboll istället för stol framför datorn. Något som även inredningsstylisten Isabelle Halling tidigare tipsat om i något inredningsprogram i våras. Functional lifestyle är hett, vilket Coca Colas ambassadörer ivrigt påpekade.

Jag blev förvånad när näringsfysiologen Anki Sundin pratade sig varm om drycken under en lång stund i början av eventet. Tycker hon verkligen att Coca Cola med vitaminer och grönt te är bra... eller är hon köpt?

Jag har inte läst så noga på baksidan av burkarna, men ska man ändå dricka en Cola Light kan man ju köpa en av de nya sorterna. Jag gillade varianten med grönt te bäst, den smakade lite annorlunda. Vitaminsorten smakade inget särskilt men kanske kunde man ana sig till en smak av citron.

Nyttig snabbmat

Nötfärs + wokgrönsaker.

Nothing else needed.

Mums!

Ilsken och arg och trött och slut

Finns det något som gör en tröttare än ilska? Ja det skulle vara intervaller då.

Crash boom bang

Mina underbara träningsplaner totalhavererade i eftermiddags. Jag såg fram emot att inte behöva stressa till SATS Tulegatan. Jag hade ju en hel timme på mig att ta mig dit från jobbets slut. Jag skulle köra 30 härligt underbara korta men tokjobbiga minutrar på spinningcykel. Sedan skulle jag tillverka mitt eget snabbcorepass eftersom jag hellre pusslar ihop egna övningar för att trimma degmagen. Och efter det, som kronan på verket, skulle jag utmana mig själv på ett PT-cirkelpass tillsammans med Nilla.

Men en fotografering på jobbet kom i vägen och förstörde tidsplanen med ett gigantiskt brak. Själva plåtningen är inte förrän imorgon men det ska riggas och stylas och fixas och vi meckade med ljuset i 4 timmar. När jag jobbat över några timmar var jag faktiskt inte så arg. Jag vet med mig att jag har förhandlat mig till bra arbetstider på detta konsultuppdrag som kräver sina undantag. Dessutom betyder övertidstimmar övertidspengar.

När jag kom hem möttes jag av en trappuppgång med 9 barnvagnar varav hälften står parkerade mitt framför min dörr. Det var nog det som egentligen gjorde mig ilsken och arg och trött och slut. Så fort jag bara samlat mina argument ska jag skriva ett fint brev till bostadsrättsföreningens styrelse. Jag tycker om barn och jag tycker att det ska finnas ett bra ställa att parkera barnvagnar på. Men inte i portar eller trappuppgångar. Det är förbjudet och det är livsfarligt.

Utsikt från min lägenhet

Jag är lite för arg och därmed lite för trött för att ge mig ut och springa. Jag gör mig själv en otjänst genom att projicera min ilska åt fel håll istället för att göra något konstruktivt av den. Som ett backpass till exempel. Det hade varit jäkligt konstruktivt. Jag får se om energinivåerna stiger. Om regnet tar vid igen kanske jag ger mig ut på ett agressionspass. Ja, du läste rätt: om regnet tar vid. Det finns inget bättre än att springa i regn. Speciellt när man är lite småilsk!

Tis 17 jun: Svettigt på lunchen

Snabba puckar!

45 minuter från skrivbordet och tillbaka

När klockan slog 11.30 rusade jag ner till källargymmet. Bytte om fort som fan och blev glad när jag såg att alla konditionsmaskiner var lediga. Upp på crosstrainern, tog det halvlugnt i några minuter och sedan vroooom. Efter en kvart kom självaste VD:n för företaget och undrade om jag tänkt köra länge till och jag kände att jag kanske borde dela med mig av crosstrainern eftersom det i stort sett var självaste kungen som stod framför mig. Men ingen skada skedd. Det var bara att sätta sig på Monarken och cykla på som tusan. Jag växlade mellan skön men svettig cykling i 30 km/h till tokrus och än svettigare cykling på över 40 km/h. Det är kul att se hastighet och tävla mot sig själv. Den där antika Monarken är inte så dum ändå.

Sedan, snabbt in i duschen och snabbt ut igen. Ingen tid för att vänta på eftersvettningen. Nu sitter jag här dryga 45 minuter senare och har inte ens gjort hälften av dagens träning. There will be more!

Träningstips

Det ska tydligen vara bra att sova, har jag hört. Gärna i typ 8 timmar eller så. Jag ska testa det tipset. Nu med detsamma. Klockan är 21.28.

Mån 16 jun (forts.): Konditionsträning på gymmet

Jag har sett mycket av jobbgymmet idag.

2 timmar i källaren

På lunchen fick jag samsas om det begränsade utrymmet i källargymmet på jobbet med 5 killar. De körde tunga bänkpressar med böjda handleder, kastade upp bicepscurlstången och körde rodd med rygg som en katt som sträcker på sig. Till råga på allt spelade de för jäkla dålig musik. Jag stod ut i 5 uppvärmningsminutrar på cykeln, 3 superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc och 3 set axellyft åt sidan ståendes på balansbräda. Sedan hade jag fått nog.

När jag kom ner till gymmet efter arbetsdagens slut delade jag det med en kille och tjej från Italien. Medan han gjorde crunches struttade hon mest omkring och kollade på sig själv i spegeln innan hon gjorde några booty shakes och sedan satte sig för att studsa på en pilatesboll. Jag å min sida valde att köra 75 minuter konditionsträning på den där antika motionscykeln från Monark med väldigt modern cykeldator och intensitetsstege på crosstrainern.

Lite senare kom en kille och körde några riktigt intressanta ryggövningar på cc:n. Han gjorde dem väldigt omsorgsfullt dessutom. Jag gjorde mitt bästa för att inte stirra men ville samtidigt memorera dem för att kunna köra dem själv. Vi har nämligen inga bra ryggmaskiner på jobbet. Då kan rodd i cc och latsdrag i cc vara ett mycket bra alternativ.

Planering är A och O

Eftermiddagens träning, på en post it:

Min vikt!

Det var ner jag skulle, inte upp...

Min vikt

Förra veckan var den första riktiga veckan då jag åter kunde ta tag i viktminskandet efter alla utsvävningar som GöteborgsVarvet och Stockholm Marathon innebar (vilka känns som en evighet sedan). Tyvärr visar vågen uppåt istället för nedåt. 0.8 kilo för att vara exakt. Under veckan var jag uppe på allt från 0.1 till 2.0 kilo plus. Därför tar jag det med en känsla av godan ro. För kroppen spökar just nu på flera olika sätt. Men det hindrar mig inte från att säga till mig själv på skarpen denna vecka. Bättre träning och framförallt stenkoll på maten ska leda mig framåt denna spännande vecka. För spännande är just vad det är. Jag lever i min egen dokusåpa och den får mig ibland att vilja skrika och sparka på närmsta stackare, den får mig ibland att vilja krama och och bli bästa kompisar med alla och den får mig ibland att känna hopplöshet och ibland tillförsikt men allt som oftats en enorm lycka trots små ynkliga perioder av helveten. Tänk vad tråkigt livet hade varit utan en utmaning. Går det ens en gång att leva utan utmaningar? Vad ska man då fokusera verkligheten på?

Mån 16 jun: Löpning på morgonen

Grabben gick upp 05.10 för att åka till Göteborg. Jag gick också upp 05.10. För att springa!

30 min

Klockan är 06.15 och jag har redan tränat, tvättat håret och ätit halva min frukost. I vanliga fall skulle jag gå upp om dryga timman. Så det är klart att man mår lite halvrisigt när man går upp 2.5 timmar än vanligt. Men det där illamåendet som sitter i magen och de där ögonen som är så små så små när man först vaknar och går upp, det försvinner allt av sig självt så fort man kommer ut.

Pippifåglarna rabblade ivrigt sina hejaramsor nere i Tanto men jag hörde inte på det örat. Jag var nämligen ute och sprang med Serena Williams. Ett 30-minuters program med 3 fartökningar på 4 minuter var. Men ingen sprint - bara en "hustle" och det tyckte jag kändes skönt och lagom jobbigt. Klockan var ju trots allt bara halv sex på morgonen...

Bästa boken om hälsa?

Kan det vara någon av böckerna skrivna av Jonas Colting. Efter några minuters snabbläsande på bussen är jag benägen att tycka det. Jonas Colting verkar vara den vettigasta galna människan på jorden. Och han lär dessutom se jäkligt bra ut naken också...

Tack Karin för böckerna!!!

Stora träningsdepressionen

Jag var och träffade Coolaste Karin idag. Sedan dess har stora träningsdepressionen drabbat mig. Det beror på enorm avundsjuka. Jag vill också uppleva underbara 30 mil på cykel! Jag vill uppleva 30 mil på cykel även om de är allt annat än underbara. Men jag får ge mig till tåls. I juli ska vi i alla fall springa tillsammans i 24 timmar och det är ju alltid något. Tills dess, eller i alla fall ikväll, ska jag deppa lite i soffan. Är inte alls taggad att gå ut och springa backpass runt Årstaviken. En timmas backintervaller går inte att jämföra med 12 timmar cykling. Inte 2 timmar spinning heller. Så imorgon skippar jag faktiskt Pia-spinningen och gör något annat. Som en allt annat än lågintensiv morgonjogg med Serena, eventuellt styrketräning på lunchen om jag hinner och sedan ett svettigt stationspass på gymmets konditionsmaskiner.

Allra Coolaste Karin

Såhär glada är de i Coola Karins kvarter...

En halv dag

Det blev ingen träning idag. Jag blev nämligen rånad på hela förmiddagen!

Projekt städning

I mitt hem fungerar det som så att jag strör ut allting och grabben plockar upp. Jag lagar mat och grabben diskar. Jag handlar och grabben öppnar räkningarna. När nu grabben jobbar i Göteborg de flesta dagarna i veckan kan det inte bli annat än katastrof. All post (mestadels räkningar) har jag förvisso samlat ihop på ett och samma ställe men resten av lägenheten har sett ut som ett bombnedslag. Ett koncentrerat bombnedslag på underbara 23 kvadrat med tvättmaskin men utan balkong.

Eftersom grabben skulle komma hem imorse (lördag) planerade jag att en gång för alla städa upp i lägenheten så att han inte skulle vilja vända i dörren. Att städa hör inte till mina favoritaktiviteter men tillsammans med en flaska 6950 blev det både bättre och roligare. Men det var nog den där flaskan som gjorde att jag vaknade klockan 13.20 idag. Ja ni läste rätt. Och ja, jag är lika förvånad jag. Jag tror aldrig jag i hela mitt liv sovit ända till tidig eftermiddag utan att vakna en enda gång. Det är visst jobbigt att städa (men fint blev det).

Eftersom dagen krympte och den där fotbollsmatchen som började tidigt på kvällen tydligen verkade vara obligatorisk har jag inte hunnit med någon träning. Klockan (just nu står den på 22.25) är inte för sent för ett intervallpass men vi har korkat upp ännu en flaska 6950 så jag har intervallerna inneståendes till imorgon. Istället har det blivit förrätt på löjrom, creme fraiche och hackad rödlök, majssoppa till varmrätt och snart chokladmousse med säsongens första jordgubbar till efterrätt. Imorgon bitti kommer jag vakna med pigga ben som är fullmatade med energi. Då ska jag springa upp och ner för alla backar många gånger om!

Köket före städning:

Efter:
Matbordet före städning:
Efter:

Bra musik att träna till

När jag lyssnar på den här låten tänker jag mig att jag är halvvägs in i ett spinningpass. Benen har trampats mjuka, svetten har brutit ut och vi befinner oss på en raksträcka. Vi vill fram snabbt så vi står upp och trampar med ett ganska högt varv, hög kadens. Och det känns bra i början och benen känns pigga men snart blir det segt och jobbigt men adrenalinet vinner över tröttheten och euforin tar tag i benen och driver dem framåt i en våldsam glädje över att få vara just där just då. Det är äkta träningsglädje det.

Tack Sweet Miss Blue för tipset!

Pass med pilatesboll

Är det någon som fått plats på det nya SATS-passet som lanserades till våren: pilatesboll. Är det bra? Det är kö till alla pilatesbollklasser på SATS Zenit nästa vecka. Jag köar just nu som nummer 18...

Hur få snygga ben?

Enkelt. Ställ dig i bra vinkling mot solen så ser benen jäkligt schyssta ut på asfalten. Ja, skuggan alltså. Jag önskar mina riktiga ben såg ut som mina skuggben. Lite längre, lite smärtare.

Fre 13 jun: Otur med träningen

Det har inte riktigt gått min väg idag.

Fredagen den 13:e

Jag är inte så vidskeplig av mig. Jag brukar inte drabbas av påtaglig otur när jag går under stegar, ser svarta katter korsa vägen eller då dagen 13 hamnar på en fredag. Men idag har inte träningen gått min väg.

Att jag inte kom ut på någon morgonrunda imorse var ingen big surprise. Jag älskar morgonträning men ska jag komma upp och ta mig ut krävs det att jag släcker sänglampan i tid. Inte efter midnatt. Det funkar inte längre - speciellt inte när jobbet kräver 150% och jag dessutom tränar mycket. De sena kvällarna är egentligen Kanal 5:s fel. Måste de sända Seinfeld så sent?

Jag såg framför mig ett tufft intervallpass på crosstrainern på jobbgymet under lunchen. Men ve och fasa, i omklädningsrummet låg en annan tjej hela tiden klädesplagget före mig under ombytet från jobbstass till träningsoutfit. Inte vilken tjej som helst heller - det var HON som häromdagen också lade beslag på crosstrainern när jag ville ha den. Hon hade en minuts försprång på mig och det visade sig vara ointagligt. Fan, fan, fan tänkte jag. Min jobbkollega tänkte nog samma sak när hon märkte att löpbandet hon tänkt köra på hade slutat funka.

Jag cyklade lite grann på en antik motionscykel från Monark med en väldigt modern cykeldator. 35 kilometer i timmen visade hastigheten och jag undrade hur pass brant den konstanta nedförsbacken var. Efter 15 minuter hade jag och kollegan fått nog. Det vi ville göra på gymmet gick inte och efter att ha kört lite tricepsträning gick vi därfirån i brist på lust och motivation att ta oss för någon annan träning.

Jag var inte så deppig trots allt. Jag skulle ju springa intervaller på Krillan efter jobbet. Trodde jag. Ett fotbollsplag med högljudd och rytande domare ockuperade gräsmattan innanför den röda banan. Visst skulle det gå att springa ändå men jag springer inte gärna intervaller inför publik. Jag kan åka skidor inför en lift utan problem och prestationsångest men det är jag trots allt bra på. Men springa? Nej det gör jag gärna utan någon som tittar på mig.

Fotbollshuliganer på Krillan...

Så det blev inget springande. Istället blev det en 60 minuter lång powerwalk hem under vilken jag mötte 40 marscherandes militärer på Västerbron med svart mojs i ansiktet, hjälm på huvudet och grönspräcklig utstyrsel med löv och gevär som accessoar. Vid Hornstull kom en bil körandes på cykelbanan och tutade när någon stackars cyklist var i vägen och längre upp på Hornsgatan avlöste knäppgökarna varandra. Ja, det är sannerligen fredag den 13:e.

Sex and the city - filmen

Nyss hemkommen från SATC-filmen kan jag konstatera att 42-åriga SJP (förlåt förkortningarna, men de envisas med så långa namn) är lika "musklig" som hon är benig (hon visade upp dem vid flera tillfällen i typiskt fulsnygga men ändå underbara SATC-aktiga kreationer). En kombination jag inte tycker är supersnyggt. Det blir lite för mycket ådror över det hela (snyggare på killar enligt min mening) Jag tycker faktiskt inte heller att Madonna har en speciellt snygg kropp. Så det är väl jädrans tur att smaken är som baken!

Madonna till vänster, SJP till höger
(här ser SJP rätt ok ut ändå...)

Detta får man också fram när man
googlar på "Sarah Jessica Parker muscle":
(hennes händer)

Paddla kajak

I have a dream.

Vill, vill inte, vill, vill inte, vill...

Jag älskar tanken på att paddla kajak en solig sommardag. Det ska vara jag, havet och en kajak (och en bikini så att man får jämn bränna och en kompis så man inte slår runt och dör i all sin ensamhet). Men jag är livrädd efter en dum men komisk incident för något år sedan med en galen engelskman. Jag pratade med Coola Karin i telefonen igår och då föddes drömmen på nytt.

Jag vill paddla kajak - det verkar så underbart. Ja, förutom om man sitter i en kanadensare mitt i Djurgårdsbrunnskanalen tillsammans med en engelskman som aldrig paddlat förut och det kommer en liten liten motorbåt som orsakar små små vågor men som engelskmannen tycker är gigantiska så han ställer sig upp i kanadensaren och ska hoppa ur och såklart tippar hela skiten och han åker i och jag åker i och våra väskor med både pengar och telefon och kameror åker i och hans skor fastnar i den bottniga dyn och alla turister skrattar åt oss och vi går genomblöta på Strandvägen och sätter oss på ett utomhuscafé och jag försöker torka mina drypande hundralappar innan vi barfota går till Stadium vid Sergels Torg och köper flip flops. Sedan dess har jag inte paddlat någon jäkla kanadensare. Eller kajak. Jag är skitskraj. Men fan vad jag vill ut och paddla!


Det ligger både en kajak och en kanadensare hos mina föräldrar. Skräcken är för stor för att jag ska testa ens där. Jag har med andra ord allvarliga problem - som jag vill bota. Hur gör jag? Vart går jag?

Kroppen pratar med mig!

Kroppen är ett förunderligt mirakel.

Hallå Puma?

Jag har en kropp som pratar med mig. Jag menar inte att den kurrar eller pruttar. Och när jag skriver "prata" menar jag det inte bokstavligt. Men, av hur kroppen känns förstår jag att något saknas (som idag) eller att det har blivit för mycket av något (som pannkaksuppladdningen innan GöteborgsVarvet).

Idag går jag runt med en känska av att det är något som fattas. Att jag inte gett kroppen vad den vill ha. Det är ett sug, men ändå inte. Det är som att kroppen säger "hallå Puma, du har inte fyllt på mig tillräckligt". Jag är inte direkt hungrig, inte direkt sockersugen - men jag känner ändå att kroppen går runt och gnäller. Det är något den inte är nöjd med. Jag är inte törstig men det är nog trots allt vätska den vill ha. Och gärna en vilodag och så en Sex and the city-premiär. Och vad kroppen vill ha ska kroppen få! Idag blir det alltså vatten, vila och bio (och kanske en Cosmopolitan?)

Ons 11 jun (forts.): Julaftonsträning

11 juni och det är rena rama julafton på SATS Hötorget.

Spinning

Jag hurrar för SATS sommarschema. I alla fall när det gälleronsdagsträningen på SATS Hötorget. Klockan 17.00 kör Pia livet ur oss. Och klockan 18.00 är det Terese som huserar på instruktörssadeln. Båda mina favoritinstruktörer på en och samma dag, på ett och samma ställe. Kan det bli bättre? Knappast. Det är som rena rama julafton!

Jag kom till Pias pass med 120% fokus. När jag fick höra att vi skulle köra intervaller (2 min backe + 4 60-sekundersintervaller med 30 sekunders vila i 4 omgångar) visste jag vad passets utmaning skulle bli för min del: intervallerna skulle minsann köras stående. Av de 16 intervallerna körde jag 13 ståendes och 3 sittandes. Jag satt den första intervallen i varje set (utom sista) för att "komma igång" med benen. Men sedan tog jag dem. En efter en. Med bra flyt i benen och med mitt fokus rakt framför näsan.

Till Tereses pass försvann lite av fokuset. Det är svårt att ladda om och komma tillbaka lika laddad och full med adrenalin som innan. Det jag fokuserade på var backträningen. För det var en hel del backar under passet. 13 minuter nästan i början till exempel. Den skulle minsann köras stående den också.

Såhär i efterhand är jag 90% nöjd med min insats på Pias pass, och runt 60% nöjd med min egen insats på Tereses pass. Till nästa vecka ska jag försöka ta Pias pass som en uppvärmning och köra som hårdast på Tereses pass. Fast... det blir svårt eftersom det blir intervaller även på nästa Piapass. Fan, livet är inte lätt alltså!

Apropå julafton, den perfekta julklappen till alla jag känner och några fler därtill hade varit en biljett till ett Piapass!

Förresten, jag fick mitt paket från Gymgrossisten idag. Det nya långsamma proteinpulvret ska testas redan ikväll!

Hungriga tankar

Jag är lite hungrig just nu. Klockan är mittimellan lunch och kvällsträning och jag har nyss ätit mellanmål. Men det hindrar mig inte från att dagdrömma om den mat jag gillar allra bäst:

Frödinge Ostkaka

Yoghurt med äpple/kanelsmak

Risifrutti (eller vaniljris)

Stuvade makaroner

Kladdkaka med mycket kladd

Men jag ska inte äta något av det där. Ska inte, ska inte, ska inte.

Jag kan tokälska min kyckling på tomatbädd eller köttfärs med wokgrönsaker hur mycket jag vill. Det känns kalas i kroppen att äta sådan nyttig, enkel och ren mat. Men - det funkar inte lika bra att drömma om...

Vad för mat eller godis "drömmer" du om?

Förresten, jag gillar Erikas devis: "en härlig stund i munnen men en evighet på låren"...

Ons 11 jun: Vansinnig träning

Av morgonens kalldusch blir det extra mycket svett idag.

Jobbträning

Vågen visade +2 kilo imorse. Med ens kändes precis alla kläder trånga och för små. På vägen till jobbet såg jag fram emot ursinning träning på lunchen - hur jag skulle köra intervaller under en intensiv halvtimma på crosstrainern. Men såklart var crosstrainern redan upptagen när jag kom dit. Det fick bli 15 svettiga minutrar på trappmaskinen och så intensiv tricepsträning. Seten gjordes igen och igen. Och så om igen. Men den riktiga vansinnesträningen sparar jag till ikväll. Då finns det ingen nåd. 110 minuter spinning ska få varenda liten muskel, varenda liten cell, att genast vilja knapra på fettet i kroppen. Punkt slut.

Tis 10 jun (forts.): Spinning + ett fynd

Inför morgondagens dubbelspinning värmde jag upp med ett spinningpass redan ikväll.

55 minuter (och så fyndet 30 minuter innan)

Jag satt och cyklade med ny tröja på kvällens spinningpass. En chockrosa sådan. Jag är inte så chockrosa av mig, men den här var kändes pigg och fräsch och somrig och den kostade bara 200 kronor för 2 stycken på Team Sportia vid Hötorget. Vilket fynd! (Fanns i vitt också) Egentligen var det inte jag som behövde en tröja, men det råkade bli jag som tog en av de två jag köpte. Den andra gav jag bort till en bättre behövande.

Ett chockrosa fynd.

Kvällens spinning gick bra men förflöt utan woweffekt. Det bjöds på två favoritlåtar, varav en var den alltid lika bra, suveräna, fantastiskt underbara kör-hårt-låten Mitternacht. Den andra minns jag inte vad den heter men spelades redan innan passet började.

Passet som sådant var inte dåligt, men kändes lite anonymt (uppvärmning, några minuter flackkörning, väldigt lång backe, en bit intervallkörning, och lite fler intervaller). Det var ett tvättäkta hederligt spinningpass vilket återigen inte är fel - det är bara det att jag vill ha mer.

Vi får se om det blir någon mer träning ikväll. Förmodligen blir det ganska lugnt men - försommaren bjuder på långa kvällar med många möjligheter.

Tis 10 juni: Styrketräning

World Classpöket härjar fritt.

Dagens träning

Jag och en kollega hade sällskap ner till gymmet på lunchen. Medan hon sprang intervaller på löpband körde jag en stund på crosstrainern. Jag blev snabbt väldigt svettig (kan ju bero på att jag ökade på motståndet och efter 15 minuter var uppe på max) och tänkte att det här var ju skitbra. Kanske dags att gå till gymmet för ren konditionsstationsträning bland maskinerna igen!
Sedan körde jag några minuter styrketräning. Bröstmusklerna ville inte vara med i leken och jag kände ingenting (på rätt ställe) under mina bröstpressar och liggande flyes. Istället fokuserade jag på axelövningar med hantlar på balansbräda, det funkade bättre.


Till eftermiddagen hade jag planerat 1 SATS-spinning och 2 World Class-pass. Tyvärr har World Class bestämt sig för att lägga ner mina planerade klasser i sommar med start typ idag. Dessutom har de inte vett att skriva ut det ordentligt på schemat på första sidan utan man måste gå in och kolla nyheter på respektive anläggning och där hittar man sommarschemat. Med andra ord är det toksvårt att gå in och jämföra scheman, tider och pass.

Men jag dör nog inte av några missade pass. Spinning blir det ju ändå och löpslingan börjar alldeles utanför ytterdörren om jag skulle få för mig att vilja träna lite mer. I annat fall finns det faktiskt fotboll att titta på. Och en stepmaskin att stå och trampa på samtidigt...

Mån 9 jun (forts.): Mer träning åt Puma!

Nu kan jag gå till sängs och känna mig nöjd.

Fartlek

Jag var inte helt nöjd med dagens träning och lyckades med lätthet slita grabben från EM-soffan. Efter att han tippat målresultatet rätt på första matchen, men fel på andra, kunde han lika gärna göra något annat. För min del spelar EM mindre roll. Det som är roligt med matcherna är om resultaten följer "tippningen".

Grabben i ståtlig Finisher-tshirt från maran. Någon som vill ha min?

Istället för att glo på TV, eller göra något annat icke-aktivt, bestämde jag(!) oss för att vi skulle springa lite. Gärna fartlek. Det fick bli korta rundan längs med Årstaviken, upp längs med Eriksdalsbadet och så Ringvägen tillbaka hemåt.

Nere vid Tanto var picknickfesterna i full gång. Gräset var vasst och gulbränt, ungdomarna har skräpat ner rätt ordentligt och polisbilar smög omkring för att hålla rätt på alltihop. Och så var där jag och grabben förstås.

Det blev några fartökningar längs med Årstaviken. Jag försökte analysera hur det kändes men lyckades inget vidare. I backen upp till Ringvägen kom den första riktiga lungjobbaren. Det känns som att tekniken sitter bättre i svaga uppförsbackar - och reprisen uppför Ringvägen mot SöS kändes sådär skönt jobbig den med.

På väg mot Zinkensdamm, i den svaga utförslöpan, blåste det till och jag fick ont i axeln för en kort stund. Jag försökte knixa mig ur låsningen och den försvann faktiskt - så vi kunde jogga ner i maklig takt de sista hundra metrarna (fast jag hade hellre velat ta den sista raksträckan förbi Zinkensdamms IP i ett rasande huj).

Nöjd!
(Och lycklig)